30 juni
Oj vad jag jobbat hela dagen, men det har känts lugnt, ostressat, ofrustrerat. Klart man inte kan jobba mindre än en elvaåring heller... Hon är helt galen ibland. Vad kommer det av? Vi har målat stallet, gjort pizza, skurit en hel sopsäck rabarber. Tog en promenad med hundarna sen, härligt att se dem så glada över att få springa. Veganismen har lagts på hyllan. Ätit kakor av ägg och mjölk. Man äter hela tiden här, frukost-lunch-fika-middag-mer fika. Och det är alltid mamman och dottern som gör allt, Marius 19 år vet inte hur ugnen funkar ens.
Det är mycket i livet här som jag inte kan stå för. Känns därför som att jag bör försöka bara trivas nu, och vara politisk när jag kommer hem igen. Men att de är en helt trevlig familj råder inget tvivel om. Jag mår bra här, jag är inte rädd för nån, och inte arg på nån. Men jag kommer att bli less på Gríma om jag inte tar mig mer tid för mig själv.
lördag 30 juni 2018
All hemlängtan blåser bort av en ridtur
29 juni
Var på hästtävlingar. Det var helt okej och kul att se. Frustreras lite över att inte kunna snacka ordentligt med trevligt folk som faktiskt vill snacka med mig. Senare ikväll har jag fått språklektioner av Gríma och spelat gitarr och så med henne, och så var jag och Marius ute och tittade till fåren till häst. Jag red ett svart sto, hon var helt underbar! Fick en att känna sig som en riktig islandsryttare, och jag var helt trygg när jag töltade nerför knöliga backar fulla av tuvor. Hade glömt också hur all hemlängtan blåser bort av en ridtur.
Det är en skitbra familj här. Så är det. Det finns bara två minus - det att jag blir stel och tyst pga språket, och det att jag känner att det är så odjurrättsligt. Ska jag hjälpa till med grejer så att Dóri får mer tid att skjuta räv?
Jag längtar inte efter Kristian direkt, ännu. Hoppas han längtar efter mig just nu.
Var på hästtävlingar. Det var helt okej och kul att se. Frustreras lite över att inte kunna snacka ordentligt med trevligt folk som faktiskt vill snacka med mig. Senare ikväll har jag fått språklektioner av Gríma och spelat gitarr och så med henne, och så var jag och Marius ute och tittade till fåren till häst. Jag red ett svart sto, hon var helt underbar! Fick en att känna sig som en riktig islandsryttare, och jag var helt trygg när jag töltade nerför knöliga backar fulla av tuvor. Hade glömt också hur all hemlängtan blåser bort av en ridtur.
Det är en skitbra familj här. Så är det. Det finns bara två minus - det att jag blir stel och tyst pga språket, och det att jag känner att det är så odjurrättsligt. Ska jag hjälpa till med grejer så att Dóri får mer tid att skjuta räv?
Jag längtar inte efter Kristian direkt, ännu. Hoppas han längtar efter mig just nu.
Tryggast är jag nog när jag är helt själv
28 juni
Borgarnes: Blev en lite stressig morgon, skönt att vara iväg dock, men jag känner mig ju helt nördig som är på Island nu igen, om jag tänker efter... Mycket svenskar här på bussen, men en isländsk tant bredvid mig, som jag inte orkat börja prata med, för tänk om hon visar sig helt pratsam, jag behöver lite tid för mig själv nu. Ska börja prata med henne om en stund när hon ska av i stället.
Húsavik: Nä, fick sitta själv resten, helt lite folk. Från Akureyri var det minibuss med 4 pers. Vilken kontrast det är mot alla överfulla spårvagnar man hela tiden åker i Gbg - och de går var femte minut, inte två gånger om dagen.
Snackat med en från Sverige som skulle ut och fota. Han berättade om nån i Sydafrika som studerat surikater i tre år, och så är han folkhögskolelärare och av hans senaste klass på 14 pers var 10 alkoholister, en narkoman, och en inbrottstjuv, det tyckte han var lite jobbigt.
Nu är jag rätt nervös. Kom på det att som tryggast är jag nog när jag är helt själv, jag mår väldigt bra då, och känner att vad skönt det vore att bara fortsätta nu, dra runt hela ön, utan att tänka på några folk.
