Iakttar och äter mackor

29 februari

Dagssoundtrack: Bob/the Bear Quartet

Bra humör ja! Äcklig mat för munnen men delikatess för ögonen. (han hade bordet närmast vårt). Sen har jag gjort prisundersökning och lite till.

Smed planer som vanligt i matsalen. "Dom där kan sätta sig vid det bordet, för då blir bordet närmast framför mig ledigt, och då sätter sig hans klasskompisar där..." Jo, det ordnar sig. Men... platsen som innebär "vänd åt fel håll" är tyvärr ledig... Ja! Han sätter sig på andra sidan ändå! Och inte en kotte i vägen, superläge! Och idag får jag inte panik heller för att han sitter så nära, jag är bara totalnöjd, och sitter och iakttar honom medan jag käkar den torra mackan efter den andra. Iakttar hans gröna adidaströja, hans födelsemärka på halsen, hans mun, hans lugg som ibland åker fram och skymmer hans ögon. Och helvete vad söt han är. Iakttar hans blick som far omkring åt lite olika håll, ibland möter den min, men byter snabbt riktning. Så pass nära att jag tydligt hör hans röst när han pratar, men för mycket oväsen för att jag ska höra vad han pratar om. Iakttar bara, och fumlar med mackorna. En gång när jag efter att ha brett en höjer blicken hamnar jag rakt in i hans ögon, och FLAPP säger det när min hjärna tappar balansen och trillar omkull. Efter fyra mackor med ett glas mjölk till säger strupen stopp, jag kan inte svälja mer. Går härifrån.
Senare under rasten är jag lite ivrig att följa med till cafeterian, för på vägen dit står en person och tittar över skåpraddan.
Råkar kolla rakt in i hans ögon när jag går förbi. Råkar bara... Resulterar i att jag sätter mig i soffan därinne, lutar mig tillbaka och stirrar glatt upp i taket, lite frånvarande. Mysigt.

Nu är klockan tolv på natten.
Jag har Paulfeber.
Minns hur han såg ut i matsalen, har kvar bilden. Hans blick som snabbt far till mig, sen snabbt åt ett annat håll, nästan omärkbart.
Hans ögon.
Hans ögon - helvete vad dom kan konsten att fälla mig ibland. Paul Moberg, jag gillar ditt utseende. Nånting med dig.