31 december
Eller, 1 januari 2004 är det nu. Ett udda nyår, men bra.
Pappa: "Vi kan ju ta hem lite förstärkare, gitarrer och mickar och ställa upp allt i köket och lira, på nyårsafton". Så blev det. Inte sett på tv, inte sett en enda raket. Vid tolvslaget var vi mitt upp i att spela en James Hollingworth-låt, och märkte inte ens att det var.
Och vilket band sen... Låtar som sätts på nolltid, tight och sjysst. Synd bara att jag känner mig lite kass i sällskapet. Jag kan ju inte spela, sjunger sådär. Jag kan göra låtar, bara. Men min "Can't blame you" blev cool.
söndag 30 december 2018
Jag vill ju inte ha nån relation alls, så var det ja.
29 december
Det går så sakta. Eller snarare fort. Jag gör inte ett skit och så har det gått en dag till. Men det är lugnt.
Läste just ett gammalt brev från Thomas. Vad sjukt mycket bekräftelse jag måste fått när jag var tillsammans med honom. Men det var som att den inte var värd så himla mycket, Thomas var ju så självklar. Jag och Kristian bekräftade inte varann ett dugg nästan, inte med ord. Han sa väl nån gång att jag var cool. Men vi visste ju att vi gillade varann ändå... och jag vet ju att Kristian fortfarande gillar mig. Men det var den där stoltheten. Jag vill inte ha en sån relation igen, vill inte ha en thomasrelation heller. Men nånting däremellan. Fast just ja, jag vill ju inte ha nån relation alls, så var det ja.
När jag väl blir förälskad är det ju kört, men tills dess kan jag inte fatta hur jag skulle ha tid med en pojkvän, ork att planera in grejer, och åka bort och sova hos nån i andra änden av stan eller vad det nu kan bli. Jobbigt. Inget pluggande blir ordentligt för att man blir distraherad. Och all himla energi som går åt till att tänka på nån, grubbla över om allt känns rätt, om man längtar för lite eller för mycket, se till att man har bra sex, se till att hans kompisar gillar mig och att mina gillar honom så det går att umgås avslappnat. Hålla koll på könsmaktsperspektivet. Nä, bäst att njuta så länge det varar av att slippa skiten.
Det går så sakta. Eller snarare fort. Jag gör inte ett skit och så har det gått en dag till. Men det är lugnt.
Läste just ett gammalt brev från Thomas. Vad sjukt mycket bekräftelse jag måste fått när jag var tillsammans med honom. Men det var som att den inte var värd så himla mycket, Thomas var ju så självklar. Jag och Kristian bekräftade inte varann ett dugg nästan, inte med ord. Han sa väl nån gång att jag var cool. Men vi visste ju att vi gillade varann ändå... och jag vet ju att Kristian fortfarande gillar mig. Men det var den där stoltheten. Jag vill inte ha en sån relation igen, vill inte ha en thomasrelation heller. Men nånting däremellan. Fast just ja, jag vill ju inte ha nån relation alls, så var det ja.
När jag väl blir förälskad är det ju kört, men tills dess kan jag inte fatta hur jag skulle ha tid med en pojkvän, ork att planera in grejer, och åka bort och sova hos nån i andra änden av stan eller vad det nu kan bli. Jobbigt. Inget pluggande blir ordentligt för att man blir distraherad. Och all himla energi som går åt till att tänka på nån, grubbla över om allt känns rätt, om man längtar för lite eller för mycket, se till att man har bra sex, se till att hans kompisar gillar mig och att mina gillar honom så det går att umgås avslappnat. Hålla koll på könsmaktsperspektivet. Nä, bäst att njuta så länge det varar av att slippa skiten.
onsdag 26 december 2018
Låg och vred mig i natt
27 december
Det är helt enormt nu, värre än någonsin. Hur jag låg och vred mig i natt, helt omöjligt att sova. Men på nåt sätt är det skönt att känna så här. Jag längtar så SJUKT mycket efter att ha sex att bara tanken på att jag förr eller senare nog kommer att få det gör mig helt lycklig. Trots att det är helt ovisst när det blir. Och hur. Det lär ju inte komma att motsvara förväntningarna så som jag håller på och trånar nu, får det till nåt overkligt...
Skulle haft någon att tråna efter också. Eller så hade det bara varit jobbigt. Märkligt att tänka på att för ett år sen tänkte jag inte alls på sex, då efter att jag gjort slut med Thomas var jag bara äcklad av det. Men det är ju bra att det var tillfälligt.
Det är helt enormt nu, värre än någonsin. Hur jag låg och vred mig i natt, helt omöjligt att sova. Men på nåt sätt är det skönt att känna så här. Jag längtar så SJUKT mycket efter att ha sex att bara tanken på att jag förr eller senare nog kommer att få det gör mig helt lycklig. Trots att det är helt ovisst när det blir. Och hur. Det lär ju inte komma att motsvara förväntningarna så som jag håller på och trånar nu, får det till nåt overkligt...
Skulle haft någon att tråna efter också. Eller så hade det bara varit jobbigt. Märkligt att tänka på att för ett år sen tänkte jag inte alls på sex, då efter att jag gjort slut med Thomas var jag bara äcklad av det. Men det är ju bra att det var tillfälligt.
Faktum - det har nog blivit bättre och bättre
25 december
Lugnt och stillsamt men lite oroligt, har många små måsten på min lapp. Men jag har väl rätt trevligt i alla fall. Kvarstår, den här känslan av att jag haft det bästa året jag kan minnas.
2002: Var på Island, det var väl okej, ej fantastiskt. Hösten lite halvjobbig.
2001: Positivt på vissa sätt, pojkvänsdebut... men en del annan frustration tror jag.
2000: Skön ölandsvår, riktigt ensam och jobbig Gbg-höst.
1999: Wien... uäh. Fast bra med. Öland. Dåligt och väldigt bra på samma gång.
1998: Studenthalvåret - bra! Marchegg och kioskpraktik - blä!
1997: Nog ett hyfsat gymnasieår, men annars var ju hela gymnasiet ett enda kasst självförtroende, och stor del av högstadiet med.
Nä, går inte att komma ifrån faktum - det har nog blivit bättre och bättre. Kan för första gången inte säga nåt om att jag "inte skulle fått det jag är värd".
Det jag saknar ännu kanske - en riktigt riktigt nära kompis. Men det är inget hål, det går bra ändå. Jag har vänner. Fler än jag behöver - när ringde jag sist Emelie, eller funderade på att hälsa på Sandra, eller fixade en fika med Tuva-Li?
Annat dåligt är väl att jag inte har nån att vara fysiskt nära. Och det frustreras jag ju helt klart över, men så länge lär det ju ändå inte dröja. Det känns lugnt. och pojkvän är som vanligt inget jag räknar in i ett lyckat liv. Men ett strul då och då känns nästan som ett måste.
Är lite lite inne på, fortfarande, att få till det nån gång med Håkan, även om han känns som vem som helst. Är nog mest för att jag tänker att det nog skulle kunna gå. Med lite alkohol. Förbjudet och pinsamt, men det vore kul.
Lugnt och stillsamt men lite oroligt, har många små måsten på min lapp. Men jag har väl rätt trevligt i alla fall. Kvarstår, den här känslan av att jag haft det bästa året jag kan minnas.
2002: Var på Island, det var väl okej, ej fantastiskt. Hösten lite halvjobbig.
2001: Positivt på vissa sätt, pojkvänsdebut... men en del annan frustration tror jag.
2000: Skön ölandsvår, riktigt ensam och jobbig Gbg-höst.
1999: Wien... uäh. Fast bra med. Öland. Dåligt och väldigt bra på samma gång.
1998: Studenthalvåret - bra! Marchegg och kioskpraktik - blä!
1997: Nog ett hyfsat gymnasieår, men annars var ju hela gymnasiet ett enda kasst självförtroende, och stor del av högstadiet med.
Nä, går inte att komma ifrån faktum - det har nog blivit bättre och bättre. Kan för första gången inte säga nåt om att jag "inte skulle fått det jag är värd".
Det jag saknar ännu kanske - en riktigt riktigt nära kompis. Men det är inget hål, det går bra ändå. Jag har vänner. Fler än jag behöver - när ringde jag sist Emelie, eller funderade på att hälsa på Sandra, eller fixade en fika med Tuva-Li?
Annat dåligt är väl att jag inte har nån att vara fysiskt nära. Och det frustreras jag ju helt klart över, men så länge lär det ju ändå inte dröja. Det känns lugnt. och pojkvän är som vanligt inget jag räknar in i ett lyckat liv. Men ett strul då och då känns nästan som ett måste.
Är lite lite inne på, fortfarande, att få till det nån gång med Håkan, även om han känns som vem som helst. Är nog mest för att jag tänker att det nog skulle kunna gå. Med lite alkohol. Förbjudet och pinsamt, men det vore kul.
Soft och trevligt
22 december
Hade det lugnt i morse. Försökte komma till Sydafrika på Backpackerspelet men det var verkligen stört omöjligt. Ringde Maria, det är fortfarande lite stört, hennes relation.
Sen blev det typ julafton ikväll. Lasagne, trevliga julklappar (en bra skiva, två dåliga, två böcker), lite spelande och musikbyrånkoll. Soft och trevligt.
Ska ut med Maria på annandagen. Ser fram emot det just nu, och det är väl för att jag alltid haft kul på alla utgångar och fester på sistone. Nästan. Men i stan här kanske jag inte kan behålla mig själv på det sättet som jag kan i Göteborg, jag kanske trillar dit och känner mig skitkonstig och onormal.
Hade det lugnt i morse. Försökte komma till Sydafrika på Backpackerspelet men det var verkligen stört omöjligt. Ringde Maria, det är fortfarande lite stört, hennes relation.
Sen blev det typ julafton ikväll. Lasagne, trevliga julklappar (en bra skiva, två dåliga, två böcker), lite spelande och musikbyrånkoll. Soft och trevligt.
Ska ut med Maria på annandagen. Ser fram emot det just nu, och det är väl för att jag alltid haft kul på alla utgångar och fester på sistone. Nästan. Men i stan här kanske jag inte kan behålla mig själv på det sättet som jag kan i Göteborg, jag kanske trillar dit och känner mig skitkonstig och onormal.
Råkat ut för ett litet bakslag
21 december
Det var lite jobbigt igår, har verkligen råkat ut för ett litet bakslag. Men eftersom de kommer alltmer sällan så får jag väl positivt se det så att sen lär det dröja bra länge till nästa.
Vi hängde typ hela dagen, gick på marknad, käkade falafel, drack te, släpade hem en hylla till mig. Kanske är det för att man påminns för mycket om när vi var tillsammans, kanske är det för att det nästan känns likadant, som jag hamnar tillbaka i nåt lite jobbigt tillstånd, där jag sitter och råförbannar mina tankar. Sen blev det skitstelt att säga hejdå och kramas. Usch. Och jag kände mig helt tom på det där onda sättet. Skrev en låt i alla fall.
Nu är jag hemma hos pappa. Kan inte riktigt slappna av. Vet inte vad det är jag behöver för att kunna göra det. Vill vara med Jane och Rut och ha en massa öl typ.
Det var lite jobbigt igår, har verkligen råkat ut för ett litet bakslag. Men eftersom de kommer alltmer sällan så får jag väl positivt se det så att sen lär det dröja bra länge till nästa.
Vi hängde typ hela dagen, gick på marknad, käkade falafel, drack te, släpade hem en hylla till mig. Kanske är det för att man påminns för mycket om när vi var tillsammans, kanske är det för att det nästan känns likadant, som jag hamnar tillbaka i nåt lite jobbigt tillstånd, där jag sitter och råförbannar mina tankar. Sen blev det skitstelt att säga hejdå och kramas. Usch. Och jag kände mig helt tom på det där onda sättet. Skrev en låt i alla fall.
Nu är jag hemma hos pappa. Kan inte riktigt slappna av. Vet inte vad det är jag behöver för att kunna göra det. Vill vara med Jane och Rut och ha en massa öl typ.
Mitt livs värsta bakfylledag
19 december
Varit några rätt långa dagar nu.
ONSDAG:
Gjorde just inget i skolan. Spelade gitarr hela eftermiddan. Sen var det klassfest. Hängde lite med Julie och Edmund först, så gick vi bortöver till Wilhelm. Där blev det mycket båldrickande, alltför mycket, för jag tänkte "dricker jag bål kan jag skita i ölen" men klart man gick lös på den också sen. Rut och Magnus hånglade! Precis som jag i mina "första intryck" skrev att de skulle göra. Coolt. Vi hade rätt kul åt dom, men sen minns jag inget mer, däckade visst i Wilhelms säng (blev rätt kramig sa han) medan Julie gick in och sov hos Wilhelms kompis och hela resten av gänget badade badkar, Rut kissade i vattnet och hällde öl på alla.
TORSDAG:
Vi vaknade och drog till stan hela gänget. Sen började mitt livs värsta bakfylledag. Fick till att börja med gå och däcka på toaletten medan de andra gjorde nån lek. Sen skulle vi skriva utvärdering- jag gick ner i Giraffen och lade mig. Blev LITE piggare vid lunch, åt till och med lite, men sen var det muntlig utvärdering, och efter ett tag höll jag på dö, sjönk längre och längre ner på stolen, fick Pernillas hand på axeln "Hur är det egentligen?" och ett skadeglatt leende. Hamnade på golvet, nåt annat gick inte. Skulle sätta oss i ring sen, jag satte mig, hela gänget skrattade åt hur illa jag såg ut. Jag stack och spydde. Sen hade jag min dagens topp då jag kunde hänga med på lektionen.
Spårvagnen hem vill jag inte tänka på. "INTE spy i stan bland alla folk, måste ta mig längre ut!" Och så, det värsta sen, provrep med brorsan och Nova. Jag kunde helt omöjligt repa. Ej heller vara lite normal och social. Efter en spyning kunde jag köra en låt när de hämtade gitarren åt mig, så jag slapp röra mig. EN låt, sen pallade jag inte mer, helt spyfärdig igen. PINSAMT. Hur kan man göra så här mot sig själv? Somnade halvnio.
FREDAG:
Skolavslutning. Sentimentalt. Lite julklappshandling. Lite hemmahäng och matlag. Sen skulle jag och Kristian ut med ett par tyskar, men de var för party, ville betala in på Sticky, så då splittade vi oss. Gick runt överallt och letade nåt lugnt hängställe, hamnade på Solrosen till sist med lustiga Nelly och Zacary. Solrosen var skönt. Skumt att ha en nykter kväll, ändå skönt på nåt vis. Kristian är ju alltid skön att vara med. Ska på Kviberg en sväng imorn, sen ska jag få hans hylla.
Emma frågade "hur är det mellan er egentligen?" och Kajsa frågade häromdan "Är du och Kristian ihop igen?". Det känns väl inte som så jättekonstigt att folk undrar. Vi umgås en massa nu. Men det funkar ju verkligen. Vi vill ju träffa varann, och har inga problem med det. Jag VET att det inte blir nåt mer, vi båda vet att inget vi gör kommer att tolkas på det sättet, för det är så klargjort och underförstått att vi är bara kompisar. Men vad som oroar mig nu är ändå mina små "men om...". Jag får inte förstöra det här och börja tänka så, det måste fortsätta vara lugnt och glasklart. Shit vad jag önskar att det var så totalt lugnt som jag intalat mig själv, och säger till alla andra. Helt lugnt, helt bra. Jag trodde det verkligen ett tag. Skit.
Varit några rätt långa dagar nu.
ONSDAG:
Gjorde just inget i skolan. Spelade gitarr hela eftermiddan. Sen var det klassfest. Hängde lite med Julie och Edmund först, så gick vi bortöver till Wilhelm. Där blev det mycket båldrickande, alltför mycket, för jag tänkte "dricker jag bål kan jag skita i ölen" men klart man gick lös på den också sen. Rut och Magnus hånglade! Precis som jag i mina "första intryck" skrev att de skulle göra. Coolt. Vi hade rätt kul åt dom, men sen minns jag inget mer, däckade visst i Wilhelms säng (blev rätt kramig sa han) medan Julie gick in och sov hos Wilhelms kompis och hela resten av gänget badade badkar, Rut kissade i vattnet och hällde öl på alla.
TORSDAG:
Vi vaknade och drog till stan hela gänget. Sen började mitt livs värsta bakfylledag. Fick till att börja med gå och däcka på toaletten medan de andra gjorde nån lek. Sen skulle vi skriva utvärdering- jag gick ner i Giraffen och lade mig. Blev LITE piggare vid lunch, åt till och med lite, men sen var det muntlig utvärdering, och efter ett tag höll jag på dö, sjönk längre och längre ner på stolen, fick Pernillas hand på axeln "Hur är det egentligen?" och ett skadeglatt leende. Hamnade på golvet, nåt annat gick inte. Skulle sätta oss i ring sen, jag satte mig, hela gänget skrattade åt hur illa jag såg ut. Jag stack och spydde. Sen hade jag min dagens topp då jag kunde hänga med på lektionen.
Spårvagnen hem vill jag inte tänka på. "INTE spy i stan bland alla folk, måste ta mig längre ut!" Och så, det värsta sen, provrep med brorsan och Nova. Jag kunde helt omöjligt repa. Ej heller vara lite normal och social. Efter en spyning kunde jag köra en låt när de hämtade gitarren åt mig, så jag slapp röra mig. EN låt, sen pallade jag inte mer, helt spyfärdig igen. PINSAMT. Hur kan man göra så här mot sig själv? Somnade halvnio.
FREDAG:
Skolavslutning. Sentimentalt. Lite julklappshandling. Lite hemmahäng och matlag. Sen skulle jag och Kristian ut med ett par tyskar, men de var för party, ville betala in på Sticky, så då splittade vi oss. Gick runt överallt och letade nåt lugnt hängställe, hamnade på Solrosen till sist med lustiga Nelly och Zacary. Solrosen var skönt. Skumt att ha en nykter kväll, ändå skönt på nåt vis. Kristian är ju alltid skön att vara med. Ska på Kviberg en sväng imorn, sen ska jag få hans hylla.
Emma frågade "hur är det mellan er egentligen?" och Kajsa frågade häromdan "Är du och Kristian ihop igen?". Det känns väl inte som så jättekonstigt att folk undrar. Vi umgås en massa nu. Men det funkar ju verkligen. Vi vill ju träffa varann, och har inga problem med det. Jag VET att det inte blir nåt mer, vi båda vet att inget vi gör kommer att tolkas på det sättet, för det är så klargjort och underförstått att vi är bara kompisar. Men vad som oroar mig nu är ändå mina små "men om...". Jag får inte förstöra det här och börja tänka så, det måste fortsätta vara lugnt och glasklart. Shit vad jag önskar att det var så totalt lugnt som jag intalat mig själv, och säger till alla andra. Helt lugnt, helt bra. Jag trodde det verkligen ett tag. Skit.
Lite sådär
16 december
Tog hand om Angeredarna, for hem, slöade lite, försökte sen lära mig lite covers hela kvällen. Mår lite sådär, på väg bli sjuk kanske. Klassfest imorgon. Lite kul kanske, om många kommer.
Tog hand om Angeredarna, for hem, slöade lite, försökte sen lära mig lite covers hela kvällen. Mår lite sådär, på väg bli sjuk kanske. Klassfest imorgon. Lite kul kanske, om många kommer.
torsdag 13 december 2018
Det här året måste ha varit det bästa i mitt liv
15 december
Har bitvis varit helt sjukt less och trött idag som om jag hållit på att dö typ, men ingen direkt anledning. Hatar folket i klassen också, och fick ångest av att tänka på att när Jane flyttat in kommer all den skiten och hälsar på oss... Bakade äcklig paj. Avnjöt lite gitarrspelande.
Egentligen är det nog bra. Bara lite slut.
Har kommit på att det här året måste verkligen ha varit det bästa i mitt liv. Jag har mått så bra, blivit avspänd med så mycket som varit jobbigt förut, jag har fått vara kreativ, spela en massa ihop med andra och skaffat självförtroende där, jag har haft ett hem där jag stortrivts, jag har haft en häftig och bra resa, haft vänner runt mig, varit nära min bror också... Även om det också varit jobbigt har det varit härligt att vara ordentligt kär. Jag hade aldrig velat vara utan Kristian. Jag har haft en hel massa bra sex.
Och jag har ingen framtidsångest.
Undrar om det är så här det ska vara? Eller om det är ett undantagsår.
Har bitvis varit helt sjukt less och trött idag som om jag hållit på att dö typ, men ingen direkt anledning. Hatar folket i klassen också, och fick ångest av att tänka på att när Jane flyttat in kommer all den skiten och hälsar på oss... Bakade äcklig paj. Avnjöt lite gitarrspelande.
Egentligen är det nog bra. Bara lite slut.
Har kommit på att det här året måste verkligen ha varit det bästa i mitt liv. Jag har mått så bra, blivit avspänd med så mycket som varit jobbigt förut, jag har fått vara kreativ, spela en massa ihop med andra och skaffat självförtroende där, jag har haft ett hem där jag stortrivts, jag har haft en häftig och bra resa, haft vänner runt mig, varit nära min bror också... Även om det också varit jobbigt har det varit härligt att vara ordentligt kär. Jag hade aldrig velat vara utan Kristian. Jag har haft en hel massa bra sex.
Och jag har ingen framtidsångest.
Undrar om det är så här det ska vara? Eller om det är ett undantagsår.
Ett underbart stödgäng längst framme vid scenen
14 december
Ah, festen blev faktiskt enligt förväntningarna, förutom att en del kanske försvunnit ur minnet som vanligt när jag blir full.
Jag trodde inte jag skulle kunna sjunga, men så började det ändå kännas rätt lugnt med halsen. Efter ett par öl ännu lugnare, provade lite uppe på rummet - helt okej. Var kul när klassengänget kom. Brorsan och Tuva-Li kom också. Jag fick spela hyfsat tidigt på kvällen. Började med en klockren Takin it back, och fick värsta responsen... Ja det kändes i alla fall så, och det är huvudsaken. Hade ett underbart stödgäng längst framme vid scenen, bara jag kollade på dom kändes allt helt lugnt, men jag var inte rädd för resten av publiken heller. Can´t blame you gick sådär, jag har ju knappt spelat den, och klantade bort det mesta. Sen blev det xhosa-låten, den klantade jag också lite på, men jag var ju älskad av min sydafrikafanclub. Så kallade jag upp Kristian och vi körde Grönland och So it´s irrelevant, de flöt. Mellansnacken flöt. Det kändes suveränt. Efterkommentarer: Bra! Cool! Har skaffat scenvana. Blomstrar! Ser helt lugn ut. Och Rut och Jane var lyriska över mig.
Det här räckte självklart för att kvällen skulle vara fulländad. Sen blev det mer artister (skitnervös Teresa, missnöjd Kristian), och så en massa dans, stod i baren lite... Dum nog att ta igen den återhållna fyllan när prestationerna var slut - drack mycket efter midnatt och var full i säng klockan sex. Jane sov hos mig. Vi vaknade jättebakfulla och jag mådde illa till fyratiden.
Sen kom en tjej för att titta på rummet, men hon var inget inflyttningsalternativ så vi var rörande eniga om att ta Jane. Sjysst.
Anni kom på spontanbesök. Kul! Vi har pratat isländska också. Nu idag var vi på loppis och sen for hon vidare. Jag fixade kollektivmiddag. Kristian var här en snabbis, vi drack te och jag visade bilder. Han var på ett väldigt sött humör eller jag var på humör att tycka han var söt. Går inte att komma ifrån att även om jag inte nu kan tänka tanken att vilja hångla eller nåt, SKULLE han komma och vilja tillbaks till nåt skulle jag nog aldrig stå emot det. Just i stunden, visst, men inte efter att ha ställt in mig ett par dagar. Stört. Och allt det där är säkert bara för att han är så snygg.
Ah, festen blev faktiskt enligt förväntningarna, förutom att en del kanske försvunnit ur minnet som vanligt när jag blir full.
Jag trodde inte jag skulle kunna sjunga, men så började det ändå kännas rätt lugnt med halsen. Efter ett par öl ännu lugnare, provade lite uppe på rummet - helt okej. Var kul när klassengänget kom. Brorsan och Tuva-Li kom också. Jag fick spela hyfsat tidigt på kvällen. Började med en klockren Takin it back, och fick värsta responsen... Ja det kändes i alla fall så, och det är huvudsaken. Hade ett underbart stödgäng längst framme vid scenen, bara jag kollade på dom kändes allt helt lugnt, men jag var inte rädd för resten av publiken heller. Can´t blame you gick sådär, jag har ju knappt spelat den, och klantade bort det mesta. Sen blev det xhosa-låten, den klantade jag också lite på, men jag var ju älskad av min sydafrikafanclub. Så kallade jag upp Kristian och vi körde Grönland och So it´s irrelevant, de flöt. Mellansnacken flöt. Det kändes suveränt. Efterkommentarer: Bra! Cool! Har skaffat scenvana. Blomstrar! Ser helt lugn ut. Och Rut och Jane var lyriska över mig.
Det här räckte självklart för att kvällen skulle vara fulländad. Sen blev det mer artister (skitnervös Teresa, missnöjd Kristian), och så en massa dans, stod i baren lite... Dum nog att ta igen den återhållna fyllan när prestationerna var slut - drack mycket efter midnatt och var full i säng klockan sex. Jane sov hos mig. Vi vaknade jättebakfulla och jag mådde illa till fyratiden.
Sen kom en tjej för att titta på rummet, men hon var inget inflyttningsalternativ så vi var rörande eniga om att ta Jane. Sjysst.
Anni kom på spontanbesök. Kul! Vi har pratat isländska också. Nu idag var vi på loppis och sen for hon vidare. Jag fixade kollektivmiddag. Kristian var här en snabbis, vi drack te och jag visade bilder. Han var på ett väldigt sött humör eller jag var på humör att tycka han var söt. Går inte att komma ifrån att även om jag inte nu kan tänka tanken att vilja hångla eller nåt, SKULLE han komma och vilja tillbaks till nåt skulle jag nog aldrig stå emot det. Just i stunden, visst, men inte efter att ha ställt in mig ett par dagar. Stört. Och allt det där är säkert bara för att han är så snygg.
söndag 9 december 2018
Varför är jag så hångelfixerad?
11 december
Skola. Pizza. Bränt bröd. Matlagning. Tvålåtarsgenrep med Kristian. Sen har jag totalt överarbetat sydafrikarapporten hela kvällen. Men jag gillar att skriva igen.