Bjarnastadir: UÄÄÄ vilken anspänning. Hjälp! I detta läge känns det som att ALDRIG kommer jag att kunna slappna av här, men klart man känner så när man varit på ett ställe i bara en kväll. Men det verkar helt okej. Gríma är en skitsöt tjej, väldigt omhändertagande, smart och så. Mamman känns det lite stelt med än så länge. Pappan har jag knappt träffat. Marius är nog sjysst. Han bjuder på whisky och pratar lite och så. Gubbarna som bjöd mig på öl och tipsade sin gubbkamrat om mig per telefon verkar vara som isländska gubbar.
De har skitgoa hundar som jag tror är ute alldeles för lite. De har änder som har det jättebra. Hästarna är fina. Men dödsläskigt är en bur med en katt och en rävunge i. Skitfint är det här annars i varje fall, ett berg som jag bestämt ska upp på, totalt rofyllt utan en granne inom synhåll - helt sjysst.
Borgarnes: Blev en lite stressig morgon, skönt att vara iväg dock, men jag känner mig ju helt nördig som är på Island nu igen, om jag tänker efter... Mycket svenskar här på bussen, men en isländsk tant bredvid mig, som jag inte orkat börja prata med, för tänk om hon visar sig helt pratsam, jag behöver lite tid för mig själv nu. Ska börja prata med henne om en stund när hon ska av i stället.
Húsavik: Nä, fick sitta själv resten, helt lite folk. Från Akureyri var det minibuss med 4 pers. Vilken kontrast det är mot alla överfulla spårvagnar man hela tiden åker i Gbg - och de går var femte minut, inte två gånger om dagen.
Snackat med en från Sverige som skulle ut och fota. Han berättade om nån i Sydafrika som studerat surikater i tre år, och så är han folkhögskolelärare och av hans senaste klass på 14 pers var 10 alkoholister, en narkoman, och en inbrottstjuv, det tyckte han var lite jobbigt.
Nu är jag rätt nervös. Kom på det att som tryggast är jag nog när jag är helt själv, jag mår väldigt bra då, och känner att vad skönt det vore att bara fortsätta nu, dra runt hela ön, utan att tänka på några folk.
Bjarnastadir: UÄÄÄ vilken anspänning. Hjälp! I detta läge känns det som att ALDRIG kommer jag att kunna slappna av här, men klart man känner så när man varit på ett ställe i bara en kväll. Men det verkar helt okej. Gríma är en skitsöt tjej, väldigt omhändertagande, smart och så. Mamman känns det lite stelt med än så länge. Pappan har jag knappt träffat. Marius är nog sjysst. Han bjuder på whisky och pratar lite och så. Gubbarna som bjöd mig på öl och tipsade sin gubbkamrat om mig per telefon verkar vara som isländska gubbar.
De har skitgoa hundar som jag tror är ute alldeles för lite. De har änder som har det jättebra. Hästarna är fina. Men dödsläskigt är en bur med en katt och en rävunge i. Skitfint är det här annars i varje fall, ett berg som jag bestämt ska upp på, totalt rofyllt utan en granne inom synhåll - helt sjysst.
Åkte i värsta jätteplanet
27 juni
Vilket dagsljus... Och klockan är elva, för mig ett. Ligger i nån lyxvilla utanför Keflavik, och här är det väl inte så trevligt, men imorgon får jag åka buss, mm...
Har väl haft en lite spänd dag, packat på, men inte särskilt stressat. Hann med ett lugnt käkande med Kristian, och avslutande goshalvtimme på hans säng. Det känns verkligen att han velat utnyttja tiden nu, att han kommer att sakna mig. Det gillar jag. Jag tycker inte att det känns så hemskt att åka. Det är väl så att det alltid är värst att vara den som INTE åker.
Åkte i värsta jätteplanet. Min lilla gitarr fick checkas in, men överlevde. Lite urinvägskänningar, annars allt lugnt. Efter hysteriskt bagageletande (så mycket folk) var jag klar och mötte Baldur ("Balli") utanför. Han var ingen jättetrevlig kille och hans kompis hejade inte ens på mig, de bara stövlade iväg. Fräck bil hade han. Trans am, är det ett bilmärke? Nu ska jag ta och sova. hysteriskt
Vilket dagsljus... Och klockan är elva, för mig ett. Ligger i nån lyxvilla utanför Keflavik, och här är det väl inte så trevligt, men imorgon får jag åka buss, mm...
