2 september
En ganska vanlig dag är det väl, jag har som vanligt vaknat 10.10, gått upp efter elva-ekot, frukostsnackat och slöat ett par timmar, kollat internet, fixat ett ärende, och sen dragit ut på promenad mot Gunnilse. När jag gick iväg där kände jag bara att bättre än så här kan det inte bli. Så välmående, avslappnad och skön, så härligt att bo i Bergsjön och vara arbetslös och ha världens bästa kollektiv och världens bästa band och en stor skog. Det är synd att man alltid blir lite nervös av att känna sådär - om inget kan bli bättre kan det bara bli sämre, det står ju aldrig still. Och när man tänkt den tanken är det ju redan lite sämre.
Hade möte, sen fortsatte vi mixa. Blir ju aldrig klar, den skiten. Kalle ringde, han var helt nervös över att alla råkade vara borta - gjorde vi nånting utan honom nånstans? Mm, vi har nog tightat ihop oss en del här nu, som värsta familjen som vill ha koll på varann. Håkan fattas ju dock. Snart kommer det alltså en till att hänga med.
Men näe, det har inte lugnat sig än. Tänker på honom, blir rastlös av att inte hänga med honom, fokuserar... Men jag kan trots det se det för vad det är, helt övertygad om att det inte är på riktigt. Det är skönt med den distansen, som att ha hallucinationer och verkligen veta att det bara är just hallucinationer. Det är nog en prestation egentligen.
tisdag 24 september 2019
En grymt sällskapssjuk stämning
1 september
Lagom seg dagsstart som vanligt. Sen kom jag på att man skulle kunna bada, och Kalle hängde på. Det var ingen behaglig temperatur, men skönt efteråt. Så gick vi hem och mötte Jane och Heikki, och sen lagade alla sin mat, och Rut kom hem, och vi gick på promenad, gjorde chokladbollar, såg på en lådfilm, och sen var det bara jag och Rut kvar uppe, och vi hade lite sydafrikanostalgisnack. Vi översocialiserar nästan nu, i detta kollektiv, en grymt sällskapssjuk stämning, men det är nog för att vi inte kommit igång med alla våra respektive projekt än.
Det känns bra mycket lugnare idag med grejen. Plötsligt känns det bara avlägset, och precis som vanligt, som förut. Och det gör mig lite uttråkad förstås. Saknar nästan skiten, hur knäpp den än är.
Lagom seg dagsstart som vanligt. Sen kom jag på att man skulle kunna bada, och Kalle hängde på. Det var ingen behaglig temperatur, men skönt efteråt. Så gick vi hem och mötte Jane och Heikki, och sen lagade alla sin mat, och Rut kom hem, och vi gick på promenad, gjorde chokladbollar, såg på en lådfilm, och sen var det bara jag och Rut kvar uppe, och vi hade lite sydafrikanostalgisnack. Vi översocialiserar nästan nu, i detta kollektiv, en grymt sällskapssjuk stämning, men det är nog för att vi inte kommit igång med alla våra respektive projekt än.
Det känns bra mycket lugnare idag med grejen. Plötsligt känns det bara avlägset, och precis som vanligt, som förut. Och det gör mig lite uttråkad förstås. Saknar nästan skiten, hur knäpp den än är.
Konst genom att slänga gegga på klippor
31 augusti
Nej, alltså, jag måste vara en av världens mest förälskelsebehövande människor. Är jag inte kär, vad göra? Jo låtsas att jag är kär vem som helst som är bekvämt tillgänglig att tänka på och umgås med. Det känns rätt okej just nu, men jag vet ju att jag får äta upp det.
Jag segade väl på som vanligt, men sen gick jag en sväng och handlade. Väl tillbaks började jag röja köksskåp, och kom på superidén att slänga ihop en gammalmatgegga. Kalle kom hem, och var först skeptisk, men snart lika engagerad som jag i jakten. Fick till det rätt rejält. Sen bestod finalen i att gå upp mot Tycho brahes och utföra konst genom att slänga gegga på klippor. Det var en ren njutning. Sen hade tiden runnit iväg och snart mötesdags. Vi hade ett skönt och väldigt flamsigt möte. Jag älskar dom ju allihopa, jag är helt nöjd med mitt liv bara jag får gå här och hänga med kollektivkompisar, så är det. Och Heikki har faktiskt kanske lossnat - känns mycket bättre i alla fall.
