söndag 31 december 2017

Rastlös nu

31 december

Så, då var det 2003.

Börjar bli rastlös nu. Suttit och plinkat en massa gamla svenska sånger på gehör. Sett på tråk-tv. Ätit jordnötsringar. Det var ett okej nyår. Men jag är rastlös nu. Vill ut, vill bli av med halssjukan, vill träffa folk, vill spela. Tror det blir ett bra nästa år i alla fall.

lördag 30 december 2017

Det där iditotmönstret som blev

30 december

Äntligen fått tillbaka livsgnistan. Så nu kommer jag självklart att bli magsjuk i tre dar. Har åtminstone grejat lite idag, köpt en alltför dyr fickbandspelare som kanske inte ens är jättebra, men wahtever. Sett en rätt kass film som jag ska analysera typ. Läst lite fina dikter som jag skrev till mamma för ett par år sen. Jag är rätt skrivsugen allmänt nu.

Vad ska jag tänka på ikväll då? Igår kväll tänkte jag på konstiga grejer, på porrfilm tänkte jag. Jag tänkte på om det finns nåt sexuellt som jag skulle kunna bli kåt av att se på en film. Men det tvivlar jag förstås på. Men tänkte ut att jag i alla fall skulle gilla att se en scen där två pers långsamt och laddat och osäkert till sist börjar hångla, och börjar kela lite värre, och när de flesta kläderna är av så går det i kalsongerna på killen. Så han skäms lite. Innebär det där att jag tänder på nån slags förnedring? På nåt liknande sätt som äckelporrgubbarna tänder på en tjej som övergrips och får orgasm mot sin vilja? USCH. Men jag kanske bara är lite sexuellt störd.

De flesta skulle nog säga att jag är det ändå. Att inte kunna tänka på sex när man onanerar för att det gör en avtänd är ju rätt stört, till exempel. Fast själv har jag nog fattat varför det är så just nu. Det där idiotmönstret som blev på slutet med Thomas. Det var ju inte mig det var fel på där, felet låg i att jag trodde det. Och jag kommer säkerligen att kunna gilla sex igen, på andra villkor då, nu när jag tror mig veta vad som gick fel och inte tänker hamna där igen.

Men hur lätt kan det bli att övertyga nån annan om saker som går emot de så självklara förutfattningarna om hur sex ska gå till? De var ju lika självklara för mig förut, fastän JAG borde haft vett att ifrågasätta... I stället kom bara skuldkänslor. För jävligt. Men jag vet det nu i alla fall. Det har varit ett insiktsfullt år. Det är i alla fall vad jag tror.

fredag 29 december 2017

Segvänta på att få magsjuka

29 december

Ligger här med lätt magont och vet inte om jag ska heja på det eller förtränga det. Är rätt jobbigt att gå och segvänta på att få magsjuka och inte kunna planera framtiden. Om jag får magsjuka och inte kan sticka till brorsan heller, då har den här julen varit rätt dålig. Knappt får jag nåt pluggat heller, har ju känt mig så risig i ett par dagar nu. Kan fortfarande knappt svälja. Går det att spy då?

Äh, man kanske skulle ta och slappna av lite här i alla fall. Fortsätta med alla de där drömmerierna som jag är rätt less på vid det här laget. Behöver lite nya inslag. För ibland händer det till och med att jag tänker bakåt, på vad som hänt om Anders och jag lekt mörkerkurragömma där i spelkällaren, när vi snackade om det. Eller om jag gett honom en kram när han stod i hallen och aldrig kom iväg den där snacknatten. Jag fattar inte varför jag tänker sådär, jag har ju sån avsmak för honom. Så, lite nya uppslag för bra drömmanden tack!

tisdag 26 december 2017

Sam och Frodo hade värsta hångelläget

25 december

Åt mat till frukost, och stack och såg Två tornen. Den var väl spännande och snygg. Fast det är svårt att släppa irritationerna över det man alltid irriteras över. En sån äcklig mansfilm. Och Sam och Frodo hade värsta hångelläget en stund, men inte fick de till det.

Sen fortsatte dagen, lite halvseg, korsord, spel, mackor, plugg, promenad med pappa utan isvakstragedi (gick över ån) och så.

Okej, fast tråkigt

24 december

Jorå, farfar var okej idag. Bortsett från att han sa tårtan åt skinkan, och cigaretterna åt suketterna. Allmänt har det väl varit okej, fast tråkigt. Lagade mat hela förmiddan, åt, tråkade på. Blev ingen vanlig julpromenad heller, för de andra gick just när Karl bertil var, och det ville jag se. Fast tv:n är halvpaj. Ganska kul att spela spel sen, tills vi blev helt sega. Då, vid ett, tog jag en promenad själv ut i stillheten. 24 grader kallt nu.

Mm, rätt tråkigt är det nog nu. Saknar storebror. Saknar att inte ha nån att ringa som jag är kär i också. Sen är det så dumt hur jag går och tänker utan grunder. Men tycker jag det är kul att hitta på osannolika scenarion - varför hålla tillbaka bara för att det är så ogrundat?

fredag 22 december 2017

Konstigt att se sin farfar sån

23 december

Köpte julklappar. Sen for vi. Det här blir en speciell ju. Dels har vi pappas moster Birgit här, som är extremt deprimerad, och är inte typen som blir laidback och deppar i hemlighet, utan alla får veta hur läget är. Många gånger. Sen har ju farfar börjat bli gaggig, tappar ord och så. Och nu drack han lite för mycket vin också så allt blev ännu mer förvirrat. Var bara jag, pappa och Peder kvar uppe när farfar som suttit och somnat gick upp, totalt vilsen, och gick in i tv-rummet och pinkade på mattan där. Peder ledde honom ner, men han kom upp sen igen och sa att han ville komma hem. Kände inte igen sig alls. Själv känner man ju igen det där från två håll - dels från de förvirrade gamlingarna i hemtjänstjobbet, men även från egna diffusa fylleminnen. Känns konstigt att se sin farfar sån i alla fall. Hoppad det släppt i morgon.

Upplägget av softarvåren

22 december

Har börjat fila ännu mer på upplägget av arbetslösa softarvåren. Jag ska nog lägga upp det som arbetsveckor i alla fall. Två lediga dagar i veckan. De andra dagarna börjar jag jobba typ klockan halvelva eller nåt sånt. Och jobbet består av en massa olika saker. Typ promenad, bokläsning, brödbak, mailskrivande, låtinspelning. Och har jag absolut ingen lust så får det bli med tvång. Jag tror det kan funka.

Tror att jag har ett band nu

21 december

Nu är det väl mest bara skolan som ger ångest. Men jag tror att jag har ett band nu i alla fall, ett rockigt och bra, med svarthåriga riot grrls och en riot-tant också. Bra musiksmak har dom, känns som att det kan synka. Ska prova att lira så snart jag blir tillbaks till stan. Men vart han Jerry blivit av fattar jag inte. Han är säkert depressiv och konstig eller nåt.

Jag har börjat förälskelsetörsta nu igen förresten. Det har ju varit lugnt ett tag. Nu börjar det tråka. Pojkvän vill jag såklart fortfarande inte ha. Men nån grej bara. Lite dejtande, lite kyssar, lite tillfredsställande av mitt ego. Sen får det vara.

När jag tänker tillbaka på thomastiden, de bra stunderna, är det som att jag glömt lite, redan, hur det kändes. Men en stark känsla jag minns är ändå den att vara så älskad, så enormt i första hand, så betydande för en annan människa. Det var bra. Fast jag blev ju ändå uttråkad.

Det är som att när min vilja ställer in sig på att vilja förälskelsedrömma, då måste jag göra det oavsett om jag har nåt att drömma om eller inte. Jag får hitta på nåt långsökt då. Det gör jag nu. Jättelångsökt, killen hade inget alls jag föll för, och inte verkade han väl gilla mig så värst heller. Men när jag nu tvunget ska tänka på nåt väljer jag att övertolka hans fikaförslag och spinner vidare. Och börjar låtsas att jag är intresserad så mycket att jag snart börjar tro det själv. Mentaljobbar upp det. Fast jag vet att det är trams och fånig rastlöshet.

tisdag 19 december 2017

När man upptäcker att man har ett liv

8 december

Hjälp, jag har ett liv nu. När man upptäcker att man har ett liv är det redan katastrofmycket grejer. Men det ska väl gå. Ska på tre dagar lyckas klämma in att kolla kollektiv, spela med Jerry eller hans band, träffa den där Johan, fundera på om det kan bli ett bra rockband av mig, Märit, Lina och Gunnel och i så fall träffa dem, ha feministveganmöte, luncha med Thomas, få isländskalektion, få hit brorsan, och städa lite här innan kanske. Ja det var väl det. Sjysst.

En skitbra inställning till popmusik

6 december

Aj, ont i benen av allt dagens travande.

Träffade alltså Mark. Första intrycket blev "ajdå, han var ju snygg" och så blev det lite stelt. Sen fortsatte det väl lite på den banan, jag blev sådär jobbigt nervös, hämmad, oinitiativtagande, självkritisk o.s.v. Han tyckte nog jag var rätt tråkig. Sen ligger vi nog lite olika musikaliskt också.

Snackade telefon hemma med brorsan och han tycker att jag ska flytta till huset de vill köpa långt uppe i Norrland, och att jag ska hänga med till EU-mötet i Köpenhamn. Det senare gick jag med på.

Ringde Jerry som var hemma och tyckte jag kunde komma över. Jag tänkte att nu blir det väl samma sak som med Mark, men det blev det inte. Han var ännu snyggare än Mark, men det stämde på ett helt annat sätt. Han har en skitbra inställning till popmusik, verkar inne på bra grejer, ödmjuk till sitt spelande och så. Har lätt för gitarrandet, svårare att komma på sång, vi skulle ju kunna komplettera varann fint där. Lyssnade på lite grejer, jag improviserade lite sång till nån låt han hade, och det kändes avslappnat. Mm, känns lovande. Men hur gör jag med snyggheten då? Jag vill inte bli olyckligt kär, vad jag än sagt om det tidigare. Måste hitta nåt span snart för att undvika det.

Jag vill ha kompisar

5 december

Aaaah! Snart klar för den här gången, bara springa ner på stan och häva in bibl.uppgiften imorgon. Sen har jag ju diverse krafs och massa isländska. men jag kan leva.

Ska träffa Mark imorn. Han verkar skitpå. Alla gör ju det. Jag har nog tappat bedömningsförmågan lite. För att jag är en aning på själv kanske. Eller är jag verkligen det? Behöver jag KILLAR på det sättet nu? Näe. Jag gör ju inte det. Jag vill ha kompisar. Och det har jag skitbra upplägg för.

Jag har ju en massa musikprojekt

4 december

UÄ! 4 timmar tenta, plugg i biblioteket med sömn och frysande som vanligt. Lagade käk och fick ont i magen, gjorde ickeveganska lussekatter och bakade kreativa pepparkakor med korridorarna, och det var inte överdrivet kul. Även om jag gillar dem är det ju en annan våglängd.

MEN, jag har ju en massa musikprojekt. En hel hög. Kungsbackakidsen känns jobbigt, och de lägger jag nog ner. Men annars:

MITT band. Känns som att det är lite trögt, och jag gillar inte alls att säga det, men det är som att det är så mycket svårare att få igång nåt när det är tjejer, inte samma seriösa nördiga engagemang som killar ofta har. Men jag ska jobba på det när jag orkar. Funkar det inte kommer jag att dra ihop andra förr eller senare, så är nog lika bra att boka in en replokal.

Mark, kulturvetenskapspluggande, verkar lugn och trevlig, vanlig. Sugen på att greja ihop, men inte med band. Jag tror det kan funka, lite stelt först gissar jag dock.

Jerry, arbetslös nörd med all tid i världen, bor med sin flickvän. Verkar vara en skön kille med rätt musikattityd och lustiga bandkonstellationer. Snackade telefon rätt länge. Jag tror det kan funka bra med honom. Eventuellt vill han dra ihop nåt nytt band där jag är med.

Märit, tjej som verkar bra, trevlig musiksmak och spelar piano/bas. Hon vill gärna hänga på i nåt projekt jag har ifall hon platsar, men har även nåt på gång med sin pojkvän där jag kunde testa att trumma. Det tycker jag låter skitkul!

Johan, gitarr/sjungande/munspelande kille med nåt halvbildat pop-soul-punkband där jag skulle kunna spela gitarr, även lite akustiskt intresserad. verkar typ som "lyssna på vår demo så ser du om vi är bra", ganska på sådär, som att det inte spelar nån roll vad jag är för nån, bara jag vill så ska det ordna sig att platsa in mig. Lite skeptisk.

Snart ska jag börja träffa alla de här. Det känns trevligt och är nog bra social träning också att få massa nya människor i sitt liv.

Ska nog ordna sig med mitt liv

28 november

Att statistik kunde vara så kul... Skumt. Har ringt en till "spela-in-kille" idag, som hette Jerry och lät väldigt trevlig. Fast han är kanske en del äldre, vet inte. Han ville spela om dagarna i alla fall, arbetslös.

Ska nog ordna sig med mitt liv oavsett kollektiv och sådär. Med flera musikprojekt, en del feministande och sådär, är det ju bara tid som fattas för välmående. Är nog bra om jag inte lägger en massa tid på att bli kär i nån också. Just nu känns det väl inte som att det skulle bli så jättefarligt om Thomas blev först. Jag behöver bara mig själv.

Jämför mig med överaktiva kompisrika folk

26 november

I morse började jag bli lite disharmonisk. Kände att hjälp vad jag behöver människor, och vad jag inte får några hur jag än försöker, och vad otrevligt nästa halvår kommer att bli hur ledig jag än är då. Men sen jag snackat med brorsan länge i telefon och han blev impad av mitt engagemang och allt jag har på gång innan jag ens sagt hälften, då kändes det bättre.

