Om jag är livrädd för en jobbig helg

 12 december

Idag känns som första dagen som allt faktiskt känts ganska bra. Jag har tvättat, sen blev det stressigt, så inget alexsnack innan jobbet. Kom på idag att vilken hemsk helg det blir, men arbetsdag, husfest, bakisdag och hela köret. Blir det inte lindrigare ta snacket efter detta, tänkte jag. Men sen kom jag på att jag är faktiskt inte ensam i det. Om jag är livrädd för en jobbig helg är vi två som får lösa det på nåt vis, så gott det går. Bestämma hur vi ska förhålla oss, vad som blir bäst. Imorgon ska jag snacka.

Måste lyckas prata imorgon

 11 december

Jag har ägnat hela dagen åt att ömka om min kärleksmisär. Malin har varit jättego. Kalle har varit med litegrann i pratet. Anna var också bra (och förvånad) att prata med, och berättade också lite om att hon varit intresserad av Per. Det är så SKÖNT att prata med folk. Undrar om jag är helt överdriven med det? 

Ingen Alex hemma när jag knackade på först. När sen Kalle köpt chips och allt var mysigt kändes det så bra att jag tyckte det var onödigt, men gick ändå ner igen, fortfarande resultatlöst. Nu när mina bästisar lagt sig och jag är ensam i världen igen känns misären åter. Måste lyckas prata imorgon. Klättra uppåt sen. veta att det blir bättre, inte bara ljug när det känns bra. 

Jag är så rädd att förlora nåt, att glädjeämnen ska bli förstörda, att jag ska hata att bo här... Men om jag tänker tillbaka så hatade jag inte huset när det tog slut med Kristian. Jag gillar fortfarande våra ihopspelade låtar. Och när jag skulle ha mitt Kallesnack var jag också livrädd och övertygad om att allt roligt var över, och så blev det inte alls. Jag minns fortfarande svamphysterin med värme, hundvåren. Och karaokeglädjen och förfestandet är ännu lika bra (ja, det är så mycket mer min och Kalles karaoke än den är Alex). 

När jag nu har så många runt mig som jag älskar, varför ska någon som jag inte älskar egentligen men råkar vara förälskad i få betyda och förstöra så mycket? 

Inbördeskrig

10 december

Lyssna här:

Om du snackar med honom imorgon och bestämmer att det inte får bli nåt mer... Då kommer du aldrig mer att få hångla med honom. MEN du kommer heller aldrig mer att må så dåligt över honom som du gör just nu. Du kan börja jobba bort skiten, du behöver aldrig mer ha förväntningar som faller pladask. Aldrig mer det här... Kan det inte vara värt nåt? 

Kan inte ta tanken på att nästa fest VETA att jag inte får hångla med honom. Men vad är alternativet? Jo att råfokusera på just honom. Det är helt åt helvete, jag borde ragga på andra, inte en idiot som inte kan bli kär, men utnyttjar andra som kan bli det. 

Kanske får jag en kass fest på lördag. Kanske får jag nån annan kass fest senare. Men det här då? Och känslan på söndag, vad ger jag för den? När sängen är tom igen och jag förmodligen inte ens fått orgasm. 

Inbördeskrig, mellan ont i stunden, ont i längden, skönt för stunden och skönt i längden. Men vilka hör ihop? Vad är värt vad? Har stolthetsfaktorn nåt att säga till om också? Ärligheten mot mig själv? 

Om jag bara sett på honom i stället för på marsipangodiset då när han diskat klart. Om bara. Hade jag legat här och somnat ihop med honom då? Och mått bra. Och mått bra ända tills på lördag? För att jag ändå kan intala mig att han nog känner lite han med, och bara gick ner till sig för att han var osäker på vad jag ville?

Hur kan det göra så här jävla ont? 

Alla ska hålla på och skaffa gulliga ragg.

 9 december

Det har varit en ganska dålig dag. Jag har mest gått och väntat på en sån där skön molnskingring som aldrig har kommit. Skrev en halv låt om att överge mitt band. tog en promenad med hemligt blandband (satt på slumpval på datorn och spelat in), gjorde rödbetssallad, såg fruktansvärda patriotfilmen the Postman med Kalle, och drack sen whisky och såg på hårdrock ett tag. 

