25 mars
Har en magont morgon som har lite att göra med att vi snackade en del i natt. Eller rättare sagt, han snackade, och jag var frustrerat tyst, för att nu, när vi till sist kom dit till att börja prata om lite jobbigare saker kunde jag inte få ur mig ett skit av allt det jag ville.
Snackade om sex, hans prestationsångest, och så om detta med barnet, och hans maktlöshetskänsla inför kvinnors risk att bli gravida, och det självklara sätt han helt skitit i ansvaret (även om det fick honom att må väldigt dåligt och ha skuldkänslor). Det kommer tillbaka det jag kände då, när han först berättade, då när jag trodde jag skulle omvärdera honom. Men i stället blev jag ju kär, och sket i att tänka på det där nåt mer, det blev oviktigt. Men det är inte oviktigt.
Hade antagligen varit väldigt bra om jag fått lära känna honom, veta vem han var INNAN jag blev kär, för all objektivitet försvinner ju. Men han var så tvingande charmig. Och han är det än. Om jag kunde se igenom det, skulle jag då tycka att han var för mycket idiot för att vara värd att vara tillsammans med? Jag blir så osäker på honom, på hur jag vill förhålla mig till honom.
Ändå är jag fast, så är det ju. Säkerligen kommer jag att svälja igen, för att inget ska förstöras. Men det kommer ju alltid upp igen i så fall.
Nyss kom Ali som är inneboende hos nån i huset in. Andra gången i mitt liv som det plötsligt kommer in nån på mitt rum på morgonen och vill kyssa mig. Kändes inget vidare. Men hur dum är han? Han är ju kompis med Kristian dessutom. Jag tror i alla fall han kopplat läget nu.
Nu ska jag ut och rida och rensa hjärnan.
söndag 25 mars 2018
lördag 24 mars 2018
Han verkar ha det så jobbigt med sin musik
23 mars
En seg och skön frukost med kollektivet, sen drog jag på en promenad, diskade lite och slöade. Sjöng lite. Har mina teorier om att sångproblemet är delvis psykologiskt, och ska testa lite nu.
Så spelade Kristian, Sanne och Hanif för oss som genrep. Det var bra. Men Kristian hade kritiskt uttryck i ansiktet som jag kritiserade honom för... Sen när han kom upp snackade vi ett bra tag och han ältade om hur kasst han tyckt det gått, och hur bra han borde vara. Han verkar ha det så jobbigt med sin musik, jag är glad att jag inte är som han, men rädd att han ska smitta av sig.
Andra tankar idag? Behöver vara osocial imorgon tror jag. Blivit alltför mycket folk nu ett tag. Sen har jag börjat fundera över om jag egentligen är väldigt oseriös med Kristianrelationen, att jag inte tar den riktigt, inte går in i den, utan tänker att det är kul och mysigt just nu, men det är ju bara för ett tag framöver? Och med denna känsla av temporärt i bakhuvet kanske jag lyckas blindlägga hans idiotsidor, det som gör att det, även om inte hans kommande utlandsstudier fanns i bilden, inte skulle funka mellan oss i längden? Men så är det väl inte? Är det kanske rädsla? Har jag ännu svårt att ta till mig att en sån som han kan bli kär i mig, och därför tror jag bara att det är på låtsas? Skumt.
Hur som helst är jag väldigt kär i honom. Och eftersom han följer med mig när jag ska borsta tänderna bara för att få krama mig medans, så är han nog kär han med.
En seg och skön frukost med kollektivet, sen drog jag på en promenad, diskade lite och slöade. Sjöng lite. Har mina teorier om att sångproblemet är delvis psykologiskt, och ska testa lite nu.
Så spelade Kristian, Sanne och Hanif för oss som genrep. Det var bra. Men Kristian hade kritiskt uttryck i ansiktet som jag kritiserade honom för... Sen när han kom upp snackade vi ett bra tag och han ältade om hur kasst han tyckt det gått, och hur bra han borde vara. Han verkar ha det så jobbigt med sin musik, jag är glad att jag inte är som han, men rädd att han ska smitta av sig.
Andra tankar idag? Behöver vara osocial imorgon tror jag. Blivit alltför mycket folk nu ett tag. Sen har jag börjat fundera över om jag egentligen är väldigt oseriös med Kristianrelationen, att jag inte tar den riktigt, inte går in i den, utan tänker att det är kul och mysigt just nu, men det är ju bara för ett tag framöver? Och med denna känsla av temporärt i bakhuvet kanske jag lyckas blindlägga hans idiotsidor, det som gör att det, även om inte hans kommande utlandsstudier fanns i bilden, inte skulle funka mellan oss i längden? Men så är det väl inte? Är det kanske rädsla? Har jag ännu svårt att ta till mig att en sån som han kan bli kär i mig, och därför tror jag bara att det är på låtsas? Skumt.
