29 februari
Dagssoundtrack: Bob/the Bear Quartet
Bra humör ja! Äcklig mat för munnen men delikatess för ögonen. (han hade bordet närmast vårt). Sen har jag gjort prisundersökning och lite till.
Smed planer som vanligt i matsalen. "Dom där kan sätta sig vid det bordet, för då blir bordet närmast framför mig ledigt, och då sätter sig hans klasskompisar där..." Jo, det ordnar sig. Men... platsen som innebär "vänd åt fel håll" är tyvärr ledig... Ja! Han sätter sig på andra sidan ändå! Och inte en kotte i vägen, superläge! Och idag får jag inte panik heller för att han sitter så nära, jag är bara totalnöjd, och sitter och iakttar honom medan jag käkar den torra mackan efter den andra. Iakttar hans gröna adidaströja, hans födelsemärka på halsen, hans mun, hans lugg som ibland åker fram och skymmer hans ögon. Och helvete vad söt han är. Iakttar hans blick som far omkring åt lite olika håll, ibland möter den min, men byter snabbt riktning. Så pass nära att jag tydligt hör hans röst när han pratar, men för mycket oväsen för att jag ska höra vad han pratar om. Iakttar bara, och fumlar med mackorna. En gång när jag efter att ha brett en höjer blicken hamnar jag rakt in i hans ögon, och FLAPP säger det när min hjärna tappar balansen och trillar omkull. Efter fyra mackor med ett glas mjölk till säger strupen stopp, jag kan inte svälja mer. Går härifrån.
Senare under rasten är jag lite ivrig att följa med till cafeterian, för på vägen dit står en person och tittar över skåpraddan.
Råkar kolla rakt in i hans ögon när jag går förbi. Råkar bara... Resulterar i att jag sätter mig i soffan därinne, lutar mig tillbaka och stirrar glatt upp i taket, lite frånvarande. Mysigt.
Nu är klockan tolv på natten.
Jag har Paulfeber.
Minns hur han såg ut i matsalen, har kvar bilden. Hans blick som snabbt far till mig, sen snabbt åt ett annat håll, nästan omärkbart.
Hans ögon.
Hans ögon - helvete vad dom kan konsten att fälla mig ibland. Paul Moberg, jag gillar ditt utseende. Nånting med dig.
måndag 28 februari 2011
Glad igen
28 februari
Sov länge, vaknade av pappa. Han skjutsade mig hem. Har skrivit brev, lyssnat på musik, slöat, haft det skönt. Hemma pga förkyld + klen lektionstid. Bra humör.
Nu är jag på lite glatt humör igen.
Och imorrn är det torsdag.
Imorrn ska jag ha Pauls ögon serverade på ett fat, kompletta med "problemlösarblicken".
Sov länge, vaknade av pappa. Han skjutsade mig hem. Har skrivit brev, lyssnat på musik, slöat, haft det skönt. Hemma pga förkyld + klen lektionstid. Bra humör.
Nu är jag på lite glatt humör igen.
Och imorrn är det torsdag.
Imorrn ska jag ha Pauls ögon serverade på ett fat, kompletta med "problemlösarblicken".
söndag 27 februari 2011
Kan en hypercharmig kille vara utan tjej
27 februari
Dagssoundtrack: From one cums one/fIREHOSE
Sov länge, åt en hamburgare. Vi började halvett. Slutade två. Förkyld. Var hos mamma på kvällen, och sov där också. Åt godis, såg på TV.
Näe, inte vad hon visste. Åsa alltså. Ingen tjej trodde hon, men en tjej brukar "hålla på" med honom, för att få en annan killes uppmärksamhet mest, trodde hon. Jessica hette hon. Jessica hette tjejen det handlade om den där onsdagen när jag blev så förbannant deprimerad, lyckades jag luska ut. Så det var väl hon. Så förbannat deprimerad hade jag kanske inte behövt bli.
Martin då? Han blev jag också förbannat deprimerad av några dagar. När brorsan berätta om den där tjejen, då föll ju världen. Men för sådär tre veckor sen frågade pappa lite i förbigående: "Hur gick det för Martin med den där tjejen, blev dom ihop eller?" "Nä, det blev aldrig nåt, hon var en konstig människa."
Ja, nåt i den stilen.
Så, alltså, hela den perioden när jag gick och trodde att han hade en tjej, jag var så säker på det, då var det aldrig nåt, redan över. Så "depressionen" var onödig. Eller? Träning kanske?
Kan en hypercharmig kille va utan tjej, då kan ju flera. Det inger stort hopp inför framtiden. Man kan kanske lyckas hugga nån om sådär 10 år.
Dagssoundtrack: From one cums one/fIREHOSE
Sov länge, åt en hamburgare. Vi började halvett. Slutade två. Förkyld. Var hos mamma på kvällen, och sov där också. Åt godis, såg på TV.
Näe, inte vad hon visste. Åsa alltså. Ingen tjej trodde hon, men en tjej brukar "hålla på" med honom, för att få en annan killes uppmärksamhet mest, trodde hon. Jessica hette hon. Jessica hette tjejen det handlade om den där onsdagen när jag blev så förbannant deprimerad, lyckades jag luska ut. Så det var väl hon. Så förbannat deprimerad hade jag kanske inte behövt bli.
Martin då? Han blev jag också förbannat deprimerad av några dagar. När brorsan berätta om den där tjejen, då föll ju världen. Men för sådär tre veckor sen frågade pappa lite i förbigående: "Hur gick det för Martin med den där tjejen, blev dom ihop eller?" "Nä, det blev aldrig nåt, hon var en konstig människa."
Ja, nåt i den stilen.
Så, alltså, hela den perioden när jag gick och trodde att han hade en tjej, jag var så säker på det, då var det aldrig nåt, redan över. Så "depressionen" var onödig. Eller? Träning kanske?
Kan en hypercharmig kille va utan tjej, då kan ju flera. Det inger stort hopp inför framtiden. Man kan kanske lyckas hugga nån om sådär 10 år.
lördag 26 februari 2011
EverybodyElse-skivan är på.
