16 oktober
Har varit på syskonhelg i Visby. Henrik har det bra. Nils har det jobbigt, men jag blir också lite less på honom. Han maler på om sin flickvän eller vad de nu har för relation, och det går upp och ner, och han väcker mig mitt i natten med magont, men säger inte ens tack när jag hämtar vatten och telefonkatalog till sjukvårdsupplysningen, och trots att vi sist vi sågs snackade om att jag var deppig och funderar på psykolog frågar han inte en enda gång hur det är med mig nu. Har heller aldrig fått chansen att snacka om mina relationsproblem.
För det är ju inte så bra. Jag har känt mig irriterad och inte kunnat längta efter Alex, utan i stället malt och funderat på varför jag känner mig så uttråkad, och om det finns nån bot på det eller kanske är kört. Han räcker inte för mig som det funkar just nu. Vet inte vad som skulle hända om jag sa det, om han skulle kunna vilja ändra nånting eller om han bara skulle blir ledsen och less och säga "jag ska kolla efter nåt annat jobb" men inte göra det. Vet inte om det är det som är problemet heller. Vet jag nåt alls? Jo, jag vet väl att:
Jag vill sova med Alex mer än bara en eller två nätter i veckan.
Jag vill ha en Alex som vill hitta på saker med mig och inte bara vara hemma, eller åka till stan på egen hand.
Jag blir trött av att få nej, nej, nej på nästan alla initiativ och sällan något tillbaka.
Jag vill känna att även jag är lika viktig som jobb, sova, ta det lugnt själv, köpa saker på stan...
jag vill höra Alex säga "jag behöver träffa dig nu" eller "jag behöver hänga med dig i helgen".
Och jag vill inte att det ska vara kört. Jag vill att han ska ändra mina tankebanor, göra nåt så att jag känner för honom som jag brukar, att jag betyder nåt så jag kan låta honom betyda.