Har väl haft en lite spänd dag, packat på, men inte särskilt stressat. Hann med ett lugnt käkande med Kristian, och avslutande goshalvtimme på hans säng. Det känns verkligen att han velat utnyttja tiden nu, att han kommer att sakna mig. Det gillar jag. Jag tycker inte att det känns så hemskt att åka. Det är väl så att det alltid är värst att vara den som INTE åker.
Åkte i värsta jätteplanet. Min lilla gitarr fick checkas in, men överlevde. Lite urinvägskänningar, annars allt lugnt. Efter hysteriskt bagageletande (så mycket folk) var jag klar och mötte Baldur ("Balli") utanför. Han var ingen jättetrevlig kille och hans kompis hejade inte ens på mig, de bara stövlade iväg. Fräck bil hade han. Trans am, är det ett bilmärke? Nu ska jag ta och sova. hysteriskt
sen jag dött en stund
24 juni
Idag följde Kristina med till stallet. Det var trevligt. Sen käkade vi mannagrynsgröt. stack och handlade, lagade annat käk och såg på tv om farliga djur i Australien.
Hade igår en ångestatack, efter den pratade vi en del för första gången, om hans försvinnande. Kändes bra att höra att han i alla fall tänkt tanken "kanske finns trevliga kurser att läsa hemma i Sverige också". Att han också kommer att sakna mig, och börjar förbereda sig lite.
Just nu mår jag bra. Islandssugen, känns spännande och sjysst. Det känns sorgligt att tycka så mycket om Kristian som jag gör just nu. Men jag kommer ju att klara mig bra såklart. Sen jag dött en stund.
Sen är det förmodligen nån påhittad känsla bara för att jag så gärna VILL ha den, när jag tänker att jag kanske är lite kär i en person, kommer på det en vecka efter att jag sist såg henne. Även om det nu VORE så, är det en omöjlig tanke att jag skulle göra nåt av det. Men att tänka att jag känner nåt, jag vill så gärna, det är så lägligt att ha nåt att drömma sig lite bort i just nu. Så lika bra att köra på med tankarna.
Idag följde Kristina med till stallet. Det var trevligt. Sen käkade vi mannagrynsgröt. stack och handlade, lagade annat käk och såg på tv om farliga djur i Australien.
Hade igår en ångestatack, efter den pratade vi en del för första gången, om hans försvinnande. Kändes bra att höra att han i alla fall tänkt tanken "kanske finns trevliga kurser att läsa hemma i Sverige också". Att han också kommer att sakna mig, och börjar förbereda sig lite.
Just nu mår jag bra. Islandssugen, känns spännande och sjysst. Det känns sorgligt att tycka så mycket om Kristian som jag gör just nu. Men jag kommer ju att klara mig bra såklart. Sen jag dött en stund.
Sen är det förmodligen nån påhittad känsla bara för att jag så gärna VILL ha den, när jag tänker att jag kanske är lite kär i en person, kommer på det en vecka efter att jag sist såg henne. Även om det nu VORE så, är det en omöjlig tanke att jag skulle göra nåt av det. Men att tänka att jag känner nåt, jag vill så gärna, det är så lägligt att ha nåt att drömma sig lite bort i just nu. Så lika bra att köra på med tankarna.
Jag kör med avvecklingsprocesser nu
18 juni
Vet inte hur jag mår nu egentligen, helt skumt och splittrat, helt bra ibland, och inte alls ibland, och vet inte om det är så att varje sekund jag mår dåligt nu blir en sekund mindre senare, eller om det bara är som jag vill tro.
Igår kväll grät jag ganska mycket innan jag somnade. Det var rätt skönt. Sen har jag hela dagen gått med nån slags inställning att det är slut mellan Kristian och mig, att det är distans som gäller, och det är som att jag tränar på hur det skulle kännas. Sen kom jag hem nu ikväll och kröp intill honom och det var bara gosigt och bra.
