30 januari
Jag vet inte... visserligen har jag inte träffat honom sen i torsdags men... Igår tänkte jag en massa, idag tänker jag inte. Känner mig oförälskad. Känner att han är väl kul att va kompis med, men annars? Det är väl bra och trevligt ifall jag lägger av med att va förälskad, förr eller senare lägger det ju sig alltid för att inget händer. STOP! Alltid för att inget händer? Inget händer?
SKA DET INTE HÄNDA NÅT SNART?
How soon is now, jag är väl värd det? Kan inte tänka att nåt kommer att bli sanning pga mina tidigare erfarenheter av hur det brukar förlöpa. Jag blir kär i nån, sen lägger jag av med det, alternativt: Jag blir kär, han får reda på det, jag har det jobbigt, sen lägger det sig. Men måste det vara så? Kan inte nån förälska sig i mig då, jag är ju inte kräsen, jag skulle tänka i fem sekunder, sen skulle jag vara tänd. Har det funnits nån som skulle blivit glad över den vetskapen? Det är så löjligt! Hur jag håller på!
fredag 30 januari 2015
onsdag 28 januari 2015
Situationer som aldrig kommer att hända
28 januari
Idag for vi på skivmässa i regnstormrusket. Sen var det slappt ett tag, jag har total skrividétorka. Jag, Ullis och Sandra cyklade så småningom till Almérs, och sen käkade vi kladdkaka och glass. Kakan blev lite för okladdig, annars gott. Sen såg vi på Peter Pan i dokumentärsalen. Mycket lugnt på skolan eftersom många var på Capellagården. Satt i soffan och hade lite småtrist sen.
Det är så lustigt, när vi sitter där i soffan och Anine säger "Det är ju INGEN av oss som är kär nu!" Jag vill ju ropa "Vaddå ingen?", vill så gärna säga det, men vet att jag gör bäst i att hålla käft. Om jag inte vill ha nåt jobbigt av det här så får jag ta det fruktansvärt lugnt.
Fast jag drömmer, jag vore inte jag annars. Jag tänker ut situationer som aldrig kommer att hända. Och jag tänker på hur enorm härligt det vore att kunna maila någon och skriva om nåt riktigt i stället för "jaha, nu är jag visst hopplöst kär i onödan igen".
Skulle det kunna hända?
Hurdå?
Äsch, säkrast att inte hoppas.
Idag for vi på skivmässa i regnstormrusket. Sen var det slappt ett tag, jag har total skrividétorka. Jag, Ullis och Sandra cyklade så småningom till Almérs, och sen käkade vi kladdkaka och glass. Kakan blev lite för okladdig, annars gott. Sen såg vi på Peter Pan i dokumentärsalen. Mycket lugnt på skolan eftersom många var på Capellagården. Satt i soffan och hade lite småtrist sen.
Det är så lustigt, när vi sitter där i soffan och Anine säger "Det är ju INGEN av oss som är kär nu!" Jag vill ju ropa "Vaddå ingen?", vill så gärna säga det, men vet att jag gör bäst i att hålla käft. Om jag inte vill ha nåt jobbigt av det här så får jag ta det fruktansvärt lugnt.
Fast jag drömmer, jag vore inte jag annars. Jag tänker ut situationer som aldrig kommer att hända. Och jag tänker på hur enorm härligt det vore att kunna maila någon och skriva om nåt riktigt i stället för "jaha, nu är jag visst hopplöst kär i onödan igen".
Skulle det kunna hända?
Hurdå?
Äsch, säkrast att inte hoppas.
tisdag 27 januari 2015
Oerfaren och löjlig
27 januari
Kanske lagt av sig lite. En del i alla fall. Imorse var första morgonen på några dagar som jag knappt tänkte ens. Sen trodde jag han åkt hem redan, fast han dök upp till lunchen och var här till tre. Och det var det vanliga, jag sittande för att försöka skriva, han bredvid som ett okoncentrationsgivande objekt. Det här är så knäppt.
Och det kommer att fortsätta ett tag till ju. Blir så less på mig själv, att jag ska bli glad bara för att han säger mitt namn. Det är en sån typisk jobbig grej, varför kan jag inte vara den vuxna människa jag egentligen är?
Kanske för att jag fortfarande ändå är barn på sätt och vis. Oerfaren och löjlig. Och underligt förälskad i en go kille. Det mest underliga är ju att det är nu, hade det varit första trevande veckorna hade det ju varit okej. Undrar vad han tror om det här att jag blivit pratsammare. Fast han kan ju inte tro nåt. Det vore väl normalt om jag bara tinat lite med tiden.
Jag hoppas han tycker jag är okej.
Kanske lagt av sig lite. En del i alla fall. Imorse var första morgonen på några dagar som jag knappt tänkte ens. Sen trodde jag han åkt hem redan, fast han dök upp till lunchen och var här till tre. Och det var det vanliga, jag sittande för att försöka skriva, han bredvid som ett okoncentrationsgivande objekt. Det här är så knäppt.
Och det kommer att fortsätta ett tag till ju. Blir så less på mig själv, att jag ska bli glad bara för att han säger mitt namn. Det är en sån typisk jobbig grej, varför kan jag inte vara den vuxna människa jag egentligen är?
Kanske för att jag fortfarande ändå är barn på sätt och vis. Oerfaren och löjlig. Och underligt förälskad i en go kille. Det mest underliga är ju att det är nu, hade det varit första trevande veckorna hade det ju varit okej. Undrar vad han tror om det här att jag blivit pratsammare. Fast han kan ju inte tro nåt. Det vore väl normalt om jag bara tinat lite med tiden.
