Hade det lugnt och förkylt, jag och brorsan.

27 juni

Martin var bortrest, jag var besviken en stund, men vi hade det lugnt och förkylt, jag och brorsan. Såg lite film, musikgrejade, åt pannkakor med jordgubbar. Igår kom det ut lite kompisar till brorsan, och vi såg Sverige-Holland på puben. Äckliga folk där som skrek "ut med packet" och "Sverige åt svenskarna".

Lite distans till martingrejen, men tänker jag på det känner jag starkt att jag verkligen vill träffa honom igen, och rätt spänd på hur det ska förlöpa. Om han är intresserad vet han ju också att det är sista chansen, vi måste komma till att utbyta nummer. Vad härligt det vore att dra upp till mamma och pappa sen och veta att jag har nåt på gång här som väntar.

Jag är så bra på att tänka LÅNGT i förväg. Även om jag och Martin skulle ses senare är det ju inte alls säkert att det skulle bli nåt, jag känner honom inte. han känner inte mig. Jag vet inte vad han vill, även om han onekligen verkar gilla mitt umgänge kan han ju av tusen orsaker vara tveksam till en relation, eller bli det. Och jag kan också bli det.

Jag måste träffa honom mer

ny bok, engelsk-konfekt-omslag. 

24 juni

Ny bok igen. Nytt kapitel av livet som lär bli bra och trevligt det med. I förra boken var det mycket musiksatsning, mycket fester, mycket tramsraggande. Det kommer nog att fortsätta lite så. Men just alkoholen är jag nog lite mätt på, och tramsraggandet skulle gärna få utbytas mot nåt seriöst. Sen är frågan om det gör det. Musiksatsningen fortsätter i alla fall garanterat. Hoppas också på att jag ska tag mig i kragen och engagera mig i nåt handfast politiskt.

Idag är jag hängig, förkylningen slog till. Var på stan och fixade a-kassepapper, köpte en skitbra ny freestyle som jag är jätteglad över, och käkade med Desirrée. Fixade Tuva-Lis kärra till sist, skönt. Var så jobbigt att ringa den där Jon och tjata.

Ikväll har varit underbar. Jag och Kalle har legat i varsin soffa och läst och lyssnat på visor i flera timmar. Det skönaste och bästa att göra en kväll som den här. Och sen går jag förstås och funderar över detta med Martin, men kommer förstås inte fram till så mycket. Jag måste träffa honom mer. Men det är knäppt att jag ska vara så rädd för att eventuellt upptäcka "oj jag hade fel". Så rädd för att jag är alldeles för "på jakt" nu att jag tar vad som kommer i min väg... och att han är helt fel egentligen. Men det är ju inte hela världen! Och varför måste jag i det här läget tänka så långt fram som hur ett förhållande skulle funka? Men det känns ju som att det skulle funka.

Hoppas nu bara att han är där imorgon. Måste få chansen till mer snack om jag ska palla ytterligare initiativ sen. Men det är så skönt att det här är ett ragg med försäkring på misslyckerisken - han är ingen jag kommer att ha minsta anledning att umgås med sen, så det blir inga efterjobbigheter i så fall. Men nåt jag kommit att tänka på är: Om jag plötsligt skulle ha en pojkvän som hälsade på, som jag lutade mig mot i tv-soffan, lite skumt skulle det kännas i Håkans närvaro. Man ska inte hångla med kollektivkamrater!

Att han kunde ta en senare båt

23 juni

Längtat efter att samla tankarna...
Har haft ett par styrsödagar, som inneburit varvning mellan inspelande och lite lätt Martinfokuserande. Igår såg vi Danmark-sverige på styrsöpuben - skitkul match! Sen skulle vi hem och fortsätta inspelningar, jag fastnade lite i köket dock, och snackade lite. I morse kändes det rätt lugnt och ointressant igen - ett tag. Sen blev det en del bra prat igen. Brorsan hade rätt mycket att göra, Martin skulle ta en båt in till stan, så jag sa att jag nog skulle gå en sväng runt ön. Efter lite mer prat sa Martin att han kunde ta en senare båt, så kunde han hänga på mig. Om jag inte hellre ville gå själv alltså? Så allt gick fint, tills att vi stod i dörren och hans kompis ringde och sa att han måste komma och hämta några grejer hos honom och det var bråttom, så han hann precis ta den tidigare båten och dra, och jag fick en ensam skogsrunda. Sen lade vi lite sång, och så drog jag in till stan för rep med andra bandet.