Hur som helst är jag väldigt kär i honom. Och eftersom han följer med mig när jag ska borsta tänderna bara för att få krama mig medans, så är han nog kär han med.
onsdag 21 mars 2018
Stora grupper med läskiga okända människor
22 mars
Det stod lite mellan kollektvihäng och politik i morse. Men så fick jag tag på Emelie och gick på demo. Vi fikade sen hos henne och det var väldigt trevligt. Så gick jag själv till Kreativt motstånd. Det var rätt segt. Hade gruppsnack, men alltför stora grupper med läskiga okända människor som verkade känna varann, så inte var det mycket jag sa. Fick sånt där anspänningsont i magen också, så jag drog hem för att få vila lite innan fest. Jag målade blommor på gammal bob hund-tröja p.g.a. "Blommigt och gräsligt"-tema.
Festen var lite för stor och jag var lite för folkskygg för tillfället, så det blev segt. Men bandet var bra. Jag har inte träffat Kristian sen hejdåpussen tidigt i morse. Känns bra att flänga lite utan honom, men känns dåligt att jag ska behöva känna så, mäta min aktivitet mot hans. För att inte han ska bli MEST oberoende, och MEST oprioriterande och sådär. Rädd för underläge.
Ännu känns det som att jag inte skulle ha skitsvårt att klara mig utan Kristian. Men om man helt tänker sig in i det? Han betyder nog en hel del redan.
Det stod lite mellan kollektvihäng och politik i morse. Men så fick jag tag på Emelie och gick på demo. Vi fikade sen hos henne och det var väldigt trevligt. Så gick jag själv till Kreativt motstånd. Det var rätt segt. Hade gruppsnack, men alltför stora grupper med läskiga okända människor som verkade känna varann, så inte var det mycket jag sa. Fick sånt där anspänningsont i magen också, så jag drog hem för att få vila lite innan fest. Jag målade blommor på gammal bob hund-tröja p.g.a. "Blommigt och gräsligt"-tema.
Festen var lite för stor och jag var lite för folkskygg för tillfället, så det blev segt. Men bandet var bra. Jag har inte träffat Kristian sen hejdåpussen tidigt i morse. Känns bra att flänga lite utan honom, men känns dåligt att jag ska behöva känna så, mäta min aktivitet mot hans. För att inte han ska bli MEST oberoende, och MEST oprioriterande och sådär. Rädd för underläge.
Ännu känns det som att jag inte skulle ha skitsvårt att klara mig utan Kristian. Men om man helt tänker sig in i det? Han betyder nog en hel del redan.
Vad händer när vi börjar lära känna varann?
17 mars
Nu blir dagboksskrivandet lidande igen, förstås. Har varit en bra men väldigt oföretagsam helg. I fredags lång sovmorgon, och sen blev det utehäng på gården i vårsolen med kollektivhusfolk och pizzasallad. Jag och Karin gick in och fortsatte öla lite med Ahmed. Sen blev det gitarrkväll av det hela. Jag fick lira och det är ju kul men... UÄÄÄ vad jag vill kunna sjunga nu när man har tusen chanser att sjunga ihop med trevliga folk! Blev rätt deppig till slut. Satt och snackade lite och så.
Sen blev det lördag. Fortsatte i seg skön stil. Men blev en långpromenad bortåt Hjällbo, underbart väder. Var ute på kvällen, studiebesök på Nef typ, efter trevligt Kellys och Bazar, och det var väldigt segt i längden att dansa. Är helt enkelt inte dansmänniska fick jag åter inse. Träffade förresten Thomas på Kellys. Stelt, stelt. Men jag tror att jag INTE ska ta upp nån kontakt ändå. Då lär han tycka att jag är dålig, men han slipper få veta om Kristian och bli ledsen för det, så för Thomas är det nog trevligare ändå.
Igår blev en riktig Kristianklistrad dag. Vi gick inte upp förrän tre. Sen åt vi skön frukost, gick på promenad med handling, och mordgåteuppdrag, lagade söndagsbuffet, käkade glass och såg på tv och lade oss.
Idag hade Kristian tänkt dra till skolan, men råkade somna i soffan så han kom in till mig i stället. Snack, gos, sex. Mysigt. Sen har vi hållt på och patetgosat halvt ihjäl oss typ. Sjukt hur kelsjuk man kan vara. Jag tog en bra promenad igen. Sen till sist blev det lite transkribering ikväll.
Det är mycket som är bra. Har känts suveränt med Kristian nu, fast ändå... Klart det finns småsaker som gnager lite. Det är fortfarande på ett sätt en ytlig relation vi har. Vi pratar mycket. Men vi pratar aldrig om nåt jobbigt, försöker oss aldrig på att gå in lite under huden på varann. Vad händer när vi börjar lära känna varann ordentligt? Och när ska vi börja med det?