Jag hoppas han tycker jag är okej.
måndag 26 januari 2015
Att det är honom okoncentrationen beror på
26 januari
Ligger här och lyssnar på Emils Kristoffer Åström-skiva, och är förundrad över hur konstigt jag känner. Hur kan jag va så här förälskad? Tror jag ens på det själv, är jag bara förälskad i känslan, eller i honom? Men det har varit rätt kul idag med, jag har varit på skönt lätt flummigt humör. Det är sjukt på nåt vis, jag kan sitta där och tala om för honom att jag känner mig alldeles okoncentrerad, att det sen är honom okoncentrationen beror på behöver jag ju inte nämna.
Det går lätt att snacka med honom. Ganska i alla fall, känns bättre än förut, då jag inte hade det här i mig. Det kan ju vara att jag bjuder till allt jag kan som gör det förstås. Men det känns lugnt. Jag är bara helt okej kompistrevlig utan att va nervös, sen går jag på ryskan och kan knappt sitta still där av övertändningen i mig. Lustigt. Jag skulle kunna säga till honom "Du, jag tror jag är kär eller nåt" och han skulle inte kunna genomskåda sanningen i det. Det är det som gör att detta känns lite overkligt och otrovärdigt, jag vet inte, nästan överdrivet patetiskt. Kan det vara så här, verkligen? Fast det måste ju vara verkligt det jag känner, varför skulle jag annars se det som största anledningen till att gå upp om morgnarna nuförtiden? Och varför skulle jag vara less över att han ska bort över helgen?
Det är verkligen tur att jag kan spänna av, det skulle kunna bli så otroligt jobbigt annars. Jag tänker på att han skulle kunna få för sig att flina och fråga "vad är det med dig, du är så trevlig nuförtiden". Jag skulle lugnt klara att hålla masken och säga "jag är väl lite vårglad eller nåt".
Hur kan jag vara så lugn med den här skiten i mig?
Ligger här och lyssnar på Emils Kristoffer Åström-skiva, och är förundrad över hur konstigt jag känner. Hur kan jag va så här förälskad? Tror jag ens på det själv, är jag bara förälskad i känslan, eller i honom? Men det har varit rätt kul idag med, jag har varit på skönt lätt flummigt humör. Det är sjukt på nåt vis, jag kan sitta där och tala om för honom att jag känner mig alldeles okoncentrerad, att det sen är honom okoncentrationen beror på behöver jag ju inte nämna.
Det går lätt att snacka med honom. Ganska i alla fall, känns bättre än förut, då jag inte hade det här i mig. Det kan ju vara att jag bjuder till allt jag kan som gör det förstås. Men det känns lugnt. Jag är bara helt okej kompistrevlig utan att va nervös, sen går jag på ryskan och kan knappt sitta still där av övertändningen i mig. Lustigt. Jag skulle kunna säga till honom "Du, jag tror jag är kär eller nåt" och han skulle inte kunna genomskåda sanningen i det. Det är det som gör att detta känns lite overkligt och otrovärdigt, jag vet inte, nästan överdrivet patetiskt. Kan det vara så här, verkligen? Fast det måste ju vara verkligt det jag känner, varför skulle jag annars se det som största anledningen till att gå upp om morgnarna nuförtiden? Och varför skulle jag vara less över att han ska bort över helgen?
Det är verkligen tur att jag kan spänna av, det skulle kunna bli så otroligt jobbigt annars. Jag tänker på att han skulle kunna få för sig att flina och fråga "vad är det med dig, du är så trevlig nuförtiden". Jag skulle lugnt klara att hålla masken och säga "jag är väl lite vårglad eller nåt".
Hur kan jag vara så lugn med den här skiten i mig?
söndag 25 januari 2015
Längre kan man ju inte gå
25 januari
Nu inser jag hur fruktansvärt hopplöst meningslöst det verkligen är.
Även OM han skulle kunna tycka om mig, så skulle det aldrig hända nåt. För hur skulle jag kunna visa nånting egentligen? Jag kan inte mer än vara precis som vanligt, kanske lite mer intresserad och leende än jag brukar. Det är så det kommer att fortsätta, längre kan man ju inte gå, i denna situation där man varit klasskompisar och grannar i ett halvår. Det måste fortsätta som förr för att inte bli helt fruktansvärt pinsamt.
Det enda som skulle kunna rubba det vore väl nåt som hade med alkohol att göra, det vågar jag knappt tänka på, jag vet faktiskt inte exakt hur jag agerar när jag tappat kontrollen en aning. Jag tror inte att jag skulle göra bort mig, det brukar jag ju aldrig, men jag vet hur kär jag kan bli när jag dricker, visst SKULLE jag kunna börja stöta på honom eller nåt. Vad enormt pinsamt. Eller, det troligaste, tala om det för alla andra. Det skulle också bli jobbigt. Nej, jag får nog vara nykter tills detta går över. För det gör det ju, om jag bara ställer in mig på det, fast det behöver bli riktigt jobbigt först, just nu har jag fortfarande småroligt.
Eller så våga, och slippa gräma sig över ett "inte" sen. Det alternativet finns alltid. Men det är nog oförnuftigt. Hur oerhört jobbigt skulle det inte kunna bli sen vid alla matbord, textsamtal, tv-tittande. Jag måste ju tänka lite.
Dessutom är tanken så främmande, att jag skulle kunna göra/säga nåt, jag fattar inte hur sånt där går till. Jag kan ju säga snälla saker och så, vara intresserad, le, skratta honom i ögonen... men det är ju ingenting med det! Det är ju inget som betyder nåt, i alla fall inget som han kan veta att det betyder nåt.
Jag är nog bara så fruktansvärt dålig och orutinerad på det här med killar.
Nu inser jag hur fruktansvärt hopplöst meningslöst det verkligen är.