Är rätt förväntansfull för festen imorgon så den kan bli en besvikelse. Men det är sjysst upplägg. Först häng med bandet, sen kommer Rut och Jane och andra ur klassen, så ska jag förhoppningsvis spela, dricka god öl, dansa, kanske häva på lite kwaito när dj:n börjar, visa folk mitt rum, hänga omkring... Tror inte att det blir nåt hångel dock, vem skulle det vara? Varför är jag så hångelfixerad?
Skola. Pizza. Bränt bröd. Matlagning. Tvålåtarsgenrep med Kristian. Sen har jag totalt överarbetat sydafrikarapporten hela kvällen. Men jag gillar att skriva igen.
Är rätt förväntansfull för festen imorgon så den kan bli en besvikelse. Men det är sjysst upplägg. Först häng med bandet, sen kommer Rut och Jane och andra ur klassen, så ska jag förhoppningsvis spela, dricka god öl, dansa, kanske häva på lite kwaito när dj:n börjar, visa folk mitt rum, hänga omkring... Tror inte att det blir nåt hångel dock, vem skulle det vara? Varför är jag så hångelfixerad?
Väldigt kluvna dragningar
10 december
Oj vilka tunga dagar. Hållit sex föredrag som var tänkta att vara typ identiska. Men det gick nog hyfsat. Är slut nu. Det var på nåt vis rätt kul också att lära sig grejer för varje gång, prova att säga lite olika saker. Christine for hem, vi andra sov över.
Har väl trott att det var lite engångsfunderingar det där med kär-grejen. Men nu är jag nog tillbaka lite i det. Väldigt väldigt kluvna dragningar, på ena sidan tänker jag "vad skitcoolt om jag ÄR kär i en tjej, om jag KAN vara det" och försöker verkligen frammana såna känslor oavsett om de finns eller inte. Prövar diverse tankar. Och så på andra sidan är det ett enda motspjärnande mot allt det här. "Det är DUMT och FEL och KNÄPPT att känna nåt sånt, det får jag inte göra, det kan bara förstöra och leda till jobbigheter".
Jag vet inte vilken sida som är starkast, vilken av dem det är som luras och drar i mig för mycket. Och shit vad jag ska analysera i stället för att bara låta allt vara.
Vi låg och snackade rätt länge igår. Om kompisars idiotiska relationer, och det sköna i att inte ha nån, om killars störiga patent på att definiera sex, om vad skillnaden egentligen är på kompis- och kärleksrelationer... Vi är väldigt överens om mycket, tänker rätt lika. Men nä, det känns som att jag går och verkligen gräver efter den här känslan, för att jag försökt vara klarvaken för det så länge nu.
Det är inte på riktigt. Vore det på riktigt så borde jag verkligen vara svartsjuk, och det är jag inte alls.
Oj vilka tunga dagar. Hållit sex föredrag som var tänkta att vara typ identiska. Men det gick nog hyfsat. Är slut nu. Det var på nåt vis rätt kul också att lära sig grejer för varje gång, prova att säga lite olika saker. Christine for hem, vi andra sov över.
Har väl trott att det var lite engångsfunderingar det där med kär-grejen. Men nu är jag nog tillbaka lite i det. Väldigt väldigt kluvna dragningar, på ena sidan tänker jag "vad skitcoolt om jag ÄR kär i en tjej, om jag KAN vara det" och försöker verkligen frammana såna känslor oavsett om de finns eller inte. Prövar diverse tankar. Och så på andra sidan är det ett enda motspjärnande mot allt det här. "Det är DUMT och FEL och KNÄPPT att känna nåt sånt, det får jag inte göra, det kan bara förstöra och leda till jobbigheter".
Jag vet inte vilken sida som är starkast, vilken av dem det är som luras och drar i mig för mycket. Och shit vad jag ska analysera i stället för att bara låta allt vara.
Vi låg och snackade rätt länge igår. Om kompisars idiotiska relationer, och det sköna i att inte ha nån, om killars störiga patent på att definiera sex, om vad skillnaden egentligen är på kompis- och kärleksrelationer... Vi är väldigt överens om mycket, tänker rätt lika. Men nä, det känns som att jag går och verkligen gräver efter den här känslan, för att jag försökt vara klarvaken för det så länge nu.
Det är inte på riktigt. Vore det på riktigt så borde jag verkligen vara svartsjuk, och det är jag inte alls.
Festen KAN knappt bli dålig
8 december
Usch, ska upp svintidigt imorgon. Hemskt att se de andra gruppernas teater idag - själva är vi ju skitdåliga. Usch, vill inte. Men vad urskönt att få det gjort sen...
Längtar lite till festen, den KAN knappt bli dålig faktiskt. Rut ska komma, och hångla med Mohammed förmodligen, de har strulat förut... Världen är liten. Vem skulle jag kunna hångla med då? Det finns inte en enda i huset jag skulle kunna bli intresserad av tror jag. Vad skittråkigt allt är på den fronten.
Usch, ska upp svintidigt imorgon. Hemskt att se de andra gruppernas teater idag - själva är vi ju skitdåliga. Usch, vill inte. Men vad urskönt att få det gjort sen...
Längtar lite till festen, den KAN knappt bli dålig faktiskt. Rut ska komma, och hångla med Mohammed förmodligen, de har strulat förut... Världen är liten. Vem skulle jag kunna hångla med då? Det finns inte en enda i huset jag skulle kunna bli intresserad av tror jag. Vad skittråkigt allt är på den fronten.
Vi snackade och lirade lite
7 december
Tungt möte, vi fick kritik. Sen gjorde jag den där sydafrikanska vegetariska fårfärsmixen, blev så nära köttfärssås man kan komma. Kristian bad mig komma på te, så det gjorde jag. Vi snackade och lirade lite med hans söta sambo Mohamed tills grannen blev väldigt arg. Men hann ha kul innan dess. Manu Chao nostalgi t.ex, men det känns lite jobbigt. Hoppas jag inte röstdummat mig nu igen bara, att jag aldrig kan låta bli just i stunden... Kul att träffa Kristian igen, känns verkligen så lugnt nu, han är släppt.
Men det är klart, det är ju inte så att jag skulle vilja se honom med nån annan om det kunde undvikas. Men jag tror nog inte han har nåt seriöst faktiskt.
Tungt möte, vi fick kritik. Sen gjorde jag den där sydafrikanska vegetariska fårfärsmixen, blev så nära köttfärssås man kan komma. Kristian bad mig komma på te, så det gjorde jag. Vi snackade och lirade lite med hans söta sambo Mohamed tills grannen blev väldigt arg. Men hann ha kul innan dess. Manu Chao nostalgi t.ex, men det känns lite jobbigt. Hoppas jag inte röstdummat mig nu igen bara, att jag aldrig kan låta bli just i stunden... Kul att träffa Kristian igen, känns verkligen så lugnt nu, han är släppt.
Men det är klart, det är ju inte så att jag skulle vilja se honom med nån annan om det kunde undvikas. Men jag tror nog inte han har nåt seriöst faktiskt.
onsdag 5 december 2018
Om vi blir dyngfulla ihop nån gång
6 december
Promenad, tv, öl, fest. Trevligt. Men det är, i jämförelse med hur det kändes innan, skittråkigt att inte vara intresserad av Håkan. Då var det ändå lite spänning, lite tändning. Nåt att tänka på här hemma. Men kanske skulle det kunna hända nåt om vi blir dyngfulla ihop nån gång, men då skulle jag ju ändå inte komma ihåg det, så det är väl skit samma.
Bättre i halsen? Eller falskt alarm?
Promenad, tv, öl, fest. Trevligt. Men det är, i jämförelse med hur det kändes innan, skittråkigt att inte vara intresserad av Håkan. Då var det ändå lite spänning, lite tändning. Nåt att tänka på här hemma. Men kanske skulle det kunna hända nåt om vi blir dyngfulla ihop nån gång, men då skulle jag ju ändå inte komma ihåg det, så det är väl skit samma.
Bättre i halsen? Eller falskt alarm?
Inte precis så att jag får erbjudanden
5 december
Tungt i skolan, trist men gott matlag. Sen har jag jobbat på att skriva klart halvfärdiga låttexter - har gjort 99:e så nästa blir 100, känns lite högtidligt och jobbigt att välja vilken. Less på halsen.
Fortfarande så sugen på att kela med nån att jag kollar på Claytonkortet och försöker tänka tillbaks. Jag är inte ett dugg pojkvänssugen men... i det här läget skulle jag verkligen kunna ha en kk, men det är inte precis så att jag får erbjudanden. Idag på matlaget började jag tänka "vilka här skulle jag kunna tänka mig hångla med" det blev rätt jobbigt generande.
Jag känner inte alls samma grej med Håkan som innan resan. Skumt. Och nu orkar jag ännu mindre försöka bli närmare kompis med honom.
Tungt i skolan, trist men gott matlag. Sen har jag jobbat på att skriva klart halvfärdiga låttexter - har gjort 99:e så nästa blir 100, känns lite högtidligt och jobbigt att välja vilken. Less på halsen.
Fortfarande så sugen på att kela med nån att jag kollar på Claytonkortet och försöker tänka tillbaks. Jag är inte ett dugg pojkvänssugen men... i det här läget skulle jag verkligen kunna ha en kk, men det är inte precis så att jag får erbjudanden. Idag på matlaget började jag tänka "vilka här skulle jag kunna tänka mig hångla med" det blev rätt jobbigt generande.
Jag känner inte alls samma grej med Håkan som innan resan. Skumt. Och nu orkar jag ännu mindre försöka bli närmare kompis med honom.
Blir dödligt kelsjuk när jag ser kortet
4 december
Har väl känt mig lite småtveksam till vad jag skrev igår. SÅ fantastiskt?
Har varit en okej men jobbig dag. Korten är klara nu i alla fall, ivägskickade efterbeställningar alltså. Och ett brev till Port st Johns är skickat, men en bilaga till Clayton. Inget smör däri, fast "bored when i look at photos, wish I was still there" och så det där myskortet på oss. Kan han ju få tolka som han vill. Jag blir dödligt kelsjuk när jag ser kortet i alla fall. Jag vill ha ett strul, verkligen. Men när blir det läge?
Jane kanske flyttar hit. Vore kul!
Har väl känt mig lite småtveksam till vad jag skrev igår. SÅ fantastiskt?
Har varit en okej men jobbig dag. Korten är klara nu i alla fall, ivägskickade efterbeställningar alltså. Och ett brev till Port st Johns är skickat, men en bilaga till Clayton. Inget smör däri, fast "bored when i look at photos, wish I was still there" och så det där myskortet på oss. Kan han ju få tolka som han vill. Jag blir dödligt kelsjuk när jag ser kortet i alla fall. Jag vill ha ett strul, verkligen. Men när blir det läge?
Jane kanske flyttar hit. Vore kul!
Hittade en affisch som vi började vara arga på
3 december
Igår kväll var bra. Direkt efter skolan gick jag och Rut till Kellys och började öla. Så småningom kom Mia också. Vi satt där i typ sju timmar fast det kändes verkligen inte så länge. Jag drack typ sju öl, men blev aldrig mer än lite berusad. Hade väldigt trevligt. Rut ringde Ntando, det gick inte så bra. Så småningom började vi snacka HM-affischer och var upprörda. Så gick vi, hittade en affisch som vi började vara arga på, men hade varken nåt att måla med eller nåt att slå sönder med. Men alla förbipasserande stödde våra små försök.
Så kollade en kille från balkongen ovanför ner, Rut började ursäkta vårt oväsen, men han tyckte det var lugnt. Jag frågade på skämt om han hade nån ketchup - näe, men en burk grön målarfärg! Han slängde ner den åt oss, och vi målade för glatta livet, doppade händerna, blev lite på en nymålad vägg vid porrställena också, och på Järntorget. Där tyckte Mia att jag och Rut borde ta det lite lugnt där bland allt folk (saftiga böter). Vi drog oss hemåt med våra helgröna händer. Det där var kul!
Jag missade ickenattvagn, hängde med Rut hem. Vi satt och snackade några timmar, till tre typ. Väldigt trevligt. Jag satt och tänkte på hur kär jag är i Rut. Fast jag tror jag kanske använder fel ord när jag säger kär, men weakerthanskär är jag kanske, och menar låtar som Watermark och My favourite chords, låtar som verkar handla om en kompis, utan nåt alls fysiskt inblandat, men ändå nån slags förälskelsetouch. Man gör coola saker tillsammans och älskar att umgås, och det räcker så. Blir lite fundersam, vad är kär egentligen? Jag känner inte minsta fysisk attraktion, finns ingen tanke på att vilja komma nära där, inte minsta svartsjuka heller, det roligaste är ju när vi sitter och snackar om våra ragg. På så sätt borde jag utesluta att jag skulle vara kär. Men förälskelsetouchen finns där i det andra.
Hur jag är helt sjukt glad över att jag får umgås med henne, hamnar i nåt slags rus vissa stunder och känner att det här är det enda jag vill, det är inte helt nyktert. Hur minnet av saker jag upplevt med henne får nåt extra sjysst över sig, hur alla promenader ner på stan får värsta värdet... NÅGOT slags förälskelse är det, och det känns ju väldigt bra att det inte är på nån annan nivå, för det vore ingen bra idé att hålla på och ha såna känslor. Kanske är det därför jag inte har dom, för att det vore så jobbigt fel. Eller så är det heterospärrar. Eller så är jag verkligen heterosexuell. För faktum kvarstår att skulle Rut vara kille skulle jag verkligen vara dödskär utan tvekan.
Vilka extremer jag fått känna på denna höst - Håkan som jag var så DÖDLIGT attraherad av rent fysiskt, men inget annat, och så nu, precis tvärtom.
Vi masade oss upp lite för sent i morse. Jag var bakis på det bra sättet, gjorde inget vettigt i skolan. Spanade in vårt sabotage igen - så härligt att se. Sen har jag repat ikväll, mest tjafs, inget vettigt, men kul var det.
Igår kväll var bra. Direkt efter skolan gick jag och Rut till Kellys och började öla. Så småningom kom Mia också. Vi satt där i typ sju timmar fast det kändes verkligen inte så länge. Jag drack typ sju öl, men blev aldrig mer än lite berusad. Hade väldigt trevligt. Rut ringde Ntando, det gick inte så bra. Så småningom började vi snacka HM-affischer och var upprörda. Så gick vi, hittade en affisch som vi började vara arga på, men hade varken nåt att måla med eller nåt att slå sönder med. Men alla förbipasserande stödde våra små försök.
Så kollade en kille från balkongen ovanför ner, Rut började ursäkta vårt oväsen, men han tyckte det var lugnt. Jag frågade på skämt om han hade nån ketchup - näe, men en burk grön målarfärg! Han slängde ner den åt oss, och vi målade för glatta livet, doppade händerna, blev lite på en nymålad vägg vid porrställena också, och på Järntorget. Där tyckte Mia att jag och Rut borde ta det lite lugnt där bland allt folk (saftiga böter). Vi drog oss hemåt med våra helgröna händer. Det där var kul!
Jag missade ickenattvagn, hängde med Rut hem. Vi satt och snackade några timmar, till tre typ. Väldigt trevligt. Jag satt och tänkte på hur kär jag är i Rut. Fast jag tror jag kanske använder fel ord när jag säger kär, men weakerthanskär är jag kanske, och menar låtar som Watermark och My favourite chords, låtar som verkar handla om en kompis, utan nåt alls fysiskt inblandat, men ändå nån slags förälskelsetouch. Man gör coola saker tillsammans och älskar att umgås, och det räcker så. Blir lite fundersam, vad är kär egentligen? Jag känner inte minsta fysisk attraktion, finns ingen tanke på att vilja komma nära där, inte minsta svartsjuka heller, det roligaste är ju när vi sitter och snackar om våra ragg. På så sätt borde jag utesluta att jag skulle vara kär. Men förälskelsetouchen finns där i det andra.
Hur jag är helt sjukt glad över att jag får umgås med henne, hamnar i nåt slags rus vissa stunder och känner att det här är det enda jag vill, det är inte helt nyktert. Hur minnet av saker jag upplevt med henne får nåt extra sjysst över sig, hur alla promenader ner på stan får värsta värdet... NÅGOT slags förälskelse är det, och det känns ju väldigt bra att det inte är på nån annan nivå, för det vore ingen bra idé att hålla på och ha såna känslor. Kanske är det därför jag inte har dom, för att det vore så jobbigt fel. Eller så är det heterospärrar. Eller så är jag verkligen heterosexuell. För faktum kvarstår att skulle Rut vara kille skulle jag verkligen vara dödskär utan tvekan.
Vilka extremer jag fått känna på denna höst - Håkan som jag var så DÖDLIGT attraherad av rent fysiskt, men inget annat, och så nu, precis tvärtom.
Vi masade oss upp lite för sent i morse. Jag var bakis på det bra sättet, gjorde inget vettigt i skolan. Spanade in vårt sabotage igen - så härligt att se. Sen har jag repat ikväll, mest tjafs, inget vettigt, men kul var det.
torsdag 29 november 2018
Jag blir tio år yngre med Jane och Rut
1 december
Hade bandsnack. Känns bra, bara jag blir bättre med hals snart. Måste. Hostar fortfarande när jag pratat länge. Usch.
Var okej på skolan som vanligt, så drog vi till biblioteket lite och på gudstjänst med aidstema. Jag blir tio år yngre med Jane och Rut, fick skrattatacker där i kyrkan. Men det är ju så skönt, jag gillar det. Har mest bara hängt hemma, vid tv:n och så.
Hade bandsnack. Känns bra, bara jag blir bättre med hals snart. Måste. Hostar fortfarande när jag pratat länge. Usch.
Var okej på skolan som vanligt, så drog vi till biblioteket lite och på gudstjänst med aidstema. Jag blir tio år yngre med Jane och Rut, fick skrattatacker där i kyrkan. Men det är ju så skönt, jag gillar det. Har mest bara hängt hemma, vid tv:n och så.
Vill bli kär eller nåt.
30 november
Nä, det är klart. Jag är dum i huvet. Fick mens idag. Har lyssnat på radio om hiv, haft möten, skrivit... En bra dag. Kollektivet är väldigt bra nu.
Min hosta blir inte ett dugg bättre. HAT. Men positivt att det inte kom innan resan i alla fall. Är lite uttråkad. Vill bli kär eller nåt. Numera fattar jag inte hur jag kunde tänka sådär om Håkan, men det är märkligt att såna känslor bara försvinner också. Kanske var jag extremt sexuellt frustrerad förut. Det är lugnt nu.
Nä, det är klart. Jag är dum i huvet. Fick mens idag. Har lyssnat på radio om hiv, haft möten, skrivit... En bra dag. Kollektivet är väldigt bra nu.
Min hosta blir inte ett dugg bättre. HAT. Men positivt att det inte kom innan resan i alla fall. Är lite uttråkad. Vill bli kär eller nåt. Numera fattar jag inte hur jag kunde tänka sådär om Håkan, men det är märkligt att såna känslor bara försvinner också. Kanske var jag extremt sexuellt frustrerad förut. Det är lugnt nu.
Hur skulle det ha kunnat gå till?
29 november
Otroligt slö dag. Inte gjort nåt, men fick en rätt bra promenad i alla fall, och så har jag städat golvet och skrivit lite.
Min mens är två veckor sen. Jag VET ju att jag inte haft sex. Ändå kan jag inte hindra tanken. Jag har faktiskt sovit i samma säng som nån, för full för att minnas ett skit när jag vaknade på morgonen, och det ÄR illa. Speciellt när man är i Sydafrika är det illa. Men jag var inte redlös. Jane sov i samma rum, både jag och Clayton hade alla kläder på när vi vaknade, hur skulle det ha kunnat gå till? Nä ingen risk.
Otroligt slö dag. Inte gjort nåt, men fick en rätt bra promenad i alla fall, och så har jag städat golvet och skrivit lite.
Min mens är två veckor sen. Jag VET ju att jag inte haft sex. Ändå kan jag inte hindra tanken. Jag har faktiskt sovit i samma säng som nån, för full för att minnas ett skit när jag vaknade på morgonen, och det ÄR illa. Speciellt när man är i Sydafrika är det illa. Men jag var inte redlös. Jane sov i samma rum, både jag och Clayton hade alla kläder på när vi vaknade, hur skulle det ha kunnat gå till? Nä ingen risk.
Jag kan inte sjunga och det raserar nästan allt
28 november
SKIT SKIT SKIT
Jag måste verkligen hitta nåt annat att bygga mitt liv på. Gick igenom alternativen med Kristian på vagnen nu. Trummor? Politik? Hästar? Skriva? Min hosta känns exakt som i vintras. Jag hatar den, allt skulle kunna vara så skitbra. Men jag kan inte sjunga och det raserar nästan allt. Inte ens prata känns bekvämt.
Idag lagade jag och Gunnar lasagne till matlaget, och den blev rätt lyckad. Jag var nog ganska bossig. Sen var vi på ingenillegal-fest, och det var hyfsat kul, hängde t.ex. med Emma, Teresa och Kristian. En del band som var okej. Träffade på FärneboBjörn, lite kul. Jag har kvar dansen i mig faktiskt, tycker det är riktigt sjysst att dansa emellanåt.
Undrar om Kristian raggar på Teresa. Eller om han har en annan tjej... Jag vet inte, har ju inte märkt nåt. Märker att jag har kvar det där att tycka att svarta killar är tusen gånger snyggare än vita. Jag är ju lika illa som nördgrabbarna som stötte på oss därnere. Och vad jag längtade efter Rut och Jane ikväll. Jag är verkligen kär i dom.
SKIT SKIT SKIT
Jag måste verkligen hitta nåt annat att bygga mitt liv på. Gick igenom alternativen med Kristian på vagnen nu. Trummor? Politik? Hästar? Skriva? Min hosta känns exakt som i vintras. Jag hatar den, allt skulle kunna vara så skitbra. Men jag kan inte sjunga och det raserar nästan allt. Inte ens prata känns bekvämt.
Idag lagade jag och Gunnar lasagne till matlaget, och den blev rätt lyckad. Jag var nog ganska bossig. Sen var vi på ingenillegal-fest, och det var hyfsat kul, hängde t.ex. med Emma, Teresa och Kristian. En del band som var okej. Träffade på FärneboBjörn, lite kul. Jag har kvar dansen i mig faktiskt, tycker det är riktigt sjysst att dansa emellanåt.
Undrar om Kristian raggar på Teresa. Eller om han har en annan tjej... Jag vet inte, har ju inte märkt nåt. Märker att jag har kvar det där att tycka att svarta killar är tusen gånger snyggare än vita. Jag är ju lika illa som nördgrabbarna som stötte på oss därnere. Och vad jag längtade efter Rut och Jane ikväll. Jag är verkligen kär i dom.
Flängt omkring i huset
27 november
Inte så mycket gjort i förmiddags, sen var det lite filosofier, och så for jag hem. Helt less över hostan som kommit tillbaka, kan knappt prata. Tänk om det blir lika nu igen... Måste skaffa mig en annan grej att brinna för så jag inte blir så ställd när denna försvinner.
Har flängt omkring i huset hela kvällen, och var till Hanif som spelade in med brorsan, fick mat där. Har snackat matlag och så. Såg på tv lite sen. Trivsam kväll, jag gillar att hänga runt i huset.
Jag saknar faktiskt att inte vara sådär tänd på Håkan som jag var förut. Det var ändå rätt kul. Han är fortfarande söt, och jag skulle säkert inte ha nåt emot att hångla lite eller mer, men det är inget jag trängande längtar efter. Det känns inte spännande. Jag ser inte heller hur snygg Kristian är längre. Men det beror säkert på att jag förbjudit mig själv att se honom så nu ett tag.
Inte så mycket gjort i förmiddags, sen var det lite filosofier, och så for jag hem. Helt less över hostan som kommit tillbaka, kan knappt prata. Tänk om det blir lika nu igen... Måste skaffa mig en annan grej att brinna för så jag inte blir så ställd när denna försvinner.
Har flängt omkring i huset hela kvällen, och var till Hanif som spelade in med brorsan, fick mat där. Har snackat matlag och så. Såg på tv lite sen. Trivsam kväll, jag gillar att hänga runt i huset.
Jag saknar faktiskt att inte vara sådär tänd på Håkan som jag var förut. Det var ändå rätt kul. Han är fortfarande söt, och jag skulle säkert inte ha nåt emot att hångla lite eller mer, men det är inget jag trängande längtar efter. Det känns inte spännande. Jag ser inte heller hur snygg Kristian är längre. Men det beror säkert på att jag förbjudit mig själv att se honom så nu ett tag.
Känner inte att jag tvunget måste spela med honom
26 november
Mycket flumm och fotokoll, lite seriösplanering... Sen drog jag och Rut och hämtade min svartvita rulle som med dubbla gick på 420kr. Men det var rätt fina kort också. Vi satt och lågnivåade oss ett bra tag i Nordstan, snackade fylleminnen och spanade på svarta män. Men det är så skönt att bara släppa all mogenhet.
Var hemma och spelade lite gitarr och lyssnade på radio om sydafrika, och så blev det en bastudate med Kristian. Det var väl rätt kul, men KANSKE inte lika kul som det brukar. Han vill spela med mig på festen, men ska spela med Teresa också. Jag känner inte att jag tvunget måste spela med honom. Vad är det här nu, är det nån distanseringsprocess som dragit igång nu, i och med hans "otrohet"? Eller har jag bara nyktrat till lite så han slutat betyda så mycket? Jag är inte kär i Kristian. Det är första gången jag kan säga det och vara säker.
Mycket flumm och fotokoll, lite seriösplanering... Sen drog jag och Rut och hämtade min svartvita rulle som med dubbla gick på 420kr. Men det var rätt fina kort också. Vi satt och lågnivåade oss ett bra tag i Nordstan, snackade fylleminnen och spanade på svarta män. Men det är så skönt att bara släppa all mogenhet.
Var hemma och spelade lite gitarr och lyssnade på radio om sydafrika, och så blev det en bastudate med Kristian. Det var väl rätt kul, men KANSKE inte lika kul som det brukar. Han vill spela med mig på festen, men ska spela med Teresa också. Jag känner inte att jag tvunget måste spela med honom. Vad är det här nu, är det nån distanseringsprocess som dragit igång nu, i och med hans "otrohet"? Eller har jag bara nyktrat till lite så han slutat betyda så mycket? Jag är inte kär i Kristian. Det är första gången jag kan säga det och vara säker.