26 februari
Dagssoundtrack:It only takes a flashlight to create a monster/the Bear Quartet
Matteprovet blev VG+. Helvetes jävla slarvfel! Dåligtmående men ok humördag. Fast blä på kvällen, något bättre sedan.
Dagen är ju ganska okej, trots att jag är hypertrött, har ont i magen och ont i skallen. Humöret är okej, grundtonen.
I brevlådan ligger islandshästklubbens tidning. "Jo, eh, kul..." tänker jag som jag brukar, men jag har föraningar.
Och sen jag läst igenom den hatar jag världen. Hatar och hatar.Sådär som jag brukar göra ibland.
Helvete! Hur länge har jag ridit? Hur tuff har jag varit, på egen hand, ensam och ändå åkt på läger? Till vilken jävla nytta? Hur mycket jävla kontakter har jag? Inte ett skit! Hur mycket respons har mitt kämpande gett? Jag har inte en enda kompis att kunna åka ner på NM med. Inget stallgäng. Inga kompisar att kursa med. Det spelar väl ingen roll om jag köper en häst heller, lika helvetes ensam är jag för det. Så nu sitter jag här, försöker skriva av mig, väntar på att Pappa ska komma hem.
Aching for a little justice whatever that is.
EverybodyElse-skivan är på, njutbart, smärtlindrande som alltid. Och min egen röst lyder lite bättre än vad den brukar just idag, barmhärtigt nog. Kan vartenda ord, varenda ton, inne i huvudet. Bear Quartet, gudarna. Musiken är gjord just för mig, just för detta ögonblick. Men just nu kan den inte få mig att förstå vad det är för mening med all skit. Varför jag är så ensam.
And every night loneliness comes on. Smärta. I use to wonder why. Helvetes smärta. Vill inte ha den. Men den är min, kommer alltid att vara min. Sitter där. Alltid densamma. Och kommer till ytan ibland. I am Human, I have human feelings. Men ibland, just nu fattar jag inte hur, men ibland tänker jag på mig själv som att det skulle finnas hopp om mig. As usual I am no one. Men liksom, att jag kan ju bli nån jag också. För att jag har mig själv, min hjärna, min medvetenhet. Det här har jag tjabblat om förut. Men det är så. Det är min tröst. Det är de dumma som är lyckliga.
Dagssoundtrack:It only takes a flashlight to create a monster/the Bear Quartet
Matteprovet blev VG+. Helvetes jävla slarvfel! Dåligtmående men ok humördag. Fast blä på kvällen, något bättre sedan.
Dagen är ju ganska okej, trots att jag är hypertrött, har ont i magen och ont i skallen. Humöret är okej, grundtonen.
I brevlådan ligger islandshästklubbens tidning. "Jo, eh, kul..." tänker jag som jag brukar, men jag har föraningar.
Och sen jag läst igenom den hatar jag världen. Hatar och hatar.Sådär som jag brukar göra ibland.
Helvete! Hur länge har jag ridit? Hur tuff har jag varit, på egen hand, ensam och ändå åkt på läger? Till vilken jävla nytta? Hur mycket jävla kontakter har jag? Inte ett skit! Hur mycket respons har mitt kämpande gett? Jag har inte en enda kompis att kunna åka ner på NM med. Inget stallgäng. Inga kompisar att kursa med. Det spelar väl ingen roll om jag köper en häst heller, lika helvetes ensam är jag för det. Så nu sitter jag här, försöker skriva av mig, väntar på att Pappa ska komma hem.
Aching for a little justice whatever that is.
EverybodyElse-skivan är på, njutbart, smärtlindrande som alltid. Och min egen röst lyder lite bättre än vad den brukar just idag, barmhärtigt nog. Kan vartenda ord, varenda ton, inne i huvudet. Bear Quartet, gudarna. Musiken är gjord just för mig, just för detta ögonblick. Men just nu kan den inte få mig att förstå vad det är för mening med all skit. Varför jag är så ensam.
And every night loneliness comes on. Smärta. I use to wonder why. Helvetes smärta. Vill inte ha den. Men den är min, kommer alltid att vara min. Sitter där. Alltid densamma. Och kommer till ytan ibland. I am Human, I have human feelings. Men ibland, just nu fattar jag inte hur, men ibland tänker jag på mig själv som att det skulle finnas hopp om mig. As usual I am no one. Men liksom, att jag kan ju bli nån jag också. För att jag har mig själv, min hjärna, min medvetenhet. Det här har jag tjabblat om förut. Men det är så. Det är min tröst. Det är de dumma som är lyckliga.
fredag 25 februari 2011
uppgång
25 februari
Dagssoundtrack: Do you like me/Fugazi
Intervjuade farfar, såg på skidor, åt, åkte hem. Läste ut "inte som andra döttrar", åt semlor, såg Alternative nation på Mtv till c:a halvtolv.
På uppgång tror jag, hoppas jag. Hormoner, skulle jag tro, det borde va det de här svängningarna beror på. Om jag kollar bakåt i dagboken syns vissa mönster. Men det kan ju inte va bara det. Jag är väl rätt krafsig inuti också.
Dagssoundtrack: Do you like me/Fugazi
Intervjuade farfar, såg på skidor, åt, åkte hem. Läste ut "inte som andra döttrar", åt semlor, såg Alternative nation på Mtv till c:a halvtolv.
På uppgång tror jag, hoppas jag. Hormoner, skulle jag tro, det borde va det de här svängningarna beror på. Om jag kollar bakåt i dagboken syns vissa mönster. Men det kan ju inte va bara det. Jag är väl rätt krafsig inuti också.
torsdag 24 februari 2011
24 februari
24 februari
Dagssoundtrack: Twinreciever/the Bear Quartet
Upp halvtio!! Läste, såg på slalom, gick ut, sen kom Rakel och c:o och åt mat. Gick ut en gång till, såg schlagerfestivalen, såg film, "huvet över vattnet", kul!
