Den där är ju faktiskt väldigt söt

28 februari

Dagssoundtrack: Shady lane / Pavement

Lite nervös dag. Hade babbelgrupp, analysering av diktläsning, satt mittemot en snygg. Teckenspråk gick ju okej, hon var trevlig i alla fall. God mat, pirog och milanesesoppa. Sen när jag och Bea satt i biblioteket kom Paul dit, satte sig mittemot mig, hjälp, men han verkar inte bry sig längre. Ryska och slut. Köpte Pavementskivan. Hem och ladda, gymnasiefest med Maria, det blev ganska så tråkigt. Såg komet.

I morse satt jag nästan och kände mig lite kritiskt småkär ett tag. Och visst, nånting... men det är lika bra att jag lägger av på en gång, det är klart den där killen har nån tjej. Med sina stora bruna ögon får han väl vem han vill. Så inte tänker jag börja spana in honom heller. Han går i min retorikgrupp, heter Lars Hellström, och är en fullständigt normal samhällare som ser väldigt bra ut. Vi hade babbelgrupp idag, och jag tänkte inte ens på att han satt mittemot mig. Men när han skulle få börja att läsa en dikt högt flinade han lite generat, och jag tänkte att den där är ju faktiskt väldigt söt. Jag råkade hamna i hans ögon några gånger och blev lite mer övertygad om den saken.
Två gånger såg vi på varann i flinande samförstånd, när lärarn levde sig in och lät rolig på rösten.
Lustigt att man i början av en lektion kan vara helt omedveten om en person, och i slutet av lektionen så medveten om honom att man inte vet var man ska ha blicken. Han verkar va en jättesjysst kille. Men stryk ett streck över honom med en gång.

Idag när jag satt med Bea och snackade hästar i biblioteket kom Paul och Tony och satte sig vid samma bord. De satt och läste några tidningar och babblade, och för mig var det ju bara att försöka låtsas som ingenting och prata på, även om jag missade det Bea sa just när de kom. Så farligt var det ändå inte. Paul kan ju inte vara så besvärad längre, då skulle han aldrig ha satt sig där. Han verkar knappt ta notis om mig. Jag börjar nästan undra om han kanske tror att jag inte är kär i honom längre. Då tror han i och för sig NÄSTAN rätt. Och det är väl bra om han tror det, då kan jag också spänna av någorlunda.

27 februari

27 februari

Dagssoundtrack:STG / Motorpsycho

Normal och okej dag, småtrista lektioner. Lyckades snacka mat med Klara i över en halvtimme. Ryska och mat, och spanska, sen stack jag på stan busigt nog. Pavementskivan var ju där, skit åxå att man saknade pengar. Läste, såg på tv, gjorde blandband åt Madde.

Detta stabila ganska okära läge

26 februari

Dagssoundtrack: Puma / A shrine

Psykologiprov gick bra, men tungt. Uppsats om musik, gick jättedåligt trots 2,5 sega timmar.n

Lite trist är det förstås, men annars trivs jag ganska bra med att han är hyfsat utanför min skalle. Jag blir inte besviken när jag inte ser till honom vid de tillfällen jag borde se till honom. Jag går inte och tänker på honom.
Detta stabila ganska okära läge har nu varat i snart 3 veckor. Kanske... Näe det är inget att hoppas på att jag skulle lägga av för gott. Bara en tidsfråga innan Paul klistras in igen.
Men nån gång måste jag ju faktiskt lägga av för gott. Nån gång. Som nästan skulle kunna vara nu.

25 februari

25 februari

Dagssoundtrack: Blister in the sun / Violent femmes

Bara VG- på ryskan. Lite sur. Resten av dagen lite småseg. Mobbingprat på psykologin. Inget spelande, hem och läste och pluggade i stället.

24 februari

24 februari

Dagssoundtrack: Over your shoulder / Dinosaur Jr

Ganska så lugn dag. Roligt rollspel på psykologin. Hem med tvåbussen, till mormor och äta piroger. Hem och se på tv. Okej dag.