Äckligt fördomsfull
25 november
Blev inget rep. Har storhandlat, och sen berättade Emma att hon ska flytta i januari. Känns på två sätt. Nyligen tänkte jag: Hur ska jag kunna stå ut att fortsätta bo med Emma? Men jag kommer ju att sakna henne. Och ny process, precis som vi skulle till att få kontrakt. Jag har nog inte själv jätteproblem med instabiliteten, det är mer när jag ser det från husets sida.
Var ner på cafét. Mysigt. Jag har en liten spelning på nästa fest, i december. Kul! Har börjat sjunga lite nu efter förkylningen, ska skaffa mig en coversbas tänkte jag. Helt kär i gitarren.
Idag har jag tänkt lite på vilka fördomar jag hade i Port st Johns. Jag svalde verkligen hela skiten om hur livrädd man bör vara för inhemska killar. Jag tog för givet att Clayton skulle våldta mig om vi kom på tu man hand, bli skitjobbig och vilja knulla ifall jag inte behöll kläderna på i sängen, att han knarkade, att han gärna snodde pengar... men hade jag någonsin skäl att tro det här, visade han några såna tecken egentligen? Nä, hade jag bara tagit det lugnt, känt mig för lite, hade jag ju märkt att det inte var nån fara, han var helt sjysst, nu i efterhand fattar jag ju det. Äckligt fördomsfull, samtidigt har det ju att göra med det ständiga "ansvaret som tjej", att vara rädd och försiktig för att inte behöva skylla sig själv om nåt händer. Säga nej i tid... Blä. Jag hade ju kunnat ha mycket roligare om jag inte haft det där i skallen.
Blev inget rep. Har storhandlat, och sen berättade Emma att hon ska flytta i januari. Känns på två sätt. Nyligen tänkte jag: Hur ska jag kunna stå ut att fortsätta bo med Emma? Men jag kommer ju att sakna henne. Och ny process, precis som vi skulle till att få kontrakt. Jag har nog inte själv jätteproblem med instabiliteten, det är mer när jag ser det från husets sida.
Var ner på cafét. Mysigt. Jag har en liten spelning på nästa fest, i december. Kul! Har börjat sjunga lite nu efter förkylningen, ska skaffa mig en coversbas tänkte jag. Helt kär i gitarren.
Idag har jag tänkt lite på vilka fördomar jag hade i Port st Johns. Jag svalde verkligen hela skiten om hur livrädd man bör vara för inhemska killar. Jag tog för givet att Clayton skulle våldta mig om vi kom på tu man hand, bli skitjobbig och vilja knulla ifall jag inte behöll kläderna på i sängen, att han knarkade, att han gärna snodde pengar... men hade jag någonsin skäl att tro det här, visade han några såna tecken egentligen? Nä, hade jag bara tagit det lugnt, känt mig för lite, hade jag ju märkt att det inte var nån fara, han var helt sjysst, nu i efterhand fattar jag ju det. Äckligt fördomsfull, samtidigt har det ju att göra med det ständiga "ansvaret som tjej", att vara rädd och försiktig för att inte behöva skylla sig själv om nåt händer. Säga nej i tid... Blä. Jag hade ju kunnat ha mycket roligare om jag inte haft det där i skallen.
Hämtade ut sju rullar och satt och hade värsta julafton
24 november
Går framåt med gruppen. Sen så var vi och hämtade ut sju rullar och satt och hade värsta julafton på Andrum, det var roligt, men jobbigt också, vi blev sjuka av tillbakalängtan, och jag har haft den känslan över mig hela kvällen. Speciellt ett kort satte sina spår - jag och Clayton sittandes på sängen hållandes händer. Han är skitsnygg på den bilden. Jag minns inte ens att den togs, ångrar mycket vad lite jag minns av den kvällen, för den var nog bäst av alla. Och så ångrar jag att jag fick det där avsmaksrycket nästa natt. Hade ju kunnat få en till kelmorgon, men jag hade verkligen noll lust, och jag brydde mig inte det minsta om honom när han satt bredvid i bilen sen till Umtata, och ändå är jag nu retroaktivt kär nästan, och försöker skicka sms till killen och hoppas att han och de andra kommer hit typ. Men jag måste lägga ner, inse att jag SKA få gosa med nån mycket trevligare snart. Det kan inte behöva dröja skitlänge.
Imorrn lirar vi med mitt nya egoband. Hjälp. Vi ska förresten få kontrakt till sist här i lägenheten, sjysst.
Går framåt med gruppen. Sen så var vi och hämtade ut sju rullar och satt och hade värsta julafton på Andrum, det var roligt, men jobbigt också, vi blev sjuka av tillbakalängtan, och jag har haft den känslan över mig hela kvällen. Speciellt ett kort satte sina spår - jag och Clayton sittandes på sängen hållandes händer. Han är skitsnygg på den bilden. Jag minns inte ens att den togs, ångrar mycket vad lite jag minns av den kvällen, för den var nog bäst av alla. Och så ångrar jag att jag fick det där avsmaksrycket nästa natt. Hade ju kunnat få en till kelmorgon, men jag hade verkligen noll lust, och jag brydde mig inte det minsta om honom när han satt bredvid i bilen sen till Umtata, och ändå är jag nu retroaktivt kär nästan, och försöker skicka sms till killen och hoppas att han och de andra kommer hit typ. Men jag måste lägga ner, inse att jag SKA få gosa med nån mycket trevligare snart. Det kan inte behöva dröja skitlänge.
Imorrn lirar vi med mitt nya egoband. Hjälp. Vi ska förresten få kontrakt till sist här i lägenheten, sjysst.
Ångrar nästan att jag inte hade sex
23 november
Varit en slapp helg, lite ångest över att det är trist att vara i Gbg, men jag har nog mer skäl till att det är kul här egentligen, när jag bara kommer igång. Var hos brorsan igår, sett massa film. Ikväll gjorde jag käk och såg på Beck i kollektivet intill, trevligt.
Nu har det börjat komma lite närhetssuktande igen, det var ju som att det blev lite mättat efter Clayton, men nu börjar jag tänka tillbaka på det och ångrar nästan att jag inte hade sex med honom, åtminstone lite intimare grejer då, när jag låg och var sådär skitkåt, men jag vågade ju inte och det är ju helt klart bättre än att våga för mycket. Men Clayton var snäll. Och hjälp vad jag efterromantiserar skiten, han var dum i huvet också.
Hur som helst, jag behöver strula med nån snart igen. Men tänk om det dröjer hur länge som helst nu. Jag får verkligen se till att bli rockstjärna.
Varit en slapp helg, lite ångest över att det är trist att vara i Gbg, men jag har nog mer skäl till att det är kul här egentligen, när jag bara kommer igång. Var hos brorsan igår, sett massa film. Ikväll gjorde jag käk och såg på Beck i kollektivet intill, trevligt.
Nu har det börjat komma lite närhetssuktande igen, det var ju som att det blev lite mättat efter Clayton, men nu börjar jag tänka tillbaka på det och ångrar nästan att jag inte hade sex med honom, åtminstone lite intimare grejer då, när jag låg och var sådär skitkåt, men jag vågade ju inte och det är ju helt klart bättre än att våga för mycket. Men Clayton var snäll. Och hjälp vad jag efterromantiserar skiten, han var dum i huvet också.
Hur som helst, jag behöver strula med nån snart igen. Men tänk om det dröjer hur länge som helst nu. Jag får verkligen se till att bli rockstjärna.
Nu är alkoholromantiken bortflugen
21 november
Rätt lugn och okej skoldag. Sen hämtade jag, Rut och Jane ut en del av mina foton i Nordstan. Drog hem, slöade lite, sen gick jag på Wilhelms fest, tänkte verkligen att det skulle bli kul och hade ölladdat, men jag blev väldigt intellektuellt understimulerad där bland alla små killar (var mest Julie och hennes kompis som var roliga).
Fastnade (sen jag lett hela truppen till huset) i vårt kök med Emma, och vi snackade om störiga killar, våldtäktsrädsla, skylla sig själv-grejer. Till sist kom jag mig iväg ner - usch. När Anna kom in, också sa usch, och erbjöd snack och te inne hos sig så sa jag ett klart ja tack. Det blev därför en trevlig kväll i alla fall - men nu är alkoholromantiken bortflugen.
Börjar stå allt mer klart vad som gjorde sydafrikaresan till det den blev, att jag tänker tillbaka så varmt. Inte organisationen, inte landet, inte killarna, inte folket jag mötte. Men folket jag var där med. Teamet i de situationer vi var i.
Rätt lugn och okej skoldag. Sen hämtade jag, Rut och Jane ut en del av mina foton i Nordstan. Drog hem, slöade lite, sen gick jag på Wilhelms fest, tänkte verkligen att det skulle bli kul och hade ölladdat, men jag blev väldigt intellektuellt understimulerad där bland alla små killar (var mest Julie och hennes kompis som var roliga).
Fastnade (sen jag lett hela truppen till huset) i vårt kök med Emma, och vi snackade om störiga killar, våldtäktsrädsla, skylla sig själv-grejer. Till sist kom jag mig iväg ner - usch. När Anna kom in, också sa usch, och erbjöd snack och te inne hos sig så sa jag ett klart ja tack. Det blev därför en trevlig kväll i alla fall - men nu är alkoholromantiken bortflugen.
Börjar stå allt mer klart vad som gjorde sydafrikaresan till det den blev, att jag tänker tillbaka så varmt. Inte organisationen, inte landet, inte killarna, inte folket jag mötte. Men folket jag var där med. Teamet i de situationer vi var i.
Den jäveln har blivit otrogen
20 november
I skolan är det väl helt okej, annars är jag less, förkyld, hostig, trött och osocial, orkar inte med några kollektivkamrater, inte lust med nåt, men har hyfsat skrivflow om sydafrikaupplevelser i alla fall.
Igår var Kristian här och hämtade lite post - och den jäveln har blivit otrogen. Han har på gång att börja spela med Teresa. Snacka om att jag är svartsjuk, men det är samtidigt lite kul att jag blir så svartsjuk för det, när jag lugnt kan ta allt annat han kan göra med tjejer. Jag hängde med och kollade läget. Hon spelar inte gitarr, men han vill "testa vad man kan göra med en gitarr och två röster".
Morr. Ska han sitta där och presentera nya låtar för henne... Men jag får väl ta det. Han betyder inte skitmycket längre, ens på den nivån. Och jag har ju en del andra jag med...
I skolan är det väl helt okej, annars är jag less, förkyld, hostig, trött och osocial, orkar inte med några kollektivkamrater, inte lust med nåt, men har hyfsat skrivflow om sydafrikaupplevelser i alla fall.
Igår var Kristian här och hämtade lite post - och den jäveln har blivit otrogen. Han har på gång att börja spela med Teresa. Snacka om att jag är svartsjuk, men det är samtidigt lite kul att jag blir så svartsjuk för det, när jag lugnt kan ta allt annat han kan göra med tjejer. Jag hängde med och kollade läget. Hon spelar inte gitarr, men han vill "testa vad man kan göra med en gitarr och två röster".
Morr. Ska han sitta där och presentera nya låtar för henne... Men jag får väl ta det. Han betyder inte skitmycket längre, ens på den nivån. Och jag har ju en del andra jag med...
lördag 17 november 2018
Vi känner oss lite hjärtlösa i jämförelse
18 november
Idag var det skoldag, och halva klassen har visst varit magsjuk i helgen. Känns att jag blivit tryggare i klassen nu och kan snacka mer. Men kändes också idag att jag var tusen gånger tryggare med Rut än med de flesta andra (Jane var borta). Skönt att Rut inte heller har några gripande jobbiga minnen som man börjar gråta av... Vi känner oss lite hjärtlösa i jämförelse med många andra i klassen när vi sitter där på lunchen och snackar raggminnen och festande...
Jag slängde iväg ett sms till Clayton, men det kom nog inte fram. Jag börjar efterromantisera lite över honom nu tror jag.
På eftermiddan snackade vi om afrikagruppsgubbarnas jobbiga attityd. Ikväll har jag varit rätt seg. Fick mat av Håkan, tvättade, läste, brorsan bor kvar än, hade kanske velat ha lite rum för mig själv men... äh det går.
Idag var det skoldag, och halva klassen har visst varit magsjuk i helgen. Känns att jag blivit tryggare i klassen nu och kan snacka mer. Men kändes också idag att jag var tusen gånger tryggare med Rut än med de flesta andra (Jane var borta). Skönt att Rut inte heller har några gripande jobbiga minnen som man börjar gråta av... Vi känner oss lite hjärtlösa i jämförelse med många andra i klassen när vi sitter där på lunchen och snackar raggminnen och festande...
Jag slängde iväg ett sms till Clayton, men det kom nog inte fram. Jag börjar efterromantisera lite över honom nu tror jag.
På eftermiddan snackade vi om afrikagruppsgubbarnas jobbiga attityd. Ikväll har jag varit rätt seg. Fick mat av Håkan, tvättade, läste, brorsan bor kvar än, hade kanske velat ha lite rum för mig själv men... äh det går.
Vill inte riktigt vara hemma även om allt är bra
17 november
Nu är jag hemma. Det första jag gjorde var att supa mig full. Satt och hängde med Karin och Håkan och så småningom Kalle. När jag var riktigt full kom Kristian och brorsan, men jag kommer inte ihåg så mycket. Nästa dag mådde jag illa, kräktes hela kvällen.
Idag är jag förkyld och seg. Vill inte riktigt vara hemma, även om allt är bra. Ett fint harmoniskt kollektiv, ett nytt band att starta, en Kristina som fortfarande tycker mycket om mig oavsett om han kanske råkar ha flickvän (det vet jag inte). Det är som vanligt småstelt med Håkan. Jag minns att jag under whiskeykvällen tänkte "självklart kommer nåt att hända mellan oss nån gång, det känns..." Sen blir det alltid konstigt att träffa Kristian och Håkan samtidigt, jag råfokuserar på Kristian som det är så mycket lättare att snacka med.
Nu är jag hemma. Det första jag gjorde var att supa mig full. Satt och hängde med Karin och Håkan och så småningom Kalle. När jag var riktigt full kom Kristian och brorsan, men jag kommer inte ihåg så mycket. Nästa dag mådde jag illa, kräktes hela kvällen.
Idag är jag förkyld och seg. Vill inte riktigt vara hemma, även om allt är bra. Ett fint harmoniskt kollektiv, ett nytt band att starta, en Kristina som fortfarande tycker mycket om mig oavsett om han kanske råkar ha flickvän (det vet jag inte). Det är som vanligt småstelt med Håkan. Jag minns att jag under whiskeykvällen tänkte "självklart kommer nåt att hända mellan oss nån gång, det känns..." Sen blir det alltid konstigt att träffa Kristian och Håkan samtidigt, jag råfokuserar på Kristian som det är så mycket lättare att snacka med.
torsdag 15 november 2018
Sen drömde jag att nån tog stryptag på mig
15 november
Amsterdams flygplats 11.00
Vi sitter och hänger mellan två plan. Känns rätt skumt men också LITE skönt att snart vara hemma. Igår blev en hyfsat lugn packmorgon. Sen drog vi till tågstationen, satt och hängde, spelade och sjöng lite därutanför (klassen gillar låtarna vi gjort), sen klev vi på tåget, jag, Rut, Mia och Julie. Jag skrev en bra smörlåt som handlar om Rut och Ntando, men hon stod redan och raggade på nån annan på tåget. Kvällen gick rätt fort. Sen sov jag dåligt, vaknade vid varje tågstopp, hade lite nackont också, och nån snubbe kom och bankade helt hysteriskt och ryckte i våran dörr. Det var lite lite otäckt, så sen drömde jag att nån tog stryptag på mig (det var bara filten som ramlade över min hals).
Vi var på apartheidmuseum sen, och hysteriskt snabbt på nån shoppingmall. På flygplatsen var det faktiskt helt okej trots lång väntan. Jag köpte whisky och gin (ska supa Håkan under bordet så han vill hångla med mig) och sen hängde vi resten av kvällen i skivaffären och lyssnade på massor av skivor och dreglade över en av killarna där (en dreadsman igen).
Klev på planet och det har varit en hyfsat lugn natt. Jag har lyssnat på en ganska bra radiokanal, och faktiskt sovit en del. Nu i morse snackade jag lite med Pernilla. Faktiskt börjar det komma över mig nu att jag nog faktiskt HAR lärt mig en del, utöver att ha haft det kul och bra. Men det behöver smältas och tänkas över lite innan jag fattar det. Så kanske, kanske har det faktiskt varit en skitbra resa.
Amsterdams flygplats 11.00
Vi sitter och hänger mellan två plan. Känns rätt skumt men också LITE skönt att snart vara hemma. Igår blev en hyfsat lugn packmorgon. Sen drog vi till tågstationen, satt och hängde, spelade och sjöng lite därutanför (klassen gillar låtarna vi gjort), sen klev vi på tåget, jag, Rut, Mia och Julie. Jag skrev en bra smörlåt som handlar om Rut och Ntando, men hon stod redan och raggade på nån annan på tåget. Kvällen gick rätt fort. Sen sov jag dåligt, vaknade vid varje tågstopp, hade lite nackont också, och nån snubbe kom och bankade helt hysteriskt och ryckte i våran dörr. Det var lite lite otäckt, så sen drömde jag att nån tog stryptag på mig (det var bara filten som ramlade över min hals).
Vi var på apartheidmuseum sen, och hysteriskt snabbt på nån shoppingmall. På flygplatsen var det faktiskt helt okej trots lång väntan. Jag köpte whisky och gin (ska supa Håkan under bordet så han vill hångla med mig) och sen hängde vi resten av kvällen i skivaffären och lyssnade på massor av skivor och dreglade över en av killarna där (en dreadsman igen).
Klev på planet och det har varit en hyfsat lugn natt. Jag har lyssnat på en ganska bra radiokanal, och faktiskt sovit en del. Nu i morse snackade jag lite med Pernilla. Faktiskt börjar det komma över mig nu att jag nog faktiskt HAR lärt mig en del, utöver att ha haft det kul och bra. Men det behöver smältas och tänkas över lite innan jag fattar det. Så kanske, kanske har det faktiskt varit en skitbra resa.
onsdag 14 november 2018
Vi har fått alkoholförbud nu hela vägen hem
12 november
East London 18.00
Vi var upp rätt tidigt för att dra till möte. Vår grupp fick börja redovisa våra upplevelser, och våran blev nog tristast och kortast också, kändes inte som att vi gjort/lärt oss ett skit i jämförelse med de andra. Ann-katrins grupp hade det flängigt och alltför uppstyrt, Brittas gäng har haft det bra men tufft mentalt, Wilhelm och Johanna har nog haft det sådär, och Julie-gänget har haft det skitbra. Det tog hela dagen med denna grej.
Sen var vi och handlade käk och öl och så var hela gänget på braj hos några som jobbade med nåt handbollsprojekt. Det var väldigt trevligt där, men urartade vad gäller klassens killar. De blev dräggfulla och på ett jobbigt uppmärksamhetssuktande sätt. Wilhelm larvade omkring, ramlade, hoppade i poolen, skulle kyssa folk och så, Magnus var allmänt full bara, och Edmund var värst av alla, helt odräglig. Stackars Pernilla.
Vi drog hem, försökte stoppa pojkarna i säng så de inte rev allt, förde oväsen och härjade. Men Edmund kom tillbaks upp och jobbade sig. Jag var ganska full också. Vi tjejer drack lite mer öl och drog till Pocket corner. Jag kände mig lite sängfärdig innan vi gick, men på stället kom jag igång. Var sådär bra full, och märkte det själv också så jag tog det lagom lugnt också med fortsatta drickandet. Kul att dansa, så konstigt att jag tycker det nu.
Så småningom blev väl männen lite väl raggiga. Jag är ju lite lustig när jag är full. Helt bra på att avvisa och dra mig undan killar, sen råkar jag få ett ryck när jag känner för att hångla lite, och så gör jag det... Men det blev väldigt kort. Sen sa nån till Jane att vi var tvungna att lägga ner, de där killarna var inte att leka med, så folk skrattade tydligen åt oss. Vi gick ut, råkade få med oss en hög mot hotellet, men det ordnade sig, vi gick in själva. Jag kände mig som att jag skulle bli bakfull. Låg och snackade med Rut om hur bra det var i Port st Johns.
Vaknade i morse, inte det minsta illamående, det måste vara nåt med sydafrikansk öl som gör att man inte blir bakfull. Men det blev en seg morgon, sent uppe, skön avocadofrukost, och så gick jag och Louise till stranden så småningom. Det var skönt där, och väldigt coola vågpuffar fick man av att bada. Louise är sjysst, fast vi pratade inte så mycket efter ett tag, hade varit kul om några fler varit med.
Hängde lite hemma, informerade killarna om hur de varit igår. Vi har fått alkoholförbud nu hela vägen hem. Vilken högstadieklassresa. Men jag förstår Pernilla. Vi åkte och käkade vid nån shoppingmall ikväll. Nu orkar jag inte umgås med klassfolket, är lite less på dom, speciellt killarna tror jag.
East London 18.00
Vi var upp rätt tidigt för att dra till möte. Vår grupp fick börja redovisa våra upplevelser, och våran blev nog tristast och kortast också, kändes inte som att vi gjort/lärt oss ett skit i jämförelse med de andra. Ann-katrins grupp hade det flängigt och alltför uppstyrt, Brittas gäng har haft det bra men tufft mentalt, Wilhelm och Johanna har nog haft det sådär, och Julie-gänget har haft det skitbra. Det tog hela dagen med denna grej.
Sen var vi och handlade käk och öl och så var hela gänget på braj hos några som jobbade med nåt handbollsprojekt. Det var väldigt trevligt där, men urartade vad gäller klassens killar. De blev dräggfulla och på ett jobbigt uppmärksamhetssuktande sätt. Wilhelm larvade omkring, ramlade, hoppade i poolen, skulle kyssa folk och så, Magnus var allmänt full bara, och Edmund var värst av alla, helt odräglig. Stackars Pernilla.
Vi drog hem, försökte stoppa pojkarna i säng så de inte rev allt, förde oväsen och härjade. Men Edmund kom tillbaks upp och jobbade sig. Jag var ganska full också. Vi tjejer drack lite mer öl och drog till Pocket corner. Jag kände mig lite sängfärdig innan vi gick, men på stället kom jag igång. Var sådär bra full, och märkte det själv också så jag tog det lagom lugnt också med fortsatta drickandet. Kul att dansa, så konstigt att jag tycker det nu.
Så småningom blev väl männen lite väl raggiga. Jag är ju lite lustig när jag är full. Helt bra på att avvisa och dra mig undan killar, sen råkar jag få ett ryck när jag känner för att hångla lite, och så gör jag det... Men det blev väldigt kort. Sen sa nån till Jane att vi var tvungna att lägga ner, de där killarna var inte att leka med, så folk skrattade tydligen åt oss. Vi gick ut, råkade få med oss en hög mot hotellet, men det ordnade sig, vi gick in själva. Jag kände mig som att jag skulle bli bakfull. Låg och snackade med Rut om hur bra det var i Port st Johns.
Vaknade i morse, inte det minsta illamående, det måste vara nåt med sydafrikansk öl som gör att man inte blir bakfull. Men det blev en seg morgon, sent uppe, skön avocadofrukost, och så gick jag och Louise till stranden så småningom. Det var skönt där, och väldigt coola vågpuffar fick man av att bada. Louise är sjysst, fast vi pratade inte så mycket efter ett tag, hade varit kul om några fler varit med.
Hängde lite hemma, informerade killarna om hur de varit igår. Vi har fått alkoholförbud nu hela vägen hem. Vilken högstadieklassresa. Men jag förstår Pernilla. Vi åkte och käkade vid nån shoppingmall ikväll. Nu orkar jag inte umgås med klassfolket, är lite less på dom, speciellt killarna tror jag.
lördag 10 november 2018
Började få värsta avsmaksattacken
10 november
East London 22.00
Fortsatt uppdatering om förrgår...
Efter tusen år åkte vi hem till oss och körde lite drinking games. Sen kom Ntando och Clayton också indrällande, och vi ölade på, men jag var nog ändå hyfsat nykter för jag ägnade kvällen åt att gå och inse hur trist och typ efterbliven Clayton egentligen är. Vi var på klubben, hyfsat kul, men rätt tomt. Sen jagade vi dricka resultatlöst och var i nåt annat hus. Där var det halvjobbigt och klockan blev typ halvfem. Vi drog med killarna hem igen i alla fall, fast jag ångrade mig, Clayton var dyngfull och jag började få värsta avsmaksattacken, som blev så pass stark att jag inte kunde sova överhuvudtaget utan gick upp och hade totalångest och hängde utanför huset hela dagen. Men därute vid floden var det morgonljud och jättefint. Jag satt där och tittade på fiskar tillsammans med en snäll hund, och ångesten övergick i närmast lyckorus i stunden.
Åt frukost när de öppnade stället efter åtta, sen gick jag in i vårt hus och diskade och städade och försökte jaga upp de andra lite. Kände fortfarande inte för att krypa ner hos Clayton, trots att de andra paren låg och jättegosade. Helt rastlös. Men en liten stund låg jag där sen i alla fall, men han verkade rätt av, möjligtvis lite ledsen på ögonen när vi pratade om att jag skulle dra snart, men det var svårtolkat. Så var Ntando sjukt ohjälpsam när vi skulle dra till bussen. Just now… d.v.s. efter en massa konstiga ärenden. Vi blev alltför försenade, han körde värsta vansinnesfärden, men det var rätt kul och vi satt och drack våra literflaskor med öl och sjöng. Clayton var förresten med i bilen också, vi snackade inte mycket, men han är inte lika efterbliven som nykter i alla fall. Vi tog en knöig taxi sen från Umtata med en förare som verkade full. Fick en puss av Clayton och han typ viskade "I love you", men såg inte så ledsen ut. Kanske ville han bara ha sex i alla fall. Men han följde ju ändå med hela vägen i bilen. Vi kom ner till East London, åt, ölade, snackade, var på Pocket corner. Vår NGO är nog ett av de mindre lyckade ställena, men det var många i klassen som inte var helt nöjda.