Men det är nog så att jag kör med avvecklingsprocesser nu, jag måste väl det. Så jag kommer att gå här och ha ont och må lite halvskit och tycka att det HÄR är ju helt överdrivet, hur ska det då inte bli SEN, men lagom till att jag tänker att nu kommer riktiga smällen så är den kanske över innan jag fattat det. Det har hänt förut.
Jag och Tuva-Li lirade idag hemma hos henne, gjorde en låt. Hon är verkligen en potentiell kompis som det känns. Men jag har mer självförtroende på låtskrivarfronten, så jag måste pusha en del.
Jag fortsätter med mitt utdelande av socialpoäng till mig själv. Det slutar jag nog aldrig med, sånt psykfall som jag är.
Vet inte hur jag mår nu egentligen, helt skumt och splittrat, helt bra ibland, och inte alls ibland, och vet inte om det är så att varje sekund jag mår dåligt nu blir en sekund mindre senare, eller om det bara är som jag vill tro.
Igår kväll grät jag ganska mycket innan jag somnade. Det var rätt skönt. Sen har jag hela dagen gått med nån slags inställning att det är slut mellan Kristian och mig, att det är distans som gäller, och det är som att jag tränar på hur det skulle kännas. Sen kom jag hem nu ikväll och kröp intill honom och det var bara gosigt och bra.
Men det är nog så att jag kör med avvecklingsprocesser nu, jag måste väl det. Så jag kommer att gå här och ha ont och må lite halvskit och tycka att det HÄR är ju helt överdrivet, hur ska det då inte bli SEN, men lagom till att jag tänker att nu kommer riktiga smällen så är den kanske över innan jag fattat det. Det har hänt förut.
Jag och Tuva-Li lirade idag hemma hos henne, gjorde en låt. Hon är verkligen en potentiell kompis som det känns. Men jag har mer självförtroende på låtskrivarfronten, så jag måste pusha en del.
Jag fortsätter med mitt utdelande av socialpoäng till mig själv. Det slutar jag nog aldrig med, sånt psykfall som jag är.
fredag 15 juni 2018
Jag ÄR nöjd. Man Kan bli det.
6 juni
Skum dag på nåt sätt.
Idag var det sovmorgon för Kristian för första gången på länge och jag med mitt uppdämda kelbehov gillade att ändå vakna tidigt. Men vi var hungriga och tänkte gå upp och käka nåt innan vi lade oss. Fast efter frukosten gick han bara in på rummet och spelade gitarr "måste spela Manu Chao nu". Jag blev helt less och deppade ihop i typ 20 minuter, så blev jag less på att jag kände mig så less, och jag VILL ju inte vara i underläge. Men det är ju ett faktum att han har mer självbehov. Att det därför är tvunget att det blir lite på hans "nu känner jag mig social"-villkor som vi umgås. Ibland. Han har ju även andra att umgås med.
Och visst har även jag andra att umgås med, och ett stort självbehov, men jag får det tillgodosett, jag har så mycket tid.
I alla fall jag for in till stan och kände att NÄ, det här går ju knappt, ska det vara jobbigt nu ända tills han åker kan det ju lika gärna få vara... Och så ringde Gunilla och kände till en gård på Östra Island som jag kanske kunde få komma till i sommar. Yes! Jag tände. Och jag har tidsfrist på Hekla-resor tills tis fm. Så det är klart jag tar det om jag får det, i stället för att gå här och bli less på att den dyrbara kvarvarande kristiantiden ändå inte blir som jag tänkt mig.
Så for jag hem, och Kristian var värsta hundvalpen, kelsjukare än någonsin. Så vi gosade en del, och sen blev det mer än det. Och sen fick jag ur mig den lilla frågan, lite inlindad, men med innebörden: "ska vi knulla nån gång också"? Blev dock inget svar, för det blev stressigt när vi såg vad klockan var, så vi lämnade det till sen.
Jag känner väl egentligen inte att jag är missnöjd med att bara ha handsex, snarare tvärtom, skönt med sex som inte är inriktat på EN sak. Men ibland blir jag ju lite sugen, så jag tänkte ju bara kolla om han också egentligen är det. Men är han det inte, är det för jobbigt, då skiter vi såklart i det. Hoppas bara inte han känner nån slags press nu. Uttryckte mig nog lite klumpigt.
