22 februari
HJÄLP vilken helg. Vaknade halvåtta i morse, och drog iväg till ABF, ganska så semibakfylleeuforisk. Sen blev stämsångsseminariet också lite glatt trött flummigt sådär, hade väldigt kul, men lärde mig nästan inget. Jag behärskar nog stämsång rätt bra redan, men kul var det som sagt, speciellt smörlåten. Så befriande att sjunga smör och fläska på. Var rätt trött på ljudseminariet sen dock.
For hem, skulle repa, men Sanne dök aldrig upp. Jag och Kristian repade några timmar i stället, det var skitkul, och vi kände oss bra... Målarfärglåten blir kul när Kristian leker pajas på jamaicavis. Känner att vi borde fixa en demo och en duospelning. Har ändå typ 8 låtar nu tror jag.
Ser mycket fram emot festen hemma hos honom och Adam också. Lär bli röj. Och så ska jag visst få snacka isländska. Nu känns det kul att träffa hans ex, konstigt att jag förut tyckte tanken på det var jobbig. Men det är ju så annorlunda nu, jag vet ju att jag betyder mer än henne, att jag fortfarande betyder mer än många för Kristian. Jag är inte tillfällig. En gång var jag det, när vi var kära och det dramatiska avskedet låg och lurade, då var jag extremt tillfällig. Usch.
onsdag 20 februari 2019
Men sen träffade jag Julie och då var det bara skitkul
21 februari
Oj vilken dag. Matlagningskämpande varvat med disk, stressigt men kul, och bra blev det! Kul stämning i huset när alla jobbade överallt också. Sen var jag dödstrött. Men for på Ane Brun-konsert, den var skitbra!
Orkade inte alls hänga med brorsan till Starke adolf först, men kände sen att "jo", så jag gjorde det. Var halvtrist första kvarten men sen träffade jag Julie, och då var det bara skitkul resterande timmar. Hon är så härlig! Tänker LITE att hon och brorsan borde ragga på varann också. "Han verkar ju skitgo!" och "Hon är ju rund men väldigt attraktiv och rolig" sa de om varann. Sen började Julie hångla med nåt gammalt ragg, och jag och brorsan stack. Usch vad avundsjuk jag blir på att ha nån att hångla med så. Förmodligen skulle jag kunna hångla lite ibland med Johannes, på det sättet, om jag skulle träffa honom, men det blir ju aldrig av.
När jag kom hem dök jag in på en fest som just höll på att avrundas, snackade lite med Filip och Alexandra, och nån till, och fick lite vin. Nu är klockan fyra och jag har en hård dag imorgon. Ja ja. Det var en bra kväll.
Oj vilken dag. Matlagningskämpande varvat med disk, stressigt men kul, och bra blev det! Kul stämning i huset när alla jobbade överallt också. Sen var jag dödstrött. Men for på Ane Brun-konsert, den var skitbra!
Orkade inte alls hänga med brorsan till Starke adolf först, men kände sen att "jo", så jag gjorde det. Var halvtrist första kvarten men sen träffade jag Julie, och då var det bara skitkul resterande timmar. Hon är så härlig! Tänker LITE att hon och brorsan borde ragga på varann också. "Han verkar ju skitgo!" och "Hon är ju rund men väldigt attraktiv och rolig" sa de om varann. Sen började Julie hångla med nåt gammalt ragg, och jag och brorsan stack. Usch vad avundsjuk jag blir på att ha nån att hångla med så. Förmodligen skulle jag kunna hångla lite ibland med Johannes, på det sättet, om jag skulle träffa honom, men det blir ju aldrig av.
När jag kom hem dök jag in på en fest som just höll på att avrundas, snackade lite med Filip och Alexandra, och nån till, och fick lite vin. Nu är klockan fyra och jag har en hård dag imorgon. Ja ja. Det var en bra kväll.
Killen som satt bakom mig
20 februari
Steg 1 i 10%-visionen är avklarat. Den går ut på att det bara är en av 10 gånger som jag får dricka så mycket att jag får minneslucka. Förhoppningen är att denna den tionde gången ska jag redan ha kommit på att det är faktiskt lika så kul att dricka lagom, så det blir en nollgrej av det hela.
Idag hade det INTE gett ett skit att dricka mer kan jag säga. Men det var väl okej att gå ut. Vi var ett litet eftertentagäng. Tentan gick väl halvsådär. Jag tror rätt starkt på G men är inte säker. Det första som hände var att jag började snacka med killen som satt bakom mig, och fick nån kul känsla som det var väldigt längesen jag fick för nån sådär tvärt. Så det var skittråkigt att tentan började delas ut så att jag måste sluta prata med honom. Och sen vet jag inte var han försvann, men då har jag väl ett tillfälligt span nu i alla fall. Väldigt söt. Och så har han läst lingvistik och kan lite grönländska. Nä, nu är det sovdags i alla fall.
Steg 1 i 10%-visionen är avklarat. Den går ut på att det bara är en av 10 gånger som jag får dricka så mycket att jag får minneslucka. Förhoppningen är att denna den tionde gången ska jag redan ha kommit på att det är faktiskt lika så kul att dricka lagom, så det blir en nollgrej av det hela.
Idag hade det INTE gett ett skit att dricka mer kan jag säga. Men det var väl okej att gå ut. Vi var ett litet eftertentagäng. Tentan gick väl halvsådär. Jag tror rätt starkt på G men är inte säker. Det första som hände var att jag började snacka med killen som satt bakom mig, och fick nån kul känsla som det var väldigt längesen jag fick för nån sådär tvärt. Så det var skittråkigt att tentan började delas ut så att jag måste sluta prata med honom. Och sen vet jag inte var han försvann, men då har jag väl ett tillfälligt span nu i alla fall. Väldigt söt. Och så har han läst lingvistik och kan lite grönländska. Nä, nu är det sovdags i alla fall.