Nej, alltså, jag måste vara en av världens mest förälskelsebehövande människor. Är jag inte kär, vad göra? Jo låtsas att jag är kär vem som helst som är bekvämt tillgänglig att tänka på och umgås med. Det känns rätt okej just nu, men jag vet ju att jag får äta upp det.
Jag segade väl på som vanligt, men sen gick jag en sväng och handlade. Väl tillbaks började jag röja köksskåp, och kom på superidén att slänga ihop en gammalmatgegga. Kalle kom hem, och var först skeptisk, men snart lika engagerad som jag i jakten. Fick till det rätt rejält. Sen bestod finalen i att gå upp mot Tycho brahes och utföra konst genom att slänga gegga på klippor. Det var en ren njutning. Sen hade tiden runnit iväg och snart mötesdags. Vi hade ett skönt och väldigt flamsigt möte. Jag älskar dom ju allihopa, jag är helt nöjd med mitt liv bara jag får gå här och hänga med kollektivkompisar, så är det. Och Heikki har faktiskt kanske lossnat - känns mycket bättre i alla fall.
måndag 23 september 2019
Mer än måttligt förvirrad och huvudskakande
30 augusti
Jag hade en riktigt slö dag, men det regnade ju också. Soffsnack, arbetsansökningar, sen lekte jag med låtar - tog ackord från en, rytm från en, och text från en, och blandade. Väldigt kul och onödig sysselsättning. Sen hade vi lite mötesmöte också.
Jag är mer än måttligt förvirrad och huvudskakande över hur läget är just nu, hur jag känner och beter mig, hur långt jag gått i det som självklart bara var små lektankar, hur jag tolkar in grejer så att det känns ännu mer bisarrt. var kommer skiten ifrån? Är det bara för att jag är avslappnad, utan press och krav, och måste jobba upp lite dumheter för att det inte ska bli för tråkigt? Det kan vara ett svar på frågan. Sen finns det ett annat möjligt svar, och det är att det inte bara är mig det handlar om. Går här och tror att det kommit spöken i skallen på mig helt plötsligt från ingenstans - men de kan ju också ha kommit utifrån. Det vore så mycket mer logiskt, att det var han och inte jag som började. Eller nåt. Men även det känns skitsnurrigt i den situation som är nu.
Alltså, det blir väldigt tråkig dagbokstext när man är för stolt för att ens inför sig själv våga erkänna saker i klartext. Men om nån läser min dagbok är jag redan psykfallsförklarad och förnedrad tusen gånger om, så jag kanske ska lägga ner de där försöken och prata ordentligt?
Jag gick alltså upp som vanligt i morse, men lite less fortfarande, och med en ovilja att behöva ramla in i ett frukostkäkande myspar. Men jag slapp. Hängde länge med Rut och Kalle sen. Jag frågade honom "har du blivit bra på att ragga", men fick inte mycket till svar. Men nu kändes det mest bara lättsamt och kul. Sen fortsatte det där typiska omkringhängandet och jag bryr mig inte om att låta bli.
Efter mitt datahäng ut i köket igen, och det som fuckade upp skiten mest av allt idag var en omtänksam ostfri del av hans pizza. "jag tycker om dig Kalle", säger jag, och käkar.
Vad är det jag håller på mig nu då? Jag skulle ju aldrig slå på sändaren sa jag. Sen är det mycket möjligt att det inte är nån fara med det. Om det bara är i mitt huvud skiten bor, då är inte signalerna märkbara för nån annan, och alla vet ju att det är Håkan jag är tänd på. Det är lugnt.
Shit, jag känner på mig att jag rätt vad det är kommer att råkräkas över det här, och vilja ha det otänkt för att jag får sån avsmak för min egen skalle. Men det finns också hela tiden en medvetenhet - det här är inte på riktigt. Jag är mycket mer medveten om det än när jag trodde mig vara kär i Håkan efter den grejen. Då var jag ju ett tag nästan inne på att det kunde bli nåt... Det här ser jag igenom så mycket bättre, men det hjälper inte just nu.
Jag hade en riktigt slö dag, men det regnade ju också. Soffsnack, arbetsansökningar, sen lekte jag med låtar - tog ackord från en, rytm från en, och text från en, och blandade. Väldigt kul och onödig sysselsättning. Sen hade vi lite mötesmöte också.