Sen har jag upptäckt en ny liten jobbig sida hos mig själv, som jag inte alls vill ha där, och väl hoppas att den ska försvinna. Jag är en aning svartsjuk. Inte på nåt sånt där "jag vill ha all uppmärksamhet"-sätt. Så är det inte alls. Utan det är en liten oro. Nåt som gör att jag inte känner mig glad åt tanken på honom åkandes till Spanien och dela hotellrum med en kursare en massa nätter. Till exempel. Men jätteonaturligt är det kanske inte att känna lite så. Men att ikväll ligga med lite småoro över hur länge han är i stan är däremot helt överdrivet.
Jag känner ju hur förälskad han är i mig, hur han kan låta bli mig lika lite som jag kan låta bli honom. Så varför ska det kännas jobbigt? Suck. Eller kanske är det bara saknad.
Nu blir dagboksskrivandet lidande igen, förstås. Har varit en bra men väldigt oföretagsam helg. I fredags lång sovmorgon, och sen blev det utehäng på gården i vårsolen med kollektivhusfolk och pizzasallad. Jag och Karin gick in och fortsatte öla lite med Ahmed. Sen blev det gitarrkväll av det hela. Jag fick lira och det är ju kul men... UÄÄÄ vad jag vill kunna sjunga nu när man har tusen chanser att sjunga ihop med trevliga folk! Blev rätt deppig till slut. Satt och snackade lite och så.
Sen blev det lördag. Fortsatte i seg skön stil. Men blev en långpromenad bortåt Hjällbo, underbart väder. Var ute på kvällen, studiebesök på Nef typ, efter trevligt Kellys och Bazar, och det var väldigt segt i längden att dansa. Är helt enkelt inte dansmänniska fick jag åter inse. Träffade förresten Thomas på Kellys. Stelt, stelt. Men jag tror att jag INTE ska ta upp nån kontakt ändå. Då lär han tycka att jag är dålig, men han slipper få veta om Kristian och bli ledsen för det, så för Thomas är det nog trevligare ändå.
Igår blev en riktig Kristianklistrad dag. Vi gick inte upp förrän tre. Sen åt vi skön frukost, gick på promenad med handling, och mordgåteuppdrag, lagade söndagsbuffet, käkade glass och såg på tv och lade oss.
Idag hade Kristian tänkt dra till skolan, men råkade somna i soffan så han kom in till mig i stället. Snack, gos, sex. Mysigt. Sen har vi hållt på och patetgosat halvt ihjäl oss typ. Sjukt hur kelsjuk man kan vara. Jag tog en bra promenad igen. Sen till sist blev det lite transkribering ikväll.
Det är mycket som är bra. Har känts suveränt med Kristian nu, fast ändå... Klart det finns småsaker som gnager lite. Det är fortfarande på ett sätt en ytlig relation vi har. Vi pratar mycket. Men vi pratar aldrig om nåt jobbigt, försöker oss aldrig på att gå in lite under huden på varann. Vad händer när vi börjar lära känna varann ordentligt? Och när ska vi börja med det?
Sen har jag upptäckt en ny liten jobbig sida hos mig själv, som jag inte alls vill ha där, och väl hoppas att den ska försvinna. Jag är en aning svartsjuk. Inte på nåt sånt där "jag vill ha all uppmärksamhet"-sätt. Så är det inte alls. Utan det är en liten oro. Nåt som gör att jag inte känner mig glad åt tanken på honom åkandes till Spanien och dela hotellrum med en kursare en massa nätter. Till exempel. Men jätteonaturligt är det kanske inte att känna lite så. Men att ikväll ligga med lite småoro över hur länge han är i stan är däremot helt överdrivet.
Jag känner ju hur förälskad han är i mig, hur han kan låta bli mig lika lite som jag kan låta bli honom. Så varför ska det kännas jobbigt? Suck. Eller kanske är det bara saknad.
onsdag 14 mars 2018
Rätt mycket som jag har flyt med just nu
11 mars
Det blev en lång och väldigt skön morgon innan vi lyckades ta oss upp. Stack till hästen, värsta skitvädret, men skönt ändå på nåt sätt. Vilsade runt lite. Sindri är så go! När man tänker på det är det trots allt rätt mycket som jag har flyt med just nu. En skitgo häst, ett lugnt och skönt lagom fattigt leverne, ett kollektiv som jag verkligen trivs i, en fin och bra kille som tycker om mig och som jag får gosa med. På middan ikväll tänkte jag också just på vilket flyt det är att jag hamnat här med just dessa människor, det är INTE självklart att trivas så i ett gäng.
Så det är bara den musikaliska depressionen som dummar ihop allt. För det är jobbigt att höra om Kristians musikprojekt, och inte kunna motivera mig till nåt själv. Inte kunna alls. BLÄ!
Näe, nu är det nog hångeldags igen i alla fall.
Det blev en lång och väldigt skön morgon innan vi lyckades ta oss upp. Stack till hästen, värsta skitvädret, men skönt ändå på nåt sätt. Vilsade runt lite. Sindri är så go! När man tänker på det är det trots allt rätt mycket som jag har flyt med just nu. En skitgo häst, ett lugnt och skönt lagom fattigt leverne, ett kollektiv som jag verkligen trivs i, en fin och bra kille som tycker om mig och som jag får gosa med. På middan ikväll tänkte jag också just på vilket flyt det är att jag hamnat här med just dessa människor, det är INTE självklart att trivas så i ett gäng.
