Men när det tar slut, då är det nog bekvämare

 22 maj

Blä, fysiska symptom har jag ju jämt! Påbörjat pillerkur mot urinvägarna nu, och har ont i hjärtat också. 

Brorsan är hos mig nu. Han kom hit igår, väldigt ledsen, för Johanna har gjort slut. Väldigt tråkigt och synd. Men han kommer att kunna ta det okej. Igår var han dock otroligt knäckt, känns bra att jag kunde finnas till. 

Jag gick upp till Alex en sväng och berättade. Kändes som att vi klamrade oss fast vid varann extra hårt, och att ingen ville tänka på att nån gång tar det ju slut för oss med. 

Jag har alltid avundats brorsans relationer, att gå in i varandra så pass mycket och nära... Men när det tar slut, då är det nog bekvämare att ha haft en sån här inte helt lössläppt relation. Jag skulle aldrig säga att jag inte klarar mig utan Alex. Känns tryggt. Men även tråkigt. Känns i alla fall väldig bra att inte behöva vara utan honom, och att snart få hänga ostört i fyra dagar. Se på film, äta, och ha sex, precis som vi gör här hemma i och för sig, men utan nåt "borde gå upp", "borde fixa lite med det där", "borde kolla om de andra tänkt hitta på nåt nu". Underbart!

Kanske är han inte kär nu heller

 20 maj

Jag fick mens. Vi hade sjysst oskyddad sex när jag kom hem från jobb på kvällen, men nästa dag mådde Alex dåligt över det. Jag fattar inte vad han är rädd för. Han vet att man inte blir gravid vid förstadagsmens. Han vet att jag är testad för klamydia och gonorré. Han verkar inte rädd att smitta mig med nåt. Är han rädd för hiv då? Jag vågar inte fråga, men blev rätt illa till mods. Måste testa mig nu!

Har annars varit mysigt att hänga som vanligt. Kanske börjar jag så smått slappna av äntligen i mitt liv överlag. Alex vill åka med mig och vara kattvakt hos mamma över kristi himmelfärd. Ser mycket fram emot den helgen. Så jo... jag är nog kär. Även om jag får komplex, eller inte komplex, men lite avundsjuka när jag läser en seriebok som heter "Clumsy", där varje serieruta utstrålar hur kär tecknaren är i sin flickvän. 

Det är så skönt att vara dödskär. Jag är inte dödskär. Alex är trygg, mjuk och go, jag älskar att somna och vakna bredvid honom, och att samförstått skratta åt saker. Men ändå... Håller jag tillbaka? Kan det fortfarande vara så att jag inte litar på vad han känner, trots att han är så tydlig nu? Jag skulle inte bli skitförvånad nu om Alex tog upp ifall vi ska flytta ihop nåt tag framöver. Han vill vara ett par med mig, det tvivlar jag inte på. 

Men han har haft flickvänner förut, och efter dessa har han ändå sagt "Jag har aldrig varit kär". Det gnager i mig. Kanske är han inte kär nu heller. Varför ska då jag förnedra mig genom att vara det? Är nog ganska mycket där skon klämmer. 

Men JAG då? Var jag kär i min första pojkvän? Killen i Clumsy är exakt som Tomas. Man kanske bara kan vara kär när den andra är den som har övertaget, när man är den som vill mest... Eller så är DET en följd av att vara kär. 

Snackade lite sex

 14 maj

Jo, Lars var på spelningen och vi hängde rätt mycket. Det var trevligt, men jag fick inte samma känsla som sist, så det är nog lugnt där.

Nu i helgen har det blivit en massa alexhäng, nästan bara. Vi lagade supertacos i fredags, igår hade vi skön seg morgon. Snackade lite sex, vad som känns bäst och så. Bra. Vi gillar att ha sex med varann kom vi fram till. Och jag busflinar tydligen ibland på ett sätt han gillar. 

Var på fest hos Anine, det var trevligt, jag träffade en själsfrände (personlig assistent, vegan, musikkomplex i familjen på samma sätt som mig, gått på samma gymnasium, känner Magnus, varit på tekväll hos Elsa och Tony). Sen var jag och Alex på Populär. Helt ok trevligt. Alex var go att hänga med. Jag är världens bästa flickvän också sa han när jag sa att Julie sagt att jag har världens bästa jobb och världens bästa pojkvän. 

Idag sov vi länge, sen åt vi frukost, hade suveränt sex, till stor del på obekvämt köksgolv dock. Efter det blev jag helt matt och lite illamående så småningom när vi gick till Lidl, och sen lagade mat. Blev bättre av att äta, men sen kom det tillbaks igen. Nu blir jag ju skitnojjig över en avgliden kondom för två veckor sen. Men det är till helgen jag borde få mens. 

