Nästan blivit pluggsugen

 11 december

Jobbintervju imorgon. Åh, jag vet verkligen inte. Så läskigt att binda sig... När jag skickat ansökan hoppades jag ju att hon inte skulle höra av sig. Men jag kan ju inte annat än se hur det verkar. Jag vill ju ha ett schemalagt 50%-jobb med ett aktivt barn. En liten tjej som går på rullstolsdans och rider. Men har gått igenom gamla tentor och grejer nu och nästan blivit pluggsugen. Och ju mer jag tänker på serieskolan till hösten desto sugnare blir jag på det också. Men Alex då? Det ordnar sig såklart. Men jag vill inte att vi försvinner från varann. 

Glögg vid utbyklipporna

 10 december

Inget mer än antydningar till ångest på en hel vecka! Sjysst! Riktigt slapp dag. Vi sov till tolv. Sen prarade jag, Rut och Malin om kärlek, och jag och Rut gick och drack glögg vid utbyklipporna. Mysigt! Vi lagade käk sen och drack vin, och jag diskade. Nattade Alex med lite sex. 

Matchmakade ihop Julie och Filip

 6 december

Ångestvila igen. Och när den inte är där är det verkligen bara bra. Sjukt att den kan slå till så massivt emellanåt. Men efter att jag typ grät mig till sömns fredag kväll var det över för denna gång. 

Blev en härlig fest i lördags, och jag och Alex var väl uttråkade av att ha vårt på det torra, så vi matchmakade ihop Julie och Filip vilket lyckades efter några gyllene situationer och kommentarer.

Julie: "Du behöver inte vara rädd för mig, Filip".
Filip: "Du sitter precis på..."
Julie: "Du har så fina läppar för att snusa"
Julie: "Har du nån diagnos eller?"

Jag och Alex hade skitkul! Klockan var väl sju-åtta när vi lade oss. 

Jag har nu en liten svacka i relationstankarna igen. Låter lite fånigt, men är t.ex. less på att Alex säger glatt "fick veta att jag sparat ihop till 9 veckors semester nästa år! Om jag börjar plugga kan jag få ut två månadslöner då!" Inte ett ljud om att jag och han skulle kunna hitta på nåt. Men jag sa inget om det igår. Jag var sur, men jag blev kåt också, och efter sexet kändes det dumt att dra upp det. I stället låg vi och pratade om hur bra sex vi har. 

Sen fattar jag att det är ångest

 1 december

Det är som att jag ligger och vrider mig, som att vara bakfull och bara vänta, vänta på att det ska gå över, försöka härda ut och knappt våga tro på att det verkligen GÅR över. 

Började igår kväll med en rastlöshet, uttråkad, vill vara med Alex men känner mig bara rastlös och spänd. Sen fattar jag att det är ångest. Känner mönstret lite nu. Sov hos Alex och vaknade med samma känsla... Gick upp och åt frukost med psykiska kväljningar. Tittade på Ruts foton med henne och Malin, fast jag borde låtit bli, för det blir bara ännu sämre av utanförskapskänslan i "underbara saker" jag inte varit med på. Och min egen känsla av att jag inte längre kan uppskatta sociala saker, aldrig mer kommer att göra det. 

Ikväll är det kollektivmiddag. Det är så tydligt nu att även när jag mår bra vill jag helst bara umgås 1-2 åt gången. Är alla samlade vill jag därifrån. jag som väl varit en av de mesta "Vi måste samla ihop oss alla och hitta på nåt"-pepparna innan. 

Trodde förra veckan, då jag mådde fint, att det ändå funkade, att med stress och jobb borta och min strategi med temaveckor kunde jag börja må som vanligt igen. Nu var det kanske ett bra tecken på att saker börjar vända, och jag kanske ska ta det lugnt och fatta att det tar tid. Men jag blir ändå orolig, när jag får sån här massiv ångest utan att se anledningen. 

Men jag pallar i alla fall att åka till hästarna. Hoppas att ett terapisamtal med dem ger resultat.

