Bara önskar att han ska gå online

25 maj

Seg upp. Sen stack jag med portan på Freddans då... Suck. Vad jag släpar den hit och dit. Hemma sen låg jag ute och läste, men det är inte klokt vad med spindlar som kommer hela tiden, man blir helt okoncentrerad. Stack iväg på promenad senare på eftermiddan, letade mig till Delsjön, så nu vet jag att det är gångavstånd dit, om än rejält gångavstånd.

Har lagat spaghetti och sås, transkriberat, näthängt lite, läst... Och haft en viss person ganska konstant i skallen, som jag saknar honom, det stör verkligen. Sitter där vid datorn och bara önskar att han ska gå online och skicka ett mess... Själv gör jag det ju naturligtvis inte eftersom läget är som det är nu, jag måste lämna honom i fred hur ogärna jag än vill, annars upprepar sig bara allt. För jag är inte kär, jag saknar honom av andra anledningar. Och antagligen saknar jag honom så här just för att jag vet och bestämt att det är över. Hade det inte blivit så skulle jag antagligen vara less att behöva träffa honom hela tiden. Det är störigt det här.

Mycket är det nog det där att han alltid fanns på icq:n också, alltid glad över att snacka med mig. Det var så förbannat skönt att ha nån helt enkelt. Nu var det då jag som dumpade, så det är väl ironiskt att jag går och är less.