Jag skulle behöva va riktigt rejält suverän

30 september

Dagssoundtrack: King biscuit / Puffin

Okej skoldag. Som vanligt kär och spanande. Hemma gjorde jag inte mycket. Förresten, byggstudiebesök. Skitintressant.
Dagens klapp: Samuel D.
Dagens rapp: nån i musiksalen

Dagen börjar fint med att Tony i Åsas klass försöker lära mig ett obegripligt shufflekomp som Åsa har på papper. Jag bara nickar och fattar ingenting. Vadå slå med baksidan av pinnen på virveln? Jaha. Jag låtsas förstå precis.
Sen ska vi ner på bygg på studiebesök, hur dumt som helst, vad har vi där att göra. Byggkillarna tyckte det var lika trist och onödigt som vi.
Efter spanskan är det lunch. Hans har lunch efter mig, jag spanar lite utanför cafeterian, han ser inte åt mitt håll. Efter matten sitter killen kvar på samma plats när jag går förbi, och nu kollar han upp. Hur kan någon ha så fina ögon?
Hela Åsas klass sitter vid sofforna bredvid skåpen, och jag står och sneglar. Paul sitter mittemot Åsa. Jag borde gå och prata med henne... Jag borde absolut, men näe, för mycket folk där, JAG VÅGAR INTE. Och så blir jag förvånad för att jag är så feg. Står och nervfunderar. Men så går Paul iväg, och då är det inte läskigt längre, jag går lugnt och sätter mig ner i klassgänget och känner mig nästan lite hemma där. Sen så ska de börja, och för mig och Ingrid är det som vanligt dags för musiksalen. Hämtar trumpinnar, går upp... Ajdå, dörren är vidöppen. Nån skymtar i dörren och jag gömmer trumpinnarna bakom ryggen. Paul är där, och nån till. Paul sitter och spelar piano... men han borde ju börja engelskan nu, så vi sätter oss ett tag en bit därifrån. Under tiden berättar Ingrid vad Samuel, han i klassen, sagt om mig när de var på pizzerian i fredags. Han hade sagt "Hon kan va så kul ibland" och så sa han att han verkligen gillade min dans-stil, som han lagt märke till på senaste gymnasiefesten. Det där var inget jag väntat att han skulle tycka om mig. Att jag är kul... visst lyckas jag få Ingrid och Selvina att skratta med ytterst enkla medel, och visst lägger jag alltid in lite intelligent skämtsamma kommentarer här och där, men Samuel brukar aldrig dra på mun... Det där var förvånande och kul att höra. Det där med mitt sätt att dansa också. Jag dansar coolt, inte så tråkigt, hade han väl uttryckt det.
Ja ja, nog om det. Paul kommer ut, men nån är ju kvar därinne med låst dörr. Skit åxå. Inget trumspelande idag. Går ner och intar sofforna i stället. Inväntar våra gullepluttars klasser, och jag försöker lära Ingrid några komp, för det blir så snygg baskagge med fötterna på soffan.
DEN klassen börjar synas till, snart syns Paul, Åsa då... Nä, hon syns ju dåligt, inte så lång. Jag hoppar ur soffan och kikar in mellan skåpen, där står hon och inväntar att Paul ska bli klar med skåpet som är nedanför hennes. Jag pratar med henne ett tag, och den där dumma Paul vänder sig inte ens om. Jag är bara total luft för honom, bara att konstatera. Jag skulle behöva va riktigt rejält suverän på att spela trummor, då kanske han skulle reagera. Kanske. Åh, jag vill synas, jag vill inte vara osynlig för honom.

Tänk om Samuel skulle gilla mig. Vilken ovan känsla, vet inte om jag pallar den. Men det tror jag inte han gör. Men visst skulle han kunna... när han nu säger sådär. Näe, förresten, skulle han va småkär i mig skulle han ju aldrig säga sådär till Ingrid och Selvina för då skulle han ju känna sig avslöjad. Dessutom går man inte och blir kär i klasskompisar.
Äh glöm Samuel, jag leker med tanken i stället. Skulle en kille kunna spana in mig? Och i såna fall, vad skulle få honom att göra det?
Näe, jag är ingen man spanar på. Men det är klart, en kille skulle kanske kunna tycka att jag är lite cool med lätt udda kläder, bobhundtröja, trumstockar i näven... Vad töntig jag låter. Men visst, killar HAR olika smak. Och jag är inte lika mycket en i mängden som jag var förra året, jag har fått lite identitet.
Vad jag spinner på. Men det råkar vara så att mitt självförtroende ligger lite över normalnivån just nu.

MIN NUMMER TVÅ
Vad jag gillar hans ögon
i just det lilla ögonblick
när han tittar upp
ser på mig kort
med sina snälla ögon
just då är han finast i världen
och ändå
ändå är det inte han jag är kär i

Underbart att känna sig okej

29 september

Dagssoundtrack: Thirty-three / Smashing pumpkins

Tidningskörning, sen läste jag. Sen var det dags för mat och havsutflykt. Mysigt. Slöig kväll, fixat tidningsreturer. Jag är kär.
Dagens klapp: Havet
Dagens rapp: tidningen