Även OM han skulle kunna tycka om mig, så skulle det aldrig hända nåt. För hur skulle jag kunna visa nånting egentligen? Jag kan inte mer än vara precis som vanligt, kanske lite mer intresserad och leende än jag brukar. Det är så det kommer att fortsätta, längre kan man ju inte gå, i denna situation där man varit klasskompisar och grannar i ett halvår. Det måste fortsätta som förr för att inte bli helt fruktansvärt pinsamt.
Det enda som skulle kunna rubba det vore väl nåt som hade med alkohol att göra, det vågar jag knappt tänka på, jag vet faktiskt inte exakt hur jag agerar när jag tappat kontrollen en aning. Jag tror inte att jag skulle göra bort mig, det brukar jag ju aldrig, men jag vet hur kär jag kan bli när jag dricker, visst SKULLE jag kunna börja stöta på honom eller nåt. Vad enormt pinsamt. Eller, det troligaste, tala om det för alla andra. Det skulle också bli jobbigt. Nej, jag får nog vara nykter tills detta går över. För det gör det ju, om jag bara ställer in mig på det, fast det behöver bli riktigt jobbigt först, just nu har jag fortfarande småroligt.
Eller så våga, och slippa gräma sig över ett "inte" sen. Det alternativet finns alltid. Men det är nog oförnuftigt. Hur oerhört jobbigt skulle det inte kunna bli sen vid alla matbord, textsamtal, tv-tittande. Jag måste ju tänka lite.
Dessutom är tanken så främmande, att jag skulle kunna göra/säga nåt, jag fattar inte hur sånt där går till. Jag kan ju säga snälla saker och så, vara intresserad, le, skratta honom i ögonen... men det är ju ingenting med det! Det är ju inget som betyder nåt, i alla fall inget som han kan veta att det betyder nåt.
Jag är nog bara så fruktansvärt dålig och orutinerad på det här med killar.
lördag 24 januari 2015
Jag sitter bredvid och är kär
24 januari
Känns ändå konstigt, nästan jobbigt konstigt, jobbigt att jag blir så himla medveten om mig själv och tänker hela tiden. Men det måste ju vara jobbigt också, det är när det blir alltför jobbigt som man kanske inser att det är dags att lägga av med att känna saker.
Nu känns det så. Bara knepigt och overkligt, jag kan liksom inte själv fatta att jag verkligen är kär. Jag tror knappt på det. Men det lägger sig ju snart, så att jag hamnar i ett lugnt läge av sansat varmt intresse, och, det jobbigaste, lite svartsjuka. Det är verkligen jobbigast. Har väl med mindervärdeskomplex att göra antar jag, att det blir sådär "Men titta på MIG nu, skoja med mig på samma sätt som med de andra".
Det känns sjukt, där sitter han och säger "vad kul för dig, det skulle jag också vilja göra" när Emma säger att Ullis hånglat hela helgen. Jag sitter bredvid och är kär, och det är bara jag som vet det. Jag kan verkligen inte tala om det för nån, jag skulle ju inte kunna hålla masken. Det är så himla nära, att gilla nån man bor ett par meter ifrån, som man ser varenda dag, varenda måltid, ja vi har till och med datorerna bredvid varann, även om vi inte alltid är där samtidigt. Det går ju inte att gilla honom, jag kan ju inte göra det, det kommer att lägga sig, för situationen är galen.
Fast som det är nu fattar jag inte hur han kunnat vara så näst intill obemärkt i så lång tid, den här söta personen. Fast jag har väl alltid tyckt att han varit trevlig och kul och så, i och för sig. Men det här som får mig att inte kunna sluta le när han kör igång med sitt snack, bara han gör en min, eller vad som helst... Det är bara typisk förälskelse antar jag, men NU??
Det är så annorlunda nu, jag vet inte om jag vill vara i min ålder. Det var så skönt när man gick från objekt till objekt att förälska sig i utan att bry sig så mycket när inget egentligen hände. Senaste tiden har jag bara gått och tittat mig omkring lite, tänkt på vilka jag skulle kunna våga bli intresserad av. För man lägger ju band på sig, man kan ju inte bli kär.
Eftersom jag tydligen låtit mig falla lite nu antar jag att jag inte sett det som helt meningslöst och hopplöst. Och så är det väl. jag intalar mig att det är klart att det inte kan bli nåt, men så länge jag känner så här, tyder det ju på nåt slags hopp. Kanske att han inte tycker jag är så torr som jag tror att han tycker. Det är väl det jag hoppas, eftersom han hela tiden fortsätter vara trevlig, prata med mig och så. Varför har jag så uselt självförtroende?
Det är ju ett mysterium hur inre explosioner kan vara så osynliga utifrån. Att jag kan hålla styr på mig och vara så förbannat neutral. Men jag är ju helt patetisk som jag är ni, som tycker om hela rubbet, tycker mycket om det till och med, sådär så jag blir knäpp av att tänka på det, jag är helt överpatetisk, fast det är kanske inte helt konstigt. Hormoner eller vårkänslor eller nåt.
Känns ändå konstigt, nästan jobbigt konstigt, jobbigt att jag blir så himla medveten om mig själv och tänker hela tiden. Men det måste ju vara jobbigt också, det är när det blir alltför jobbigt som man kanske inser att det är dags att lägga av med att känna saker.
Nu känns det så. Bara knepigt och overkligt, jag kan liksom inte själv fatta att jag verkligen är kär. Jag tror knappt på det. Men det lägger sig ju snart, så att jag hamnar i ett lugnt läge av sansat varmt intresse, och, det jobbigaste, lite svartsjuka. Det är verkligen jobbigast. Har väl med mindervärdeskomplex att göra antar jag, att det blir sådär "Men titta på MIG nu, skoja med mig på samma sätt som med de andra".