23 februari

23 februari

Dagssoundtrack: Memo / the Bear Quartet

Upp och tidninga. Sen så sov jag till halvtre, och resten av dagen blev väl ett enda slö också.

22 februari

22 februari

Dagssoundtrack: The lonely one / Wilco

Gick upp. Sen världens hemskaste stress att spela in blandband åt födesedagsNettan. Hann precis. Sen åkte vi dit, jag, Ramona och Samuel. Hade väldigt trevligt hela kvällen. Det var vi, Nettan, Jonna, Lars, Bea, Madde, Eva, Susanne. Uno, lite film, snöbollskrig, "burken", zoom, ordlekar, en massa godis, tårta och tacos. Kulaste "klass"-kvällen hittills. Hemma halvett.

21 februari

Dagssoundtrack: Wearing your smell / Motorpsycho

Lite sovmorgon,ändå onödigt tidigt i skolan, för det blev inget teckenspråk. Endast 40 min ryska på hela dagen, ändå var jag ju i skolan 4 timmar. Ryskauppsatsen gick jättebra. Satsar på MVG i ryska. Hem med tvåbussen, åkte och handlade, och skottade. Dömycket snö nu. Maria kom. Filmkväll.

baskaggepedalen

20 februari

Dagssoundtrack: Rocket runner (egen låt)

Tyska omprov gick okej. Volleyboll i klasslag, ordentligt kul, men vi var helt usla. På stan sen och köpte trumstockar, eltejp, videoband. Hem och såg på onödig poptv för att spela in åt Ingrid. Slöat och spelat lite trummor.

Inte totalt okär, men har knappt lust att kolla på honom. Jag kan dock för mitt liv inte tänka mig hur han skulle kunna vara en helt neutral ointressant person för mig, hur det skulle varit ifall jag aldrig börjat kolla in honom, hur jag skulle se på honom då. En helt omöjlig orimlig tanke. Det lyser ju om honom. Men vad är det då som är så SPECIELLT med just han? Jag har inga idéer.

När vi spelade sist var baskaggepedalen trasig, vilket jag försökte fixa lite provisoriskt med en rem jag hittade i nån låda. Idag berättade Åsa att sen när de spelade på ensemblen hade Paul som skulle trumma blivit förvånad. "Kolla, nu har dom fixat den här!" hade han ropat glatt, och sen hade den visst funkat bra också. Men tror du Åsa sa nåt då? näe, hon bara flinade för dig själv.

Mesta spantiden idag gisk faktiskt till gamla herr E3. Han satt i superkolläge under lunchen. Och jag kollade ju... Det var längesen nu. Visst är han söt. Men att jag kunde va så kär...

19 februari

19 februari

DagssoundtrackFishtank / This perfect day

Studiedag=ledig, skönt. Spelade lite gitarr och sådär på förmiddan. Det är så kul att sitta och leka. Sen kom väl pappa hem så småningom. Vet inte vad jag gjorde hela dan. Gick på gratis bio med mamma sen.

18 februari

18 februari

Dagssoundtrack:Get out of this / Dinosaur Jr

Vanlig tisdag, blev inget spelande. Pratade dumt med syon.

Verkligen inte väldigt kär

17 februari

Dagssoundtrack:Hotel Arizona / Wilco

I-vals-information. Mänskliga rättigheter-tjafs. Sen har dagen gått åt till att försöka hugga syon (Bea var dödspositiv idag). Retorik, babbling, svårt men kul! Hann med halvfyrabussen. Hamburgare, telefon med Nils, tv-kväll, Grammisgalan. Enda vettighet: Tomas Öberg fick en för text. Jag HATAR barréackord.