Sen var det ändå tråkigt på veganfeministmötet, och jag gick hem i stället för att hänga kvar på cafét. Fick inte rummet hos Julie och Margot i kollektivhuset, men ska prova hos Anna och Kajsa i samma hus i stället. NÅN gång måste det väl träffa rätt. Men brorsan har väl ändå rätt i att jag är rätt bra på att aktivera mig. Man kan ju alltid jämföra med de flesta andra så märks det direkt, men jag jämför mig väl oftare med överaktiva kompisrika folk.

Musiken gör det så intimt

24 november

Undrar hur mitt band blir. De är snälla bra tjejer som är lite blyga. Småstelt. Men kan nog funka. "sittapårumochgöradåligainspelningar"-människa har jag fått en. Mark, kulturvetare, som har lite roliga instrument, och gör poplåtar. Han verkar bra. Fast det blev ju ett litet tyst NEJ när han sa att han skulle bli utbjuden på käk sen av sin flickväns föräldrar. Flashback från första träffen med Anders: "ska du göra nåt sen?" "Jo, jag ska träffa min pojkvän", "Okej. Har du pojkvän här i Gbg?" Då var jag helnöjd att jag fick detta sagt. Sen blev allt ändå som det blev.

Vad är det jag tror? Med stor sannolikhet har denna kille en betydligt bättre relation än jag och Thomas hade, och kommer inte att vara det minsta öppen för att göra annat än att spela med mig på ett distanserat plan. Och det enda som händer om jag tänker mig nåt, är att jag löper risk att hamna i ett jobbigt svartsjukt lidande. vet så väl hur sånt kan kännas. Usch.

Ändå kan jag inte riktigt se mig själv inte falla för nån som vill sitta och spela med mig på tu man hand. Musiken gör det så intimt. Jag skulle ha hemskt svårt att tåla om nån pojkvän till mig spelade ihop med nån på det sättet, just för att jag känner till den intimiteten. Men, som sagt, de är säkert ett tryggt par och hans flickvän behöver inte oroa sig det minsta.

Och själv längtar jag väl bara tillbaks till Anders vare sig jag vill eller inte, och det är därför jag tänker så här. Det går väl över, förhoppningsvis, fast inte förvånar det mig om det skulle bli så att jag BLIR kär just för att det är dumt och förbjudet och omöjligt. Och så här resonerar jag om en kille jag inte ens träffat. Jag är sanslös.

Tränar ju bort telefonskräcken i alla fall

21 november

STÖRIGT vad jag får finnar nu igen. Blev ju finnfri på Island. Bortsett från de jag bodde med. Men annars är det bra. Jag har fått en basist nu. Och fixat så alla kan ses på söndag! Så nu är den grejen på g. Ska jag bara kolla upp grabbarna också. Jobbigt är det att fixa, men man tränar ju bort telefonskräcken i alla fall.

Fortfarande blir jag ruggigt svartsjuk när Thomas börjar prata om potentiella ragg. Löjligt. Är så viktigt att bli först... fastän jag redan blivit det, nästan. Men det är kanske inte så mycket svartsjuka egentligen, snarare avundsjuka.

Att ha musiken och en annan människa

20 november

Välmående igen nu ett tag. Har trots allt en del grejer på gång.

Nån Mark har ringt, som nog är nån musiknörd som det verkar (bara fått meddelande). Och jag får genast patetiska funderingar. Har kommit på en grej nu igen, varför jag kunde känna sådär intensivt i Andersgrejej, vad som får mig att vilja upprepa det... Det handlar förstås om att jag har en stor kärlek som jag inte riktigt kan/vill separera från annan slags kärlek. Att ha MUSIKEN och en annan människa kombinerat blir en värsta dubbelkärlek och alltså känslomässigt hyperintensiv. Jag skulle aldrig gillat Anders om det inte varit musik med, tror jag.

Tänk vad härligt ändå att ha förmågan att vara kär i nåt som inte är en person. Men eftersom jag fått smak på hur det kan kännas när även en person är inblandad kommer jag nog inte att hålla mig nöjd så här.

söndag 19 november 2017

Han får mig inte uppmuntrad till sinnes

18 november

Känns bättre idag än förut. Fastän dagen började elakt med "är allt bra?" och att inga folk var på övningstimmen. Sen så tog jag och Thomas en promenad runt Delsjön i eftermiddagssolen, och det var trevligt. Ganska. Men han får mig inte uppmuntrad till sinnes, säger alltid saker som jag inte blir helt glad av även om han inte menar illa eller fattar det själv. Det är väl lite dumt att umgås med folk det blir så med egentligen?

Har fått erbjudande om att bli trummis i ett band med 18-åriga kids som repar i Kungsbacka. Och så har jag funderat på att höra med Rickard om han vill spela igen. Allt är ju intressant nu, insett att jag inte bör vara kräsen.

torsdag 16 november 2017

Kan det inte få ge lite utdelning?

15 november

Hyfsat okej ja. Men mer då? Det är ju som att när jag väl försöker få mitt liv att även bli skitbra, så står världen där och säger "glöm det" och banala små detaljer får allt att skita sig. Som om det inte alls är meningen.

Varför skulle mitt telesvar börja luras och sluta spela in samtal?
Varför ska jag vara så efterbliven i nya folksamlingar?
Varför kan det inte få ordna sig, bara? Nu har jag ju kämpat för det, kan det inte få ge lite utdelning? Det är så att man bara vill ge upp.

Jag ville verkligen flytta in i det där kollektivet, men som jag agerade är det nog kört. Klart det kommer andra tjejer som är öppnare och roligare och "passar bättre att bo i kollektivhus". Kan väl bara finna tröst i så fall i att de ratat flera före mig.

BLÄ

Han stod och kollade på anslagstavlan

14 november

Är nog så att jag fortfarande mår rätt bra i alla fall. Även om det blev lite kris idag ett tag. Seminariet gick okej. Sen skulle jag väl gå och kolla på Satisfaction för skojs skull, om nån rivit nåt nummer på min lapp, men hann bara fram till dörren innan jag tvärvände. Såg Anders rygg där, och han stod och kollade på anslagstavlan. Tror att det var han i varje fall, inte säker nu, jag hann ju knappt reagera innan jag var på väg därifrån rent instinktivt.

Och då kändes allt bara SKITJOBBIGT. Jag vill att han ska stanna på sitt rum som han sa att han skulle. Jag vill inte ha honom i nån kant av mitt liv. Jag vill inte ha nåt anslagstavlecheckande gemensamt med honom. Jag spyr på mig själv av det. Vill inte, inte, inte på nåt sätt vara som han, vara samma typ...

En tjej ringde idag. Så vi är väl fyra nu då. Men lär ju bli lustig konstellation... får se hur det funkar. Kul i alla fall att nåt händer. Mitt liv börjar nog bli hyfsat okej kanske.

måndag 13 november 2017

Även om jag skulle bli kär i nån tjej

12 november

Vi blev bara fyra på övningstimmen, men det var okej. Sen satte jag upp bandlappar, bara två fick jag upp fast jag gick över hela stan och funderade. Sen var väl feministveganmötet okej. Mest är det nog att jag har svårt för Annika / hon tycker inte om mig kanske. Men de andra är nog bra, så kan kanske bli bra ändå.

Nåt som är lite kul är att jag börjat tycka att en tjej i klassen är både sötare och trevligare än de killar jag snackat med. Är det så enkelt att ändra inställning? Klart jag har tusen spärrar. Jag blir nog inte kär i den där tjejen. Och även om jag skulle bli kär i nån tjej - tusen spärrar ligger framför att visa det på nåt sätt. Speciellt som man vet om alla andras heteronorma spärrar som gör att chansen minskar drastiskt att en tjej skulle bli kär i mig jämfört med att en kille skulle.

Jag tycker ändå det är kul att se vad som kommer när jag släpper på. OCH lite läskigt... Vilket tuder just på att inställningen till det är kluven och knäpp ännu. Så lätt och skönt och vanligt vore det ju att bli kär i en kille igen, trots allt. Så jag går där med mina bandlappar och hoppas på en ny Anders - men en som saknar hans dåliga sidor såklart.

Jag vill ju åt alla ensamma nördiga killar

11 november

Usch, en stund idag hatade jag bara mig själv. Kvällen blev ägnad åt indisk matlagning och bandlappskrivande. Riktigt omsorgsfullt. En del seriöst, annat är bara rent raggande. Jag vill ju åt alla ensamma nördiga killar. Så krasst är det. Men jag hoppas självfallet också en massa på att några drivna tjejer ska svara, så att jag får lite motpeppning och verkligen orkar genomföra det här. Klassragg tror jag inte på längre. Men kollektiv i Bergsjön? Please, let me, let me, let me...

onsdag 8 november 2017

En skittråkig datanörd

8 november

Seriös seminariegrupp man hamnat i. Inte så kul i stort. Gamla folk, förutom en, Anton, och han är också den enda jag skulle kunna bli kär i. Jag är ju knäpp hur jag planerar. Men jo, ju mer jag tänker på det, visst skulle det kunna vara trevligt att småflörta med honom. Han är ocool och lågmäld, snäll och trevlig. Smart. Fast sen har han väl flickvän kanske. Men annars så...

Ikväll fick jag ett plötsligt date-erbjudande, och var och fikade med Bruno, en SKITTRÅKIG datanörd, som var trevlig, så det blev inte stelt och farligt. Men har jag otur vill han väl ses igen. Han sa det när vi gick, "hoppas vi träffas igen" men det är ju sånt man kan bara säga också.

Men det är knepigt hur mycket bättre självförtroende jag har, hur mycket lättare det känns, det här med killar. Att skaffa Lunarstorm-ragg skulle nog inte vara svårt alls ifall jag försökte... Den har nog släppt, spärren. Kanske i och med att desperationen försvunnit.

tisdag 7 november 2017

Det är nu tristessen jag laddat upp för kan komma

7 november

Jag har haft en skittuff dag idag. Skrev oavbrutet från 9-13. Tog paus för att hämta kopierade böcker, klassen kändes plötsligt tråkig nu. Sen skrev jag igen, fram till typ fem, hetsåt pizza, lyckades skriva ut skiten i sista minuten. Var helt dödsseg på seminariet, sen flummade jag ihop metoduppgiften, men helkasst, lär få restgrej på det.

Annars känns det väl lugnt. Det är nu tristessen jag laddat upp för kan komma, tomheten. Får ta tag i bandet helt klart. Men hur, egentligen? Och killarna i klassen känns förresten inte så intressanta, blir nog inga förälskelser på ett tag nu. Så lite tråkigt är nog mitt liv.

söndag 5 november 2017

Blev halvfull

5 november

Gruppindelning. Jag kom inte med Davids bra gäng utan med helt okända som återstår att se vad de är för några. Ikväll var det feministmöte och rysk fest på Studs. Vassily K spelade, han är ju extremsnygg, hade jag glömt. Blev halvfull, sörjde i onödan plånbok som jag trodde jag tappat bort. Sen gick jag hem och började chatta icq med Thomas om att jag hade lust att hångla med honom. Smart jag är. Nån tjej har sagt "nähä, tråkigt, får prova senare" på min telefonsvarare. Tjoho! Är det svar på min lapp för band eller för kollektiv?

På mycket ragghumör

4 november

Det har varit så bra nu. Jag mår bra, och har fattat igen att jag gillar människor och att jag inte är så katastrofbortkommen. Sandra och Ullis är fina vänner. Men jag orkar inte skriva om alla såna insikter. Lite trams i stället, känns som att det blir repeat från i våras nu i höst. Oavslappnade försök att ta sig in i killgänget på metodkursen lär det nämligen bli, och självklart inte utan baktankar. Ett tiotal killar som såg intressanta ut. Ett tjugotal tjejer som såg tråkiga ut. Sån var klassen. Och David var ju där, han är bra. Han blev nog rätt förvånad.

Jag är på mycket ragghumör, får för mig att jag har lite mod nu också, jag panikvill ju inget, jag vill nog mest leka lite. Men de där killarna kan ju råka vara idioter allihop. Det är ju så mycket det hänger på, och om man överhuvudtaget får chansen att snacka med dom.

Annars är jag kär i gitarr, sång och musik allmänt. Det måste i alla fall vara en väldigt bra grej som Anders inspirerade till, även om han kanske gav mig konstiga idéer och självtankar och världstankar annars.

Thomas och jag chattade lite idag igen. Fast vi borde nog lägga ner det, som sagt, vi mår nog mest dåligt så svartsjuka och ändå förälskelseöppna som vi nu är.

måndag 30 oktober 2017

Kanske halvbryta åtminstone

30 oktober

Städade idag. Åkte och red. Djarfur var go. Lite svår att få att lossna bara. Det var kul att träffa Thomas - men jag blir alltmer övertygad om att det är lite skumt hur vi umgås nu. Det kommer att slå tillbaka på en av oss, den som står där och får se på när den andra försvinner och blir kär... Thomas har ju fått prova det i och för sig, så rättvisast vore om det blev min tur. Men det vill jag ju inte. Då vore det skönare att bara bryta nu. Kanske halvbryta åtminstone. Känna mer också att jag inte behöver honom.

Och kvinnocafé sen

29 oktober

Kanske fått en plan gällande hemtentan. Annars idag har jag varit på kvinnoseparatistiskt djurrättsgruppsmöte och kvinnocafé sen. Det var sådär, tjejerna är nog okej, fast inte sådär supervälkomnande. Men jag hänger väl på nästa gång med och ser... Förresten, mitt heterospärrsprojekt går framåt, det var nästan så att jag spanade på en tjej på cafét sen. Men hon såg hemskt mycket ut som en kille, så det kanske inte kan räknas. Fast visst är det väl så att de killar jag brukar spana in rent utseendemässigt ofta har rätt feminina drag? Vad betyder det?

Sen ägnades kvällen åt lite förstrött internetraggande på Lunar, plus diskussion om sexualitet med den där filosofiske liechensteinaren. När jag beskrev hur jag spenderade mina dagar för honom sa han "you sound like an unhappy person". Men han har ju så fel, jag är helt glad just nu, mår skönt. Dock är jag fortfarande kär, i nån som frågade om min gitarr ville ha dubbelknut på rosetten, nån som tyckte om att dela på ett päron med mig, nån som var härlig att flamsa med och hade skön röst att lägga en stämma på. Nån som fick mig att tro att det var vi mot världen.