Det är kul att gå i skolan nu.
Läget är annorlunda jämfört med i ettan, en förändring jag inte hade gissat på. Att jag skulle börja vara med Åsa så här mycket... Att jag skulle bli bra kompis med Ingrid... Att jag skulle ha så här stort musikintresse... Det hade jag inte gissat i våras. Visst tänkte jag att det nog skulle vara lite förändrat efter sommaren, men så här...
Jag mår bra i alla fall. Jag vet var jag har mig själv, och jag står inte längre i nån nertryckt beroendeställning till klasskompisgänget, som jag gjorde förut, och ju mådde så dåligt åt ibland. Jag känner mig säkrare på mig själv nu. Jag känner mig okej. Det är underbart att känna sig okej. Och kanske är jag till och med snart så okej att jag inte längre är en sån där tönt som går omkring och är kär i en kille man aldrig pratat med.
Faktiskt är det nog bara en tidsfråga, förhoppningsvis, innan Paul kommer att säga nåt till mig. Nån gång när jag är med Åsa på musikgården kommer ju han att vara i närheten. Nån gång ser han väl mig spela, och kanske lägger han in nån kommentar då. Ja, om livet fortgår som det gjort kommer jag att få se mer och mer av Paul, och han kommer väl att veta lite vem jag är.
Men sen då?
Vad ska jag ha som mål sen?
Även om han nån gång i framtiden kanske till och med vet mitt namn kommer han aldrig att märka att jag finns riktigt. Han kommer aldrig att se mig.
Men jag är kär nu.
Jag är dödligt kär.
Och killen jag är dödligt kär i vet åtminstone om att jag är kompis med en i hans klass. Mer än jag kunnat drömma om förra terminen.

SÖNDAGKVÄLL
Det är måndag imorgon
Då ska jag spana på Paul
prata musik med Åsa
plåga nån lärare om nyckar till musiksalen
Men måndag känns trist
Det är torsdagen som hägrar
Jag ska vara på musikgården
och han kanske är där.

28 september

28 september

Dagssoundtrack:Tonight, tonight / Smashing pumpkins

Vaknade hos mamma, såg på film hos Maria. Hem och ägna sig åt musik hela kvällen, fick ju ginzaskivor i torsdags.
Dagens klapp: musik
Dagens rapp: vädret

27 september

27 september

Dagssoundtrack: Puma / A shrine

Film på teckenspråket, sen lång seg håltimme, men på andra håltimmen spelade vi lite. Trummorna flöt suveränt för mig. Sen fyllde Maria år.
Dagens klapp: trummor
Dagens rapp: smörgåstårta

"spelar du trummor?"

26 september

Nervös förmiddag. Struntade i gympan, hälsade på Maria på sjukhuset, sen till musikgården. Erik Wendahl tycker att jag kan spela trummor! Red Leistur.
Dagens klapp: Erik Wendahl
Dagens rapp: kort speltid

Jahapp, så det där var alltså nåt att nervösa sig över? Snacka om att jag kände mig snopen i bussen på väg hem. Ja, det kändes nästan ledsamt, ha nervösat sig så, och så blev allt bara avslaget. Men nu så har jag smält det och mår bra. Det är bara träning som krävs. Klart att det inte kunde gå så bra på de där tio minutrarna vi försökte spela... Det kommer väl. Och jag kan spela trummor. Det värmer.

Jag stod där utanför musikgården och nästan skakade. Nej, nu gäller det, bestämde jag mig för, och gick fram till fönstret. Åsa var den första jag såg, hon sprang och öppnade, skönt! Eftersom de var uppdelade var det bara hon, Oliver och Wendahl i rummet där hon var. Jag fick sitta och lyssna på dom ett tag. Paul kom in nån sväng, verkade knappt se mig. Sen så skulle de sticka i alla fall, så jag intog försiktigt platsen vid trumsetet och började spela lite. Sköna cymbaler! Sköna pukor! Wendahl kom in igen, kollade på mig, sa "spelar du trummor?"
"nja, litegrann" sa jag.
"Då hade du ju kunnat spela med oss på de där låtarna nyss ju!"
"Men jag KAN ju inte spela nå bra" sa jag.
"Nähä, DU kan inte spela trummor, visst" sa han med en massa ironi i rösten. Totalt underbart. Jag stiger flera centimetrar varje gång jag tänker på det.
I alla fall, sen gick det inget vidare att spela med Åsa alls. Funkade inte, gitarr saknades, och jag är ju helt ovan vid att få fria händer, när jag spelat med Nils har han sagt var jag ska placera varenda pinne, och när jag spelat till stereon har jag ju haft trummor att lyssna ut. Så det gick knappast alls. Men det kommer väl! Får man hoppas. Tiden rann iväg. Åsa provade trumsetet och blev totaltänd, jag kände på basen lite också. Jodå, nog ska vi bli ett band nån gång i framtiden. Så stack vi till bussen då, mötte Paul. Han är så söt. Men han ser mig verkligen inte. Han vet i alla fall att jag finns nu. Han vet nog inte än att jag spelar trummor, men han skulle väl inte bry sig om det. Jag blir nog aldrig NÅGON på riktigt för honom.

Nu har jag fått 9 CD-skivor. Helt underbart. Man vet inte vad man ska välja. Livet är okej, trots att jag är kär i en Paul som nog aldrig kommer att se mig.

KOMPLIMANG
Jag kan ju inte
Jag är skitdålig
Jag är en ren nybörjare
går jag omkring och tror
men den där killen
får mig genom en liten kommentar
att tro
att jag kanske kan ha fel

tjugo i tre imorgon

25 september

Dagssoundtrack: San geronimo / Red house painters

Nervös dag av känd orsak, men ej spanat mycket. Var lite barnvakt på kvällen. Köpt present åt Maria.
Dagens klapp: Maria
Dagens rapp: nerver

Nu är det bestämt att jag kommer ner till musikgården vid tjugo i tre, när de slutar ensemblen. Vad ger jag mig in på? Läget ser ut så att jag kommer dit, kollar genom fönstret var dom är, knackar (påkallar mig allas uppmärksamhet, fruktansvärt), blir insläppt och frågar väl typ "är Åsa här?" så går man in och säger hej, blir uttittad och känner sig dum och bortkommen. Sen går dom väl hem, dom flesta, får man hoppas. Men några kanske får för sig att stanna några minuter... och DET blir inte kul i såna fall. För jag tror inte att jag ens lyckas med grundkompet ifall jag är dödligt nervös. Och dödligt nervös blir jag ju om jag får estetkillar till publik. Och jag KAN ju inte spela trummor.
Usch va hemskt.
Och jag som idag varit nervös hela dagen utan större anledning, hur ska det då bli imorgon?

Min andrahandare gick jag bakom i matkön idag. Ännu en gång märkte jag hur fruktansvärt lång han är. Han är ju över ett huvud högre än mig, min panna är i höjd med hans skuldror. Är han lika lång som Paul?
Han såg i alla fall inte åt mitt håll en sekund, inte senare på rasten när han gick förbi mig i korridoren heller. Jag bryr mig inte så väldigt.

Nuförtiden lyckas jag klämma mig förbi Paul och prata med Åsa utan att det känns så jättehemskt och otäckt som det gjorde förut. Man blir van. Jag känner mig lite hemma vid deras skåp nu, och de som "bor" där vet nog numera vad jag har att göra där (att jag ska prata med Åsa alltså, det där med Paul hoppas jag ingen vet om).
Jag blir skraj när jag ser Paul, skraj för att han har en sån himla charm, syns så bra att jag tycker att alla tjejer i ettan borde bli döförälskade i honom. Jag är så rädd att han får en tjej snart. Som jag känner nu skulle min värld gå sönder då.

MER ÄN INGEN
Imorgonkväll vid denna tidpunkt
kommer jag i alla fall garanterat
att vara mer än ingen för dig
imorgonkväll kommer jag att vara
den där kompisen till Åsa
som troligen spelar trummor
men nog inte så bra.
Imorgonkväll har jag blivit någon
imorgon eftermiddag avgörs vem jag blir
och det kan ju hända
att jag ångrar mig
och hellre skulle velat fortsätta
med att vara ingen alls.

Rekord i ögonkontakt

24 september

Dagssoundtrack:the golden core / Motorpsycho

Haft ok dag. Fick ögonkontakt med glo-objektet över tre sekunder tror jag. Red Leistur, hoppade litegrann. Bra humör!
Dagens klapp: Hans
Dagens rapp: våfflor

Det går inte riktigt ihop, mina misstankar om att Hans har sett mitt gloende, hatar det och vill gömma sig.
Idag gick jag och min trogna följeslagare Ingrid in i cafeterian och snodde ett totalperfekt bord. Det var ingen av hans kompisar som satt vänd åt mitt håll och det var ju skönt. Det enda man kunda leda min ständiga blick till var antingen han, eller en tom cafeteriavägg. Jag antar att han är intelligent nog att fatta att jag inte sitter och glor in i väggar på mina håltimmar, och då finns det bara ett alternativ kvar. Nog BORDE han ha märkt mig. Ingrid tyckte att jag inte var riktigt klok. Jag fattar inte själv hur jag vågar, jag är ju helt dum i huvet. Men det är nåt speciellt med den där killen, det är nånting som gör att jag inte är det minsta rädd för att han ska se mig som en gloende tönt. Jag vågar alldeles för mycket. Idag såg han inte spelat oberörd, utan helt normal ut. Han spelade kort som vanligt, kollade åt lite olika håll, ibland nåt litet ögonkast åt mitt håll så jag blev lite antilugn. Och så plötsligt såg han på mig med lugna allvarliga ögon. Jag blev som förstenad såklart. Han såg rakt in i mina ögon i flera sekunder, och jag bara satt och undrade vad han höll på med... Sen tittade han ju åt nåt annat håll till slut, och jag var totalt borta i hjärnan. Han gick så småningom iväg utan att se åt mitt håll. Det var det.
Flera sekunders ÖGONKONTAKT. Men det stämmer ju inte med vad jag trott om honom, att han sitter och vet om att han är iakttagen, försöker att inte synas och tittar åt andra håll hela tiden.
Jag fattar inte hans anledning till att se på mig. Enda orsaken jag kan hitta är väl att han kanske ville testa ordentligt, kolla tillbaka för att testa vad som hände.
Men den bild jag har av honom är en liten blygis som inte gärna testkollar folk.
Äh, man kan ha fel.
Sluta analysera.
Jag har slagit rekord i ögonkontakt.
Nog om det.

På torsdag ska jag nerva ihjäl mig. Åsa har ensemble på musikgården i en grupp bestående av henne och ett antal killar, inklusive Paul. Efter att det är slut är det trekvart tills bussen går, och då tänkte vi att vi skulle spela lite. Jag ska alltså gå ner dit, och Åsa tyckte att jag kunde komma ner innan de slutat. De har kodlås, så jag får knacka på nåt fönster för att bli insläppt. Vad pinsamt! Men fruktansvärt kul att spela blir det i alla fall. Synd bara att om de fattar att jag tänker spela trummor så vill de kanske höra mig spela... Usch, usch, usch!
Näe jag vet inte... Ska jag gå dit innan de stuckit eller ska jag vänta tills bara Åsa är kvar?
Nervplågor.