Så det är bara den musikaliska depressionen som dummar ihop allt. För det är jobbigt att höra om Kristians musikprojekt, och inte kunna motivera mig till nåt själv. Inte kunna alls. BLÄ!
Näe, nu är det nog hångeldags igen i alla fall.
Aldrig nog av hångel
10 mars
FÖRMIDDAG:
Igår blev en rätt så seg och skön dag. Mitt sjungande på 8 mars gjorde sig påmint - dålig i halsen igen, lika illa även idag. SUCK! Det är liksom det enda jobbiga och dåliga i livet nu känns det som. Men kanske är dåliga saker nåt man behöver.
Annars känns ju allt fint. Jag och Kristian gick runt lite i Bergsjön, och på en konstutställning och i en kyrka. Sen repade han, vi andra fick en Åke-konsert på dragspel. Lagade käk och sådär med Kristian sen, och vi fick aldrig nog av hångel. (låg förresten och gosade ett helt blandband tidigare också). Det är helt enormt härligt att gosa.
Sen så gick vi och lade oss. Klädde av varann... Det har vi ju inte gjort förut. Det är en del som kommit i lite sådär bakvänd ordning. Sen fick jag orgasm rätt snabbt och lätt, kämpade för att han skulle få det, men klarade det inte... fast kändes inte som att han tyckte det gjorde nåt. Det är så otroligt annorlunda med Kristian jämfört med Thomas, jag fattar mer och mer hur dåligt det var, hur jobbigt fixerad Thomas var vid sex, och sex ur hans definition. Jag får lite magont av att minnas.
Förresten så hade Kristian rätt svårt att ta mig i armbrytning, trots att han är 10-15 kg tyngre och med en dm längre armar. Känns bra.
Hur jag ska göra med Thomas vet jag inte. Känns taskigt att inte ta kontakt med honom när han hjälpte mig att flytta och allt... Samtidigt känns det inget vidare att låta honom få veta och bli ledsen av hur det ligger till här. Så jag bara drar ut på det... Har skickat nåt mail bara med lite ytligt snack.
FÖRMIDDAG:
Igår blev en rätt så seg och skön dag. Mitt sjungande på 8 mars gjorde sig påmint - dålig i halsen igen, lika illa även idag. SUCK! Det är liksom det enda jobbiga och dåliga i livet nu känns det som. Men kanske är dåliga saker nåt man behöver.
Annars känns ju allt fint. Jag och Kristian gick runt lite i Bergsjön, och på en konstutställning och i en kyrka. Sen repade han, vi andra fick en Åke-konsert på dragspel. Lagade käk och sådär med Kristian sen, och vi fick aldrig nog av hångel. (låg förresten och gosade ett helt blandband tidigare också). Det är helt enormt härligt att gosa.
Sen så gick vi och lade oss. Klädde av varann... Det har vi ju inte gjort förut. Det är en del som kommit i lite sådär bakvänd ordning. Sen fick jag orgasm rätt snabbt och lätt, kämpade för att han skulle få det, men klarade det inte... fast kändes inte som att han tyckte det gjorde nåt. Det är så otroligt annorlunda med Kristian jämfört med Thomas, jag fattar mer och mer hur dåligt det var, hur jobbigt fixerad Thomas var vid sex, och sex ur hans definition. Jag får lite magont av att minnas.
Förresten så hade Kristian rätt svårt att ta mig i armbrytning, trots att han är 10-15 kg tyngre och med en dm längre armar. Känns bra.
Hur jag ska göra med Thomas vet jag inte. Känns taskigt att inte ta kontakt med honom när han hjälpte mig att flytta och allt... Samtidigt känns det inget vidare att låta honom få veta och bli ledsen av hur det ligger till här. Så jag bara drar ut på det... Har skickat nåt mail bara med lite ytligt snack.
8 mars
8 mars
Blev en väldigt bra dag. Hela kollektivet upp samtidigt, och så åt vi frukost. Sen gjorde jag och Emma roliga instrument, och jag, Emma, Elisa, Craig, Kajsa, Anna, Elsa och Viveka for in på demo. När jag märkte hur ogärna jag ville sälla mig till de i kvinnovegangruppen insåg jag att jag ska nog helt lägga ner det där, det gänget funkar inte för mig. Men jag hade en bra dag/kväll med kollektivhusfolk och andra.
Demon var helt okej. Sen var vi på Kvinnofolk och åt soppa och såg uppträdanden. Så blev det Kellys - jag hängde lite med Kajsa, träffade Märit och eventuell ny trummis, hon verkar trevlig och jag har hejat på henne en gång förut... Nu börjar jag faktiskt känna att man har lite koppling till de flesta man träffar på.
