Inbördeskrig

10 december

Lyssna här:

Om du snackar med honom imorgon och bestämmer att det inte får bli nåt mer... Då kommer du aldrig mer att få hångla med honom. MEN du kommer heller aldrig mer att må så dåligt över honom som du gör just nu. Du kan börja jobba bort skiten, du behöver aldrig mer ha förväntningar som faller pladask. Aldrig mer det här... Kan det inte vara värt nåt? 

Kan inte ta tanken på att nästa fest VETA att jag inte får hångla med honom. Men vad är alternativet? Jo att råfokusera på just honom. Det är helt åt helvete, jag borde ragga på andra, inte en idiot som inte kan bli kär, men utnyttjar andra som kan bli det. 

Kanske får jag en kass fest på lördag. Kanske får jag nån annan kass fest senare. Men det här då? Och känslan på söndag, vad ger jag för den? När sängen är tom igen och jag förmodligen inte ens fått orgasm. 

Inbördeskrig, mellan ont i stunden, ont i längden, skönt för stunden och skönt i längden. Men vilka hör ihop? Vad är värt vad? Har stolthetsfaktorn nåt att säga till om också? Ärligheten mot mig själv? 

Om jag bara sett på honom i stället för på marsipangodiset då när han diskat klart. Om bara. Hade jag legat här och somnat ihop med honom då? Och mått bra. Och mått bra ända tills på lördag? För att jag ändå kan intala mig att han nog känner lite han med, och bara gick ner till sig för att han var osäker på vad jag ville?

Hur kan det göra så här jävla ont?