HARMONISTUND
Jag skrittar hem på hästen
efter en avkopplande tur
han hoppade riktigt bra idag
och det blir kul att rida igen på torsdag
Jag sitter och njuter av livet
ibland är det bara så skönt
Jag vill sjunga en låt
som är tillräckligt glad
för att beskriva mina känslor
men jag kommer inte på någon
Jag mår så bra just nu
Jag är glad
Jag är kär

Någon du aldrig ser, ser alltid dig

23 september

Dagssoundtrack: Now it´s time to skate / Motorpsycho

Mycket span som vanligt! Fick 3p av 13 på matten, ha. Teckenspråket var hemskt. Fick ej trumma länge heller.
Dagens klapp: Paul
Dagens rapp: teckenspråk

Nu BORDE jag i alla fall kännas igen som Åsas kompis av Paul. Annars är det nåt konstigt, jag var vid deras skåp i 20 minuter tror jag. Han stod någon meter ifrån mig, och pratade om Percy tårar med ett par tjejer. Jag stod som vanligt och sneglade lite på honom, tror inte han märkte nåt. Jag var i alla fall ganska oneutral till sinnes av det, skönt oneutral. Helvete att det är tisdag imorrn.

Imorse efter att ha gått från spanskan till skåpet var jag faktiskt förbannat velig, sa till mig själv "Det är totalt barnsligt att gilla TVÅ killar!" för då hade jag Hans i skallen lika mycket som Paul av den enkla anledningen att när jag gick förbi en sal där jag visste att en viss klass hade lektion kollade Hans upp med fruktansvärt fina ögon... Han är dödligt söt den där också, men sen räckte det med att se Paul efter maten för att veta vem som trots allt är given förstaplatsare.

NÅGON SER DIG
Någon ser dig
Någon registrerar varje rörelse du gör
Någon noterar vad du har för tröja varje dag
Någon känner till namnen på alla dina klasskompisar
Någon vet precis när du har rast
Någon du aldrig pratat med
iakttar dig noggrant
Någon
önskar att man vore någon
och helst lite mer än någon
Någon du aldrig ser
ser alltid dig

22 september

22 september

Dagssoundtrack: Strawberry hill / Red house painters

Vanlig förmiddag, tidning och sängliggning. Sov knappt nåt idag faktiskt. Sen gjort spanskläxa, städat, målat med Henrik.

21 september

21 september

Upp vid elva, till internet vid ett, tråkigt. Hem och ha slökväll.
Dagens klapp:?
Dagens rapp: internetfolk

en liten etta i Pauls stora hus

20 september

Dagssoundtrack: Atom eyes / Guided by voices

Spanardag. Har Hans sett mig? Verkade lite så. På kvällen bara slöat. Kerstin kom hit.

Dagen började ju ganska lugnt, men efter individuella valet var del lunchrast, jag gick med Maria och Nicole. En viss E3kille var ju där som vanligt, snodde bordet som var närmast hans, åt rätt håll också. Lite läskigt, nästan, jag hade svårt att koncentrera mig på maten. Men det kom nån och satte sig i vägen, blä. Såg honom bara delvis. Och det såg faktiskt ut som om han tyckte det var skönt att sitta och gömma sig där bakom. Det blev en blixtsnabb ögonkontaktsekvens, annars satt han bara och tittade ner, eller åt sidan, och såg överdrivet ansträngt oberörd ut. Ja, ett tag var jag nästan säker på att han satt där och var hur medveten som helst om att jag satt och kollade in just honom. Men jag vet ju inte... Det är bara han som vet.
Sen hände inte så mycket intressant den rasten. Jag satt med Åsa, och totalt hela hennes klass var där hela tiden, utom Paul och John. Vad besviken jag blev.
Efter ryskan SKULLE jag och Ingrid spela trummor, väldigt sugna. Ner till lilla salen, nähäpp, folk, upp till musiksalen, mötte Paul och John som nog just varit där. Jag sa för en gångs skull ett fullständigt normalt hej till John, och då tittade Paul till LITE.
Lektioner i musiksalen också, inte bra. Ner igen, till cafeterian ett tag, där fanns ett perfekt bord för andrahandsspan.Och vad jag kollade. Ändå verkade han inte lika observerande av det som i matsalen. Antingen spelar han bra ibland, eller så ser han mig faktiskt inte alls. Vet inte vad jag ska tro.
Sen så fick jag fullt upp. Paul kom in och satte sig i ett superläge åt andra hållet. Vad gör man? Jag kompromissade, vred lite på stolen så att jag med enkla huvudrörelser kunde skippa från den ena till den andra. Men det var grymt slöseri på spantid! Kollade jag en sekund på den ena missade jag ju en sekunds superbt spanläge på den andra. Självklart ville jag se mest på Paul, men det våga jag knappt. Jag är inte alls speciellt modig när det gäller att kolla på honom. Det blir bara snabba diskreta blickar. Hans däremot kan jag glo på hur mycket som helst med inställningen "nu ska han plågas så han gömmer sig under bordet". Antagligen beror denna skillnad på att Paul är starkare, och närmare. Jag frågade Ingrid vem hon tycker är sötast av dom, Paul tyckte hon. "Vad tycker du då?" sa hon och jag blev totalt ställd. Aldrig har jag kunnat jämföra dom sådär förut. Jag hittade inget svar, men sa Paul, för det är ju han jag känner mest för. Denne Paul gick så småningom och sen den andra också. Då gick vi runt på musiksalskoll igen. Jag gick förbi Hans 3 gånger, han såg inte mig, alternativt låtsades inte se mig. Inget mer har hänt idag.
Det är ju Paul i min skalle nu. Men Hans finns svagt i bakhuvudet också, han hyr väl en liten etta i Pauls stora hus.
Men hur planerar jag när det gäller Paul? Jo jag ska väl fortsätta hålla mig kring Åsas klass, vänta på att han ordentligt lär sig att jag är Åsas kompis, och så småningom bör jag kunna vara i form nog att våga fråga honom var hon är någon gång... Då kan jag njuta ett tag av vetskapen att "JAG HAR PRATAT MED PAUL MOBERG".
Det är ett uppnåeligt mål. Tyvärr har jag inga fler mål, så det lär väl stanna där. Vilken jävla tönt jag är, så himla barnslig. Det får man leva med.

