Gått ur loserfacket socialt

5 december

Har så otroligt mycket att göra. Är det första gången nu egentligen som jag känner att jag verkligen inte skulle behöva en kompis till? Och ändå har jag väl inte så supermånga. Men lagom? Man kan nog säga att jag gått ur loserfacket socialt. Och jag som trott att vägen dit var svinlång... Det är som alla de där flaskorna vin man drack på festerna i gymnasiet och trodde man hade skitlångt till en riktig fylla - så drack man en extra klunk och var plötsligt där, uppvaknande med minneslucka.

Plötsligt är jag, ensamlosern, nästan mindre ensam än jag vill vara. Är nog bra att åka iväg i detta läge, har inget jag behöver bevisa för mig själv. Jag är faktiskt inte socialt efterbliven.

Så härligt att dra till Island

2 december

Hatar bakfylla! Började dagen med att efter en stunds segt illamående spy upp hela gårdagens vegburgare. Sen var det magkramper några timmar till... Inte drack jag så mycket igår heller.

Men Thomas är go. Underbar. Det kommer att bli så hårt att vara utan honom. Men så härligt att dra till Island, längtar ju enormt. Och jag är nog rätt cool också. Många gör väl saker ilag med kompisar? Många drar utomlands, men på ett ombonat och skyddat sätt.

Så... nu ska jag släcka och lägga mig och njuta av att jag har hela sängen för mig själv och kan sträcka ut mig. Usch.

Fick aldrig veta om jag betydde nåt

25 november

Läget under kontroll. Lite väl stort Thomasbehov för att det ska kännas helt bra bara. Vi var på Bear Quartet i fredags i alla fall, jag, Thomas och Desirée. Satt inne på Sejdeln först och ölade. Råkade på Magnus utanför toaletten, och snackade nån minut, om Axel bland annat, och det är knepigt vad denna Axel ännu betyder saker. Bara den grejen att Magnus frågar "Har du snackat nåt med Axel?". Vad implikerar det? Jo att Magnus tror att det skulle vara möjligt att jag snackat med Axel + att jag skulle ha intresse av att veta vad han gör nuförtiden... Tadaa! En koppling mellan Axel och mig. Magnus hade inte frågat vem som helst av de andra kurskompisarna samma sak.

Jag hör ju nu hur jag låter. Sanslöst. Men besattheten kommer nog aldrig att släppa, och jag har nog kommit på varför. Det är ju inte så att jag vill ha Axel fortfarande. Men nåt blev ogjort mellan oss. Jag fick aldrig veta om jag betydde något, och det är den tanken jag är besatt av än, vad var jag för honom? Det är det jag vill. Ha betytt något. Honom själv är jag inte intresserad av, jag har ju Thomas, och han är skitbra. Suck.

Klart jag och Thomas har kul

18 november

Mår dåligt åt framtiden. Ett tag idag så dåligt att jag grät i armarna på Thomas. Är väl överkänslig nu eller nåt, depp-period. Men Thomas är ju bra. Så trygg, go och snäll.

Men det är skumt ändå ibland. Jag har ju starka känslor för honom, har behov av honom, tycker att allt vi gör är supermysigt och trevligt och bra. Men - har jag så kul egentligen? Inte för att det är så många jag har extremt kul ihop med. Men ibland när jag är med Thomas längtar jag efter dem. De går inte att vara nära på samma sätt, fysiskt, men ibland känns det som att det skulle kunna väljas bort för att umgås med nån som fattar mer vad nyfikenhet innebär, nån som kan se samma komiska saker...

Men jag är dum nu. Det är klart jag och Thomas har kul. Inte på alla sätt som är möjliga med andra jag känner, men hur skulle det kunna vara så? Det går ju inte med nån. Jag ska alltid se negativa grejer. Det är som att hela min värld av kontakter är som "expojkvänner" som jag jämför Thomas med. Varför kan jag inte vara nöjd, se vad som är bra?

Fick ett mail från Ullis. Hon är så bra, jag blir nästan rörd så uppmuntrande hon kan vara ibland. Överallt runt mig finns så bra människor. Men jag måste se THOMAS nu. Alla thomaskvalitéer som de andra inte har.

Beroende

11 november

Jobbigt. Vill inte känna så här! Usch. Har blivit så fruktansvärt beroende att jag MÅR DÅLIGT av att prata i telefon med honom. Helt överdrivet. Det ska inte behöva vara så här, då vill jag inte vara med.

Nån knepig slags svartsjuka

10 november

Fått spela lite, vara centralpunkt en stund, och där trivs jag ju väldigt bra. Bra röst, tyckte Emelie. En hösthit, tyckte de om gamla trista Pumpkin field. Mm, kändes bra.

Att sen komma hem och tänka på Thomas kändes inte bra. Han ringde en sväng. Och jag blir knäckt av att han är långt bort och dricker öl utan mig. Jag klarar inte att han är nån annanstans med andra folk, ändå vill ju JAG inte träffa honom hela tiden, jag vill ju att han ska ha ett annat liv precis som jag. Nån knepig slags svartsjuka, ägandevilja. Hur ska det då kännas om jag sticker? Vara totalensam i världen medan han hänger kvar här med sina kompisar. Kommer att bli knäpp.