Jobbar bra ihop i en sommastuga

 10 maj

Haft första jobbhelgen med Alrik, och det gick skitbra. Pirrigt först, men sen väldigt avslappnat, och vi hade roligt och mysigt. Han är så seg! Och jag är också så seg! Vi jobbar bra ihop i en sommarstuga. 

Nu i efterhand har både brorsan och bandkompisarna tagit upp hur intimt det verkar, och att det borde kännas konstigt. Och visst är det väldigt intimt att umgås så där nära inpå sin brukare. Det blir ju bindningar på nåt sätt, och måste nog få bli så. Men jag är professionell, hjälper honom det som behövs, umgås som en kompis resten, och man vet att det är en udda situation, som dock funkar. Jag är ju inte hans enda assistent heller. 

Vi har bränt skivor hos Gunnel idag. Innan dess har jag slöhängt. Gjorde sallad och åt ute på gården, blev indragen i kubb med Viveka och Chloe, och pussade lite på Alex som kom från jobbet. Igår funderade vi på att åka till Gotland en sväng i sommar, nån stuga som nån släkting till honom har. 

För mig har det känts kanske lite avmätt ett tag nu. Men tänker att det är tillfälligt.

Undrar om Lars är på spelningen imorgon. 

Klipporna, sjön, falafel

 4 maj

Nu har jag schemalagt arbete på över halvtid i 4 månader framåt... Borde alltså luta mig tillbaka och prova att inte alls vara timvikarie. Men pallar jag det då, att säga nej till sjyssta inhopp hos Ellen och så? Har så svårt att släppa. Men känns Alrik-jobbet bra så ska jag!

Har varit på en sjysst sommarpromenad med Kalle och Anna, klipporna, sjön, falafel... Sen var det personalbio. Heartbreak hotel, tantfilm. Ok på sitt sätt faktiskt. 

Jag har sovit hos Alex två nätter i rad, det är mysigt. Men jag får inte Lars helt ur huvet. Lite kittlande är det. Utan att det känns som att nåt fattas med Alex. Det är snarare som att jag har nåt litet behov av just tankelekar, trots att jag är i en sjysst relation. En liten avståndsförälskelse. Det borde inte vara så fel hoppas jag.

Ingen lust att dansa till nån himla reggae

 1 maj

Nog för att jag kanske tillbakablickar och utvecklingsanalyserar mig själv stört mycket, men ikväll var det i alla fall anledningen till att jag kunde lämna festen i förtid och känna mig helnöjd över att så lättvindigt och utan olustkänslor kunna låta mig göra det. Jag hade ingen lust att dansa till nån himla reggae med de andra. Det finns såklart inget misslyckande i det. Ändå kan jag inte låta bli att tänka tillbaka, på hur jobbig situationen kunnat vara för mitt gamla jag som ständigt behövde bevis på att passa in, vara fungerande, ha kul på samma villkor som andra. Jag skulle ha åkt hem med klump i magen, eller uttråkat kämpa på dansgolvet för att se ut att ha kul, inte lättat och nöjt åka hem med vagnen.

Det var en bra dag. Vaknade hos Alex, pratade om att gå upp men blev tvungna att ha sex. Åt frukost. Jag blev sen till demon, men det gjorde inget. Efter den hängde jag med Kalle och Max, käkade falafel. Jag och Max hängde sen på Underjorden-festen. Kul att träffa Max igen, och att han ska flytta in hos oss. Vi såg lite band, Saint Ana bland annat. Sen hade jag inga kompisar tills Kalle kom. Vi käkade och ölade men det blev inte fler band, trist. 

Det är mysigt mellan Alex och mig, får goskänslor i magen av att tänka på det. Ändå kände jag sådär för Lars i lördags. Men så kan det kanske vara ibland? Antagligen också just för att det är förbjudet. Men Lars är den väldigt skön person. Och jag kan inte låta bli att fundera på ifall nånting är ömsesidigt... Om det skulle kunnat bli nåt i ett annat läge. 

Så fort varken du eller jag har nån pojkvän/flickvän

 29 april

Varför känns aldrig detta småskönt frustrerande pirr när man tänker på nån man FÅR vara kär i, nån man får hångla med, nån man är tryggt tillsammans med? 

Har varit en helt okej kväll på Populär, hängt lite med fulla entusiastiska Julie och Anne, och desto mer med Kalle, och Lars, som har koll på låtar, ler stort mot mig ibland så jag blir helt varm, är sjysst att prata med, lugn, smart, söt. Lite ansträngande på sitt sätt har det varit. Det är lätt att ge tydliga flirtsignaler och det är lätt att ge avvisande signaler, men när det enda jag vill säga är "Så fort varken du eller jag har nån pojkvän/flickvän så vill jag ha DIG, underbara människa"? Hur signalerar man detta konstant i fem timmar? 

Jag har ju Alex. Borde inte.