Sista föreläsningen var trist

31 maj

Vaknade halvnio, utsövd. Sjukt. Spelade rätt mycket gitarr. Sista föreläsningen var trist. Få folk där, normal halvtrist rast. Okej, det var det, det lingvistiska året. Kändes lite smådeppigt.

Fixade strips och burgare hemma. Var på kvällsföreläsningen, den sista här med. Babbel och så, sen var vi och drack öl och det var supertrevligt. Och sen blir det sådär "okej, vi ses väl, stan är ju så liten", och det känns trist. Tog ett par gudomliga mackor hemma efter femölarn, och chattade några ord med Thomas. Det är knäppt och dumt och fånigt, han vill så gärna ta en öl med mig, och jag skulle så gärna ta en öl med honom, men jag vet hur det skulle sluta och att det vore varken bra eller sjysst. Är en rätt knepig situation ändå.

Tanten var så sällskapssjuk

30 maj

Faktiskt inte så oerhörd sömnbrist. Jag hängde på Carina idag, och hon är ju väldigt speciell, superentusiastisk och intensiv men med bra attityd och kul och trygg att jobba med, så idag var bra... Avslutade med att bara sitta och snacka med en tant i över en timme eftersom tanten var så sällskapssjuk att hon satte det före golvtork. Sen var jag naturligtvis trött sen jag kom hem så jag har suttit och chattat, och grävt internetmusik. Hittade en del trevliga sidor.

Har dåligt samvete gällande Thomas, han är ensam och har uttråkningsångest, inga kompisar hemma. Kan ju tänka mig hur less han är över att han borde haft mig att umgås med egentligen. Och det enda jag gör är att fortsätta chatta som om inget hänt. Är det bra? Hoppas han på mig än? Jag vet inte.

Fick bli hagabion till sist

29 maj

Snabbröjde rummet lite. Ullis var här och fixade en internetgrej. Sen så gjorde vi som vi alltid brukar, letade oss knäckta efter ett käkställe. Fick bli Hagabion till sist. Det var trevligt. Sen så hjälpte jag henne köpa diskställ, och så köpte jag en del onödiga tvåkronorsböcker som jag aldrig kommer att läsa.

Var seg och fick värsta huvudvärken. Satt lite vid datorn, men orkade inte så mycket utan gick och lade mig. Förresten, Sandra och Sarah kommer vid EU-helgen - skitkul!

Hämtade ridprylarna

28 maj

Väcktes vid sju av jobbet (somnade väl tre igår), och jag var helt seg och dödsutvecklingsstörd. Men sen ordnade det sig, jag fattade att jag kunde jobba några timmar. Städade åt två tanter, det var allt.

Var på föreläsning sen, somnade nästan. Känns dock riktigt trist att det är över mycket snart, kommer ju knappast att hålla kontakten med nån annan än Jenny. Gillar John, Niklas och Tom mycket också ju. Axel står jag nog rätt still inför, dock. Det blir skönare och enklare när han inte är med, som idag.

Var ut till Härryda och hämtade ridprylarna. Kul att träffa Anna-stina och söta Viktoria igen. Men hästarna var inte så sällskapssjuka. Satt och snackade ett tag, och har kommit på nu varför jag tycker det är LITE knepigt att snacka med Anna-stina. Det är för att hon aldrig ger tydlig feedback på vad man säger så att man får för sig att man bara säger dumma saker hon inte håller med om... Fast jag tror det är hennes samtalsstil bara. Sorgligt att åka därifrån lite. Fast det var ju lite ångest med att ha Aska också.

Inget vettigt gjort ikväll. Är hyfsat uppåt nu, skönt!

Flera timmar

27 maj

Tog det lugnt, sen gick jag, Emelie och Jonna i botaniska. Det var trevligt, halvvarmt. Tog en glass och snackade och så... Funderar på att bilda utflyktsklubb typ.

Sen blev det distraherad transkribering hemma. Mycket Thomassnack, flera timmar. Är det bra egentligen, blir han hoppfull av att se att jag gärna snackar med honom eller har han insett att det är kört? Skickade låtar till honom, men pallade inte precis med att skicka Trembling blue stars... Veta att han tänker på mig när han hör "Sometimes I still...", näe...

Har väl aldrig varit en potentiell pojkvän?

26 maj

Förbannade urinvägsgrej som aldrig ger sig... Får väl kolla det snart. Lugn dag. Åt frukost, plockade ihop lite på rummet, sen gick Thomas "äntligen" online och vi chattade en stund. Han har försökt vara förbannad på mig, men det går inte, vore lättare om han kunde det, säger han. Han är för snäll. Det är väl det att han inte vet riktigt HUR mycket skitstövel jag är också, han tror nog att jag bara är lite dum, men sanningen är ju att jag visste med mig hur det skulle bli ända från början, och körde på i alla fall bara för att det gav MIG något, för att det var så värdefullt för mig att få uppskattning att jag inte brydde mig om jag skulle såra. Jag har låtsats intresserad. Det är ju så. Även om jag väl inte själv varit helt solklar över att jag inte haft känslor för honom har han väl aldrig varit en potentiell pojkvän? Men detta ruttna vet han inte om, han har inte läst vad jag skrev i min dagbok om att "vilja leka lite med hans känslor ett tag och sen lägga ner", några dagar innan första strulkvällen.

Hur som helst, jag tyckte det var skönt och trevligt att snacka med honom igen, och hoppas vi kan fortsätta vara kompisar. Men det vet jag inte. Måste lugna sig först i varje fall.

