Och så hade han kommit upp och vi hade flugit på varann

26 maj

Jobbade natt och sov sen. Hämtade ut bilder och så. Sen var det lägenhetsintervju som drog ut rätt rejält på tiden. Alex satt och käkade i matlaget när vi var inne där och plockade ihop lite. Jag sa till honom att jag har grymma karaokebilder på honom och han sa att det vill han nästan se. "Det får du... När som helst!" sa jag, och sen gick jag, och kände mig knäppt nervös. 

Och sen dagdrömmer jag om att jag hade sagt "kom upp och kolla på dom ikväll då" och så hade han kommit upp och vi hade flugit på varann och haft sex. Jaja, kommer väl vara så här nu några veckor framöver.

Men det är märkligt, jag är ju inte speciellt attraherad av honom egentligen. Det är bara det att vi HAR haft sex som gör det så lätt att tänka sig det. Så då får jag en sån där hang-up på det. 

Jag sa att jag inte är en sån som tycker sånt där är pinsamt efteråt

24 maj

En vanligt ineffektiv dag. Sett ett fruktansvärt sött shettisföl under en promenad. Städat. Babbelhängt lite. Jag är i bättre balans mot Kalle. Kanske bara jag som känner det, men det är ju det som räknas. Men sen går jag och funderar på vad Alex menade, när han sa "Vad händer sen då?". Jag tänkte ju att han menade ifall det kunde VARA nåt, men nu blir jag mer och mer säker på att han funderade ifall vi skulle kunna göra om det, men på samma oseriösa nivå. Och grämer mig så för att jag inte frågade om det var det han menade. För det hade såklart varit sjysst.

Så ont om tid och så mycket socialt liv som jag har redan vore det ju perfekt att ha nån att sova med ibland, få närheten man så väl behöver. Men jag kan glömma det där, jag funkar ändå inte så. Det vore bara kasst, för jag skulle nog få en massa mer känslor än jag borde. Har ju provat förr...

Jag har inte råkat på honom. Jag sa att jag inte är en sån som tycker sånt där är pinsamt efteråt, men jag ljög visst, jag är skitnervös för att träffa honom. Men jag ska väl bara göra det en första gång så...
Men hur blir det på fester framöver?

Vi valde Ronan keatings "when you say nothing at all"

22 maj

Det kom inte en enda av mina bjudna gäster på festen igår... Fast det gjorde verkligen ingenting. Fick anledning att babbla på med diverse nya folk. I karaokerummet (mitt rum) var då och då värsta draget, på dansgolvet likaså. Mycket folk, sjysst fest, förutom några få störda gäster som tydligen snodde en del grejer. Men sjysst var det som sagt.

Igår kändes det som att jag fått mitt känsloliv lite uppfuckat, men idag känns det rätt lugnt. Det var en sjysst situation som jag hade längtat efter, och har inte mycket med honom att göra... Hur som helst, vi var nåt litet kvargäng som sjöng karaoke, och jag har inte minsta minne av att jag var nåt inriktad på Alex innan dess (även om han var grymt rolig när han sjöng), och aldrig någonsin har jag varit det heller, inte ställt mig frågan. Men han fick sig en karaokekram där mitt i  "...och vi håller om varann, när det blåser kallt...", han kramade tillbaka lite mer än nödvändigt, så jag gjorde en liten fin markering också, och sen var den grejer färdigkommunicerad på några sekunder, och läget en aning skönt elektriskt när vi hängde i köket sen. Då var det dag och sol, rätt lite folk kvar, och jag var halvfull och pigg och glad och ville aldrig gå och lägga mig (eller, inte själv i alla fall), och Kalle surrade med oss hela tiden tills jag se "en sista karaoke" och Alex nappade, och nu kommer det värsta, vi valde Ronan Keatings "When you say nothing at all" och stod där och sjöng den tyst och lutade oss lite mot varann. Så smörigt. Låten slut, och okej, trots att det var så fånigt, efter den låten och allt, hade det ju varit ännu fånigare att låta bli att kyssa honom.