Inte värd att klara tentan
19 februari
Ganska okej dag, men jag känner att jag inte är värd att klara tentan imorgon. Tog en tvåtimmars promenad, lite halvjobbigt på slutet. Sen har det ordnat sig med matgruppen, det känns väldigt bra. Kan nog bli en bra helg det här. Hektisk men kul.
Ganska okej dag, men jag känner att jag inte är värd att klara tentan imorgon. Tog en tvåtimmars promenad, lite halvjobbigt på slutet. Sen har det ordnat sig med matgruppen, det känns väldigt bra. Kan nog bli en bra helg det här. Hektisk men kul.
lördag 16 februari 2019
Hon skulle konfrontera honom nu
18 februari
Igår var nazisträttegången. Det var visst en pärs, och läskigt. Känns obehagligt för brorsan att vara ute nu, äckliga nassar fotade närbild på honom utan att polisen brydde sig ett skit.
Idag har jag bara pluggat, det har varit jätteskönt. Avslutade med att rita en serie om kommunismen i ryssland under mellankrigstiden. Kom på mitt framtida yrke - göra seriealbum som kurslitteratur... Om jag får hjälp med tecknandet kanske...
En jobbig grej som kommit upp nu är att vi förstått att en kille som Rut träffat och dejtat lite är Estellas pojkvän William. Han har ringt Rut var och varannan dag, inte sagt ett skit om att han har flickvän, inte sagt att han känner nån i vårt kollektiv heller när Rut frågat. Hon skulle konfrontera honom nu, men sen måste vi ju snacka med Estella. Usch vad jobbigt.
Och själv börjar jag fundera på om jag börjat bli desperat. Men det tror jag väl ändå inte riktigt. Men när jag blir helt knäpp av att se ett töntigt dejtingprogram där två dumma typer blir riktigt förälskade, då är det ju lite väl. Och jag börjar tänka lite på Johannes igen, och vad bra det kändes (så mycket bättre nu i tillbakatankarna än det var i stunden) och jag vet ju att det bara beror just på desperationen, men...
Jag vill bli kär. Verkligen. Men hur ska det kunna gå till?
Igår var nazisträttegången. Det var visst en pärs, och läskigt. Känns obehagligt för brorsan att vara ute nu, äckliga nassar fotade närbild på honom utan att polisen brydde sig ett skit.
Idag har jag bara pluggat, det har varit jätteskönt. Avslutade med att rita en serie om kommunismen i ryssland under mellankrigstiden. Kom på mitt framtida yrke - göra seriealbum som kurslitteratur... Om jag får hjälp med tecknandet kanske...
En jobbig grej som kommit upp nu är att vi förstått att en kille som Rut träffat och dejtat lite är Estellas pojkvän William. Han har ringt Rut var och varannan dag, inte sagt ett skit om att han har flickvän, inte sagt att han känner nån i vårt kollektiv heller när Rut frågat. Hon skulle konfrontera honom nu, men sen måste vi ju snacka med Estella. Usch vad jobbigt.
Och själv börjar jag fundera på om jag börjat bli desperat. Men det tror jag väl ändå inte riktigt. Men när jag blir helt knäpp av att se ett töntigt dejtingprogram där två dumma typer blir riktigt förälskade, då är det ju lite väl. Och jag börjar tänka lite på Johannes igen, och vad bra det kändes (så mycket bättre nu i tillbakatankarna än det var i stunden) och jag vet ju att det bara beror just på desperationen, men...
Jag vill bli kär. Verkligen. Men hur ska det kunna gå till?
Lite svårt för min grupp
16 februari
Har just suttit och sett Robinsonfinalen, reprisen. Vi blev rätt många som inte sett den så det var ju trevligt, fast det var ju inte så kul, förutom dumrobban. Och så blir en liten del av mig avundsirriterad på Estella och William som sitter och lutar sig mot varann och håller handen... För ett år sen var det jag och Kristian. Vad jag måste haft det underbart. SUCK. Jag vill nog väldigt gärna ha pojkvän igen, enda anledningen till att jag står ut är väl att jag nånstans tror att det inte dröjer länge innan jag har nån att kela med. Tills dess är jag surig och suckande.
Imorse gjorde vi klart vårt arbete. Jag har lite svårt för min grupp tror jag, de känns lite tråkiga, och när jag är oallvarlig är de allvarliga och verkar tycka att jag är lite dum i huvet. Men jag bryr mig väl inte... bara att för ett par år sen hade jag ju tyckt de varit jättesjyssta, och verkligen försökt bli kompis. Trevliga poptjejer att gå och fika med eller gå på nån konsert... Nä usch vad tråkiga. Fast Louise och Benjamin känns ändå rätt okej. Redovisning imorgon, orkar inte... Men rep blir kul.
Idag satt Håkan och lirade gitarr och sjöng. Han är väldigt bra. Men för mig är det väl kul att vi är lite omvända könsroller - han är den som alltid spelar bakom stängda dörrar och inte syns, och inte pratar om det, medan jag alltid snackar om mina rep, har spelningar inför folk och leker cool. Fast han säkert är lika bra egentligen.
Har just suttit och sett Robinsonfinalen, reprisen. Vi blev rätt många som inte sett den så det var ju trevligt, fast det var ju inte så kul, förutom dumrobban. Och så blir en liten del av mig avundsirriterad på Estella och William som sitter och lutar sig mot varann och håller handen... För ett år sen var det jag och Kristian. Vad jag måste haft det underbart. SUCK. Jag vill nog väldigt gärna ha pojkvän igen, enda anledningen till att jag står ut är väl att jag nånstans tror att det inte dröjer länge innan jag har nån att kela med. Tills dess är jag surig och suckande.
Imorse gjorde vi klart vårt arbete. Jag har lite svårt för min grupp tror jag, de känns lite tråkiga, och när jag är oallvarlig är de allvarliga och verkar tycka att jag är lite dum i huvet. Men jag bryr mig väl inte... bara att för ett par år sen hade jag ju tyckt de varit jättesjyssta, och verkligen försökt bli kompis. Trevliga poptjejer att gå och fika med eller gå på nån konsert... Nä usch vad tråkiga. Fast Louise och Benjamin känns ändå rätt okej. Redovisning imorgon, orkar inte... Men rep blir kul.