Så idag var vi upp till ett möte. Naima och Rut kom hem fulla nio på morgonen, och det blev rabalder. Jag duschade, handlade, lagade käk... Sjysst! Sen blev det en massa rätt skönt ingentingande resten av kvällen. Känns okej att vara med klassen igen, men tydligt att jag kommit Rut och Jane mycket närmare än jag kommit de andra nu. Janes pojkvän har visst också varit otrogen i dagarna, fick hon veta. Rätt lustigt. Utanför på gatan blev en tjej våldtagen i kväll, vita medborgargardet ryckte ut och slog honom så han eventuellt dog. Känns lite sjukt.
East London 22.00
Fortsatt uppdatering om förrgår...
Efter tusen år åkte vi hem till oss och körde lite drinking games. Sen kom Ntando och Clayton också indrällande, och vi ölade på, men jag var nog ändå hyfsat nykter för jag ägnade kvällen åt att gå och inse hur trist och typ efterbliven Clayton egentligen är. Vi var på klubben, hyfsat kul, men rätt tomt. Sen jagade vi dricka resultatlöst och var i nåt annat hus. Där var det halvjobbigt och klockan blev typ halvfem. Vi drog med killarna hem igen i alla fall, fast jag ångrade mig, Clayton var dyngfull och jag började få värsta avsmaksattacken, som blev så pass stark att jag inte kunde sova överhuvudtaget utan gick upp och hade totalångest och hängde utanför huset hela dagen. Men därute vid floden var det morgonljud och jättefint. Jag satt där och tittade på fiskar tillsammans med en snäll hund, och ångesten övergick i närmast lyckorus i stunden.
Åt frukost när de öppnade stället efter åtta, sen gick jag in i vårt hus och diskade och städade och försökte jaga upp de andra lite. Kände fortfarande inte för att krypa ner hos Clayton, trots att de andra paren låg och jättegosade. Helt rastlös. Men en liten stund låg jag där sen i alla fall, men han verkade rätt av, möjligtvis lite ledsen på ögonen när vi pratade om att jag skulle dra snart, men det var svårtolkat. Så var Ntando sjukt ohjälpsam när vi skulle dra till bussen. Just now… d.v.s. efter en massa konstiga ärenden. Vi blev alltför försenade, han körde värsta vansinnesfärden, men det var rätt kul och vi satt och drack våra literflaskor med öl och sjöng. Clayton var förresten med i bilen också, vi snackade inte mycket, men han är inte lika efterbliven som nykter i alla fall. Vi tog en knöig taxi sen från Umtata med en förare som verkade full. Fick en puss av Clayton och han typ viskade "I love you", men såg inte så ledsen ut. Kanske ville han bara ha sex i alla fall. Men han följde ju ändå med hela vägen i bilen. Vi kom ner till East London, åt, ölade, snackade, var på Pocket corner. Vår NGO är nog ett av de mindre lyckade ställena, men det var många i klassen som inte var helt nöjda.
Så idag var vi upp till ett möte. Naima och Rut kom hem fulla nio på morgonen, och det blev rabalder. Jag duschade, handlade, lagade käk... Sjysst! Sen blev det en massa rätt skönt ingentingande resten av kvällen. Känns okej att vara med klassen igen, men tydligt att jag kommit Rut och Jane mycket närmare än jag kommit de andra nu. Janes pojkvän har visst också varit otrogen i dagarna, fick hon veta. Rätt lustigt. Utanför på gatan blev en tjej våldtagen i kväll, vita medborgargardet ryckte ut och slog honom så han eventuellt dog. Känns lite sjukt.
Lämnade på hans veranda i evigheter
9 november
Port s:t Johns 9.30
Kvällen igår blev ingen jättehöjdare. Zuko kom precis när vi satt i gräset och mådde gott. Så tog han med oss till sitt hus - helt sjukt, värsta palatset. Där blev vi lämnade på hans veranda i evigheter, och sen nere i hans källare också. Det dröjde skitlänge för honom att fixa ärenden, och det var skittråkigt att sitta där, jag var helt less och ölen var helt tråkiga. Så kom han tillbaks, men det blev inte bättre för det. Jag var ur mod och försökte väl knappt ens vara med och prata.
Port s:t Johns 9.30
Kvällen igår blev ingen jättehöjdare. Zuko kom precis när vi satt i gräset och mådde gott. Så tog han med oss till sitt hus - helt sjukt, värsta palatset. Där blev vi lämnade på hans veranda i evigheter, och sen nere i hans källare också. Det dröjde skitlänge för honom att fixa ärenden, och det var skittråkigt att sitta där, jag var helt less och ölen var helt tråkiga. Så kom han tillbaks, men det blev inte bättre för det. Jag var ur mod och försökte väl knappt ens vara med och prata.
onsdag 7 november 2018
Och så drog vi!
8 november
Second beach, Port s:t Johns, eftermiddag
Christine blev av med sitt kontokort och fick kontot tömt, stackars otursförföljda henne. Yekile kände sig skyldig till att det hände, och grät. Vi var och grejade hos polisen, sen packade vi och grejade. Yekile tog allt dyrbart med till East London, och så drog vi!
Underbar frihetskänsla, vi stornjöt där i taxin. Sen var det helt underbart att komma fram också. Vi har ett litet hus längst bort vid en flod. Vi köpte öl, och satt ute tills några slajmiga indiska gubbar kom, då gick vi in. Hade en lugn och stillsam ölkväll, tills Zuko och Ntando kom, helt plötsligt. De skulle väl hålla lite koll på oss... Vi drog iväg in till "stan". Där hängde vi lite, och jag träffade Clayton som var väldigt glad att se mig, men less på att jag inte ringt. Vi snackade och hånglade lite. Han snackade rätt töntseriöst om att han älskade mig och skulle ha råd att åka till Sverige.
Sen stack vi till ett tråkigt berg (the gap), där Ndihamba nawe-låten kördes på repeat i bilstereon hela tiden. Jag hade tråkigt pga att de andra hånglade, och Clayton var ju kvar på puben, men sen for vi tillbaka dit och plockade upp honom innan vi for till huset. Det minns inte jag pga värsta minnesluckan (trots att jag enligt de andra inte varit så full utan verkade ha helt koll).
Höll på och fyllevimsade lite under natten, Clayton hostade och lät som att han spydde, då gick jag in och lade mig i Rut och Ntandos rum. Men sen nyktrade jag väl till och lade mig där jag skulle. Pga min totalblackout kändes det väldigt skönt att jag hade alla kläder på mig, och var säker på att inget hänt. Det var väldigt gosigt att ligga bredvid honom, när han sov som bäst låg jag och var väldigt kåt också. Men sen konverserade vi inte ett skit under morgonen.
Killarna drog, Rut upptäckte att hon saknade typ 700 rand (jobbigt) och jag var helt förtvivlat bakfylleapatisk och yr, men inget illamående. Tog det dock jättelugnt ett tag. Så hängde vi på stranden och så.
Second beach, Port s:t Johns, eftermiddag
Christine blev av med sitt kontokort och fick kontot tömt, stackars otursförföljda henne. Yekile kände sig skyldig till att det hände, och grät. Vi var och grejade hos polisen, sen packade vi och grejade. Yekile tog allt dyrbart med till East London, och så drog vi!
Underbar frihetskänsla, vi stornjöt där i taxin. Sen var det helt underbart att komma fram också. Vi har ett litet hus längst bort vid en flod. Vi köpte öl, och satt ute tills några slajmiga indiska gubbar kom, då gick vi in. Hade en lugn och stillsam ölkväll, tills Zuko och Ntando kom, helt plötsligt. De skulle väl hålla lite koll på oss... Vi drog iväg in till "stan". Där hängde vi lite, och jag träffade Clayton som var väldigt glad att se mig, men less på att jag inte ringt. Vi snackade och hånglade lite. Han snackade rätt töntseriöst om att han älskade mig och skulle ha råd att åka till Sverige.
Sen stack vi till ett tråkigt berg (the gap), där Ndihamba nawe-låten kördes på repeat i bilstereon hela tiden. Jag hade tråkigt pga att de andra hånglade, och Clayton var ju kvar på puben, men sen for vi tillbaka dit och plockade upp honom innan vi for till huset. Det minns inte jag pga värsta minnesluckan (trots att jag enligt de andra inte varit så full utan verkade ha helt koll).
Höll på och fyllevimsade lite under natten, Clayton hostade och lät som att han spydde, då gick jag in och lade mig i Rut och Ntandos rum. Men sen nyktrade jag väl till och lade mig där jag skulle. Pga min totalblackout kändes det väldigt skönt att jag hade alla kläder på mig, och var säker på att inget hänt. Det var väldigt gosigt att ligga bredvid honom, när han sov som bäst låg jag och var väldigt kåt också. Men sen konverserade vi inte ett skit under morgonen.
Killarna drog, Rut upptäckte att hon saknade typ 700 rand (jobbigt) och jag var helt förtvivlat bakfylleapatisk och yr, men inget illamående. Tog det dock jättelugnt ett tag. Så hängde vi på stranden och så.
söndag 4 november 2018
Min nacke är inte ett dugg bättre
6 november
Umtata 22.00
Ännu en halvseg kontorsdag, men fixade tårta i alla fall. Åkte till kvinnoprojektet och hämtade saker. Ikväll var det födelsedagskalas för Veliswa, och så har vi försökt planera en bra helg, men det kan bli svårt. Får se imorgon hur vi gör. Min nacke är inte ett dugg bättre, outhärdligt utan piller. Vad är det frågan om?
Umtata 22.00
Ännu en halvseg kontorsdag, men fixade tårta i alla fall. Åkte till kvinnoprojektet och hämtade saker. Ikväll var det födelsedagskalas för Veliswa, och så har vi försökt planera en bra helg, men det kan bli svårt. Får se imorgon hur vi gör. Min nacke är inte ett dugg bättre, outhärdligt utan piller. Vad är det frågan om?
Gamla pärmar
5 november
Umtata 21.00
Satt och läste filer i gamla pärmar på kontoret, om stulna pengar, inbrott, folk som var fulla och snarkade i två timmar på donationsmöten, och annat flumm. Hängde lite på stan., sen var Rut och Jane här ikväll och vi grejade lite på en låt. Jag mår inte så bra idag, har helt fruktansvärt ont i nacken, fattar inte vad det är.
Umtata 21.00
Satt och läste filer i gamla pärmar på kontoret, om stulna pengar, inbrott, folk som var fulla och snarkade i två timmar på donationsmöten, och annat flumm. Hängde lite på stan., sen var Rut och Jane här ikväll och vi grejade lite på en låt. Jag mår inte så bra idag, har helt fruktansvärt ont i nacken, fattar inte vad det är.
Har fått smak på hångel förstås
4 november
Umtata 20.30
Trodde jag inte för några veckor sen att jag skulle bli totalt närvarande i Sydafrika, organisationens arbete, människolivsöden, och avfokuserad på annat trams? Som tur är verkar de andra också vara som jag - ORKAR INTE. Vill vara ledig, hade velat stanna i Port st Johns flera dagar till, gå och dra, skita i allt seriöst och vara turist.
Och allra mest tänker jag på den där killen. Har fått smak på hångel förstås, men det är nog inte bara det. Att pussa honom hejdå gav mycket pojkvänsflashbacks och just nu skulle jag ge mycket för att få leka att jag hade pojkvän nån dag. Jag är alltså inte det minsta avfokuserad på trams.
Idag hade Rut magsjuka. Vi andra åkte en runda med Nosizwe, sen hade jag tråkigt och provade en ny stämning på gitarren, sen blev väldigt konstig efter ett tag.
Umtata 20.30
Trodde jag inte för några veckor sen att jag skulle bli totalt närvarande i Sydafrika, organisationens arbete, människolivsöden, och avfokuserad på annat trams? Som tur är verkar de andra också vara som jag - ORKAR INTE. Vill vara ledig, hade velat stanna i Port st Johns flera dagar till, gå och dra, skita i allt seriöst och vara turist.
Och allra mest tänker jag på den där killen. Har fått smak på hångel förstås, men det är nog inte bara det. Att pussa honom hejdå gav mycket pojkvänsflashbacks och just nu skulle jag ge mycket för att få leka att jag hade pojkvän nån dag. Jag är alltså inte det minsta avfokuserad på trams.
Idag hade Rut magsjuka. Vi andra åkte en runda med Nosizwe, sen hade jag tråkigt och provade en ny stämning på gitarren, sen blev väldigt konstig efter ett tag.
Usch för kontoret och projekt och alltihop
3 november
Umtata 20.30
Vi var så otroligt off idag hela gänget. Usch för kontoret och projekt och alltihop, vi vill bara ha semester nu! Men det blev en heldag där på kontoret med avbrott för lunch på stan. Hade ett möte med alla. Vi ska visst inte dra nånstans i veckan utan hänga kvar här, möjligtvis nån dagstur. Kan nog bli segt.
Hängde lite på stan igen. Ser rätt mycket snygga överallt. Gillar afrokillar. Ikväll är jag skitseg. Visst fortfarande lite besatt av den där killen också - trots att han egentligen verkade rätt korkad. Han skulle ju hit i veckan, men jag kan ju inte vara så suktande att jag ringer honom. Vill träffa honom igen, men det är ju bara för att få hångla lite mer och inget annat och det vet jag inte hur intelligent det är.
Umtata 20.30
Vi var så otroligt off idag hela gänget. Usch för kontoret och projekt och alltihop, vi vill bara ha semester nu! Men det blev en heldag där på kontoret med avbrott för lunch på stan. Hade ett möte med alla. Vi ska visst inte dra nånstans i veckan utan hänga kvar här, möjligtvis nån dagstur. Kan nog bli segt.
Hängde lite på stan igen. Ser rätt mycket snygga överallt. Gillar afrokillar. Ikväll är jag skitseg. Visst fortfarande lite besatt av den där killen också - trots att han egentligen verkade rätt korkad. Han skulle ju hit i veckan, men jag kan ju inte vara så suktande att jag ringer honom. Vill träffa honom igen, men det är ju bara för att få hångla lite mer och inget annat och det vet jag inte hur intelligent det är.
Vi bara fortsatte dansa med våra dreadskillar
2 november
Umtata 21.30
Är lite trött, men helgen blev ungefär så bra som jag tänkt mig. Vi for iväg efter lite runtstrulande, sen kom vi fram till Port st Johns och fortsatte strula lite. Käkade mackor, badade. Härliga vågor! Efter det for vi på sightseeing och satte igång att eftermiddagsöla (berusningen blev sen fortlöpande fram tills natten). Thembi var helt sjuk, man skulle haft bandspelare. "Is this your idea of fun? Without BOOOZE?" "We´re going to the beach. The B-E-A-C-H, not the B-I-T-C-H." och annat fyndigt, och så slängde han sina skor nedför ett stup för att han ville "offra något", och skulle säga jobbiga saker hela tiden, finns ingen töntigare än honom kom vi fram till.
Så var vi på nån biljardpub, och jag hade halvtråkigt, men pratade med nån snäll tant som hette Beauty i alla fall. Åt en massa mat hemma där vi skulle bo, det satt bra i berusad tom mage. Lite allmänt flams, gitarrspelande och så. Tre killar kom - de skulle guida oss på nattklubben, och vi skulle välja en var, men det vägrade vi. Gick dit i alla fall, ett stort gäng som sen droppade av. Först en massa häng på parkeringen, sen gick vi in och dansade - och JAG hade kul, och gillade att dansa. Helskumt. Jag var inte ens jättefull, och tog det rätt lugnt sen jag kommit in där. Vi dansade rätt mycket tror jag, och jag minns att jag tänkte en massa arga tankar när jag kände att jag var tvungen att vara lagom avvisande hela tiden mot killarna för att inte få nån jobbig efter mig. Men sen satt jag ändå och snackade med nån och kysstes lite för att jag kände för det. Och han glömde bort mig ändå sen, skönt nog (hade flickvän där tror jag).
Det är sjukt hur populär man plötsligt är som vit - bara att plocka bland snyggkillarna. Ovant. En kille som Jane spanat in lite innan, en väldigt söt typ, började ragga lite på mig, och jag var på helbra humör för det. Tror inte vi dansade så mycket utan satt mest och kelade. Han försvann ett tag, (förmodligen för att röka på), och då vet jag inte riktigt vad jag gjorde. Satt och hängde, tog en äverntyrsfärd för att leta toalett bakom baren, fick nåt jag skulle låsa efter mig som jag glömde var det var, och dansade lite, men Rut och Jane hade hittat varsin snyggis de också och var lite uppslukade. En annan började ragga på mig - det var inget fel på honom, så det var nästan lite på väg att bli kvällens tredje hångel (är man svältfödd så är man), när förra killen kom tillbaks och avbröt det. Stackars Nana och Mapule ville gå hem, och vi bara fortsatte dansa med våra dreadskillar, och hånglade trevligt.
Så till sist drog vi i alla fall. Han frågade när vi kom ut var jag kom ifrån - insåg att vi hade visst inte pratat nåt överhuvudtaget. Vi sa hejdå med bestämd hjälp av Nana "Ni får träffas imorgon!" och så gick vi. Rut var dyngfull och okontaktbar, Jane var lite hysterisk "vad håller jag på med?" (hon har pojkvän), och så kom vi på att vi talat om vilket nummer vi bodde på. Knack knack knack. Där stod de alla tre, och gnällde om att få komma in lite, men vi var hårda. Gick och lade oss, och jag var helnöjd med kvällen och det var SÅ skönt med lite närhet.
Vaknade skitnödig som alltid efter öl, men ingen direkt bakfylla annars - skönt! Men vi var väldigt sega när vi gick bort till andra stugan och käkade frukost. Och så for vi på safari, men djuren hade helt gömt sig. Så skulle vi grilla i närheten av stranden, och vi gick bara och suckade och suktade efter våra män som vi ville se igen. Men nähä, inte kom de. Hade en ganska seg grillning, xhosapratare för sig och svenskar för sig. Jag satt bara och spanade hela tiden, och Rut med fast hon inte mindes hur hennes kille såg ut. Så skulle vi typ dra, och DÅ kom de. Rätt nervöst och stelt, hej, vad var det du hette? Ditt nummer? Hur gammal? Pluggar du? Han hette Clayton, är 22 och pluggar nåt i Umtata. Verkade lite blyg nu, men så söt som jag mindes. En hejdåkram och en puss på munnen, och jag var småhög på det.
Satt och snackade relationer med Rut hela vägen hem, sen har jag badat och så. Är less på organisationshänget nu. Orkar inte riktigt. Är jag så lat? Men vad härligt att ha fått lite hångel att leva på ett tag.
Umtata 21.30
Är lite trött, men helgen blev ungefär så bra som jag tänkt mig. Vi for iväg efter lite runtstrulande, sen kom vi fram till Port st Johns och fortsatte strula lite. Käkade mackor, badade. Härliga vågor! Efter det for vi på sightseeing och satte igång att eftermiddagsöla (berusningen blev sen fortlöpande fram tills natten). Thembi var helt sjuk, man skulle haft bandspelare. "Is this your idea of fun? Without BOOOZE?" "We´re going to the beach. The B-E-A-C-H, not the B-I-T-C-H." och annat fyndigt, och så slängde han sina skor nedför ett stup för att han ville "offra något", och skulle säga jobbiga saker hela tiden, finns ingen töntigare än honom kom vi fram till.
Så var vi på nån biljardpub, och jag hade halvtråkigt, men pratade med nån snäll tant som hette Beauty i alla fall. Åt en massa mat hemma där vi skulle bo, det satt bra i berusad tom mage. Lite allmänt flams, gitarrspelande och så. Tre killar kom - de skulle guida oss på nattklubben, och vi skulle välja en var, men det vägrade vi. Gick dit i alla fall, ett stort gäng som sen droppade av. Först en massa häng på parkeringen, sen gick vi in och dansade - och JAG hade kul, och gillade att dansa. Helskumt. Jag var inte ens jättefull, och tog det rätt lugnt sen jag kommit in där. Vi dansade rätt mycket tror jag, och jag minns att jag tänkte en massa arga tankar när jag kände att jag var tvungen att vara lagom avvisande hela tiden mot killarna för att inte få nån jobbig efter mig. Men sen satt jag ändå och snackade med nån och kysstes lite för att jag kände för det. Och han glömde bort mig ändå sen, skönt nog (hade flickvän där tror jag).
Det är sjukt hur populär man plötsligt är som vit - bara att plocka bland snyggkillarna. Ovant. En kille som Jane spanat in lite innan, en väldigt söt typ, började ragga lite på mig, och jag var på helbra humör för det. Tror inte vi dansade så mycket utan satt mest och kelade. Han försvann ett tag, (förmodligen för att röka på), och då vet jag inte riktigt vad jag gjorde. Satt och hängde, tog en äverntyrsfärd för att leta toalett bakom baren, fick nåt jag skulle låsa efter mig som jag glömde var det var, och dansade lite, men Rut och Jane hade hittat varsin snyggis de också och var lite uppslukade. En annan började ragga på mig - det var inget fel på honom, så det var nästan lite på väg att bli kvällens tredje hångel (är man svältfödd så är man), när förra killen kom tillbaks och avbröt det. Stackars Nana och Mapule ville gå hem, och vi bara fortsatte dansa med våra dreadskillar, och hånglade trevligt.
Så till sist drog vi i alla fall. Han frågade när vi kom ut var jag kom ifrån - insåg att vi hade visst inte pratat nåt överhuvudtaget. Vi sa hejdå med bestämd hjälp av Nana "Ni får träffas imorgon!" och så gick vi. Rut var dyngfull och okontaktbar, Jane var lite hysterisk "vad håller jag på med?" (hon har pojkvän), och så kom vi på att vi talat om vilket nummer vi bodde på. Knack knack knack. Där stod de alla tre, och gnällde om att få komma in lite, men vi var hårda. Gick och lade oss, och jag var helnöjd med kvällen och det var SÅ skönt med lite närhet.
Vaknade skitnödig som alltid efter öl, men ingen direkt bakfylla annars - skönt! Men vi var väldigt sega när vi gick bort till andra stugan och käkade frukost. Och så for vi på safari, men djuren hade helt gömt sig. Så skulle vi grilla i närheten av stranden, och vi gick bara och suckade och suktade efter våra män som vi ville se igen. Men nähä, inte kom de. Hade en ganska seg grillning, xhosapratare för sig och svenskar för sig. Jag satt bara och spanade hela tiden, och Rut med fast hon inte mindes hur hennes kille såg ut. Så skulle vi typ dra, och DÅ kom de. Rätt nervöst och stelt, hej, vad var det du hette? Ditt nummer? Hur gammal? Pluggar du? Han hette Clayton, är 22 och pluggar nåt i Umtata. Verkade lite blyg nu, men så söt som jag mindes. En hejdåkram och en puss på munnen, och jag var småhög på det.
Satt och snackade relationer med Rut hela vägen hem, sen har jag badat och så. Är less på organisationshänget nu. Orkar inte riktigt. Är jag så lat? Men vad härligt att ha fått lite hångel att leva på ett tag.
onsdag 31 oktober 2018
På kontoret och stan
31 oktober
Umtata 22.30
Igår var en rätt intetsägande dag, var på kontoret och stan. Idag har vi också varit på kontoret och stan. Har hängt lite hos Jane och Rut ikväll, ritade, pratade, skrattade. Thembi var här en sväng och skulle snacka med Rut. Stackars henne, hon får det inte lätt. Men jag ser mycket fram emot helgen när vi ska dra iväg till en strand.
Umtata 22.30
Igår var en rätt intetsägande dag, var på kontoret och stan. Idag har vi också varit på kontoret och stan. Har hängt lite hos Jane och Rut ikväll, ritade, pratade, skrattade. Thembi var här en sväng och skulle snacka med Rut. Stackars henne, hon får det inte lätt. Men jag ser mycket fram emot helgen när vi ska dra iväg till en strand.
Det är väldigt skönt att vara utan dom ibland
29 oktober
Umtata 21.00
Blev en tidig morgon. Först väckt svintidigt för att säga hejdå till pappan, sen kom mamman med tvättvatten kvart över sex. Men det är skönt med morgnar, jag var på väldigt bra humör. Vi snackade, spelade lite och så. Såg en kul gul spindel i taket.
Så småningom kom nån och sa att att vi skulle bort till andra huset, där väntade jag på de andra, kände direkt när Jane och Rut kom in och började trevla sig hur min självkänsla sjönk igen - det är väldigt skönt att vara utan dom ibland, även om jag i andra sammanhang än "ta kontakt med folk"-situationer gillar att umgås med dom. Det var värsta mötet, och så spelade jag en avslutande Icigcawu esincinci (min xhosalåt). Kände till och med då när jag skulle spela låten - hur självklart som helst var det ju att det skulle vara den - hur jag vacklade över ifall vi skulle spela Mrs Robinson i stället som Jane och Rut föreslog för att kunna sjunga med. Jag har så SJUKT lätt att backa. Och jag vet inte vad jag ska göra åt mitt beteende.
Vi drog till nåt projekt, och det var möte där med. Sen drog vi hem i alla fall. Inte fullt lika tufft som ditresan, men träsmak förstås.
Nu har det börjat bli tråkigt att bara tänka oanständigheter om Håkan, lite enformigt. Börjar tänka lite på hur det skulle vara att faktiskt bli kär i honom. Känns ändå lite långt bort. Och grejen är väl att för att bli kär skulle jag behöva vara rätt säker på att han är intresserad, och för att få veta det skulle jag behöva visa nåt, men att visa/dra igång nåt med ett så osmart val av person innan man vet om man bara vill ha sex eller nåt mer vore ju så dumt att det nog inte händer. Eller det kan förresten visst hända. Men jag vet ju verkligen inte hur med på noterna han är. Men nåt festhångel åtminstone... Jag vill verkligen...
Umtata 21.00
Blev en tidig morgon. Först väckt svintidigt för att säga hejdå till pappan, sen kom mamman med tvättvatten kvart över sex. Men det är skönt med morgnar, jag var på väldigt bra humör. Vi snackade, spelade lite och så. Såg en kul gul spindel i taket.
Så småningom kom nån och sa att att vi skulle bort till andra huset, där väntade jag på de andra, kände direkt när Jane och Rut kom in och började trevla sig hur min självkänsla sjönk igen - det är väldigt skönt att vara utan dom ibland, även om jag i andra sammanhang än "ta kontakt med folk"-situationer gillar att umgås med dom. Det var värsta mötet, och så spelade jag en avslutande Icigcawu esincinci (min xhosalåt). Kände till och med då när jag skulle spela låten - hur självklart som helst var det ju att det skulle vara den - hur jag vacklade över ifall vi skulle spela Mrs Robinson i stället som Jane och Rut föreslog för att kunna sjunga med. Jag har så SJUKT lätt att backa. Och jag vet inte vad jag ska göra åt mitt beteende.