Det känns sjukt, där sitter han och säger "vad kul för dig, det skulle jag också vilja göra" när Emma säger att Ullis hånglat hela helgen. Jag sitter bredvid och är kär, och det är bara jag som vet det. Jag kan verkligen inte tala om det för nån, jag skulle ju inte kunna hålla masken. Det är så himla nära, att gilla nån man bor ett par meter ifrån, som man ser varenda dag, varenda måltid, ja vi har till och med datorerna bredvid varann, även om vi inte alltid är där samtidigt. Det går ju inte att gilla honom, jag kan ju inte göra det, det kommer att lägga sig, för situationen är galen.
Fast som det är nu fattar jag inte hur han kunnat vara så näst intill obemärkt i så lång tid, den här söta personen. Fast jag har väl alltid tyckt att han varit trevlig och kul och så, i och för sig. Men det här som får mig att inte kunna sluta le när han kör igång med sitt snack, bara han gör en min, eller vad som helst... Det är bara typisk förälskelse antar jag, men NU??
Det är så annorlunda nu, jag vet inte om jag vill vara i min ålder. Det var så skönt när man gick från objekt till objekt att förälska sig i utan att bry sig så mycket när inget egentligen hände. Senaste tiden har jag bara gått och tittat mig omkring lite, tänkt på vilka jag skulle kunna våga bli intresserad av. För man lägger ju band på sig, man kan ju inte bli kär.
Eftersom jag tydligen låtit mig falla lite nu antar jag att jag inte sett det som helt meningslöst och hopplöst. Och så är det väl. jag intalar mig att det är klart att det inte kan bli nåt, men så länge jag känner så här, tyder det ju på nåt slags hopp. Kanske att han inte tycker jag är så torr som jag tror att han tycker. Det är väl det jag hoppas, eftersom han hela tiden fortsätter vara trevlig, prata med mig och så. Varför har jag så uselt självförtroende?
Det är ju ett mysterium hur inre explosioner kan vara så osynliga utifrån. Att jag kan hålla styr på mig och vara så förbannat neutral. Men jag är ju helt patetisk som jag är ni, som tycker om hela rubbet, tycker mycket om det till och med, sådär så jag blir knäpp av att tänka på det, jag är helt överpatetisk, fast det är kanske inte helt konstigt. Hormoner eller vårkänslor eller nåt.
Och så måste jag göra ett blandband
23 januari
I morse när jag vaknade kände jag för första gången på länge hur min mage var knepigt ihopdragen på ett kul sätt. Ungefär lika kändes det varje morgon i Wien för att jag var nervös inför arbetsdagen, men det var en trevligare känsla i morse. Vad kul det är! Jag hade ju nästan glömt hur sånt här kändes. Det gör mig helt uppåt just nu. Det är så tråkigt att veta att denna uppåt-tripp är nåt tillfälligt.
Är nästan LITE okoncentrerad, och så måste jag göra ett blandband. När man måste göra ett temablandband med kärlekslåtar, då är det kört. Jag skrattar rätt mycket åt mig själv också. Vet inte riktigt vad det ska bli av det här. Man måste passa sig, det är ju en lång termin kvar. Det får inte bli nåt jobbigt. Fast just nu är det inte jobbigt. Det är helt fruktansvärt trevligt.
Värst är att jag måste tala om det för nån snart, vad är det som gör att man måste det egentligen? För så är det ju alltid.
I morse när jag vaknade kände jag för första gången på länge hur min mage var knepigt ihopdragen på ett kul sätt. Ungefär lika kändes det varje morgon i Wien för att jag var nervös inför arbetsdagen, men det var en trevligare känsla i morse. Vad kul det är! Jag hade ju nästan glömt hur sånt här kändes. Det gör mig helt uppåt just nu. Det är så tråkigt att veta att denna uppåt-tripp är nåt tillfälligt.
Är nästan LITE okoncentrerad, och så måste jag göra ett blandband. När man måste göra ett temablandband med kärlekslåtar, då är det kört. Jag skrattar rätt mycket åt mig själv också. Vet inte riktigt vad det ska bli av det här. Man måste passa sig, det är ju en lång termin kvar. Det får inte bli nåt jobbigt. Fast just nu är det inte jobbigt. Det är helt fruktansvärt trevligt.
Värst är att jag måste tala om det för nån snart, vad är det som gör att man måste det egentligen? För så är det ju alltid.
Efter ett halvår i samma klass
22 januari
Ikväll är en sån där kväll när jag har lätt att känna saker. Det började efter filmen "Much ado about nothing", som man blir så glad av.
Jag hade nästan kunnat säga det till Anine och Gabriella. Hade jag haft lite mer alkohol i mig hade jag helt klart gjort det. Jag har fått veta att Gabriella gillar David nu ikväll, så det känns inte så himla farligt det här, faktiskt. Sen var de nästan inne på det när jag började prata om vilka ihopparningar jag fantiserat ihop i klassen, då i början. Men jag höll mig kall, gav på precis rätt ställe med mig att "Jo, nu när jag tänker på det var det nog Emil jag fick". Fast, då måste de ju i alla fall fatta att det är han som ligger högst i kurs för mig av de i klassen.
Jag tror jag gillar det här. Ja, just nu i alla fall, har jag kul på nåt vis. Fast jag inte vill nåt, det känns så omöjligt, jag kommer aldrig att visa nåt. Och känslan är så konstig också, det där att jag varken är tänd eller nervös, bara lugnt och hemligt konstigt lite kär för mig själv. Det känns som att folk aldrig skulle komma på tanken... eller är det bara som jag tror? För att jag känner mig så himla kall, ofta?
Ett halvår, efter ett halvår i samma klass går man och tänker så här. Fast det är ju kul.
Ikväll är en sån där kväll när jag har lätt att känna saker. Det började efter filmen "Much ado about nothing", som man blir så glad av.