VET DU HUR IAKTTAGEN DU ÄR
Vad du liksom kryper ihop
du gömmer dig
kollar aldrig rakt fram
utan neråt
snett åt sidan ibland
du försöker se ganska oberörd ut
lyckas du?
Jag vet inte
om du märker
att jag sitter och ser på dig
men visst verkar det lite som det

19 september

19 september

Dagssoundtrack: Game of pricks / guided by voices

Lite halvtråkig torsdag. Inget speciellt. Sen red jag leistur i skogen. Väldigt slö, pigg hemåt. Men gullig.
Dagens klapp: Leistur
Dagens rapp: lesshumör

18 september

18 september

Dagssoundtrack: Drop me anywhere / the Bear Quartet

Åkte till sundsvall, först i Gnarp och segade. Hälsade på Anna, åkte ut till köpcentret. Hem igen sen. Okej dag.
Dagens klapp: Mc chicken
Dagens rapp: Gnarp

17 september

17 september

Dagssoundtrack: San geronimo / Red house painters

Dötrött dag, inte orkat nånting. Gjort kasst matteprov, red sen, det var kul, hittade en ridkompis. Somnade tidigt.
Dagens klapp: Frida
Dagens rapp: Paulbrist

Paulspan

16 september

Dagssoundtrack: Have you forgotten / Red house painters

Ganska normal måndag, varit med Åsa en del, spanat på Paul, spelat lite trummor
Dagens klapp: Paulspan
Dagens rapp: Mitt trumspel

Idag var det bara normala lektioner på morgonen. Såg Paul litegrann. Registrerade att Axel hade lika snygg bobhundtröja som mig.
Så blev det lite håltimme. Smått Paulspan på långt avstånd i cafeterian. Tråkig mattelektion, efter den håltimme. Då var jag med Åsa i deras kvarter i nån halvtimme. Stor hjärtklappning i början, benen var helt svaga. Stod lutade mot skåpen och tränade trumkomp på knäna, pratade nervöst, skrattade. Höll ett öga på en hypersöt Paul då och då, han höll också på och lekte trummor i full inlevelse. Jodå, där har vi nåt gemensamt.
Före individuella valet var Paul vid sitt skåp hela tiden, och jag stod och kikade. Ville att Åsa skulle komma så jag kunde ha nån anledning att gå dit, men hon kom aldrig så jag fick nöja mig med att kika över skåpraddan och få överansträngda tåleder. Imorgon är det tisdag. Fruktansvärt sorgligt, då har dom ju alla lektioner nere på musikgården. Sen är det onsdag. Sorgligt. Då är vi lediga. Men sen är det torsdag. Det är skönt att veta. Jag är kär.

NÅGON
Jag önskar jag vore någon
någon
vem som helst
någon
mer än ingen
och det kan väl hända
att du vet att jag är Åsas kompis
att du märkt att jag leker trummis ibland
att du observerat min vita bob hund-t-shirt
jag vet inte
det är inte helt omöjligt
men jag tror inte på det
Önskar alltid
att jag vore någon
mer än ingen

bob hund och identitetskris

15 september

Dagssoundtrack:Mer än så kan ingen bli / bob hund

Körde tidningen, sov sen till tre. Har lite identitetskrisdåligt humör. Städat en del, byggt på Henriks små möbler.
Dagens klapp: bob hund
Dagens rapp: mig

Vad enormt det var igår kväll.
Helt suveränt.
Jag är ännu salig (och det piper ännu lite för mycket i örona).
Förut gillade jag bob hund. Efter detta avgudar jag dom.
Åsa tyckte det var ganska okej hon också.

Två från skolan var där, en ful samhällare, och Axel i Åsas och Pauls klass. Axel är fruktansvärt översöt... Han är inte någon för mig att gå och bli kär i direkt. Han är inte så värst kompis med Paul heller, så jag vet inte varför jag är lite nöjd med att Axel antagligen lagt lite märke till mig nu.

Jag genomgår för tillfället en identitetskris. Jag vet inte vem jag är. Jag vill vara mig själv. Jag vill inte vara en kopia av min bror vad gäller musiksmak och klädstil. Ändå skulle jag nu aldrig kunna sätta på mig vissa av de kläderna jag hade förut, även om jag då var mera mig själv.
Jag får panik. Vem är jag? Varför har jag ingen egen stil? Varför kör jag bara med ett abnormt plankande av min brorsa? Vad är det för fel på mig? Gör jag rätt? Hade det varit bättre, mera starkt, att fortsätta med mina vanliga tråkiga kläder som jag numera tycker är ganska fula?
Tycker folk att jag är en tönt när jag har Nils-kläder? Då har de så rätt. Jag är en tönt!
Jag är en stor jävla tönt!
Jag saknar stil!
Kommer jag någonsin att hitta mig själv?