Jag är mer än måttligt förvirrad och huvudskakande över hur läget är just nu, hur jag känner och beter mig, hur långt jag gått i det som självklart bara var små lektankar, hur jag tolkar in grejer så att det känns ännu mer bisarrt. var kommer skiten ifrån? Är det bara för att jag är avslappnad, utan press och krav, och måste jobba upp lite dumheter för att det inte ska bli för tråkigt? Det kan vara ett svar på frågan. Sen finns det ett annat möjligt svar, och det är att det inte bara är mig det handlar om. Går här och tror att det kommit spöken i skallen på mig helt plötsligt från ingenstans - men de kan ju också ha kommit utifrån. Det vore så mycket mer logiskt, att det var han och inte jag som började. Eller nåt. Men även det känns skitsnurrigt i den situation som är nu.
Alltså, det blir väldigt tråkig dagbokstext när man är för stolt för att ens inför sig själv våga erkänna saker i klartext. Men om nån läser min dagbok är jag redan psykfallsförklarad och förnedrad tusen gånger om, så jag kanske ska lägga ner de där försöken och prata ordentligt?
Jag gick alltså upp som vanligt i morse, men lite less fortfarande, och med en ovilja att behöva ramla in i ett frukostkäkande myspar. Men jag slapp. Hängde länge med Rut och Kalle sen. Jag frågade honom "har du blivit bra på att ragga", men fick inte mycket till svar. Men nu kändes det mest bara lättsamt och kul. Sen fortsatte det där typiska omkringhängandet och jag bryr mig inte om att låta bli.
Efter mitt datahäng ut i köket igen, och det som fuckade upp skiten mest av allt idag var en omtänksam ostfri del av hans pizza. "jag tycker om dig Kalle", säger jag, och käkar.
Vad är det jag håller på mig nu då? Jag skulle ju aldrig slå på sändaren sa jag. Sen är det mycket möjligt att det inte är nån fara med det. Om det bara är i mitt huvud skiten bor, då är inte signalerna märkbara för nån annan, och alla vet ju att det är Håkan jag är tänd på. Det är lugnt.
Shit, jag känner på mig att jag rätt vad det är kommer att råkräkas över det här, och vilja ha det otänkt för att jag får sån avsmak för min egen skalle. Men det finns också hela tiden en medvetenhet - det här är inte på riktigt. Jag är mycket mer medveten om det än när jag trodde mig vara kär i Håkan efter den grejen. Då var jag ju ett tag nästan inne på att det kunde bli nåt... Det här ser jag igenom så mycket bättre, men det hjälper inte just nu.
Gick lite för långt i mina tillåtelser
29 augusti
PAYBACK TIME
Skit. Hur kan jag gå och låta mig tänka allt jag vill, och "det är ju ingen fara, det här är bara lite kul och trevligt", och tro att det inte alls ska komma nåt dåligt ur det? Gick lite för långt i mina tillåtelser tror jag, för nu känns det rätt illa. Men egentligen är det väl mest avundsjuka ändå, som gör ont i magen, snarare än svartsjuka.
Annars var det en tung men bra dag. Vårt superlångmöte blev riktigt bra. Mitt mötesunderlättande funkade helbra, berodde nog mycket på att värsta pratkvarnarna inte var med i och för sig, men ändå sjysst att se att jag klarade det. Sen var Heikki jättesocial, och det var också kul. Jag och Rut åt vitkål och pratade om hennes dumma pojkvän, sen satt jag vid datorn och chattade med portugalkillen och småsurade.
Jag har inte strulat på snart tre månader nu. Ett fjärdedels år. Gör mig fruktansvärt less just nu.
PAYBACK TIME
Skit. Hur kan jag gå och låta mig tänka allt jag vill, och "det är ju ingen fara, det här är bara lite kul och trevligt", och tro att det inte alls ska komma nåt dåligt ur det? Gick lite för långt i mina tillåtelser tror jag, för nu känns det rätt illa. Men egentligen är det väl mest avundsjuka ändå, som gör ont i magen, snarare än svartsjuka.