Dagssoundtrack: Twinreciever/the Bear Quartet
Upp halvtio!! Läste, såg på slalom, gick ut, sen kom Rakel och c:o och åt mat. Gick ut en gång till, såg schlagerfestivalen, såg film, "huvet över vattnet", kul!
onsdag 23 februari 2011
23 februari
23 februari
Dagssoundtrack:At the warehouse/the Bear Quartet
Sov länge, glömde sjukanmäla mig, var hemma pga klen lektionstid. Läste mest. Åt, packade. Åkte till farmor och farfar. Fikat, läst, halvblä humör.
Dagssoundtrack:At the warehouse/the Bear Quartet
Sov länge, glömde sjukanmäla mig, var hemma pga klen lektionstid. Läste mest. Åt, packade. Åkte till farmor och farfar. Fikat, läst, halvblä humör.
tisdag 22 februari 2011
Totalfri sikt
22 februari
Dagssoundtrack: Rudy/Sammy
Jättetråkiga lektioner. På lunchen hade jag drömspanläge. Men han kollade förstås åt alla håll utom rakt fram. Bara inte gjort saker sen.
Ett sånt gloläge får jag väl aldrig igen. Hade honom rakt framför mig, ett bord ifrån. Och totalfri sikt. Först panik nästan, nervskrammel, och jag visste inte vart jag skulle titta, började äta hetsigt. Men sen glodde jag, glodde, hade inget i tankarna, glodde, åt utan att se ner på tallriken, glodde, tänkte inte på hur maten smakade, glodde.
Och hela tiden satt han och kollade åt alla håll utom just rakt fram. Visst, ett par ohyggligt korta ögonblick kanske, men inte mer. Och idag räckte inte det.
Dagssoundtrack: Rudy/Sammy
Jättetråkiga lektioner. På lunchen hade jag drömspanläge. Men han kollade förstås åt alla håll utom rakt fram. Bara inte gjort saker sen.
Ett sånt gloläge får jag väl aldrig igen. Hade honom rakt framför mig, ett bord ifrån. Och totalfri sikt. Först panik nästan, nervskrammel, och jag visste inte vart jag skulle titta, började äta hetsigt. Men sen glodde jag, glodde, hade inget i tankarna, glodde, åt utan att se ner på tallriken, glodde, tänkte inte på hur maten smakade, glodde.
Och hela tiden satt han och kollade åt alla håll utom just rakt fram. Visst, ett par ohyggligt korta ögonblick kanske, men inte mer. Och idag räckte inte det.
måndag 21 februari 2011
21 februari
21 februari
Dagssoundtrack: Capital breath/the Bear Quartet
Jovisst, lite mer ok dag kanske. Grovmissar på Nk-provet, blä. På draman gick det ok. Ätit pizza. Sen gick jag på pappapromenad. Sett på TV.
Dagssoundtrack: Capital breath/the Bear Quartet
Jovisst, lite mer ok dag kanske. Grovmissar på Nk-provet, blä. På draman gick det ok. Ätit pizza. Sen gick jag på pappapromenad. Sett på TV.
söndag 20 februari 2011
bara halva hans huvud syns
20 februari
Dagssoundtrack: At&t/Pavement
Livräddning på morron. Svenska. Sen gick vi på museum. Halvtråkigt. En Roger kom hit. Inte ätit en semla idag. Ev. bättre humör.
Jorå, lite bättre mår jag väl nu, men livet är ändå ganska trist. Men det är ju trots allt hyfsat kul att kolla på killar. Paul är mest såklart, han syns ju alltid när han väl syns, men det är rätt sällan. Oftast är det bara ett huvud ovanför skåpen någon sekund på långt håll. Ett huvud som jag känner igen mycket starkt.
Anders glömmer jag ofta att han överhuvudtaget finns. Den där okändingen ser jag mer. Han syns ju rätt bra, men han är inte så himla tacksamt lång som Paul. Mera normal, eller lite över medellängd. Bara halva hans huvud syns ovanför skåpraden. Han går i E2 och bor åt Forsahållet nånstans tror jag. Han har skåpraden en bit efter cafeteriaingången, där jag sällan går förbi. Men samma lunch har vi rätt ofta. men han är svår att finna i en överfull matsal eller cafeteria. Om man jämför med Paul som har en så karaktärsfull klass, där man känner igen varenda en. Okändingens klass är hypernormal, alla ser likadana ut som alla andra. Så han är svårare att upptäcka.
Dagssoundtrack: At&t/Pavement
Livräddning på morron. Svenska. Sen gick vi på museum. Halvtråkigt. En Roger kom hit. Inte ätit en semla idag. Ev. bättre humör.
Jorå, lite bättre mår jag väl nu, men livet är ändå ganska trist. Men det är ju trots allt hyfsat kul att kolla på killar. Paul är mest såklart, han syns ju alltid när han väl syns, men det är rätt sällan. Oftast är det bara ett huvud ovanför skåpen någon sekund på långt håll. Ett huvud som jag känner igen mycket starkt.
Anders glömmer jag ofta att han överhuvudtaget finns. Den där okändingen ser jag mer. Han syns ju rätt bra, men han är inte så himla tacksamt lång som Paul. Mera normal, eller lite över medellängd. Bara halva hans huvud syns ovanför skåpraden. Han går i E2 och bor åt Forsahållet nånstans tror jag. Han har skåpraden en bit efter cafeteriaingången, där jag sällan går förbi. Men samma lunch har vi rätt ofta. men han är svår att finna i en överfull matsal eller cafeteria. Om man jämför med Paul som har en så karaktärsfull klass, där man känner igen varenda en. Okändingens klass är hypernormal, alla ser likadana ut som alla andra. Så han är svårare att upptäcka.
lördag 19 februari 2011
19 februari
19 februari
Dagssoundtrack: Frank/Kent
En normal dag, ännu trist humör. Matte är tungt! Ny kul vikarie i hi-sh. Data är kul. Hos mormor ett tag, sen var det grammisgalan. Juryn var ok i år.
Dagssoundtrack: Frank/Kent
En normal dag, ännu trist humör. Matte är tungt! Ny kul vikarie i hi-sh. Data är kul. Hos mormor ett tag, sen var det grammisgalan. Juryn var ok i år.
fredag 18 februari 2011
En fruktansvärd tönt.