Är det så konstigt att han inte glöms så lätt? Men nu har jag börjat kunna tänka positivt på det som var.

Att jag inte kysste honom nån gång

27 oktober

Helgen varit okej. Mått euforiskt bra ibland, ibland sämre. Men jag har nog mig själv nu.

Jag tänker fortfarande lite på Anders, och det gör lite ont att tänka på de bra och hoppfulla stunderna. Och så får jag irrationella ångranden att jag inte kysste honom nån gång. Men kanske var det inte helt tillfälligt att han drog just när jag började bli så säker på vad jag ville att jag hade tagit ett initiativ inom kort. Det var väl trots allt lättare för honom att inget hunnit hända.

Jag känner att jag verkligen inte vill ha nåt förhållande nu. Men jag känner hemskt mycket för att bli förälskad. Ser bara inte hur det skulle gå till riktigt. Men det är som att jag längtat efter den där förälskelsen även under hela thomastiden. På nåt sätt. Nu är det fortfarande så att Anders sitter fast, så att jag inte riktigt ser nåt annat. Jag har nog anlag för att bli besatt av folk faktiskt, så länge kände jag ju inte den killen.

onsdag 25 oktober 2017

Mesig blev jag inte förrän på slutet

25 oktober

Vaknade med LITE halvångest. Sen var jag ändå inte jättenervös när jag travade iväg i blåsten. Fick ett halvt äpple. Pratade. Försökte förklara varför jag tyckte han betett sig illa. Kändes i början av samtalet som att jag hade lite övertag, för han tyckte det var jobbigt som det såg ut, såg mig inte i ögonen. Men han tog inte åt sig precis. Han kommer att göra lika nästa gång, även om han kanske fattar att det är fel mot andra, den självupptagna människan.

Det handlar om av eller på, att han vänder sig mot nån eller från nån, att det måste kännas TOTALRÄTT eller så får det vara, säger han. Och att nu har han bestämt sig för att isolera sig och känna efter vad han vill. Och även om han vet hur han funkar har han en drivkraft, ett starkt sökande, trots alla gånger relationer skitit sig, en strävan att försöka igen och igen. Så är det med Anders. Och att han inte ens kunde avsluta det utan bara smet sådär är ren feghet, och DET insåg han nog åtminstone.

Mm, det känns som att jag sa rätt bra vad jag tyckte, och mesig blev jag inte förrän på slutet, men då fattar jag inte vad jag höll på med. Antagligen fällde han mig en aning när han såg mig i ögonen och sa att han gillat att träffa mig, att det har betytt mycket. Jag sa "jag gillar dig". Han sa "jag tycker du är bra, också.". Lite småprat. Ett nytt försök, upprepande av det jag sagt om att han i alla fall ska tänka på att det går att bete sig bättre. Han höll med. Sen fick jag en kram i dörren. Och jag gick ut, lättad, lite less över att jag "tappade" där op skutet, att jag borde markerat att jag var arg i stället. Men glad över att han inte tryckt ner mig. Glad över att han inte försökte få det till att jag känt fel när det känsts nära och betydelsefullt mellan oss.

Förvånad över att det just "tagit slut" med en kille jag aldrig ens kysst... Det var ändå ingen tvekan att vi haft en relation... Skumt, men på nåt sätt lite häftigt. Att man kan komma nära mentalt utan det fysiska. Och känna sig precis lika sviken. Men jag känner att jag mår rätt bra nu. Nån jättekris kanske inte behövdes, om jag har tur.

tisdag 24 oktober 2017

Nu känns det som att förbereda ett tal

24 oktober

Just klar med inlämningsuppgiften till idag. Klockan är halvtvå PM, jag har ett par timmar på mig att ställa in mig på att snacka med Anders ikväll. Jag vill ju inte... men jag vet ju hur det är tror jag. Drar paralleller till Axelgrejen, för nästan två år sen. Som jag gruvade mig inför det snacket, sen blev det helt lugnt och bra, och jag fick ju inte veta nåt som jag ville, utan vad jag hade trott bekräftades, det hade bara varit ett onödigt strul från hans sida. Ändå kändes det så otroligt lättat och bra att jag tog det snacket, alternativet hade varit en plåga.

Snacka är bra. Men nu känns det som att förbereda ett tal, eller en debatt kanske, jag vill ha allt jag ska säga klart för mig, och dessutom svar på alla eventuella saker motparten kan tänkas säga... Nog lite väl seriöst här, inget blir ju som man tänkt nån gång.

(senare)
Jag mår helfint just nu, och hoppas det håller i sig. Gick på lektioner, försökte hålla skallen clear, och det gick bra. Ska fika med en tjej nästa vecka. Så samlade jag tankarna så fort jag kunde, ställde in mig, och ringde Anders. Sa bara att jag ville ses och snacka. Känns konstigt annars, typ. Han verkade väl fatta på nåt plan. Vi ska ses imorrn. På dan.

Min underbare storebror ringde och peppade mig jättemycket. Så jag känner mig nog rätt stärkt. Min största rädsla inför imorn är nog att jag blir för snäll och svarslös. Jag vill inte mesa. Jag vill inte heller att det avslutas med en trevlig skämtstämning mellan oss, så har jag tidigare tänkt att det skulle kunna bli, men nu känns det som det vore ett nederlag. Usch, huvudvärk. Ska sova nu.

måndag 23 oktober 2017

Skyldig att förklara sig

23 oktober

Jag var ganska knäckt i morse. Undra på det när man just blivit ensammast i världen. Sen blev det bättre under dagen. Jag och Thomas for ju och red, och det kändes helt okej att träffa Thomas, faktiskt trevligt. Men det är väl när man känner så man får börja passa sig för återfall kanske.

Jag snackade med mamma i telefon. Hon övertygade mig om att jag bör ta ett snack med Anders, att inget kommer att bli sämre av det, att han är skyldig att förklara sig. Samtidigt som jag är rent nyfiken på vad han kommer att säga bävar jag. Om han säger nåt som får mig att helt tappa självförtroendet då? Att "först tyckte han jag verkade okej, sen insåg han att jag var rätt så ointressant och jobbig...". Vore inte så kul att höra. Men vad har han tänkt den här månaden som vi känt varann? Vore trots allt rätt kul att veta.

söndag 22 oktober 2017

"Vi kan ju ses nåt när andan faller på"

22 oktober

Behövde inte fundera mer på det. Anders ringde nu ikväll och sa att han inte vill spela mer. Han vill nåt annat nu. Han låter rätt hoppfull trots att han inte har nåt på gång. Vi pratade en kort stund. Blev en och annan jobbig tystnad. Han sa "Vi kan ju ses nåt när andan faller på".

Det blev tomt, väldigt tomt. Jag satte igång att ragga spelkompisar på internet, tröttsamt, och jag blev väl mest bara deppigare och deppigare. Eller förbannad är jag nog. Frustrerad över att han bara säger hejdå, som att det bara var spelkompisar vi var och aldrig nåt närmare, aldrig nåt av betydelse.

Ska jag låta honom komma undan med det verkligen? Skulle jag inte må bättre av att konfrontera honom, få en förklaring, och slippa fundera, slippa gå och vara sur på den konstiga människan? Så lätt för honom att bara dra... men varför? Det var två veckor sen som jag drack te hos honom och vi pratade och det kändes bra... och det var han som VILLE träffas den gången. Om nåt speciellt fått honom att byta inställning kan han väl säga det, inte låtsas som att inget hänt.

Jag måste fundera på det där. Nu är det ground zero i alla fall. Jag är nog lite ledsen, även om det är bäst så här.

lördag 21 oktober 2017

Avundsjuk på att hon blir kär i tjejer

21 oktober

Tågförsening och ingen kompensation ens. Inget är speciellt kul. Kollektivrummet jag sökte har blivit uthyrt redan, såklart. Thomas mår bra. Det enda som känts kul är att snacka med Sandra, och hon kommer nästa vecka. Fast jag är avundsjuk på att hon blir kär i tjejer, vill jag också bli. Kanske jag kan? Grejen är väl att jag har en spärr mot att börja spana på tjejer, börja tänka så. Kanske går det att lossa. Jag tror ju själv inte på att man kan vara annat än BENÄGEN åt ena eller andra hållet, och bara för att jag är benägen att gilla killar just nu utesluter det inget.

Får väl ta och ringa spelkillarna imorn. Känns dock som att det kommer att vara stelt, känns som att jag satt mig i nåt underläge. Vägrar verkligen att ta några trevliga initiativ nu, då rasar jag ännu mer.

Hm, jag vet att jag hoppas fast jag inte vill, på att få komma tillbaka till hur det kunde kännas som bäst med Anders. Bara drömmen jag hade i natt avslöjar ju det. Jag BEHÖVER inte Anders, jag BORDE skita i honom. Det är BRA om han skiter i mig. Det är lätt att säga. Ändå vet jag hur glad jag skulle bli över motsatsen.

fredag 20 oktober 2017

Han är ju bara ett bedövningsmedel

20 oktober

Insikt - det är verkligen bra om det inte blir nåt med mig och Anders. Han är ju bara ett bedövningsmedel mot den jobbiga lilla krisen jag är i, och måste ta mig genom för att allt ska bli bra. Såklart. Nåt skriker efter förändring, men inget skulle bli okej genom att gå upp i någon, som jag vet att jag skulle gå upp i Anders, med tanke på hur han är som person, och hur ensamma vi är.

Men vi skulle förmodligen båda må bra av att kunna hålla en kompisrelation. Vi kan nog ge varann nåt. Sen vet jag ju hur känslor är, de går inte att tänka sig till. Men det ska nog vara jobbigt. Sen blir det bra.

torsdag 19 oktober 2017

Men det skulle ju inte bli så!

19 oktober

Har varit rätt låg idag. Känns jobbigt att vara så här osäker på allt bland folk som är säkra på allt, jobbigt att inte ha nån social kärna. Mamma och Henrik var här. Sen såg vi syskon på film, och nu ligger jag med underbare Korpens tassar på min arm och hans huvud mot min kind.

Jag tror att jag är rätt kär, och ändå hoppas på att det kanske kommer tillbaka så bra som det kunde kännas. Men det skulle ju inte bli så! Att jag är i underläge, vill, hoppas, trånar. Medan han tar det lugnt. Så ville jag inte ha det! Men jag märker nu att det väl är så. Samtidigt som jag tänker att han nog är en aning knäpp hoppas jag på honom, är kär. Tänker på hur det känts som att han tyckt om mig. KAN han bara dra ifrån det?

Då är han konstig. Jag försöker ställa in mig på det, på att bli sur och besviken på den idioten. Det kan ju bli så, och han är värd det då.

onsdag 18 oktober 2017

En punkt som fick mig att må bra i vilsenheten

18 oktober

Har varit en okej dag, hjälpt till med att byta däck på bilen, hämta gratisgrönsaker på affären, mocka. Snackade en del med brorsan om jobbiga grejer (hans grejer), och vi har sett på film, fast han sov som en stock.

Det har varit okej, men jag mår inte jättebra för att jag är väldigt vilsen. Med den totala osäkerheten inför Anders nu försvinner en rätt viktig lite fastare punkt som fick mig att må bra i vilsenheten förut. Vi var två. Det kändes verkligen så. Nu kommer det att bli tuffare och jobbigare, känns som att jag måste starta om allt fast jag inte orkar.

Chansen finns ju att jag missbedömt Anders nu. Det kanske känns bra igen snart. Men jag vet inte om jag kommer att våga lita på det då.

Har han bara bestämt sig för att backa?

17 oktober

Morgonpigg ut och mocka, utan frukost. Konstigt att man blir sån här ute på landet. Sen for brorsan och Alma in till stan i alla fall, och jag var hemma med alla djur. Såg en film, gick ut med hundarna. Gick bra att gå med Birk själv, sen gick jag med alla tre och det gick bra tills Tess försvann och jag letade förtvivlat i typ en timme. Hon hade som tur var sprungit hem.

Käkade, sen ringde jag Anders en sväng, fast det borde jag väl inte gjort. Det var halvstelt, inte speciellt långvarigt samtal, och det kändes att han inte hade speciellt stor lust att snacka med mig. Äsch. Får lägga ner det här som det känns, och jag som tänkt på honom så förbannat mycket nu. Men hur kan han börja tycka jag är tråkig nu? Har han tvärbytt inställning? Har han bara bestämt sig för att backa när han sett att jag börjat vilja ha honom? Just nu känner jag att jag knappt ens har lust att spela. Han verkar inte precis brinna för det. Förälskelsen rinner i alla fall av mig, han betyder nog inte så mycket som jag trott ändå. Katten Korpen är betydligt goare.

Hm, när jag tänker närmare på det är Anders nog rätt konstig. Han har i och för sig sagt att han är en sån som "lägger ner" när nåt inte känns helt rätt, sticker ifrån relationer, och allt annat. Nu känns det som att han bestämt sig för att lägga ner mig. Men han kan ju inte hålla på så. Hur tror han att han ska hitta rätt nån gång om han bara ger upp saker? Vi betydde nåt för varann, jag VET det. Det var nåt på gång. Så typiskt att just när jag börjar bli riktigt kär så blir jag en ingen för honom.

Men okej. Kanske lika bra. Jag var väl rätt naiv att tro att just JAG skulle bli först att inte bli avhoppad av Anders. Fast jag fattar fortfarande inte varför hans vändning kom.

måndag 16 oktober 2017

Jag vet inte ett skit

16 oktober

Ligger i en säng full med hundhår, ska upp åtta i morgon och mocka hästboxar... Och det känns ju jättebra, det är ju så här man ska ha det.