Idag satt Håkan och lirade gitarr och sjöng. Han är väldigt bra. Men för mig är det väl kul att vi är lite omvända könsroller - han är den som alltid spelar bakom stängda dörrar och inte syns, och inte pratar om det, medan jag alltid snackar om mina rep, har spelningar inför folk och leker cool. Fast han säkert är lika bra egentligen.
Aningen för uppbokad
15 februari
Hektisk dag. Brorsan försov sig, så jag och Nova fick bekanta oss och repa själva. Kanske lite stelt, men hon verkar väldigt sjysst och bra. Sen kom brorsan och vi hann göra en lustig version av Add some spiders. Jag sjöng kanske för mycket idag dock, halsen känns halvilla nu.
Sen var jag lite skådespelare på en film hos Anine. Skulle spela en kompis som skrattade åt ett foto. Oj oj vad jag var stel! Åt lite av Estellas rödbetssoppa hemma och sen var vi på samordningsmöte. Det är nog rätt kul att vara med i den gruppen i alla fall, man får verkligen koll på allt. Nu känns det som att jag är med i huset, lagom engagerad.
Nu kom Kristian in, börjar försöka få in nästa rep men det går ju inget vidare för mig nu, jag börjar helt enkelt bli aningen för uppbokad... Men jag trivs nog så. Usch, vill inte upp till skolan imorgon.
Hektisk dag. Brorsan försov sig, så jag och Nova fick bekanta oss och repa själva. Kanske lite stelt, men hon verkar väldigt sjysst och bra. Sen kom brorsan och vi hann göra en lustig version av Add some spiders. Jag sjöng kanske för mycket idag dock, halsen känns halvilla nu.
Sen var jag lite skådespelare på en film hos Anine. Skulle spela en kompis som skrattade åt ett foto. Oj oj vad jag var stel! Åt lite av Estellas rödbetssoppa hemma och sen var vi på samordningsmöte. Det är nog rätt kul att vara med i den gruppen i alla fall, man får verkligen koll på allt. Nu känns det som att jag är med i huset, lagom engagerad.
Nu kom Kristian in, börjar försöka få in nästa rep men det går ju inget vidare för mig nu, jag börjar helt enkelt bli aningen för uppbokad... Men jag trivs nog så. Usch, vill inte upp till skolan imorgon.
Det är så socialt det här med hur man festar
14 februari
Dagen gled undan, fram till Emmas fest. Blev ett rätt stort gäng från huset som for, kul. Sen blev det väl lite segt på festen. Mycket gott ätbart, och vår dikt blev uppskattad, men jag snackade mest med Sofia, Håkan och Kalle, och inget nytt folk även om det säkert var trevliga typer där. Och så stack vi hemåt med sista ickenattvagn, kändes ju lite trist, hade kanske kommit ur segheten om man stannat lite till.
Så tydligt nu att det är så socialt det här med hur man festar - inte minsta sug att dricka mig full på en sån här fest, det är nog en färnebogrej tror jag, så fort det gänget är med ska det drickas, och det är ju kul också då. Lustigt det där att trots att det känns så avlägser nu, mina håkanfantasier jag hade i höstas, så kommer det ibland tillbaks små stunder. Som ikväll när han kom och tog väggplatsen bredvid mig och vi snackade, då kändes det gamla "lite alkohol på båda sidor här så vore det nog kört". Nog kan jag fortfarande attraheras av honom, och nog tror jag fortfarande att han inte skulle vara omöjlig. Men i nästa stund kan det vara totalt avlägset igen. Och jag tror faktiskt inte jag hittills ägnat Håkan en tanke nån gång på fyllan heller, så det där resonemanget håller ju inte.
Dagen gled undan, fram till Emmas fest. Blev ett rätt stort gäng från huset som for, kul. Sen blev det väl lite segt på festen. Mycket gott ätbart, och vår dikt blev uppskattad, men jag snackade mest med Sofia, Håkan och Kalle, och inget nytt folk även om det säkert var trevliga typer där. Och så stack vi hemåt med sista ickenattvagn, kändes ju lite trist, hade kanske kommit ur segheten om man stannat lite till.
Så tydligt nu att det är så socialt det här med hur man festar - inte minsta sug att dricka mig full på en sån här fest, det är nog en färnebogrej tror jag, så fort det gänget är med ska det drickas, och det är ju kul också då. Lustigt det där att trots att det känns så avlägser nu, mina håkanfantasier jag hade i höstas, så kommer det ibland tillbaks små stunder. Som ikväll när han kom och tog väggplatsen bredvid mig och vi snackade, då kändes det gamla "lite alkohol på båda sidor här så vore det nog kört". Nog kan jag fortfarande attraheras av honom, och nog tror jag fortfarande att han inte skulle vara omöjlig. Men i nästa stund kan det vara totalt avlägset igen. Och jag tror faktiskt inte jag hittills ägnat Håkan en tanke nån gång på fyllan heller, så det där resonemanget håller ju inte.
Skulle ägna hela dagen åt att skriva klart
13 februari
Så SJUKT kass disciplin. Skulle ägna "hela dagen" åt att skriva klart afrikaskiten. Gick upp tolv. Hängde omkring, spelade in mer på blandbandet, slog på datorn, spelade gitarr, tog en promenad, skrev en rad, såg att det var matlag snart, spelade gitarr, gick och åt, skrev i en kvart, upptäckte att jag var nästan klar, gick ner till Sofia och gjorde en dikt åt Emma, den blev fin och det är alltid fint att hänga hos Sofia och Hanif.
Sen var det sent, jag skrev en kvart till och var klar. Det är det som är så sjukt, det går skitfort när man väl kommer sig för. Sen gjorde jag klart skrivcirkeluppgiften också, kul att va igång igen!