14 september

14 september

Dagssoundtrack:Det skulle vara lätt för mig att säga att jag inte hittar hem, men det gör jag tror jag / bob hund

Skön dag, slöig förmiddag, sen gick jag och Maria ut i två timmar, strövade omkring. Mysigt, sen hem och ladda, sen bob hund. DÖDS-SUVERÄNT!
Dagens klapp: bob hund
Dagens rapp: förbandet

13 september

13 september

upp, upp, upp, ner / bob hund

En ganska så vanlig fredag. Sett Rodin mycket idag, han är ju totalblind. På kvällen hos Maria, Anna också. Såg nån film.
Dagens klapp: Anna
Dagens rapp: engelskalärarn

de beiga byxorna

13 september

Dagssoundtrack: Düsseldorf / bob hund

Inget speciellt idag. Ganska kär, men han ser ju inte mig. Slöig kväll.
Dagens klapp: bob hund
Dagens rapp: Paul

Mådde illa på morgonen och fick pressa i mig den äckliga frukosten. Inte haft en lugn frukost på nästan 2 veckor nu. Man kan ju spekulera i vad det beror på. Inte speciellt svårt att klura ut. Paul har tagit sig in i min hjärna igen.
"Kan jag verkligen ha de här" funderade jag när jag tagit på mig de beiga lite utsvängda byxorna som brorsan köpt till mig. När jag först provade dom, för inte ens en månad sen, var de totalt otänkbara. Men nu har jag mer och mer börjat gilla brorsans klädstil på mig själv litegrann, det känns bra, nästan rätt, trots mina skeptiska kompisar.
Fick inte sitta med Åsa på bussen, och hon var inte på den andra heller, och såg henne inte på hela dan. Hon får inte va sjuk, tänk om hon inte kan åka på lördag.
Inga av mina klasskompisar sa ett ljud om mina byxor, men jag kände att de tittade till lite. Oroväckande. De tycker väl jag är en tönt som tror att jag är nåt sen jag började använda lite annorlunda kläder. Men de får väl tycka så. Huvudsaken är att det känns bra för mig.
På en rast såg jag Maria och Nicole i cafeterian och beslutade mig för att gå in och prata lite. Ett klokt beslut upptäckte jag, för Paul och nån annan satt en bit ifrån. Paul kollade upp lite när jag kom in. Jag såg åt hans håll ibland, men han kollade mest åt ett annat håll. Det gjorde mig lite deprimerad. På rasten mellan svenskan och ryskan gick jag förbi honom där han satt i soffan och spelade gitarr. Han såg inte åt mitt håll. På lunchrasten följde jag honom med blicken, det såg han inte.
Efter gympan åkte jag ner på stan, in på musikaffären och köpte nya bob hund. Lite dyster till sinnes, men överlevde i alla fall en dag med de beiga byxorna. Tror jag har dom imorgon också.

Dödligt oåtkomlig

11 september

Dagssoundtrack: Wear that jacket / the Bear quartet

Matte, och sedan skoljoggen. Gick med Ingrid och spred glädje i spåret. Sen fiskätning, och ner på stan. Slödag hemma.
Dagens klapp: BQ
Dagens rapp: skoskav

Idag har jag sett Paul en hel del, men det känns inte överkul. Han är dödligt oåtkomlig.

Jag känner mig ganska usel på att spela trummor.

Annars är väl allt bra.
Bob hund på lördag... vad enormt kul!

Jag är ganska feg för Paulspan nuförtiden. Och så har jag lagt mig till med ovanan att rodna när han kommer. Inte om jag är ensam, men om Åsa är med. Man vet att hon väntar på just såna reaktioner, och då är det svårt att se oberörd ut. Jag bara flinar och tappar koncentrationen på allt. Men, som sagt, han är dödligt oåtkomlig. Att försöka få honom att fatta att jag kollar in honom borde inte vara svårt, men frågan är om det är nån mening med det. Jag tar det lugnt nu, kollar in honom avvaktande, glor aldrig, men kollar snabbt åt hans håll hela tiden, inväntar att hans synfält glider in i mitt, men det är inte speciellt ofta...
Har bilden av honom prydligt upphängd på min näthinna. Ganska så kär, sådär deppigt kär nu, skulle jag tro.

VARFÖR
Varför?
Hittar inga skäl.
Varför?
Varför skulle han?
Varför?
Ingen mening med det här.
Varför?
Jag vet vem jag är.
Varför?
Varför frågar jag varför?
Varför?
Varför är jag så nedslagen?
Varför?
Varför skulle han?
Varför skulle han se mig?

Paulfri dag

10 september

Dagssoundtrack: Underwater explosions / Guided by voices

Normalhumör, rätt trött. Normala lektioner. Sen red jag, och har spelat lite trummor, jag är dålig.
Dagens klapp: Åsa
Dagens rapp: Backstreet boys

Tisdag är Paulfri dag.
Spanat lite på Hans, han är lika söt som förr, och lika blind. Endast en ögonkontakt, inne på expeditionen där han råkade vara samtidigt som mig.
Imorgon kanske man får se Paul. Hoppas bara att han aldrig ser mig tillsammans med Ingrid när hon har Backstreetboyströjan på sig.

DU GILLAR BÄST ATT TITTA NER
Jag kollar lite på dig
där du sitter med blicken neråt
och läser något.
Du är ganska söt
så far du upp med huvet
plötsligt och snabbt
märker att jag ser på dig, tror jag
och ser åt ett annat håll
ser aldrig mer på mig
Är du blind
eller gör du medvetna försök
att se oberörd ut?

med trumpinnar i handen

9 september

Over my head / Red house painters

Superhumör idag på förmiddan. VG på historian. Spelat lite trummor å sådär. Lite dåligt humör på kvällen.
Dagens klapp: Tor
Dagens rapp: humöret

Antagligen drog jag nyss iväg från en oavslutad lektion mitt framför ögona på läraren. Men det visste jag inte då, blev bara lite fundersam när ingen kom efter mig... Alla satt kvar. Äh, skit i det.