Alma hade full koll på "Jaså DEN Anders!" och tyckte han verkade vara en ensam människa och man tycker om ensamma människor, de är bra...".Anders är bra. Fast det känns konstigt att prata om honom, försöka beskriva honom. Och prata om hur läget är mellan oss... Näe vi har inte hånglat, vi har inte sagt nåt, jag vet inte ett skit...

Lite har jag väl fått distans till honom nu när vi inte setts på ett tag. Man kan ju inte förbli dödsintensivt drömmande utan att bli matad med nåt nytt, inte hur länge som helst. Men det kommer att hända nåt snart, sen blir det väl som det blir då. Det kommer inte att fortsätta vara en neutal kompisrelation i alla fall, jag har ingen lust, och det går inte.

söndag 15 oktober 2017

Och han ska snart få veta

15 oktober

Vad han blir tänkt på, det är sanslöst. Ringde och grattade Thomas idag. Han verkar må okej. Och jag mår okej. Så länge nån finns att drömma om åtminstone. Och han finns ju. Och han ska snart få veta hur förbannat kär jag har blivit i honom. Jag längtar efter att säga det. Men om han inte gillar att höra det blir det jobbigt.

Nånting lite generat över våra hejdå

14 oktober

Tror jag ska ta och ringa honom nån dag i varje fall. Det känner jag för. Inget konstigt och jobbigt med det heller, direkt. När jag pratar om Anders tycker dom att det är skumt att vi inte ens kramats än, och tecken på att vi är nervösa. Även om jag inte är typen som kramar mina kompisar i första taget. Det är ju bara om vi inte ska ses på hemskt länge typ. Så det är kanske inte totalt naturligt att jag skulle krama en killkompis jag inte känt så länge.

Men vi är väl en aning nervösa hur som helst, har alltid varit nånting lite generat över våra hejdå. Ser varann i ögonen medan vi mumlar i mun på varann, ler en aning, sen drar vi, men en aning motvilligt. Äsch. Snart tänker jag satsa, sen får det gå eller inte.


Det kommer ingen bättre

13 oktober

Jag önskar bara att han tänker lite på mig med. Så som jag tänker. Och hur jag hela tiden börjar prata om honom. Men det känns väl mest skönt just nu att gå och drömma. Det är bara den där rädslan - att ifall han är negativ när jag kommer tillbaka - inte skulle ha jättelust att hitta på nåt så fort jag är hemma, då vet jag ju inte vad jag gör, då rämnar min värld, (hjälp så dramatiskt).

Men nåt som är skönt är ändå att man slipper "let me let me let me get what i want this time"-desperationen som fanns innan Thomas. Brytandet var så stort då att man inte kunde tro att nåt nånsin kunde hända, och man visste att hände det bara en gång, bara att ha HAFT nånting skulle ha ett egenvärde.

Nu finns det inget egenvärde i RELATION. Men en hel fruktansvärt stor massa värde i en relation MED ANDERS som det känns. Just honom. Skiter verkligen i alla andra. Det kommer ingen bättre. Så är det väl det ska kännas.

torsdag 12 oktober 2017

En känsla av att ha förlorat alla chanser

12 oktober

SKIT! Varför fungerar man så här? Att bara för att han känns lite distanserad så känner jag mig skitkär och vill bara ha honom. Och bara för att jag känner så blir jag pessimistisk i tankarna om hur han ser mig. Tvärsäker på att det inte finns en chans och får nån desperat känsla som är jobbig.

Samtidigt en känsla av att ha förlorat alla chanser, att jag borde ha gjort nåt, att han kommer att hitta en annan tjej nu när jag åker bort.

Nåt lustigt är att han haft kontakt med Alma och Jenny på internet för ett par veckor sen. Det kommer brorsan tycka är roligt.

Kände åtminstone lite på honom idag när vi spelade i mörkret "där är du ja", typ. Mer av sånt vill jag ha. Usch vad jobbigt det blir att åka iväg i detta tillstånd.

Om han börjat betyda för mycket redan

11 oktober

Just varit och tjänat 210 kr före skatt på att gå upp överjordiskt tidigt och hjälpa Ada komma iväg. Nu är klockan kvart över åtta och jag lär ju behöva aktivera mig... Igår var lite ångestfylld. Mycket den här lösheten och obundenheten. Den som ju känns bra och skön också, friheten. Men en fast punkt ÄR också skön.

Känns som att det är rätt mycket Anders som påverkar mig till det här, fått mig att fatta hur osjälvklart saker är, och att man håller på med en massa trams när man egentligen vill nåt bättre. Då börjar jag fundera på om han börjat betyda för mycket redan. Vill inte hamna i ett läge där han betyder mer än jag gör för honom. Ändå är det väl i alla lägen obalans mellan folk, man måste kunna må bra i en relation där man inte har övertaget också. Men Anders är jag väl fortfarande lite rädd för. Vill tycka lika, vill inte säga nåt dumt. Inte helt avspänd med honom. Jo, ibland är jag det. Då känns det väldigt bra. Så det är klart det kan ordna till sig med det där om vi umgås mer. Och det lär vi ju göra.

Hm. Men det skadar absolut inte att ta det lugnt. Se hur det känns att åka bort och få distans också.

söndag 8 oktober 2017

Det är tvunget att blandas in kärlek

9 oktober

Jobbade hos Ada, och det gick rätt bra. Tog det lugnt ett tag, sen kom Thomas, och det blev rätt jobbigt. Vi gjorde käk, stack och red. Kallt. Jag fick Storblossi, och han var okej. Thomas frös så hemskt sen han ridit, jag värmde honom lite, kände såklart hur längtan efter ännu närmare kom krypande. Skit. Men sen stötte jag hans hand ifrån mig i bilen.

Ringde och snackade sen vi kommit hem. Han går på och går på om hur dum och taskig jag är som inte ger det en chans. Han kan inte släppa mig.

Funderar på att dra till Norrland i helgen. Vore skönt innan plugget drar igång mer ordentligt. Fast jag drar mig lite för att vara ifrån Anders länge. Har typ setts varannan dag senaste veckorna ju... Och det handlar förstås inte bara om speliver. Vår relation blir väl mindre skum sett utifrån om man antar att det nog är på väg att bli nåt mer än att vi bara funnit varann som kompisar. Det senare vore antagligen lite för bra. Det är tvunget att blandas in kärlek, det ska trasslas och göras spänt och svartsjukt. Man funkar så. Klart vi kommer att hångla förr eller senare. Antagligen är det dåligt. Men det får det.

Då kände jag bara för att krypa intill honom

8 oktober

Blev helt överglad idag när Anders ringde och sa "Äh, Rickard svarar inte, vi kan säkert inte spela, har du lust att komma hit i stället?" Med ett brett leende kokade jag min potatis och åt, och stack till Anders. Men sen kände jag mig väl ändå inte sådär förälskad direkt. Var helt nöjd med att vara Anders kompis som låg på hans golv och åt mandlar eller lekte med ett ljus medan han spelade en massa bra minidiscar för mig.

Sen kom vi in på lite grundligare prat, och nu kändes det bra mycket bättre än senast, han lyssnade på mig, babblade inte bara iväg, och det var givande snack. När han började bli trött och lade sig på sängen, tog av sina glasögon och blev sötare, då kände jag bara för att krypa intill honom. Men det gjorde jag inte, jag gick hem såklart. Och kände mig rätt kär, men på nåt nästan olyckligt sätt. För jag fungerar tydligen så. Nu VILL jag ha honom, då blir jag tvärsäker på att han inte vill ha mig. Skulle aldrig våga ta nåt steg.

Svartsjukan

7 oktober

Idag har jag haft lite ångest, vet inte varifrån och så riktigt, den är allmän. Och så har jag ont i magen, av p-pillrena kanske. Lägger ner dom ifall det inte slutar.

Började morgonen med att drömma förälskat tills jag spydde på det. Sen var jag och skrev på avtal hos Ada som jag ska vara assistent åt. 104 kr ink. semesterersättning känns ju helt okej. Tog en promenad till Delsjön, fixade käk. Sen orkade jag inget för magontet. Rickard är sjuk, kanske spela imorn dock. Jag ringde Anders men han var inte hemma, och jag märker en grej nu - svartsjukan. Jag vill nog väldigt gärna att Anders inte ska ha nån annan än mig, och jag mår extremt dåligt av tanken på att han är ute på nån promenad med nån tjejklasskompis... Alltså, jag skulle få skitjobbigt om Anders skulle börja hänga med nån tjej. Det skulle inte bli så kul att spela längre.

Så här kär i killen trots allt

6 oktober

Men det är ju skumt då att jag känner mig så här kär i killen trots allt. Tänker en hel massa på honom och orkar inte riktigt vänta på att träffa honom igen. Mina känslor har inte alls nån lust att bara vara kompis. Jag känner nästan lust att prata med honom om det, säga att jag har några underliga känslor jag inte vet hur jag ska förhålla mig till. Undrar vad han skulle säga. Det är så svårt med honom, känns som att han kör efter andra spelregler än andra killar, så att man inte vet hur signalerna ska tolkas.

Hade Thomas agerat som Anders hade det varit solklart att han ville ha mig. Men jag vet inte med Anders. Jag kan bara tro, och se att inget väl tyder på motsatsen. Min skalle vill avvakta, se det bra i att inte blanda in nån skit. Men resten av mig vill röra vid honom, så snart som möjligt. Åtminstone en hejdåkram. Inget konstigt med en sån väl?

torsdag 5 oktober 2017

Sjöng "Mom and dad" medans vi såg varann i ögonen

5 oktober

Kändes ändå som att jag var alltför kall igår, blir ju så när man måste ta i och stöta bort för att nån håller fast i en.

Känns lite overkligt. Gått så fort. Vad ska då inte Thomas tycka?

Det var kul att spela. Jag fick vara stjärna och köra "My favourite band". Sen körde vi en av Anders låtar. Rickard stack upp för att äta sen, jag och Anders satt kvar och plinkade och pratade, spelade "Mom and dad" och sjöng medans vi såg varann i ögonen (klart man måste va kär i en kille man kan göra det med). Sen snackade vi kärlek och relationer och då blev det lita jobbigt och jag sa en del saker som väl inte ökar några chanser mellan oss, och som han nog kan tolka som att jag är rätt ointresserad av nåt förhållande. Det är jag kanske. Vi avslutade med att släcka ner och stå och prata i mörkret. Kom ett par killar och öppnade just då, undrar vad dom trodde.

Det kändes bra ikväll. Vi hade trevligt och kul. Jag gillar Anders på många sätt och känner mig stundtals rätt förälskad i honom. Men jag tror vi ska vara kompisar, jag tror inte vi ska ha nån relation, ser inte hur det skulle fungera riktigt. Han är så mycket bättre på att prata än att lyssna. Hur intresserad av mig är han EGENTLIGEN? Hur krävande skulle det inte vara att vara tillsammans med honom? Känns ju trist, men jag tror inte på Anders och mig. Men ska vara glad över honom ändå, han ger mig något.

onsdag 4 oktober 2017

Vi tog en lång magont promenad

4 oktober

Känns inte sådär jättebra. Känns som att det bara är en massa jobbiga förväntningar med den här Anders-grejen, och att det inte kommer att kännas bra ikväll utan bara stelt. Jag är inte glad och pirrig och längtande längre. Men det är väl ändå bra? Om jag lyckas göra slut nu med Thomas, och får kämpa mig genom det. Vara själv. Ha Anders som bra att snacka med ibland, men utan nåt mer inblandat. Då slipper Thomas bli extra sårad också.

Ska försöka köra så i stället, inget mer raggande bara för att jag har lust att ragga... Nu tar jag det lugnt och tänker över Thomas i stället.

...

Och det gjorde jag, under dagen. Så pass att jag blev fast besluten att göra slut med Thomas på kvällen. Spelandet blev bara en massa seg ångest. Sen for jag hem till Thomas med magkatarrkänningar och vi tog en lång magont promenad. Och inte lyckades jag helt göra slut med denna människa som är TOTALT oförmögen att bli sur, eller ge upp nåt hopp.
Jag sa rakt ut att jag ser ingen framtid med oss två, jag saknar helt vilja att försöka, jag orkar inte och det känns bara dött och tomt. "Men ge det bara en chans, det är allt jag ber om, lite tid, snälla!" säger han.

Att jag är intresserad av Anders kom ju också fram. Thomas själv har också blivit lite intresserad av en tjej, så han tog det inte så hårt direkt. Hade jag sagt att jag hånglat med Anders så hade Thomas fortfarande inte blivit sur. Det gör det så svårt, att han inte kan vara normal och bli arg... Man tappar kraften.

Så till sist blev det ett okej. "Men ha inga förhoppningar".

tisdag 3 oktober 2017

Om jag ville se utsikten vid guldhedstornet

1 oktober

Äsch. Klart det är bäst så här. Ändå blir jag besviken.

Fixade pluggpapprena idag. Sen tog jag det lugnt. Pratade lite icq med Thomas, han verkade acceptera att bara jag och Anders skulle spela ikväll, utan följdfrågor. Så kom Anders, och vi käkade, och sen satt vi och lyssnade på diverse skivor hela kvällen. Det var ju rätt trevligt, men jag kände mig en aning stel och sådär oavsiktligt avvisande... Och då kändes det ju inte direkt så laddat mellan oss längre.

Men jag följde i alla fall med honom ut, och hela vägen hem. Lärde mig en cool grej om fladdermöss högfrekventa parningsljud. Så kom vi fram till hans hus, och stod kvar en liten stund, sen undrade han om jag ville se utsikten vid guldhedstornet, och så gick vi upp dit och stod där och pratade ett tag. Det var mysig dimma. Sen så gick vi ner, och jag gick hem, och kände mig på tråkigt humör.

Är helt enkelt rätt osäker på hur jag känner. Eller så är det att jag är osäker på hur han känner. Hur fint än våra upplägg kanske ser ut var det aldrig i närheten av några gnistor. Jag kände aldrig det begär att kyssa honom som jag känt i tankarna senaste dagarna. Det var bara en stund ikväll jag kände så, när han satt bredvid mig på sängen. En kort stund. Kanske har jag haft fel om min förälskelse. Det kanske faktiskt lägger sig, jag kanske börjar inse att Anders nog inte är så bra och okomplicerad ändå. Det kanske mest är förälskelsen själv, eller tron på hans, som jag förälskat mig i.