Vi satt på Sejdeln, drack ett par tequila och så. Trevligt. Sen drog vi till nåt ställe som hette Louise, fast några gick vidare. Jag satt med Anna och nån kompis till henne och tog det lugnt. Sen kom flera. Så himla skön känsla hur feministinvaderat stället var. Sjöng "trash trash" ganska många gånger, sket i röstvilan, det kändes bra. Skön stämning. Sen drog vi till La cupol, där var det ju inte speciellt kul såklart.
Under kvällen gick jag och tänkte på om jag inte "borde" längta hem mycket mer till Kristian. Men det är väl bara bra att jag inte gjorde det? Bara att ibland tänker jag att tänk om jag inte är kär på riktigt, utan bara tar för självklart att man måste vara kär i nån som Kristian, annars är man ju dum i huvet. Men det är väl bara det där att man alltid ska analysera sönder saker.
Så är jag väl lite allergisk mot pojkvän/flickvän-grejen också. Kändes knepigt när Kajsa sa "hörde att du och Kristian är tillsammans" och kändes ännu knepigare när nån helt främmande sa till Emma "...du bor med Kristian va? Jag vet nog vem du är, men bara utifrån det. Du är tillsammans med Kristian va?" "NÄE" tyckte Emma och pekade på mig. "Är DU tillsammans med Kristian?" Jag svarar ja, fast det känns så konstigt. Mest ovant kanske. Oväntat.
Sen är det ju lite lustigt att ingen av oss snackat med folk om vår "relation" men ändå vet visst alla, har de inte annat att snacka om?
Vi var tvärdöda när vi for hem. Då kröp jag ner hos Kristian och vi låg och snackade ett tag. Det var en helbra dag!
Blev en väldigt bra dag. Hela kollektivet upp samtidigt, och så åt vi frukost. Sen gjorde jag och Emma roliga instrument, och jag, Emma, Elisa, Craig, Kajsa, Anna, Elsa och Viveka for in på demo. När jag märkte hur ogärna jag ville sälla mig till de i kvinnovegangruppen insåg jag att jag ska nog helt lägga ner det där, det gänget funkar inte för mig. Men jag hade en bra dag/kväll med kollektivhusfolk och andra.
Demon var helt okej. Sen var vi på Kvinnofolk och åt soppa och såg uppträdanden. Så blev det Kellys - jag hängde lite med Kajsa, träffade Märit och eventuell ny trummis, hon verkar trevlig och jag har hejat på henne en gång förut... Nu börjar jag faktiskt känna att man har lite koppling till de flesta man träffar på.
Vi satt på Sejdeln, drack ett par tequila och så. Trevligt. Sen drog vi till nåt ställe som hette Louise, fast några gick vidare. Jag satt med Anna och nån kompis till henne och tog det lugnt. Sen kom flera. Så himla skön känsla hur feministinvaderat stället var. Sjöng "trash trash" ganska många gånger, sket i röstvilan, det kändes bra. Skön stämning. Sen drog vi till La cupol, där var det ju inte speciellt kul såklart.
Under kvällen gick jag och tänkte på om jag inte "borde" längta hem mycket mer till Kristian. Men det är väl bara bra att jag inte gjorde det? Bara att ibland tänker jag att tänk om jag inte är kär på riktigt, utan bara tar för självklart att man måste vara kär i nån som Kristian, annars är man ju dum i huvet. Men det är väl bara det där att man alltid ska analysera sönder saker.
Så är jag väl lite allergisk mot pojkvän/flickvän-grejen också. Kändes knepigt när Kajsa sa "hörde att du och Kristian är tillsammans" och kändes ännu knepigare när nån helt främmande sa till Emma "...du bor med Kristian va? Jag vet nog vem du är, men bara utifrån det. Du är tillsammans med Kristian va?" "NÄE" tyckte Emma och pekade på mig. "Är DU tillsammans med Kristian?" Jag svarar ja, fast det känns så konstigt. Mest ovant kanske. Oväntat.
Sen är det ju lite lustigt att ingen av oss snackat med folk om vår "relation" men ändå vet visst alla, har de inte annat att snacka om?
Vi var tvärdöda när vi for hem. Då kröp jag ner hos Kristian och vi låg och snackade ett tag. Det var en helbra dag!
tisdag 6 mars 2018
Sånt lyx som att sova med nån
7 mars
Jo, rätt bra är det nog ändå, fick jag inse igår, där jag stod och diskade när en stort leende Kristian kom hem, och lade armen om mig. Eller när vi senare gick ut på nattpromenad i snövädret, gick vilse, och drack varm choklad i soffan sen innan vi kröp ner i hans säng och somnade i en omfamning.
Idag har jag grejat på stan, och sen var jag på matlag och kände mig tyst. Så var jag på porrblockad på andra lång. Det gick okej. Vi stod i tre timmar innan det löstes upp och 15 pers blev gripna (inte jag, men alla jag kände/halvkände). Då blev det trist.