18 februari
Dagssoundtrack: Rudy/Sammy
Fick skjuts med tidningen, kallt ändå, åkte hem och sov, skönt. Slöade. Ätit semlor. Avslaget humör. Jag hatar det.
Blä.
Allt är så tråkigt.
Jag känner mig som en fruktansvärd tönt.
Framtiden är mörk.
Men en fruktansvärd tönt är jag ju egentligen konstant, så varför jag känner det så väldigt just nu är en liten gåta.
Jag är onormal.
Förbannat förbannat onormal, ingen kan komma och säga något annat. En efterbliven tyst och blyg tönt. Med bara en kompis, ungefär.
Jag förblir en ensam tönt, det kommer jag aldrig att kunna bryta. Aldrig våga. Jag är så skraj. Så otrygg. Så förbannat helvetes funderande.
Min far var likadan, men han hade kompisar, hela sin himla uppväxt. För det har ju alla.
Varför ska jag vara en av tusen?
För varje person i min ålder jag ser tänker jag "den där är glad, den där är normal, den där är ingen tönt..." och blir förbannat, förbannat avundsjuk.
Jag vill bara vara normal! Det finns ingen att identifiera sig med, jag menar, är man hästtjej, då har man ju åtminstone kompisar i stallet. Visst, visst, visst! Liksom, alla har väl nåt område där dom har NÅGON. Inte jag. Lyckas aldrig komma in mig ordentligt nånstans, är väl för feg, och känner mig alltid så enormt bortvald.
För en månad sen, då var jag jätteglad. Fattar det inte. Hur som helst hade jag inte ett skit till anledning, för jag var lika fullt en tönt då också, måste ha glömt bort det för några dagar bara.
Dagssoundtrack: Rudy/Sammy
Fick skjuts med tidningen, kallt ändå, åkte hem och sov, skönt. Slöade. Ätit semlor. Avslaget humör. Jag hatar det.
Blä.
Allt är så tråkigt.
Jag känner mig som en fruktansvärd tönt.
Framtiden är mörk.
Men en fruktansvärd tönt är jag ju egentligen konstant, så varför jag känner det så väldigt just nu är en liten gåta.
Jag är onormal.
Förbannat förbannat onormal, ingen kan komma och säga något annat. En efterbliven tyst och blyg tönt. Med bara en kompis, ungefär.
Jag förblir en ensam tönt, det kommer jag aldrig att kunna bryta. Aldrig våga. Jag är så skraj. Så otrygg. Så förbannat helvetes funderande.
Min far var likadan, men han hade kompisar, hela sin himla uppväxt. För det har ju alla.
Varför ska jag vara en av tusen?
För varje person i min ålder jag ser tänker jag "den där är glad, den där är normal, den där är ingen tönt..." och blir förbannat, förbannat avundsjuk.
Jag vill bara vara normal! Det finns ingen att identifiera sig med, jag menar, är man hästtjej, då har man ju åtminstone kompisar i stallet. Visst, visst, visst! Liksom, alla har väl nåt område där dom har NÅGON. Inte jag. Lyckas aldrig komma in mig ordentligt nånstans, är väl för feg, och känner mig alltid så enormt bortvald.
För en månad sen, då var jag jätteglad. Fattar det inte. Hur som helst hade jag inte ett skit till anledning, för jag var lika fullt en tönt då också, måste ha glömt bort det för några dagar bara.
torsdag 17 februari 2011
17 februari
17 februari
Dagssoundtrack: Twinreceiver/the Bear Quartet
Vaknade, åt frukost, städade, gick ner på stan och åkte hem. Ute med Henrik lite, åkte till mamma, sov där. Avslaget humör.
Dagssoundtrack: Twinreceiver/the Bear Quartet
Vaknade, åt frukost, städade, gick ner på stan och åkte hem. Ute med Henrik lite, åkte till mamma, sov där. Avslaget humör.
onsdag 16 februari 2011
16 februari
16 februari
Dagssoundtrack: Hi fi killers/Sammy
Ledig, gick upp, städade, duschade, Maria kom. Åt hamburgare, åkte till Sundsvall, till Anna, åt pizza, såg på TV, sov där. Avslaget humör.
Dagssoundtrack: Hi fi killers/Sammy
Ledig, gick upp, städade, duschade, Maria kom. Åt hamburgare, åkte till Sundsvall, till Anna, åt pizza, såg på TV, sov där. Avslaget humör.
tisdag 15 februari 2011
allt är liksom blä
15 februari
Dagssoundtrack: Capital breath/the Bear Quartet
Matteprov gick bra. Teatern var lite menlös. Sen har jag varit henrikvakt. Städat lite. Jag är inte i nån vidare brahumörperiod just nu direkt.
Allt är liksom blä just nu.
Imorrn ska jag i alla fall till Sundsvall med Maria och Tessan, och sova hos Anna. Det ser jag verkligen fram emot, jag vill ha nåt slags avbrott nu, allt känns så spänt, jag är i nån knepig period. Och självförtroendet ligger mycket lågt, för det mesta.
Men det ska väl gå över, fast jag inte tror på det. För exakt en månad sen var jag hur glad som helst. Det var skönt. Kan kanske komma igen.
Dagssoundtrack: Capital breath/the Bear Quartet
Matteprov gick bra. Teatern var lite menlös. Sen har jag varit henrikvakt. Städat lite. Jag är inte i nån vidare brahumörperiod just nu direkt.
Allt är liksom blä just nu.
Imorrn ska jag i alla fall till Sundsvall med Maria och Tessan, och sova hos Anna. Det ser jag verkligen fram emot, jag vill ha nåt slags avbrott nu, allt känns så spänt, jag är i nån knepig period. Och självförtroendet ligger mycket lågt, för det mesta.