Åsa skrattade gott när jag berättade om fredan. Och så kom hon på att hon mindes det, att klassen blivit lite fundersam när nån kom och var på dörren. Och Paul, "nyfiken i en strut vet du", hade gått och kollat ut, sagt "nähä" och gått och satt sig igen.
Nog hade Åsa kul när hon hörde att det var jag som stod därute, hon hade velat haft mig på film då, sa hon, men hon trodde inte att Paul mindes mig som en oerhört konstig människa efter det här. Men kanske att han uppmärksammmat mig lite...
Det har jag i alla fall inte märkt av idag. Jag har haft många tillfällen att kolla på honom, men han har såklart inte sett mig.
Till och med gått förbi honom med trumpinnar i handen, men det märkte han nog inte.

Åsa skulle kunna tänka sig att åka på bob hund på lördag.
Fruktansvärt kul!
Med vårat band går det hittills trögt, ingen gitarrist...
Det ÄR väldigt kul att spela trummor, men nu känner jag mig himla låg. Jag vet att livet bara var härligt på morron och förmiddan, och jag vet att det inte är så just nu. Det är väl mitt krafshumör som går upp och ner som vanligt. Jag är i alla fall lite sorgsen över att tisdagar är den enda dag jag inte får se Paul eftersom han är nere på musikgården hela dan då.

Jag skulle tro att jag är kär.
Och jag vet att om den där killen skulle skaffa tjej nu skulle det knäcka mig i småbitar. Fattar inte att han inte har nån tjej, han ska ju tydligen vara en ganska lättsam och framåt typ. Nog verkar han sån också. Och han ser bra ut. Han är estet, vilket brukar va populärt. Så - varför har han ingen tjej då? Jag är glad över det i alla fall.

HUR MAN KAN MÅ EN VANLIG MÅNDAGSEFTERMIDDAG
Jag fick VG på historiaprovet helt oväntat
Jag hann med halvfyrabussen hem idag
Ingrid tycker att jag spelar trummor skitbra
Åsa är redo att hänga med på bob hund på lördag
Stereon låter skitbra och jag ska beställa en massa bra skivor
Jag känner mig helt okej i de kläder jag har
Det har ordnat sig med ridningen på Leistur
Jag har inga läxor tills imorgon
Så varför
denna bultande
malande
dystra
depression

8 september

8 september

Dagssoundtrack: Have you forgotten / Red house painters

Först tidning, sov sen. På marknan, jag levde billigt. På bio, och sen hem. Bara haft lite trist ikväll.
Dagens klapp: mig själv
Dagens rapp: sömnbrist

7 september

7 september

Dagssoundtrack:It´s like soul man / Guided by voices

Kär, lite borta. Promenad. Till datorn sen, funkade inte. Hem, spelade lite, rätt så kul. Tidningsångest.
Dagens klapp: Nils
Dagens rapp: tidningen

Paralyserad

6 september

Dagssoundtrack: Oh yeah / Ash

Teckenspråk, sen gjorde jag bort mig något, paralyserad framför en undrande Paul. Men jag är kär nu! Nils kom hem, var hos mamma.
Dagens klapp: Paul
Dagens rapp: förlamning

Jaha, jag tyckte alltså att det kändes väldigt dumt igår.
Vad ska man då säga om dagens incident?

Vi tänkte ha lite roligt i musiksalen på håltimmen, jag och Ingrid. Så vi stack ner och skulle se om det var ledigt, öppnade dörren och stängde den, det var folk där. Vad kunde det vara för klass som var där nu då, stod vi kvar och undrade när nån kom och öppnade dörren. Ingrid var snabbtänkt och smet iväg, medan jag bara hann fundera på saken, jag blev stående rakt framför dörren när just exakt Paul Moberg uppenbarade sig i dörren. Jag stod paralyserat kvar. Han glodde frågande på mig, och jag bara stod där och kollade på honom utan att säga ett ljud. Varför kunde jag inte bara ha mumlat nåt om "eh, har ni lektion här nu..?" Jag bara stod där, knäpptyst, och kollade stelt på honom, så överrumplad, handlingsförlamad. Paul mumlade "nähä" och stängde dörren. Och jag och Ingrid skrattade inte speciellt lugnt. Ändå hade inte Ingrid sett vem det faktiskt var, så när jag lyckades få fram det i mitt skrattanfall blev det ju ännu värre.
Detta har denna dag präglats av.
En geléartad komisk njutning.
Och jag är dödligt kär, känns det som.

Vad har han för uppfattning om mig nu då? Tror han att jag är världens konstigaste människa nu, eller förstorar jag det som vanligt? Antagligen. Han tyckte väl jag var lite konstig som stod där utan att säga ett ord, men han memorerade mig säkert inte, glömde mig i nästa sekund skulle jag tro.
Men jag vet egentligen inte vilket jag föredrar.
Kanske vill jag ändå vara NÅGON hellre än INGEN, även om NÅGON råkar innebära NÅGON IDIOTISK TÖNT.

