På kvällen började jag i alla fall bli ganska glad

5 oktober

Idag började med värsta morgonångesten som nog inte blev bättre av att brorsan ringde och mådde skitdåligt och jag sa inget bra alls till honom. Sen var det möte - jättesmidigt och bra. Men jag fortsatte att vara sådär deppig, som att jag kör en repeat av hur jag kände alldeles efter att vi bröt. En massa såna där "aldrig mer ska vi sitta och käka vid runda bordet" och annat krafs. En massa vemod.

Gick en promenad och tänkte bara på Kristian hela tiden och stod knappt ut. Men sen på kvällen började jag i alla fall bli ganska glad. Satt och snackade med Emma och Håkan, gjorde lite popcorn, snackade med brorsan som mådde bättre och skaffat en basist till vårt blivande band. Coolt att snart ha tre band. Men nog rätt mycket...

Nu känns det rätt så bra faktiskt. Och när jag mår bra så här blir jag återigen lite småtänd av att snacka med en sött leende Håkan. Men han lägger sig förbannat tidigt. Inget natthäng, inget gitarrande i bastun. Men jag tycker väl om honom ändå.