Malin har sin flirt här. Mysigt. Rut är väl hos Christian också. Alla ska hålla på och skaffa gulliga ragg. Och själv går man och trånar efter nån helt onödig och dum... Och tänker "om en vecka får jag mysa med honom igen i alla fall" när jag egentligen så mycket hellre skulle vilja träffa en kille ute kvällen innan, som jag kan gå på en seriös dejt med sen... Eller snacka och sen hångla med Henrik på festen i stället för den förutsägbara. Jag vill få känna. Vara med nån som låter sig känna, nån som vill.

Vantrivs med rollerna i bandet

 8 december

Sov ju inte mycket, började jobba halvsju... Blev en ok dag hos Gerd, tvättade och sådär. Sen skulle vi börja greja med nya låten hos brorsan, första bandträffen på länge, och jag pallade typ inte, kände sånt motstånd, så till sist blev det krismöte, om hur jag vantrivs med rollerna i bandet, att jag inte vågar ta initativ och är så mycket lillasyster... Känns fortfarande tungt och jobbigt, men nog bra att dra upp det. De blev lite förvånade, och lite rädda också, "men du vill väl fortsätta?" Klart jag vill. Har bara känts motigt med vissa processer. Lite glädjelöst. 

Lite kvällssnack med Kalle här hemma. Jag låg med huvet på bordet och suckade, och orkade inte tänka att han var rätt person att snacka om dessa bekymmer med... Kollade på hans nya karaokelista, sånt gör en lite gladare att tänka på. Men det är också kluvet, lite tomt utan Alex. Längtar efter att stå och snudda vid honom. Känna hur nära han vill vara. Han är så go. Och så jobbig. Det är så galet. 

Kören sjöng fint.

 7 december

Idag skulle jag ju hinna göra mycket, eller nåt, men... Jag mailade lite i alla fall. Och har lämnat in demon på Kellys. Jag, Julie och Eira käkade på Andrum, sen stack vi hem hit och gick på huscafét. Kören sjöng fint. Jag vågade inte titta på Henrik speciellt mycket, Julie var helt övertygad om att det var en annan jag spanade på och log generat mot.... Han stack kort efter att de sjungit men vi sa hej i alla fall. Jag hade ju inte haft nåt att prata om ändå eftersom jag inte vet vad vi pratade om i lördags. 

Skit att jag inte minns. För han är söt. Väldigt söt. Jag tror inte att jag vill ge upp tanken riktigt än, även om jag trögat till det. Men jag har släppt på det där att "inte göra nån grej av det". Nu vet ju hela kollektivet att jag är intresserad av honom, för en vecka sen visste jag inte själv typ. Men jag tror vi överlag blivit öppnare med grejer här hemma. Känns som att vi aldrig varit närmare varann än så här. Eller så är vi alla kärlekskranka och babbliga bara. 

Hm... Jag kom ju faktiskt inte ihåg hur Henrik såg ut förut. Aldrig tänkt på när jag haft honom framför mig om han är söt eller inte. Nu har jag gjort det. Kommer han den 17:e ska här raggas, och jag skiter i pinsamheter. Vi ses ju ändå så sällan. 

Inget som kom fram i rensningen

 6 december

Jobbade några tunga timmar. Tog sen en hemmakväll. Körde en ångestrensning, lite besviken att det inte gav så stor lättnad som jag trott. Sen kom folk in med lussekatt till mig och sjöng "Ja må hon leva", rätt bisarrt. 

Fixade käk efter att faktiskt ha känt mig glad ett tag och spelat bq-låtar. Såg på Nannyjouren och Bodyguard. Nu känns det inte som så mycket Alexångest längre utan mer åt nåt annat, fast jag inte vet vad. Inget som kom fram i rensningen var så farligt. 

Det kommer i alla fall bli hårt att träffa Alex imorgon och låtsas knappt se varann som vi brukar. Att överhuvudtaget vara i samma rum men inte ta på varann, fast vi så gärna vill. Vad skum relation vi har.

Gemensam utredning av bakisångest

 5 december

Vaknade med ännu mer massiv bakisångest än igår. Usch! Sen visade det sig att Rut och Mia kände precis likadant. Så vi hade en liten gemensam utredning av det som vi skrev upp på tavlan. Sen fick jag jobb och lämnade kollektivgemenskapen. Tvättade åt Ellen, lyckades paja hennes tröja så hela tvättstugan var ett hav av rött ludd... Min kollega tyckte det var kul, och att jag tog lite för allvarligt på det. 