Jag lagade svinmycket mat, ris och krångelgryta. Sen har jag transkriberat och aktivt lyssnat på Spinner (internetradio) och skaffat mig koll. Hela kvällen faktiskt. Bangade Bryggeriet med Carin och Sanna, kändes bra. För jag skulle ju inte alls haft kul, hellre mig själv som sällskap då.

Bara önskar att han ska gå online

25 maj

Seg upp. Sen stack jag med portan på Freddans då... Suck. Vad jag släpar den hit och dit. Hemma sen låg jag ute och läste, men det är inte klokt vad med spindlar som kommer hela tiden, man blir helt okoncentrerad. Stack iväg på promenad senare på eftermiddan, letade mig till Delsjön, så nu vet jag att det är gångavstånd dit, om än rejält gångavstånd.

Har lagat spaghetti och sås, transkriberat, näthängt lite, läst... Och haft en viss person ganska konstant i skallen, som jag saknar honom, det stör verkligen. Sitter där vid datorn och bara önskar att han ska gå online och skicka ett mess... Själv gör jag det ju naturligtvis inte eftersom läget är som det är nu, jag måste lämna honom i fred hur ogärna jag än vill, annars upprepar sig bara allt. För jag är inte kär, jag saknar honom av andra anledningar. Och antagligen saknar jag honom så här just för att jag vet och bestämt att det är över. Hade det inte blivit så skulle jag antagligen vara less att behöva träffa honom hela tiden. Det är störigt det här.

Mycket är det nog det där att han alltid fanns på icq:n också, alltid glad över att snacka med mig. Det var så förbannat skönt att ha nån helt enkelt. Nu var det då jag som dumpade, så det är väl ironiskt att jag går och är less.

Frustrationen hos nån som jobbat i 20 år

24 maj

På väg att gå vilse men räddades. Var hos skrik-Orvar, och några fler, sen blev det värsta jätterasten. Handlade, träffade en söt hund, käkade... Sen körde vi matar och lade Orvar. Jag hjälpte till, "provade", och jag hatar att känna frustrationen hos nån som jobbat i 20 år över att jag inte gör allt så smidigt.

Hemma redan ett. Riktigt less. Segade, låg i gräset i solen och tänkte på spindlar. Sen var vi hos Jonna på snacket. Kärlek/relationer som tema... God mockaglass. Blev på bättre humör, lite. Sen var vi på Ramberget en sväng också.

Bara käkat och näthängt. Nån icq-kille tyckte jag skulle sjunga i hans band. Han var okej att chatta med. Är less på hur jag saknar Thomas nu, och hur jag fasar för två osociala helgdagar nu, dagar jag HADE kunnat umgås med honom. Redan viss kroppskontaktsabstinens också... Men det HAR inget med kär att göra, jag vet ju det.

Så är jag så dålig och läser hans lunardagbok med en gång. Känner mig förstås lite som en snokare. Nu skrev han om tentaplugg, och nåt i stil med "borde bli förbannad på folk som beter sig som svin, men kan inte. Alltså även om de gör det oavsiktligt, mot bättre vetande". Jag känner mig träffad, och det med rätta såklart, jag är ett svin. Men varför gör det mig nöjd att han tänker så? Vad är jag för sjuk skitstövel om jag GILLAR att nån känner sig så sårad att han anser mig vara ett svin? Men jag gillar nog mest att ha gjort avtryck, det är kanske det. Jag vet verkligen inte.

Vem hade trott nåt sånt?

23 maj

Fattade inte att dagutegruppen hade egen grupplokal nån helt annanstans. Lite dumt. Var med några som hette Iris, Irma och Carina, de var jättetrevliga veteraner. Var hos Orvar. Sen städade jag och Iris. Så blev det bekymmer över min pizza, men ordnade sig. Körde ut mat. Totalförvirrande. Sen städade jag och Iris igen, och så kollade jag in lokalen. Lite långt bort och jobbigt. Gick hem sen.

Less. Lite deppig över Thomas. Vem hade trott nåt sånt? Testade portan och blev inte glad över att en annan grej nu totalspökar. SKIT. Inte orkat laga mat eller göra nåt alls bra.

Och så läser jag hans lunardagbok och irriteras över att han är glad och allt är bra... Men man kan ju undra om det inte var tänkt att just jag skulle läsa det också. Jag är hur som helst lite lågsjunken nu. Han gick online på icq en stund också, och mina tidiga läggarplaner stördes... Stör mig. Men jag har ju vant mig vid nån daglig kontakt med honom nu.

Spänd begravningsstämning

22 maj

Thomas var på och skulle kela både nån gång vid tretiden och vid halvsju innan han måste iväg. Då var jag less, men det var ju okej att han höll på... Han skrattade bara åt mitt slöa morgonhumör. Så stack han, jag gick upp sådär elva. Ångest. Kändes helt galet med Thomas, klart jag inte blir kär i honom. Och han som typ tar oss för ihop. Funderade över dagen, snackade med Jenny, Jonna och Carin. Tänkte köpa en falafel, men de var höjda till 25 och jag fick inte pruta till enda tjugan jag hade med. Pratade icq och telefon med Thomas, förklarade min backarvilja, och vi bestämde att ses och snacka igenom. Han var nog inte alltför glad.

