Bra att trotsa telefonskräcken

15 juli

Var väldigt less hela vägen, och en stund när jag kom hem. Sen blev det bättre. Festen blir nog kul ändå. Har varit bra att trotsa telefonskräcken och ringa folk också. Snackat i telefon med Tuva-Li, Britta, Emelie, Jane, Max och Desirée idag. Det blir nog en riktigt trevlig fest trots allt, och de andra får inte hit skitmycket folk heller. Så nu har jag börjat spänna av lite igen.

Är bara Håkan och Heikki hemma nu. Har snackat lite med dem. Känns verkligen totallugnt med Håkan nu, på samma nivå som det var innan hånglet.

Det är konstigt med Martintänkandet, ibland är det skitlångt bak, känns helt knäppt och avlägset att jag skulle kontakta honom, och sen när jag tänker till känns det solklart, speciellt på kvällen när jag ligger och är kelsjuk och drömmer iväg.

Att jag inte kommer få typ några gäster

14 juli

Har grejat med ansökningar, men museijobbet verkar bara så sjysst, så den ansökningen ska jag fila länge på. Har idag insett att jag inte kommer att få typ några gäster på födelsedagen. Det är Arvika, och alla andra är borta på andra grejer, inte ens Håkan och Kalle är hemma, och Jane är dubbelbokad. Jaja. Slipper jag ha nån prestationsångest och kan bli lite full utan att riskera att göra några dumma närmanden. Fast det kanske i och för sig finns nån annan att ragga på? Så fixerad...

Och vill bara få iväg det där sms:et, men det måste ju bli när jag är tillbaka hemma och jag måste ha nån bra idé. Helst nåt som inte är uppenbart en date "Nu ska vi sitta här och lära känna varann". Men vad ska man göra då? Det löser sig väl. Först och främst är ju frågan om han vill träffas, men nåt säger mig att han inte kommer att säga nej om inget dramatiskt hänt.

Ut med bilen i natten

13 maj

Har varit en sväng på biblioteket, träffade Åsa och hennes pojkvän. De verkar bra åt varann. Det verkar mysigt. Jag vill också ha mysigt snart, inte bara imaginärt.
Red Eldur ikväll, han var go, skitsnäll, och lik mig. Älskar promenader, men ogillar att springa.

Jag och Henrik for ut med bilen i natten sen. Hittade en superfin gömd badplats. Och så hamnade vi på en hemsk väg in i dunkla skogen, och den blev mindre och mindre och slutade med en vändplan (tur det i alla fall). Då hade vi åkt rejält långt och var nöjda att åka hem. Men sjysst var det!

Kan inte njuta av att vara kvar här

12 juli

Jag är nog rätt rastlös och oavslappnad nu, kan inte njuta av att vara kvar här. Är väl spänd över födelsedagsfesten, längtar efter kollektivet och ser fram emot att träffa dem, fast jag vet att de jobbar och så, jag har arbetssökande att tänka på, och så förstås detta med Martin. Jag ger honom väldigt mycket bra egenskaper i huvet nu, och tänker på hur trevlig han vore att ha som pojkvän, ingen hets att ses skitmycket och ta en massa hänsyn, han skulle funka bra med mina kompisar, vi skulle bada, gå på konserter, gå på promenad, sega länge på morgnarna. Perfekt. Men undrar hur verkligheten ser ut?

I alla fall ska jag nog skicka sms. Det blir lättast. Om en vecka gör jag det, får nåt tolkningsbart svar förhoppningsvis och... Usch vad läskigt om det verkligen blir en date.

Och sen är det detta att jag fortfarande är lite spänd på det här med Håkan också. Och festen. Märker jag nåt på honom kommer det helt klart väcka grejer till liv, och blir jag full... Men han lär ha spärrar jag inte har, det är nog lugnt.

