Hon skulle konfrontera honom nu

18 februari

Igår var nazisträttegången. Det var visst en pärs, och läskigt. Känns obehagligt för brorsan att vara ute nu, äckliga nassar fotade närbild på honom utan att polisen brydde sig ett skit.

Idag har jag bara pluggat, det har varit jätteskönt. Avslutade med att rita en serie om kommunismen i ryssland under mellankrigstiden. Kom på mitt framtida yrke - göra seriealbum som kurslitteratur... Om jag får hjälp med tecknandet kanske...

En jobbig grej som kommit upp nu är att vi förstått att en kille som Rut träffat och dejtat lite är Estellas pojkvän William. Han har ringt Rut var och varannan dag, inte sagt ett skit om att han har flickvän, inte sagt att han känner nån i vårt kollektiv heller när Rut frågat. Hon skulle konfrontera honom nu, men sen måste vi ju snacka med Estella. Usch vad jobbigt.

Och själv börjar jag fundera på om jag börjat bli desperat. Men det tror jag väl ändå inte riktigt. Men när jag blir helt knäpp av att se ett töntigt dejtingprogram där två dumma typer blir riktigt förälskade, då är det ju lite väl. Och jag börjar tänka lite på Johannes igen, och vad bra det kändes (så mycket bättre nu i tillbakatankarna än det var i stunden) och jag vet ju att det bara beror just på desperationen, men...
Jag vill bli kär. Verkligen. Men hur ska det kunna gå till?