Jag och carin fikade på stan i solen och käkade glass och pratade killar. Riktigt trevligt. Sen så var jag hem en snabbis. Thomas hämtade mig med bilen och vi for ut till Delsjön. Gick till några klippor och satt i solen, superfint. Men det var spänd begravningsstämning förstås. Skitjobbigt att försöka förklara och jag var inte så rak som jag borde heller, utan småvelig. Många "jag vet inte" och långa tystnader. Bestämde att vi kan försöka fortsätta ses, men på kompisnivå. Han fortsätter hoppas att jag ska börja känna mer ifall vi lär känna varann mer, det är det som är snett, jag måste förklara nästa gång vi ses att jag BLIR inte kär. Det är kört.

Han vill inte direkt säga att han är kär, men det är han ju. Förälskad i varje fall. Vet vad han vill. Jag vet nog nu vad jag inte vill.

Ångest över morgondagens SVINTIDIGA provdag i hemtjänsten.

Hand i hand. Kändes nog lite skumt.

21 maj

Jag och Maria träffade Nicole i Brunnsparken, och sen satt vi på café. Nicole är ju sjysst, men hon lever ju lite som i en annan värld, och Maria blir också lite sån när hon är med. Jag har aldrig varit och kommer aldrig att bli så tjejig. Är nog rätt grabbig egentligen. Det här med Thomas känns lite grabbigt.

Var på föreläsning sen. Ingen Jenny, och på rasten satt killarna bara och snackade om filmer jag inte sett. Jag gick hem, tänkte börja på hemtentan. Thomas ringde, och de från jobbet ringde. Jag ska få en hel del timmar framöver. USCH. Börja sju och så. Men jag får ju pengar i varje fall. Dock ångest.

Bestämde mig för att skita i hemtentan och för att jag faktiskt kände för att träffa Thomas ikväll. Vi spelade biljard. Var båda ganska dåliga. Sen tog vi en öl. Kändes bra. Och så gick vi hand i hand för första gången. Kändes nog lite skumt. Sen så blev det sådär "Okej, vad ska i göra nu, vart ska vi..?" men det blev ju hem till mig fast med min urinvägsinfektions villkor.

Blev en trevlig kväll, fast vi gjorde inget annat än låg och kelade. Och jag låg och funderade över mina känslor förstås, att jag naturligtvis gillade att ligga bredvid honom men att det kanske lika gärna kunnat vara nån annan. Och visst är det sjysst att bli lite sexuellt erfaren, men ska det vara på bekostnad av honom. Dessutom är jag avundsjuk, jag vill också VARA KÄR, VILJA HA, LÄNGTA, på samma sätt som han.

På prövotid i alla fall

20 maj

Inte nån värre baksmälla precis. Sen så städade jag ungefär klart rummet. Lite segt. Träffade Maria på stan vid fyra. Vi käkade på kina och snackade killar en massa naturligtvis. Sen stack vi hem, lite internet, och mer snack, fika och så, och lyssning på RHP och Neil Young.

Snackade telefon med Thomas en stund. Kändes rätt bra. Fast det är ändå lite si och så med mina känslor. Jag är glad att han finns men känner nog inte att jag brinner för att träffa honom alltför ofta. Fick ett mail i morse där han skrev typ att han bara hade mig i huvudet hela tiden och inte kunde koncentrera sig på nåt annat. Känns så sjuk den grejen. Han har inget liv, killen... Men det känns trevligt.

Hm, jag vet inte... Vi är väl typ nästan som ihop nu antar jag. Och det känns nog som att det är det jag vill, på prövotid i alla fall. För jag orkar inte vara förnuftig, nu får det bli som det blir, funka eller inte. Kan det funka? När jag är i ett sånt överläge? Känns som att allt kanske blir på mina villkor eftersom jag har så mycket annat jag prioriterar högre än pojkvän, och det är nåt han måste och kommer att finna sig i. Och är vi alltför olika kanske också? Men skit i det, nu orkar jag faktiskt inte tänka. Blir det så att det funkar i några veckor nu och sen läggs ner så tror jag att även om det gör illa honom så kommer han ju att vara glad över de veckorna, så hade jag reagerat.

Bara jag är ärlig mot mig själv. Inte gör eller säger nåt för att vara snäll. Då ska det nog ordna sig, det här.

Ville att jag skulle dra tidigare

19 maj

Har värsta ångesten nu, vet inte riktigt varför. Hade väl en bra dag. Segade mig upp. Sen träffade jag Thomas i Slotsskogen. Satt och käkade glass först, och gick lite. Sen låg vi på gräset riktigt länge, och i slow motion närmare varann på ett trevligt sätt.

Hem till mig sen, käkade potatissallad och biffar/köttbullar. Det här med kött är knepigt, jag kan ju acceptera det, men i såna fall måste jag få hålla på och pika kontinuerligt. Sen var vi på mitt rum, och jag var nu mer tänd än jag minns att jag var förra helgen. Dock ej tillräckligt, tyckte det var rätt okej när det var dags att duscha inför festen hos Linnéa. Thomas ville att jag skulle dra tidigare från den och träffa honom. Jag sa att jag skulle det om den blev tråkig, men visste ju att det inte skulle bli så. Varför? För att jag tycker det är lite jobbigt med sex?

Festen var hur som helst okej. Snackade mest med lite trista chalmersfolk. Min flyttpresentdemo slapp bli spelad och så. Stack inte med till Sticky sen, utan hem med denna obestämbara ångest.

Vägrar försöka analysera nånting

18 maj

Städat. Bara. Och varit på Willys på helt galen tid, och gjort pizza. Och snackat med Thomas nån timme i telefon, och näthängt.