Så nu är jag åter nykter, som några dagar förra veckan, och kan tänka att jag objektivt ska kunna reda ut thomasgrejen. Men det känns helvetiskt tråkigt, hoppas bara på nåt mer att berusa mig med igen.

Kan satsa allt för en enda kyss

30 september

Idag har jag haft en härlig dag. Hur lugnt och bra och tillfredsställt som helst. Och såna där fina detaljer som att påsen med nötter gick på 2 kr pga fel på vågen, och maten blev snygg, och klementinerna var perfekta... Är kär i gitarren också, och rockat loss en hel del. Fick det rådet av Emelie igår - satsa på musiken nu och låt det andra bli som det blir. Idag gick det bra. Men imorn vet jag inte. Då blir det nog svårt igen.

Känner också att jag längtar efter Thomas en del nu. Chansen finns väl fortfarande att jag får nåt slags "förnuft" och att andersförälskelsen lägger sig, men jag vet inte om jag tror på det så mycket. Tror mer på att jag kanske måste dumma mig nu, för att prova på det, och lära mig nåt, ifall jag nu ångrar det. För just nu känns det som att jag kan satsa allt, för en enda kyss. Hur ska en sån känsla kunna bara dra sig tillbaka?

Känns helt knäppt inför imorgon. Samtidigt som jag verkligen vill att nåt ska bli mer klargjort är jag livrädd för en situation där just den där kyssen erbjuds och passar in. Jag lär inte palla att stå emot i så fall. När jag tänker tillbaks på fredag natt känns det som att då när han kom tillbaks efter sitt anteckningsblock och stod där i hallen och mumlade om att han inte kom iväg... Äh, jag ska inte gissa så mycket.

Så mycket som jag tror att nåt kan hända imorn vore det väl egentligen rätt typiskt om det blev stelt och tråkigt, och han verkar totalt ointresserad. Och det vore väl bra eftersom jag bör vara människa när jag rider ut på tur med Thomas på onsdag.

Plötsligt stelt på hemvägen

29 september

Satt och väntade på bussen när Anders kom, var kul att se honom. Skrattade åt en text om energibesparingsråd på bussen ut, sen  spelade vi, vilket var segt, förutom när jag fick spela plastorgeln, wow, jag kunde det verkligen.

Sen blev det plötsligt stelt på hemvägen, kändes jobbigt och tråkigt. Fast vi bestämde att ses bara vi på tisdag. Känns förhoppningsvis bättre då. Men tänk ifall det känns för bra då? Ligger och drömmer om att kyssa honom, fast det är just vad jag bestämt att jag inte ska, så länge jag är tillsammans med Thomas.

torsdag 28 september 2017

Finns det nån risk att jag fått allt om bakfoten?

28 september

Snacka om psykologisk bakfylla, vaknade vid åtta, och sov sen knappt nåt alls, låg och vred mig och mådde illa, och tankarna bara malde. Känns som att jag måste prata med nån snart... Känns som att jag måste prata med Thomas. Även om inget har hänt så har det hänt grejer i mig som är jobbiga att ljuga eller förtiga bort. Och det är förstås vad jag annars måste göra om Thomas frågar vad jag haft för mig...

Haft en okej dag nu, tankefylld promenad till Delsjön, och pizzabak. Lite lagom spänd/utrymd inför imorn. Vet inte vad jag förväntar mig - att nåt ska kännas ännu ett snäpp laddat kanske. Nya känslor är härliga. Stadiet när allt är osäkert, när man inte riktigt vet. Vi är överens om det.

Alltså - finns det nån risk att jag fått allt om bakfoten, och han bara vill va kompis? Han kan ju inte bli förvånad om jag tror han är intresserad i alla fall... Näe... Om jag med mitt usla självförtroende känner på mig nåt bra, då måste det väl stämma.

(senare)
Nu känns det mest bara skönt och härligt. Vill gå runt och sjunga. Längtar tills imorn. Hmm... Ifall jag imorn föreslår att jag och Anders ses nåt själva inom kort, då börjar jag väl nästan bli svinaktig mot Thomas? Måste nog snacka med honom alltså. Vad knäckt han kommer att bli.

onsdag 27 september 2017

"Blir du lätt förälskad?"

27 september

UÄ, jag har ett världskrig inuti mig. Ingen sans.

Lisa följde med för att spela, men hon såg bara på. Det gick väl okej att spela, och kändes nog även okej lugnt med Anders. Så åker vi in till stan. Hejdåar Lisa. Jag tänker gå från Brunnsparken. Tydligen Anders med. Vi snackar på som vanligt.

Så småningom är jag nästan hemma. Han vill kolla in hur jag bor. Det får han. Och blir kvar till närmare halvfyra. Många ämnen hann ju gås igenom, även relationer... Hur svårt det är att tolka andras signaler på intressestadiet. Och hur kul det är att vara förälskad.
"Blir du lätt förälskad?"
"Ja, kan man säga".
"Samma här".
Hela tiden i ett oberört tonfall som om det inte kunde ha det minsta med nåt mellan oss att göra...

Likaså när han kom tillbaks en liten stund efter att ha gått, för att han trott sig glömt sitt skrivblock. Han frågar om jag skulle ha läst. Jag säger nej. "Men om det varit nån du var väldigt intresserad av då...?" Vad svarar man på det? Tycker mig nog se ett lite extra kvardröjande leende innan han går.

Jag brukar ju inte vara snabb med att tro positivt om killars tankar om mig... Men den här gången är jag nog dum om jag tror att det inte är nåt alls på gång.

Vad gör jag?

Hur mycket vi umgåtts och gjort meningslösa saker

26 september

Skönt att vara thomasfri! Att jag inte tänkt på DET förut, hur sjukligt mycket vi umgåtts och gjort meningslösa saker. Ska spela imorn och Lisa hänger på... Känns ju bra. Vill som sagt hålla undan från eventuella förälskelser, så jag hoppas att det inte känns nåt imorn.
Eller det hoppas jag kanske inte alls. Men det vore bra.
Fredagen är längesen nu, och de ruskänslor jag hade då är svårt att tänka sig att jag skulle få igen nu.

Inte ha det inblandat i min göra-slut-soppa

25 september

Allt tänkande åt Andershållet har känts fånigt och tramsigt sen igår kväll, allt fokus har legat på Thomas, och frågan hur ont det gör att göra slut.

Det är svårt.

Har kommit så pass långt att vi bestämt att inte ses på en vecka, typ. Får vi se hur det känns sen. Han är lugnare än jag trott, han tror nog att det inte är sån stor fara, kanske. Jag tror nog att det är det. Men nåt i mig vill ju bara att det ska fortsätta precis som vanligt.

Har inte orkat bry mig att bestämma speltid med killarna. men får väl ringa imorrn eller nåt. Fast nu hoppas jag nästan att det ska kännas mer neutralt, för jag vill inte ha det inblandat i min göra-slut-soppa. Jag vill kunna säga ett rakt nej om han skulle råka fråga nåt om det har med Anders att göra att jag blivit så negativ.

Fast det är ju också så att en förälskelse just vid uppbrottet skulle bedöva smärtan rent orättvist mycket. Jag är dock värd att lida lite tror jag.

söndag 24 september 2017

Inget skäl till mina göra-slut-funderingar

24 september

Alltmer övertygad, det ska ta slut, måste bli så vore oärligt mot både mig själv och honom. Usch vad jobbigt det blir. Och så känns det som att jag kommer att ha svårt att inte säga sanning om detta jag känner för Anders, även om det väl är rätt onödigt att berätta eftersom det bara är en utlösande faktor, inget skäl till mina göra slut-funderingar. Jag vet ju heller absolut inte om att det kommer att "bli" nåt.

Fast jag vill det ju, och tror det nästan. Har så mycket större tro på mig själv nu än förut. Det är inte alls nån omöjlighet att jag får till det med Anders om jag vill. Han gillar mig. Och det är inga praktiska problem precis. Vore inget konstigt med att undra om vi kunde ses och spela bara vi. Fast han kanske bara vill bli nära kompis med mig och inget mer? Att han vill så långt känner jag i alla fall.

onsdag 20 september 2017

Låtsas vara närvarande i en lång varm kram

21 september

Att det bara går att fejka så här. Låtsas vara närvarande i en lång varm kram, en kyss, ett mötande leende, men bara ha tankarna på nån annan hela tiden. Det känns falskt och kallt. Men han märker ingenting, han gör det faktiskt inte.

Ser mig själv som i en film där man får se vad huvudpersonen egentligen tänker, höra en pålagd röst säga "att du inte märker hur mycket skit jag snackar" mitt uppe i ett prat om vem som är den enda bra människan i världen.

Han är tråkig för mig just nu. Men det är väl tillfälligt kanske. SKULLE också kunna vara så att min förälskelse, eller vad det nu är, är nåt slags symptom på att nåt håller på att försvinna mellan oss. I så fall skulle senaste tidens nästan totala sexlustbrist hos mig kunna vara ett första symptom också.

Jag vet inte, det är så längesen jag ifrågasatte om jag är kär i Thomas eller inte. Just nu känns det bara som att han är go att hålla om. Men jag är inte i tillstånd att avgöra det såklart, jag är helt konstig.

Får väl se vad som händer. Ta det lugnt tills dess.

tisdag 19 september 2017

Där satt vi och spelade i princip ingenting

19 september

Hur jag är. Vad ska det vara bra för? Ändå vill jag ju känna så här också, det är ju nåt härligt med det, men konsekvenserna blir nog sämre än om jag kunnat hålla känslorna i styr, hur det än blir.

Först tänkte jag banga helt, förkyld och less, men åkte ändå. Vi spelade ett tag och det kändes väl lite sådär, rätt okej, men lite spänt som förra gången. Så skulle Rickard gå upp till sig, och jag och Anders blev kvar. Där satt vi och spelade i princip ingenting. Pratade. Anders utopier kändes inte sådär för mycket längre, utan det var vettigt och intressant snack. Rätt länge blev det. Och jag sitter där och bara känner hur speciell människan framför mig är, och hur speciell känsla i mitt nervsystem han inger. Det blir tyst nån gång och våra blickar möts med världens knall, min mage drar ihop sig och jag kan inte se på honom längre.

Blir bjudna på öl och sällskapsspel hos Rickard och hans tjej och ett par kompisar. Trevligt. Stornjuter av att sitta bredvid honom, småprata, skratta med honom. Längesen jag blev så berusad av en folköl. Sen går vi hem i natten, en trevlig promenad med vardagssnack.

Och det känns bra nu, men DET KOMMER ATT BLI NÅT JOBBIGT av det.

Måste jag ljuga för Thomas nu i väntan på att vad jag känner ska gå över? Kommer jag att klara att vara spelkompis med Anders eller kommer det att bli stelt och jobbigt? Varför är jag sån här? Eller det vet jag ju. Jag fullkomligt älskar att va förälskad och har alltid gjort det. Men den här gången är det dumt.

Leken som är lite kul

18 september

Eller så är det väl just så jag vill ha det - en svartsjuk Thomas. Det är väl det som är det roliga. Jag skojar ju bara. Så känns det i alla fall just nu, det är just leken som är lite kul, Thomas småsuriga mummel när jag medvetet pratar om Anders och var vi bestämt att ses. Jag är ju hemsk.

Småoroar mig för att bli förälskad

16 september

Jobbig dag. Seg härlig morgon, sen var jag hos studierektorn - blir nog metodkurs + studiemedel nu i alla fall. Tjoho! Vad skönt.

På kören gick jag självsäkert till provsjungning, sen gick det ändå halvt åt helvete. Så spelade jag med Anders och Rickard. Det kändes okej. Lite stelt, och dålig är jag ju, men kan nog bli bättre kanske. Var kul i alla fall. Anders var inte lika babblig som sist vi sågs, men nog kan han snacka flum. Jag skulle nog inte orka umgås skitmycket med honom på tu man hand direkt... Ändå går jag förstås och småoroar mig för att bli förälskad. Antagligen falskt alarm. Sådär som det var med Victor, en liten oro som gjorde att jag fick för mig saker, en misstolkad nykompisglädje. Kanske även nån slags njutning i att tänka lite förbjudet.

Thomas kan läsa av mig så bra, det vet jag ju. Så jag bör faktiskt inte ens tänka. Det vore verkligen inte värt det.

fredag 8 september 2017

23 aug - 15 sep

Dagbok saknas för perioden 23 aug-15 sep

Vackermagont

22 augusti

Det höll nästan på att hända att jag började städa rummet. Men i ett tidigt skede hittade jag redan den försvunna bankdosan, och lade mig och lyssnade lidelsefullt på Weakerthans så att jag fick vackermagont.

Ifall jag direkt skulle ringa och säga att jag vill provjobba, skulle den oerhörda kognitiva dissonansen försvinna då? Eller om jag ringde och sa inte?

Varför skulle nåt sånt jobb utlysas

21 augusti

Vad jobbigt allt blir. Har tänkt att EGENTLIGEN vill jag ju kanske jobba med islandshästar till hösten. Men jag vill ju vara med Thomas. Så det skulle i så fall vara ett stall nära och lättåtkomligt från Gbg då. Men varför skulle nåt sånt jobb utlysas just när jag ville ha det, och varför skulle det passa mig?

Hur som helst, förmodligen allra sista gången jag skulle ha kollat bukefalos-annonserna "bara ändå", så var annonsen där. Jag ringde ju såklart. Och det är klart jag kan göra ett besök där bara ändå. Jag vet ju hur det är, det kommer inte att gå att ta sig dit utan bil. Man får ingen lön. Man måste jobba varje helg. Men klart jag åker och kollar...

Det visar sig förstås ligga på gångavstånd från busshållplats, man får ett stort rum i torp delat med två andra jobbartjejer, egen mathållning, c:a 5000 i månaden efter skatt, och två dagar ledigt i veckan (lö-sö-må + må). Urhärligt vackert område.