Jag hade nästan kunnat säga det till Anine och Gabriella. Hade jag haft lite mer alkohol i mig hade jag helt klart gjort det. Jag har fått veta att Gabriella gillar David nu ikväll, så det känns inte så himla farligt det här, faktiskt. Sen var de nästan inne på det när jag började prata om vilka ihopparningar jag fantiserat ihop i klassen, då i början. Men jag höll mig kall, gav på precis rätt ställe med mig att "Jo, nu när jag tänker på det var det nog Emil jag fick". Fast, då måste de ju i alla fall fatta att det är han som ligger högst i kurs för mig av de i klassen.
Jag tror jag gillar det här. Ja, just nu i alla fall, har jag kul på nåt vis. Fast jag inte vill nåt, det känns så omöjligt, jag kommer aldrig att visa nåt. Och känslan är så konstig också, det där att jag varken är tänd eller nervös, bara lugnt och hemligt konstigt lite kär för mig själv. Det känns som att folk aldrig skulle komma på tanken... eller är det bara som jag tror? För att jag känner mig så himla kall, ofta?
Ett halvår, efter ett halvår i samma klass går man och tänker så här. Fast det är ju kul.
Bytte däck
21 januari
Åt mat, skrev lite, sen gick jag till Färjestaden och bytte däck och ena slangen på cykeln. Handlade, kunde sen cykla tillbaka, skönt. Sen blev kvällen halvseg, hängde mest runt med Anine, kollade massa Ginzaskivor, lyssnade på musik på mitt rum och så. Blev i alla fall rätt så sent.
Åt mat, skrev lite, sen gick jag till Färjestaden och bytte däck och ena slangen på cykeln. Handlade, kunde sen cykla tillbaka, skönt. Sen blev kvällen halvseg, hängde mest runt med Anine, kollade massa Ginzaskivor, lyssnade på musik på mitt rum och så. Blev i alla fall rätt så sent.
Inte tråkigt en sekund
19 januari
Vaknade tio över elva.
Käk.
Tandborstning.
Gitarrlektion för Anine.
Promenad med Anine.
Lite plock på rummet.
Innebandy.
Snabb dusch.
Ryska.
Käk.
Promenad till ridning.
Ridning på krutisen Winnie.
Promenad hem.
Dusch.
Insikt - ej kopierat texter åt Stina.
Kopiering åt Stina, tar en timme, krånglar.
Ser på musikbyrån.
Läser och opponerar inför morgondagen.
Har inte haft tråkigt en sekund. Det har känts konstigt.
Fortfarande lite sådär. Jag blir glad av honom. Men själv kan jag inte låta bli att vara kylig på nåt vis. Hur ofta frågar jag han saker, är intresserad av vad han gör och så? Nej, jag håller käften, medan han är jättetrevlig. Jag är ju lite så som person. Det är nåt jag måste jobba på.
Vaknade tio över elva.
Käk.
Tandborstning.
Gitarrlektion för Anine.
Promenad med Anine.
Lite plock på rummet.
Innebandy.
Snabb dusch.
Ryska.
Käk.
Promenad till ridning.
Ridning på krutisen Winnie.
Promenad hem.
Dusch.
Insikt - ej kopierat texter åt Stina.
Kopiering åt Stina, tar en timme, krånglar.
Ser på musikbyrån.
Läser och opponerar inför morgondagen.
Har inte haft tråkigt en sekund. Det har känts konstigt.
Fortfarande lite sådär. Jag blir glad av honom. Men själv kan jag inte låta bli att vara kylig på nåt vis. Hur ofta frågar jag han saker, är intresserad av vad han gör och så? Nej, jag håller käften, medan han är jättetrevlig. Jag är ju lite så som person. Det är nåt jag måste jobba på.
söndag 18 januari 2015
Han är söt
18 januari
Haha. Rätt vad det är kommer en sån här kväll när man känner sig tillfälligt förälskad, och ler åt känslan, ryms upp, vill tala om det för hela världen egentligen. Sen kanske det är helt väck nästa dag, och man fattar inte vad som tåg åt en igår men...
Aldrig att det skulle bli nåt, jag vill det nog inte ens, tror inte vi skulle passa ihop och tror inte han skulle va intresserad heller. Jag är för torr, som vanligt. Men jag gillar killen, så är det ju. Inte så det tänder till med en knall, utan en lugnare känsla. Sådär så att jag måste le åt honom både på utsidan och insidan om mig. Vad patetisk jag är när jag ska skriva om såna här grejer. Han är söt. Så härlig bara, med sitt snack, sin personlighet.
Men jag lägger mig ju alltid i underläge. Varför måste jag göra så? Det är ju då jag blir tråkig och inte kan spänna av.
Haha. Rätt vad det är kommer en sån här kväll när man känner sig tillfälligt förälskad, och ler åt känslan, ryms upp, vill tala om det för hela världen egentligen. Sen kanske det är helt väck nästa dag, och man fattar inte vad som tåg åt en igår men...
Aldrig att det skulle bli nåt, jag vill det nog inte ens, tror inte vi skulle passa ihop och tror inte han skulle va intresserad heller. Jag är för torr, som vanligt. Men jag gillar killen, så är det ju. Inte så det tänder till med en knall, utan en lugnare känsla. Sådär så att jag måste le åt honom både på utsidan och insidan om mig. Vad patetisk jag är när jag ska skriva om såna här grejer. Han är söt. Så härlig bara, med sitt snack, sin personlighet.
Men jag lägger mig ju alltid i underläge. Varför måste jag göra så? Det är ju då jag blir tråkig och inte kan spänna av.
torsdag 15 januari 2015
Bara lagom berusad
15 januari
Oj vad folkhögskola.
Göra pizza ilag, 5 pers, 5 olika pålägg, tjafs.