Och just nu känns det så bra att jag bara vägrar försöka analysera nånting av rädsla för att det kan slå om. Jag förstår verkligen inte. Det känns som det ska, och det är så förbannat skönt, jag vill inte att det ska vända om nu. Jag har INTE druckit alkohol. Jag har INGA skäl till att känna så här just nu. Skulle vara att klockan är kvart i tre på natten då. Näe, jag vågar inte tänka, vill bara hålla kvar.

Jag antar att jag borde ljuga

17 maj

Var SÅ seg i morse. Låg och plågade mig över att tvingas upp kvart i tolv. Sen hann jag till föreläsningen då i alla fall. Den var rätt så folktom, jag ägnade den mest åt funderingar. Lite ÄG-snack med Björn, sen käkade jag makaroner och baguette hemma och snack på föreläsning/gruppsnack om porr och prostitution. Impade på mig själv genom att ta initiativ till att alla skulle gå och fika efteråt. Fem stycken hakade på, det var trevligt, dock bara fortsatt diskussion, skulle ju vilja snacka om annat och fatta lite vad folk är för personligheter också.

Suttit och jobbat på med transkriberingar. Och så har jag förstås om än motvilligt haft Thomas i tankarna, och det är jobbigt att inte kunna vara tvärsäker på nåt. Jag vill träffa honom, jag känner det. Jag kommer att vilja hångla med honom om jag träffar honom. Kanske vill jag ha sex med honom ifall jag hånglar med honom.

Alltså, jag kan vara ärlig och rutten, eller lögnare och sjysst förnuftig. Jag antar att jag BORDE ljuga, säga att jag inte vill träffa honom, att vi lägger ner nu. För jag måste se lite framåt. Det blir dubbelt så jobbigt att lägga ner ifall jag fortsätter strulandet nu. Jag blir inte kär i honom. Jag är egentligen lättförälskad och vet hur det skulle kännas om nåt sånt var på gång. Eller? Det är när jag börjar tveka så här som det blir riktigt jobbigt, och mina nedläggarplaner långt ifrån självklara.

Så tillsnurrat, varför kan det inte slå tvärt över åt nåt håll? Så man kan vara lite rationell här. Nu är det så att så fort ena sidan börjar tyngas ner måste det ramla ner nåt på den andra också. Så där precis.

Han har svårt att låta bli att tänka på mig

16 maj

Jag segade mig rätt så bra, sen så mötte jag Emma och vi var på hagabiofiket. Brorsan kom förbi en sväng också, vi fixade ihop paket åt Henrik. Sen så var jag och Emma på apoteket länge och väntade på hundens urinvägsinfektionsmedicin. Vi hämtade honom sen, han var jättesöt och fintrimmad. Blev ju en hel del timmar på stan i alla fall.

Jag var hem och drog mig för att göra nåt. Sen ringde Thomas. Fick lite ångest förstås, men vi snackade på bra, tills han sa "ska vi ses på lördag då?" och mitt kassa tvekande sätt att prata i telefon avslöjade ju min attityd till det hela, så jag fick så lov att snacka lite om hur jag kände. "Vad jobbigt det kändes nu" tyckte Thomas. Stackaren. Vi lade på, och då kände jag ju att jomen, nånting finns det ändå... Klart jag vill träffa honom. Varför kan inte alla känslor vara mer lättydda, varför måste allt bli motstridigt?

Transkriberade lite och så, sen blev det lite icq-deeptalk. Vet inte om det gav så mycket, jag försökte förklara, men han fattade nog inte riktigt. Och han blir inte ett dugg sur heller förstås. Bara lite ledsen tror jag, dock fortfarande hoppfull. Vi ska ses på lördag. Helst ser jag att det då bara blir förnuftigt snack och avrundning. Men jag vet inte.

Han har svårt att låta bli att tänka på mig, säger han. Nån går och har MIG i tankarna, jag har varit stora glädjeämnet i nåns liv i ett par dagar, självklart får det mig lite hög att vara betydelsefull. Och så känner jag mig så hemsk som kommer att krossa drömmar. Jag tar väl alltför allvarligt på empatin här.

Om det bara kunde vara lite spännande

15 maj

Segig dag, faktiskt. Funderade på att gå ner på stan, spelade lite gitarr i stället, tänkte en del och sådär. Har fått nån urinvägsinfektion eller nåt. Det är inte så kul.

Var på föreläsning om rädslans geografi, lite diskussion också. Sen var det konsert. Trodde jag skulle få vara där själv, men brorsan kom sen RHP börjat. Mark var förkyld och less - kan det bli sämre förutsättningar? Fast det är ju mest komiskt. Lite besviken dock, så kort. Eller få låtar snarare. Sen satt vi och pratade om hur sjysst det vore med mord George Bush. Lloyd Cole var riktigt skön och bra. Gick hem sen i småregn. Snackar lite med Jessica (endast vardagsprat). Hon jobbar visst på som vanligt, fattar inte hur hon klarar det riktigt.

Har inte icq:at eller pratat med Thomas idag. Och nu känns det absolut ingenting. Det är nog så att anledningen till att jag tyckte det var kul att träffa honom i helgen var just spänningen och känslan av nåt på gång. Det tände mig. Men utan det kan jag inte vara tänd, det finns inget som gör mig kär. Så det måste bli att lägga ner. Hur på smärtfriast bästa sätt? Hur jag än gör kommer jag att känna mig taskig.

ELLER ska jag ge honom en chans till? Se hur det känns att träffa honom? Om det bara kunde vara lite spännande...

Som jag tänkt att OM bara nån liten människa kunde vilja ha mig så skulle jag va överlycklig. Varför känner jag mig inte ett dugg gladare än vanligt då? Men klart, visst är jag glad över det. Fast jag kan inte riktigt förstå det ändå. En människa som ägnar tid åt att tänka på mig kan ju inte ha nåt liv.