Jag är verkligen inte väldigt kär. Men han är som vanligt söt, och finns ju i skallen nånstans litegrann. Drömmer i alla fall inte. Hoppas inte längre nåt. Och jag sörjer inte längre över att han aktivt ser åt ett annat håll när han går förbi mig. Och vad är det egentligen jag ser hos honom? Förutom att våra högerfötter gillar baskaggepedaler, och fingrarna längtar efter gitarrsträngar, har vi ingenting gemensamt. Jag är inte hans typ. Han är inte min typ. Hur många gånger har jag inte försökt intala mig det? Nu tror jag att jag fattat det på riktigt.
Jag är inte naiv nog att tro att jag från och med nu slutat gilla Paul. Jag har känt så här många gånger förr, och vad hände då? Jo några dagar senare var jag kär igen. På grund av en trevlig musikgårdseftermiddag, en skön oväntad ögonkontakt, en vetskap att "nu vet han", ett generat litet leende, eller några små ord han sagt om mig som inte var så farliga som jag trodde...
Vad kommer nu att få mig in i klistret igen? Och vill jag egentligen dit?

16 februari

16 februari

Dagssoundtrack: Sonic Sore head / Souls

Fick skjuts pga kyla. Sen läste jag mest, och såg lite på tv. Pappa kom hem. Åkte till pizzerian med mamma. Hem och städade rummet. Gjorde misstaget att spraya med vaniljparfym eftersom det luktade så otrevligt av dammsugarn.

15 februari

15 februari

Dagssoundtrack: For the signer (egen låt)

Läste nån timme, sen var det frukost, och sen gjorde vi ett sånt där normalt 1000-bitars klart. Åkte till Mamma, var hos Dan ett tag. Hem och skrev en låt om min teckenspråkslärare. Bra terapi, sånt där. Hon skulle bara veta.

14 februari

14 februari

Dagssoundtrack: Always

Sov 13 timmar. Hemmadag, ledig från allt utom ryskan. Satt och spelade lite gitarr, så småningom åkte jag till Maria för lugn kväll. Sov där.

13 februari

13 februari

Dagssoundtrack: Silly love songs / Red house painters

Jag fick bara G på svenskaprovet. Allmänt en ganska seg, smålåg dag. På gympan valperiod. Volleyboll med en massa killar. Ett par snyggisar. Men jag var totalusel, så det var inte så värst kul. Mest läst hemma.

ganska okär

12 februari

Dagssoundtrack: Plumb line / Archers of loaf

Normala ganska så tråkiga lektioner. Känner mig rätt låg... Ej speciellt Paulintresserad. Pluggade ryska kroppsdelar i väntan på bussen. Tv-kväll (voxpop, tre kronor, knesset)

Att hålla undan blicken från honom idag var inte svårt. Jag är på ganska lågt humör idag, känner mig lite sådär normalt tråkig, konstig, utanför, bortvald. Men det har inget med Paul att göra. Jag är bara ganska okär i honom ändå. Oberörd, ointresserad, ovarm, onervös. Har kommit till det där läget nu igen där det krävs NÅNTING litet för att få mig fallande igen. Men det kan ju räcka med att han ser på mig nån gång utan att mena det. Jag är alltid lättfälld. Men just NU är jag okär i alla fall.

Hopp är svårare än så att döda

11 februari

Dagssoundtrack: Harnessed in slums / Archers of loaf

Normala språkämnen. Sen var det god mat faktiskt, fiskpinnarna gick att äta. Hemsk historiatimme, SEGT! Psykologin var småkul som vanligt. Väntade på Åsa, snackade lite med John, spelade på musikgården, det gick bra efter fixning av baskaggepedalen. Strips på grillen, jag flamsig som vanligt. Slöig kväll hemma.

Tjoho vad det svänger. Första repet med hela bandet, och det ser ganska ljust ut faktiskt. Nog för att de hade lite kul åt mina konstiga improviseringar ibland, men det hade jag också. De andra var ju inte så felfria de heller. Jag tror det blir bra. Det kan jag nu säga på fullt allvar och tro på det. Äntligen kan jag kalla mig trummis, om än en ganska usel sådan.