Nu har nog det värsta börjat släppa i alla fall. Börjar se det bra i stället. Ens härliga kollektivkompisar, bandframtiden, livslusten som tydligen i alla fall existerar? Och känns inte lika jobbigt med Alex längre. Men ett litet korn av det allra mest förbjudna har dykt upp. Varför kände jag hångelvibbar redan i onsdags? Varför ville han stanna i min säng så länge? Tänk om ändå...

SLUTA. Hoppfullhet är bajs, jag vet ju! 

På onsdag sjunger Malins kör i cafét. Det känns lite knepigt att jag inte alls minns vad jag snackade med Henrik om, hur det kändes och hur full jag var. Men det var säkert lugnt. Men känns som att jag ändå sumpat det lite. Vilket underbart kärleksliv, allt går ju så BRA!!!

En vanlig normalstor peppad fest

 4 december

Så ligger man här i sängen som känns bredare och kallare nu igen... Bajs! Jag vill bara ha honom här, det gör ont, och kommer att göra det i några dagar. Men det visste jag ju. Han vet dock inte om det. Jag hoppas bara att han saknar mig också. Antagligen lite. Som Julie sa, "Ni kan ju inte hålla er ifrån varann, klart han tycker om dig!". Och det är ju verkligen nån himla magnetgrej, igår kändes det som att vi båda bara väntat på en alkoholursäkt att bryta dealen igen...

Men det var en sjysst fest. Less över lite minnesförvirring nu igen, men jag hade kul! Först så lyssnade vi på P3labb där vi intervjuats, det gick rätt bra ändå. Så drällde det in en del folk... Hade sjysst uppdateringssnack med Lotta. Sen skulle vi spela, det gick helfint och var skitkul! Och så det sköna "yes nu kan festen börja" efteråt. Karaokerummet drog igång, dansgolvet med, det blev en vanlig normalstor peppad fest. Och jag kände från första stund med Alex att det inte fanns några utvägar. I stunden var det bara sjyst. Han var sådär kelgo som han brukat på alla gamla fester. Sen satt vi och hånglade i Håkans rum.

Henrik kom faktiskt en sväng, rätt sent. Vi snackade, men jag minns inte ett skit om vad. Bara att nåt inte kändes helt bra. Sen minns jag att han var en av dem som kikade in och sa "förlåt att jag stör" när jag hånglade med Alex. Duktigt jobbat! 

Blev mycket Alexfokus där på småtimmarna. Vi hade nästan sex i Ruts rum också. Stört. Innan vi lade oss var det häng i en hög i Malins rum. Vi kelade odiskret. höll handen och så. 

I morse var jag lite bakisvaken som vanligt, och han vaknade också. Egentligen var jag nog för trött för att ha sex, men kelandet var sjysst såklart. Ingen av oss ville gå upp idag, blev först runt två. Så jobbigt att ta vara på en sista kelkram och veta "det var det!". Idag fixade Mia bakispizza och sen såg vi filmen G och så småningom One hour photo. Gränsfall till bakisångest hela dagen, men annars var det ju fint. 

För att skaffa mig en ny vakum-hang-up?

 2 december

Idag blev ganska vigd åt Daum Mindströl-projektet, men jag hann med att slänga iväg lite mail och se på idol också. Kul att lira! Och sjysst att se mig själv sätta in lite krut på nåt kreativt, ser att det behovet finns nu när de andra banden ligger lågt. 

Tveksamt ifall Henrik kommer imorgon. Men annars kanske på onsdag, eller ingenillegalfesten... Ja, på nåt sätt. Vill få undan det. Varför? För att skaffa mig en ny vakumhang-up? Men vaddå få undan egentligen? Förmodligen är det inte så enkelt ändå. Det känns säkert tveksamt och halvt om jag träffar honom, så att jag ändå vet varken ut eller in och måste fortsätta tänka. Inte så självklart som det gjorde då när jag stumt växlade mellan att titta på biljarbollen och honom och höll på att ramla i bitar... Eller när jag noterade att han uppmärksammade mig och tittade till en extra gång här hemma den där gången. Små skitdetaljer som blir stora. Men jag vill bara träffa honom!