Till Gröntjärn

11 juli

For till Gröntjärn (med Maria), sen spelade vi äventyrsgolf (jag vann) och så åt vi pizza. Och jag har lyckats snacka med Åsa ikväll och gått en skogspromenad med pappa.

Alla utom jag är stadgade människor.

10 juli

Så ovant att vara på en fest där alla utom jag är stadgade människor som bor ihop med sin partner, 4 av paren har även barn... Inte ens Annas lillasyrra var i min klubb. Och så insåg jag vikten av att ha potentiella ragg på fester - det här var lite tråkigt, trots att alla var trevliga. Och jag fick spela gitarr också, det var kul.

Sen har jag och Maria snackat länge i natt. Det var bra hoppas jag. När hon säger att hon nog bestämt sig för att bryta vågar jag ju knappt andas - här är min chans att säga allt jag kan, men inget som är fel. Skulle bli så jätteglad om hon klarade det här.

Nu känner jag att det ska bli så kul att se hur mina raggförsök på Martin går, att jag bara vill att tiden ska springa dit.

For till stugan

9 juli

Gick till mormor, sen handlade vi, grillade, och for till stugan. Maria var också med. Kul att träffa henne, bra att höra hur hon har det, men svårt att veta vad man ska säga som vanligt. Men kanske behövs mer tid? Måste försöka träffa henne i augusti också, kanske kan jag inte göra nåt, men jag måste i alla fall försöka peppa åt rätt håll.

För övrigt har jag gått och känt mig snygg och söt idag. Det är så konstigt att man kan vara helt ful vissa dagar och andra inte.

Jag har alltid nån kille jag tänker på eller nåt relationsproblem

8 juli

En liten sväng till havet, sen blev det häng med lillebror till efter fyra som vanligt. Jag och pappa pratade lite sådär som det alltid blir när vi åker iväg nånstans... Jag har alltid nån kille jag tänker på eller nåt relationsproblem, och jag fiskar alltid efter de rätta kommentarerna, och får dem. Klart Martin inte kommer tycka det är konstigt om jag hör av mig... Han blir nog lite glad oavsett hans inställning. Inget att förlora.

Men varför tror jag egentligen att jag blivit bättre på att ragga? Allt jag försökt mig på i år har ju blivit helt konstigt. Det här kan ju mycket väl också bli det, men det är åtminstone nyktert.

Vi har det så segt nu, men skönt

7 juli

Näe, nån pepp därifrån kan jag inte räkna med. "Kan jag få hans nummer?" "Ja det kan du". Och inget mer. Vad segt. Men jag KOMMER att försöka träffa honom, jag pallar inte att skita i det, så roligt och spännande är inte mitt liv. Så nu kan jag väl lägga ner tänkandet tills det blir aktuellt?

Vi har det så segt nu, men skönt. Har sett på 4 "De drabbade"-avsnitt, det är så bra! Och ätit mat, och lirat lite covers, det var typ den dagen. Brorsan drar imorgon till Johanna. Jag vill också ha nån jag inte klarar att vara länge ifrån.

Och sen var klockan plötsligt halvfyra

6 juli

Dessa sjuka nattvanor, nu är klockan fyra och jag är inte ens trött. Idag hade vi Sunsetbeach-karaoke vid frukosten (vi tog bort ljudet och snackade själva), det var kul. Måste köra det med kollektivfolk sen... Längtar efter dem. Inte konstigt att jag fick för mig att jag var kär i Håkan förut. Jag är ju kär i dem allihop.

I alla fall blir det inget filmande mer, det har skitit sig med tillstånd, allt verkar ju helt galet klantigt, och alla inblandade är nog lite konstiga. Känns nog ärligt talat lite skönt, och det tycker Henrik med. Vi spelade minigolf, sen stack vi hem till pappa, och har käkat, jag har internetat, och så har vi lekt lite med nåt talprogram, och sen var klockan plötsligt halvfyra.