Känns faktiskt som om jag har lust att bli kär i nån. Men jag tror inte längre att det funkar att jag kan bli dökär i nån kille som ser söt ut. Jag måste nog veta lite vem han är. Ingen på gång. Och när det inte finns nån annan blir det bara att jag tänker på Paul. Men inte så mycket ändå. Jag har lite "Äh, vadå"-inställning. Ändå drömmer jag ju litegrann trots att det är så motsägelsefullt. Vilken idiot kom på den dumma tanken att så snart jag fick Pauls ointresse spikat för mig skulle jag lägga av med att hoppas?
Hopp är svårare än så att döda, det ligger där och krälar i nåt hörn, trots att man inte vill ha det.
Jag verkar vara fastklistrad i Pauldrömmar. Imorrn får man se nörden igen. Och jag ska försöka så gott jag kan att hålla blicken undan från honom.

Maria hade skaffat pojkvän

10 februari

Dagssoundtrack: Please Get out

Friluftsdag. Skönt att sova ut. Spelade gitarr på förmiddan, sen så for jag till mormor på piroger. Hem och läste ut min tråkiga engelskabok, till halvett på natten.

Drömde en tydlig dröm i natt, med klara känslor. Maria hade skaffat pojkvän. Hon hade varit på nån fest med Nicole, och träffat nån kille där som spanat in henne, och nu var dom världens gulligaste par. Jag kunde inte riktigt tro på det, tänkte att jag drömt det, men sen intygade Maria att det var sant, även i nästa dröm, så att när jag slutligen vaknade måste jag fundera ordentligt över ifall det verkligen VAR en dröm. Kom fram till att det var det, och blev lättad. Ja, det var just det, jag blev lättad. Jag klarade inte tanken att Maria hade en kille, det ingav sån enorm DESPERATION. Jag var så avundsjuk, kunde inte va det minsta glad för hennes skull, och det fick mig att skämmas nåt enormt, så jag gjorde allt jag kunde för att försöka dölja mitt avund. Men det sved i mig. Att Maria skulle va före mig liksom. I den drömmen kändes det som att alla hade killar utom jag, och så till och med Maria då... Vad var det för fel? Jag blev nästan skraj. Minns känslan så tydligt.

Men jag brukar inte känna sådär. Jag har ingen panik. Visst, jag är 17 år, har inte haft nån kille sen mellanstadiet, och många i min situation har nog just panik över det där, att aldrig ha varit tillsammans med nån. Men jag känner det inte så farligt. Jag är inte rädd. Jag tänker att förr eller senare så... för det är nog inget fel på mig. Jag är väl okej. Just Paul får jag väl ge upp, men...
Näe, jag har verkligen inte nåt som liknar den panik jag kände i drömmen, så var kom den ifrån?

Han är nog rätt mysterielös

9 februari

Dagssoundtrack:Game of pricks / Guided by voices

Skulle köra tidningen. Glas med snö över, for omkull, hemskt ont. Pappa fick skjutsa i stället. Sen blev det en totalt lugn dag.

Nu känns Paul som ingenting alls igen. Rätt skönt, men läget varar antagligen inte länge alls. Men just nu har jag ingen vidare drivkraft alls att lära känna honom. Han är nog rätt mysterielös. Som han satt på lektionen i måndags och ropade "juni, juni!" när lärarn frågade när vi tyckte vi skulle lämna in skrivuppgiften. Roligt skämtat. Och sådär verkar han hålla på mest hela tiden. Babblar och tror han är kul. Och sen kan man ju kolla vilka tjejer han är kompis med, gillar att umgås med. Det är bara såna där ytliga jobbiga personer. Näe, Paul känns helt ointressant just nu. Men hur länge varar det?

8 februari

8 februari

Dagssoundtrack: Harnessed in slums / Archers of loaf

Gick upp sent, Maria kom, och vi spelade lite och sådär. Sen var det konsertdags så småningom. Lyckades hugga Åsa som hade fel på telefon. Bra konsert. Förbandet med brorsan på sång var skitbra, och Archers var helt okej. Lite folk bara, men snygga flummkillar.