Så imorgon inflyttningsfest hos Emma alltså. Som alltid beräknar jag hångelchanser. Men de känns inte alls stora tyvärr. Det går nog bara att ragga tjejer där, och jag tror att jag varken kan känna av eller sända ut några signaler på samma sätt som jag kan med killar. En gång i tiden kunde jag det inte alls med killar heller (är ännu rätt dålig) så det är väl nåt man lär sig.
Så SJUKT kass disciplin. Skulle ägna "hela dagen" åt att skriva klart afrikaskiten. Gick upp tolv. Hängde omkring, spelade in mer på blandbandet, slog på datorn, spelade gitarr, tog en promenad, skrev en rad, såg att det var matlag snart, spelade gitarr, gick och åt, skrev i en kvart, upptäckte att jag var nästan klar, gick ner till Sofia och gjorde en dikt åt Emma, den blev fin och det är alltid fint att hänga hos Sofia och Hanif.
Sen var det sent, jag skrev en kvart till och var klar. Det är det som är så sjukt, det går skitfort när man väl kommer sig för. Sen gjorde jag klart skrivcirkeluppgiften också, kul att va igång igen!
Så imorgon inflyttningsfest hos Emma alltså. Som alltid beräknar jag hångelchanser. Men de känns inte alls stora tyvärr. Det går nog bara att ragga tjejer där, och jag tror att jag varken kan känna av eller sända ut några signaler på samma sätt som jag kan med killar. En gång i tiden kunde jag det inte alls med killar heller (är ännu rätt dålig) så det är väl nåt man lär sig.
Jag gjorde en reggae-låt!
12 februari
Idag blev jag faktiskt less på mina kursare, när de inte ville hjälpa till i funderingar på det jag skrivit. Så jag for grinigt hem och bestämde mig för att inte plugga mer idag. I stället spelade jag in blandband, typ ett och ett halvt, tog upp "historiken" igen med nummer nio och tio. Jag gjorde en brabok också, har saknat en sån nu ett tag. Men sen var det ju sent, fast jag behövde lira gitarr. Bastun. Sången börjat funka aningen bättre nu faktiskt.
Jag gjorde en reggae-låt! Jag har verkligen börjat bli influerad av reggae nu, och faktiskt fått upp vis känsla för det också. Klarar att sjunga samtidigt. Antar att jag Kristianiserats lite. Men det är väl sånt man ska vara öppen för, jag har ju varit så less på min vanliga gamla skit.
Idag blev jag faktiskt less på mina kursare, när de inte ville hjälpa till i funderingar på det jag skrivit. Så jag for grinigt hem och bestämde mig för att inte plugga mer idag. I stället spelade jag in blandband, typ ett och ett halvt, tog upp "historiken" igen med nummer nio och tio. Jag gjorde en brabok också, har saknat en sån nu ett tag. Men sen var det ju sent, fast jag behövde lira gitarr. Bastun. Sången börjat funka aningen bättre nu faktiskt.
Jag gjorde en reggae-låt! Jag har verkligen börjat bli influerad av reggae nu, och faktiskt fått upp vis känsla för det också. Klarar att sjunga samtidigt. Antar att jag Kristianiserats lite. Men det är väl sånt man ska vara öppen för, jag har ju varit så less på min vanliga gamla skit.
Får lugnt sova gott i min lagoma säng
10 februari
Tråkigt i skolan, sen hade jag all tid i världen att läsa om Afrikas historia, men jag somnade bara. Läste nåt om "european" och fick för mig att det var nån som pratade i telefon med Pian och sa "Jorå Pian".
Sen var det dags för rep. Gick väl okej, lite halvtråkigt. Spelade lite med bara Kristian också, har lite fina duolåtar nu. Om jag bara slutar hosta är jag nog väldigt peppad på att spela.
Nåt jag väldigt gärna skulle vilja snart också är att ha sex. Får ju lite såna där ryck vissa dagar när jag knappt uthärdar... Och vidskepligt tänker jag att nu när jag har en smal säng, vore det inte typiskt då att jag skulle råka få nån att dela den med? Men det kanske inte händer. Så jag får lugnt sova gott i min lagoma säng. Så bekvämt och bra... Usch. Och enda festen inplanerad framöver är Kristians fest, och jag tror inte jag kommer att strula med nån kompis till honom på hans fest. Han skulle säkert inte bry sig nämnvärt, men om han skulle vore det ju respektlöst.
Lägg ner nu. Detta drömmande och barnsliga fokus.
Tråkigt i skolan, sen hade jag all tid i världen att läsa om Afrikas historia, men jag somnade bara. Läste nåt om "european" och fick för mig att det var nån som pratade i telefon med Pian och sa "Jorå Pian".
Sen var det dags för rep. Gick väl okej, lite halvtråkigt. Spelade lite med bara Kristian också, har lite fina duolåtar nu. Om jag bara slutar hosta är jag nog väldigt peppad på att spela.
Nåt jag väldigt gärna skulle vilja snart också är att ha sex. Får ju lite såna där ryck vissa dagar när jag knappt uthärdar... Och vidskepligt tänker jag att nu när jag har en smal säng, vore det inte typiskt då att jag skulle råka få nån att dela den med? Men det kanske inte händer. Så jag får lugnt sova gott i min lagoma säng. Så bekvämt och bra... Usch. Och enda festen inplanerad framöver är Kristians fest, och jag tror inte jag kommer att strula med nån kompis till honom på hans fest. Han skulle säkert inte bry sig nämnvärt, men om han skulle vore det ju respektlöst.
Lägg ner nu. Detta drömmande och barnsliga fokus.
onsdag 6 februari 2019
Bara för att nu är vi kompisar
9 februari
Undrar om det inte är idag jag har ettårsjubileum i kollektivet. Har hur som helst firat det med en svartvinbärsdrink, med Jane och Kalle. Ett väldigt bra år har det ju varit. Tror att jag förändrats rätt mycket under året, blivit tryggare, fått roligare. Tänkte lite tillbaka på hur det var på vår förra fest. Hade nästan inga kompisar att bjuda, satt i ett hörn på mitt rum och snackade med typ samma gäng hela tiden, ville inte dansa, blev rätt ignorerad av Kristian vars kompisar nog inte ens fattade att han hade en flickvän, och jag snackade knappt med honom på hela kvällen, men tog det som helt naturligt. Den där grejen är så sjuk! Nuförtiden är han ju en av dem jag snackar mest med på fester, det är ju så självklart att vi hänger. Och det är bara för att nu är vi kompisar.