Men det ska väl gå över, fast jag inte tror på det. För exakt en månad sen var jag hur glad som helst. Det var skönt. Kan kanske komma igen.
måndag 14 februari 2011
Livet är nog aldrig självklart och lätt
14 februari
Dagssoundtrack: Stop Breathin/Pavement
En gubbe har dött på skolan = ingen drama. Promenerade, tog tvåbussen hem. Pavementlyssning, åkte till Maria, åkte och såg Bert sen. Sådär småspänt ok humör.
Jo. Äh. Finns inget å skriva riktigt. Dagarna bara rullar på, inget händer, men ändå är varje dag ett läskigt mysterium. Det går ju inte ihop riktigt. Eller så är det just vad det gör. Livet är nog aldrig självklart och lätt, inte heller när allt är precis som vanligt.
Paul, kan inte koppla ifrån han för tillfället. Men jag ser honom sällan.
Anders är sjuk eller borta denna vecka. Och jag bryr mig inte.
Men sen är det den där okändingen som nog går i E2. Mycket söt. Han kollar jag på.
Jag ogillar att se skolans alla gulliga par. Blir så himla avundsjuk. Vill inte ens se det på film.
Dagssoundtrack: Stop Breathin/Pavement
En gubbe har dött på skolan = ingen drama. Promenerade, tog tvåbussen hem. Pavementlyssning, åkte till Maria, åkte och såg Bert sen. Sådär småspänt ok humör.
Jo. Äh. Finns inget å skriva riktigt. Dagarna bara rullar på, inget händer, men ändå är varje dag ett läskigt mysterium. Det går ju inte ihop riktigt. Eller så är det just vad det gör. Livet är nog aldrig självklart och lätt, inte heller när allt är precis som vanligt.
Paul, kan inte koppla ifrån han för tillfället. Men jag ser honom sällan.
Anders är sjuk eller borta denna vecka. Och jag bryr mig inte.
Men sen är det den där okändingen som nog går i E2. Mycket söt. Han kollar jag på.
Jag ogillar att se skolans alla gulliga par. Blir så himla avundsjuk. Vill inte ens se det på film.
söndag 13 februari 2011
Att vakna
13 februari
Dagssoundtrack: Hawser/the Bear Quartet
Drömde skönt, det har gjort dagen meningslös. Nk-prov gick okej. Sen for vi till Sunna, hon har det nog bra nu. Kelig. Sett Zonen. Rätt bra humör, ändå.
Wish that i could have my dreams back. Drömmen var rätt trevlig, som jag hade i morse. Hela dramagruppen var hos min mormor och fikade vid ett långbord. Och Paul var med i gruppen. Jag hamnade mittemot honom, och jag pratade med honom hur lätt som helst, vi skrattade, såg varann stadigt i ögona. Han besvarade mina blickar med värme. Allt kändes så härligt.
Jag vaknade. Att vakna var en skön känsla, tills jag blev så pass vaken att jag förstod att jag hade drömt. Då ville jag bara tillbaka.
Och drömmen har förföljt mig med smärta hela dagen.
Dagssoundtrack: Hawser/the Bear Quartet
Drömde skönt, det har gjort dagen meningslös. Nk-prov gick okej. Sen for vi till Sunna, hon har det nog bra nu. Kelig. Sett Zonen. Rätt bra humör, ändå.
Wish that i could have my dreams back. Drömmen var rätt trevlig, som jag hade i morse. Hela dramagruppen var hos min mormor och fikade vid ett långbord. Och Paul var med i gruppen. Jag hamnade mittemot honom, och jag pratade med honom hur lätt som helst, vi skrattade, såg varann stadigt i ögona. Han besvarade mina blickar med värme. Allt kändes så härligt.
Jag vaknade. Att vakna var en skön känsla, tills jag blev så pass vaken att jag förstod att jag hade drömt. Då ville jag bara tillbaka.
Och drömmen har förföljt mig med smärta hela dagen.
lördag 12 februari 2011
han hade rätt
12 februari
Dagssoundtrack: High Noon/the Bear Quartet
Tråkiga lektioner, mest tittat ut genom fönstret på snöflingornas tempoändringar. Sen till Mormor. Sen TV, och lite nk-plugg. Prov imorrn. Paul - get back!
Gick förbi honom i korridoren, Paul alltså. Kollade honom rakt i ansiktet och sa: "Ser du, jag skiter i dig nu, du är inte snygg alls, jag bryr mig inte om dig längre, jag darrar inte ens." Men han bara flinade och sa: "och det vill du att jag ska tro? Jag är lika snygg som förr, jag gör intryck på dig, se på mig nu, du darrar än, det vet jag."
Och nog hade killen i den gröna jackan rätt, i det han sa inuti mig. Han hade rätt. Men trots det är han alltför långt borta.
Dagssoundtrack: High Noon/the Bear Quartet
Tråkiga lektioner, mest tittat ut genom fönstret på snöflingornas tempoändringar. Sen till Mormor. Sen TV, och lite nk-plugg. Prov imorrn. Paul - get back!
Gick förbi honom i korridoren, Paul alltså. Kollade honom rakt i ansiktet och sa: "Ser du, jag skiter i dig nu, du är inte snygg alls, jag bryr mig inte om dig längre, jag darrar inte ens." Men han bara flinade och sa: "och det vill du att jag ska tro? Jag är lika snygg som förr, jag gör intryck på dig, se på mig nu, du darrar än, det vet jag."
Och nog hade killen i den gröna jackan rätt, i det han sa inuti mig. Han hade rätt. Men trots det är han alltför långt borta.
torsdag 10 februari 2011
Paul bleknar.
10 februari
Dagssoundtrack: Uncle Pat/Ash
Normal dag. Alla dagar är normala, lite spända, vet ej varför. Slöat. Lyssnat in mig på Ash. Läst. Maria kom hit. Sett TV.
Imorrn är det måndag, skoldag, och jag längtar väl inte men...
Paul bleknar. Jo, han gör det, tror jag. Medan Anders ligger kvar på samma nivå. Så trots att Anders inte blir starkare, utan bara fortsätter att va smågullig, kommer kanske Paul att sakta glida förbi Anders på sin tillbakagång.