Samma instinktiva ton/ackordkänsla

 29 november

Det är så kul att träna på nya saker för man blir så snabbt bättre. Har spelat keyboard till hårddiskmusiken. Vill ha upp samma instinktiva ton/ackordkänsla som jag har lite på gitarren. 

Vaknade med ångest idag, nu känns det bättre. Hade lite telefonskräck idag också. För att ringa häst-Liz. Var kom den ifrån? Verkligen skumt. Ska rida med Eva på fredag i alla fall, det blir kul. 

"Vill du sova själv ikväll" undrar Alex. Plötsligt är det han som vill träffa mig mycket, och jag som är lite lugnare med det. Lustigt hur det pendlar, men det är nog bra. 

Ljudkortet installerat

 27 november

Så var ljudkortet installerat! Hade tänkt bara göra det idag men så sprang jag på Alex i tvättstugan och han ville äta mat med mig. Vi gjorde soppa och hängde sen i soffan, gosade sådär skönt asexuellt och lugnt och så... blev det som det alltid blir. Ingen kom i alla fall in i det kritiska ögonblicket men vi körde lite diskretare inne på mitt rum sen. Jag är nog tillfreds med hur det funkar mellan oss nu.

Visst betyder det samma sak

 26 november

Har varit på släkthelg med Alex. Lite tröttande socialt, men okej. På vägen hem kröp det på mig lite ångest. Första gången denna vecka faktiskt. Men det påverkar ju ändå läget lite, börjar grubbla över mig och Alex och så, men sen åt vi pizza och det var rätt okej ändå. Trors min rastlöshet hade vi sex, och han var i en helt annan fas, ville ligga kvar och gosa och det gick väl an. Låg och tittade varann i ögonen lite och han blev sådär generad och sa "Jag är ju kär i dig 24 timmar om dygnet, men just nu när jag tittar på dig så här känner jag verkligen HUR kär jag är i dig".

Nej, det är inga "tre ord" men visst betyder det samma sak? Trist att jag fortfarande var lite rastlös och oförmögen att känna exakt samma just då. Men det var längesen vi hade en stark stund på det där sättet. Det får nog även mig att sätta lite ny fyr på känslorna. Jag är kär, jag med. 

Som en räddande ängel

 14 november

Idag har jag mått okej förutom vanliga huvudvärken och att jag saknar känslan jag har i det andra bandet när jag spelar med brorsan och dom. Hatar hämmandet, trängda självhävdelsebehovet. På en spelning med andra bandet är jag ju så glasklar och känner sånt stöd av de andra. Lite kvällsångest. 

Har i alla fall varit väldigt mysigt med Alex nu. Igår efter snack med Kajsa från assistansbolaget, kom han som en räddande ängel där på Korsvägen där jag stod och var ledsen, och så gick vi och käkade. Att vi båda är så gossjuka också fast vi varit tillsammans så länge nu.

Jag måste kanske inte bryta ihop

 12 november

Börjar kännas som att jag går på fastare mark igen. Veckan har varit kraschfärdig. Bultande huvudvärk, ångeststunder, gråtstunder, dåligt minne, låg toleransnivå av det mesta. Men efter adreanalingivande spelningen på Underjorden har det känts som okej. Jag måste kanske inte bryta ihop, som jag nästan väntat på. Men ta det lugnt måste jag verkligen. Fokusera på sånt jag mår bra av, typ en spelning, och en ridtur med underbara Isolfur, så snäll, fin och glad. Då kan det inte bli så svårt att börja må bättre. 

Ibland måste jag ha honom hela tiden.

 6 november

Har pratat med Kajsa. Känns väl ok. Blev erbjuden jobb hos Olof, men ska nog bara ta det helt lugnt nu ett tag. 

