29 april
Varför känns aldrig detta småskönt frustrerande pirr när man tänker på nån man FÅR vara kär i, nån man får hångla med, nån man är tryggt tillsammans med?
Har varit en helt okej kväll på Populär, hängt lite med fulla entusiastiska Julie och Anne, och desto mer med Kalle, och Lars, som har koll på låtar, ler stort mot mig ibland så jag blir helt varm, är sjysst att prata med, lugn, smart, söt. Lite ansträngande på sitt sätt har det varit. Det är lätt att ge tydliga flirtsignaler och det är lätt att ge avvisande signaler, men när det enda jag vill säga är "Så fort varken du eller jag har nån pojkvän/flickvän så vill jag ha DIG, underbara människa"? Hur signalerar man detta konstant i fem timmar?
Jag har ju Alex. Borde inte.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar