Kan satsa allt för en enda kyss

30 september

Idag har jag haft en härlig dag. Hur lugnt och bra och tillfredsställt som helst. Och såna där fina detaljer som att påsen med nötter gick på 2 kr pga fel på vågen, och maten blev snygg, och klementinerna var perfekta... Är kär i gitarren också, och rockat loss en hel del. Fick det rådet av Emelie igår - satsa på musiken nu och låt det andra bli som det blir. Idag gick det bra. Men imorn vet jag inte. Då blir det nog svårt igen.

Känner också att jag längtar efter Thomas en del nu. Chansen finns väl fortfarande att jag får nåt slags "förnuft" och att andersförälskelsen lägger sig, men jag vet inte om jag tror på det så mycket. Tror mer på att jag kanske måste dumma mig nu, för att prova på det, och lära mig nåt, ifall jag nu ångrar det. För just nu känns det som att jag kan satsa allt, för en enda kyss. Hur ska en sån känsla kunna bara dra sig tillbaka?

Känns helt knäppt inför imorgon. Samtidigt som jag verkligen vill att nåt ska bli mer klargjort är jag livrädd för en situation där just den där kyssen erbjuds och passar in. Jag lär inte palla att stå emot i så fall. När jag tänker tillbaks på fredag natt känns det som att då när han kom tillbaks efter sitt anteckningsblock och stod där i hallen och mumlade om att han inte kom iväg... Äh, jag ska inte gissa så mycket.

Så mycket som jag tror att nåt kan hända imorn vore det väl egentligen rätt typiskt om det blev stelt och tråkigt, och han verkar totalt ointresserad. Och det vore väl bra eftersom jag bör vara människa när jag rider ut på tur med Thomas på onsdag.