Hetsiga snabba öl, sen sover jag bort hela festen

8 februari

Det blev inte så bra med festen. Den hade alla förutsättningar, jag hade säkert kunnat ha skitkul, men jag förstör allt igen.

Hetsiga snabba öl, och sen sover jag bort typ hela festen. Vaknar frustrerad och arg vid fem, säger "Jag har återuppstått!", men alla är på väg hem nästan. Så less på mig själv. Men underbara Kristian och Rut får det i alla fall att bli lite sjysst efterfest på fyra pers, och jag är pigg och glad och ganska nykter när vi sitter och lirar gitarr tills Håkan kommer upp klockan sju och ber oss sluta.

Upptäckte att jag blev besviken på att inte Johannes kom. Hoppas jag inte sa nåt. Jag minns att jag i mitt berusade tillstånd i alla fall tänkte på att jag skulle fråga Magnus varför han inte tagit med sig Johannes så jag kunnat få nån att hångla med. Hoppas jag bara tänkte.

Men detta med drickandet. DETTA VAR SISTA GÅNGEN. Alkohol är inte nåt som kommer och rinner ner i en mot ens vilja bara för att det är fest. Jag måste kunna klara av det, det här var så förödmjukande och trist. Men det känns verkligen nu som att jag inte har nån kontroll, och måste bli skithård mot mig, sätta upp några regler.

Var ute hos brorsan nu i helgen, på Styrsö. Han har det sjysst, vi tog en härlig promenad där. Men han har rätt i att man nog borde ha nån att vara kär i på promenader därute. Han har nog ännu mer sug efter det än mig. Jag har ju mest sug efter tillfällig närhet tror jag. Jag tyckte det var trevligt bara då på morgonfesten när den där boliviakillen var lite lagom fysisk (fast på ett oraggigt sätt fick jag ändå för mig).

Äsch. Jag ska fortsätta festa, och jag ska klara av det. FYRA öl. Jag vet att trygg-gränsen ligger där, jag ska inte ha mer, jag behöver inte det, och nu måste jag bli hård mot mig.