Läsa är nåt jag sällan tillåter mig

 1 december

Krångel helt i onödan med nycklar hos Claes i Utby idag. Sen blev det en konstig kväll, jag läste ut en Nesser-bok som var bra. Men egentligen är ju läsa nåt jag sällan tillåter mig, så det kändes tidsdödande och jag blev lite uppstressad. Käkade lite med de andra och så. 

Trodde att SVT ringde men det var bara SPP. Lite småkul... Annars är väl det mesta halvkul. Är det så att nåt trycker och att jag borde ångeststäda i alla fall? Innan festen kanske det vore bra. 

Nåt knepigt kommer det att bli denna fest. För om jag inte hånglar med Alex kommer det kännas jobbigt, och om jag gör det kommer det också kännas jobbigt. Det enda som inte vore jobbigt vore att hångla med nån annan jag hellre vill hångla med, och det skulle väl bara vara Henrik kanske. Eller nån okänd kompis kompis. 

Jag har inte minsta motståndskraft

 30 november

Varit i Skövde hos Mamma lite, mysigt. Idag har jag köpt häftapparat och hålslagare, läst gästboksinlägg av Maud med Malin, och trissat upp varann en massa. Hade så kul, det är så sjysst att snacka med Malin. Sen lagade jag mat, och Alex kom in, och vi snackade nån timme (stelt först bara), och jag kände att jag saknar inte bara det fysiska med honom utan även hänget. Nåt blir så knäppt när man först är ytbekanta, sen plötsligt nära, för nära, och så bekanta igen. Vi hade ju en period när vi snackade i timmar. 

Och han kommer på lördag. Om Henrik gör det vet jag inte. Jag har inte minsta motståndskraft mot Alexkänslor nu i alla fall, det är nog en aning farligt. Men man är ju människa. Är det så big deal om jag råkar få en veckas baksmälla igen? 

När vi satt i soffan mindes jag lite tiden

 28 november

Jag, Kalle och Mia tog en sjysst promenad bort till Angered för att handla, men det hade just brunnit på Ica där. Ikväll har vi läst lite pjäs. När vi satt i soffan mindes jag lite tiden när jag tyckte det var så mysigt att sitta nära Kalle och hur gärna jag ville hångla med honom. Men faktiskt, när kär-känslorna för honom lade sig, försvann attraktionen med. Han är söt såklart. men jag tänker inte på honom på det där sättet, har inte gjort det på länge. 

Vi har börjat fila på tributebandet Daum Mindströl ikväll också. Kul med fest... Funderar över hur det blir med Alex dock, om jag nu inte riktar in på nån annan. Jag borde verkligen inte låta nåt hända, men i stunden kommer stunden vara mer värd, så funkar jag ju. Men han kanske håller i sig mer den här gången. Vi hade inte ens sex sist trots allt, och det kanske var han som klokade bort det. 

Kompaniets förbannelse gäller inte längre

 27 november

Igår märktes det att Kompaniet bytt namn, för det när förbannelsen (vakna med rejäl black-out i någon annans okända säng på Galileis gata) gäller inte längre. Men jag blev i alla fall av med en av vakumgrejerna igår, då jag fick reda på att Lars har flickvän. Så det var det. Känns bra på nåt vis, kan jag vara cool nästa gång vi ses också, så att om jag råkat stöta på honom förut var det en engångsfyllegrej. 

Idag har jag och Johanna lagat mat åt husmötet. Blev lyckat. Hon bossade rätt mycket. Jag och Kalle har sett på Fåglarna. Tidigare idag snackade jag lite med Malin om Henrik, och lite allmänt om det här med vibbar och känslor. Sjysst att det går bra att snacka med henne om sånt nu, jag har haft nån liten skitdum spärr innan bara för att jag känt mig tråkigt hetero och att hon skulle se ner på killhistorier, det är ju så knäppt av mig!

Jag skulle kunna

 23 november

Nu börjar jag ändå bli lite rastlös av arbetsfriheten... Och rummet är i än värre kaos nu. Och repet var ganska så segt idag, men de blev glada över skivorna jag bränt i present till alla, med titlarna "Loveable teddybear? No thanks", "Karaokeskrål och joursamtal" och "blanda drinkar i Knutby". Här hemma såg vi på Lasermannen och åt en massa kaksmet. 