Hur som helst, Kristian stack iväg, jag var på matlag med mexicanska vänsterkämpar. Sen fick jag huspoäng - diskade, och så fick jag socialpoäng - började snacka med trevliga Elsa och Jane, som jag bjöd upp på te, och fortsatte snacka med. Wow, duktigt!Hade lite avslutande trevligt Emmasnack. Ska vi heta kollektivet Tandkrämskrisen?
Slut på boken visst, snart. Vad har hänt i den? Jo en hel massa bra. När jag började i den letade jag efter kollektiv, band, förälskelse... Jag fick ett kollektiv, Kollektiv med stort K. Jag har ungefär två band som funkar kan man väl säga. Jag blev förälskad. Och kär. I en söt musikerkille som benämner sig feminist, till och med. Och jag har fått vara arbetsfri, rida en go häst, och ha det helt trevligt. Jag har inte jättemycket att gnälla över och faktiskt känns det bara bra. Jag ÄR nöjd. Man kan bli det.
Skum dag på nåt sätt.
Idag var det sovmorgon för Kristian för första gången på länge och jag med mitt uppdämda kelbehov gillade att ändå vakna tidigt. Men vi var hungriga och tänkte gå upp och käka nåt innan vi lade oss. Fast efter frukosten gick han bara in på rummet och spelade gitarr "måste spela Manu Chao nu". Jag blev helt less och deppade ihop i typ 20 minuter, så blev jag less på att jag kände mig så less, och jag VILL ju inte vara i underläge. Men det är ju ett faktum att han har mer självbehov. Att det därför är tvunget att det blir lite på hans "nu känner jag mig social"-villkor som vi umgås. Ibland. Han har ju även andra att umgås med.
Och visst har även jag andra att umgås med, och ett stort självbehov, men jag får det tillgodosett, jag har så mycket tid.
I alla fall jag for in till stan och kände att NÄ, det här går ju knappt, ska det vara jobbigt nu ända tills han åker kan det ju lika gärna få vara... Och så ringde Gunilla och kände till en gård på Östra Island som jag kanske kunde få komma till i sommar. Yes! Jag tände. Och jag har tidsfrist på Hekla-resor tills tis fm. Så det är klart jag tar det om jag får det, i stället för att gå här och bli less på att den dyrbara kvarvarande kristiantiden ändå inte blir som jag tänkt mig.
Så for jag hem, och Kristian var värsta hundvalpen, kelsjukare än någonsin. Så vi gosade en del, och sen blev det mer än det. Och sen fick jag ur mig den lilla frågan, lite inlindad, men med innebörden: "ska vi knulla nån gång också"? Blev dock inget svar, för det blev stressigt när vi såg vad klockan var, så vi lämnade det till sen.
Jag känner väl egentligen inte att jag är missnöjd med att bara ha handsex, snarare tvärtom, skönt med sex som inte är inriktat på EN sak. Men ibland blir jag ju lite sugen, så jag tänkte ju bara kolla om han också egentligen är det. Men är han det inte, är det för jobbigt, då skiter vi såklart i det. Hoppas bara inte han känner nån slags press nu. Uttryckte mig nog lite klumpigt.
Hur som helst, Kristian stack iväg, jag var på matlag med mexicanska vänsterkämpar. Sen fick jag huspoäng - diskade, och så fick jag socialpoäng - började snacka med trevliga Elsa och Jane, som jag bjöd upp på te, och fortsatte snacka med. Wow, duktigt!Hade lite avslutande trevligt Emmasnack. Ska vi heta kollektivet Tandkrämskrisen?
Slut på boken visst, snart. Vad har hänt i den? Jo en hel massa bra. När jag började i den letade jag efter kollektiv, band, förälskelse... Jag fick ett kollektiv, Kollektiv med stort K. Jag har ungefär två band som funkar kan man väl säga. Jag blev förälskad. Och kär. I en söt musikerkille som benämner sig feminist, till och med. Och jag har fått vara arbetsfri, rida en go häst, och ha det helt trevligt. Jag har inte jättemycket att gnälla över och faktiskt känns det bara bra. Jag ÄR nöjd. Man kan bli det.