Jag icq:ade lite med Thomas idag. Kunde inte låta bli att mumla lite om Martin. Det är väl för att jag inte har snackat med nån om honom. Förutom nåt ord till Brorsan då. Jag vill inte snacka, vill inte få det till att bli nåt stort och uppblåst som allt brukar bli, men det har det ju redan blivit egentligen, och det går runt i skallen och jag behöver väl snacka med nån som säger "det är klart du ska ringa" så att jag slipper fundera mer på den frågan. Be brorsan om numret ska jag. Och det är nog lite avgörande - tycker han inte att det är en bra idé så rasar den nog.

Så är det ju ändå ett spänningsmoment

5 juli

Filmteamdagarna har varit rätt okej. Henrik behöver ju lite push, så jag har varit med en del när han filmat runt på stämman, och så har jag gjort intervjuer, läskigt men kul också, när det känns bra, och nyttig grej att träna på. Annars blir det ju mycket häng och slöande.

När jag snackar med mamma inser jag hur bra jag trivs med mitt liv just nu. Dels har hon det kämpigt själv, med jobbosäkerhet och distansförhållande, sen träffar hon på en massa folk i jobbet som har det helt sjukt jobbigt... Visst är jag arbetslös och med störda studieskulder, men jag har det så enormt bra ändå. Jag vill inte ha någon annans livssituation, jag har det bäst. Förutom en liten punkt då, den som ger mig ett sting av avundsjuka när brorsans telefon ringer och han säger "Heeeeeeeeeej! Är det du!". Men egentligen vet jag inte hur relationssugen jag är i och med att jag är så nöjd med saker som det är... Jag är nog hyfsat nöjd med den här biten också. Oftast nån att tänka på, nåt strul ibland, sjysst imaginärt sex... Fast nä. Det räcker inte. Dock finns det väl en bra aspekt, det är nog lite mer spännande så här. Och det är nog grejen med Martin - jag fokuserar på det för att jag "vill se hur det går", och just därför vore det så trist om det bara lades ner. Det blir kul att se vad som händer om jag messar/ringer. Även om det händer nåt kasst så är det ju ändå ett spänningsmoment i boken, kul att läsa. Därför är det också viktigt att fortsätta vara tänd på Håkan för att få in ett spänningsmoment i nästa kollektivfest. Fast de två grejerna krockar väl eventuellt lite.

Jag borde nog inte skriva så mycket dagbok tre på natten. Jag kan ju i framtiden tro att jag varit väldigt förvirrad som ung. Eller, det har inte med tre på natten att göra. Jag borde kanske inte skriva så mycket dagbok om redan uttömda ämnen, det är väl det som är grejen.

Avsmak för sättet jag låter tankarna mala

3 juli

Jo, nu har jag börjat få rätt mycket avsmak för sättet jag låter tankarna mala. Detta fokuserande på en person - ska jag ta kontakt - hur ska jag göra det - vad ska hända - när ska vi hångla första gången o.s.v. Det får jag avsmak av till sist. Det känns osunt. Så det är väl bättre att jag tänker på sex då. Och tänka att bestämmer jag mig för att ringa honom så beror det enbart på min s.f.

I onsdags började vi släpa grejer från Styrsö

2 juli

Brorsan är skyldig mig så mycket på tjänstekontot nu! I onsdags började vi släpa grejer från Styrsö tidig eftermiddag, sen tog allt sån tid så vi kom på att ett till lass inte hanns med innan natten, så vi var på Styrsö till fem på morgonen utan att sova. Brorsan fortsatte greja på ett rätt ineffektivt sätt, medan jag läste böcker om kanaler, älvar och stenar, och hade spindelterapi (När jag efter mycket om och men hade den krypande på handen var den faktiskt liten och ofarlig och nästan söt).
Så for vi med sakerna, sen blev det en stressig dag av arbetsförmedlingsfixande och packande och jag var helt död i huvet, och brorsan var ännu värre. Men vi kom iväg i alla fall med tretåget norrut, och i natt har jag sovit tolv timmar här hos mamma.