Men jag ska ju inte bara beskylla honom för det där beteendemönstret som var, det var så mycket jag som var livrädd att hamna i underläge genom att pocka på hans uppmärksamhet, kräva något. Men han borde också känt det. Han betedde sig nog inte nåt vidare mot mig faktiskt. På ett sätt kan jag faktiskt säga att jag tycker så mycket mer om Kristian än jag gjorde då. Men det är ju konstigt och krafsigt hela grejen, och fortfarande ägnar jag dagbokssidor åt det. Vad trevligt det vore att bli kär snart.
Undrar om det inte är idag jag har ettårsjubileum i kollektivet. Har hur som helst firat det med en svartvinbärsdrink, med Jane och Kalle. Ett väldigt bra år har det ju varit. Tror att jag förändrats rätt mycket under året, blivit tryggare, fått roligare. Tänkte lite tillbaka på hur det var på vår förra fest. Hade nästan inga kompisar att bjuda, satt i ett hörn på mitt rum och snackade med typ samma gäng hela tiden, ville inte dansa, blev rätt ignorerad av Kristian vars kompisar nog inte ens fattade att han hade en flickvän, och jag snackade knappt med honom på hela kvällen, men tog det som helt naturligt. Den där grejen är så sjuk! Nuförtiden är han ju en av dem jag snackar mest med på fester, det är ju så självklart att vi hänger. Och det är bara för att nu är vi kompisar.
Men jag ska ju inte bara beskylla honom för det där beteendemönstret som var, det var så mycket jag som var livrädd att hamna i underläge genom att pocka på hans uppmärksamhet, kräva något. Men han borde också känt det. Han betedde sig nog inte nåt vidare mot mig faktiskt. På ett sätt kan jag faktiskt säga att jag tycker så mycket mer om Kristian än jag gjorde då. Men det är ju konstigt och krafsigt hela grejen, och fortfarande ägnar jag dagbokssidor åt det. Vad trevligt det vore att bli kär snart.
Hetsiga snabba öl, sen sover jag bort hela festen
8 februari
Det blev inte så bra med festen. Den hade alla förutsättningar, jag hade säkert kunnat ha skitkul, men jag förstör allt igen.
Hetsiga snabba öl, och sen sover jag bort typ hela festen. Vaknar frustrerad och arg vid fem, säger "Jag har återuppstått!", men alla är på väg hem nästan. Så less på mig själv. Men underbara Kristian och Rut får det i alla fall att bli lite sjysst efterfest på fyra pers, och jag är pigg och glad och ganska nykter när vi sitter och lirar gitarr tills Håkan kommer upp klockan sju och ber oss sluta.
Upptäckte att jag blev besviken på att inte Johannes kom. Hoppas jag inte sa nåt. Jag minns att jag i mitt berusade tillstånd i alla fall tänkte på att jag skulle fråga Magnus varför han inte tagit med sig Johannes så jag kunnat få nån att hångla med. Hoppas jag bara tänkte.
Men detta med drickandet. DETTA VAR SISTA GÅNGEN. Alkohol är inte nåt som kommer och rinner ner i en mot ens vilja bara för att det är fest. Jag måste kunna klara av det, det här var så förödmjukande och trist. Men det känns verkligen nu som att jag inte har nån kontroll, och måste bli skithård mot mig, sätta upp några regler.
Var ute hos brorsan nu i helgen, på Styrsö. Han har det sjysst, vi tog en härlig promenad där. Men han har rätt i att man nog borde ha nån att vara kär i på promenader därute. Han har nog ännu mer sug efter det än mig. Jag har ju mest sug efter tillfällig närhet tror jag. Jag tyckte det var trevligt bara då på morgonfesten när den där boliviakillen var lite lagom fysisk (fast på ett oraggigt sätt fick jag ändå för mig).
Äsch. Jag ska fortsätta festa, och jag ska klara av det. FYRA öl. Jag vet att trygg-gränsen ligger där, jag ska inte ha mer, jag behöver inte det, och nu måste jag bli hård mot mig.
Det blev inte så bra med festen. Den hade alla förutsättningar, jag hade säkert kunnat ha skitkul, men jag förstör allt igen.
Hetsiga snabba öl, och sen sover jag bort typ hela festen. Vaknar frustrerad och arg vid fem, säger "Jag har återuppstått!", men alla är på väg hem nästan. Så less på mig själv. Men underbara Kristian och Rut får det i alla fall att bli lite sjysst efterfest på fyra pers, och jag är pigg och glad och ganska nykter när vi sitter och lirar gitarr tills Håkan kommer upp klockan sju och ber oss sluta.
Upptäckte att jag blev besviken på att inte Johannes kom. Hoppas jag inte sa nåt. Jag minns att jag i mitt berusade tillstånd i alla fall tänkte på att jag skulle fråga Magnus varför han inte tagit med sig Johannes så jag kunnat få nån att hångla med. Hoppas jag bara tänkte.
Men detta med drickandet. DETTA VAR SISTA GÅNGEN. Alkohol är inte nåt som kommer och rinner ner i en mot ens vilja bara för att det är fest. Jag måste kunna klara av det, det här var så förödmjukande och trist. Men det känns verkligen nu som att jag inte har nån kontroll, och måste bli skithård mot mig, sätta upp några regler.
Var ute hos brorsan nu i helgen, på Styrsö. Han har det sjysst, vi tog en härlig promenad där. Men han har rätt i att man nog borde ha nån att vara kär i på promenader därute. Han har nog ännu mer sug efter det än mig. Jag har ju mest sug efter tillfällig närhet tror jag. Jag tyckte det var trevligt bara då på morgonfesten när den där boliviakillen var lite lagom fysisk (fast på ett oraggigt sätt fick jag ändå för mig).