Annars var det en tung men bra dag. Vårt superlångmöte blev riktigt bra. Mitt mötesunderlättande funkade helbra, berodde nog mycket på att värsta pratkvarnarna inte var med i och för sig, men ändå sjysst att se att jag klarade det. Sen var Heikki jättesocial, och det var också kul. Jag och Rut åt vitkål och pratade om hennes dumma pojkvän, sen satt jag vid datorn och chattade med portugalkillen och småsurade.
Jag har inte strulat på snart tre månader nu. Ett fjärdedels år. Gör mig fruktansvärt less just nu.
Har jag fått en nattugglekompis äntligen?
28 augusti
Hjälp, suttit och snackat med Rut till fyra nu, och det har varit supertrevligt. Har jag fått en nattuglekompis äntligen? Avhandlat ämnen som detta jobbiga med att Heikki gömmer sig på rummet, skräckfilmer, konstiga djur och andra läskigheter, alkoholens stördhet och så. Innan dess har jag fixat med husgrejer och hängt med Kalle tills han skulle sova. Han tog mig i armbrytning såklart, även om högern var seg. Ingen brottningsmatch blev det dock.
Tidigare reaktioner kvarstår. Nu tror jag även att det påverkar mitt beteende en aning, och det stör såklart, men jag vet ju att det inte är på riktigt, så det är ingen big deal. Men tänk om jag av bara farten skulle slå på sändaren i alla fall? Utan att upptäcka det själv. Det här är så skumt.
Hjälp, suttit och snackat med Rut till fyra nu, och det har varit supertrevligt. Har jag fått en nattuglekompis äntligen? Avhandlat ämnen som detta jobbiga med att Heikki gömmer sig på rummet, skräckfilmer, konstiga djur och andra läskigheter, alkoholens stördhet och så. Innan dess har jag fixat med husgrejer och hängt med Kalle tills han skulle sova. Han tog mig i armbrytning såklart, även om högern var seg. Ingen brottningsmatch blev det dock.
Tidigare reaktioner kvarstår. Nu tror jag även att det påverkar mitt beteende en aning, och det stör såklart, men jag vet ju att det inte är på riktigt, så det är ingen big deal. Men tänk om jag av bara farten skulle slå på sändaren i alla fall? Utan att upptäcka det själv. Det här är så skumt.
Jag gav upp och satt på samma ställe knäpptyst
27 augusti
Igår var en dag av rätt mycket segande, nån mulen promenad, ett antal timmars mixande, skönt nattsnack i soffan. Och nånstans däri också en aning förvåning över mina egna reaktioner på saker, som att jag typ inte har full kontroll. Men det där lär vara väldigt tillfälligt.
Idag har jag gått till ÖB och Willys. Det var väl hyfsat kul, men regnade. Sen såg vi the Ring, jag, brorsan, Kalle och hans kompis Henrik. Den var rätt läskig faktiskt. Och sen drog vi på Cozy den-klubb i lägenhet på rymdtorget, kändes väl mest som hemmafest. Jag funkade katastrofdåligt ikväll, tvärlåste sig så att jag gav upp och satt på samma ställe knäpptyst. Var nykter. Jag tror jag är rätt dålig på att vara nykter på fester. Men jag vill inte dricka en massa när brorsan är med heller.
Undrar vad det finns för positivt med såna här efterblivenhetsanfall? Gör de mig till en intressantare människa? Mer mångfacetterad sådär?
Igår var en dag av rätt mycket segande, nån mulen promenad, ett antal timmars mixande, skönt nattsnack i soffan. Och nånstans däri också en aning förvåning över mina egna reaktioner på saker, som att jag typ inte har full kontroll. Men det där lär vara väldigt tillfälligt.
Idag har jag gått till ÖB och Willys. Det var väl hyfsat kul, men regnade. Sen såg vi the Ring, jag, brorsan, Kalle och hans kompis Henrik. Den var rätt läskig faktiskt. Och sen drog vi på Cozy den-klubb i lägenhet på rymdtorget, kändes väl mest som hemmafest. Jag funkade katastrofdåligt ikväll, tvärlåste sig så att jag gav upp och satt på samma ställe knäpptyst. Var nykter. Jag tror jag är rätt dålig på att vara nykter på fester. Men jag vill inte dricka en massa när brorsan är med heller.
Undrar vad det finns för positivt med såna här efterblivenhetsanfall? Gör de mig till en intressantare människa? Mer mångfacetterad sådär?
Prenumerera på:
Kommentarer (Atom)