Är det bäst att tvärlägga ner?

14 maj

Han ville förstås igen frampå morgontimmarna. Jag var seg, men sen var jag med. Fast det gjorde ondare denna gång.

Han drog sen efter sju. Jag sov till tvättiden, sen var det full ångest. Vad har jag gett mig in i, vad är jag för svinaktig idiot? Var på föreläsning. Snackade med Jenny om mitt strulande (hon måste verkligen få en skev bild av mig så som jag hållit på nu) och sov till lektionen för att jag inte ORKADE sticka hem till mitt sunkrum och vänta på att Thomas skulle ringa. Jag gjorde ingenting. Köpte sallad, låg och tänkte, typ. Varit helt som bakfull idag, aptitlös och dödsseg. Sen ringde Thomas, och jag sa typ "väntar gärna ett tag med att ses, jag är osäker på hur jag känner". Och han sa bara "jo, det är nog en bra idé". Vad lättad jag blev. Och tanken på "okej han kanske inte är tvärsäkert kär i mig" gjorde mig MER intresserad, det är sjukt hur man funkar.

Men sen ikväll chattade vi, och då blev det åter solklart vad han vill och känner i det här, så det känns jobbigt igen. Är det nån mening att fortsätta? Eller är det bäst att tvärlägga ner? Hur jag än gör tror jag att det kan bli nåt jobbigt av det här. Jag kan inte se honom som min pojkvän. Så är det bara. Och allt som inte hamnar där kommer ju troligtvis att såra honom. Men jag tar det lugnt nu. Jag är naturligtvis väldigt glad också, äntligen vill nån ha mig. Jag är "you" i låttexterna i stället för "I". Men jag kanske gillar det vanliga bättre.

Nu sitter jag här och blir dödskär i napsterlåtar med Pinback, Ben Lee och Radar bros. DOM passar det visst att bli kär i. Thomas går nog inte. Jag är avundsjuk på honom, ändå. Hellre olyckligt kär än inte alls.

Och det ville jag.

13maj

Funderade, tänkte, grubblade. Bestämde med Thomas att ses framåt kvällen. Funderade mig iväg till Skivhugget där jag köpte Red house painters senaste. Hem och lyssnade på den, den var skitbra. Sen så stack jag ner på stan igen och jag och Thomas drack the, och sen en öl på Bryggeriet. Vi snackade bara, och jag tyckte att det fanns nån slags spänning just i att det var lite osäkert...

Sen hängde han med hem till mig. Det var ju inte direkt vad jag planerat, men kändes som det skulle då. Satte på Red house painters. Började hångla och lite mer. Sen undrade han rätt försiktigt om vi skulle gå och köpa nåt, om jag verkligen ville. Och det ville jag. Min nyfikenhet och önskan att äntligen bli av med den där förbannade oskulden ville i alla fall. Gick upp till sunkaffärn. Sen tillbaka och fortsatte där vi var.

Att det skulle vara så svårt att få in den hade jag aldrig gissat. Vi var helkassa och bara krånglade. Sen fick vi väl till det hyfsat. Gjorde knappt ont alls, och var okej skönt, fast det gick inte för mig. Förbannade min 80-madrass. Den var inte så planerat köpt.

Jag var rätt nöjd sen. Han ville igen efter ett tag, men jag avböjde. Vi kröp till sängs för att försöka sova lite.

Sen kom baksmällan igång

12 maj

Sov nog typ knappt ett dugg. Hade rätt trevligt på morgontimmarna innan baksmällan kommit igång. Han var hur go som helst. Jag frågade om han hade nåt skydd, men han hade inte, så jag har lyckats sova med ännu en kille utan att bli av med oskulden, fast jag vet inte om han var så inriktad på det ändå, han verkade tycka det var rätt lagom med massa kel. Mysigt var det.

Sen kom baksmällan igång, och då blev det ju lite värre. Jag var nog väldigt trist och tyst under förmiddan på grund av det. Petade lite frukost, sen så stack vi ut och gick, genom Slottsskogen och in mot stan, och det var sådär distanserat att ingen av oss hade nån koll på om det varit ett strul eller mer, så det var bara en snabb hejdåkram sen.

Jag gick hem, och sov väl mest. Carin ringde tre gånger, skulle ha med mig på Liseberg först, men jag var död. Dock kändes melodifestivalen rätt lagom. Så jag masade mig upp och for ut till henne. Det blev skittråkigt. Nån William kom dit, som var jobbig, dum i huvet, hade fult skratt, och avbröt med en massa tråkiga saker när Carin försökte prata lite med mig. Blä! Han bodde i USA och jobbade med aktier...

For hem, snackade med småstöriga killar på hållplatsen, och mådde dåligt åt överfull skränspårvagn. Sen somnade jag inte förrän vid fyratiden.

Och VAD håller jag på med, vad vill jag? Borde jag inte bara lägga ner NU innan jag sårar för mycket? Varför vill jag verkligen träffa honom igen? Varför är jag inte kär? Är skälen till att jag inte är kär nu överkomliga eller grundläggande? Skulle jag överhuvudtaget orka med att ha en pojkvän?

Jag VILL vara förälskad, gå omkring och le, skriva låtar. Men det är inte så, därför borde jag inte sticka och hångla med honom, känna hans uppskattning. Men det lockar hårt.

Hånglade oss nästan till sömns

11 maj

Obokad dag. Satt ute i solen och brände ena armen, sen höll jag på och strulade med tvätt och grejer. Var glömsk på alla sätt och vis.