Vi drog till nåt projekt, och det var möte där med. Sen drog vi hem i alla fall. Inte fullt lika tufft som ditresan, men träsmak förstås.
Nu har det börjat bli tråkigt att bara tänka oanständigheter om Håkan, lite enformigt. Börjar tänka lite på hur det skulle vara att faktiskt bli kär i honom. Känns ändå lite långt bort. Och grejen är väl att för att bli kär skulle jag behöva vara rätt säker på att han är intresserad, och för att få veta det skulle jag behöva visa nåt, men att visa/dra igång nåt med ett så osmart val av person innan man vet om man bara vill ha sex eller nåt mer vore ju så dumt att det nog inte händer. Eller det kan förresten visst hända. Men jag vet ju verkligen inte hur med på noterna han är. Men nåt festhångel åtminstone... Jag vill verkligen...
I en lerhydda
28 oktober
Hlolweni 20.00
Ligger i ett annat hus, i en lerhydda. Här har de ingen el, inget vatten, ingen toa, inga möbler. Det är nog det fattigaste jag sett hittills. Har känts bra att bo utan Rut och Jane, jag får så mycket mer utrymme till kontakt med folk.
Har sett projekt idag, och sen var vi på ett köpcenter. Lite frihetskänsla att gå omkring där. Här är det alltså skitprimitivt, har snackat med en tant och en tjej om det hela kvällen. Men känslan kvarstår - behöver vi så förbannat mycket? Går det inte ändå att sänka standard rätt rejält och ändå må bra? Hade jag bara min gitarr och ett gäng spelkompisar här i byn, skulle jag kunna ha det så här utan att må sämre än jag gör idag, eller?
Hlolweni 20.00
Ligger i ett annat hus, i en lerhydda. Här har de ingen el, inget vatten, ingen toa, inga möbler. Det är nog det fattigaste jag sett hittills. Har känts bra att bo utan Rut och Jane, jag får så mycket mer utrymme till kontakt med folk.
Har sett projekt idag, och sen var vi på ett köpcenter. Lite frihetskänsla att gå omkring där. Här är det alltså skitprimitivt, har snackat med en tant och en tjej om det hela kvällen. Men känslan kvarstår - behöver vi så förbannat mycket? Går det inte ändå att sänka standard rätt rejält och ändå må bra? Hade jag bara min gitarr och ett gäng spelkompisar här i byn, skulle jag kunna ha det så här utan att må sämre än jag gör idag, eller?
Stönade av träsmak och småsjöng till kassa 80-tals lovesongs
27 oktober
Hlolweni 22.30
Intensiv dag. Hade möte med Yekile och Pernilla efter lite museumkoll. Sen stack vi till nåt projekt i världens vackraste område, skog och berg och mjuka gröna kullar. En viting visade en plantskola och sjungande goa tanter bjöd på mat. Sen rushade vi hem och stack iväg igen.
Vi åkte hur många timmar som helst, fyra i baksätet i vackert islandslandskap som sen blev en sjukt jobbig dimma i mörkret. Dessutom kapar folk ofta bilar i mörkret. Ceba som körde var rädd. Det visste inte vi, men var lite rädda ändå där vi satt och stönade av träsmak och småsjöng till kassa 80-tals lovesongs. Nu är vi i en by, trötta i ett stort hus. Folk är nog snälla här.
Hlolweni 22.30
Intensiv dag. Hade möte med Yekile och Pernilla efter lite museumkoll. Sen stack vi till nåt projekt i världens vackraste område, skog och berg och mjuka gröna kullar. En viting visade en plantskola och sjungande goa tanter bjöd på mat. Sen rushade vi hem och stack iväg igen.
Vi åkte hur många timmar som helst, fyra i baksätet i vackert islandslandskap som sen blev en sjukt jobbig dimma i mörkret. Dessutom kapar folk ofta bilar i mörkret. Ceba som körde var rädd. Det visste inte vi, men var lite rädda ändå där vi satt och stönade av träsmak och småsjöng till kassa 80-tals lovesongs. Nu är vi i en by, trötta i ett stort hus. Folk är nog snälla här.
Jag börjar leka videokamera
26 oktober
Lite utförligare om igår kväll
Känner redan i framsätet alkohollukt... så plockas nån till kille upp, och vi åker hem till Thembi. Det är fullt ös, folk dansar i det lilla vardagsrummet och försöker dra upp oss med. Vi är rätt stela. De andra dricker en del, jag tar det lugnt, känner av magen...
Så får Jane sin man för kvällen, en politiskt intresserad typ som har seriösa diskussioner med henne hela kvällen om ansvaret hon har som vit, och skulden, typ. Rut får nåt drägg i randig tröja efter sig, och jag får en liten småsöt sjuttonåring. Dansar lite, pratar lite. Han är inte så jättekul att prata med. Går in på hans rum och slänger mig girigt över skivsamlingen en stund, men det finns inte så mycket gemensamt där heller. Vi blir kvar där ett tag i alla fall, och när jag är totalt uttråkad över hans tappra försök att hitta nåt jag gillar går vi ut, och då har typ alla stuckit utom några drägg, och nån stackars gråtande tjej som inte vågade åka med en kille hem för att han skulle tvinga henne att ha sex då, så nu vet hon inte hur hon ska ta sig hem och hon får inte sova över för Thembi.
Så börjar Thembi råragga på Rut, han är tydligen störtförälskad i henne och vill planera framtiden. Han är också väldigt full. Hur ska vi ta oss hem?
Det börjar bli rätt jobbig stämning och jag har inte mycket annat att göra än att hänga omkring med sjuttonåringen som börjar bli full. Jag börjar leka videokamera, skiter i att delta i något, låter folk hålla showen själva. De klarar det bra, det blir värsta dokumentärfilmen om svarta sydafrikaners syn på vita. Rut är inte motsträvig mot Thembi längre, Jane diskuterar fortfarande allvarligt och irriterat med killen, festen håller på att dö, jag är illa till mods och önskar vi vore hemma. Känner inte alls för att sova över, inte heller för att bli hemskjutsad av ett fyllo. Thembi försöker dock övertyga oss. Han ställer sig blundande på ett ben, och det går rätt bra.
Vi har krismöte. Bestämmer oss för att åka trots allt, om det går lugnt till. Rut sitter fram, men är full. Jag och Jane sitter och nojjar oss i kofferten, ber nästan till gud. Speciellt som en packad kille också sitter där och säger "Jag har åkt många gånger med honom och det är ett mirakel att man kommer hem varje gång". Men vi kommer hem. Glada.
Idag har Rut en del ångest, det kommer att bli skitpinsamt att träffa Thembi på måndag. Han tror att de är ihop. Idag har varit en skitseg dag. Eller inte seg så, mest skön, men jag har inte gjort nåt. Sen kom Yekile hem, och så har vi varit och käkat med Afrikagrupperna och lite folk. Imorgon blir det by igen!
Lite utförligare om igår kväll
Känner redan i framsätet alkohollukt... så plockas nån till kille upp, och vi åker hem till Thembi. Det är fullt ös, folk dansar i det lilla vardagsrummet och försöker dra upp oss med. Vi är rätt stela. De andra dricker en del, jag tar det lugnt, känner av magen...
Så får Jane sin man för kvällen, en politiskt intresserad typ som har seriösa diskussioner med henne hela kvällen om ansvaret hon har som vit, och skulden, typ. Rut får nåt drägg i randig tröja efter sig, och jag får en liten småsöt sjuttonåring. Dansar lite, pratar lite. Han är inte så jättekul att prata med. Går in på hans rum och slänger mig girigt över skivsamlingen en stund, men det finns inte så mycket gemensamt där heller. Vi blir kvar där ett tag i alla fall, och när jag är totalt uttråkad över hans tappra försök att hitta nåt jag gillar går vi ut, och då har typ alla stuckit utom några drägg, och nån stackars gråtande tjej som inte vågade åka med en kille hem för att han skulle tvinga henne att ha sex då, så nu vet hon inte hur hon ska ta sig hem och hon får inte sova över för Thembi.
Så börjar Thembi råragga på Rut, han är tydligen störtförälskad i henne och vill planera framtiden. Han är också väldigt full. Hur ska vi ta oss hem?
Det börjar bli rätt jobbig stämning och jag har inte mycket annat att göra än att hänga omkring med sjuttonåringen som börjar bli full. Jag börjar leka videokamera, skiter i att delta i något, låter folk hålla showen själva. De klarar det bra, det blir värsta dokumentärfilmen om svarta sydafrikaners syn på vita. Rut är inte motsträvig mot Thembi längre, Jane diskuterar fortfarande allvarligt och irriterat med killen, festen håller på att dö, jag är illa till mods och önskar vi vore hemma. Känner inte alls för att sova över, inte heller för att bli hemskjutsad av ett fyllo. Thembi försöker dock övertyga oss. Han ställer sig blundande på ett ben, och det går rätt bra.
Vi har krismöte. Bestämmer oss för att åka trots allt, om det går lugnt till. Rut sitter fram, men är full. Jag och Jane sitter och nojjar oss i kofferten, ber nästan till gud. Speciellt som en packad kille också sitter där och säger "Jag har åkt många gånger med honom och det är ett mirakel att man kommer hem varje gång". Men vi kommer hem. Glada.
Idag har Rut en del ångest, det kommer att bli skitpinsamt att träffa Thembi på måndag. Han tror att de är ihop. Idag har varit en skitseg dag. Eller inte seg så, mest skön, men jag har inte gjort nåt. Sen kom Yekile hem, och så har vi varit och käkat med Afrikagrupperna och lite folk. Imorgon blir det by igen!
tisdag 23 oktober 2018
I vansinnesfart genom kurvorna
25 oktober
20.30
Igår blev en lugn kontorsdag. Jag mådde halvkasst på förmiddan, lite diarré och så. Ceba tog oss med på stan, och jag köpte de snyggaste coolaste skor jag nånsin haft. Hm. Men jag gillar dem nog ändå. På kvällen var Jane och Rut hos oss och vi snackade en massa, och kom upp i högvarv gällande läskigheter, så det blev riktigt mysig ruggstämning. Jane blev dock tvungen att gå hem för det blev FÖR läskigt. Christine var förresten hos doktorn under dagen, hon har en ansiktsförlamning p.g.a. slaget, som går över om sådär 6 veckor, stackaren.
Idag så vaknade jag sex, och sen gick jag och sket hela morgonen, det lugnade sig så småningom. Vi väntade på Thembi i typ två timmar, sen drog vi iväg till Coffey bay. Jag, Jane och Rut satt i kofferten och hade ganska mysigt och kul. Guppig väg på slutet. Det var väldigt vackert och lagom varmt. Vi badade rätt länge. Thembi var rolig. Han verkade inte kunna simma så bra. Sen fick han ta på sig Janes kjol för han hade inga badbyxor. Rut fick köldeksem, jag fick en fästing.
Vi for vidare till värsta coola hantverksförsäljningen i värsta coola huset hos ett par vitingar. Väldigt speciellt byggt och inrett, som en trädkoja kändes det, och de var trevliga. Vi tog en öl på ett hotell, Thembi tog två, sen var vi rätt livrädda när han körde hem oss i vansinnesfart genom kurvorna. Men vi lade oss på madrassen och hängde med bara, den var väldigt bekväm. Han sa att det var för han ville hinna hem innan vägarna blev mörka och farliga. Har bara lagat mat härhemma sen, är rätt trött och slutkörd.
4.30
Thembi kom och hämtade oss för att åka till en fest hemma hos honom. Sen raggade han på Rut, nån annan kille diskuterade hela kvällen med Jane, och en 17åring hängde efter mig. Sen åkte vi hem med Thembi som körde väldigt onykter. Idioti. Men hem kom vi. Jag drack typ inget pga magen, känns väldigt turligt. Sjuk kväll.
20.30
Igår blev en lugn kontorsdag. Jag mådde halvkasst på förmiddan, lite diarré och så. Ceba tog oss med på stan, och jag köpte de snyggaste coolaste skor jag nånsin haft. Hm. Men jag gillar dem nog ändå. På kvällen var Jane och Rut hos oss och vi snackade en massa, och kom upp i högvarv gällande läskigheter, så det blev riktigt mysig ruggstämning. Jane blev dock tvungen att gå hem för det blev FÖR läskigt. Christine var förresten hos doktorn under dagen, hon har en ansiktsförlamning p.g.a. slaget, som går över om sådär 6 veckor, stackaren.
Idag så vaknade jag sex, och sen gick jag och sket hela morgonen, det lugnade sig så småningom. Vi väntade på Thembi i typ två timmar, sen drog vi iväg till Coffey bay. Jag, Jane och Rut satt i kofferten och hade ganska mysigt och kul. Guppig väg på slutet. Det var väldigt vackert och lagom varmt. Vi badade rätt länge. Thembi var rolig. Han verkade inte kunna simma så bra. Sen fick han ta på sig Janes kjol för han hade inga badbyxor. Rut fick köldeksem, jag fick en fästing.
Vi for vidare till värsta coola hantverksförsäljningen i värsta coola huset hos ett par vitingar. Väldigt speciellt byggt och inrett, som en trädkoja kändes det, och de var trevliga. Vi tog en öl på ett hotell, Thembi tog två, sen var vi rätt livrädda när han körde hem oss i vansinnesfart genom kurvorna. Men vi lade oss på madrassen och hängde med bara, den var väldigt bekväm. Han sa att det var för han ville hinna hem innan vägarna blev mörka och farliga. Har bara lagat mat härhemma sen, är rätt trött och slutkörd.
4.30
Thembi kom och hämtade oss för att åka till en fest hemma hos honom. Sen raggade han på Rut, nån annan kille diskuterade hela kvällen med Jane, och en 17åring hängde efter mig. Sen åkte vi hem med Thembi som körde väldigt onykter. Idioti. Men hem kom vi. Jag drack typ inget pga magen, känns väldigt turligt. Sjuk kväll.
Tre dagar ute i en by
23 oktober
Umtata 21.00
Har haft tre dagar ute i en by. Kändes helt underbart till att börja med - jättehärliga vänliga människor, massa goa djur, oerhört vackert, lugnt och skönt leverne, skitgod mat... Hade det helt bra. Christine hade dock problem med allergi eller nåt annat konstigt på ena ögat, så hon mådde inte så bra, åkte hem onsdagsmorgonen.
På tisdagen hann vi inte mycket mer än att käka, kolla på nåt kraftverk (hon babblade om tekniska saker så jag typ somnade) och sitta utanför huset och sjunga och spela lite med killen och tjejen (har inte fått kläm på deras namn).
På onsdagen var det stekhet sol, och vi gick iväg med några killar till en potatisodling. En väldigt trevlig promenad, vi insåg dock snart att det visst var en trippeldate. Min kille var dock den mest försynta, så jag hade väl inga större problem att avvisa honom genom att låtsas lite dum och ignorera. Vi kunde typ inte snacka med varann, han var för dålig på engelska. Jag hade nog lugnt kunnat tänka mig kela lite egentligen, men vågade inte, som tjej måste man ju markera från start för att inte skylla sig själv när det sen blir jobbigt. Störigt. En het solstingspromenad hemåt, och sen efter lite mat, sång och babbel gick vi bort till en affär och tillbaks. Det var inte bara att gå dit, medan vi gick sällade sig massor med folk till sällskapet, och vi mötte en massa folk som alla skulle hälsas på också, så det blev en långpromenad. Blev faktiskt lite less på att ALLA ville gifta sig med Rut eller Jane. Sen fick jag själv nåt erbjudande och då var det inte så kul längre, han var rätt envis. "Killen" från familjen vi bor hos kom och skulle hålla handen och sådär också, det var nog mest för att han ville tjata om pengar, men hur som helst kände jag igen hur jag närhetslängtar.
Sen blev det kväll, och vi åt och lyssnade musik, och de andra dansade, och jag lade mig och hade självföraktande tankar som det blir när man är med lättomtyckta, pratglada, trevliga, snygga, avspända Jane och Rut, och känner sig som blygast och stelast och kontaktsämst i världen. De snackar en massa xhosa nu också. Blä! Och man har ingen som kan peppa upp en heller utan går själv i sin bubbla och ser ner på sig själv, inser att alla ursäkter till varför man blir utanför i alla situationer är dåliga.
Idag var vi på nåt annat projekt hos dels en mysig odlargubbe, och så på nåt dagis. Sen for vi hem. Skönt faktiskt. Jag har i alla fall inte sett nån misär ännu, inte alls. De verkar leva ett härligt liv. Men det är tufft med aidsfällan.
Umtata 21.00
Har haft tre dagar ute i en by. Kändes helt underbart till att börja med - jättehärliga vänliga människor, massa goa djur, oerhört vackert, lugnt och skönt leverne, skitgod mat... Hade det helt bra. Christine hade dock problem med allergi eller nåt annat konstigt på ena ögat, så hon mådde inte så bra, åkte hem onsdagsmorgonen.
På tisdagen hann vi inte mycket mer än att käka, kolla på nåt kraftverk (hon babblade om tekniska saker så jag typ somnade) och sitta utanför huset och sjunga och spela lite med killen och tjejen (har inte fått kläm på deras namn).
På onsdagen var det stekhet sol, och vi gick iväg med några killar till en potatisodling. En väldigt trevlig promenad, vi insåg dock snart att det visst var en trippeldate. Min kille var dock den mest försynta, så jag hade väl inga större problem att avvisa honom genom att låtsas lite dum och ignorera. Vi kunde typ inte snacka med varann, han var för dålig på engelska. Jag hade nog lugnt kunnat tänka mig kela lite egentligen, men vågade inte, som tjej måste man ju markera från start för att inte skylla sig själv när det sen blir jobbigt. Störigt. En het solstingspromenad hemåt, och sen efter lite mat, sång och babbel gick vi bort till en affär och tillbaks. Det var inte bara att gå dit, medan vi gick sällade sig massor med folk till sällskapet, och vi mötte en massa folk som alla skulle hälsas på också, så det blev en långpromenad. Blev faktiskt lite less på att ALLA ville gifta sig med Rut eller Jane. Sen fick jag själv nåt erbjudande och då var det inte så kul längre, han var rätt envis. "Killen" från familjen vi bor hos kom och skulle hålla handen och sådär också, det var nog mest för att han ville tjata om pengar, men hur som helst kände jag igen hur jag närhetslängtar.
Sen blev det kväll, och vi åt och lyssnade musik, och de andra dansade, och jag lade mig och hade självföraktande tankar som det blir när man är med lättomtyckta, pratglada, trevliga, snygga, avspända Jane och Rut, och känner sig som blygast och stelast och kontaktsämst i världen. De snackar en massa xhosa nu också. Blä! Och man har ingen som kan peppa upp en heller utan går själv i sin bubbla och ser ner på sig själv, inser att alla ursäkter till varför man blir utanför i alla situationer är dåliga.
Idag var vi på nåt annat projekt hos dels en mysig odlargubbe, och så på nåt dagis. Sen for vi hem. Skönt faktiskt. Jag har i alla fall inte sett nån misär ännu, inte alls. De verkar leva ett härligt liv. Men det är tufft med aidsfällan.
Mörkret som nån ondskefull dimma
20 oktober
Umtata 22.00
Seg dag. Kul att ta minibusstaxi till stan, sen var vi bara telefonvakter på kontoret. Gick och handlade, jobbade på att få en taxi i en halvtimme... sen kom vi hem. Har snackat rätt länge med Rut, om hur det känns här just med otryggheten. Mörkret som nån ondskefull dimma... Frustrationsvåldet, utsattheten som vit, och förvåningen över att vissa kan tycka om oss trots historien.
Imorgon drar vi ut på landet! Och nog i helgen med. Jag tror det blir bra, det här.
Umtata 22.00
Seg dag. Kul att ta minibusstaxi till stan, sen var vi bara telefonvakter på kontoret. Gick och handlade, jobbade på att få en taxi i en halvtimme... sen kom vi hem. Har snackat rätt länge med Rut, om hur det känns här just med otryggheten. Mörkret som nån ondskefull dimma... Frustrationsvåldet, utsattheten som vit, och förvåningen över att vissa kan tycka om oss trots historien.
Imorgon drar vi ut på landet! Och nog i helgen med. Jag tror det blir bra, det här.
Hade blivit rånade
19 oktober
Umtata 21.15
Konstig dag, eller slutet på den i alla fall. Låg rätt länge i sängen. Sen blev det mycket häng. Spelade en hel del gitarr, och det blev en promenad bort till nån mack, där vi åt godis och slöade på en gräsmatta. Så roligt med alla hästar, kor och tjurar som man möter på promenaden. Sen blev det en massa häng på läsidan av vårt hus också, lite tv inne hos Rut och Jane.
Och så var det kväll, och Mandisa, Zanele och Christine kom hem och hade blivit rånade... Så det har förstås präglat hela denna kväll. Christine verkar ta det lugnt, Jane är nog mest skärrad. Det blir då INGA fler kvällspromenader nu i alla fall.
Imorgon kommer vi igång på organisationen. Kul! Yekile är en ansvarslös konstig gubbe, men de andra är coola så det ska nog ordna sig.
Umtata 21.15
Konstig dag, eller slutet på den i alla fall. Låg rätt länge i sängen. Sen blev det mycket häng. Spelade en hel del gitarr, och det blev en promenad bort till nån mack, där vi åt godis och slöade på en gräsmatta. Så roligt med alla hästar, kor och tjurar som man möter på promenaden. Sen blev det en massa häng på läsidan av vårt hus också, lite tv inne hos Rut och Jane.
Och så var det kväll, och Mandisa, Zanele och Christine kom hem och hade blivit rånade... Så det har förstås präglat hela denna kväll. Christine verkar ta det lugnt, Jane är nog mest skärrad. Det blir då INGA fler kvällspromenader nu i alla fall.
Imorgon kommer vi igång på organisationen. Kul! Yekile är en ansvarslös konstig gubbe, men de andra är coola så det ska nog ordna sig.
onsdag 17 oktober 2018
Nu är det bara vi tjejer kvar i huset
18 oktober
Umtata 22.15
Begravning. Vi satt först i bilen ett tag, sen var vi i tälten. En massa folk pratade, emellan var maffiga körsånger. Sen for vi till graven, där sjöng och dansade folk medan några män grävde, sångerna blev rätt livade och glada mot slutet. Sen fick vi käk i take-away-boxar. Kändes ju lite krystat, som att "ska man på begravning ska det ingå att få gratis mat".
Vi for runt lite med Yekile, jag och Christine. Sen drog han, så nu är det bara vi tjejer kvar i huset. Känns väl rätt avspänt och skönt, trots att vi lär bli rånmördade och sånt nu när vi ska klara oss själva på stan.
Jag lirade mycket gitarr, min xhosasång, plus en nyskriven låt om aids typ. Sen kom de andra hem, och vi hade svullkväll med språk/gitarr-skola, prat och extremt mycket skratt. Jag kommer nog inte att vilja lämna detta hus... Första gången det känns så avspänt att "bo i familj", men det är ju inte heller riktigt en familj.
Umtata 22.15
Begravning. Vi satt först i bilen ett tag, sen var vi i tälten. En massa folk pratade, emellan var maffiga körsånger. Sen for vi till graven, där sjöng och dansade folk medan några män grävde, sångerna blev rätt livade och glada mot slutet. Sen fick vi käk i take-away-boxar. Kändes ju lite krystat, som att "ska man på begravning ska det ingå att få gratis mat".
Vi for runt lite med Yekile, jag och Christine. Sen drog han, så nu är det bara vi tjejer kvar i huset. Känns väl rätt avspänt och skönt, trots att vi lär bli rånmördade och sånt nu när vi ska klara oss själva på stan.
Jag lirade mycket gitarr, min xhosasång, plus en nyskriven låt om aids typ. Sen kom de andra hem, och vi hade svullkväll med språk/gitarr-skola, prat och extremt mycket skratt. Jag kommer nog inte att vilja lämna detta hus... Första gången det känns så avspänt att "bo i familj", men det är ju inte heller riktigt en familj.
Borde vara världsvanast
17 oktober
Umtata 21.20
Idag var det först lite snack på kontoret, folket där verkar skittrevliga och roliga. Så for vi med ett par av tjejerna till först en skola utan ungar, och sen ett Women Project där äldre kvinnor odlade och gjorde smycken/kläder. Väldigt trevligt att dra ut på landet lite, och de blev impade när vi kunde sjunga i bilen också. Sen blev det massor av väntetid i Yekiles bil. Fick lite take-away-käk av otrevliga människor. Så var vi med på en begravningsförberedelse. Lite småjobbigt, vi blev t.ex. ombedda att leda en bön...
Hemma har det varit trevligt. Vi käkade och sen kom Veliswa med en psalmbok och ville jag skulle spela gitarr, och så kom Mandisa och nån kompis och vi satt och snackade en massa, visade foton och hade skittrevligt. Mandisa är supermysig.
Mina minus idag är att jag känner mig så DUM och dålig tillsammans med Rut och Jane, har inget att komma med, trots att jag är äldst, lugnast, och definitivt borde vara världsvanast. Vad tjänar det till att plugga och resa om jag aldrig kommer att kunna ha nytta av det jag lär mig på ett utåtriktat sätt (annat än att skriva låtar då). Kanske nåt att snacka med Håkan om sen, han som också är lugn och tyst.
Umtata 21.20
Idag var det först lite snack på kontoret, folket där verkar skittrevliga och roliga. Så for vi med ett par av tjejerna till först en skola utan ungar, och sen ett Women Project där äldre kvinnor odlade och gjorde smycken/kläder. Väldigt trevligt att dra ut på landet lite, och de blev impade när vi kunde sjunga i bilen också. Sen blev det massor av väntetid i Yekiles bil. Fick lite take-away-käk av otrevliga människor. Så var vi med på en begravningsförberedelse. Lite småjobbigt, vi blev t.ex. ombedda att leda en bön...
Hemma har det varit trevligt. Vi käkade och sen kom Veliswa med en psalmbok och ville jag skulle spela gitarr, och så kom Mandisa och nån kompis och vi satt och snackade en massa, visade foton och hade skittrevligt. Mandisa är supermysig.