Under tiden kollar jag på Paul med kylig ögonhunger, och försöker att se Anders i ögona, försöker lite diskret. Om han verkligen skulle möta min blick, sådär ordentligt, länge, så att det kändes. Snacka om att jag skulle falla då. Men det kommer inte att hända.
Dagssoundtrack: Uncle Pat/Ash
Normal dag. Alla dagar är normala, lite spända, vet ej varför. Slöat. Lyssnat in mig på Ash. Läst. Maria kom hit. Sett TV.
Imorrn är det måndag, skoldag, och jag längtar väl inte men...
Paul bleknar. Jo, han gör det, tror jag. Medan Anders ligger kvar på samma nivå. Så trots att Anders inte blir starkare, utan bara fortsätter att va smågullig, kommer kanske Paul att sakta glida förbi Anders på sin tillbakagång.
Under tiden kollar jag på Paul med kylig ögonhunger, och försöker att se Anders i ögona, försöker lite diskret. Om han verkligen skulle möta min blick, sådär ordentligt, länge, så att det kändes. Snacka om att jag skulle falla då. Men det kommer inte att hända.
om han också är vid skåpen
9 februari
Dagssoundtrack: Petrol/Ash
Normal skoldag. Åkte och sålde hästen sen. Hon ville ej åka, men det gick. Sen har jag väl diskuterat livets problem med brorsan.
Nu är det väl halvkul när lektionen är slut, och jag får se om han åxå är vid skåpen då. Det är han ganska ofta. Och han är söt. Men det är inte så farligt. Visst kan det hända att jag blir kär, men...
Nej, i det här läget kan det hända att det skulle krävas nåt slags gensvar, för att jag skulle falla ordentligt.
Sålde min häst idag.
Dagssoundtrack: Petrol/Ash
Normal skoldag. Åkte och sålde hästen sen. Hon ville ej åka, men det gick. Sen har jag väl diskuterat livets problem med brorsan.
Nu är det väl halvkul när lektionen är slut, och jag får se om han åxå är vid skåpen då. Det är han ganska ofta. Och han är söt. Men det är inte så farligt. Visst kan det hända att jag blir kär, men...
Nej, i det här läget kan det hända att det skulle krävas nåt slags gensvar, för att jag skulle falla ordentligt.
Sålde min häst idag.
tisdag 8 februari 2011
Moberg-Wallin
8 februari
Dagsoundtrack: Fell, destroyed/Fugazi
Lång dag, Anders stiger, Paul sjunker. Struntade i tyskan, tog tvåbussen hem. Sen hos Maria ett tag, hemma, sett TV m.m. Nils är en sjysst bror.
...och Moberg leder, om än knappt, Wallin avvaktar, spänningen är olidlig, så gör Wallin små försök att avancera genom att synas till, Moberg gör inget för att rädda situationen, och ett tag ligger de jämsides, men så börjar gamla takter komma tillbaka i Moberg, och där har Wallin inget att komma med. Rundning av matsalskurvan, och ett tag är det bara Moberg som finns i loppet verkar det som, men aj aj aj! Just när han börjat ta sig mot segern upptäcks ett totalt misstag av Moberg. Iron maiden-tröja! Vilken oerhörd miss! Moberg inser detta och kryper tillbaka, lite skamset, och Wallin tar så chansen när Moberg så katastrofalt fallit tillbakan i loppet. Wallin kryper sakta förbi, och ligger snart snäppet före, medan Moberg bara kämpar något. Ett tag lyckas Moberg, genom att se gullig ut, ta sig upp jämsides med Wallin, men krafterna varar inte länge, och mållinjen närmar sig. Det är jämnt, mycket jämnt, men så är det över, och Wallin uses som den knappa segraren av denna dag.
Dagsoundtrack: Fell, destroyed/Fugazi
Lång dag, Anders stiger, Paul sjunker. Struntade i tyskan, tog tvåbussen hem. Sen hos Maria ett tag, hemma, sett TV m.m. Nils är en sjysst bror.
...och Moberg leder, om än knappt, Wallin avvaktar, spänningen är olidlig, så gör Wallin små försök att avancera genom att synas till, Moberg gör inget för att rädda situationen, och ett tag ligger de jämsides, men så börjar gamla takter komma tillbaka i Moberg, och där har Wallin inget att komma med. Rundning av matsalskurvan, och ett tag är det bara Moberg som finns i loppet verkar det som, men aj aj aj! Just när han börjat ta sig mot segern upptäcks ett totalt misstag av Moberg. Iron maiden-tröja! Vilken oerhörd miss! Moberg inser detta och kryper tillbaka, lite skamset, och Wallin tar så chansen när Moberg så katastrofalt fallit tillbakan i loppet. Wallin kryper sakta förbi, och ligger snart snäppet före, medan Moberg bara kämpar något. Ett tag lyckas Moberg, genom att se gullig ut, ta sig upp jämsides med Wallin, men krafterna varar inte länge, och mållinjen närmar sig. Det är jämnt, mycket jämnt, men så är det över, och Wallin uses som den knappa segraren av denna dag.
Den här dagen blir väl skit
7 februari
Dagssoundtrack: Extradition/Pavement
Dagen blev ok trots skithumör i morse. Draman gick ok. Nils kom hem. Sett Tre kronor och Nils spelningar.
Den här dagen blir väl skit. Lång, hemsk, och på uselt humör. Det går urdåligt på draman. Får se om jag har rätt. Ibland är det bäst att tro stenhårt på det värsta så att man inte blir besviken.
--------------
Nä, så farlig har inte dagen varit. Nästan perfekt. Men nånting inuti mig är en liten knut. Vet inte vad. Men det är inte så farligt det heller.
Paul ser jag aldrig. Anders ser jag alltid. Han är söt. Men han är kvickare än en vessla på att vända bort blicken.
Dagssoundtrack: Extradition/Pavement
Dagen blev ok trots skithumör i morse. Draman gick ok. Nils kom hem. Sett Tre kronor och Nils spelningar.
Den här dagen blir väl skit. Lång, hemsk, och på uselt humör. Det går urdåligt på draman. Får se om jag har rätt. Ibland är det bäst att tro stenhårt på det värsta så att man inte blir besviken.