Äsch. Jag ska fortsätta festa, och jag ska klara av det. FYRA öl. Jag vet att trygg-gränsen ligger där, jag ska inte ha mer, jag behöver inte det, och nu måste jag bli hård mot mig.
Nog bra att jag bibehåller lite skavanker
5 februari
"Får du ofta deppstunder" frågar Kristian när vi gitarrusiga åker upp i hissen efter en bastusession. Jag kan inte annat än svara ett glatt och lite förvånat "Näe". Faktiskt är det väldigt sällan. Faktiskt minns jag inte ens senast jag tvivlade ordentligt och kände mig hopplös. Men tänk ifall jag är på väg att bli så glad och okomplicerad att jag blir en tråkig människa? Är nog bra att jag bibehåller lite skavanker, såsom min sega tystlåtenhet, min sexuella frustration, mina egostunder.
Så blev det till sist helg i alla fall. Ser fram emot imorgon kväll. Har väldigt svårt att tänka mig att det skulle bli nåt av det jag för en vecka sen hade väldigt lätt att tänka mig. Nä, om han ens kommer så blir det väl ett lite stelt hej och inte mer med det. Känns så längesen nu.
"Får du ofta deppstunder" frågar Kristian när vi gitarrusiga åker upp i hissen efter en bastusession. Jag kan inte annat än svara ett glatt och lite förvånat "Näe". Faktiskt är det väldigt sällan. Faktiskt minns jag inte ens senast jag tvivlade ordentligt och kände mig hopplös. Men tänk ifall jag är på väg att bli så glad och okomplicerad att jag blir en tråkig människa? Är nog bra att jag bibehåller lite skavanker, såsom min sega tystlåtenhet, min sexuella frustration, mina egostunder.
Så blev det till sist helg i alla fall. Ser fram emot imorgon kväll. Har väldigt svårt att tänka mig att det skulle bli nåt av det jag för en vecka sen hade väldigt lätt att tänka mig. Nä, om han ens kommer så blir det väl ett lite stelt hej och inte mer med det. Känns så längesen nu.
Lär komma minst fem som just jag bjudit in
4 februari
Inte uträttat så mycket som jag tänkt. Men toapapper köpt. Och chomskyboken är bra. Sen var det inget rep, jag var där ändå pga sms som inte kom fram. Usch, sur! Men fick gott fika på cafét i alla fall.
Börjar dra ihop sig för fest nu... Den kommer bli kul! Bättre än förra när så få folk jag bjöd kom. Nu lär det komma minst fem som just JAG bjudit in, plus tio som jag och Jane bjudit in tillsammans, plus massa husfolk som jag känner och sagt till särskilt. Aj aj, jag är kvar i räknandet ibland "Don´t ever try to count it on your fingers..." Ja ja, jag lär mig väl sen nån gång.
Men det värsta med förra festen var kanske ändå att jag kände mig rätt saftigt ignorerad av Kristian. Jag ignorerade honom såklart också, för att hantera det. Men särskilt okej var det nog inte egentligen. Åh vad enormt mycket sjysstare det är att vara hans kompis än hans flickvän!
Inte uträttat så mycket som jag tänkt. Men toapapper köpt. Och chomskyboken är bra. Sen var det inget rep, jag var där ändå pga sms som inte kom fram. Usch, sur! Men fick gott fika på cafét i alla fall.
Börjar dra ihop sig för fest nu... Den kommer bli kul! Bättre än förra när så få folk jag bjöd kom. Nu lär det komma minst fem som just JAG bjudit in, plus tio som jag och Jane bjudit in tillsammans, plus massa husfolk som jag känner och sagt till särskilt. Aj aj, jag är kvar i räknandet ibland "Don´t ever try to count it on your fingers..." Ja ja, jag lär mig väl sen nån gång.
Men det värsta med förra festen var kanske ändå att jag kände mig rätt saftigt ignorerad av Kristian. Jag ignorerade honom såklart också, för att hantera det. Men särskilt okej var det nog inte egentligen. Åh vad enormt mycket sjysstare det är att vara hans kompis än hans flickvän!
lördag 2 februari 2019
Inte det gamla ständiga kämpandet att få en plats i ett gäng
3 februari
Jo, det är nog en rätt stor sanning, det jag skrev igår. Jag kan verkligen njuta. Inte av att det är hysteriskt bra, för det är det inte, det är lagom. Och jag har en avslappnad syn på det. Inte det gamla ständiga kämpandet för att få en plats i ett gäng, eller för att behålla den. Tänkte på det en del ikväll. Vi hade stor städdag, sen spelade vi lite TP och så. Jag orkade inte hjälpa till att sätta upp väggaffischer, och jag orkade inte flamsa med som de andra på TP:t. Men det var trevligt ändå. För man måste inte ha en "bra" roll i "gänget". Jag har en stabil roll som aldrig kommer att tas ifrån mig, och det räcker.
Och det känns som att den där känslan präglar även andra situationer. Jag har inte den hetsen jag kände förut. Det är så skönt. Det är verkligen så mycket som blivit bättre. Jag insåg nog inte förr hur jobbigt jag verkligen hade det.
I natt drömde jag att Kristian skaffat pojkvän, det kändes ju rätt oväntat, jag var kanske lite sur att han hann med det innan JAG skaffat flickvän, vilket ju skulle varit mer tippat. Men jag vet inte med det längre, känns lite som att jag glidit undan den inställningen lite. Är inte direkt i några lesbiska kretsar längre och tänker väl bara på killar nu, på ett sätt är det ju så mycket mer invant och enkelt. Så det lär dröja länge än tror jag. Ett antal killar emellan förmodligen. Trots att killar är så jobbiga och behöver uppfostras (Kristian har i alla fall sagt att han fick mycket utbildning under våren, YES! Jag som tänkt att med Thomas lyckades jag ju bra, men med Kristian, näe...)