På 16-bussen började endorfinerna eller vad det nu är att verka, jag blev smådisträ, och lite speedad. Vi satt bara på golvet och snackade under repet. Det var sjysst. Och nu börjar det röra sig i skallen och känslorna, är det nåt på gång? Inser att inget egentligen talar mot det. Och att det kanske inte behöver bli så krystat att fixa så vi ses igen sen brorsan flyttat. Med potentialen kommer självrannsakan - hur intresserad är jag? Är det bara för att han är lagom söt, lagom stilren, smart, nån jag inför omgivning lugnt skulle kunna stå för att ragga på?
Nä, jag tror jag är seriöst intresserad denna gång, och det är väl rätt längesen jag verkligen trodde så. Han går att ha kul med. Stelhetsmomenten är förmodligen temporära, han är ju inte helt direkt, och det är inte jag heller. Förmodligen kan han vara lite intresserad. Hjälp.

En till bok, början och slutet representerar rätt bra innehållet. Aldrig har jag under en vår fokuserat på/strulat med olika killar som jag gjort dessa månader. En lite långvarigare hang-up, ett b-hångel, ett riktigt felbedömningsragg, ett hångel med kollektivkamrat, ett knäppt one night one stand, och så slutligen det här, som jag ännu inte vet vad det är, men som i nuläget känns mer lovande än nåt av tidigare krafs. Vi får se.

Ska bli så sjysst att ha ett större kollektiv igen

21 juni

Inatt var det Kristian jag drömde att jag sov med. Men det var väldigt neutralt, inte känsloladdat. Har grejat på internet, sökt jobb, ett som jag faktiskt ville ha till och med, fast det startar i augusti. Blev inget rep idag, och nu är jag rädd att min hals från och med imorgon är paj.

Har haft en slö kväll, rätt mycket telefonsnack (5 pers har ringt mig idag, wow ) . Snackat lite med Heikki nu ikväll. Hyfsat social är han nog, är kanske bara att han inte känner sig hemma i vardagsrummet än, typ som vi kände när Elisa och Ahmed bodde där. Men det är nog lite självupptagenvarning på honom i hur han snackar. Kommer på nu vad jag gillar Kalle nu när han är borta. Han är skön att hänga med. Ska bli så sjysst att komma tillbaks efter uppåtresan, och ha ett större kollektiv igen när alla är hemma.

Det är sjukt vad jag fortfarande kan bli tänd av att tänka på Håkan. Egentligen vet jag dock att om vi väl skulle hamna i säng så skulle allt bli avdramatiserat och förmodligen inte roligt alls längre. Det är bara nån hang-up som blivit nu, som jag nog i och för sig gillar eftersom det är rätt skönt att vara kåt, och ha nåt speciellt att fokusera kåtheten på, även om det bara är drömmar. Undrar vad han tänker på? Trots allt erkände han ju sin sexuella frustration där minuterna innan mitt utfall. Men jag vet ju inget om honom, jag vet bara att han inte fungerar som mig.

Förut var han lite mer än alla andra kompisar

20 juni

I morse innan jag vaknade hade jag sex med Max, och det var så trevligt och bra att jag levde på det även sen jag vaknat. Men det är ändå lite skumt det där med sexdrömmar - jag har aldrig tänkt nåt sånt om honom, men nu när jag träffar honom kommer det ju ändå kännas lite pinsamt.

Jag gick upp halvett i morse, inte mått illa en sekund under morgonen. Sen gick jag bort till Kristian, vi lirade lite, snackade, tog  en promenad. Känslan var lite att SÅ förbannat kul har vi väl ändå inte? Förut var han alltid lite mer än alla andra kompisar, men det är inte så längre. Och jag blir så arg på honom så snart det blir prat om hans dotter, och han säger att han ska lägga ner att ha dåligt samvete, och att träffa henne ett par ggr per termin räcker, för han vill inte vara låst i Göteborg. Men jag säger aldrig nåt.