PARALYSERING
Det är han
med den vanliga gröna tröjan
jag hinner inte tänka
vet inte vart jag ska ta vägen
står paralyserat kvar
Han tittar frågande på mig
och det enda jag kan göra
är att titta tillbaka
och se dum ut
Vill säga något
men jag är handlingsförlamad
kan inte ens tänka
och det är inte förrän
flera sekunder efter att han stängt dörren
som jag förstår
att jag just stått och tittat Paul dumt i ögonen
i vad som kändes som flera sekunder
Den insikten
ger värme
för flera timmar framåt

tugga konstigt på tuggummit

5 september

Dagssoundtrack: Kill some day / Motorpsycho

Normal dag, men skolkade från gympan. Red Leistur. Paul har stigit en hel del.
Dagens klapp: Paul
Dagens rapp: cymbalpriser

Paul. Jodå. Nu finns han där i min skalle igen. Jag tänkte väl att det skulle bli så förr eller senare, jag har ju känt hur graderna stigit.
Idag när jag skulle gå upp på ryskan stod han i korridoren. Jag såg lite på honom när jag gick förbi. En mikrosekunds ögonkontakt, som fick mig att tugga konstigt på tuggummit. Gillar hans ögon. Efter lunchen skulle jag gå upp till syon. När jag skulle gå uppför trappen såg jag han och någon till komma, på väg ner. Jag kände mig inte så modig just då, utan kollade bara rakt fram, och försökte se jättenormal ut. Just när jag gick förbi sa Paul hej. Trodde jag i en förvirrad sekund, och hjärtat stannade. Men så såg jag att det var John, min gamla klasskompis, som gick bredvid honom, och han hade hejat på mig fast jag ju inte ens sett honom. Jag sa också ett fånigt hej som lät onormalt och dumt, efter att de gått förbi mig flera trappsteg. Det kändes dumt.
Väldigt dumt.
Men spelar nog ingen roll, jag tror inte Paul ens registrerade mig.

När jag råkar se mig själv i nån glasruta eller nåt rycker jag alltid till vid åsynen av denna tönt som visst ska föreställa mig. Jag tycker inte alls om mig själv då.
Vad är det jag försöker med nu då? Få nån slags status genom att kunna spela, och ha lite secondhandkläder på mig? Javisst, visst försöker jag med det. Skaffa identitet, bli lite mer än bara töntiga jag. Den enda jag eventuellt kan lyckas övertyga är väl mig själv. Men det skulle räcka väl, det vet jag ju. Vad insiktsfull jag är.

Är det tillfälligt att jag börjat tänka ordentligt på Paul nu igen? Knappast. Han lär finnas där länge. Och han är ju rätt bekväm att ha som span. Jag behöver ju inte nervöst vänta på torsdagens lunchrast som förra året.
Nu finns Paul alltid där jag vill se honom. Korta små spanlägen hela tiden. Jag gillar det just nu.

ALLT ÄR SOM FÖRR
Jag ser upp mot dig
när jag går förbi
och du vrider lite på huvet
vänder blicken åt mitt håll
och för ett obetydligt ögonblick
möts våra ögon
så kort är den stunden
men dina ögon
känns i mig

Trumsetet uppe

4 september

Dagssoundtrack: Evil / Red house painters

Grejade eventuellt historiaprovet. Spanade på båda två i cafeterian. Satt upp trumsetet härhemma.
Dagens klapp: Trumsetet
Dagens rapp: Ej spelplats i musikskolan

Inte sådär kär längre, men ikväll ska i alla fall trumsetet upp.

Idag har jag spanat på Hans. Satt med Ingrid i cafeterian, fint läge, men lite långt håll. Han är i alla fall ännu fruktansvärt söt, trots att jag så sällan ser honom. Jag kollade stadigt på honom, och som vanligt såg han väldigt oberörd ut. Jag tyckte väl att han såg mig ett par gånger, men jag tror inte det.
Sen gick han, och då kom Pauls gäng, och satt sig vid ett bord alldeles för nära, jag kunde bara småkolla på Paul, låta blicken dra förbi lite, försöka vara diskret. Han satt ju dessutom vänd rakt åt mitt håll.
Han märkte nog inget i alla fall, och såg inte upp när jag såg på honom. När jag satt och gjorde trumkomp på knäna kollade han i alla fall åt mitt håll, eh... Vet inte om det var meningen eller inte.
Det är knepigt det där med avstånd. Vad är perfekt? Man KAN i alla fall inte sitta och spana på någon som sitter bara ett par meter ifrån. Smått såklart, men inte något långvarigt.

Hans är helt klart sötare än Paul. Men inriktningen ligger ändå på Paul just nu.

ÄNTLIGEN HAR JAG DIG
Du glimmar i mörkret
sedan jag släckt ljuset
och i mina öron tjuter det lätt
händerna är varma, närmast heta
och jag behöver inget täcke idag, varm nog ändå
Du finns där
och just nu
är du bara min.

3 september

3 september

Dagssoundtrack: Big night / American music club

Normal skoldag. Red Leistur sen, red vilse! Lät honom hitta stigar, det blev lite fel. Sen hämtade vi trumsetet.
Dagens klapp: Denise
Dagens rapp: Dumleistur

I musiksalen

2 september

Dagssoundtrack: San geronimo

Normal förmiddag, på håltimmen stack jag och Ingrid till musiksalen. Totalt trumtänd! Städat litegrann.
Dagens klapp: Ingrid
Dagens rapp: trötthet

Jag är kär.

När jag på teckenspråket sa till Maria att "du kan aldrig gissa vad jag gjort på rasten" sa hon "Du har pratat med Honom". För det var sån jag såg ut. Kär. Glödögd. Upphetsat okoncentrerad. Och det var sån jag kände mig. Kär. Flämtande glad. Fjärilsvarm.
Sanningen var dock den att jag suttit med Ingrid i musiksalen och gjort det jag längtat efter i nära 3 månader. Jag är tänd nu! Jag är kär! Jag vill ha... och behöver bara vänta till imorgon, för att få det jag begär, få min längtan tillfredsställd.
JAG ÄLSKAR ATT SPELA TRUMMOR

jag
är
kär

1 september

1 september

Dagssoundtrack:Gratitude walks / American music club

Jätterisig, körde tidningen, sov lite, åkte till stugan och åt, hem och städade.
Dagens klapp: stereon
Dagens rapp: förkylning