Allt blev skitjobbigt. Thomas förbannad. Jag förstår väl honom. Hur ska jag göra?

onsdag 9 augusti 2017

8-20 augusti

Dagbok saknas för perioden 8-20 augusti

Börjat avverka mina gator som jag brukar

7 augusti

Aaaaa, jag har så tråkigt och orkar inte göra ett skit här på rummet. Det är bra som det är.

Längtar väl efter Thomas. Ganska kåt stundtals. Har i alla fall börjat gå nu, avverka mina gator som jag brukar, folkskyggheten släpper så smått, och jag kan nästan tycka om stan. Det skulle kunna bli bra här.

Och Thomas betyder saker märker jag så tydligt när jag inte är med honom några dagar. Jag behöver honom. Jag vill ju kaxigt tänka att det inte är så, men jag ljuger för mig själv då.

Men det ska bli FÖRÄNDRING

5 augusti

Ligger här på mitt orediga rum. Men det ska bli FÖRÄNDRING.

1.Jobb i stället för plugg
2.Nytt boende
3.Folk att spela med

Det ska tas tag i nu, helt enkelt. Jag vill att det ska finnas nåt tydligt FÖRE och EFTER Island. Först kändes det nästan som att även en till punkt krävdes:

4. Ändring av förhållandestatus.

Men jag tror inte det längre. Vill ha min Thomas.

söndag 2 juli 2017

2 juli - 4 aug

Dagbok saknas för perioden  2 juli till 4 augusti

Hejdå

1 juli

Red barbacka på Gillir, sa hejdå till alla, for hem, hemskt vemodig.

Allt känns bra och sorgligt.

30 juni

Idag så hade jag ingen väckarklocka och sov till tio, drog mig ytterligare ett tag. Men ingen bakfylla, bara lite seg. Och nån illamåendevåg senare på dagen, skumt. Husstäd, sen tog jag det lugnt, stack till tjejerna och hängde. Fick våfflor hos Asta också. Nya tjejen som tar över efter mig kom, Petra. Hon verkar trevlig. Rätt så tystlåten, ungefär som mig. Men jag känner mig lite gnällig, så som hon verkar gilla jobbet...

Red ut med Asta för sista gången på goe Ljúfur med extremt obekväm grisepass och trav. Ute i två timmar. Sen hängde jag i köket hos Maria och Sofie, och åt pizza, och allt känns bra och sorgligt.

Där hade jag eventuellt lite tråkigt eller var rätt full

29 juni

Seg dag förstås. Sen var kvällen i varje fall kul. Hot pot, öl, gitarr och sång med Bergthóra och stalltjejerna. Vi åkte i backluckan på Ellas bil ner till puben, från där hade jag eventuellt lite tråkigt eller var rätt full, för jag minns inget av puben eller vad vi gjorde, bara hemfärden.

Idag var lång

28 juni

Idag var lång. Husjobb till sådär tolv, soppafixande från två, och sen middag och krafs till över tio. Jag blev SÅ slutkörd och less på slutet. Men sen var det trevligt att ta en snabb barbackatur på Bikar, och att sitta och spela kort med tjejerna  medans man lyssnar på Ted Gärdestad. Sov där i natt med.

En härlig ridtur

27 juni

Rätt jobbig dag. Men på kvällen red jag med Brenda. Fast hon är trevlig är hon nog lite jobbig också, lite skrytig. Men det var en härlig ridtur i alla fall, och jag hade en skitsöt häst, ett mörkbrunt sto (V). Min nya favorit... om jag hade stannat längre. Lugn men pigg, och mjuka gångarter om än lite passig.

Hängde i stallet, fick en öl av snälle Kristján, sen sov jag hos Johanna och Sofie pga överbokningen av gästhemmet. En massa jobbiga fransmän är här med en surig guide.

Vill bara inte åka hem med utanförskänsla

26 juni

Blä! Miserabelt. Har gått och hängt, superväder ute. Men inga hästar hemma som jag kan rida på. Folk jobbar och är här och där. Jag vill bara så gärna att det ska kännas bra nu, för dagarna bara rinner ut. Jag har inte hemdrag nu längre, för det måste komma nåt bra först! Kunde ha stoppat förra helgen t.ex. när allt bara var fint.

Vill bara inte åka hem med utanförskänsla, dåligt ridsjälvförtroende och tomhet, jag kommer inte att kunna njuta av att komma hem då.

(senare:) Känns lite bättre nu. Efter kvällsmaten var jag uppe hos Kristján, kände mig väl rätt utanför och så, men sen badade jag hot pot med Brenda och Kristján och det var ändå helt okej. Och Brenda vill ta en ridtur med mig imorn kväll också.

Badade i en varm källa

25 juni

Lite att göra. Sen så hängde jag i stallet, träffade en ny tysk jättetrevlig tjej som ska med på långturen, Brenda. Red ut med Asta. Gillir var konstig. Väldigt spänd. Han drog iväg en bit, och bara taktade sen, tills jag lät honom galoppera i uppförsbacken hemåt, då var han lugn sen. Lite konstig häst.

Jag ledde hästar för några småpojkar, sen fikade vi hos Kristján och så. Efter kvällsmaten kom Rauni och Anni - skitkul att se dom! Vi drack the, sen lånade jag en bil och vi for och badade i en varm källa mitt ute i ingenstans, det var jättehärligt där! Nä, inte vill jag lämna det här landet egentligen.

Lång och tråkig dag

24 juni

Drömde nåt knepigt om att jag NÄSTAN hånglade med nån annan än Thomas, men avstod för hans skull fastän jag verkligen ville. Vaknade uppeggad. Sen blev det en lång och tråkig dag med mycket häng. Regn ute, så jag och Asta orkade inte rida. Men jag har inte sånt hemskt ridsug just nu heller.

Sen har jag spelat genom en massa låtar, och blivit inspelningssugen. Men hur ska jag få tid med det? Kanske blir jag inte så rastlös hemma ändå.

Om han hänger upp sig på mig

23 juni

Idag så var det hus som vanligt, sov ett par timmar, sen lite mer städ och krattning och så. Och kvällsmat. Känts okej, ingen stallabstinens nu. Men lite uttråkad ändå. Kommer att bli rastlös i sverige, hoppas det inte går ut över Thomas.

Men när jag tänker på det - det kommer aldrig att funka mellan oss om han hänger upp sig på mig, bara mig, han behöver också ha nåt att brinna för, andra människor han sätter högt värde på, för JAG har ju så mycket annat än honom som betyder en massa i mitt liv. Men om det blev så, att det kunde funka utan frustration att vi båda har våra egna liv, då skulle det funka bra. Jag vill ju verkligen ha honom.

Svinfin sommarnatt med dimma utmed ån

22 juni

Bra dag. Gästhuset i 3 timmar, sen hängde jag i stallet. Fick leda en tur med hjälp av Erla. Red hete Fjölnir, men han var bara bra. Gick fint att ta handhäst även.

Pratade lite med Thomas, grejade kvällsmaten, sen stack jag och Sofie till Laugarás, och Kristján hade valt heta läskiga hästar åt oss. På vägen dit red jag Vinur, som var jättefin tills vi galopperade på andra sidan ån, då han bara drog. När jag till sist fick stopp var han skithet och jobbig.

Festen var okej, snackade med lite svenskar och så. Sen stack vi hem, ledde hästarna länge, svinfin sommarnatt, med dimma utmed ån. Sen var hästarna skitpå, vi hade bytt så jag red den bruna, vi blev trötta i armarna. Men allt gick bara bra. Fast blöt i skorna var jag hela natten, ån var djup att rida över. Sen badade vi i potten länge, Kristján var också med. Klockan är kvart över fyra nu...

Har aldrig varit så kul förut att ha midsommardans

21 juni

Ueh inte helt nykter. Varit okej dag. Städ och ogräns, sen var vi ute och grejade med potatissallad, kransar och sånt och fixade så småningom riktigt svensk midsommar, rätt kul att se på utifrån. Såg på Kristján när han red hingsten sen. Gick in och babblade. Tycker en av belgarna är rätt charmig, och vore nog dumt att ses mer. Nä, nu får det sovas!

(Lite utörligare:)Jo, det var riktigt kul igår, trots att jag glömde att äta jordgubbar. Sen vi käkat kom alla svenskarna som bor i ladan ner och vi dansade runt en blommig takkrona, har aldrig varit så kul förut att ha midsommardans, just för att man insåg hur sjukt det måste se ut när vi t.ex. gjorde Skrattolles visa... (Och Kristján kom in precis då och fattade ingenting).

Vi lämnade festladan och och var i Kristjáns hus, efter att fullkristján som sagt visat upp sin hemskt läckra hingst. Minns inte så mycket vad vi babblade om. Två belgare som Sofie hade bjudit dit var alltså också med, och den ena var kompis med de i dEUS, och berättade att violinisten har sån hemlängtan så de kan inte turnera längre. Jag är lite farlig känner jag. Jag skulle säkert kunnat strula med nån om jag fått chansen. Hade nog gärna gjort det med honom t.ex. Men det är dumt, hemskt dumt. Vad bra att jag aldrig fått nån sån chans.

Ska förmodligen bort till Laugarás där de bor ikväll, om jag fattade rätt. Blir kul. Fast jag funderar om jag uppenbart visade nåt igår? Antagligen inte SÅ uppenbart. En hand på hans axel sen de droppat av mig vid huset... Det är farligt hur som helst hur jag är. Och Thomas som säger att han litar så hemskt på mig. Det enda han kan lita på är väl att jag i alla fall aldrig skulle ljuga om nåt. Och att jag i nyktert tillstånd har rätt så bra spärrar. Men är det spärrar det ska hänga på? Det borde väl i stället vara så att inga andra är intressanta för mig?

Fångade vildhästar som vi skulle rida till Geysir

20 juni

Snabbt klar med hus idag med, stack till stallet och blev hästtränare. Red två inlånade mörkbruna som skulle testas pga nyskoddhäst och okändhet. Nervöst, men de var lugna och helt okej.

Efter lunch stack jag och Johanna med Kristján och fångade vildhästar som vi skulle rida till Geysir sedan de skotts. Det var ett litet äventyr, men inga hemska missöden. Jag red först en störig häst, sen fick jag ett trevligt sto på en gård vi red förbi, och tog den störiga som handhäst, då var han ännu störigare. Hjälpte till med skoning bland myggen vid Geysir. Hemma först vid tolv. Men det var en bra dag.

De andra tjejerna har kollektiv

19 juni

Gick undan med städet. Sen stack jag till stallet och hängde hela dagen. Red barbacka och hämtade en häst, red goa mjuka Bikar. Sen hjälpte jag till lite med skoning, åt och fikade hos Kristján, hämtade Thórbjörg i Flúdir och så. Och så kvällsmat.

Har kommit en till svensk stalltjej nu, Sofie. Hon verkar väldigt sjysst. Men SUCK vad jag är less nu på att bo själv, jobba själv, äta själv, medan de andra tjejerna har kollektiv hos Kristján från morgon till kväll. Det är ju att Logi, Bergthora och Thorbjörg gör bra stämning också. Skulle jag stanna hela sommaren hade jag varit knäckt. Men nu är det bara ytterligare ett kriterie att addera tills nästa gång jag vill ha nåt jobb, det måste finnas andra att jobba ilag med med i samma ålder.

Efter käk red vi iväg med hästarna ut till hagen, det flöt jättebra. Försökte fånga Brá, gick mindre bra. Jag red Steini, rätt trist häst faktiskt.

Börjar känna egopanik igen

18 juni

Asta hjälpte mig idag så vi var klar tolv. Jag läste Eidfaxi hela dagen. Fortfarande storm ute. Kvällsmathjälp som vanligt. Nu är jag helt uttråkad. Börjar känna att jag kanske kommer att vara lite rastlös när jag kommer hem. Eller mycket kanske.

I natt sov jag förresten skitdåligt, och sen precis innan jag vaknade drömde jag om Axel. Att jag träffade honom, fick en present eller nåt, och kände mig skitkär igen. Känns som att jag är otrogen när jag drömmer sånt...

Nu har nåt slags tvivel börjat komma gällande Thomas igen också. Höll sig borta länge, men visst inte hela vägen fram ändå. Börjar känna egopanik igen. Jag VILL att Thomas ska finnas där, jag vill ha honom, men så fort han står i vägen för nåt annat jag vill göra är det som att han inte spelar så stor längre. Och nu känner jag att jag faktiskt kanske vill göra en del saker utan honom i sommar. Men han vill ju göra allt med mig.

Tankegångarna leder alltid till samma grej - vi går inte riktigt ihop. Men det kanske ordnar sig på nåt vis. Jag längtar mycket efter honom.

Ytterligare ett sammanträffande

17 juni

Husjobb till tre. Då läste jag Eidfaxi ett par timmar (storm ute), sen var det kvällsmat. Heidars ex Lina kom med sin familj- hon är visst Annas kompis! Ytterligare ett sammanträffande, jag och Lina har ev. setts när vi var små, för hennes mamma känner Annas mamma väl. Lustigt sånt där!

Sen skrev jag brev. Rätt trist dag, men verkligen inget ridsug i detta väder.

Skuggi var lite lat

16 juni

Var helt dimmigt trött i morse, men rätt skönt på nåt vis. Grejade, fångade hästar till en turridning och snackade skit med Maria i stallet. Sen grejade jag rum, och tiden gick och blev kvällsmat.

Jag och Maria red ut, jag tog Skuggi och vi red nån mysig väg som sen blev jobbig och trist när vi kom till ett sommarstugeområde. Skuggi var lite lat, men bra på hemvägen. När han väl vill framåt har han jättefin tölt.

Känns helt okej att leva här nu. Thomas stackarn börjar bli desperat efter mig, och jag längtar en hel del jag också, får jag säga. Inte orolig nu, som jag var innan han hälsade på. Vi ska ha det bra i sommar känner jag.