Imorgon kör inspelandet igång igen, hoppas nu bara rösten håller. Och så får jag träffa Martin igen, det ses också lite fram emot. Ett eventuellt raggande som är helt nyktert vore sjysst. Men jag vet ju inte ens om han redan kanske har nån. Annars känns han bra, det lilla jag träffat honom. Vettig och snäll och trevlig och dessutom söt.

Blev sista nattvagnen

19 juni

Lugn dag, sen var vi på Pustervik, jag, Jane, Lena, Hampus, Hanna, Isak. Desirée kom en stund också. Var trevligt, ett okej band, och hyfsad musik att dansa till. Blev sista nattvagnen. Trött. Inga jättefyllor och inga ragganden ikväll. Dansgolvsraggande är jag nog ändå rätt osäker på.

Var på nicaraguafest

18 juni

Baksidan av ledighet - såna här ångestdagar när man går och drar och mår dåligt åt det. Fast kvällen blev rätt bra. Var på Nicaraguafest som Sonja och några fler hade. Det var bra mat och mysigt. Lirade lite också, feministlåt och Can. Sen såg vi på fotboll, dansade lite och så. Kändes lite internt men okej. Träffade Lena och några till på Kellys sen, men de var sega, så vi käkade falafel och drog sen. Fick vagnsällskap med Teresa och Annie. Annie är nog rätt sjysst egentligen.

Jag saknar kollektivet. Nu är Kalle också borta, vi är verkligen inte nåt kollektiv som är kvar. Jane är antingen trött eller så hänger hon mest med Hampus. Hampus är ofta lite sur och avig. Heikki är bra, men det är inte helt avspänt. Undrar lite hur det blir när Håkan kommer hem, om attraktionen finns kvar och hur det påverkar saker. Jag ska inte bli full i alla fall.

Han åker, det känns bra

17 juni

Fixardag på stan. Mådde gott. Konsumerade lite. Käkade på Bombay med Desirrée, träffade på IR-Sonja. Var lite sur för att jag ville öla vid sjön på kvällen men vi skulle ha möte.

Kristian har fått sitt efterlängtade besked idag, han åker. Det känns bra. Jag har väl haft nån slags liten brytningsprocess nr 2 nu i vår, redan överstökad, så det är inget jobbigt med att han drar. Nu kan jag börja köra även de mest ocensurerade låtarna om honom också. Ja, det är något som är skönt, lättat. Jag har nog mått dåligt åt vår kompisrelation trots allt, men bara ibland. Emellanåt har det ju bara känts skitbra. Jag känner i alla fall inte längre nåt direkt behov av att träffa nån bara så att Kristian ska få se... Så pass har jag tydligen mognat.

Men nu är det hångelsug igen, och så. Det dåliga sexet i onsdags hjälpte visst inte, jag vill strula igen. Men lite är det väl så, eller ganska mycket, att det är väldigt alkoholrelaterat. Jag har varit bra full alla gånger jag strulat i år. Känns rätt synd att det ska vara så.

Vilket kasst sjävförtroende jag hade gällande raggande.

16 juni

Idag bakade jag bröd, var vid sjön med Rut och Kalle, och käkade jordgubbar hos Tuva-Li. En bra dag alltså, och det känns väldigt bra, nästan allt nu. Tidigare har allt känts som att det varit övergående perioder, nu känns det oändligt. Visst, bra grejer lär ta slut, men det komme nya... Och jag kan vara kvar här så länge jag vill.

Läser lite gammal dagbok - vilket kasst självförtroende jag hade gällande raggande. Jag fattade inte alls hur nån som Thomas kunde vara intresserad av mig, eller hur nån överhuvudtaget kunde. Vill bara säga "lilla vän" till mig själv. Hur kunde jag inte fatta det? Jag tänker så annorlunda nu. Jag vet mina kvalitéer, vet hur flirtande går till, vet att det är helt naturligt att killar kan intressera sig för mig. Jag vågar ta initiativ, det är inget farligt längre. Trots att jag varit singel snart ett år är jag inte ett dugg orolig att jag inte ska träffa nån.