Mina minus idag är att jag känner mig så DUM och dålig tillsammans med Rut och Jane, har inget att komma med, trots att jag är äldst, lugnast, och definitivt borde vara världsvanast. Vad tjänar det till att plugga och resa om jag aldrig kommer att kunna ha nytta av det jag lär mig på ett utåtriktat sätt (annat än att skriva låtar då). Kanske nåt att snacka med Håkan om sen, han som också är lugn och tyst.
lördag 13 oktober 2018
Inte alls sådär nytt-ställe-spänd
16 oktober
Umtata, 19.00
Förutsättningarna hade kanske fått vara bättre men det kommer att ordna sig. Rut och Jane behöver bo ihop, de hade tyckt det vore skitjobbigt annars, och jag kan bo med Christine. Jag känner mig faktiskt inte alls sådär nytt-ställe-spänd som jag brukar. Men de här snarkningarna...
Hur som helst, vi bor ute i en förort (fin, medelklass) där det går lite kor runt husen. Vi sover hos Yekile och Mandisa. Jag har fått trevlig vegmat och en liten promenad. Mandisa är supertrevlig, och hennes dotter Veliswa har hjälpt mig översätta en låt till xhosa. Hon är jättesöt.
Imorgon ska vi ut och kolla lite på projekt efter en genomgång. Jag ser skitmycket fram emot att dra ut i byarna nu. Men det känns väl som sagt rätt okej att bo här också. Största problemet är väl att jag inte kan skriva dagbok på vårt rum eftersom Christine sover. Och så är tv:n stulen här.
DUMMASTE grejen jag sagt idag - "What is POTHOLES?" i tron att det var nåt afrikanskt ord.
Går och tänker på Kristian hyfsat mycket, det stör. Det där borde väl om någonsin vara i periferin nu. Men kanske är det just när man är lite utsatt så här som allt kommer.
Umtata, 19.00
Förutsättningarna hade kanske fått vara bättre men det kommer att ordna sig. Rut och Jane behöver bo ihop, de hade tyckt det vore skitjobbigt annars, och jag kan bo med Christine. Jag känner mig faktiskt inte alls sådär nytt-ställe-spänd som jag brukar. Men de här snarkningarna...
Hur som helst, vi bor ute i en förort (fin, medelklass) där det går lite kor runt husen. Vi sover hos Yekile och Mandisa. Jag har fått trevlig vegmat och en liten promenad. Mandisa är supertrevlig, och hennes dotter Veliswa har hjälpt mig översätta en låt till xhosa. Hon är jättesöt.
Imorgon ska vi ut och kolla lite på projekt efter en genomgång. Jag ser skitmycket fram emot att dra ut i byarna nu. Men det känns väl som sagt rätt okej att bo här också. Största problemet är väl att jag inte kan skriva dagbok på vårt rum eftersom Christine sover. Och så är tv:n stulen här.
DUMMASTE grejen jag sagt idag - "What is POTHOLES?" i tron att det var nåt afrikanskt ord.
Går och tänker på Kristian hyfsat mycket, det stör. Det där borde väl om någonsin vara i periferin nu. Men kanske är det just när man är lite utsatt så här som allt kommer.
Trött på klasshänget
15 oktober
East London 23.05
Idag var det mycket sitta och lyssna. Svårt med vakenheten som vanligt. Är nog nåt fel på mig. Sen blev det lite häng, handlade rolig veganchoklad, och så hade vi klasskäk och träffade Yekile från organisationen vi ska vara på. Allt verkar väldigt bra, ska ut i tre olika byar. Yekile var trevlig, men inte helt socialt kompetent, jag blev lite utestängd när han mest vände sig till Rut och Jane som ju pratade på mest som vanligt. Nappade liksom inte på mina försök att komma med i snacket heller.
Skönt att dra imorgon, är trött på klasshänget, även om jag kommer att sakna några, som Johanna och Britta.
East London 23.05
Idag var det mycket sitta och lyssna. Svårt med vakenheten som vanligt. Är nog nåt fel på mig. Sen blev det lite häng, handlade rolig veganchoklad, och så hade vi klasskäk och träffade Yekile från organisationen vi ska vara på. Allt verkar väldigt bra, ska ut i tre olika byar. Yekile var trevlig, men inte helt socialt kompetent, jag blev lite utestängd när han mest vände sig till Rut och Jane som ju pratade på mest som vanligt. Nappade liksom inte på mina försök att komma med i snacket heller.
Skönt att dra imorgon, är trött på klasshänget, även om jag kommer att sakna några, som Johanna och Britta.
Kan folk tycka så om stela jobbiga mig?
14 oktober
Mikes guesthouse, East London, 22.15
Det har varit en helt okej dag. Frusen natt, men sov ändå mycket. Sen kom vi väl fram med tåget vid elva, stack till ett guesthouse och tog det lugnt, käkade på ett kinaställe. Hade lite säkerhetsgenomgång, inte så uppmuntrande. Gå aldrig på stan när det blivit mörkt, käka hivpiller om du blir våldtagen, ta jättesällan ut pengar på bankomat...
Sen stack vi i alla fall och badade i hajhavet, några av oss, och handlade, och gick hem i mörkret. Åt chackalacka, och var och spelade biljard på nåt trevligt ställe. 5 kr för öl, 2 kr för varje spel. Ligger nu i en go säng.
Jag och Johanna snackade lite om folk i klassen, och hon sa om mig att hon tycker jag är så lätt att umgås med för att det har aldrig funnits nån barriär och yta att ta sig över, jag är som jag är, väldigt naturlig. Och det tycker hon är skitbra. Tänk, kan folk tycka så om stela jobbiga mig? Tydligen. Annars känns det väl okej, gruppmässigt. Det känns inte som att klassen har tydliga gäng, där man måste hitta sin plats nånstans, utan man kan mer eller mindre platsa nästan var som helst. Mer upp till en själv var man trivs. Vissa konstellationer trivs jag väl inte skitbra med, men nästan alla kan jag umgås med bra med en och en eller två.
Känns ännu inte att man är i Sydafrika... Men det kommer nog.
Mikes guesthouse, East London, 22.15
Det har varit en helt okej dag. Frusen natt, men sov ändå mycket. Sen kom vi väl fram med tåget vid elva, stack till ett guesthouse och tog det lugnt, käkade på ett kinaställe. Hade lite säkerhetsgenomgång, inte så uppmuntrande. Gå aldrig på stan när det blivit mörkt, käka hivpiller om du blir våldtagen, ta jättesällan ut pengar på bankomat...
Sen stack vi i alla fall och badade i hajhavet, några av oss, och handlade, och gick hem i mörkret. Åt chackalacka, och var och spelade biljard på nåt trevligt ställe. 5 kr för öl, 2 kr för varje spel. Ligger nu i en go säng.
Jag och Johanna snackade lite om folk i klassen, och hon sa om mig att hon tycker jag är så lätt att umgås med för att det har aldrig funnits nån barriär och yta att ta sig över, jag är som jag är, väldigt naturlig. Och det tycker hon är skitbra. Tänk, kan folk tycka så om stela jobbiga mig? Tydligen. Annars känns det väl okej, gruppmässigt. Det känns inte som att klassen har tydliga gäng, där man måste hitta sin plats nånstans, utan man kan mer eller mindre platsa nästan var som helst. Mer upp till en själv var man trivs. Vissa konstellationer trivs jag väl inte skitbra med, men nästan alla kan jag umgås med bra med en och en eller två.
Känns ännu inte att man är i Sydafrika... Men det kommer nog.
Kåkstäder i skånelandskapet
13 oktober
Croonstad, i ett tåg, 18.45
Flygresan blev seeg. Satt mellan två tjocka gubbar, sov knappt ett dugg. Sen kom vi till Johannesburg. Då åkte vi minibuss och åt äcklig mat, sen blev det i alla fall trevligt. Åker i ett sjysst tåg, i jättesjysst sovkupé med Johanna, Mia och Julie. Har sett massor av kåkstäder i skånelandskapet, och försökt köpa mat efter roliga tillfälliga regler. Nu ska vi typ sova, det är varmt. Jag gillar nog att vara i Sydafrika, men är LITE orolig över hur gruppjobbet ska funka sen.
Croonstad, i ett tåg, 18.45
Flygresan blev seeg. Satt mellan två tjocka gubbar, sov knappt ett dugg. Sen kom vi till Johannesburg. Då åkte vi minibuss och åt äcklig mat, sen blev det i alla fall trevligt. Åker i ett sjysst tåg, i jättesjysst sovkupé med Johanna, Mia och Julie. Har sett massor av kåkstäder i skånelandskapet, och försökt köpa mat efter roliga tillfälliga regler. Nu ska vi typ sova, det är varmt. Jag gillar nog att vara i Sydafrika, men är LITE orolig över hur gruppjobbet ska funka sen.
Vill åka, vill komma fram
12 oktober
Amsterdams flygterminal 19.00:
Var inte ett dugg nervös i morse när allt väl var packat. Men det var lite dramatiskt hejdåande av sambosarna. Vårt kollektiv har bara funnits i en och en halv månad, men det är ändå rätt starkt nu. Hoppas de saknar mig lite också.
Jag vill åka, vill komma fram, det känns spännande och sjysst. Men jag kan inte säga att jag tycker det är skitkul att göra allt så här gruppigt. Faktiskt rätt skönt att ha smitit undan lite nu. De andra är och tjafsar och letar käk, men jag hade en sladdrig slemmig falafel som jag köpte på Bellevue. Vad öppet allt känns. Hur det kommer att se ut, vilka folk man kommer att träffa, hur vi ska spendera dagarna.
Nu kommer de där ständiga H-tankarna igen. Men det är hyfsat trevligt tidsfördriv i alla fall, och det är väl inget fel med det. Jag tror att det blir en ganska lång och seg flygresa, men jag är spänd på att se vad det blir för flygvegankäk.
Märker att jag ännu är väldigt fokuserad på hemmalivet, det är därikring tankarna går. På flygplatsen drömde jag att jag skulle städa lägenheten, på planet drömde jag om nån inflyttarduskussion. Om en vecka lär allt det kännas helt distanserat, det hoppas jag i alla fall, att det ska vara omvälvande och kräva all uppmärksamhet att vara i Sydafrika här och nu.
Nu så har jag nog fått mitt mått av osocialitet, så jag drar bort till gaten och ser om några är där.
Amsterdams flygterminal 19.00:
Var inte ett dugg nervös i morse när allt väl var packat. Men det var lite dramatiskt hejdåande av sambosarna. Vårt kollektiv har bara funnits i en och en halv månad, men det är ändå rätt starkt nu. Hoppas de saknar mig lite också.
Jag vill åka, vill komma fram, det känns spännande och sjysst. Men jag kan inte säga att jag tycker det är skitkul att göra allt så här gruppigt. Faktiskt rätt skönt att ha smitit undan lite nu. De andra är och tjafsar och letar käk, men jag hade en sladdrig slemmig falafel som jag köpte på Bellevue. Vad öppet allt känns. Hur det kommer att se ut, vilka folk man kommer att träffa, hur vi ska spendera dagarna.
Nu kommer de där ständiga H-tankarna igen. Men det är hyfsat trevligt tidsfördriv i alla fall, och det är väl inget fel med det. Jag tror att det blir en ganska lång och seg flygresa, men jag är spänd på att se vad det blir för flygvegankäk.
Märker att jag ännu är väldigt fokuserad på hemmalivet, det är därikring tankarna går. På flygplatsen drömde jag att jag skulle städa lägenheten, på planet drömde jag om nån inflyttarduskussion. Om en vecka lär allt det kännas helt distanserat, det hoppas jag i alla fall, att det ska vara omvälvande och kräva all uppmärksamhet att vara i Sydafrika här och nu.
Nu så har jag nog fått mitt mått av osocialitet, så jag drar bort till gaten och ser om några är där.
onsdag 10 oktober 2018
Jag gillar dem så mycket att jag redan längtar hem
11 oktober
Packat hela dagen, fast den började lite segt med ölillamående. Håkan och Karin hade gillat vår spelning, och vi hade visst varit på tv också. Kristian var här en snabbis, sa hejdå till honom, och han var väldigt söt idag, så det kändes en aning jobbigt.
Så hade vi hemska flytta-in-snack. Halvjobbigt. Håkan känns i alla fall vettigast och klokast när vi har möten tycker jag. Brorsan kom hit en stund. Sen har jag packat hela kvällen, ensam hemma.
Att åka ifrån kollektivet blir tungt - jag gillar dem så mycket att jag redan längtar hem lite.
Emma, som jag nästan motvilligt tycker om med tanke på hur illa jag tycker hon betett sig - men jag gillar henne som sagt.
Karin, gamla trygga Karin.
Kalle, som är lik katten Stjärna på nåt vis, och så skön och okomplicerad att vardagshänga med.
Håkan, som är så sjukt söt och mysig.
Skönt faktiskt att INTE ha nån pojkvän att komma tillbaka till. Bara oroligheter och trams skulle det vara då, en gnagande ovisshet om hur allt är nu.
Packat hela dagen, fast den började lite segt med ölillamående. Håkan och Karin hade gillat vår spelning, och vi hade visst varit på tv också. Kristian var här en snabbis, sa hejdå till honom, och han var väldigt söt idag, så det kändes en aning jobbigt.
Så hade vi hemska flytta-in-snack. Halvjobbigt. Håkan känns i alla fall vettigast och klokast när vi har möten tycker jag. Brorsan kom hit en stund. Sen har jag packat hela kvällen, ensam hemma.
Att åka ifrån kollektivet blir tungt - jag gillar dem så mycket att jag redan längtar hem lite.
Emma, som jag nästan motvilligt tycker om med tanke på hur illa jag tycker hon betett sig - men jag gillar henne som sagt.
Karin, gamla trygga Karin.
Kalle, som är lik katten Stjärna på nåt vis, och så skön och okomplicerad att vardagshänga med.
Håkan, som är så sjukt söt och mysig.
Skönt faktiskt att INTE ha nån pojkvän att komma tillbaka till. Bara oroligheter och trams skulle det vara då, en gnagande ovisshet om hur allt är nu.
Kände det väl som att det gick åt helvete
10 oktober
Globaliseringstjafs. Sångstund. Bandpeptalk. Spelning. Vi kände det väl som att det gick åt helvete, men det gjorde nog egentligen inte det. Fast jag tyckte det var skitjobbigt att det var nån tjej där som Kristian kände, och jag tänkte att det mycket väl kunde vara DEN tjejen, men det visste jag ju inte. Och Kristian stack iväg medan vi andra gick hem till Hanif och tog nån öl, sen var jag Hanif och Sofia på the Rapture, och efter råkade vi stråla ihop med Emma och Kalle också, kändes tryggt och skönt.
Är lite berusad för mitt eget bästa nu bara, men jag blev i alla fall inte tvärner av det. Konserten var bra. Nu återstår resfeber.
Globaliseringstjafs. Sångstund. Bandpeptalk. Spelning. Vi kände det väl som att det gick åt helvete, men det gjorde nog egentligen inte det. Fast jag tyckte det var skitjobbigt att det var nån tjej där som Kristian kände, och jag tänkte att det mycket väl kunde vara DEN tjejen, men det visste jag ju inte. Och Kristian stack iväg medan vi andra gick hem till Hanif och tog nån öl, sen var jag Hanif och Sofia på the Rapture, och efter råkade vi stråla ihop med Emma och Kalle också, kändes tryggt och skönt.
Är lite berusad för mitt eget bästa nu bara, men jag blev i alla fall inte tvärner av det. Konserten var bra. Nu återstår resfeber.
Har varit tvungen att frikoppla
9 oktober
Jag har haft en till rätt lugn dag, lullar på utan att orka få resfeber eller få saker gjorda. Kvällen har ägnats åt lite plock på rummet, lite tv-häng med de andra, och de vanliga oanständiga tankarna, i hyfsat extrem variant. Har fått en teori - jag har varit tvungen att frikoppla de starka känslor jag har för Kristian från det fysiska planet. Annars skulle jag aldrig kunna umgås lugnt med honom. Men i och med bortkapandet av den biten har jag behövt föra över den på nån annan. och då fanns det nån lägligt till, och där är det frikoppling åt andra hållet, jag har BARA de fysiska känslorna. Helt logiskt. Och ganska så bekvämt, man blir inte enegikrävande uppslukad, men går omkring och är lite lagom tänd, och kan njuta lite av bara känslan. Förbjudet och roligt.
Jag har haft en till rätt lugn dag, lullar på utan att orka få resfeber eller få saker gjorda. Kvällen har ägnats åt lite plock på rummet, lite tv-häng med de andra, och de vanliga oanständiga tankarna, i hyfsat extrem variant. Har fått en teori - jag har varit tvungen att frikoppla de starka känslor jag har för Kristian från det fysiska planet. Annars skulle jag aldrig kunna umgås lugnt med honom. Men i och med bortkapandet av den biten har jag behövt föra över den på nån annan. och då fanns det nån lägligt till, och där är det frikoppling åt andra hållet, jag har BARA de fysiska känslorna. Helt logiskt. Och ganska så bekvämt, man blir inte enegikrävande uppslukad, men går omkring och är lite lagom tänd, och kan njuta lite av bara känslan. Förbjudet och roligt.
söndag 7 oktober 2018
Söt på ett så omedvetet sätt
8 oktober
Seg skolförmiddag, tjafsig stadsgrejardag. Hämtade ut lite kort idag, de blev väl okej en del, sådär som det brukar vara. Två på Håkan där är så söt att man dreglar, och det gör jag sjukt mycket. Fattar inte vad det är med honom. Han är söt på ett så omedvetet sätt. När Kristian är söt så gör han sig sån, Håkan är söt för att han är lite sådär bortkommen till sättet, och det väljer han ju inte att vara...
Träffade kompisar och stressade iväg till rep. Halvsegt med första bandet, ganska otight och dåligt med det andra. Brorsan mår förresten väldigt dåligt igen, men han kom på repet, kändes bra. Det känns jobbigt att han mår så skit, särkilt som jag ska resa bort.
Det funkar bra att träffa Kristian. Oroväckande bra. Jag är väl inte kär längre. Men vad är kär?
Seg skolförmiddag, tjafsig stadsgrejardag. Hämtade ut lite kort idag, de blev väl okej en del, sådär som det brukar vara. Två på Håkan där är så söt att man dreglar, och det gör jag sjukt mycket. Fattar inte vad det är med honom. Han är söt på ett så omedvetet sätt. När Kristian är söt så gör han sig sån, Håkan är söt för att han är lite sådär bortkommen till sättet, och det väljer han ju inte att vara...
Träffade kompisar och stressade iväg till rep. Halvsegt med första bandet, ganska otight och dåligt med det andra. Brorsan mår förresten väldigt dåligt igen, men han kom på repet, kändes bra. Det känns jobbigt att han mår så skit, särkilt som jag ska resa bort.
Det funkar bra att träffa Kristian. Oroväckande bra. Jag är väl inte kär längre. Men vad är kär?
Om han skulle spela ihop med den där tjejen
7 oktober
Spanade in två nyingar: en cooling som hette Paul, honom gillade vi, och en deppig tjej som hette Alexandra. Så blev det rep, och det blev bara playlistsnack hos Hanif. Sen hängde Kristian med upp och snackade, och det blev lite bastulirande. Helt okej har det känts. Har väl prövoplågat mig lite med att tänka på honom och nån tjej, men det känns inte så skitfarligt det heller. Här och nu är ju Kristian med mig, vi gör nåt med varann som vi älskar, och jag har inte alls nån drift till kroppskontakt. Jag tror nästan jag kommit över denna pärs också, alltså. Vi kan vara kompisar tills nästa prövning - att behöva höra honom även snacka om denna tjej, kanske se dom tillsammans. Eller, om han skulle spela ihop med den där tjejen - shit vad svårt det skulle vara då, det vore värre än nånting annat.
Förresten så har vi haft konflikthanteringslektion idag. Jag tänkte väl lite på egna konflikter men mest har jag nog tänkt på denna nya sida som visat sig, som jag inte vetat att jag haft - det lite buffliga, tykna. Och speciellt då mot nån jag är lite förtjust i, lite som de gamla grejerna fröknarna säger, "pojken slår dig bara för att han tycker om dig". Men jag måste skärpa mig, jag vet att det inte går hem hos Håkan, och jag ångrar hur jag håller på utan att märka det själv.
Spanade in två nyingar: en cooling som hette Paul, honom gillade vi, och en deppig tjej som hette Alexandra. Så blev det rep, och det blev bara playlistsnack hos Hanif. Sen hängde Kristian med upp och snackade, och det blev lite bastulirande. Helt okej har det känts. Har väl prövoplågat mig lite med att tänka på honom och nån tjej, men det känns inte så skitfarligt det heller. Här och nu är ju Kristian med mig, vi gör nåt med varann som vi älskar, och jag har inte alls nån drift till kroppskontakt. Jag tror nästan jag kommit över denna pärs också, alltså. Vi kan vara kompisar tills nästa prövning - att behöva höra honom även snacka om denna tjej, kanske se dom tillsammans. Eller, om han skulle spela ihop med den där tjejen - shit vad svårt det skulle vara då, det vore värre än nånting annat.
Förresten så har vi haft konflikthanteringslektion idag. Jag tänkte väl lite på egna konflikter men mest har jag nog tänkt på denna nya sida som visat sig, som jag inte vetat att jag haft - det lite buffliga, tykna. Och speciellt då mot nån jag är lite förtjust i, lite som de gamla grejerna fröknarna säger, "pojken slår dig bara för att han tycker om dig". Men jag måste skärpa mig, jag vet att det inte går hem hos Håkan, och jag ångrar hur jag håller på utan att märka det själv.
Det fysiska tänkandet
6 oktober
Vad sjukt bra jag är på att skriva poplåtar! Även om jag är halvkass på gitarr, knappt kan stämma den, och sjunger sisådär, så har jag nåt jag KAN.
Idag blev en vanlig okej skoldag, och sen har jag hängt med kollektivfolket, träffat nån rumintresserad, lagat käk, gnabbandes. Jag är nog inte sådär jättensnäll alltid, men funderar på om jag kanske bör passa mig lite, och inte t.ex. skämta med Håkan om att husets tondövaste människa tycker att han är bra på gitarr. Kom på det och försökte reparera med att fråga om han vill spela i mitt band efter jul.
Det fysiska tänkandet har kommit tillbaka. Jag tycker nog att det är nåt småtrevligt med de, men det gör mig en aning rastlös. Det är roligt när vi snackar om saker, typ jag och Emma pratade om i fall Kristian bott kvar "Det hade ju inte gått", "Nä, inte om man ska träffa andra", sa Emma. Håkan mm-ade lite. Sen babblade Emma lite också om ifall vi kanske valt in snygga killar i kollektivet för att hitta partners åt oss själva, och det blev typ lite hm:ande och nja:ande. Jag tror Emma kan fatta att jag gillar Håkan rätt mycket. Men jag HAR inte tänkt försöka bli tillsammans med honom. Jag ser honom inte så. Men shit vad jag vill nåt annat.
Vad sjukt bra jag är på att skriva poplåtar! Även om jag är halvkass på gitarr, knappt kan stämma den, och sjunger sisådär, så har jag nåt jag KAN.
Idag blev en vanlig okej skoldag, och sen har jag hängt med kollektivfolket, träffat nån rumintresserad, lagat käk, gnabbandes. Jag är nog inte sådär jättensnäll alltid, men funderar på om jag kanske bör passa mig lite, och inte t.ex. skämta med Håkan om att husets tondövaste människa tycker att han är bra på gitarr. Kom på det och försökte reparera med att fråga om han vill spela i mitt band efter jul.
Det fysiska tänkandet har kommit tillbaka. Jag tycker nog att det är nåt småtrevligt med de, men det gör mig en aning rastlös. Det är roligt när vi snackar om saker, typ jag och Emma pratade om i fall Kristian bott kvar "Det hade ju inte gått", "Nä, inte om man ska träffa andra", sa Emma. Håkan mm-ade lite. Sen babblade Emma lite också om ifall vi kanske valt in snygga killar i kollektivet för att hitta partners åt oss själva, och det blev typ lite hm:ande och nja:ande. Jag tror Emma kan fatta att jag gillar Håkan rätt mycket. Men jag HAR inte tänkt försöka bli tillsammans med honom. Jag ser honom inte så. Men shit vad jag vill nåt annat.
onsdag 3 oktober 2018
På kvällen började jag i alla fall bli ganska glad
5 oktober
Idag började med värsta morgonångesten som nog inte blev bättre av att brorsan ringde och mådde skitdåligt och jag sa inget bra alls till honom. Sen var det möte - jättesmidigt och bra. Men jag fortsatte att vara sådär deppig, som att jag kör en repeat av hur jag kände alldeles efter att vi bröt. En massa såna där "aldrig mer ska vi sitta och käka vid runda bordet" och annat krafs. En massa vemod.
Gick en promenad och tänkte bara på Kristian hela tiden och stod knappt ut. Men sen på kvällen började jag i alla fall bli ganska glad. Satt och snackade med Emma och Håkan, gjorde lite popcorn, snackade med brorsan som mådde bättre och skaffat en basist till vårt blivande band. Coolt att snart ha tre band. Men nog rätt mycket...
Nu känns det rätt så bra faktiskt. Och när jag mår bra så här blir jag återigen lite småtänd av att snacka med en sött leende Håkan. Men han lägger sig förbannat tidigt. Inget natthäng, inget gitarrande i bastun. Men jag tycker väl om honom ändå.
Idag började med värsta morgonångesten som nog inte blev bättre av att brorsan ringde och mådde skitdåligt och jag sa inget bra alls till honom. Sen var det möte - jättesmidigt och bra. Men jag fortsatte att vara sådär deppig, som att jag kör en repeat av hur jag kände alldeles efter att vi bröt. En massa såna där "aldrig mer ska vi sitta och käka vid runda bordet" och annat krafs. En massa vemod.
Gick en promenad och tänkte bara på Kristian hela tiden och stod knappt ut. Men sen på kvällen började jag i alla fall bli ganska glad. Satt och snackade med Emma och Håkan, gjorde lite popcorn, snackade med brorsan som mådde bättre och skaffat en basist till vårt blivande band. Coolt att snart ha tre band. Men nog rätt mycket...