Sen hade jag då väntat mig att mitt yttrande "vet inte vad jag ska göra, har inga kompisar ikväll" skulle räcka för Thomas, men han var ihärdig i att inte ta initiativet, och jag också. Resulterade i världens segaste diskussion som ingen dock ville gå ur, men när han snackat ett tag om sin tråkiga kompis som han inte ville dricka öl med fick jag frångå stoltheten lite. Och han var ju inte sen att nappa.

Vi gick en promenad runt stan. T-shirtväder (som fortsatte hela natten). Vi satt och drack öl på nån uterestaurang vid Järntorget. Det var trevligt. Och så blev det Kellys för att spara ett par tior. Han var kass på ölen, jag hjälpte till på hans sista. Sen var jag nog en aning dragen. Vi for hem till honom för att se på film. Den filmen ska jag nog se igen nån gång, jag satt där klarvaken men ingenting gick in, och han satt i sin fåtölj och slumrade, och det kändes rätt segt. Han slog över på mtv i stället och satte sig bredvid mig. Mtv var trevligt, och det började kännas vartåt det barkade. En skön känsla, hans ben mot mitt utan tillfällighet.

Hånglade oss nästan till sömns sen, där i soffan, men gick upp för att lägga oss på riktigt. Tog ett par mackor. Klockan var fem snart och solen lyste. Fortsatt kel, trångt och varmt och inte lätt att sova, men det var helt okej.

Snurrar i skallen

10 maj

Föreläsning. Tom var söt, och hade bränt Bergman rock åt mig. Men annars var det segt. Och på rasten när jag stod ute och hängde med killarna kände jag mig bara konstig och hörde inte dit. Jag var lite efterbliven eller nåt.

Sen var jag hem och fixade käk. Jessica var ner en sväng i köket, jag var så fel man kan bli, frågade hur det var, hon sa "bra, hur är det själv" och jag sa nåt kort "jorå", sen blev jag knäpptyst. Bara för att jag tycker det verkar för lättvindigt och taskigt att fortsätta vardagssnack säger jag ingenting i stället, och det lär ju vara bra mycket värre. Men det känns overkligt. Känns som att jag drömt att hon sa det där om cancer, jag fattar inte att hon verkar ta det så lugnt. Allt som vanligt, liksom.

På kursen var det snack om lapplisor. En skitbra föreläsning verkligen, men man blev riktigt arg också. Sen gick jag och Jonna på nån kvinnofest på Bommens, det var lite feministprat och bildvisning om kvinnor i Tanzania. Just filmen var lite högstadiemässigt gjord, men bra. Sen blev musiken skitjobbigt hög och jag stack hem, transkriberade lite.

Och vad han snurrar i skallen på mig, den där. Och vem är det som är superloser ifall det är så att han inte alls är nåt inriktad på mig? Fast det vore ju rätt åt mig. Jag är oplanerad imorn kväll, och är han det med så kommer vi att dricka öl, så mycket går att förutsäga. Kan säkert bli trevligt i så fall.

Att det verkligen ska vara nåt på gång

9 maj

Jag vaknade vid tio. Gick upp halvelva. Tiden försvann, och kvart i ett mötte jag Ullis på Valand, och vi stack iväg på jakt efter käk. Gick till hamnen. Gick dåligt att hitta käk, men sen kom vi till ett trevligt café där vi kunde köpa grejer och ta med ner till vattnet. UNDERBART väder, verkligen. För hett nästan.

Jag stack på psykförsök sen. Kändes nästan lite jobbigt. Men det var ett trevligt manipulerande test denna gång, till och med tiden ljög se om, så jag hann hem och pusta en halvtimme innan jobbet.

Kändes ännu jobbigt, dumt och efterhängset att gå provdag, men sen kan det nog börja funka. Ska gå dagprovdag snart också. Jo, jag tror det blir bra.

Sen blev det förstås icq-kväll. Och nu är det väl för längesen jag träffade Thomas, för jag börjar vilja att det verkligen ska vara nåt på gång. Börjar se fram emot att träffa honom. Hm. Men jag tvivlar fortfarande på att det har nåt med några känslor från min sida att göra. Och så är det kul att ha en ölkompis, det är ju det också.

Alltså, det ÄR omotiverat att han ska tycka att jag är så bra och trevlig, är det inte det? Eller har han kanske bara träffat en massa ytliga och knäppa tjejer innan? Borde han inte vara mer defensiv också om han absolut inte var intresserad av mig på mer än kompisnivå? Nog lär det vara så att han åtminstone går och klurar.

Gör jag det också eller är det bara tjafs?

"Nåt jobbigt?" sa jag. Ja. Cancer.

8 maj

Satte mig på kullen och spelade gitarr. Sommar nu, riktigt. Sen gick jag en liten promenad. Sen fixade jag käk. Jessica kom in. Hon hade klippt sig. Vi småpratade om skola, solväder... rastlöshet i detta väder. Hon sa att det kändes extra svårt att sitta och plugga eftersom hon fått ett mindre roligt besked hos doktorn idag. Mhm. "Nåt jobbigt?", sa jag. Ja. Cancer.

Jag kanske sa oj. Men reagerade knappt alls. Fattade inte. Och det blev skitjobbigt. Jag frågade lite, hörde hur oengagerad jag lät fast det inte var så, fumlade med mina vegburgare, kände aptiten försvinna. Hon log och snackade om annat, som om hon just talat om att hon fått öroninflammation. Jag var rätt ställd, men klämde ur mig nåt om att hon kunde prata med mig om hon kände för det, ifall det var jobbigt. Sen åt jag utan smaksensationer, och knallade ner på föreläsning, plötsligt inte ett dugg intresserad av att få ut nån på en öl. Inte lust med nåt alls.