Och luften sjuder av motresponssignaler

15 juni

Idag har väl varit lite halvmeningslös. Men foten har kommit igång i alla fall, så jag har varit ute lite. Fick ett ryck att jag ville ha kompisar, men det blev att jag drog till sjön själv, utan bad eftersom det började regna. Ska träffa Rut imorgon och kanske dra till havet i alla fall. Nu ikväll har jag spelat Afghan whigs-låtar och verkligen älskat det. Blev tvungen att dra ner till bastun en stund till och med.

Just nu känns det som att min omgivning innehåller oändligt med potentiella ragg, fattar inte vad det är med mig. Och luften sjuder av motresponssignaler, men större delen av dem borde ju vara inbillning. Vet inte heller hur mycket signaler jag slänger omkring mig, kanske är det studsar av dem jag känner av. Idag har det känts lite skumt med Heikki. Men det är självfallet inget att ens fundera på, det är bara allmän ny-i-kollektivet-spänning som jag känner av. Klart man bjuder till lite extra nu. Och lite bustankar kanske, olaglighet. Undrar hur det blir när Håkan kommer tillbaks. Även om jag inte längre alls känner mig kär i honom så kommer det väl kanske inte att vara dödsneutralt där, inte om jag är på det här humöret.

Och hur den gamla s.f. kan ha en i sitt våld... Jag har tänkt mycket förut att det går rätt bra att vara utan, men nu känns det som att det upptar mycket energi att gå och sukta, och det styr ju lite mina handlingar också, och jag har inte full kontroll längre. Bra att jag ska sätta in alkoholpolisen nu igen.

Att se till att få hans nummer?

14 juni

Har varit en ganska tung rephelg. En upplyftare dock är att Martin flyttat in i brorsans hus. Skitsöt! Och trevlig. Men frågan är hur jag ska lyckas ragga på honom, så lite tid kvar. När brorsan flyttat finns ju ingen connection längre... Men jag behöver väl inte ragga på alla egentligen... även om det är kul. Men alltså... vore det extrempatetiskt att se till att få hans nummer? Vill han inte träffa mig så är det väl inte hela världen, jag behöver ju inte se honom mer. Men nu går jag väldigt händelserna i förväg. Finns väl redan tillräckligt i mitt huvud egentligen.

Idag åkte jag hem från Styrsö, och har inte gjort så mycket. Hängt lite med Heikki, haft kollektivmiddag (Kalle har fått värsta hushållsrycket och även storstädat köket) och sett på fotboll. Jag är verkligen sällskapssjuk nu, vet inte varför. Men det känns inte jobbigt. Det är inte att jag känner mig tvungen att vara social fast jag egentligen har annat jag vill göra, utan jag VILL sitta med kollektivarna och se meningslös tv, jag har skitkul när jag gör det. Heikki är lite svår, jag gillar honom, men vet inte riktigt var jag har honom. Sen påminner han väldigt mycket om Johannes, och det får mig nog att gilla honom lite extra. Det är konstigt men jag har tänkt lite på Johannes nu igen.

Och sen har det ju gått fram och tillbaks i skallen, vad gör jag om Simon trots min diss ringer igen? Och så har det i takt med att vissa fysiska behov gör sig påminda lutat alltmer åt att jag nog vill träffa honom igen ändå. Men han har inte ringt. Och det är väl säkert bra.

Stel och tyst och hade inte speciellt kul

11 juni

Idag var Kristian här, vi lagade käk och så, var trevligt. Har sagt det förr, men nu känns det som att det är lugnt, att det inte behöver komma fler bakslag. Jag är ju knappt ens besviken över att det inte blir nån vandring p.g.a. min fot, så det känns som att han lyckats bli mindre betydande nu.

Sen han stack var det rätt segt. Tv-hängt med Kalle, lirat lite Weakerthans i akustikrummet, skrattat åt SD:s valkampanjsutskick. Heikki är väldigt trevlig, fast verkar lite osocial, men det kan ju vara för att allt är nytt nu, hoppas jag i alla fall. Jag gillar sällskapssjuka människor.
Jag var hos Anine och spelade sällskapsspel. Jag fungerade inte så bra socialt ikväll. De var 10 pers, och även om inte alla kände varann var jag stel och tyst och hade inte speciellt kul. Sånt som händer ibland.