För övrigt kom mitt livsproblem upp rätt tydligt ikväll. VARFÖR har jag så extremsvårt att ta plats i en ny grupp? Usch.
Ska sova själv i natt då. Skumt. Vad snabbt man börjar vänja sig vid sånt lyx som att sova med nån. Jag VILL inte vänja mig. Sen känns det ibland liksom overkligt också. Kan inte riktigt ta till mig att det är JAG som får kyssa den extremt söta killen, det är MIG han är kär i.
Jo, rätt bra är det nog ändå, fick jag inse igår, där jag stod och diskade när en stort leende Kristian kom hem, och lade armen om mig. Eller när vi senare gick ut på nattpromenad i snövädret, gick vilse, och drack varm choklad i soffan sen innan vi kröp ner i hans säng och somnade i en omfamning.
Idag har jag grejat på stan, och sen var jag på matlag och kände mig tyst. Så var jag på porrblockad på andra lång. Det gick okej. Vi stod i tre timmar innan det löstes upp och 15 pers blev gripna (inte jag, men alla jag kände/halvkände). Då blev det trist.
För övrigt kom mitt livsproblem upp rätt tydligt ikväll. VARFÖR har jag så extremsvårt att ta plats i en ny grupp? Usch.
Ska sova själv i natt då. Skumt. Vad snabbt man börjar vänja sig vid sånt lyx som att sova med nån. Jag VILL inte vänja mig. Sen känns det ibland liksom overkligt också. Kan inte riktigt ta till mig att det är JAG som får kyssa den extremt söta killen, det är MIG han är kär i.
Det som skaver är att han är lite kall
6 mars
MORGON:
En jobbig magkänning, suckar, både påfrestande och välkomnat - popolycka. Börjar tvivla. Det som skaver är att han är lite kall på samma gång som han är så varm, och att jag inte vet om det är konstant eller övergående. Och att påpeka det skulle bli press, och press kan bara leda till en sak.
Det är det att han aldrig kan säga som jag i föregående dagboksinlägg - Vad bra. Som att hans "det kommer gå åt helvete"-spärr som han har i bakhuvudet hindrar det. Eller som att han tror att allt positivt han säger skulle kunna tas för ett löfte.
Som igår när jag sa, medan vi låg och gosade härligt på han säng "Jag tror jag gillar att bo i samma kollektiv som dig" så svarar han "men vi har ju våra rosa glasögon på oss nu". Självklart VET jag det, men måste man gå omkring och vara så medveten? Vi har gjort valet nu att släppa loss det här, är det inte lika bra att släppa helt då, tillåta sig att njuta? Är jag bara naiv? Eller är det att jag inte tar lika hårt på det, har jag en mindre seriös inställning?
Kan det inte få vara bra ett litet tag till?
MORGON:
En jobbig magkänning, suckar, både påfrestande och välkomnat - popolycka. Börjar tvivla. Det som skaver är att han är lite kall på samma gång som han är så varm, och att jag inte vet om det är konstant eller övergående. Och att påpeka det skulle bli press, och press kan bara leda till en sak.
Det är det att han aldrig kan säga som jag i föregående dagboksinlägg - Vad bra. Som att hans "det kommer gå åt helvete"-spärr som han har i bakhuvudet hindrar det. Eller som att han tror att allt positivt han säger skulle kunna tas för ett löfte.
Som igår när jag sa, medan vi låg och gosade härligt på han säng "Jag tror jag gillar att bo i samma kollektiv som dig" så svarar han "men vi har ju våra rosa glasögon på oss nu". Självklart VET jag det, men måste man gå omkring och vara så medveten? Vi har gjort valet nu att släppa loss det här, är det inte lika bra att släppa helt då, tillåta sig att njuta? Är jag bara naiv? Eller är det att jag inte tar lika hårt på det, har jag en mindre seriös inställning?
Kan det inte få vara bra ett litet tag till?
Han är snygg och cool och söt
4 mars
Igår kväll var det skönt kollektivhäng, med Emma först, sen Kristian också och Åke en stund. Hängde i köket en massa.
Sen blev det så att jag sov hos Kristian igen, fast jag tänkt prioritera sömn egentligen. Och det var ju gosigt. Och det var väl nästan som att vi skulle ha sex, men det blev så långt förspel att vi däckade av innan.
Sen var det en väldigt mysig slö och kramig morgon. Han har en go kropp, han är snygg och cool och söt. Det är ju som värsta extrabonusen att nästan vara lite stolt på nåt vis - kolla, han är min (Fast det är han ju inte, jag och Kristian har ingen lust att vara någons). Känns som att jag inte kommer att se snygghetshindret på samma sätt längre efter detta. En snygg kille KAN faktiskt gilla mig.
Var obotligt sömnig när jag var hos Sindri idag. Sen har det varit feministmöte här hos mig (de tyckte också Kristian var söt...) Det var rätt segt. Har haft svårt att komma igång nu.