Allt blir plötsligt meningslöst. Och samtidigt meningsfullt. Känns så sjukt orättvist, känns så hemskt hur jag gått på och gnällt om saker. Jessica. Den bra tjejen. Varför just hon? Har väl mått smådåligt nu under kvällen, men jag glömmer det emellanåt. Känns overkligt. Vet inte hur jag ska agera, men hoppas på att kunna vara en okej vän.

Thomas. Nu vill jag verkligen träffa honom igen, jag förstår inte riktigt. Chattade ett bra tag. Det snällaste han sa var att min lathet och arbetsovilja (som liknade hans), fick honom att tycka riktigt bra om mig. "eller... en av grejerna i alla fall".

Killen tycker jag är skitbra. Jag ska vara helnöjd över det även om jag inte fattar det riktigt. Och så BORDE jag hoppas på att det inte innebär att han är kär i mig, men jag kan inte funka så. Sjukt nog känns det som att jag nog inte kommer att orka vara kompis med honom i all evighet, utan jag hoppas mer på att få leka lite med hans känslor och sen lägga ner. Verkar som att jag är hemsk, så det är säkrast för honom att han inte känner nåt för mig.

Längtar tillbaks till gamla hemtjänsten

7 maj

Tog det rejält lugnt fram till föreläsningen. Idag var första gången på länge som det kändes helt bra med klassen. Inget jobbigt med Axel, inget utanförskrafs. Är så mycket kompis med folk som jag vill nu. Men föreläsningen var skitseg.

Käkade mat och stack till jobbet för introkväll. Åh vad jag längtar tillbaks till gamla hemtjänsten hemma i byn, så jobbigt att vara ny och dum, och inte alls lika kul och mysigt som det var hemma. Men det kan bli helt okej.

Sen hade jag lite ångest över att Ulrika skrivit "blir orolig över att du håller på att bli nån annan, behåll dig själv!", men sen jag snackat i telefon med henne fatttade jag väl hur hon menat, och det var inte så allvarligt.

Inte orkat chatta med Thomas. Samtidigt vill jag nog träffa honom igen. Men jag vet inte hur jag är. Om jag bara vill leka, svinaktigt, eller om jag tror att jag vill ge honom en chans till, och det är därför jag vill träffa honom.

Funderingen "är nån på väg att bli kär i mig?"

6 maj

Satt ute på kullen och spelade gitarr i ett par timmar, det var sjysst. Blev nån låt som förstås fick heta Rollercoaster sound. Sen så stack jag iväg och letade en skog. En förbannad massa stängsel, järnvägar och motorvägar att ta sig förbi. Orkade inte så långt. Men fick se några hästar i alla fall.

Sen ville Thomas ses och ta en fika, kom han på halvtio, och jag nappade naturligtvis eftersom jag faktiskt gått och funderat lite på honom idag. Fast nu kändes det stelare igen. Inte farligt, men det kändes som att näe, kär i honom blir jag inte. Jag vet inte hur det är, han är rätt osäker, det märker jag, men jag vet inte alls hur han ser på mig, hur han ser på sättet jag agerar mot honom. Antingen är han inte alls intresserad, tycker bara det är trevligt med en ny kompis. Eller så är han verkligen intresserad, och då agerar jag kanske mer uppmuntrande än jag borde.

Så jag är lite kluven. Men jag njuter av situationen av nästan-date, och existensen av funderingen "är nån på väg att bli kär i mig?". Men det innebär att jag, om det är så, kan råka göra honom illa. Driva honom till att våga bli kär för att tanken tilltalar mig, och sen tvingas avvisa rejält. Det vore inte sjysst. Men jag kanske funderar helt i onödan.

Innan bob hund började

5 maj

Pluggade ända in under frukosten. Men sen så gick väl provet rätt okej. Lär ju bli godkänt. Jag var hemma sen, slängde iväg ett par mail, käkade, ringde Tom. Sen så var vi hos Sofia med feministgruppen, snackade aggressioner. Jag stack tidigare. Träffade Tom och nån kompis till honom utanför Studs, och sen hängde vi därinne. Det var sjysst och trevligt, men grejen är ju att det skulle vara kul att prata med Tom även om han inte vore sjysst och trevlig, bara för att han är så söt att se på.

Men det är ju inte minsta lilla spänning mellan oss. Nu har det slutgiltigt fastställts. Jag har ju inte snackat så mycket själv med honom förr, och kunnat kolla exakt hur det ligger till, men nu kom ju det tillfället, och jo, han är sjysst, bra, skitsöt. Men han är inte ett dugg intresserad av mig, och jag tycker nog inte han är så spännande egentligen.

Innan bob hund började stack Tom ner en sväng, och sen var han borttappad. Jag stod på läktaren ett tag, sen ner och röjde, och det var rätt kul ett tag. En bra spelning. Fast jag var rätt less ändå, speciellt när jag kom hem, redan vid elva. Snopet på nåt sätt. Jo, det gör mig nog rätt less att ha ytterligare ett span helt ur vägen. Inte för att jag trott mig att det skulle kunna bli nåt eller så.

Chattat med Thomas i drygt tre timmar. Är rätt sugen på att träffa honom igen faktiskt. Kanske skulle man ta och bli vårkär i honom, det vore väl rätt bekvämt? Eller det vet jag ju inte, känslan att han inte bara vill vara kompis kan jag ju ha fått helt om bakfoten.

