Nu är det inte nytt längre

16 februari

Klarade teorin. Kändes urskönt, men redan börjat nerva inför uppkörningen.
Hela livet är ju ett enda stort körkort, orkar inte tänka på nåt annat.
Ibland tänker jag att mitt brinnande musikintresse kanske var nåt tillfälligt, att nu är det inte nytt längre, och inte lika kul. För jag har tappat lusten rätt bra. Allt ska kännas så rätt när jag spelar med folk, tål inga felattityder och hjälpsamma kommentarer, vill att alla ska vara och tycka som mig... Men inte är det kul att spela ensam heller.
Näe, jag vet inte vad det är. Känner mig så avslagen och likgiltig.
Men teorin är klar. Det känns så fint.

31 januari

31 januari

Gick ut på sjön med mamma. Sen åt vi god grönsaksgryta och ris, sånt som mamma gör som jag älskar. Sen kollade jag ju på tv och sådär, och sov hos mamma.

Vad såg jag hos den killen?

30 januari

Onödig skoldag idag också. Körlektionen gick hur lugnt och bra som helst. Jag är klar att köra upp nu, men innan dess en ständig väntan på långkörning, halkbana, teoriprov, provuppkörning, och så spanien mitt i gröten då.

Igår när jag gick ensam på en trottoar kom Paul mot mig på samma trottoar. Inte överdrivet pinsamt. Jag slängde nåt ögonkast på honom utifall att han skulle få för sig att heja, men ingen risk, han såg bara sur ut, och jag ångrade ögonkastet. Vad såg jag hos den killen? Jag var väl bara ett störande objekt för honom när jag gillade honom, han kände sig väl inte ens smickrad. Och hur kunde jag tycka om allt som var förknippat med honom, hur kunde jag tycka att han var så söt på alla sätt?
Och hur kan jag fortfarande ägna dagbokssidor åt honom?

29 januari

29 januari

Döig dag. Först lite tyska, sen var jag och pluggade på trafikskolan tills trumlektionen. På Spanskan lekte vi lek. Väntade en timme på högskoletjafs, men så hade de lagt om tiderna, så det var i onödan. Pluggade på trafikskolan igen och körde, jag var duktig på E4:an och fick otroligt nog beröm. Men det var fullt på långkörningen imorrn, skit.