Han har träffat en tjej

30 september

Var så trött i morse att jag var helt bedövad. Skolan gick dock rätt lugnt. Sen mötte jag Kristian, vi hängde runt lite och så käkade jag hos honom. Så följde han mig hem, och jag kände på mig att nu var nåt på gång som han ville snacka om, men tänkte väl inte på att det kunde vara nåt illa jobbigt.

Han har träffat en tjej. Och det är väl inte det att jag inte står ut med tanken på honom hånglandes med nån annan även om den inte är så kul. Det är väl det att jag känner mig sviken nu - trodde på nåt dumt sätt att han ville göra slut med mig för att han inte ville ha nån relation överhuvudtaget. Nu känner jag mig som att jag var förbannat otillräcklig, jag har liksom blivit dumpad men retroaktivt.

Ringde min bror, min underbara bror, som har så bra saker att säga, så sen har det känts mer okej. Förstår att det inte är nåt konstigt med att han träffar nån annan, att det inte behöver betyda att JAG var obetydlig. Vad är det jag själv hållit på med senaste veckorna? Jag vill inte ha tillbaka relationen med Kristian, och hellre spelar jag gitarr med honom än ligger och kelar nånstans. Jag ska inte behöva ta det här hårt.

Men nåt som händer är ju att jag får nån drivkraft att själv hoppa in i nåt. Och det är väl dumt om det här ska driva mig till nåt tanklöst. Men faktum kvarstår att jag är väldigt glad över att ha Håkan att tänka och hoppas lite på, och kan få lite bekräftelse där... Men hur mycket jag än vill går det aldrig att skynda på nåt och det är nog bra.