Mest sentimental och tänkte på gamla vänner

15 juni

Uäh, trött.
Husgrejs till tre. Var med på en skittrist tur, red Gillir. Lite roligare smårunda sen med Skuggi. Sen blev det kvällsmat, hot pot, och pub. Halvtrist. Mest sentimental och tänkte på gamla vänner och på Thomas. Vi var hemma halvfyra. Pigg imorrn? Hm... Åtminstone inte bakfull som förra söndan.

torsdag 29 juni 2017

Ledig mellan tolv och sju

14 juni

Kändes lite bättre idag, kan bero på att jag var ledig mellan tolv och sju. Städade rummet, lagade mat, skrev brev. Skönt. Sen var det kvällsmatsfixande, och så stack jag bortöver och spelade gitarr för småtjejerna, åt kakor, babblade med Johanna. Avundsjuk på att de har hästhage runt hela fönstret nu.

All denna mellantid, hänga omkring och finnas till hands

13 juni

UÄÄÄ! Frustration, lesshumör, ilska, ledsenhet är på toppnivå och jag vet inte riktigt varför det är så just idag, men bör ha att göra med att jag känner mig för ensam nu när Johanna och nya tjejen Maria är två hela dagarna i stallet, och alla runt mig här i huset är gamla människor som man är väldigt utanför bland. Så länge jag jobbar är det ju lugnt, men all denna mellantid, hänga omkring och finnas till hands, den knäcker mig snart. Liten paus nu, sen är det ju middagsfixande igen. Och jag är så fruktansvärt ONÖDIG där egentligen, jag ska bara vara där för att jag ska sättas i jobb.

Men på kvällen blev det i alla fall en ridtur. Jag och Asta red en jättemysig runda runt berget. Hemma vid elvatiden, ännu solsken. Sokki är en go häst, mycket lugn utan att vara slö, lydig. Men jag fattar mig inte helt på hans gång. Tror han är travtöltare. Ridningen är värd all annan skit i varje fall.

Tills johanna räddade mig

12 juni

Vanligt städ. Till Fludir och köpte mobilkort, annars mest jobb, lite paus då jag spelade gitarr, ny låt "half an ocean, half a year". Sen var det visst grill och sånt, så det blev sånt jobb tills Johanna räddade mig och ville ha med mig på tur med 6 rätt gröna folk som dock klarade sig väldigt bra (alltid lättare att leda nybörjare än de som tror att de kan nåt). Jag red Löddi, tyckte inte jättemycket om honom. Pigg och lydig, men obekväm.

Sen åt jag mat och smet och lade mig utan att fråga om jag behövdes mer (klockan var över elva). Dagens sura punkt var när jag fixat till allas servetter, och så var de vita, och det gick ju tydligen inte, så fick göra om allt. Väldigt seg och trött idag.

Också med lite hänsynslösa fartdårar

11 juni

Husgrejs, oljemålning av lite grejer, sen var det ridturer på kvällen. Det var lite halvjobbigt, jag kände mig onyttig. Två 20-grupper som var rätt splittrade, sen en 8-grupp som gick bättre, men också med lite hänsynslösa fartdårar. Usch, jag känner mig så kass ibland. samtidigt som jag skulle vilja ha mer ansvar också.

Nä, ett 15-hästars-ställe hade passat mig bättre. Eller så behöver jag bara mer praktik för att komma in mig i det hela. Känner att det blir allt roligare att prova nya hästar och så i alla fall, och att jag skulle vilja få "rida" mer, inte bara detta okoncentrerade småflängande. Lektioner till hösten, helt klart! Och kanske nån helgkurs.

Min häst Gillir

10 juni

Först hade vi en lugn ridtur med två britter. Sen hjälpte jag Johanna lite innan jag husjobbade. Blev middag och allt sånt. Thomas ringde en sväng, mysigt. Sen red jag ut med Johanna och nya tyska tjejen + hennes kompis. Hon verkar bra. Jag tycker för övrigt mycket om MIN häst Gillir, fast han är grisepassare. Vi drack öl och badade hot pot. Nu känner jag att allt är väldigt bra här.

Illamåendevågor

9 juni

Hade sovmorgon idag. Kom upp efter tolv, inte totalt välmående. "Of mikid bjór igaer?" sa Siggi när han såg min kamp med en macka. Sen hade jag problem med städandet av ETT rum, fick springa på toa av illamåendevågor, men de lade sig.

Jag fick ledigt och halvsov ett par timmar. Hjälpte till med middagen sen, bara två pers! Inga var rätt less på dem. De var sega dessutom. Hon är less på att Egill åker och spelar golf också.

Valde mellan film och ridtur sen, tog ridningen, och första hästen jag fick tag i, Gustur. Snacka om TRÖG häst. Men han är väldigt söt. Det har känts bra ikväll. Tror jag börjar lita på att folk tycker om mig och uppskattar vad jag gör, och det får mig att trivas bättre.

Roligare sällskap kan man ju ha

8 juni

Mycket rum att fixa. Sen var det middag att hjälpa till med som vanligt. På kvällen drack jag öl med Johanna och Heidar. De pussas mycket, och roligare sällskap kan man ju ha. Vi åkte till puben sen. Minns inte allt från det, men det var nog inte heller jättekul. Det var disco där, och ett par finnar. Sen kom det nån jobbig typ och raggade på mig, och var trög nog att inte inse hur hyperdissad han blev. Åkte taxi hem.

Att jag ska vara så kass på att rida heta hästar

7 juni

Grejade på som vanligt. Fick ledigt från tre och hängde med ett gäng tyskar på deras långtursuppvärmning. Jag fick namnlös lånad fux som var rätt styv i både mun och gångarter, väldigt passig och mycket framåt. Det var en okej tur, red väl i 2-3 timmar. Men jag blir less på att jag ska vara så kass på att rida heta hästar, och ser inte riktigt var felet sitter. Ser hur Johanna sitter så lugnt på alla hästar och har dem i det tempo hon vill, hur pigga de än är.

Duka av tallrikar åt jobbargrabbarna

6 juni

Städat och hållt på... som vanligt. Men det är väl bara så. Jag mår ju inte dåligt av det, även om jag blir rätt frustrerad av vissa saker, som att duka av tallrikar åt jobbargrabbarna, passa upp på dom (Heidar är en av dom), och att få äta sin middag stående när gästerna sitter och lyxar. Vill hänga i stallet också, men finns verkligen ingen tid nu.

Fast idag regnade det också. Kände mig lite dålig tidigare, men gick kanske över. Skulle vara skönt att vara sjuk en dag, ligga kravlös i sängen och läsa. Fast inte jättesjuk då.

Tillbaks i en stad man är så hemma i

4 juni

Massa städ och jox hela dagen. Sen fick jag hjälpa till med en tur fransmän i alla fall. Jag red Hrimnir. Sen fick vi skjuts till Selfoss och tog buss till Reykjavik. Hann fixa vad jag skulle med skolan och postning av paket, men inte så mycket mer. Konstigt att vara tillbaks i en stad man är så hemma i, men som helt bytt skepnad på nåt sätt...

Efter maten hemma red vi, jag fick Móskjónubrúnn och var inte beredd på så mycket power. Han drog med mig lite, men det var okej. Cool ökad tölt! Sen satt vi och segade med en öl uppe hos Johanna, trist seg stämning, och blev inte bättre av Heidar som jag inte klarar av. Vi gillar inte varann, bara. Han är en skärpt kille, men jag tänker inte bjuda till nåt så länge inte han gör det.

onsdag 28 juni 2017

Hur hemskt bra man mår efter en ridtur

3 juni

Städa, bädda, hålla på. Fick ledigt ett tag, (såg på när Johanna städade bil, pratade med pappa i telefon, läste en stencil om tortyr, badade några minuter) sen var jag kökshjälpreda, och fick käka typ halvnio.

Efter maten red jag med Asta. Jag hade härlige Hrimnir, lagom pigg, snäll, och med underbar fåtöljtölt. Och det är märkligt hur hemskt bra man mår efter en ridtur! Härligt väder också.

Hemlängtan är överlag stark just nu.

2 juni

Världens ångesthemlängtan i morse. Blev inte bättre av att jag var sysslolös hela förmiddagen. Men sen körde vi igång med gästhemmet, jag, Asta och Bergthóra och det kändes helt okej. Jag gillar Asta. Sen blev dagen skitseg, för jag fick vara allas närvarande hjälpreda och springa med grejer hit och dit, men däremellan segt vänta på order. Jag kände mig inte jättenödvändig.

Hjälpte till med käk sen åt folk. Lagade nåt eget. Men folk accepterar inte min vegetarianism, ingen försöker göra det lättare för mig utan de är mest sura, tycker att jag är kinkig som inte äter vad som serveras. Jag var klar vid nio. 7-8 timmars jobb är ju inte så farligt. Men hemlängtan är överlag stark just nu.

Skritta på skogsstigar. Äta pizza med Thomas. Krypa ner i hans säng. Äta jordgubbstårta uppe i stugan. Bada i sjöar. Bada i havet. Äta naturell yoghurt med Start. Gå på äventyrspromenad med lillebrorsan. Spela gitarr med min storebror eller dricka öl med honom. Cykla. Sitta i solen och prata med mamma eller pappa. Fika med kompisar i stan. Vara i Thomas stuga och bara lata sig. Vara vaken hela natten och gå upp sent på förmiddan och äta frukost ute. VAD jag längtar.

Jag är inte nog tuff

1 juni

Mådde lite sådär på morgonen, trött, mensvärk, ta reda på fransmäns bakfyllespyor i papperskorgar... Fick det lugnt nån timme, sen började det bli ridtursdags. Först skulle jag och Johanna driva hem hästarna och det gick väl sådär. Sen var det barnridtur. Jag fick ta en som handhäst, gick rätt okej för jag red underbara gamla Skuggi. Sen blev det värsta kaosridturen med fartdåretjejer och halvskraja killar. Men det ordnade sig. Så kom en massa nordiska läkare som skulle ut, och de flesta var rätt så nybörjare. Jag red bredvid en väldigt nervös gubbe större delen av tiden. Så dummade jag mig och gav en gubbe som ville ha en kvickare häst fel vita tjockis (den lataste i stallet) men han fick byta till min häst, och allt var bra.

Blev less på Heidar, försökte hjälpa honom att fånga sin häst, och han blev förbannad för att jag är lite för feg och gick undan för den. Ibland längtar jag bara hem till Sverige där allt är ordning och lugnt bland hästar. Jag är inte nog tuff. Jag är alltid bara modigast av de fega, och hamnar fel.

Käkade, hängde, helt slut. Ångrade att jag tackade nej till en lång nattlig ridtur över ån.Heidar kom. Jag undrar om Johanna otroget hånglar med honom just nu. Han stöter ju på henne och hon var inte så enormt avvisande vad jag kunde se. Jag vill hem. Till Sverige och Thomas.

Lite stallhäng och så

31 maj

Idag städade jag också en hel del. Men sen blev det lite stallhäng och så. Red ut med Johanna och Logi, tjockvita hästen, han var jobbig och ivrig idag. På kvällen såg vi på film hos Heidar och drack lite.

Drev ut hästarna barbacka

 30 maj

Usch! Städa hela dagen, jag blev helt totalless. Men sen stack jag ner till stallet och hängde, och där mådde jag bättre. Putsade lite hjälmar, såg på när Johanna red ett ungsto, och lyssnade på Logis babbel. Det var trevligt. Sen så hängde jag med och drev ut hästarna barbacka. Inte vet jag hur mycket nytta jag gjorde, men det var mysigt. Red gårdagens skäck. Lite läbbigt att trava i brant nedförsbacke, annars satt balansen där den skulle.

Hängde med och käkade borta hos dom, sen spelade jag kort med Johanna och drack öl i gästhemmet. Känner att jag får så mycket mer socialt utbyte av hästhängandet och lite trist att jag inte får jobba där alltid. Samtidigt är det skönt att ha mindre ansvar i stallet, blir roligare så, att jag hjälper till för att jag vill, inte för att jag måste.

Men det ska allt bli trevligt att komma hem

29 maj

Hade världens hemlängtan i morse. Lite bäddning, sen ogräs hela dagen. SUCK! På kvällen hade jag och Johanna en ridtur med amerikaner + deras guider. Det gick jättebra, trots för oss sex helt nya hästar. Jag hade en go rödskäck, Gillir. De är inlånade. Tydligen ska de ha tre sexdagarsritter i juni... Tänk OM man kunde få vara med på en endaste. Så härligt det vore. Men jag vågar ju inte hoppas.

Känns bättre ikväll, inte lika hemlängtande. Men det ska allt bli trevligt att komma hem till en väntande Thomas och flera lediga slöa sommarveckor, och smälta Island. Men jag lär få sjuk abstinens också. Får börja rida lektion till hösten eller nåt.

Upprörda röster utanför

28 maj

Städade ur ute i billigboendet, sen åkte jag på ogräset ett tag igen. Sen var det ridtur, isländska kids, det gick bra. Jag hade Kaupi, och red framme med Kristján, och det var inga problem i gruppen. Vi fikade och for till Flúdir och handlade lite. Grejade lite i stallet, och sen skulle jag och Johanna få prova ett par "nya" sen länge oridna hästar. Min Vindur verkade jättespänd, men när jag satt upp var han hur cool som helst. Faktiskt lite för seg för min smak.

Jag gick hem och lagade mat för första gången, underbart. Inget fantastiskt, linser, majs, stekt paprika + tomater bara, men åh vad MAT det var. Sen orkade jag inte mer än gå i säng som vanligt... Fast, hör upprörda röster utanför (Egill och Inga) och lystrar. Tror mig höra "hun sagdist vera óvön vid hestanum...". "Óvön vid hestanum? Af hverju... Kristján thessu stelpu? "och jag blir ju dödsnojjig att det är mig de pratar om. Kan Kristján tycka att jag  är helt kass med hästar? Nä... det borde han inte. Antagligen pratade de om nåt helt annat. Det är bara tidigare jobbigheter som nojjar upp mig så.