I helgen blev det rödvinskväll med Alex och Monica mest. Kul! Fast det slutade med att Alex spydde och sen däckade på min säng med kläderna på. 
Igår red jag med Eva i skogen. Isolfur var skitgo! Jättelydig men ändå mycket go i honom. Och passtölt! Sen åt jag och Alex pizza och gjorde glassdrinkar och såg på Jack. Den var typ som Babylonsjukan. Vi höll i vanlig ordning inte fingrarna i styr. Han hade ingen lust att komma i soffan utan låg och läste sms på mobilen högt under tiden. Det lät ganska roligt men till slut lät det ...sluta... nej... FAN! Det var rätt så roligt det med. Härligt att sova ihop. 

Ikväll när han sa sitt "måste äta kvällsmat"= dags för dig att gå hem, blev jag ganska ledsen, men sa inget. Jag är fortfarande ledsen. Tycker inte om att jag blir det. Som att jag inte kan vara utan honom. Nu har vi ändå umgåtts i två dagar och han har varit jättego och bekräftande. Men ibland måste jag ha honom hela tiden. Han måste inte detsamma. 

Besvikelse, självrannsakan och skuld

 4 november

Det ska fan ALLTID hända! Man ska inte få gå och tro att man får fortsätta ha en kamratlig arbetsrelation med en man hur länge som helst. Tycker han om en så spelar det ingen roll att man själv aldrig haft några såna intentioner - förr eller senare har man fingrarna som försöker gräva sig in under ens täcke.

I mitt första sömndruckna tillstånd trodde jag att det var ett jobbigt litet gnagande djur. Sen blev jag som paralyserad. "Det är säkert ofrivilliga rörelser i sömnen". Nä. Sa ifrån när hans hand kom upp på min axel och smekte. Ändå samma sak nästa natt. Jag avvaktade, funderade på att säga ifrån, låg blickstilla med alla sinnen på helspänn och hans hand nästan upp på mitt bröst när jag sa
"LÅT MIG VARA! Det är obehagligt att vakna av att nån tar på en när man inte vill det!"
"Förlåt, jag trodde du var vaken", sa han.
"Även om jag är vaken är det inte okej så länge jag inte sagt att det är okej" sa jag.

Han mumlade nåt och jag orkade inte prata mer. vaknade två timmar senare av att han ville ha hjälp att kissa. Drar av honom kalsongerna och drar tillbaka förhuden på hans penis för att stoppa i katetern. Ignorerar. Ignorerar. Ignorerar. Har huvudet fullt av besvikelse, overklighetskänsla, självrannsakan och skuld, men ignorerar. Tänker att jag knappt kommer att kunna prata om det här med folk, pga skuldkänslan jag har, vad hade jag kunnat göra annorlunda, får jag skylla mig själv? 

Men att prata är så bra. Att ha tusen underbara människor man kan prata med är så bra. Brorsan, Mamma, Rut, Tuva-Li. Har iakttagit hur jag blivit nyktrare och lugnare för varje samtal. Slängt bort skuldkänslan mer och mer. Nu känns allt helt okej. Ska snacka med Kajsa på assistansbolaget på måndag. De är inte kända för att ta assistenters problem speciellt seriöst, men jag vill ändå tro att Kajsa är okej. Jag tänker inte jobba kvar, det står mer och mer klart. Och jag vill nog inte träffa Alrik igen. Är rädd att det bara skulle ge en massa skuldkänsla att höra honom be om förlåtelse och förklara sig.

Har inte snackat med Alex än. Pallade inte det korta stunden i onsdags när allt ännu var helt uppfuckat och overkligt, och sen har han haft sitt gamla ex från Tyskland på besök. Svartsjuk? Hm, lite. Fast kanske mest att jag saknar honom, behöver hans famn. Vi ska ses ikväll i alla fall. 

En långsam, slapp och mysig förmiddag

 28 oktober

Hade faktiskt en rätt så långsam, slapp och mysig förmiddag med Alex. Sen åt vi frukost. Jag har fixat tråk med räkningar, och sett på Gitarrmongot med Monica. Sen såg vi lite på tv och köpte pizza. Ganska slö dag med andra ord. Är inte så otroligt uppstressad inför jobbhelgen heller, även om det blir en ny kollega med och sådär. Hoppas vi kan jobba okej ihop bara. 