Nu har jag en ganska hög dos av både förälskelsesug och s.f, men både Lars och Henrik känns avlägsna... Och jag inte haft minsta chans att lyckas ta kontaktinitiativ skulle det nog vara lättare att luta sig tillbaka, nu är jag ändå lite på helspänn inför chanser att grabba. Om det blir fest... Jag skulle kunna bjuda Lars. Och jag skulle kunna be Malin hälsa nåt till Henrik, och i min drömvärld vill han ta en fika med mig... 

Kartongerna under skrivbordet

 22 november

Jag vill för en gångs skull ha jobb! Känns rätt skönt ändå.  Och äntligen tagit tag i kartongerna under skrivbordet. Blev intervjuad om kollektivboende av en journalist. Har varvat rotandet med grejer med att snacka och visa Kalle och Malin guldkornen. Kalle är roligt intresserad. Känns lustigt att jag tyckte han var självupptagen och ointresserad en gång i tiden. Han tycker jag skriver bra och säger det också.

Jag hade ett tvunget husärende till Alex, fick bli ett draget andetag där (så länge sen vi sågs) men det blev coolt faktiskt. Snackade hyfsat ostelt, skrattade lite, han följde mig till gamla hejdåhångelhallen, där jag både påbörjade och avslutade en kram. Några sekunder. Han hade kunnat kramas längre, men jag hade kontrollen och kändes inte jobbigt att gå därifrån. 

Fruktutställning

 20 november

Nä, det var väl lite halvsegt på Storan igår. Idag har jag, Rut och Malin varit på fruktutställning. Roligt! Och gott att få smaka på alla. Sen har vi coachat Rut i funderingar på Christian, det var spännande. Bara för man inte har nåt spännande själv.

Inte ens några potentiella desperatragg

 19 november

Kom på redan igår att pga Embassys releasefest lär Lars inte gå på Populär. Kändes lite skönt. Vi hade sjysst karaokeförfest, jag, Kalle, Julie, Edmund och Malin, med randomkaraoke och så. Mitt i allt fick jag sms från min gamla kompis Henrik. Trodde ju förtjust ett tag att det var DEN Henrik. Bajs. Sen rann den historien ur mig för Malin. Är väl lika bra. Men hon kan inte göra mycket annat än att bjuda till fest. 

Inga ragg ikväll. Inte ens några potentiella desperatragg. Illa! När Kalle stack hem tidigare tänkte jag "ok, fritt raggrum här, men näerå. Ett försök gjorde jag, diss. Och sen saknade jag mycket en nattmacka med Kalle, längesen nu.

Har det så sjukt bra, jag vänjer mig aldrig.

 17 november

Jobbat hela dagen. Det har varit soft förstås. Imorgon ska vi radiointervjuas. På lördag ska jag vara ledsagare på ridning, och sen karaokepepp och utgång, och på tisdag är det Solander på Kellys. sen ska vi snart ha fest. Däremellan kommer sjyssta kollektivkvällar, serieritarnätter, skivrecensioner.

När jag ser bakåt och framåt på alla veckor som kommer och går känner jag att jag verkligen lever the time of my life. För alla de små roliga grejerna är många, och ändå grymt sjyssta. Vill bara låta det fortsätta så här, och då är det ändå min vardag jag pratar om. Jag har det så sjukt bra, jag vänjer mig aldrig. 

Hm, jag är nog på en uppsida nu. Fast lite så här känner jag mig ändå för det mesta. Bara ibland som relationssughetsen sätter in, och deppar till det med kraft. 

När man sitter och glor på en hemsida

 16 november

Idag for jag och Kalle till stan för en "lunchklubb" som kärnvapenPaula massmailat om men hon var inte på Zucchini. Vi förstod nog vilka som var det gänget, men pallade inte fråga, speciellt som en av dem var dreadskillen från Fosca-spelningen. Jag har aldrig hejat på honom när vi setts efter det, så vi är i en sån där inte-hej-fälla. 

Lånade seriealbum på biblioteket, sen läste vi lite i Kalles pjäs som han ska söka in på. Det är kul att läsa pjäs! Ikväll har jag städat och arrangerat musiken på min hårddisk, det är väl det enda. 