Sen gäster med gester, blinklek och sånt med dramaeleverna, som var riktigt kul i 2-3 timmar. Sen puben, och 95% var från skolan av dom som var där. Karaoke, några öl, och sen tillbaks till skolan, lyssnat på Sverkers knarkkompiserfarenheter och så.
Klockan tre skulle jag maila av konstig anledning. Sen låste jag in nycklarna och måste väcka Sandra. fast jag är bara lagom berusad och bör inte lida så värst imorgon, blir väl lite på morron möjligtvis.
Oj vad folkhögskola.
Göra pizza ilag, 5 pers, 5 olika pålägg, tjafs.
Sen gäster med gester, blinklek och sånt med dramaeleverna, som var riktigt kul i 2-3 timmar. Sen puben, och 95% var från skolan av dom som var där. Karaoke, några öl, och sen tillbaks till skolan, lyssnat på Sverkers knarkkompiserfarenheter och så.
Klockan tre skulle jag maila av konstig anledning. Sen låste jag in nycklarna och måste väcka Sandra. fast jag är bara lagom berusad och bör inte lida så värst imorgon, blir väl lite på morron möjligtvis.
måndag 12 januari 2015
Fick rida Surre
13 januari
Jobbigt att gå upp. Berättade om pjäser vi läst, hela dagen, lite sömnigt. Sen gick vi en sväng, fikade, jag skrev lite, drog omkring, tills det var dags att åka på ridning, Jag åkte med Gunnar. Min cykel är inte ens lagad än.
Jag fick rida Surre, en brunblack lagom liten häst. Hon var skitmysig, mjuk och fin i början av ridpasset, mot slutet blev hon hetare och småjobbig. Galoppera ville hon inte. Men hon var skitgo i spiltan, så jag gillar henne.
Efter att ha duschat sen spelade vi pictionairy, jag, Gabriella, Sandra, Joakim. Kreativt och härligt. Whiskyflaska = örngott. Sandra har gjort illa sin fot.
Jobbigt att gå upp. Berättade om pjäser vi läst, hela dagen, lite sömnigt. Sen gick vi en sväng, fikade, jag skrev lite, drog omkring, tills det var dags att åka på ridning, Jag åkte med Gunnar. Min cykel är inte ens lagad än.
Jag fick rida Surre, en brunblack lagom liten häst. Hon var skitmysig, mjuk och fin i början av ridpasset, mot slutet blev hon hetare och småjobbig. Galoppera ville hon inte. Men hon var skitgo i spiltan, så jag gillar henne.
Efter att ha duschat sen spelade vi pictionairy, jag, Gabriella, Sandra, Joakim. Kreativt och härligt. Whiskyflaska = örngott. Sandra har gjort illa sin fot.
Härligt att gå omkring och ha kollektivt tråkigt
10 januari
Det är så bra!
Tråkig skolfrukost, tråkig lektion, sen har dagen varit helt trevlig och rolig. Skönt att vara tillbaka, härligt att gå omkring och ha kollektivt tråkigt och hänga...
Gabriella ska bli min nya granne för Maya, hon den lilla, har slutat. Det är så perfekt! Har bara klassfolk som grannar nu, och det känns som att det blir en härlig stämning här i korridoren.
Har varit på ÖB, först för att handla lite, och den andra gången bara "för kul", hade inga pengar ens. Vi hittade ett spel som gick ut på att vara trendig... Köpte det som ploj, och sen spelade vi, var ett rätt dåligt spel. Jag har skrivit lite, mailat lite, sen var det korridorhäng ett bra tag, och nu ska jag mysa och läsa Gabriellas SA-tidningar.
Det är så bra!
Tråkig skolfrukost, tråkig lektion, sen har dagen varit helt trevlig och rolig. Skönt att vara tillbaka, härligt att gå omkring och ha kollektivt tråkigt och hänga...
Gabriella ska bli min nya granne för Maya, hon den lilla, har slutat. Det är så perfekt! Har bara klassfolk som grannar nu, och det känns som att det blir en härlig stämning här i korridoren.
Har varit på ÖB, först för att handla lite, och den andra gången bara "för kul", hade inga pengar ens. Vi hittade ett spel som gick ut på att vara trendig... Köpte det som ploj, och sen spelade vi, var ett rätt dåligt spel. Jag har skrivit lite, mailat lite, sen var det korridorhäng ett bra tag, och nu ska jag mysa och läsa Gabriellas SA-tidningar.
fredag 2 januari 2015
Dans till den häftiga jukeboxdatorn
31 december-1 januari
Buffetmiddagen var ungefär det första som hände på Nettan, Mia och Erikas fest. Det var bordsplacering, och jag fick sitta med några okända, men pratade ändå lite. Om Öland och Wien och så. De hade gjort det svinbra, skitgod mat, fint och feststämning. Fruktsallad till efterrätt, och lite sånger också, rätt kul faktiskt.
Sen satt vi mest och pratade i väntan på klockan. Det är så konstigt med det klassgänget, på en gång vet vi var vi har varann, och vi kunde tagit studenten igår, fast vi inte setts på över ett halvår. Sen gick vi väl ner på stan, det var folkströmning, kändes lite häftigt. 20 minus minst, och vi stod och trängdes i vimlet, skålade vid tolvslaget och såg på fyrverkeriet. Sen gick vi tillbaka. I mitt glas blev det is av champagnen.
Öppnade min flaska och roade mig med den, varvat med dans till den häftiga jukeboxdatorn, 800 låtar inlagda, bara att klicka på. Stundtals blev det lite tråkigt. För hög volym.
Sen blev det soffan, men blev trött, allt mindre folk höll igång. Jag och Mia gick vid halvfem-fem. Jag skulle få sova hos henne. Det gick snabbt att ta den halvtimmespromenaden. Jag var inte direkt berusad kändes det som, men måste väl ändå ha varit det, för jag trillade omkull utan anledning på trottoaren. Var ju inte ens halt! Fattar inte hur det gick till. Gjorde inte illa mig det minsta.