Ifall han på nåt vis skulle vara intresserad

4 maj

Ligger och segar med sista panikpluggningen, trött, okoncentrerad. Vaknade sju i morse, men ingen skräckbakfylla precis. Tog dock till sådär tolv innan jag var mig själv lite mer och kunde plugga bra. Vi satt i biblioteket, det var riktigt segt och tjafsigt, men gick väl på nåt sätt lite framåt hoppas jag. Tom kom förbi en sväng, vi snackade bob hund, och jag kom på att klart jag borde försöka fixa biljett och gå med honom på lördan.

Stack och åt, jag var jobbig vegetarian, men Tintin funkade. Sen var jag jobbig och ville absolut låna pengar och sticka till Bengans också. Biljett fanns. Det är ju skitbra! Fick jag välja vem som helst att gå på bob hund med imorrn så skulle jag valt Tom. Inte för att jag är inriktad på honom igen och tror att det kan bli nåt, men för att han är riktigt söt och sjysst. Så jag är glad (fast nu skiter det sig väl med att jag inte får tag i honom, eller att han fått tag i tio andra jobbiga kompisar som hänger med).

Vi kämpade på lite till med plugget, gav upp. Jag gjorde näringsrik gegga att käka. Lite Thomassnack, han tyckte vi skulle fika ikväll, men jag avböjde, har försökt plugga i stället.

Antagligen måste Thomas alltså tycka att jag är väldigt trevlig. Logikresonemang med mig själv, varför förutsätter jag att folk "säkert i alla fall tycker jag är hyfsat tråkig", jag måste liksom ha bevis för att tro motsatsen. Det är nog en rätt stor svaghet hos mig.

Jag vet förstås inte om detta med Thomas är nåt, ifall han på nåt vis skulle vara intresserad av mig. Jag kan inte reglerna, vet inte vad jag ska ta för givet och inte. Jag är inte intresserad av honom. Men jag minns att tanken inte var helt främmande igår när jag var full. Men näe, jag kan absolut inte tänka mig annat än att vi förblir kompisar. Fast jag skulle ändå gilla att han blev kär i mig, bara för att få veta hur det är. Det är nog lite taskigt att tänka så. Men antagligen naturligt i det läge jag befinner mig i, att aldrig ha haft nån omveten beundrare eller ens nån misstänkt.

Han är en rätt bra kille faktiskt

3 maj

Lämnade in portan. Var på psykförsök. Gick på stan. Det var soligt. Pratade inte nåt med Axel på lektionen. Seg lektion.

Sen blev det så att jag och Thomas gick ut och drack öl och det var riktigt trevligt. Jo, han är en rätt bra kille faktiskt. Får se hur pigg jag är imorrn då.

Hoppas han inte är på lektionen

2 maj

Var på extralektion, inget vidare faktiskt, men sen satt jag, John och Jenny ute i solen i flera timmar och försökte kolla igenom frågor. Det var bra och mycket trevligt. Axel och Tom kom förbi en snabbis - känns skumt med Axel, nu känns det enbart jobbigt och pinsamt. Hoppas han inte är på lektionen imorgon så jag slipper sitta vid samma bord som honom på rasten. Men jag kanske skulle behöva göra just det. Kanske få det att lossna och bli okej igen, vore ju skönt.

Satt hemma och chattade med Thomas. Vet inte ifall det gick fram att jag föreslog en öl imorgon. Jag var dålig och köpte falafel och Gorbypirog till middag. Och var duktig och förklarade vägen till biografer för nån turist. Sen såg jag Crouching tiger hidden dragon med Emelie och Desirée. Den var helt okej.

Demonstrationsanda och en rejäl kick

1 maj

Strålande sol, demonstrationsanda och en rejäl kick! Ja, det var bra, politik känns för första gången hyfsat viktigt i mitt liv, och faktiskt kul. Avslutning i Bältesspännarparken. Texten till Internationalen kunde jag ju inte precis.

Vi drog till Haga sen, ett gäng på sju. Fikade och satt sen lutade mot en husvägg riktigt länge. Jag var SÅ nöjd när jag gick hem, närmast speedad. Kunde inte plugga. Var trött vid tio och gick och lade mig.

Stillsam liten fest i Partille

30 april

Usch sån ångest jag hade under dagen. Fint väder. Kvällen? Portalagningen? Jobbet? Bob hundspelningen? Kurskamrater? Ingen ordning på nåt. Men sen ringde jag Jonna, och bestämde att hänga med på stillsam liten fest i Partille, och så blev jag glad. Gjorde potatissallad.

Vi for dit med niobussen, hemsk stockning av fulla kids i hela stan när jag gick ner dit. På bussen åkte en tjej som hette Paula med. Jag tyckte inte om henne riktigt. Annars så var alla bra som var på "tjejmiddan" eller vad man ska kalla det. Det blev mycket lugnt. Jag drack bara tre små öl, musik på mycket låg volym och så. Som det ska vara. Jag ogillar Fest-fester, jag har erkänt det för mig nu. Fast vi stack lite tidigt, var på god väg att erövra en gitarr och det kändes trevligt och längesen.

På bussen snackade jag med Nina och Samira (som jag knappt pratade med när vi var där) och de verkar sjyssta och bra. På nåt sätt känns det nu som att kanaler börjar öppnas lite, och jag mår mycket bra åt det. Kanske blir Göteborg bra till sist. Riktigt bra alltså. Denna vecka lär i varje fall bli bra.