Att jag inte ser nån drömframtid

25 maj

Håller det på att gå åt helvete med mitt oberoende? Så extremt mycket energi går nu åt till att fundera ut exakt HUR mycket jag behöver honom, och hur jobbigt det blir i höst, och om det verkligen är så att jag är kärare än jag varit i nån förut, och vad det då innebär, eller om jag bara inbillar mig, och tar miste på känslor när jag nu är så fruktansvärt attraherad av killen fysiskt sett.

Men det är nog så ändå att jag inte ser nån drömframtid, att jag inte vill ha nån pojkvän, att det på sätt och vis blir skönt att slippa. Men jag vill bara inte att han ska tycka lika som mig. Jag vill vara behövd.