Kalle kom precis i ögonblicket. Han låtsades som ingenting, och frågade vad vi kört för låt. Sen kom han tillbaks igen, och skulle surra på om att folk snott hans täcke, och han ville låna mitt extratäcke. Taktlös kille (sa Alex också sen), Men så hamnade vi i sängen i alla fall, och det blev en väldigt skön morgon med maghugg på maghugg av känslan att ÄNTLIGEN gosa ohejdat med någon man inte ens får ångest av att gosa med (så som jag får om jag desperatstrular med nån dum i huvet).

Sex blev sådär. Det blir det av dumma faktorer som dålig kommunikation när man inte känner varann bra, fylla/bakfylla, kissnödighet, trötthet... Men det var sjysst nog att ligga och mysa, halvkåta sig och så. Hoppas han tyckte detsamma. "Inget mer, är det okej? Jag ser ändå bara på skräckfilm och läser fantasyböcker..." sa han. Helst hade jag väl velat att han inte varit sådär bestämd, och att vi hade strulat lite till och sen hade jag dissat honom... sån fin människa jag är.

Vi segade oss upp framåt tolvsnåret. En kram och en puss i hallen, sen återgick vi till vår bekantrelation, och han vinkade hejdå till frukostbordet av förvånade kollektivkamrater.
Och vad jag loopat sen, och det känns så bra att jag har nåt att tänka på. Igår var jag lite konstig, idag är jag nykter och lugn.

Har hängt med Kalle under dagen. Lyssnat musik, gått en sommarregnpromenad. Av nån anledning känns det lite lugnare med honom också, lite bättre balans. Repet gick okej ikväll, nu blir det karriär! Fast läskigt att vi inte haft en enda dålig spelning ännu.

Det mesta är nog bra

19 maj

Nä, nu upptäckte jag att jag är för trött för att skriva dagbok. Men det mesta är nog bra. Datorn var inte trasig. Färnebospelningen löser sig förhoppningsvis. Festen kan bli kul. Jag har ett nytt roligare it-ragg på gång. Hostan har släppt nästan helt. Och jag märkte att jag inte saknade Kalle nåt när jag var i Skövde. Men jag gillar ändå som vanligt att se hur han gillar att hänga med mig, nu när jag är tillbaks.

Lite krig om hur mycket karaoke vi ska ha är det här.

Pustar ut varje morgon han inte fick nåt ragg igår

14 maj

Idag var en riktigt skön arbetsdag utan stress och press, och drog inte över ens, utan fick gå en halvtimme tidigare. Sen var det väl lite segt på Aninefesten, ändå trevligt. Men jag vill nog ha nåt ragg snart. Och jag märker hur less jag blir på att Kalle är ute och festar ikväll. Den där utanförsrädslan som brukar bränna till ibland blir alltid extremstark när det är just han som gör nåt jag inte är med på. I kombination såklart med det där som gör att jag pustar ut varje morgon han inte fick nåt ragg igår.

Det här är så stört. Tänk om det är som med Kristian, att jag måste bli sur och less på honom, och låta det bli en viss distans, för att det störda ska försvinna? Förmodligen är det väl så.

Laddat massa låtar

9 maj

Sjysst att gå på flyttekniken. Sen har jag mest suttit framför maskinen igen, laddat massa låtar och en del karaoke. Man blir ju besatt när man kommer igång. Ganska långt kontaktgruppsmöte sen.

Bara en grej dock - sommarplaner

8 maj

Klarade göralistan:
Duscha
Köpa toapapper
Äta mat.

Hann också se ett par filmer i morse, och käka fruktsallad med kidsen ikväll, till en Beckfilm. Vad skönt det är att man inte är ensam. Jag skulle ju inte ha minsta anledning att vara desperat efter kärleksrelation, på det sätt som nog många blir pga ensamhet.

Bara en grej dock - sommarplaner. Hade så gärna haft nån att kunna hitta på sjyssta resor med. Men det hade jag å andra sidan också varit nöjd ifall jag kunnat göra med en kompis.  Vad grymt det varit att dra nånstans med Kalle. Men där nånstans går väl gränsen för vår kompisrelation, där märks det att det finns nåt dumt annat som säger att vi inte bör. Att så bra kompisar är vi inte. Fast vi ju egentligen är det. Men tågluff själv blir kanske inte fel. Ändå lite frusterad. Vad skulle jag svara om nån sa "hey, är inte Kalle din typ bästa kompis, ska inte ni hitta på nåt i sommar?"