Den känns ju väldigt knäpp fortfarande och en aning overklig den där grejen igår... Jag fattar inte nu att jag inte fick mer panik när jag vaknade, i stället låg jag bara där och tyckte att det här var ju lite lustigt. Det var aldrig jobbigt. Det är väl mest törnen på alkoholhanteringssjälvförtroendet som är jobbig.

Att vakna hos nån man inte ens minns att man pratat med

10 juni

Igår var jag på arbetsförmedlingen, jag får visst a-kassa nu i alla fall, trodde jag ju aldrig. På kvällen hade vi en bandfika. Det var väldigt trevligt. Sen ville jag, Eira och Julie öla, så det gjorde vi. Först på Nevada ett tag, bra många öl, sen så gick vi till Kompaniet, och det blev ju öl där med, frågan är bara hur jag lyckades bli SÅ full som jag blev.

Jag minns inte mycket, det sista är att jag, Eira och Julie satt och pratade bara vi... och så ett svagt fragment av att ha gått på Galileis gata på väg hem till en kille. Och där vaknade jag alltså. Och det är ju lite jobbigt att vakna hos nån man inte ens minns att man pratat med. Och att behöva fråga "men alltså... hade vi oskyddat sex igår?" "Nä, vi hade inte sex överhuvudtaget, vi var för fulla och trötta". Skönt. Men vi var rätt bakfyllekåta och hade sex på morgonen. Ingen höjdare dock, men det är nog bra att få lite dålig sex så att man slutar tråna så mycket efter det.

Simon som han visst hette var halvsnygg, och verkade vettig enligt rumsinteriören (en bas, ok bandaffischer, No logo...) men han var nog ändå lite störig, ingen jag skulle vilja träffa igen. Fast rätt mysigt att ligga bredvid nån. Jag måste ju upp till sjukgymnasten sen, ruggigt flumbakfull, men ej illamående som tur var. Sen har jag legat hela dagen i tv-soffan och segat, men mått hyfsat.

Fast nu blir det ju till att vara hård igen, det där var urspårning i högsta grad, och jag hade inga spärrtankar när jag ölade igår, så det var på tiden att det blev nån skit, det förtjänade jag. Men grejen känns inte speciellt jobbig i sig.

Mitt när jag skrev dagbok nu ringde Simon. Hade ju lämnat mitt hemnr utifall att min tappade mobi skulle dyka upp hos honom. Men det gjorde den ju inte, han ringde ändå. Jag fick en liten aning panik, oförberedd som jag var. Han ville ses ikväll, jag försökte låta trött och seg, och sa att jag snart skulle lägga mig. Sen frågade han om mina helgplaner, och jag sa att jag var upptagen med inspelning på Styrsö. Jag var alltså inte alltför entusiastisk. Han som till och med sa att jag kunde få en mobil av honom. Sen sa han "harebra, jag ringer nog igen". Men frågan är väl om han gör det.

Jag fick ångest direkt jag lagt på - borde jag inte gett honom en chans? Men jag tror ändå dissa är bra i detta läge, även om en del av mig tycker "vad spännande och kul, klart jag borde träffa honom och se hur det känns". Men jag vill ju inte ha sex med honom igen, och jag har sett varnande grabbiga drag som jag bör passa mig för, vore galet då om han skulle lyckas charma mig till att skita i såna grejer. Men lite kul är nog det här ändå. Shit vad mycket ragg det varit på sistone. 

Jag tror jag lyder brorsan för övrigt.

8 juni

Blä! Kan ta 4-6 veckor med min förbannade fot, och är skitlätt att slå upp den igen om jag ska gå i skogen. Men annars har det varit en lugn och bra dag. Har värsta poplåten på gång, men ingen text. Jag och Kalle såg en skittråkig film vars enda behållning var att vi lekte att det var en thriller. Med Heikki är det fortfarande lite spänt.

Jag tror jag lyder brorsan för övrigt, kär i Håkan är jag inte, men det hindrar ju inte att jag kan tänka på sånt som hur det skulle känts ifall han haft stånd under jeansen när vi hånglade, och gilla tanken.
Jag mördar den som tjuvläser min dagbok.