Hur känns det att veta att nån gillar en?

7 februari

Dagssoundtrack: Zurich i stained / Pavement

Var i babbelgrupp på retoriken. Det blir nog bra. Pratade med teckenspråkslärarn, jag och Bea har IG, och lärarn har en så helvetes attityd så man vill spy snor över henne. Jag och Bea satt i en studiecell och var arga och gapskrattade. Efter ryskan var det världens toppenstämning i klassen, vi gissade gåtor och höll på. Sen blev det engelska, och sen åkte vi i Klaras bil ner på stan. Normal hemmakväll.

Idag sa jag faktiskt en spontan kommentar i retorik-klassen. Mycket skickligt av mig. Lärarn pratade om att grupp 2 skulle va i babbelgruppen när vi sågs nästa gång, på en måndag.
"Men det är ju inget på måndag", sa jag. Vilket mod alltså.
Sen var jag knäpptyst när vi satt i "babbelgruppen". Men jag hade inget att säga heller. Det blir nog okej med den där gruppen i alla fall. Efter lektionen travade jag ner till skåpet, och paul stod därborta och vände sig sakta om när jag kom gående, såg på mig sådär som han gör när hans ögon råkar hamna i mina. Och visst gillar jag det väl, trots att jag blir arg på mig själv för att jag inte lyckas hålla blicken ifrån honom. För det mesta lyckas jag nog ändå. Nästan alltid lyckas jag.
Hur känns det att veta att någon gillar en? Vad tycker man? Hur smickrad blir man? Hur nervös blir man? Tycker man det vore skönt om denna person skulle sluta gilla en, eller är det bara småtrevligt att känna sig omtyckt? Skulle Paul bli enbart lättad ifall jag slutade va kär, eller skulle han tycka det vore LITE tråkigt att få reda på det? Tycker han det är okej att jag existerar eller stör det honom väldigt?
Om jag var sjuk i en vecka, skulle han märka det?
"Do you like me, do you hate me, do you think i should go away?"

kunde bara inte låta bli

6 februari

Dagssoundtrack: Please get out (egen låt)

Tyskaprovet blir väl VG- nätt och jämnt. Sen var det drogbabbel på svenskan. Jag fixade cymbalköparlappar som jag och Linda satte upp här och där. Kanske lite pinsamt att alla musikkillar ska gå och läsa på dom. Badminton på gympan, ordentligt kul! Slöig kväll.

Kunde bara inte låta bli att se på honom när han gick förbi mig idag. Det var ju så längesen. Han såg på mig, och det märktes tydligt att han noterade min blick och tänkte nånting om den. Det syntes i hans ögon. Men jag vet inte vad han tänkte.
När han gått förbi var jag lite arg på mig själv, jag hade ju lovat mig att aldrig mer glo på honom sådär. Men som Jasmin sa, det är ju mitt liv, jag bestämmer om jag ska kolla eller inte, det ska inte han behöva bry sig om. Jasmin är en rolig tjej. Hon har ända sen jag berättade om Paul i höstas varit totalinsatt och engagerad i mina kärleksbekymmer, med i alla svängar, stödande och medlidande... Det är faktiskt rätt trevligt med såna, även om det nästan kan kännas som om hon lägger sig i lite för mycket ibland. Hon är väldigt gullig.

Jag går fortfarande omkring och är lite sur över den där dumma grupperingen. Det känns så taskigt att en sån liten slumpdetalj ska få förstöra mitt humör. Enda utvägen är att försöka att inte tänka på det. Men det hade varit ett så fint läge att sitta i en tiopersoners babbelgrupp och ha talövningar. Han skulle åtminstone ha fått se vem jag är.