Och jag har inte träffat Martin, han var ännu bortrest. Och jag kommer inte att kunna släppa det i första taget, utan har nu att välja på att låta det bli ett segt spökande, smågrämande och "tänk om". Eller ta ett läskigt initiativ.
Brorsan sa "jag tyckte ni flirtade lite", och det är rätt betydande med nåt litet stöd för att allt inte är i ens eget huvud. Så jag tror att jag kommer att ta det där initiativet sen när jag är tillbaks i stan. Jag är intresserad och har en känsla av att han också kan vara det så... Är han det inte kommer han ändå inte tycka att det är nåt konstigt att jag hör av mig. Det är verkligen inte den jättegrej som jag får det till i min skalle.

Och samtidigt får erkännas en viss desperation. Blir tydligt i vissa lägen, typ filmer där folk blir kära och har det gosigt. Och jag vill verkligen ha sex snart. Vad uttjatad denna känsla är.

Ifall jag ska fortsätta med detta tankeklister

29 juni

Väldigt lugnt. Sen var det ett möte på kvällen om Knut och lägenhetsuppsägningen och allt blev mindre glasklart, styrelsen verkar faktiskt ha fuckat upp det en del. Visst finns nog skäl att vräka honom, men det styrelsen kommer med känns inte som att det håller. Jag sa som vanligt inte ett ljud.
Sen har jag sett en skitkass collegefilm från 82 där alla killar var svin, och tjejerna var till lags.

Imorgon avgörs det då ifall jag ska fortsätta med detta tankeklister, fullmatad med potentiella scenarion att loopa. Antingen blir det ju så, eller så får jag släppa det. I såna fall kommer jag i stället att gå tillbaks till tankar på hur kåt jag kommer att vara på Håkan när jag träffar honom igen. De tankarna är ju också lite störda. Fullt normala dock. Brorsan sa nåt häromdan som jag inte tänkt på - Håkan kanske också vill ha sex med mig, men känner ett ansvar eftersom han inte är kär i mig och tänker att jag skulle kunna vara det. Tänk om det är så? Varför har jag aldrig ens tänkt den tanken? Kanske för att jag ser mig själv som cool och rolig och möjlig att bli kär i, men inte så attraktiv att jag är lika möjlig att bli kåt på.

Jag kommer att bli så förbannad ifall jag inte får träffa Martin ordentligt imorgon.

Sluta räkna nån gång, det är bra nu!

28 juni

Diskuterade gemensamma födelsedagsfesten med Anna i morse. Det blir kul. Kom på -hjälp, har jag några att bjuda? Tänk om inga kan komma! Sen räknade jag ut att jag har 30 pers att bjuda. Så även om två tredjedelar tackar nej blir det bra, och så alla från huset på det. Sluta räkna nån gång, det är bra nu!

Idag var jag till stan och lämnade grejer till Desirée och Tuva-Li och fikade. Ikväll har jag skrivit lite, fixat käk, hjälpt till att få igång bredband...

Brorsan sa att jag inte behöver komma ut imorrn, "men det är klart, har du inget bättre för dig". Och det är klart jag inte orkar åka ända dit, och det är klart jag kommer göra det! Är så spänd på det där nu, måste träffa Martin igen, mest för att jag är nyfiken tror jag på hur det blir. Jag kan aldrig bara spänna av och se vad som hänger, måste tänka, och då trissar jag upp det.

Så hur blir det?
1. Segt och trist och ingenting och "hur kunde jag tänka och tro sådär?
2. Trevande men definitivt kontaktsökande, snack i köket som inte vill avslutas och "kan jag ta ditt nummer"?
3. Ett vagt och pendlande mellanting som mynnar ut i ett skitjobbigt grubblande om jag kan ringa honom eller inte.
4. Vi ses inte alls. Den är värst.