"Du är inte kär i Håkan, det fattar du väl?"

7 juni

Första dagen på sommarlovet, typ. Sämre fot - det stör mig! Jag var till tandforskningen, sen fikade jag med Desirée, och det var väldigt trevligt. Hemma blev det väl mest slöande, lite gitarr, lite tv, lite socialiserande med nyingen. Han känner Magnus väl, och Ivan. Förmodligen Johannes med, det är sjukt med alla kopplingar som finns... Innebär detta att Johannes kommer att hänga en del hemma hos oss nu? Fortfarande ser nåt spöke i mig nåt lite jobbigt i det där att vi inte kändes vid varann på tågstationen, och fortfarande tycker nåt spöke lite om Johannes, minns det sjyssta kelandet.

Jag snackade med brorsan idag. Han är så dominant. Nu när jag berättade om Håkan och att jag typ kände mig kär, sa han "Det är du ju inte! Du är inte kär i Håkan, det fattar du väl?" Och bara för han säger så börjar jag fundera, och det känns plötsligt mindre självklart att det skulle vara kär jag är nu. Näe, det lär vara lite dum inbillning.

Höggradig patetvarning

6 juni

Idag när jag sovit mig hyfsat välmående och klev upp ramlade jag in i Heikki och hans kompisar, och ett värsta flyttlass. Han verkar sjysst i alla fall. Annars har det ju varit möten hela dagen, det sista var rätt skitjobbigt fast det bara handlade om grus och asfalt. Har varit trött.

Suttit och flutit bort ibland i gamla vanliga tankar. De är väl rätt nya just de här tankarna i och för sig, men det är väldigt gammalt tema. I höstas var det inte så här, jag kände annorlunda då. Jag tyckte Håkan var skitsöt och skulle dödat för sex med honom, men det var inte som nu, och det är väl inte konstigt att jag tycker om Håkan mer nu när jag känner honom. Men att jag dessutom är lite kär? Fortfarande oanständiga tankar såklart, men lika mycket längtar jag bara efter att sitta och se på tv ihop med honom, eller känslan när han flinar åt nåt jag säger. Yeah, höggradig patetvarning. Det kändes inte så här i höstas. Men nu är det ju inget jobbigt med det, det är väl därför jag kan med att känna det. Egentligen vore jag nog livrädd, ifall nåt var allvar.

Ännu lite hög på spelningen. Sjukt att vi kommit så långt, och att de älskade oss igår. Men inte blir det några ragg för det...

Snackade lite med Kristian, jag är nog inte less längre nu när jag ställt in mig på att vi inte är så jättekompisar längre. Men det var lite kul att berätta om Håkanhånglandet, jag sa det lite sådär i förbigående, som att hångla med kollektivkamrater är nåt man gör titt som tätt. Fast det stämmer ju nästan i mitt fall. Upptäckte nu att för ett halvår sen skrev jag "det kanske händer om vi båda blir dyngfulla ihop nån gång, men då kommer jag ju ändå inte ihåg det, så skitsamma" i dagboken. Då kändes det alltså inte så oväntat som det sen gjort på sistone.

Värsta publikresponsen

5 juni

Stressdag. Först färneboprat, lite halvjobbigt. Sen drog vi iväg till spellokalen, för rätt mycket dötid, lite soundcheck och så. Sen blev det en ganska trevlig kväll - våran spelning gick skitbra! Fick värsta publikresponsen.

Johannes var där också, fast vi hejade bara, och han såg inte ens hela spelningen. Fast han är så osnygg är jag ännu lite svag för honom. Men han verkar väldigt raggkompetent. Själv fick jag inga ragg. Det roligaste var väl att snacka med Julie om håkangrejen. Pussla ihop det som är alkoholdiffust. "Ni låg ju sådär ett tag, sen sa Britta "Ligger dom och hånglar?".
Alltså, han måste väl ha gillat det, velat det? Tvekan kom väl efter en stund? Och han skulle inte gett med sig och kysst tillbaks om han inte velat? Och egentligen - det där med att han också sa att han var sexuellt frustrerad var väl en kommentar som kunde tolkas lätt åt ett håll?
Och om det nu är så att jag varit övertrevlig mot honom efter det här så att Jane märkt det, borde han då inte markerat lite avighet tillbaks? Vore det inte rätt logiskt att Håkan känner lite som mig?