Nu känns det rätt så bra faktiskt. Och när jag mår bra så här blir jag återigen lite småtänd av att snacka med en sött leende Håkan. Men han lägger sig förbannat tidigt. Inget natthäng, inget gitarrande i bastun. Men jag tycker väl om honom ändå.
Har snart 100 låtar
4 oktober
Imorse kom en gammal hyresgäst och jobbade sig, så det blev lite kalabalik. Hade lugn frukost sen och så, sen drog jag in på stan. Åkte med Håkan, satt och snackade musik mest. Var på Cancun-WTO-föredrag med Stefan de Vylder, han var skitbra. Åkte med Edmund tillbaka, snackade en massa. Jag har ju typ aldrig pratat med honom i klassen nästan, men han är en väldigt bra typ tror jag. Känns riktigt kul att han bor granne nu.
Käkade lite med en massa folk som var här men jag hade ingen lust att hänga, utan gick in på rummet och spelade gitarr och skrev på nån låt, men blev helt deppig av det. Slog på datorn och skrev in lite gamla låttexter i stället och njöt av siffernumrena - har snart 100 låtar, bara jag gör klart några till texter. Jag är ju för bra.
Men jag mår dåligt över Kristian, och överhuvudtaget sorg över att inte ha nån relation längre, tillbakatankar. Blä! Vet fortfarande inte hur jag ska kunna ha kul under repen och spelningen. Idag känner jag nog att det känns rätt omöjligt att tänka sig nåt med Håkan också. Jag måste ha nåt span dock, det går aldrig annars.
Imorse kom en gammal hyresgäst och jobbade sig, så det blev lite kalabalik. Hade lugn frukost sen och så, sen drog jag in på stan. Åkte med Håkan, satt och snackade musik mest. Var på Cancun-WTO-föredrag med Stefan de Vylder, han var skitbra. Åkte med Edmund tillbaka, snackade en massa. Jag har ju typ aldrig pratat med honom i klassen nästan, men han är en väldigt bra typ tror jag. Känns riktigt kul att han bor granne nu.
Käkade lite med en massa folk som var här men jag hade ingen lust att hänga, utan gick in på rummet och spelade gitarr och skrev på nån låt, men blev helt deppig av det. Slog på datorn och skrev in lite gamla låttexter i stället och njöt av siffernumrena - har snart 100 låtar, bara jag gör klart några till texter. Jag är ju för bra.
Men jag mår dåligt över Kristian, och överhuvudtaget sorg över att inte ha nån relation längre, tillbakatankar. Blä! Vet fortfarande inte hur jag ska kunna ha kul under repen och spelningen. Idag känner jag nog att det känns rätt omöjligt att tänka sig nåt med Håkan också. Jag måste ha nåt span dock, det går aldrig annars.
Han blev sårad när jag sa så
3 oktober
Underbart avslappnad dag - de flesta var hemma och jag har mest bara hängt. Jag, Håkan, Emma och Kalle lagade käk ihop och var på bio sen. Håkan påminde mig om att lägga ner överspelandet och sluta försöka vara cool och kul och tuff. Jag sa nåt om att "det känns fel att diska när det sitter en man i soffan och läser tidningen" i mitt vanliga flams och gnabb som jag håller på med bara för att jag gillar Håkan och vill ha hans uppmärksamhet. Men han sa att han blev sårad när jag sa så, och jag fattade vad jag höll på med och det kändes skitjobbigt, för när Håkan säger nåt så lär han verkligen mena det. Men han godtog det snabbt när jag sa att bara var skämt och ironi och "jag vet ju att du är bra".
Jag har sen hela kvällen varit lite förvirrad också. Det är nåt som är underligt mellan mig och Håkan helt klart, men var ligger det och hur får man bort det? Känner så tydligt nåt som skulle behöva spräckas. Kanske är det just mitt coolspel som är i vägen? Känner nån slags stark lust att bara släppa allt det, säga precis vad jag känner, men det kommer ju inte att hända. Men ska i alla fall försöka spänna av.
Kristian ringde idag, om rep. Kändes väl okej ändå, att snacka med honom. Det är nog inte katastrof - jag ska klara det där, UTAN att ha nån annan på gång. Då klarar jag allt.
Underbart avslappnad dag - de flesta var hemma och jag har mest bara hängt. Jag, Håkan, Emma och Kalle lagade käk ihop och var på bio sen. Håkan påminde mig om att lägga ner överspelandet och sluta försöka vara cool och kul och tuff. Jag sa nåt om att "det känns fel att diska när det sitter en man i soffan och läser tidningen" i mitt vanliga flams och gnabb som jag håller på med bara för att jag gillar Håkan och vill ha hans uppmärksamhet. Men han sa att han blev sårad när jag sa så, och jag fattade vad jag höll på med och det kändes skitjobbigt, för när Håkan säger nåt så lär han verkligen mena det. Men han godtog det snabbt när jag sa att bara var skämt och ironi och "jag vet ju att du är bra".
Jag har sen hela kvällen varit lite förvirrad också. Det är nåt som är underligt mellan mig och Håkan helt klart, men var ligger det och hur får man bort det? Känner så tydligt nåt som skulle behöva spräckas. Kanske är det just mitt coolspel som är i vägen? Känner nån slags stark lust att bara släppa allt det, säga precis vad jag känner, men det kommer ju inte att hända. Men ska i alla fall försöka spänna av.
Kristian ringde idag, om rep. Kändes väl okej ändå, att snacka med honom. Det är nog inte katastrof - jag ska klara det där, UTAN att ha nån annan på gång. Då klarar jag allt.
Hur jag ska palla att fortsätta vara kompis
2 oktober
Den här dagen har varit rätt okej. Inte så att det är lättare att tänka på Kristian, men jag gör det inte hela tiden som jag gjorde igår, utan kan koppla bort det. Var på kravalldebatt. Den var väl lite intressant men inte jättegivande. Kom hem samtidigt med Håkan nu, han hade varit hos nån Selma och druckit öl och snackat, och det gjorde mig less. Fåniga jag.
Jag vet inte hur jag ska palla att fortsätta vara kompis med Håkan, jag vill verkligen inte träffa honom, och jag förstår inte hur jag skulle kunna vilja det igen om jag inte kan släppa honom för nån annan. Jag som trodde det var så över.
Den här dagen har varit rätt okej. Inte så att det är lättare att tänka på Kristian, men jag gör det inte hela tiden som jag gjorde igår, utan kan koppla bort det. Var på kravalldebatt. Den var väl lite intressant men inte jättegivande. Kom hem samtidigt med Håkan nu, han hade varit hos nån Selma och druckit öl och snackat, och det gjorde mig less. Fåniga jag.
Jag vet inte hur jag ska palla att fortsätta vara kompis med Håkan, jag vill verkligen inte träffa honom, och jag förstår inte hur jag skulle kunna vilja det igen om jag inte kan släppa honom för nån annan. Jag som trodde det var så över.
Satt i min avgrund
1 oktober
Usch vilken dag. Satt i min avgrund i skolan och hoppades bara på att nån skulle fråga läget, men det gjorde ingen. Sen var vi och red utanför Angered. Det var trevligt ställe och goa hästar, jag hade en som hette Adam och var passtaktig men trevlig. Gick bra för alla. Men tyvärr fick ridningen mig inte avfokuserad utan jag var helt neråt mest hela tiden. Hade värsta stressen att komma iväg till rep, och sen blev det helt halvdant. Men var kanske bra ändå. For hem och kollade in rumomflytten. Nu har jag Håkan som mittemotgranne i Emmas gamla rum.
Jag fattar inte att det ska vara så hårt det här. Har antagligen mycket mer känslor kvar för Kristian än jag trodde. Men det är farligt hur jag börjar tänka på Håkan som en läglig övergångsperson, visst är det säkert okej att ha en sån, men det är INTE bra om det är Håkan. Det är inte bra att dra igång nån med en kollektivkamrat utan att tänka så mycket mer än att man behöver nån just nu. Ödesdigert. Men ändå känner jag så här nu, en utväg, en möjlighet. Men om han nu skulle vara intresserad, hur kul vore det för honom att "ta över" efter Kristian, dessutom ha honom ständigt närvarande? Men just nu vill jag det.
Usch vilken dag. Satt i min avgrund i skolan och hoppades bara på att nån skulle fråga läget, men det gjorde ingen. Sen var vi och red utanför Angered. Det var trevligt ställe och goa hästar, jag hade en som hette Adam och var passtaktig men trevlig. Gick bra för alla. Men tyvärr fick ridningen mig inte avfokuserad utan jag var helt neråt mest hela tiden. Hade värsta stressen att komma iväg till rep, och sen blev det helt halvdant. Men var kanske bra ändå. For hem och kollade in rumomflytten. Nu har jag Håkan som mittemotgranne i Emmas gamla rum.
Jag fattar inte att det ska vara så hårt det här. Har antagligen mycket mer känslor kvar för Kristian än jag trodde. Men det är farligt hur jag börjar tänka på Håkan som en läglig övergångsperson, visst är det säkert okej att ha en sån, men det är INTE bra om det är Håkan. Det är inte bra att dra igång nån med en kollektivkamrat utan att tänka så mycket mer än att man behöver nån just nu. Ödesdigert. Men ändå känner jag så här nu, en utväg, en möjlighet. Men om han nu skulle vara intresserad, hur kul vore det för honom att "ta över" efter Kristian, dessutom ha honom ständigt närvarande? Men just nu vill jag det.
Han har träffat en tjej
30 september
Var så trött i morse att jag var helt bedövad. Skolan gick dock rätt lugnt. Sen mötte jag Kristian, vi hängde runt lite och så käkade jag hos honom. Så följde han mig hem, och jag kände på mig att nu var nåt på gång som han ville snacka om, men tänkte väl inte på att det kunde vara nåt illa jobbigt.
Han har träffat en tjej. Och det är väl inte det att jag inte står ut med tanken på honom hånglandes med nån annan även om den inte är så kul. Det är väl det att jag känner mig sviken nu - trodde på nåt dumt sätt att han ville göra slut med mig för att han inte ville ha nån relation överhuvudtaget. Nu känner jag mig som att jag var förbannat otillräcklig, jag har liksom blivit dumpad men retroaktivt.
Ringde min bror, min underbara bror, som har så bra saker att säga, så sen har det känts mer okej. Förstår att det inte är nåt konstigt med att han träffar nån annan, att det inte behöver betyda att JAG var obetydlig. Vad är det jag själv hållit på med senaste veckorna? Jag vill inte ha tillbaka relationen med Kristian, och hellre spelar jag gitarr med honom än ligger och kelar nånstans. Jag ska inte behöva ta det här hårt.
Men nåt som händer är ju att jag får nån drivkraft att själv hoppa in i nåt. Och det är väl dumt om det här ska driva mig till nåt tanklöst. Men faktum kvarstår att jag är väldigt glad över att ha Håkan att tänka och hoppas lite på, och kan få lite bekräftelse där... Men hur mycket jag än vill går det aldrig att skynda på nåt och det är nog bra.
Var så trött i morse att jag var helt bedövad. Skolan gick dock rätt lugnt. Sen mötte jag Kristian, vi hängde runt lite och så käkade jag hos honom. Så följde han mig hem, och jag kände på mig att nu var nåt på gång som han ville snacka om, men tänkte väl inte på att det kunde vara nåt illa jobbigt.
Han har träffat en tjej. Och det är väl inte det att jag inte står ut med tanken på honom hånglandes med nån annan även om den inte är så kul. Det är väl det att jag känner mig sviken nu - trodde på nåt dumt sätt att han ville göra slut med mig för att han inte ville ha nån relation överhuvudtaget. Nu känner jag mig som att jag var förbannat otillräcklig, jag har liksom blivit dumpad men retroaktivt.
Ringde min bror, min underbara bror, som har så bra saker att säga, så sen har det känts mer okej. Förstår att det inte är nåt konstigt med att han träffar nån annan, att det inte behöver betyda att JAG var obetydlig. Vad är det jag själv hållit på med senaste veckorna? Jag vill inte ha tillbaka relationen med Kristian, och hellre spelar jag gitarr med honom än ligger och kelar nånstans. Jag ska inte behöva ta det här hårt.
Men nåt som händer är ju att jag får nån drivkraft att själv hoppa in i nåt. Och det är väl dumt om det här ska driva mig till nåt tanklöst. Men faktum kvarstår att jag är väldigt glad över att ha Håkan att tänka och hoppas lite på, och kan få lite bekräftelse där... Men hur mycket jag än vill går det aldrig att skynda på nåt och det är nog bra.
torsdag 27 september 2018
Fick köra låtar medan han vek tvätt
29 september
SUCK vad jobbig skoldag, schemalagd panik två veckor framöver typ, alla är hysteriska. Blir så less på dem. Sen blev jag på bättre humör. Hade mötesmöte, och sen lirade jag och Sanne på Jazzå. Jag körde Don´t need, spelade mycket fel.
När jag kom hem sa Håkan att Kristian varit här och lämnat lapp "kom ner till bastun", så jag gick ner till bastun och vi spelade där till tre, och jag fick köra låtar medan han vek tvätt och så. Helt bra. Jag tycker sjukt mycket om Kristian, men jag måste inte vara kär i honom för det, och jag har honom fortfarande på alla de viktigaste sätten. Men det känns lite skumt ibland när han ler sitt sötleende.
Håkan har också ett sötleende. Ett tag idag kände jag att det är nog nåt som kan komma krypande på allvar är... Men begriper inte det här förgivettagandet jag gör om att han också har mig under fokus.
SUCK vad jobbig skoldag, schemalagd panik två veckor framöver typ, alla är hysteriska. Blir så less på dem. Sen blev jag på bättre humör. Hade mötesmöte, och sen lirade jag och Sanne på Jazzå. Jag körde Don´t need, spelade mycket fel.
När jag kom hem sa Håkan att Kristian varit här och lämnat lapp "kom ner till bastun", så jag gick ner till bastun och vi spelade där till tre, och jag fick köra låtar medan han vek tvätt och så. Helt bra. Jag tycker sjukt mycket om Kristian, men jag måste inte vara kär i honom för det, och jag har honom fortfarande på alla de viktigaste sätten. Men det känns lite skumt ibland när han ler sitt sötleende.
Håkan har också ett sötleende. Ett tag idag kände jag att det är nog nåt som kan komma krypande på allvar är... Men begriper inte det här förgivettagandet jag gör om att han också har mig under fokus.
Framför tv:n med andra skräpisar
28 september
Vaknade klarvaket vid åtta, typ. Sen stack vi också rätt tidigt för att repa. Snacka om ambitiöst. Jag fick lira trummor på Fuck religion och det storgillade jag ju. Sen gick resten av repet rätt bra också. Vi är skitbra ibland.
Hemma har jag bara skräpat framför tv:n typ, men andra skräpisar, typ Emma, Sofia, Hanif, Kalle och Håkan. Fortfarande så fokuserad på Håkan, och fortfarande tänker jag knappt tanken att han skulle kunna vara ointresserad. Trots att jag inte har nåt konkret som säger nåt annat än att han gärna vill vara kompis med mig. Det kanske bara är nåt i luften.
Jag njuter ännu av kollektivlivet. Trivs så suveränt. Verkar nu vara kontrakt på gång också, slut på oron!
Vaknade klarvaket vid åtta, typ. Sen stack vi också rätt tidigt för att repa. Snacka om ambitiöst. Jag fick lira trummor på Fuck religion och det storgillade jag ju. Sen gick resten av repet rätt bra också. Vi är skitbra ibland.
Hemma har jag bara skräpat framför tv:n typ, men andra skräpisar, typ Emma, Sofia, Hanif, Kalle och Håkan. Fortfarande så fokuserad på Håkan, och fortfarande tänker jag knappt tanken att han skulle kunna vara ointresserad. Trots att jag inte har nåt konkret som säger nåt annat än att han gärna vill vara kompis med mig. Det kanske bara är nåt i luften.
Jag njuter ännu av kollektivlivet. Trivs så suveränt. Verkar nu vara kontrakt på gång också, slut på oron!
Kändes rätt coolt när vi klev upp på scenen
27 september
Lugn dag. Skönt. Sen blev det matlag, och så repade vi och var nervösa, och så drog festen igång, och det var skönt att vara avspänd och ha valfrihet i folk att hänga med. Ville faktiskt inte ens stå i baren på hela kvällen. Lite jobbigt nästan att ha så många folk att känna ansvar för.
Kändes rätt coolt när vi klev upp på scenen med alla förstärkare och grejer. Blev en bra spelning, men jag katastrofklantade mig på Circles och det distraherade mig sen tyvärr under hela spelningen. Men det blev driv och folk dansade. Sen softade vi lite, tog oss en gruppkram nere hos Hanif, och så hängde jag en del med Sanne, Tuva-Li och Sofia. När alla kompisar dragit gick jag upp och hängde med Kalle, och Kristian kom också och var en aning söt och så, men det var lugnt. Håkan lade sig tidigt men såg i alla fall spelningen. Fast jag snackade inte med honom på hela kvällen, hade bara lite koll på var han var. Han är som ett span, så lustigt.
Brorsans kompis Benjamin har tagit livet av sig. På nåt sätt lite skönt att han är knäckt över det i ett gäng tillsammans med andra, i stället för att han ligger ensam med egna självmordstankar.
Lugn dag. Skönt. Sen blev det matlag, och så repade vi och var nervösa, och så drog festen igång, och det var skönt att vara avspänd och ha valfrihet i folk att hänga med. Ville faktiskt inte ens stå i baren på hela kvällen. Lite jobbigt nästan att ha så många folk att känna ansvar för.
Kändes rätt coolt när vi klev upp på scenen med alla förstärkare och grejer. Blev en bra spelning, men jag katastrofklantade mig på Circles och det distraherade mig sen tyvärr under hela spelningen. Men det blev driv och folk dansade. Sen softade vi lite, tog oss en gruppkram nere hos Hanif, och så hängde jag en del med Sanne, Tuva-Li och Sofia. När alla kompisar dragit gick jag upp och hängde med Kalle, och Kristian kom också och var en aning söt och så, men det var lugnt. Håkan lade sig tidigt men såg i alla fall spelningen. Fast jag snackade inte med honom på hela kvällen, hade bara lite koll på var han var. Han är som ett span, så lustigt.
Brorsans kompis Benjamin har tagit livet av sig. På nåt sätt lite skönt att han är knäckt över det i ett gäng tillsammans med andra, i stället för att han ligger ensam med egna självmordstankar.
En massa försökande att ansträngt lära känna
26 september
Och så får jag vara kass terapiperson åt brorsan igen. Jag vet inte hur jag ska hantera det, hur gör man egentligen? Han mår helt skitdåligt nu.
Annars var det en bra dag, det var roligt i skolan och jag var på socialt humör och tyckte mina klasskamrater var trevliga. Åt hagabiobuffet med dom, plus Sandra som åkte hem sen. Blev en kort visit. Så var det lite hemmahäng och sen var vi på Liseberg. Åkte Balder till sist, den var helt underbar. Kalle och Håkan tyckte nog den var läskigare än jag tyckte. Åkte lite mer och for hem sen.
Funderar på det här med Håkan idag som alla dagar. Frågan är, skulle jag bry mig alls om han inte var söt? För det är så mycket resistens på nåt vis, små fina stunder av avspändhet, och i övrigt bara en massa försökande att ansträngt lära känna, komma LITE närmare. Men det är just som att det bara är nåt jag fått för mig, egentligen kanske det inte alls går att jag och Håkan kan bli tighta, vi kanske inte synkar. Men jag tror ju av nån anledning att det är från bådas sidor, det här försökandet. Det är väl bra att det tar sån tid, lagom till att nåt skulle kunnat hända har man hunnit komma på smartare tankar eller tröttna. Men kanske vill jag bara hångla och så. Att se mig själv vara tillsammans med Håkan ger mig väl mest panik. Jag vill inte ha pojkvän och speciellt inte nån som är min kollektivkompis.
söndag 23 september 2018
Ett ögonkast på nyduschad kollektivkamrat och bara få en sak i skallen
24 september
Snacka om att Emma kan få en ur humör på en minut. Annars har det väl varit en bra dag. Lektioner om bistånd, och jag varvade lyssnandet med lite sovande och lite tänkande på sex. Så gick jag ut till Backaplan och köpte tusen onödiga saker, typ riskakor med kanelbullesmak och sådär. Skönt att hänga runt själv. Sen så tänkte jag hela spårvagnen hem på att ha sex med Håkan, så det blev lite konstigt att sitta och käka med honom sen.
Var på fest med besökarna från Sydafrika, var helt okej, men blev lite kort. Sen satt jag och Håkan och såg på Wilco på Musikbyrån, och hade trevligt, tills Emma kom och fick mig ur humör. Men det löser sig.
Det är fortfarande småstelt mellan Håkan och mig, om det hade varit så att jag hade velat bli tillsammans med honom hade det varit åratal dit. Men det är bara att jag behöver nån att fokusera på i oanständiga tankar, och han råkar vara närvarande, och söt. Men shit, han skulle bara veta hur lågt jag tänker... Ständigt. Vore jag man skulle mitt beteende väl anses rent äckligt om nån visste. Sitta där och slänga ett ögonkast på nyduschad kollektivkamrat och bara få en sak i skallen. Hjälp.
Snacka om att Emma kan få en ur humör på en minut. Annars har det väl varit en bra dag. Lektioner om bistånd, och jag varvade lyssnandet med lite sovande och lite tänkande på sex. Så gick jag ut till Backaplan och köpte tusen onödiga saker, typ riskakor med kanelbullesmak och sådär. Skönt att hänga runt själv. Sen så tänkte jag hela spårvagnen hem på att ha sex med Håkan, så det blev lite konstigt att sitta och käka med honom sen.
Var på fest med besökarna från Sydafrika, var helt okej, men blev lite kort. Sen satt jag och Håkan och såg på Wilco på Musikbyrån, och hade trevligt, tills Emma kom och fick mig ur humör. Men det löser sig.
Det är fortfarande småstelt mellan Håkan och mig, om det hade varit så att jag hade velat bli tillsammans med honom hade det varit åratal dit. Men det är bara att jag behöver nån att fokusera på i oanständiga tankar, och han råkar vara närvarande, och söt. Men shit, han skulle bara veta hur lågt jag tänker... Ständigt. Vore jag man skulle mitt beteende väl anses rent äckligt om nån visste. Sitta där och slänga ett ögonkast på nyduschad kollektivkamrat och bara få en sak i skallen. Hjälp.
Nån slags sexuell frustration
23 september
Usch vad jag är surig på grupparbeten. Men sen blev det en bra kväll. Träffade Kristian, fikade och käkade och hade jättetrevligt och kände att jag älskar ju att umgås med honom. Sen träffade jag Emma och Håkan och Kalle, och vi bowlade och tog några öl, och det var också jättetrevligt.
Men mina förhållanden till killar är nog faktiskt rätt skumma just nu. Kanske är jag kär i Kristian än, men jag har inte nån drivkraft till fysisk kontakt. Hejdåkramen idag var mest bara nåt som "skulle vara". Men sen tänker jag titt som tätt på att ha sex med Håkan och det blir ju lite konstigt. Sitter och spanar lite där i bowlinghallen. Men jag orkar ju inte anstränga mig för att komma närmare honom mentalt, blir kanske snarare lite kylig som reaktion mot hur jag känner. Kan inte härleda det här skumma till nåt annat än nån slags sexuell frustration. Jag har aldrig förut tänkt så här, så mycket, om någon jag aldrig varit nära, faktiskt.
Men det är nog ett fint kollektiv vi har. Gruppdynamiken påverkas dock väldigt av Karin och Marias frånvaro.
Usch vad jag är surig på grupparbeten. Men sen blev det en bra kväll. Träffade Kristian, fikade och käkade och hade jättetrevligt och kände att jag älskar ju att umgås med honom. Sen träffade jag Emma och Håkan och Kalle, och vi bowlade och tog några öl, och det var också jättetrevligt.
Men mina förhållanden till killar är nog faktiskt rätt skumma just nu. Kanske är jag kär i Kristian än, men jag har inte nån drivkraft till fysisk kontakt. Hejdåkramen idag var mest bara nåt som "skulle vara". Men sen tänker jag titt som tätt på att ha sex med Håkan och det blir ju lite konstigt. Sitter och spanar lite där i bowlinghallen. Men jag orkar ju inte anstränga mig för att komma närmare honom mentalt, blir kanske snarare lite kylig som reaktion mot hur jag känner. Kan inte härleda det här skumma till nåt annat än nån slags sexuell frustration. Jag har aldrig förut tänkt så här, så mycket, om någon jag aldrig varit nära, faktiskt.
Men det är nog ett fint kollektiv vi har. Gruppdynamiken påverkas dock väldigt av Karin och Marias frånvaro.
Om jag inte hade alla dessa finnar
22 september
Hade en okej men trött skoldag. Sen vaccinerade vi oss på Guldheden, usch, dyrt. Så har jag haft en hemmakväll, gjorde mig hemskt stressad. För nu hade jag ju tid att ta tag i grejer och det orkade jag inte. Men grejade lite teleräkningstjafs och plockade ihop lite i alla fall. Och så har Emma klippt mig - helt okej. Faktiskt, om jag inte hade alla dessa finnar så skulle jag nog se ganska bra ut. Lite söt kanske. Men finnarna... Inget blir bättre heller. Efter Sydafrika gåt jag till doktorn om inget hänt.
Det känns konstigt att förhålla mig till Håkan just nu. Lite känns det nog som när man var yngre och spanade in oåtkomliga folk bara för att det var kul att drömma om nån, men man ville inte att det skulle bli nåt egentligen. För jag tänker inte på honom som nån potentiell pojkvän. Oåtkomlig är han inte, men opraktisk och osmart. Jag är väldigt fysiskt tänd på honom och det känns som att det är nåt man kan hjälpa mindre än när det bara sitter i skallen. Jag är ju helt lugn, inga förälskelsemagpirr eller så. Så jag är väl bara kåt eller nåt.
Hade en okej men trött skoldag. Sen vaccinerade vi oss på Guldheden, usch, dyrt. Så har jag haft en hemmakväll, gjorde mig hemskt stressad. För nu hade jag ju tid att ta tag i grejer och det orkade jag inte. Men grejade lite teleräkningstjafs och plockade ihop lite i alla fall. Och så har Emma klippt mig - helt okej. Faktiskt, om jag inte hade alla dessa finnar så skulle jag nog se ganska bra ut. Lite söt kanske. Men finnarna... Inget blir bättre heller. Efter Sydafrika gåt jag till doktorn om inget hänt.