--------------
Nä, så farlig har inte dagen varit. Nästan perfekt. Men nånting inuti mig är en liten knut. Vet inte vad. Men det är inte så farligt det heller.
Paul ser jag aldrig. Anders ser jag alltid. Han är söt. Men han är kvickare än en vessla på att vända bort blicken.
söndag 6 februari 2011
6 februari
6 februari
Dagssoundtrack:Rattled by the rush/Pavement
Jobbig gympa. Normal Nk. Normal lunchrast. Ett tags kollande på "mina drömmars stad". Onormalt trevlig håltimme, för Maria hade slutat. Normal kväll, sett Waynes world.
Dagssoundtrack:Rattled by the rush/Pavement
Jobbig gympa. Normal Nk. Normal lunchrast. Ett tags kollande på "mina drömmars stad". Onormalt trevlig håltimme, för Maria hade slutat. Normal kväll, sett Waynes world.
lördag 5 februari 2011
han förvandlas till en dammtuss
4 februari
Dagssoundtrack:In the mouth a desert/Pavement
Tidningen först, sen händer inte så mycket, en totalnormal söndag.
Varför måste jag så tvunget analysera allt? Varför måste jag fundera ut svar på allt? Det måste jag i alla fall. Tex går jag och funderar på varför Paul suddar ut alla andra. Som det är nu vill jag glömma honom. Men det går inte. Vad är det då som är så speciellt, som han har ensamrätt på? Jag vet inte. Han är Paul Moberg bara och det räcker visst.
Anders är det nåt speciellt med, men ställ upp honom bredvid Paul och han förvandlas till en dammtuss.
Paul är oåtkomlig. Han är musikestet. Han är spännande. Han syns. En himla intressant kille. Kanske lite samma musiksmak som mig också. Han är drömkillen, det är bara att konstatera, och drömkillar ska man sluta drömma om. Jag måste lägga av, inse fakta, han är inte min typ. Det är däremot Anders. Jag tror jag skulle gilla att vara kär i honom. Men nu är det inte så enkelt, att man blir kär när man vill. Jovisst, man kan säkert påverka på nåt vis, kanske blir man kär i den man vill vara kär i, men man kan ändå inte bestämma vem man vill vara kär i.
Jag kan inte tänka mig att jag skulle kunna känna för Anders som jag känt för Paul. Aldrig i livet. Anders saknar allt som Paul har, vad det nu är. Men jag måste ju förr eller senare kunna tycka att nån annan än Paul är den ende. Fast provar man att läsa det man skrivit om Paul, och sätta in ett annat namn i stället, då blir det bara otrovärt. Det finns bara han. Men jag VET ju att jag kommer att glömma honom. Vet och förundras.
Dagssoundtrack:In the mouth a desert/Pavement
Tidningen först, sen händer inte så mycket, en totalnormal söndag.
Varför måste jag så tvunget analysera allt? Varför måste jag fundera ut svar på allt? Det måste jag i alla fall. Tex går jag och funderar på varför Paul suddar ut alla andra. Som det är nu vill jag glömma honom. Men det går inte. Vad är det då som är så speciellt, som han har ensamrätt på? Jag vet inte. Han är Paul Moberg bara och det räcker visst.
Anders är det nåt speciellt med, men ställ upp honom bredvid Paul och han förvandlas till en dammtuss.
Paul är oåtkomlig. Han är musikestet. Han är spännande. Han syns. En himla intressant kille. Kanske lite samma musiksmak som mig också. Han är drömkillen, det är bara att konstatera, och drömkillar ska man sluta drömma om. Jag måste lägga av, inse fakta, han är inte min typ. Det är däremot Anders. Jag tror jag skulle gilla att vara kär i honom. Men nu är det inte så enkelt, att man blir kär när man vill. Jovisst, man kan säkert påverka på nåt vis, kanske blir man kär i den man vill vara kär i, men man kan ändå inte bestämma vem man vill vara kär i.
Jag kan inte tänka mig att jag skulle kunna känna för Anders som jag känt för Paul. Aldrig i livet. Anders saknar allt som Paul har, vad det nu är. Men jag måste ju förr eller senare kunna tycka att nån annan än Paul är den ende. Fast provar man att läsa det man skrivit om Paul, och sätta in ett annat namn i stället, då blir det bara otrovärt. Det finns bara han. Men jag VET ju att jag kommer att glömma honom. Vet och förundras.
torsdag 3 februari 2011
en sån där vanlig lugn kille
3 Februari
Dagssoundtrack:Closure/the Bear Quartet
Vaknar, ser White water och käkar godiset som blev kvar. Går tillbaks med filmen. Äter jättemycket. Jag och Maria åker hem till henne sen. Ser på TV. Hos Mamma lite.
Och så hinner veckan lägga sig, och man utvärderar den i sitt sinne, omedvetet. Och finner Anders Wallin där. En liten go grabb som inte ser mycket ut för världen, samhällare som jag, en sån där vanlig lugn kille som inte märks så värst, en sån där som säkert är min typ.
Det är Paul som märks. Paul syns, Paul har utstrålning, Paul är så hypercharmig, så oerhört söt att jag bara flyger iväg av att tänka på honom. Så gullig, så oemotståndlig, så oåtkomlig, jag darrar av tanken på hans utseende, ja! men...
Kanske är det bara önsketänkande när jag tror att jag sakta börjat märka Anders mer och mer. Hans snälla, lite osäkra ögon. Faller jag? Gör jag det? Det enda jag vet är att tanken på Paul tar kål på honom. Paul är så himla stark för mig. Han är så klar, så tydlig, han har så lätt att sudda ut varenda en runt omkring honom. När han finns, finns inga andra. Han är bara ofattbart söt.
Men i skuggan av Paul kan jag liksom kolla in andra. Fruktansvärt ointressanta killar egentligen, men...