Så svåravläst

4 juni

En rätt så bakfull morgon, men inte katastrof. Sista redovisningarna, sen for jag och Jane hem, och käkade, slöade, tvättade hennes väggar i ineffektivt tempo.
Ikväll var vi och fikade med klassengänget, ingen var festglad längre... Men imorgon lär det ju bli. Det ska bli svinkul! Lagom nervöst också.

Och jag fortsätter tänka väldigt mycket på Håkan. Men jag tror ändå att det lugnar sig, att kommer att kännas väldigt distanserat igen sen när han är tillbaks. Jag är inte den som går och blir besatt av nåt ifall det känns jobbigt och kört heller, och det lär det ju förmodligen göra.
Jag sa till Jane idag att "jo, jag är nog lite kär" och hon är ju inte förvånad. Sen är jag och Jane överens om att Håkan inte går att veta var man har, så svåravläst. Men nog verkar han alldeles för disciplinerad och strikt för att göra nåt oförnuftig. Jag vill tro att det är det som är anledningen till att det nog inte skulle finnas en chans att det blev nåt. Och det är väl bra.
Men jag är livrädd för att dricka mig full i närheten av honom igen. Just nu skulle det aldrig sluta bra. Tur han är borta.

Sen drack vi vin i en park

3 juni

Skola. Lugnt. Sen drack vi vin i en park, och jag övervägde att stanna men for hem för samordningsmöte, och så var det inställt. SKIT! For tillbaks, blev rätt trevligt i alla fall, skitfin kväll, sen däckade jag nästan inne på Röda sten.

På vägen hem idag pratade vi lite om Håkan, och då insåg jag vad mycket detaljer som jag tycker är skitbra med honom utan anledning. Saker som jag blir lite varm av att tänka på. För övrigt har det varit mycket flams om vårt hångel i gänget ikväll. Och lite insikt att det kanske var ertappandet som satte stopp på det, Karins "Men vad gör ni??" och alltså inte Håkans ovilja. 

Jag har två grymma band som går framåt med stormsteg

2 juni

I morse kändes allt helt knäppt. Hade svårt att få i mig frukosten, var helt stirrig, stängde in mig i badrummet och frågade mig, vad är det här? Men så fort han åkt lugnade det sig. Så det är nog så, det lugnar sig nu. När han kommer tillbaks är allt som vanligt. Men jag skulle verkligen ge mycket för att kunna veta hur han tänker. Han är så svårläst. Har jag totalt feltolkat honom? Eller är det han som inte tolkat av mina signaler? Och hur går tolkningen nu? Om Jane märkt det...
Äsch, skitsamma.

Jag har repat idag, och sett Múm. Och fått ett till spelningserbjudande på lördag som jag alltså fick dissa pga annan spelning, coolt! Var tvungen att messa till Kristian om det, fast jag vet att han nog bara blir less och avundsjuk. Mitt lilla sätt att klubba till honom där jag vet att det tar...
Jag har TVÅ grymma band som går framåt med stormsteg, det är så sjysst!

Hon hade visst observerat hur vi snackat mer

1 juni

Idag på väg till vagnen sa Jane "...men börjar du bli lite kär i Håkan eller?"  för hon hade visst observerat hur vi snackat mer än vanligt och sådär. Så jag hade kanske fel i tron att den bara låg i mitt huvud, den där laddningen. Visst är det nog så att jag och Håkan snackat lite mer, skämtat lite mer, varit lite mer i kontaktläge... När det rent logiskt borde kunnat vara tvärtom, visst undvikande och stelhet.

Om Jane märker är det inte bara i skallen. Så tänk om det är så? Att jag börjar bli lite kär. Men han åker imorgon, borta en månad. Det frustrerar lite förstås. Och frustration är ytterligare ett tecken, den jobbiga biten av... nä jag vägrar erkänna mig förälskad eller nåt, det är så ologiskt. Nu? Efter ett åt?