Vi spelades förresten på P3pop i måndags. Men radiospelningar är ju vardagsmat nu, nästan. Sen har jag varit helt stolthetslös i mitt suktande efter Lars. Blev nästan upp i varv av att lyssna på ett par av hans låtar, åh så gulligt, nu sjunger han om katter också, typ. Men nu är det ju nästan på idoldyrkansnivå när man sitter och glor på en hemsida. Men så gjorde faktiskt Nova med ekorren också, hon var skittöntig, jag får också vara det. Så länge inte brorsan och Johanna får veta. Eller han själv. 

David mailade idag, förvånanade. Men han skrev inget av värde... Jag bryr mig inte faktiskt. Han har verkligen ingen betydelse som mailkompis. Men jag skulle förstås mer än gärna ha sex med honom igen om han kom förbi stan...

Att jag aldrig gett respons

 14 november

Skönt att komma hem igen. Har varit en lagom resa, men haft det väldigt bra hela tiden. Så ramlar man hem, snackar med Kalle och Malin, som känts som att dom saknat mig lite, kollar mailen och har fått en grym tysk recension på nya EP:n, ser om roliga spelningar att gå på framöver, + både Killing och Populär i helgen. 

Spanar en sväng på Lars hemsida igen, och funderar över problemet att jag aldrig gett respons eller köpt nån skiva av honom, trots att han är helt inne på våra grejer... Men han ÄR skitbra! Hur ska jag få fram det nu, utan att det låter som smör? Det är ju bara att jag inte lyssnat innan, självupptagen och dryg som jag är. 

Finkammade området

 12 november

Pappa lär inte glömma sin femtioårsdag... 

Vi for till Vatikanen, köade hysteriskt och var i den hysteriskt gigantiska Peterskyrka. Coolt. Sen skulle Henrik vänta utanför, när vi for upp i kyrktaket och gick i klaustrofobiska trappor. Det tog sin tid, men när vi kom ner - ingen Henrik. Några allt jobbigare timmar följde när vi finkammade området gång på gång, delade upp oss och spanade efter en röd t-shirt. Han FANNS inte, och oron kröp sig på. Vad hade hänt, nåt måste det vara.

Till sist kom det fram. Han hade fått ett räcke i ryggen, och trots att han var helt ok blivit lagd på bår och åkt iväg med ambulans. Vi stack till sjukhuset och hade en känslosam återförening. Så tryggt att vara en hel grupp igen. Sen skaffade vi en bärbar dvd åt pappa och visade filmen vi gjort, och käkade på afrikansk restaurang. Så det blev en speciell dag. 

Nåt som dock stör mig lite - även om jag självklart var riktigt orolig var det som att de andra ändå var mer oroliga och blev mer lättade än vad jag blev. Är jag lite avtrubbad? Har jag svårt att ta saker på allvar? Kanske därför jag sprang så sakta den där gången när vi blev jagade av nassarna? Tycker jag sånt är mer spännande än läskigt, vad är det då för fel på mig? Men jag vet ju att jag skulle dött om lillebrorsan på allvar försvunnit. Måste vara att min lugntröskel är väldigt hög. 

Visdomsord plockat upp från en Eva Dahlgrenbok var "Jag tänker vara GLAD ända tills jag får veta om det blir av eller inte, inte ta ut förlust i förskott. Besviken blir man ju alltid oavsett om man varit missmodig eller glad innan, men det får man hantera" Kanske ska ta till mig av det? Sluta ta mig ner på jorden? Till att börja med kan jag ju försöka ändra den attityden i min dagbok, sluta upp med att kväva drömmerierna och ständigt stoppa med ett "men jag kanske har fel" eller "det är bara mina tramstankar". 

I stället: Vad kul med en ny hang-up att tänka på, vi kommer väl att ses om en vecka säkert. Klart han stötte en del på mig förra veckan, det var ju därför jag blev intresserad. 

Flyget går ju i övermorgon

 8  november

Hehe, vi har åkt till Nyköping en dag för tidigt! Flyget går ju i övermorgon! Men nu ligger vi här på ett sjysst vandrarhem och ska sova länge, och kolla stan imorgon, så det blir säkert bra. 

Just nu känns livet rätt händelserikt, och även om det är hälften bajsiga, hälften roliga saker känns det som att det som helhet ger mycket. Lite sjysst oförutsägbart på nåt vis (fast den nitiska tågvärden som inte godtog att jag saknade studentleg hade jag ju gärna varit utan ändå).