Jo, det är nog en rätt stor sanning, det jag skrev igår. Jag kan verkligen njuta. Inte av att det är hysteriskt bra, för det är det inte, det är lagom. Och jag har en avslappnad syn på det. Inte det gamla ständiga kämpandet för att få en plats i ett gäng, eller för att behålla den. Tänkte på det en del ikväll. Vi hade stor städdag, sen spelade vi lite TP och så. Jag orkade inte hjälpa till att sätta upp väggaffischer, och jag orkade inte flamsa med som de andra på TP:t. Men det var trevligt ändå. För man måste inte ha en "bra" roll i "gänget". Jag har en stabil roll som aldrig kommer att tas ifrån mig, och det räcker.
Och det känns som att den där känslan präglar även andra situationer. Jag har inte den hetsen jag kände förut. Det är så skönt. Det är verkligen så mycket som blivit bättre. Jag insåg nog inte förr hur jobbigt jag verkligen hade det.
I natt drömde jag att Kristian skaffat pojkvän, det kändes ju rätt oväntat, jag var kanske lite sur att han hann med det innan JAG skaffat flickvän, vilket ju skulle varit mer tippat. Men jag vet inte med det längre, känns lite som att jag glidit undan den inställningen lite. Är inte direkt i några lesbiska kretsar längre och tänker väl bara på killar nu, på ett sätt är det ju så mycket mer invant och enkelt. Så det lär dröja länge än tror jag. Ett antal killar emellan förmodligen. Trots att killar är så jobbiga och behöver uppfostras (Kristian har i alla fall sagt att han fick mycket utbildning under våren, YES! Jag som tänkt att med Thomas lyckades jag ju bra, men med Kristian, näe...)
Njuter fortfarande av känslan i vardagsrummet
2 februari
Usch. Dum föreläsning - men bas-Märit går i klassen - kul! Dumtjejen var värre än nånsin idag. Sen mådde jag helt katastrofalt och lade mig och sov fram till katastrofalt torftigt matlag. Och så lite plugg, tills Kristian kom, snackade med honom ett par timmar.
Jag behöver en liten dos Kristian varje vecka för att inte börja längta efter honom mer än han är värd. Och när vi hänger är det ju helt skönt att hänga, men inte SÅ fantastiskt, och då ser jag det, och det känns lugnt, lagom. Ja, just nu känns det bara helt lagom.
Det är precis ett år sen jag var på min intervju här i kollektivet. Hos Åke, Emma, Elisa, Karin, Alex och Kristian. Och vad nära det var att jag aldrig åkte hit, jag vågar inte tänka på det. Njuter fortfarande lite varje dag av känslan i vardagsrummet, bara att höra Håkan och Jane småsnacka, eller dela nässpray med Karin. Jag är lite kär än, precis som när jag var nyinflyttad, det går nog inte över. Och det kanske är nåt jag fått pga att ha fått kämpa så mycket innan, jag tar inte det här helt för givet. Det negativa med det - rädslan att det ska försvinna igen- vägs kanske upp mot just denna förmåga att njuta och uppskatta det.
Usch. Dum föreläsning - men bas-Märit går i klassen - kul! Dumtjejen var värre än nånsin idag. Sen mådde jag helt katastrofalt och lade mig och sov fram till katastrofalt torftigt matlag. Och så lite plugg, tills Kristian kom, snackade med honom ett par timmar.
Jag behöver en liten dos Kristian varje vecka för att inte börja längta efter honom mer än han är värd. Och när vi hänger är det ju helt skönt att hänga, men inte SÅ fantastiskt, och då ser jag det, och det känns lugnt, lagom. Ja, just nu känns det bara helt lagom.
Det är precis ett år sen jag var på min intervju här i kollektivet. Hos Åke, Emma, Elisa, Karin, Alex och Kristian. Och vad nära det var att jag aldrig åkte hit, jag vågar inte tänka på det. Njuter fortfarande lite varje dag av känslan i vardagsrummet, bara att höra Håkan och Jane småsnacka, eller dela nässpray med Karin. Jag är lite kär än, precis som när jag var nyinflyttad, det går nog inte över. Och det kanske är nåt jag fått pga att ha fått kämpa så mycket innan, jag tar inte det här helt för givet. Det negativa med det - rädslan att det ska försvinna igen- vägs kanske upp mot just denna förmåga att njuta och uppskatta det.
Andra saker att göra än att hångla med idioter
1 februari
Less på att va sjuk nu. Patetin kanske övergången i avsmak trots allt - när jag tänker på det omogna grabbiga äckliga pojkgänget. Det går inte ihop att sitta och sucka och morra åt de idioterna och samtidigt tänka mysiga tankar om hångel med en av dem. Så jag tänker att det spelar nog inte så stor roll ändå om han dyker upp här på fredag eller inte, jag har nog bättre för mig. Borde väl lyckas dyka upp nåt annat hångelobjekt snart? Eller, jag menar, jag har väl mycket mer andra saker att göra än att hångla med idioter. Snacka med bra kompisar till exempel. Många bra kompisar kommer att vara på festen.
Att jag ska vara så fixerad. Det är ju som att jag skulle gå på högstadiet eller nåt. Förmodligen är det för att jag aldrig hånglade då som det blivit nåt slags efterslag.
Less på att va sjuk nu. Patetin kanske övergången i avsmak trots allt - när jag tänker på det omogna grabbiga äckliga pojkgänget. Det går inte ihop att sitta och sucka och morra åt de idioterna och samtidigt tänka mysiga tankar om hångel med en av dem. Så jag tänker att det spelar nog inte så stor roll ändå om han dyker upp här på fredag eller inte, jag har nog bättre för mig. Borde väl lyckas dyka upp nåt annat hångelobjekt snart? Eller, jag menar, jag har väl mycket mer andra saker att göra än att hångla med idioter. Snacka med bra kompisar till exempel. Många bra kompisar kommer att vara på festen.