Att ha det precis så här
Söndag 1 juni
En helg:
FREDAG:Åker in till stan för att gå på skivhugget och köpa Yo la tengos och Calexicos nya. Hyr tre videofilmer på Marilyn. Far hem och tar en promenad, gör sedan svingod pizza som jag och Kristian käkar innan vi ser 101 Reykjavik och går och lägger oss.
LÖRDAG: Vaknar inte helt sent, men det är så skönt i sängen att klockan väl blir halvtolv ändå. Åker in på cool karneval i Hammarkullen. Går själv hem till Bergsjön sen. Hittar fina stigar men får hasa på en stock över Lärjeån. Käkar, riggar upp portan. Tvättar och försöker spela in trumljud i bastun, spelar sen med Kristian under torktumlingstiden. Blir sent, men har roligt. Fin stämsång av Kristian nu.
SÖNDAG: Husmöte. Sen lagar jag klyftpotatis, och så knallar jag och Anna till sjön och grillar med ett gäng från huset. Underbar kvällssol. Snackar och skriver en fin sång med Anna. Sen går vi hem och ser på Office space hos Filip och dom.
Ligger på sängen nu och skriver dagbok, förundras över hur mysigt och bra jag har det, och hur jag i en baktid nog drömde om att ha det precis så här. Ska nog gå och lägga mig och krama nån snart.
En helg:
FREDAG:Åker in till stan för att gå på skivhugget och köpa Yo la tengos och Calexicos nya. Hyr tre videofilmer på Marilyn. Far hem och tar en promenad, gör sedan svingod pizza som jag och Kristian käkar innan vi ser 101 Reykjavik och går och lägger oss.
LÖRDAG: Vaknar inte helt sent, men det är så skönt i sängen att klockan väl blir halvtolv ändå. Åker in på cool karneval i Hammarkullen. Går själv hem till Bergsjön sen. Hittar fina stigar men får hasa på en stock över Lärjeån. Käkar, riggar upp portan. Tvättar och försöker spela in trumljud i bastun, spelar sen med Kristian under torktumlingstiden. Blir sent, men har roligt. Fin stämsång av Kristian nu.
SÖNDAG: Husmöte. Sen lagar jag klyftpotatis, och så knallar jag och Anna till sjön och grillar med ett gäng från huset. Underbar kvällssol. Snackar och skriver en fin sång med Anna. Sen går vi hem och ser på Office space hos Filip och dom.
Ligger på sängen nu och skriver dagbok, förundras över hur mysigt och bra jag har det, och hur jag i en baktid nog drömde om att ha det precis så här. Ska nog gå och lägga mig och krama nån snart.
Att jag inte ser nån drömframtid
25 maj
Håller det på att gå åt helvete med mitt oberoende? Så extremt mycket energi går nu åt till att fundera ut exakt HUR mycket jag behöver honom, och hur jobbigt det blir i höst, och om det verkligen är så att jag är kärare än jag varit i nån förut, och vad det då innebär, eller om jag bara inbillar mig, och tar miste på känslor när jag nu är så fruktansvärt attraherad av killen fysiskt sett.
Men det är nog så ändå att jag inte ser nån drömframtid, att jag inte vill ha nån pojkvän, att det på sätt och vis blir skönt att slippa. Men jag vill bara inte att han ska tycka lika som mig. Jag vill vara behövd.
Håller det på att gå åt helvete med mitt oberoende? Så extremt mycket energi går nu åt till att fundera ut exakt HUR mycket jag behöver honom, och hur jobbigt det blir i höst, och om det verkligen är så att jag är kärare än jag varit i nån förut, och vad det då innebär, eller om jag bara inbillar mig, och tar miste på känslor när jag nu är så fruktansvärt attraherad av killen fysiskt sett.
Men det är nog så ändå att jag inte ser nån drömframtid, att jag inte vill ha nån pojkvän, att det på sätt och vis blir skönt att slippa. Men jag vill bara inte att han ska tycka lika som mig. Jag vill vara behövd.
Prenumerera på:
Kommentarer (Atom)