Han är söt på nåt vis, Anders. Har väl tyckt så sen skolstarten i höstas, men han är ju inte precis en sån som märks. Nånting med hans ögon. Men på nåt vis känns det lite som att kolla in sin lillebror, han ser så himla snäll och "ofarlig" ut. Det jag har sett av honom verkar han vara snäll också, sjysst, gör inget väsen av sig. Jag ser honom ju nästan varje rast, eftersom han har sitt skåp tre meter från mitt. Men när jag kommer att tänka på Paul - CHAPP. Den där killen bara bleknar.
Dagssoundtrack:Closure/the Bear Quartet
Vaknar, ser White water och käkar godiset som blev kvar. Går tillbaks med filmen. Äter jättemycket. Jag och Maria åker hem till henne sen. Ser på TV. Hos Mamma lite.
Och så hinner veckan lägga sig, och man utvärderar den i sitt sinne, omedvetet. Och finner Anders Wallin där. En liten go grabb som inte ser mycket ut för världen, samhällare som jag, en sån där vanlig lugn kille som inte märks så värst, en sån där som säkert är min typ.
Det är Paul som märks. Paul syns, Paul har utstrålning, Paul är så hypercharmig, så oerhört söt att jag bara flyger iväg av att tänka på honom. Så gullig, så oemotståndlig, så oåtkomlig, jag darrar av tanken på hans utseende, ja! men...
Kanske är det bara önsketänkande när jag tror att jag sakta börjat märka Anders mer och mer. Hans snälla, lite osäkra ögon. Faller jag? Gör jag det? Det enda jag vet är att tanken på Paul tar kål på honom. Paul är så himla stark för mig. Han är så klar, så tydlig, han har så lätt att sudda ut varenda en runt omkring honom. När han finns, finns inga andra. Han är bara ofattbart söt.
Men i skuggan av Paul kan jag liksom kolla in andra. Fruktansvärt ointressanta killar egentligen, men...
Han är söt på nåt vis, Anders. Har väl tyckt så sen skolstarten i höstas, men han är ju inte precis en sån som märks. Nånting med hans ögon. Men på nåt vis känns det lite som att kolla in sin lillebror, han ser så himla snäll och "ofarlig" ut. Det jag har sett av honom verkar han vara snäll också, sjysst, gör inget väsen av sig. Jag ser honom ju nästan varje rast, eftersom han har sitt skåp tre meter från mitt. Men när jag kommer att tänka på Paul - CHAPP. Den där killen bara bleknar.
onsdag 2 februari 2011
killar
2 februari
dagssoundtrack:Carsick/the Bear Quartet
Rätt bra humör. Sh, trist. Nk, slöigt, fick tillbaks lungjobb, fick G men det var ett skitjobb tyckte han. Maria kom hit, sover här. sett en film, Skamgrepp.
Kul att kolla på killar. Men den femte tar vi och stryker direkt, en alldeles för normal typ, har till och med keps. Men de övriga är goa. Paul - jag är inte kär längre, men han är ännu lika fruktansvärt söt.
dagssoundtrack:Carsick/the Bear Quartet
Rätt bra humör. Sh, trist. Nk, slöigt, fick tillbaks lungjobb, fick G men det var ett skitjobb tyckte han. Maria kom hit, sover här. sett en film, Skamgrepp.
Kul att kolla på killar. Men den femte tar vi och stryker direkt, en alldeles för normal typ, har till och med keps. Men de övriga är goa. Paul - jag är inte kär längre, men han är ännu lika fruktansvärt söt.
tisdag 1 februari 2011
5 stycken
1 Februari
Dagssoundtrack: Nowhere´s clearer/the Bear quartet
Lång skoldag på halvt humör. Kom hem och var barnvakt. Det finns några till killar har jag kommit på.
Nuförtiden hakar jag väldigt mycket humör jag är på, när jag skriver. Men idag skiter jag i det.
5 stycken har jag räknat till idag.
Paul - värst såklart. Idag satt han ett bord ifrån i matsalen, men tyvärr alltför skymd för att jag skulle kunna avnjuta honom så värst.
Sen har vi den där ljushåriga som går i trean, och inte är snygg, men som jag har kollat lite på ända sen i höstas, för att han är lik Martin.
Och så har vi han som är väldigt lik Paul på långt håll, och som jag upptäckt är rätt söt på nära håll också, fast han inte liknar Paul ett dugg då.
Och så han som går i... sp1d var det kanske, och ser himla snäll ut, rätt söt kille, har skåp på samma ställe som mig.
Och... han som har skåpen på andra sidan, som jag tycker jag känner igen, men vet inte varför.
Jo det finns många.
Jag har nog inte nåt behov av att vara kär nu, nu tycker jag bara det är kul att kolla på killar. Och med flera stycken att kolla på är det alltid nån av dom man ser under en rast. Men det är bara Paul som jag njuter av att se på. Och då njuter jag ordentligt.
Dagssoundtrack: Nowhere´s clearer/the Bear quartet
Lång skoldag på halvt humör. Kom hem och var barnvakt. Det finns några till killar har jag kommit på.
Nuförtiden hakar jag väldigt mycket humör jag är på, när jag skriver. Men idag skiter jag i det.
5 stycken har jag räknat till idag.
Paul - värst såklart. Idag satt han ett bord ifrån i matsalen, men tyvärr alltför skymd för att jag skulle kunna avnjuta honom så värst.
Sen har vi den där ljushåriga som går i trean, och inte är snygg, men som jag har kollat lite på ända sen i höstas, för att han är lik Martin.
Och så har vi han som är väldigt lik Paul på långt håll, och som jag upptäckt är rätt söt på nära håll också, fast han inte liknar Paul ett dugg då.
Och så han som går i... sp1d var det kanske, och ser himla snäll ut, rätt söt kille, har skåp på samma ställe som mig.
Och... han som har skåpen på andra sidan, som jag tycker jag känner igen, men vet inte varför.
Jo det finns många.
Jag har nog inte nåt behov av att vara kär nu, nu tycker jag bara det är kul att kolla på killar. Och med flera stycken att kolla på är det alltid nån av dom man ser under en rast. Men det är bara Paul som jag njuter av att se på. Och då njuter jag ordentligt.
Prenumerera på:
Kommentarer (Atom)