Att jag ska vara så fixerad. Det är ju som att jag skulle gå på högstadiet eller nåt. Förmodligen är det för att jag aldrig hånglade då som det blivit nåt slags efterslag.
Overkligt att jag skulle spela
30 januari
Kände mig helt overkligt dålig i morse, och helt sjukt overkligt att jag skulle spela. Men det gick på nåt vis, fast jag hade inte direkt kul, och min gitarr hördes nog inte heller. Jag pallade inte alls att vara social även om det ju hade varit kul att snacka lite isländska. Kristian hade tagit med sig sin dotter Denize och hennes mamma + kompis. Denize är väldigt söt. Så underligt att se Kristian som pappa. Men vad kan jag svara när Kristian säger att Denize alltid blir orolig om han försvinner nån minut när de umgås? Det är väl rätt naturligt, och man kunde om man ville vara elak säga att det borde han ha tänkt på lite tidigare, att bli en trygg punkt som finns där.
Jag sov hela kvällen, sen kom Kristian upp och hämtade lite käk åt mig från matsalsfesten och så såg vi en tråkig och seg fransk film och snackade lite. Blir kanske ingen fest för mig imorgon, är väl inte så ledsen för det annat än av den lilla anledningen att han SKULLE kunna vara där, men han är nog inte det. Eller så för att kunna snappa upp nåt från nyanserna ifall Magnus skulle kommentera grejen. Det är så kul att vara patetisk, vad mycket tråkigare mitt liv varit annars.
Kände mig helt overkligt dålig i morse, och helt sjukt overkligt att jag skulle spela. Men det gick på nåt vis, fast jag hade inte direkt kul, och min gitarr hördes nog inte heller. Jag pallade inte alls att vara social även om det ju hade varit kul att snacka lite isländska. Kristian hade tagit med sig sin dotter Denize och hennes mamma + kompis. Denize är väldigt söt. Så underligt att se Kristian som pappa. Men vad kan jag svara när Kristian säger att Denize alltid blir orolig om han försvinner nån minut när de umgås? Det är väl rätt naturligt, och man kunde om man ville vara elak säga att det borde han ha tänkt på lite tidigare, att bli en trygg punkt som finns där.
Jag sov hela kvällen, sen kom Kristian upp och hämtade lite käk åt mig från matsalsfesten och så såg vi en tråkig och seg fransk film och snackade lite. Blir kanske ingen fest för mig imorgon, är väl inte så ledsen för det annat än av den lilla anledningen att han SKULLE kunna vara där, men han är nog inte det. Eller så för att kunna snappa upp nåt från nyanserna ifall Magnus skulle kommentera grejen. Det är så kul att vara patetisk, vad mycket tråkigare mitt liv varit annars.
I nåt slags underläge
29 januari
Sjuk. Så spelningen imorgon blir lite provisorisk, men okej. Känns inte så katastrof för mig heller, haft tillräckligt med spelningar att jag är lugn med att bara vara gitarrist på denna. Brorsan sjunger min låt fint också.
Igår var en jätteintensiv dag med 3 filmer, lunch med Sandra och Anine, + hyllhjälp och rep. Idag hade jag den dag jag behövde. Jag och Kristian såg en film igår, en lågmäld isländsk film om en tjej som till sist strulade med sin systers pojkvän. Kändes skönt att inte tänka ett dugg på Kristian. Så länge jag har nån jag tänker på mer än Kristian är det totalt coolt. Jag kan tänka mig honom hångla med nån utan att bry mig det minsta.
Störig den där övergången som sker efter ett hångel - först fokuserar man sitt "vad var det" på "vad vill jag?", men tiden går, så ändras fokus till "Vad vill han?" utan att man kommit fram till svaret på den första frågan än. Så är man plötsligt i nåt slags underläge, känns det som, bara för att man ställer frågan. Sen kan tre saker hända:
1. Man får värsta avsmaken nästa gång man ses och undrar vad man tänkte på. Inget händer.
2. Man får ingen avsmak, blir lätt besviken över att se honom verka ointresserad. Inget händer.
3. Nåt händer.
Jag har nåt i mig som vill säga att jag är så löjlig som tänker och förstorar upp saker, men vad är egentligen negativt av det, så länge jag har kul åt att ha nåt att tänka på, vara LITE spänd inför? Nåt att titta framåt på, nåt ovisst.
Sjuk. Så spelningen imorgon blir lite provisorisk, men okej. Känns inte så katastrof för mig heller, haft tillräckligt med spelningar att jag är lugn med att bara vara gitarrist på denna. Brorsan sjunger min låt fint också.
Igår var en jätteintensiv dag med 3 filmer, lunch med Sandra och Anine, + hyllhjälp och rep. Idag hade jag den dag jag behövde. Jag och Kristian såg en film igår, en lågmäld isländsk film om en tjej som till sist strulade med sin systers pojkvän. Kändes skönt att inte tänka ett dugg på Kristian. Så länge jag har nån jag tänker på mer än Kristian är det totalt coolt. Jag kan tänka mig honom hångla med nån utan att bry mig det minsta.
Störig den där övergången som sker efter ett hångel - först fokuserar man sitt "vad var det" på "vad vill jag?", men tiden går, så ändras fokus till "Vad vill han?" utan att man kommit fram till svaret på den första frågan än. Så är man plötsligt i nåt slags underläge, känns det som, bara för att man ställer frågan. Sen kan tre saker hända:
1. Man får värsta avsmaken nästa gång man ses och undrar vad man tänkte på. Inget händer.
2. Man får ingen avsmak, blir lätt besviken över att se honom verka ointresserad. Inget händer.
3. Nåt händer.
Jag har nåt i mig som vill säga att jag är så löjlig som tänker och förstorar upp saker, men vad är egentligen negativt av det, så länge jag har kul åt att ha nåt att tänka på, vara LITE spänd inför? Nåt att titta framåt på, nåt ovisst.
Prenumerera på:
Kommentarer (Atom)