Nu ligger jag på sängen och längtar efter att Kristian ska spela klart och komma hit. Det är härligt att längta efter nån på det här sättet. Det är härligt att märka att nån annan längtar. Hans belåtna suck när vi är nära varann igen. Vad bra.
Igår kväll var det skönt kollektivhäng, med Emma först, sen Kristian också och Åke en stund. Hängde i köket en massa.
Sen blev det så att jag sov hos Kristian igen, fast jag tänkt prioritera sömn egentligen. Och det var ju gosigt. Och det var väl nästan som att vi skulle ha sex, men det blev så långt förspel att vi däckade av innan.
Sen var det en väldigt mysig slö och kramig morgon. Han har en go kropp, han är snygg och cool och söt. Det är ju som värsta extrabonusen att nästan vara lite stolt på nåt vis - kolla, han är min (Fast det är han ju inte, jag och Kristian har ingen lust att vara någons). Känns som att jag inte kommer att se snygghetshindret på samma sätt längre efter detta. En snygg kille KAN faktiskt gilla mig.
Var obotligt sömnig när jag var hos Sindri idag. Sen har det varit feministmöte här hos mig (de tyckte också Kristian var söt...) Det var rätt segt. Har haft svårt att komma igång nu.
Nu ligger jag på sängen och längtar efter att Kristian ska spela klart och komma hit. Det är härligt att längta efter nån på det här sättet. Det är härligt att märka att nån annan längtar. Hans belåtna suck när vi är nära varann igen. Vad bra.
lördag 3 mars 2018
Pulsen och andhämtningen ökar direkt
3 mars
Jag var inte ett dugg morgonsur, enbart mysigt att krama sig vaken. Sen var han till sist helt tvungen att gå upp. Kom tillbaka efter ett tag, nyduschad och med en varsin kopp the åt oss. Och var sådär extremt söt. Känner mig helt löjlig så som jag älskar att se på honom. Vill bara att han ska komma hem nu...
Stötte på honom på stan sen faktiskt, det blev helt stelt och skumt - lustigt.
Kändes bra att sova ihop. Funderar lite över det där när vi ska ha sex. Det känns ju inte alls som att det behövs stressas i onödan. Kan vara mysigt att dra ut lite på det. Nåt som känns väldigt bra är att jag känner att det är på mig det ligger att ta initativ. Han kommer inte att ta några, det är väldigt mycket jag som tar dom nu när vi kelar också. Vet inte om det beror på att han är osäker. Men det är bra som sagt om jag får styra helt och inte känna mig pressad alls.
Vi vill i alla fall, det känns ju. En liten smekning som närmar sig nåt känsligt ställe, och pulsen och andhämtningen ökar direkt. Det är kanske inte tvunget att vänta så mycket längre när jag tänker efter. Men det är fortfarande nervöst. Vi känner ju faktiskt inte varann egentligen.
Jag var inte ett dugg morgonsur, enbart mysigt att krama sig vaken. Sen var han till sist helt tvungen att gå upp. Kom tillbaka efter ett tag, nyduschad och med en varsin kopp the åt oss. Och var sådär extremt söt. Känner mig helt löjlig så som jag älskar att se på honom. Vill bara att han ska komma hem nu...
Stötte på honom på stan sen faktiskt, det blev helt stelt och skumt - lustigt.
Kändes bra att sova ihop. Funderar lite över det där när vi ska ha sex. Det känns ju inte alls som att det behövs stressas i onödan. Kan vara mysigt att dra ut lite på det. Nåt som känns väldigt bra är att jag känner att det är på mig det ligger att ta initativ. Han kommer inte att ta några, det är väldigt mycket jag som tar dom nu när vi kelar också. Vet inte om det beror på att han är osäker. Men det är bra som sagt om jag får styra helt och inte känna mig pressad alls.
Vi vill i alla fall, det känns ju. En liten smekning som närmar sig nåt känsligt ställe, och pulsen och andhämtningen ökar direkt. Det är kanske inte tvunget att vänta så mycket längre när jag tänker efter. Men det är fortfarande nervöst. Vi känner ju faktiskt inte varann egentligen.
Laddade med fruktsallad, glass och chips
2 mars
Var lite morgonsur under frukosten. Sen var jag på mitt första husmöte. Det var lite jobbig stämning där, men intressant att se hur det är. Jag och Kristian gick bort till sjön Bergsjön. Lite kallt, men mysigt. Sen lagade vi en massa käk och åt av varann så det blev typ buffet, underbart gott. Kristian spelade och jag diskade, sen kom Emma hem och vi laddade med fruktsallad, glass och chips och skulle se Mio min mio, men Kristian och Emma bara somnade så vi slog av.
Kelsomnade på Kristians säng, orkade inte lägga mig i min egen så vi kröp ner ihop. Det blev mysigt, men lite svettigt, sov väl sådär halvdåligt.