Till Selfoss i Kristjáns jättebil

27 maj

Fixade hela hotellet. Det tog större delen av dagen. Sen for jag och Johanna till Selfoss i Kristjáns jättebil och köpte öl, och sen hade vi lite fest. Det var okej trevligt. Kristjáns dotter är bara så go. Ingen ridning idag faktiskt.

Sen liftade jag bort och hälsade på Rauni

26 maj

Sovmorgon! Sen efter att ha grejat lite i huset blev jag ledig, härligt! Först satt jag ute och spelade gitarr, sen liftade jag bort och hälsade på Rauni. Det var trevligt. Hon har det rätt kämpigt i sin familj tror jag. Känner igen så otroligt mycket.

Hemma igen käkade jag lite soppa och snackade med amerikanarna, sen red jag, Johanna och Heidar ut. Jag tror de kan komma att bli kompisar, men jag tål honom inte direkt. Tjockis var trevlig, alla skrattar åt honom, men jag kan inte låta bli att tycka mycket om honom.

SKÖNT med ledig dag. Hoppas på ett par fler sådana.

Potatis och sallad börjar bli småtrist

25 maj

Ingen lust att vara ledig? Hm... Rensade ogräs typ hela dagen, sen hjälpte jag till vid middagen, tills jag till sist fick gå och käka pizza som Kristjáns gulliga dotter Thórbjörg fixat. Riktig mat! Potatis och sallad börjar bli småtrist. Vi såg på tråkig schlagerfestival, sverige kom väl sjua som typ alltid. Sen red jag och Johanna ut på en sen flummritt, jag red tjockisen, han var go. Så kollade vi internet. (Jag fick 9.0 i Kvennafélagsfraedikursen!). Sen ville Kolbeinn och Heidar ha skjuts till puben och jag sa okej. Träffade Rauni där, kul! Men trist att vara nykter. Blev rätt sent, hemma typ tre. Heidar var rätt jobbig också.

Var på puben

24 maj

Red ut själv med tyska lilla tjejen, hade en bra mörkbrun häst som var lydig och gärna töltade. Sen pratade jag en massa med hennes föräldrar, och så åt jag spaghetti, mockade stallet, städade äckliga gamla toaletter, och sen var det ridtur igen. Massa islänningar som de flesta var okej sadelfasta. Jag red en go fux som hette Vaki, men gjorde inte mycket nytta.

Thomas ringde en stund, åt mat (surprise: potatis och sallad!), och sen badade jag borta hos Johanna och vi var på puben. Coolt! Folk RIDER verkligen dit, hänger omkring, stilar med hästarna. Vi tog ett par öl där. Såg på när ett fyllo skulle försöka sitta upp - stackars häst. Som han vinglade i sadeln.

Jag tycker bra om Logi tror jag, han är sjysst. Alla här är så bra. Man får jobba - men jag har ingen lust att vara ledig.

tisdag 27 juni 2017

Vi har roligt, är inte rädda för våra överordnade

23 maj

Idag var väldigt lite husjobb så jag stack till stallet. Hjälpte Johanna att putsa lite träns. Fick i uppgift av Logi att sopa uppochnervända bord, hyfsat onödigt, så vi hängde mest omkring. Sen gick vi in och lunchade, och så var det en liten tysk tjej som ville rida. Jag red en fin ljusfux medan Johanna fick vita tjockisen. Jag tyckte min häst var väl pigg, men han kändes lydigare mot slutet. Tölten gick lite si och så. Han var okej. Sen gick vi väl och fikade eller hur det nu var, och så red jag, Logi och Johanna iväg och hämtade ett sto. Jag fick rida Logis vita Svanur, och han var okej, men också lite väl het, och så lyckades jag inte med tölten hela tiden även om han var bra fyrgångare (men hjälp vilken stor galopp!). Sen ringde mamma till mig en sväng. Käkade skýr. Inga har åkt in på sjukhus för nåt med magen, hoppas nu det går bra. Jag var dödstrött sen, och har inte gjort ett skit.

Känns verkligen hur annorlunda stämningen är här jämfört med tidigare jobbupplevelser. Vi har roligt, är inte rädda för våra överordnade, och därför inte alls sån psykisk press som gör en helt slut. Mycket gör det nog sitt till att vi är två också. Men jag har ett bekymmer - jag känner att jag längtar efter lugnare hästar, ogillar känslan av att inte känna full kontroll, inte kunna slappna av. Men denna lilla panik gör ju bara att min häst ligger på mer. Men det kanske är att jag är så ringrostig just nu, och löser sig sen när jag kommit igång.


En sällskapssjuk häst kom travande

22 maj

Börjat ångestladdad nedräkning nu...

Dagen började med frukost, lite tyskaprat, och sängbäddningar, innan jag, Johanna och Egill for till Selfoss och handlade ridbyxor. Som vi segade och velade... Var ledig ett bra tag sen innan jag städade i några timmar. Tog det lugnt, käkade torftig middag, sen tog jag det lugnt ett tag igen, innan jag gick på promenad sällskapad av en av de glada hundarna. Efter ett tag hördes gnäggande och en sällskapssjuk häst kom travande och följde med mig en bit. Sånt händer bara på Island tror jag.

Träffade Johanna när jag kom tillbaka, Kristján kommer nog att hämta några hästar som vi ska "få ha". Just nu känns allt helt sjukt bra bara. Så ohemlängtande som det bara går att vara.

En massa tyska idioter som trodde de kunde rida

21 maj

Började dagen med frukost, den var det mängder av bäddningar. Fast det är nog bra att få gjort. Fick ledigt i en och en halv timme, men då sov jag mest. Lite puts av handfat och speglar efter lunchen, och sen hade jag och Johanna en ridtur med tyskarna. Det gick lugnt till och jag hade en go häst, men det var grisväder. Hann bara hem en liten snabbis innan jag hjälpte till med nästa ridtur, en massa tyska idioter som trodde de kunde rida och satte fart. Men det gick bra, var bara en gubbe som föll av två gånger.

Hemma och inne igen vid tio, lång dag! Men bra! Känns sjysst, det mesta. Dagens smicker var att en tysk trodde att jag var tysk också när jag pratade med henne. Att hjälpa till med turridning känns roligare än jobb, kanske beroende på att jag inte har övermycket ansvar där, utan kan ta det relativt lugnt. Ja, det känns fint här.

Ah, jag älskar det här!

20 maj

Ligger i ett lagom litet och trevligt rum, i huset som luktar farmor och farfar. Klockan är halvtolv, det är ljust ute och fåglarna sjunger. Om jag lyfter huvudet kan jag se lite hästar bakom träden. Jag tror jag ska trivas. Självklart spänt, det bekanta "vad väntas av mig, hjälp!" men de är bra folk.

Fick mat, sen var jag och hälsade på svenska tjejen Johanna som jobbar i stallet med Krisján. Verkar väldigt stressigt, men hon gillar det. Hon verkar sjysst. Bra dock att hon bor i andra huset kanske, så jag får träna mycket isländska. Det sjuka är att hon äger Gletta som jag ridit på turridning, kom vi fram till. Återigen - liten värld.

Sen promenerade jag över lite berg. Härlig frihetskänsla, man behöver inte följa stigar. Sen hittade jag stora hästhagen också, som gömt sig bakom en kulle. Där var underbara hästar, vissa nyfikna och sällkapliga, såsom den stora skäcken, den söta goa skimmeln, och rödblacken. Andra lite mer försiktiga. Men alla enormt fina och härliga.

Ah, jag älskar det här! Bara jag inte mår dåligt här av nån anledning så kan det inte bli annat än toppen. Imorgon blir nog rätt lugn. Ska i alla fall ut och rida med ett par stycken.

och vinet drog ner mungiporna på mig

13 april

Eller 13 december? En dm nysnö, minst. Vi var till Snaefellsnes, som var coolt. Kul guidegubbe. Sen var det bara fixande inför festen, innan folk började komma. Det var en ganska trevlig fest, inte sådär obekväm som vissa fester kan vara (men inga av de jag bjudit kom). Sen blev jag ändå rätt trött, och vinet drog ner mungiporna på mig, så som det kan göra ibland.

Alla gick ut sen, snöbollskrig som man inte var med i, (fast alla andra var inte det heller), sen gick jag och Rauni och Antonia in på Dubliners. Var okej, fram tills störig islänning kom och var PÅ mig på rätt jobbigt sätt. Idiot. Vi gick hem.

Jag mår sådär. Tryckt. Och även om jag fått mens så uppför den sig knäppt. Störtflod i morse, sedan femtedagsnivå (det är tredje dagen). Betyder?

Fast jag är ändå lugn

8 april

Känns nu, bröstvårtorna ömmar, underlivet kliar. Inte märkt några tecken alls förut, men nu känns det verkligen som att nåt är konstigt med min kropp. Fast jag är ändå lugn. Jag mådde kanske så dåligt förra veckan att det räcker för framtiden. Då var det ju nåt bra med det i alla fall.

Sen får jag väl fixa aborten efter uppsatsinlämningen då

7 april

Nja, det var ju inte så enkelt som att bara få reda på det sådär. Negativt test, men fortfarande finns ju god risk, ifall att jag hade ägglossning senare, och det var ju inte lite vi knullade heller. Men jag har lugnat mig. Pluggar igenom denna vecka, sen testar jag igen nästa söndag. Då borde det visa i alla fall, om det är nåt. Sen får jag väl fixa aborten efter uppsatsinlämningen då, ifall det nu blir så.

Kvinnor SKA må dåligt

5 april

Så, det är dags imorgon. Inget hopp borde finnas kvar, men det gör det, förstås. In i det sista. Men imorgon får jag veta. Och VAD FAN, visst klarar jag av det. Så många har klarat det före mig, många många. Och skulle tro att hälften av det jag tänkt må dåligt för är bara är sociala strukturers press att kvinnor SKA må dåligt. Egentligen har vi ju all rätt i världen, så utsatta som vi är, så mycket vi får utstå, nån kompensation ska vi ha - rätten att välja.

Egentligen är det ingenting. Lite krångel och lite ont, sen är det över, och aldrig igen. Det är som att det värsta ligger i ordet, begreppet, inte vad det i praktiken innebär.

En erfarenhet rikare. Och jag tror att jag har mycket stöd av den ideologi jag tror på. Jag tror att det ska gå bra, och jag är bra på självterapi. Det ordnar sig, bara.

Om jag bara kunde få det till nåt vackert

4 april

Nu ger jag upp. Vill inte hoppas mer nu, vill hitta ett sätt, ett bra sätt, att möta det hela i stället. Om jag bara kunde få det skönt på samma sätt som en olycklig kärlek kan vara skön. Glida igenom det genom att lyssna på rätt slags musik, skriva låtar och dikter, få det till nåt vackert. Jag tror det blir väldigt svårt.

Om det verkligen visar sig att jag är med barn

1 april

Sist jag mådde lite dåligt, efter den där kassa presentationen, tänkte jag "okej, det är som värst nu, kommer bara att kännas bättre och bättre", och det fick mig att må trevligare. Nu kan jag inte säga samma sak. Mår jag dåligt nu kommer jag att må tusen gånger sämre så småningom om det verkligen visar sig att jag är med barn. Så enda trösten är att när jag nu mår skit så här i förväg tar jag säkert ut lite av den framtida skiten i alla fall, och underlättar kanske för den pärsen. För nån mening med det måste det ju vara. Tänk om jag kunde få vakna med fläckar i trosorna imorgon, skulle vara så efterlängat, underbart.

Men jag försöker allt jag kan att tänka ut positiva saker med det jag fruktar. Jag skulle veta att jag var riktigt fertil. Jag skulle ha lärt mig något och inte göra om det. Jag skulle säkert i nån mån bli stark eller så, av att klara av det själv här på Island. Och brorsan har klantat sig före mig.

Det skulle alltid gå på nåt vis. Men jag vill helst bara slippa, jag har lärt mig nog redan nu.

Ska somna själv

31 mars

Ska somna själv för första gången på två veckor nu. Trist att lämna av den söta Thomas. Sen kändes allt jättetrist, och jag gjorde inte ett skit. Lyssnade igenom gamla låtsnuttar typ.

Men det var trevligt att se Indina Jones, vi var typ 10 pers här hemma. Rolig nostalgi. Jag och Anni stack och såg Náttfari och Dianogah, de var rätt bra, men man fadade bort på slutet, blev ju efter tre pga nån isländsk regel om att man inte får ha konserter på påskdagen.

Är mest en grej som är jobbig nu - när kommer min mens? Var ändå rätt skönt att vara sexuellt inaktiv ett tag och slippa den nojjan. Men nu känns det ändå allvar. Ger det tre dagar, sen är det verkligen allvar. Usch, vill inte.

En öl som ju blev en fyraölare

15 mars

(Dröm: Jag och brorsan bor i samma hyreshus som Boards of canada. Han berättar att han hört att de tänkt döda alla i huset "som en start". De har en teori om att ifall de dödar en massa folk blir samhället förvirrat och förstört, och de kan börja bygga ett bättre från grunden. Läskigt. vi måste flytta. Läser i tidningen om vad som hänt i USA, ungdomar har stått på en kulle och kastat gitarrer på folk, fyra kända skådespelare har dött. Nån blir förgiftad som hänger med Boards of canada ut och festar. Vi gömmer oss hos en granne så länge. Jag är rädd. Vaknar. ) 

Vanlig sömnig human-rights-lektion, och kvennafélagsfraedi. Och slutligen min presentation på phil. Gick åt helvete. Helt hjärnsläpp och ingen respons från klassen. Usch.

Käkade, och gick tillbaks till skolan för att kolla porrsidor till uppsatsen. Sen ville Anni ha ut mig på en öl som ju blev en fyraölare (femölare med svenska mått), och det var trevligt. Först Nellys, sen nåt ställe med helsjysst musik och ändå billigt. Snackade med nån tysk och nån italienare. Bra att man gör nånting. Har ju börjat bli väl pluggseriös. Men imorn kommer min Thomas, och det känns härligt.