Känns inte helt bra med Alex. Nu känner jag mig i underläge, som att jag klamrar mig fast. Vad är kärnan i detta? Kommer jag nånsin att få nog? Bli nöjd? 

Gjort några Jeffrey Brown-serier

 26 oktober

Igår köpte jag en dator! Precis som tusen andra på Mediamarkt. Sen ville jag kela lite med Alex, han skulle lägga sig, så jag ville ligga bredvid honom lite.
"Du är så mysig, jättemysig..." mumlade han och ville ha mig där fast han inte kunde somna riktigt. Sen blev jag också trött och fick krypa ner. Men sov dåligt. Pallar inte störa honom det minsta, vill ju att han ska gilla att sova med mig så han inte undviker det helt. Stört att jag ska behöva tänka så.

Hade värsta morgonångesten, sen en ok dag ändå. Ikväll har jag funderat lite serier och gjort några Jeffrey Brown-serier om Kristian. Det är kul. Skulle bli ett bra helalbum om än på stulet koncept. Får mig såklart att minnas tillbaka. Stolthetshärvan, och vad kass den var. Men också hur sjysst det var när det var som bäst med Kristian, hur vi gick upp på eftermiddan, slappade, gick ut på sjyssta promenader, lirade, fixade käk, umgicks hela dagar... Alex är så spänd på vissa sätt, han kan ju varken slöa eller vara för aktiv. 

En pojkvän jag kunde umgås med på samma sätt som med Kristian, men som kunde bekräfta och vilja ha en relation med mig som Alex. Det hade ju varit nåt. Men Alex har en del grymma kvalitéer.

När vi inte ses kommer olusten tillbaka

 24 oktober

Funderat över datorköp och gått upp i varv över det. Hade trevligt på Dalheimers, och även innan. Min kollega var rolig, vi skrattade mycket. Målade på små ljuslyktor, det var kul! Ikväll har jag sett flera McGyver-avsnitt med Max, och en jobbig tidig von Trier-film med Monica.

Blev less för att Alex inte kom och sa att han ville sova med mig i natt. Han är förstås ingen tankeläsare. Men jag har stark motvilja mot att föreslå det själv och få ett nej som vanligt, det tär ju. Nu när vi inte ses kommer olusten tillbaka, känslan av relation som inte ger tillräckligt. Det är som att greppet förloras av att jag inte vet var jag har honom och jag själv tappar lusten. Vet inte längre vad jag ser fram emot.

Bättre i skallen

 23 oktober

Jag är helt upp i varv nu med husgrejer. Bättre i skallen idag i alla fall. Men inte bra. Dalheimers var kul med Ellen. Sen var det lägenhetsintervjuer, snack, mailande. Läget känns väl rätt ok. Ingen ångest. 

Antar att det är ganska dirty av mig?

 22 oktober

Usch, jag har haft huvudvärksillamående ända sen föregående dagboksskrift. Först var det nog självförvållat, men nu fattar jag inte. Migrän? Hjärntumör? Får väl se. 

Jag är fortfarande kär i Alex. Vi har hängt en del i helgen och haft det väldigt mysigt. Jag har inte haft nån ångest direkt, bara fysiska dåligtmåendet... Undrar vad det innebär att så fort jag inte är stressad eller har ångest mår kroppen dåligt i ställlet? 

Nu känns det rätt lugnt annars. Ska börja rida en gång i veckan, det blir nog skitbra! Lagom. Och jag har nästan städat rummet. Men inte köpt nån dator. 

Igår satte jag på Lars grymma EP när vi skulle lägga oss, jag ville lyssna på den när vi hade sex, antar att det är ganska dirty av mig? Men Alex skruvade ner volymen och sen satte han på goth-musik. Sexet funkade inte för mig, han fick sitt och somnade. Det är helt okej ibland, med tanke på att det generellt är jag som får mer orgasm än honom.