Var lite morgonsur under frukosten. Sen var jag på mitt första husmöte. Det var lite jobbig stämning där, men intressant att se hur det är. Jag och Kristian gick bort till sjön Bergsjön. Lite kallt, men mysigt. Sen lagade vi en massa käk och åt av varann så det blev typ buffet, underbart gott. Kristian spelade och jag diskade, sen kom Emma hem och vi laddade med fruktsallad, glass och chips och skulle se Mio min mio, men Kristian och Emma bara somnade så vi slog av.
Kelsomnade på Kristians säng, orkade inte lägga mig i min egen så vi kröp ner ihop. Det blev mysigt, men lite svettigt, sov väl sådär halvdåligt.
Sen stod jag i baren
1 mars
Dagen har varit halvokej. Jag och Kristian skulle på Bellevue men Emma och Craig bromsade upp allt väldigt duktigt, och jag blev småfrustrerad. Och jag och Kristian typ smygkysstes innan vi sa att det lägger vi av med.
Så fick jag jobb att åka och hämta öl, och det blev skitsvårt att hitta och jobbigt, men ändå rätt kul. Sen stod jag i baren på festen, och det var skönt, kravlöst och så. Kändes skumt när nån kille kom och frågade "Are you Kristians girlfriend?". Lite mysigt hångel i nån hörna, sen grabbade han sig med ett par gamla kompisar och var inte så kul, så jag lade mig.
Dagen har varit halvokej. Jag och Kristian skulle på Bellevue men Emma och Craig bromsade upp allt väldigt duktigt, och jag blev småfrustrerad. Och jag och Kristian typ smygkysstes innan vi sa att det lägger vi av med.
Så fick jag jobb att åka och hämta öl, och det blev skitsvårt att hitta och jobbigt, men ändå rätt kul. Sen stod jag i baren på festen, och det var skönt, kravlöst och så. Kändes skumt när nån kille kom och frågade "Are you Kristians girlfriend?". Lite mysigt hångel i nån hörna, sen grabbade han sig med ett par gamla kompisar och var inte så kul, så jag lade mig.
Helt underbart
28 februari
MORGON:
Jag somnar alltid när jag skriver dagbok på natten nuförtiden. Kan bero på att jag sovit 4-6 timmar per natt på sistone.
Det är nåt härligt med att lugnt vakna, så komma ihåg gårdagen och allt bara hugger till. Nåt är på väg att dras igång. Jag gillar det, men jag har också panik, en del av mig orkar inte, skräms av att behöva engagera sig, känner att det var bättre att ha det ovisst och lugnt och med distans. Jag vill inte ha nån pojkvän. Men Kristian. Det skulle typ inte gå att bara försöka ignorera hur han här, hur jag känner.
KVÄLL:
Bortsett från att jag känner mig rätt nervös och pressad inför husfesten imorgon så är ju livet ganska underbart. Hade en vanlig halvseg dag, var på bio med Desirée sen, och tog en öl. Filmen var bra, och det var jättetrevligt. Sen var vi väl lite frånvarande båda två kanske.
På vagnen hem var jag dödligt rastlös. Ville bara hem... Och så kom Kristian ut ur rummet, och vi gosade, drack the, gosade, åt mackor, gosade, satte kommatecken. Det känns helt underbart. Att man får ha det så här bra? Känns inte heller som att jag behöver oroa mig för att jag inte ska vilja ha sex (jag har ju slutat tänka på sex, var lite rädd för det på nåt sätt), det känns som att det tänder till rätt bra. Men finns ju ingen anledning att stressa med det.
Aaa vad härlig det är ibland, allting.
MORGON:
Jag somnar alltid när jag skriver dagbok på natten nuförtiden. Kan bero på att jag sovit 4-6 timmar per natt på sistone.
Det är nåt härligt med att lugnt vakna, så komma ihåg gårdagen och allt bara hugger till. Nåt är på väg att dras igång. Jag gillar det, men jag har också panik, en del av mig orkar inte, skräms av att behöva engagera sig, känner att det var bättre att ha det ovisst och lugnt och med distans. Jag vill inte ha nån pojkvän. Men Kristian. Det skulle typ inte gå att bara försöka ignorera hur han här, hur jag känner.
KVÄLL:
Bortsett från att jag känner mig rätt nervös och pressad inför husfesten imorgon så är ju livet ganska underbart. Hade en vanlig halvseg dag, var på bio med Desirée sen, och tog en öl. Filmen var bra, och det var jättetrevligt. Sen var vi väl lite frånvarande båda två kanske.
På vagnen hem var jag dödligt rastlös. Ville bara hem... Och så kom Kristian ut ur rummet, och vi gosade, drack the, gosade, åt mackor, gosade, satte kommatecken. Det känns helt underbart. Att man får ha det så här bra? Känns inte heller som att jag behöver oroa mig för att jag inte ska vilja ha sex (jag har ju slutat tänka på sex, var lite rädd för det på nåt sätt), det känns som att det tänder till rätt bra. Men finns ju ingen anledning att stressa med det.
Aaa vad härlig det är ibland, allting.
Prenumerera på:
Kommentarer (Atom)