Vi åt mackor och hjortronyoghurt, snackade, kom sen i säng. Jag sov gott tills jag vaknade vid elva och mådde LITE illa, fast jag druckit så mycket vatten. Men tolv när jag vaknade på riktigt mådde jag helt bra.
Vi åt frukost och snackade om att vara au-pair med Mias supertrevliga föräldrar. Mia är också sådär sktibra, trevlig på alla sätt. En mysig människa. For hem med bussen sen i snöovädret. Så var mitt nyårsmilleniumskifte.
Buffetmiddagen var ungefär det första som hände på Nettan, Mia och Erikas fest. Det var bordsplacering, och jag fick sitta med några okända, men pratade ändå lite. Om Öland och Wien och så. De hade gjort det svinbra, skitgod mat, fint och feststämning. Fruktsallad till efterrätt, och lite sånger också, rätt kul faktiskt.
Sen satt vi mest och pratade i väntan på klockan. Det är så konstigt med det klassgänget, på en gång vet vi var vi har varann, och vi kunde tagit studenten igår, fast vi inte setts på över ett halvår. Sen gick vi väl ner på stan, det var folkströmning, kändes lite häftigt. 20 minus minst, och vi stod och trängdes i vimlet, skålade vid tolvslaget och såg på fyrverkeriet. Sen gick vi tillbaka. I mitt glas blev det is av champagnen.
Öppnade min flaska och roade mig med den, varvat med dans till den häftiga jukeboxdatorn, 800 låtar inlagda, bara att klicka på. Stundtals blev det lite tråkigt. För hög volym.
Sen blev det soffan, men blev trött, allt mindre folk höll igång. Jag och Mia gick vid halvfem-fem. Jag skulle få sova hos henne. Det gick snabbt att ta den halvtimmespromenaden. Jag var inte direkt berusad kändes det som, men måste väl ändå ha varit det, för jag trillade omkull utan anledning på trottoaren. Var ju inte ens halt! Fattar inte hur det gick till. Gjorde inte illa mig det minsta.
Vi åt mackor och hjortronyoghurt, snackade, kom sen i säng. Jag sov gott tills jag vaknade vid elva och mådde LITE illa, fast jag druckit så mycket vatten. Men tolv när jag vaknade på riktigt mådde jag helt bra.
Vi åt frukost och snackade om att vara au-pair med Mias supertrevliga föräldrar. Mia är också sådär sktibra, trevlig på alla sätt. En mysig människa. For hem med bussen sen i snöovädret. Så var mitt nyårsmilleniumskifte.
Pussel med NRJ på lämplig volym
28 december
Vaknade dötrött vid tolv av att pappa kom in och sa att det var en fruktansvärt bra skiva han fått av mig i julklapp (Billy bragg/Wilco). Gick upp och åkte så småningom till Maria. Vi bytte julklappar och körde sen nån slags repris. Lade pussel, med NRJ på lämplig volym, i samma vardagsrum som förr. Jag åt potatis och sallad till middag, och skämdes lite över att va svår med maten, precis som förr.
Sen åkte vi till mig, spelade tjuv och polis med brorsorna. Jag förlorade, men det var kul. Åt fruktsallad. Maria for hem. Senare blev det ett sånt där soffansnack om allvarliga saker som skillsmässa och mellanbarn. Jag somnade nog fyra-halvfem. Vilka vanor!
Vaknade dötrött vid tolv av att pappa kom in och sa att det var en fruktansvärt bra skiva han fått av mig i julklapp (Billy bragg/Wilco). Gick upp och åkte så småningom till Maria. Vi bytte julklappar och körde sen nån slags repris. Lade pussel, med NRJ på lämplig volym, i samma vardagsrum som förr. Jag åt potatis och sallad till middag, och skämdes lite över att va svår med maten, precis som förr.
Sen åkte vi till mig, spelade tjuv och polis med brorsorna. Jag förlorade, men det var kul. Åt fruktsallad. Maria for hem. Senare blev det ett sånt där soffansnack om allvarliga saker som skillsmässa och mellanbarn. Jag somnade nog fyra-halvfem. Vilka vanor!
"julafton"
27 december
Var i stan på mellandagsrean. Kanske inte så skitkul. Hittade i alla fall nyårsgrejer. Inga skivor. Sen åt vi hos mamma, och pappa och Nils hämtade så småningom mig och Henrik.
Vi hade "julafton" och mysigt hemma. Jag fick en slangbella, nicaraguasaker av Nils, och en skiva av pappa och en bok. Vi såg på Jesus Christ superstar på tv och åt vegangröt. Det var himla bra musik, härlig film, man blev faktiskt gripen med.
Sen så blev alla väldigt osocial, mailade och pratade i telefon. Jag lyssnade på min skiva och började skriva nåt nostalgigrejs om Wien. Sen blev det sent ikväll igen. Men det har varit väldigt trevligt.
Var i stan på mellandagsrean. Kanske inte så skitkul. Hittade i alla fall nyårsgrejer. Inga skivor. Sen åt vi hos mamma, och pappa och Nils hämtade så småningom mig och Henrik.
Vi hade "julafton" och mysigt hemma. Jag fick en slangbella, nicaraguasaker av Nils, och en skiva av pappa och en bok. Vi såg på Jesus Christ superstar på tv och åt vegangröt. Det var himla bra musik, härlig film, man blev faktiskt gripen med.
Sen så blev alla väldigt osocial, mailade och pratade i telefon. Jag lyssnade på min skiva och började skriva nåt nostalgigrejs om Wien. Sen blev det sent ikväll igen. Men det har varit väldigt trevligt.