5 februari

5 februari

Dagssoundtrack: If I could talk I´d tell you / Lemonheads

Hade droginformation av nån mysko gammal alkoholist. Annars en normal småtrist skoldag. Ägnade större delen av kvällen åt ett försök att skriva en låt på gitarr. Glömde till och med Tre kronor.

Svinkul att spela

4 februari

Dagssoundtrack: Sunken treasure / Wilco

Fortfarande sur på förmiddan. Svenskaprov som nog blir G+ eller nåt. Efter psykologin väntade jag på Åsa, och vi hade "första repet" på musikgården. Jonna var med, men inte Sara. Gick lite trögt, men det var kul ändå, jag grejar att improvisera med trummorna nu. Åt hamburgare, gott, åkte hem och slöade.

Äh, vaddå? vad bryr jag mig om ifall jag är i samma grupp som den tönten eller inte?

Nu var det svinkul att spela och jag är på gott humör, och skiter i Paul. Jag brinner för musiken nu. Och på lördag ska jag på spelning... vad jag längtar.
Jonna tyckte jag var bra på trummor, så jag är godkänd. Och Åsa sa att jag är helt suverän på att improvisera nu. Jag växer. Och växer.
I morse trodde jag inte att ens ett lyckat spelande skulle få mig glad. Men jag hade visst fel. Synd bara att jag vet att så fort Paul flyger in i min skalle igen kommer jag att bli sur för den där grupperingen igen. Men just nu känns det inte faligt alls. Jag hade tänkt sluta drömma för längesen. Dessutom passar vi inte ihop, lättsamma barnsliga han, och djupa tystlåtna jag.
Varför minns jag hur han verkligen såg på mig när vi gick in i klassrummet innan vi skulle sluta igår? Varför minns jag hur jag råkade hamna rakt in i hans ögon då?

hamnade i andra gruppen

3 februari

Dagssoundtrack: Hasn´t hit me yet / Blue rodeo

Vanliga tråkiga morgonlektioner och en segig håltimme. Sen var det retorik. Han hamnade i andra gruppen där också mina 3 kompisar är, så jag ska va övergiven i 4 veckor nu. Skitsur och less på det hela kvällen.

Att bli så här besviken hade jag ju ändå inte väntat mig, så förbannat löjligt förtvivlad över retorikgrupperna. Om bara vi hade haft kvar den gamla listan, eller hetat nåt annat i efternamn, då hade jag hamnat i andra gruppen med resterande tre från min klass. Och så Paul då. Livet är taskigt, jag blir så sur! Det handlar ju om en massa veckor, och där ska jag sitta bortkommen utan en kotte som jag känner bra. När man kunnat sitta i en mysig liten ring och babbla och ha kul, mittemot Paul. Så taskigt! Jag HATAR världen.

Ändå vet jag att det här bara har med drömmerier att göra i grund och botten. Jag tänker att om jag skulle va i samma grupp som Paul, lära känna honom och ge honom en annan bild av mig, så kanske... Det är bara drömmar, det skulle inte hända nåt mer än att jag satt och mådde lite pinsamt. Men tanken på att bara sitta där och må lite pinsamt känns så skön att jag vill gråta.
Flera jävla veckor.
Sen tycker säkert alla att de här grupperna är så bra att vi ska fortsätta med dom hela terminen.

2 februari

2 februari

Dagssoundtrack: Hotel Arizona / Wilco

Tidning. Lite halt, men bara sex minus. Slöade, plågade fingertopparna, såg på tv, inte gjort nåt annat på denna lugna dag. Sur för att busskortet inte finns antagligen, kan bli 500 spänn eller ännu mer helt i onödan.

1 Februari

1 februari

Dagssoundtrack: Weed against speed / Sebadoh

Gick upp och slöade. Maria sov här. Kollade på tv och sådär. Sen spelade vi, försökte göra en låt. Jag lyckades få ihop några töntiga gitarrackord. Maria åkte hem, jag åkte till mamma, hos Dan en sväng. Hem och spela lite till. Ömma fingrar! Okej dag tror jag väl.