Cool på scen, men känns rätt ovant

7 maj

Igår var det jobbigt på jobbet, inte rent praktiskt, men med den social stressen över att alla döttrar var hemma och jag som vanligt inte orkade/kunde vara rolig och trevlig och en i gänget (som säkert de andra assistenterna kan).

Idag var jag lika kass i förkylningen som alla andra dagar. Sovmixade. Sen såg vi på Kalles musikal, jag, brorsan, Julie och Edmund. Den var rätt grym faktiskt. Kalle är cool på scen, men känns rätt ovant och konstigt att se honom som nån annan sådär. Vi köpte godis på vägen hem och såg på Tillsammans. Nu är vi tre sjuklingar här hemma, Rut har hakat på.

Höga på att vara världens bästa band

5 maj

Färnebo feministfestival blir coolt! Vi var höga på att vara världens bästa band när vi repade igår. Sen blev det Kellys. Också trevligt. Och jag fick sova hos min snälla bror.

Ännu extremt förkylningsseg och ska jobba dygn imorgon. Uäh! Idag var jag hopplöst sömnig medan vi mixade Cambodia. Sen tyckte jag och brorsan det var skitkul att äta ärtsoppa och pannkakor på en torsdag. Det är bra sjysst att hänga med honom.

Det är inte värre att gå på en it-date

2 maj

Ytterligare en ganska seg dag. Men har i alla fall fått tvättat, gått på möte, och skrivit viktiga mail. Och soffhängt lite. Och pratat med mamma.

Undrar om det kommer att bli en internetdate snart. Har varit rätt negativ, men nu känner jag att vad sjutton... tror inte det kan bli nåt seriöst, men kan man få lite bekräftelse så... Fast jag får ju hålla det hemligt. Typ. Eller alternativt verkligen göra det till en rolig grej som alla blir involverade i... Så mycket skräphistorier som Rut låter oss bli involverade i hela tiden. Det är inte värre att gå på en it-date än att klä upp sig och festa järnet och råragga flera gånger i veckan. Hon träffar ju mest skitstövlar.

Att vara obotligt kär i sin bästa kompis förekommer alltså?

1 maj

Sjukanmälde mig. Så jag har segat hemma hela dagen, läst och haft tråkigt, så småningom häng med Kalle, och så en film med Rut. Halsen är inte alls kul nu.

Även om det är sjysst att snacka med folk som Julie, höra henne beklaga sig över att hon åker hem och sover på soffan hos Edmund i stället för att dra hem till nåt sjysst ragg, förstå vad hon menar när hon säger att hon inte pallar tanken på Edmund och den där tjejen han säger flirtar med honom... Även om det är skönt så innebär det också att jag accepterar och normaliserar mitt eget beteende. Att vara obotligt kär i sin bästa kompis är en jävla situation, men det förekommer alltså? Men om jag inte är ur det nu? Då händer det inte förrän nån träffar nån, så är det ju.

Men jag gillar varenda minut vi hänger. Vartenda samförståndsleende, tramsiga analyser, det sköna i att känna varann så bra, kunna spänna av så. Och det är ju egentligen bara kompisglädje? Precis som för honom.

Känner mig så olidligt tråkig och efterbliven.

30 april

Var ju en rätt kul kväll med Julie igår. Trots ragglösheten, men jag märkte att jag väl hade kunnat få nåt, så det kändes lugnt. Sen har jag och Julie babblat på om våra respektive bästakompisrelationsproblem. Hon är lika töntig som mig, och det är skönt.

Idag har jag varit rejält bakfull och börjat bli kass i halsen och hängig. Varit på Cosy den. Det var ganska fullt och jobbigt, i början speciellt. Musiken var bra, men brorsan och Johanna ville gå efter Sibira, och jag tänkte att min hals väl ville det med, men helst hade jag ju velat vara en sån som lugnt hängde kvar efter att ens kompisar stuckit...

Ångest. Ikväll mår jag kasst, men det var ju ett par veckor sen nu. Känner mig så olidligt tråkig och efterbliven.