Hur mycket sprit jag ville
25 december
Vaknade tio, upp senare. Sov dåligt i natt, från fem och framåt. Alkoholblandningsillamående. Måste jag vara så känslig?
Slöardag. Tog en hyfsad promenad i varmt skitväder. Sen såg vi lite tv. Så småningom började vi med ett pussel, och det fortsatte under kvällen, varvat med käk och tv. Sen var jag ensam med killarna, mamma och Erik for till stan. Blev erbjuden att ta hur mycket sprit jag ville, men ibland har jag karaktär. Hade ju redan druckit lite vin, snaps och whisky och var inte påverkad alls, men kändes dumt att riskera illamående igen. Duktigt.
Vid halvett lade sig killarna, och vid två kom de stora hem. Erik rätt full och frispråkig, kändes väl lite småjobbigt. Nu är klockan halvtre. Trött. Inte skrivit nåt på datorn sen i förrgår. Vad konstigt inspirerad jag är som tycker det känns abstinensartat. Men det är ju roligt!
Vaknade tio, upp senare. Sov dåligt i natt, från fem och framåt. Alkoholblandningsillamående. Måste jag vara så känslig?
Slöardag. Tog en hyfsad promenad i varmt skitväder. Sen såg vi lite tv. Så småningom började vi med ett pussel, och det fortsatte under kvällen, varvat med käk och tv. Sen var jag ensam med killarna, mamma och Erik for till stan. Blev erbjuden att ta hur mycket sprit jag ville, men ibland har jag karaktär. Hade ju redan druckit lite vin, snaps och whisky och var inte påverkad alls, men kändes dumt att riskera illamående igen. Duktigt.
Vid halvett lade sig killarna, och vid två kom de stora hem. Erik rätt full och frispråkig, kändes väl lite småjobbigt. Nu är klockan halvtre. Trött. Inte skrivit nåt på datorn sen i förrgår. Vad konstigt inspirerad jag är som tycker det känns abstinensartat. Men det är ju roligt!
Julafton som ändå blev okej
24 december
En sån där knepig julafton som ändå blev okej.
Var till mormor och fikade, sen var vi här hos mamma och Erik, och käkade, snapsade, drack vin (jo, det behövdes nog, tror jag). Efter en promenad hade vi julklappsutdelning och såg sen på Sällskapsresan.
Jo, det är okej. Det är inte som en vanlig mysig jul hos farmor och farfar eller så, men det känns inte som jag behöver ha det så längre. Jag är stor nu.
En sån där knepig julafton som ändå blev okej.
Var till mormor och fikade, sen var vi här hos mamma och Erik, och käkade, snapsade, drack vin (jo, det behövdes nog, tror jag). Efter en promenad hade vi julklappsutdelning och såg sen på Sällskapsresan.
Jo, det är okej. Det är inte som en vanlig mysig jul hos farmor och farfar eller så, men det känns inte som jag behöver ha det så längre. Jag är stor nu.
21 december
21 december
Hämtade Henrik, pulsade i snö, spelade spel, lekte Robinson med gosdjur. Nils kom, vi pratade, lyssnade på musik och så. Sent.
Hämtade Henrik, pulsade i snö, spelade spel, lekte Robinson med gosdjur. Nils kom, vi pratade, lyssnade på musik och så. Sent.
Tumcancer
20 december
Åkte med mamma hem på morgonen, när hon och Henrik for till vardagen. Jag var på sköterskemottagningen och blev av med min cancer som jag vetat att jag haft i två månader. Det är bara vårtor som klumpat ihop sig på min tummes nagelband.
Visst lät tumcancer lite långsökt, men jag var ju helt säker på det, så säker att jag var livrädd för att kolla upp det, och trängde bort tankarna så gott jag kunde. Hade bestämt mig för att kolla upp det på jullovet, och var nu inriktad på ett hemskt tragiskt jullov. Till och med min självmordsmetod, om det skulle behövas, var ju noga uttänkt. Dricka sig lagom full och lägga sig ute i snön och må bra tills man somnar. Helt skitbra. Men jag får väl utnyttja det nån annan gång då.
Har tagit det enormt lugnt idag. Skrivit lite, sett en hel del på tv, läst en massa gamla dagböcker, varit osocial. Idag för exakt 13 år sen tittade jag på julkalendern, och min kompis fick lyssna på band medan vi åt frukost. Man borde verkligen ha skrivit mycket mer dagbok, det är så bra!
Jag har börjat tänka på att skriva en hästbok. När jag nu inte är dödligt sjuk kan jag ju faktiskt tänka på framtiden.
Åkte med mamma hem på morgonen, när hon och Henrik for till vardagen. Jag var på sköterskemottagningen och blev av med min cancer som jag vetat att jag haft i två månader. Det är bara vårtor som klumpat ihop sig på min tummes nagelband.
Visst lät tumcancer lite långsökt, men jag var ju helt säker på det, så säker att jag var livrädd för att kolla upp det, och trängde bort tankarna så gott jag kunde. Hade bestämt mig för att kolla upp det på jullovet, och var nu inriktad på ett hemskt tragiskt jullov. Till och med min självmordsmetod, om det skulle behövas, var ju noga uttänkt. Dricka sig lagom full och lägga sig ute i snön och må bra tills man somnar. Helt skitbra. Men jag får väl utnyttja det nån annan gång då.
Har tagit det enormt lugnt idag. Skrivit lite, sett en hel del på tv, läst en massa gamla dagböcker, varit osocial. Idag för exakt 13 år sen tittade jag på julkalendern, och min kompis fick lyssna på band medan vi åt frukost. Man borde verkligen ha skrivit mycket mer dagbok, det är så bra!
Jag har börjat tänka på att skriva en hästbok. När jag nu inte är dödligt sjuk kan jag ju faktiskt tänka på framtiden.
Prenumerera på:
Kommentarer (Atom)