Det känns konstigt att förhålla mig till Håkan just nu. Lite känns det nog som när man var yngre och spanade in oåtkomliga folk bara för att det var kul att drömma om nån, men man ville inte att det skulle bli nåt egentligen. För jag tänker inte på honom som nån potentiell pojkvän. Oåtkomlig är han inte, men opraktisk och osmart. Jag är väldigt fysiskt tänd på honom och det känns som att det är nåt man kan hjälpa mindre än när det bara sitter i skallen. Jag är ju helt lugn, inga förälskelsemagpirr eller så. Så jag är väl bara kåt eller nåt.
onsdag 19 september 2018
Mitt liv är rätt perfekt
21 september
Det blev ett helsjysst rep trots att brorsan nog inte mådde så bra. Vi höll på ända till två (började vid tio). Sen flängde jag rakt hem till mötesmöte. Den gruppen känns bra. Sen var det visst kroki i lekhallen. Det var kul. En del blev ju skitfult, men ibland blir jag också impad av mig själv.
Så hängde jag lite i vardagsrummet, och lite i Karins rum, och spelade lite gitarr, och såg på film hos Hans och dom. Det är så otroligt SKÖNT att bo i detta kollektiv och detta hus just nu. Men hade jag bott själv, hängt kvar på Olofshöjd eller nåt, hade jag ändå haft så mycket att göra att det nog varit okej.
Mitt liv är rätt perfekt. Tänk vad bra. Och jag har till och med nån att tänka på innan jag ska sova i stället för att tänka på mitt ex, som jag väl fått göra annars. Jag och Kristian ska i alla fall ta en fika på tisdag. Känns verkligen när vi ses att vi saknar varann och har mycket att prata om.
Det blev ett helsjysst rep trots att brorsan nog inte mådde så bra. Vi höll på ända till två (började vid tio). Sen flängde jag rakt hem till mötesmöte. Den gruppen känns bra. Sen var det visst kroki i lekhallen. Det var kul. En del blev ju skitfult, men ibland blir jag också impad av mig själv.
Så hängde jag lite i vardagsrummet, och lite i Karins rum, och spelade lite gitarr, och såg på film hos Hans och dom. Det är så otroligt SKÖNT att bo i detta kollektiv och detta hus just nu. Men hade jag bott själv, hängt kvar på Olofshöjd eller nåt, hade jag ändå haft så mycket att göra att det nog varit okej.
Mitt liv är rätt perfekt. Tänk vad bra. Och jag har till och med nån att tänka på innan jag ska sova i stället för att tänka på mitt ex, som jag väl fått göra annars. Jag och Kristian ska i alla fall ta en fika på tisdag. Känns verkligen när vi ses att vi saknar varann och har mycket att prata om.
Den gama grejen som kommit upp
20 september
Åh, älskade bror. Fuck feminism! Jag vet inte riktigt hur jag ska tackla det när jag känner så. Och skulle verkligen behöva snacka med nån, men vet inte vem. Det är den gamla grejen som kommit upp, feministerna i hans gamla kollektiv som definierar det alla killar gjort som våldtäkt, och sen utan förklaringar använder det ordet om brorsans olyhördhet som han visade på en gång. Nu vet han inte vilka som ser honom som en våldtäktsman eller inte, vet inte vart han är välkommen, och han tycker typ att det är han som man värd. Och han är så skör, och jag blir så orolig för honom.
Åh, älskade bror. Fuck feminism! Jag vet inte riktigt hur jag ska tackla det när jag känner så. Och skulle verkligen behöva snacka med nån, men vet inte vem. Det är den gamla grejen som kommit upp, feministerna i hans gamla kollektiv som definierar det alla killar gjort som våldtäkt, och sen utan förklaringar använder det ordet om brorsans olyhördhet som han visade på en gång. Nu vet han inte vilka som ser honom som en våldtäktsman eller inte, vet inte vart han är välkommen, och han tycker typ att det är han som man värd. Och han är så skör, och jag blir så orolig för honom.
Väldigt trevlig hemmakväll
19 september
Jo, huvudvärken försvann idag, och jag mår mycket bättre. I skolan var det väl lite halvsegt och så. Sen skulle jag bjuda kollektivet på lasagne, men de var så upptagna, blev bara jag, Emma och Håkan. Men lasagnen blev suverän. Spelade lite kort hos Kajsa, sen såg vi på Alla älskar Alice hos Viveka och dem. Den var ju inte så bra direkt. Men det var en väldigt trevlig hemmakväll. Och ibland tycker jag ju om Emma faktiskt. Upptäckte att jag störde mig lite på att hon satt och lutade sig mot Håkan. Hopplöst hur jag är, men det är lugnt. Jag tycker mer och mer om honom, men det blir inget störtförälskande, och jag kommer inte att anstränga mig på nåt sätt. Men jag går också och ljuger mycket för mig själv när jag tänker att jag hoppas inget händer. Det är så kul att ha nåt att tänka på.
Jo, huvudvärken försvann idag, och jag mår mycket bättre. I skolan var det väl lite halvsegt och så. Sen skulle jag bjuda kollektivet på lasagne, men de var så upptagna, blev bara jag, Emma och Håkan. Men lasagnen blev suverän. Spelade lite kort hos Kajsa, sen såg vi på Alla älskar Alice hos Viveka och dem. Den var ju inte så bra direkt. Men det var en väldigt trevlig hemmakväll. Och ibland tycker jag ju om Emma faktiskt. Upptäckte att jag störde mig lite på att hon satt och lutade sig mot Håkan. Hopplöst hur jag är, men det är lugnt. Jag tycker mer och mer om honom, men det blir inget störtförälskande, och jag kommer inte att anstränga mig på nåt sätt. Men jag går också och ljuger mycket för mig själv när jag tänker att jag hoppas inget händer. Det är så kul att ha nåt att tänka på.
söndag 16 september 2018
Vi är många nu, vi är ett kollektiv!
18 september
Jobbig dag, trött och sur och inte speciellt välmående fysiskt, rätt sönderstressad. Käkade, hade halvdant möte, blev mest lite lugnt snack med Hans. Börjar gilla honom, och det kändes återigen som "vad är det jag nervösar mig över" när det gäller Emmas snack om kollektivombyggnaden och det. Och så har jag ju kommit på att jag inte behöver nervösa mig över att hitta folk heller. Vi är många nu, vi är ett kollektiv! Hade en till stackars rumsaspirant här. Han var jättenervös och vi var jätteflamsiga. Men jag ska försöka lugna mig nu så jag inte stressar sönder mig över onödigheter.
Vad söt Håkan är.
Jobbig dag, trött och sur och inte speciellt välmående fysiskt, rätt sönderstressad. Käkade, hade halvdant möte, blev mest lite lugnt snack med Hans. Börjar gilla honom, och det kändes återigen som "vad är det jag nervösar mig över" när det gäller Emmas snack om kollektivombyggnaden och det. Och så har jag ju kommit på att jag inte behöver nervösa mig över att hitta folk heller. Vi är många nu, vi är ett kollektiv! Hade en till stackars rumsaspirant här. Han var jättenervös och vi var jätteflamsiga. Men jag ska försöka lugna mig nu så jag inte stressar sönder mig över onödigheter.
Vad söt Håkan är.
Alla låtar var plötsligt mycket bättre och roligare
17 september
Jag fattar inte, har hållit på i snart en vecka nu med att sakna Kristian alldeles för mycket och tänka på hur trevligt det var att vara tillsammans med honom. Men hur trevligt skulle det vara nu när han inte skulle ha tid med ett skit? Och jag skulle få del av hans prestationsångest och jag skulle tänka på att han nog skulle dra efter jul, och jag skulle stolt försöka inte bry mig ett skit mitt i frustrationen. Näe... Men jag känner mig väl helt enkelt ganska ensam just nu.
(senare)
Efter rep mådde jag bra mycket bättre. Det bara storflöt idag. Körde Arna, Your bitter end, Flickan självklar, Love is hell, och Take it back och det lyfte enormt, alla låtar var plötsligt mycket bättre och roligare, mycket tack vare Julies bas.
Sen for vi hem och jag käkade skorpor och snackade ett bra tag med Håkan och Maria, och så småningom Emma. Vad jag gillar Maria, så dumt att hon flyttar. Och vilken perfekt kollektivmänniska Håkan är. Verkar bry sig på rätt sätt, lagom social, svår att störa och svår att störa sig på. Jag kommer att tycka mycket om honom tror jag, bara lite stelhet som ska bort. Känns inte som att jag bör sabba det med nåt dumt. Men FINNS det människor som verkligen kan tänka klokt om sånt? jag är nog inte en av dem. Men det händer nog ändå inget.
Jag fattar inte, har hållit på i snart en vecka nu med att sakna Kristian alldeles för mycket och tänka på hur trevligt det var att vara tillsammans med honom. Men hur trevligt skulle det vara nu när han inte skulle ha tid med ett skit? Och jag skulle få del av hans prestationsångest och jag skulle tänka på att han nog skulle dra efter jul, och jag skulle stolt försöka inte bry mig ett skit mitt i frustrationen. Näe... Men jag känner mig väl helt enkelt ganska ensam just nu.
(senare)
Efter rep mådde jag bra mycket bättre. Det bara storflöt idag. Körde Arna, Your bitter end, Flickan självklar, Love is hell, och Take it back och det lyfte enormt, alla låtar var plötsligt mycket bättre och roligare, mycket tack vare Julies bas.
Sen for vi hem och jag käkade skorpor och snackade ett bra tag med Håkan och Maria, och så småningom Emma. Vad jag gillar Maria, så dumt att hon flyttar. Och vilken perfekt kollektivmänniska Håkan är. Verkar bry sig på rätt sätt, lagom social, svår att störa och svår att störa sig på. Jag kommer att tycka mycket om honom tror jag, bara lite stelhet som ska bort. Känns inte som att jag bör sabba det med nåt dumt. Men FINNS det människor som verkligen kan tänka klokt om sånt? jag är nog inte en av dem. Men det händer nog ändå inget.
Pluggar och sover är det enda han gör
16 september
Hade en stressig kväll. En kille som hette Alexis och verkade helt okej kom och kollade Marias rum, jag sprang mellan det och rep hos Hanif. Vi var nästan oroliga när inte Kristian dök upp, han har inte hört av sig till nån, så "nu har det hänt nåt" typ. Men han kom sen, och han hade inte minsta koll på nånting och har visst bott på universitetsbiblioteket, pluggar och sover är det enda han gör, ingen gitarr ens... Galning.
Jag drog iväg på lite biljard och Kellys med kollektivet. Vi var allihopa. Kändes kul. Men jag kan inte låta bli att fundera på om det är positivt egentligen att vi har kul... Tänker på emmapsykologi. Hur skulle hon kunna lämna oss om vi är ett team? Tänk ifall hon skulle göra allt för att få det splittrat, ifall hon nu får en annan lägenhet? Hon skulle inte stå ut med att bo granne med ett funkande välmående storkollektiv som klarar sig utmärkt utan henne. Men jag är nog bara alldeles för rädd för Emma och den ställning jag tror hon har i huset, jag måste skita i henne.
Hade en stressig kväll. En kille som hette Alexis och verkade helt okej kom och kollade Marias rum, jag sprang mellan det och rep hos Hanif. Vi var nästan oroliga när inte Kristian dök upp, han har inte hört av sig till nån, så "nu har det hänt nåt" typ. Men han kom sen, och han hade inte minsta koll på nånting och har visst bott på universitetsbiblioteket, pluggar och sover är det enda han gör, ingen gitarr ens... Galning.
Jag drog iväg på lite biljard och Kellys med kollektivet. Vi var allihopa. Kändes kul. Men jag kan inte låta bli att fundera på om det är positivt egentligen att vi har kul... Tänker på emmapsykologi. Hur skulle hon kunna lämna oss om vi är ett team? Tänk ifall hon skulle göra allt för att få det splittrat, ifall hon nu får en annan lägenhet? Hon skulle inte stå ut med att bo granne med ett funkande välmående storkollektiv som klarar sig utmärkt utan henne. Men jag är nog bara alldeles för rädd för Emma och den ställning jag tror hon har i huset, jag måste skita i henne.
fredag 14 september 2018
Nästan avsmak
15 september
Tråkig dag. Och så är jag skitsur på Kristian nu, som ännu inte hört av sig. Känner nästan avsmak för honom just nu.
Tråkig dag. Och så är jag skitsur på Kristian nu, som ännu inte hört av sig. Känner nästan avsmak för honom just nu.
Har jag fel nu så är det första gången
14 september
NEJ till EMU! Vad fint. Har varit en okej helg. Var och gjorde grupparbete igår, Christine och Rut kräktes (bakfylla + migrän), men annars gick det bra. Såg på en kass film med dom sen. Idag har jag bara varit huslig och tvättat, grejat, storhandlat och pillat med teleräkningar. Jag och Emma har typ varit kompisar. Bara vi hemma i helgen. Nu har Håkan kommit också i alla fall.
Grejen med honom är nog inte alls att jag patetförälskar mig eller så. Utan det är väl mitt ännu lite halvkassa självförtroende som gör mig skitnyfiken av nån slags aning att han kanske... Det gör mig helt fokuserad på honom. Och så känns det som att om det är så kan jag väl inte missa nån chans? Vill åtminstone få klarhet, är så barnsligt förtjust i "Va, kan nån gilla mig"-känslan. Det är nog det.
Men vad är det egentligen jag går på? Hur skulle jag kunna se skillnad på ett sunt "är ny i kollektivet och måste bli kompis med folk"-beteende och något annat? Är det bara att jag själv känner mig så cool nu att jag tror att andra måste tycka samma?
Kanske gör han så mot dom flesta, vänder på huvet och uppmärksammar varje fånigt yttrande. Men där står jag och flinar åt det inombords... Har jag fel nu så är det första gången, men nån gång ska vara den första, och det är nog bara bra att bli nedtagen på jorden emellanåt.
NEJ till EMU! Vad fint. Har varit en okej helg. Var och gjorde grupparbete igår, Christine och Rut kräktes (bakfylla + migrän), men annars gick det bra. Såg på en kass film med dom sen. Idag har jag bara varit huslig och tvättat, grejat, storhandlat och pillat med teleräkningar. Jag och Emma har typ varit kompisar. Bara vi hemma i helgen. Nu har Håkan kommit också i alla fall.
Grejen med honom är nog inte alls att jag patetförälskar mig eller så. Utan det är väl mitt ännu lite halvkassa självförtroende som gör mig skitnyfiken av nån slags aning att han kanske... Det gör mig helt fokuserad på honom. Och så känns det som att om det är så kan jag väl inte missa nån chans? Vill åtminstone få klarhet, är så barnsligt förtjust i "Va, kan nån gilla mig"-känslan. Det är nog det.
Men vad är det egentligen jag går på? Hur skulle jag kunna se skillnad på ett sunt "är ny i kollektivet och måste bli kompis med folk"-beteende och något annat? Är det bara att jag själv känner mig så cool nu att jag tror att andra måste tycka samma?
Kanske gör han så mot dom flesta, vänder på huvet och uppmärksammar varje fånigt yttrande. Men där står jag och flinar åt det inombords... Har jag fel nu så är det första gången, men nån gång ska vara den första, och det är nog bara bra att bli nedtagen på jorden emellanåt.
tisdag 11 september 2018
Klassfest hos Wilhelm
12 september
Var lika deppig idag typ, plus en massa landsbygdsutvecklingskluvenhet. På kvällen stängde jag in mig på rummet en stund, och sen lagade jag grönsakspaj och stack på klassfest hos Wilhelm. Det var typ bara jag, Jane, Rut, Mia, Wilhelm och hans kompisar, men det var väldigt trevligt, och det berodde bara på katten att jag skrev snett nyss, jag är inte så full. När de drog till stan drog jag hem.
Var lika deppig idag typ, plus en massa landsbygdsutvecklingskluvenhet. På kvällen stängde jag in mig på rummet en stund, och sen lagade jag grönsakspaj och stack på klassfest hos Wilhelm. Det var typ bara jag, Jane, Rut, Mia, Wilhelm och hans kompisar, men det var väldigt trevligt, och det berodde bara på katten att jag skrev snett nyss, jag är inte så full. När de drog till stan drog jag hem.
Eftersmällar
11 september
En ganska dålig dag. Anna Lind har dött av knivhugg, likaså nåt dagisbarn, plus att de har hittat nån 16åring nedgrävd utanför Hudik. Och ute i världen har det säkert också hänt en massa dåligt som jag inte har koll på. Men det dåliga med mig är nog att jag haft en rätt så tillbakablickandepårelation-dag så att jag känt mig en aning sorgsen. Jag har varit less på mina babbliga gruppkamrater och kluven inför lantbruk och hur djuren hade det i Strömma.
Sen var det en aning jobbigt också när Rut började snacka om sin kompis som läser lingvistik "och det går tydligen nån värsta snygga kille i hennes klass... och smart också!" Rätt snabbt kom vi fram till vem det handlade om... Och jag hade självklart bara gillat att säga "haha, han är min" om det fortfarande varit så, nu är det bara jobbigt att bli påmind.
Kristian hade sagt att han skulle komma hit ikväll, men klockan är elva så det gör han visst inte (han kanske hänger med nån söt kurskamrat i stället). Nu är jag ärligt talat lite deppig, och borde nog lägga mig och försöka sova. Men det är åtminstone tryggt att veta att svackor som denna kommer alltmer sällan. Det har inte direkt gjort ont sen han flyttade, det är ändå ett tag sen, men eftersmällar måste väl komma ibland.
En ganska dålig dag. Anna Lind har dött av knivhugg, likaså nåt dagisbarn, plus att de har hittat nån 16åring nedgrävd utanför Hudik. Och ute i världen har det säkert också hänt en massa dåligt som jag inte har koll på. Men det dåliga med mig är nog att jag haft en rätt så tillbakablickandepårelation-dag så att jag känt mig en aning sorgsen. Jag har varit less på mina babbliga gruppkamrater och kluven inför lantbruk och hur djuren hade det i Strömma.
Sen var det en aning jobbigt också när Rut började snacka om sin kompis som läser lingvistik "och det går tydligen nån värsta snygga kille i hennes klass... och smart också!" Rätt snabbt kom vi fram till vem det handlade om... Och jag hade självklart bara gillat att säga "haha, han är min" om det fortfarande varit så, nu är det bara jobbigt att bli påmind.
Kristian hade sagt att han skulle komma hit ikväll, men klockan är elva så det gör han visst inte (han kanske hänger med nån söt kurskamrat i stället). Nu är jag ärligt talat lite deppig, och borde nog lägga mig och försöka sova. Men det är åtminstone tryggt att veta att svackor som denna kommer alltmer sällan. Det har inte direkt gjort ont sen han flyttade, det är ändå ett tag sen, men eftersmällar måste väl komma ibland.
söndag 9 september 2018
Nu finns det ju knappt något som saknas
10 september
Näe, jag orkar inte. Det får vara. Är på gränsen till stelt hela tiden, man måste typ anstränga sig och passa så det inte går över gränsen, och det är ju mest tröttsamt. Jag blir till och med lite pladdrig emellanåt, hur ofta händer det annars? Näe… även om det inte alls känns omöjligt att det skulle finnas nåt att hämta så är det inte värt besväret. Jag lägger ner försökandet nu och slappnar av. Jag har ju ändå fullt upp med så mycket.
Idag var Julie från klassen med och repade för första gången, det gick sjysst! Jag har ett rätt så tight schema nu, det är kul! Så här mycket "jag har ett liv" har jag kanske aldrig känt förut. Nu finns det ju knappt något som saknas. Jag skulle inte ha tid med fler folk att spela med, jag skulle inte kunna hänga mer med folk här hemma än jag gör, och genom skolan känner jag mig politiskt engagerad också, och engagemang i huset känns helt kul. Sjysst.
Näe, jag orkar inte. Det får vara. Är på gränsen till stelt hela tiden, man måste typ anstränga sig och passa så det inte går över gränsen, och det är ju mest tröttsamt. Jag blir till och med lite pladdrig emellanåt, hur ofta händer det annars? Näe… även om det inte alls känns omöjligt att det skulle finnas nåt att hämta så är det inte värt besväret. Jag lägger ner försökandet nu och slappnar av. Jag har ju ändå fullt upp med så mycket.
Idag var Julie från klassen med och repade för första gången, det gick sjysst! Jag har ett rätt så tight schema nu, det är kul! Så här mycket "jag har ett liv" har jag kanske aldrig känt förut. Nu finns det ju knappt något som saknas. Jag skulle inte ha tid med fler folk att spela med, jag skulle inte kunna hänga mer med folk här hemma än jag gör, och genom skolan känner jag mig politiskt engagerad också, och engagemang i huset känns helt kul. Sjysst.
Jag gillar verkligen att ha möten
9 september
Vi har haft vårt första kollektivmöte. Jag gillar verkligen att ha möten märker jag, sjysst att styra och ställa lite som mötesunderlättare. Sen har jag repat med Kristiangänget, det kändes väl okej. Att träffa Kristian igen kändes lugnt. Jag mår inte dåligt av det. Jag har inte nån värsta längtan efter att hångla med honom eller så. Men det är härligt att snacka med honom. Jag tror nog vi saknar varann en del.
Håkan är fortsatt skitsöt och trevlig och småbortkommen. Men han funkar verkligen bra i kollektivet. Nu har jag erkänt mig på skoj-förälskad. Det är bara för kul, och lite lustigt ironiskt så där, bara för att det är en sån illa grej, det är därför. Så jag får låtsasragga om jag vill. Men det saknas ingångar. Skulle inte kännas naturligt att hänga på hans rum halva natten eller så... Det riskerar alltid att bli stelt, så man flyr gärna innan. Äsch. Han blir nog en bra kompis så småningom.
Vi har haft vårt första kollektivmöte. Jag gillar verkligen att ha möten märker jag, sjysst att styra och ställa lite som mötesunderlättare. Sen har jag repat med Kristiangänget, det kändes väl okej. Att träffa Kristian igen kändes lugnt. Jag mår inte dåligt av det. Jag har inte nån värsta längtan efter att hångla med honom eller så. Men det är härligt att snacka med honom. Jag tror nog vi saknar varann en del.
Håkan är fortsatt skitsöt och trevlig och småbortkommen. Men han funkar verkligen bra i kollektivet. Nu har jag erkänt mig på skoj-förälskad. Det är bara för kul, och lite lustigt ironiskt så där, bara för att det är en sån illa grej, det är därför. Så jag får låtsasragga om jag vill. Men det saknas ingångar. Skulle inte kännas naturligt att hänga på hans rum halva natten eller så... Det riskerar alltid att bli stelt, så man flyr gärna innan. Äsch. Han blir nog en bra kompis så småningom.
lördag 8 september 2018
"Får jag spana på din gitarr?"
8 september
SUCK, jag tror jag har mer finnar nu än jag haft på flera år. Fulla kinderna. Hur kan det bli så? Självförtroendet jag snackade om igår rasar när jag ser mig i spegeln.
Idag var jag fortfarande jätteless hela förmiddan. Sen lättade det lite. Och när jag snackar med andra känns ju allt lättare - det är alltid efter snack med Emma som jag är less och frustrerad, och hela grejen känns panikjobbig. Men Emma är inte hela huset, alla andra tycker inte som hon, även om hon försöker få det att låta som att alla är skeptiska till storkollektivet.
I skolan blev jag less på att Jane, Rut, Elisabet och Mia fixat matlag själva fast jag var med och snackade om idén från början. Sen flöt väl vårt gruppjobb i alla fall. Så for jag hem för att börja med käket, handla och så. Men hann med att heja på Håkan, och nåt som nog utifrån skulle sett ut som ett patetiskt raggförsök.
"Får jag spana på din gitarr?"
"Visst, men den är inte så bra"
"ser ju ut som min B-gitarr, fast den är nog mycket bättre"
"Får jag kolla på din elgitarr?"
"Javisst!"
Så kollar han in den, och så fortsätter vi där vi var, han med sitt plugg och jag med min kylskåpsinventering. Vad pinsam man är... Men eftersom jag är en sån musiknörd kan nog ett gitarrkollande inte avslöjas som den lilla "ursäkt till kontakt" som det var.
Sen har jag haft bandet här på middag, trevligt, och hängt lite med Karin och Håkan, och lirat lite gitarr och kände mig cool som stack ner i bastun som vanligt och nattspelade. Och hoppades att Håkan skulle tycka jag var lite cool. Jag är helt klart lite begynnande småförälskad, men det behöver inte bli mer än så och då är det nog inte så farligt.
SUCK, jag tror jag har mer finnar nu än jag haft på flera år. Fulla kinderna. Hur kan det bli så? Självförtroendet jag snackade om igår rasar när jag ser mig i spegeln.
Idag var jag fortfarande jätteless hela förmiddan. Sen lättade det lite. Och när jag snackar med andra känns ju allt lättare - det är alltid efter snack med Emma som jag är less och frustrerad, och hela grejen känns panikjobbig. Men Emma är inte hela huset, alla andra tycker inte som hon, även om hon försöker få det att låta som att alla är skeptiska till storkollektivet.
I skolan blev jag less på att Jane, Rut, Elisabet och Mia fixat matlag själva fast jag var med och snackade om idén från början. Sen flöt väl vårt gruppjobb i alla fall. Så for jag hem för att börja med käket, handla och så. Men hann med att heja på Håkan, och nåt som nog utifrån skulle sett ut som ett patetiskt raggförsök.
"Får jag spana på din gitarr?"
"Visst, men den är inte så bra"
"ser ju ut som min B-gitarr, fast den är nog mycket bättre"
"Får jag kolla på din elgitarr?"
"Javisst!"
Så kollar han in den, och så fortsätter vi där vi var, han med sitt plugg och jag med min kylskåpsinventering. Vad pinsam man är... Men eftersom jag är en sån musiknörd kan nog ett gitarrkollande inte avslöjas som den lilla "ursäkt till kontakt" som det var.
Sen har jag haft bandet här på middag, trevligt, och hängt lite med Karin och Håkan, och lirat lite gitarr och kände mig cool som stack ner i bastun som vanligt och nattspelade. Och hoppades att Håkan skulle tycka jag var lite cool. Jag är helt klart lite begynnande småförälskad, men det behöver inte bli mer än så och då är det nog inte så farligt.
Prenumerera på:
Kommentarer (Atom)