Tänkte "högst 3 öl ikväll"

 18 oktober

Träffade Alex igår. Kändes oväntat bra först, som att jag nästan längtat lite, men insåg efter vi haft sex att detta bara var kåthet. Sen hade jag råångest och kände mig hyperfalsk. 

Ikväll har jag också haft en del ångest. Var ute med brorsan och Nova och snackade gig, och usch vad jag uppträder påverkat om man ser till handstil och pennföring, vill inte må illa imorgon! Ska jobba natt. Men det är nog lite sent påtänkt tyvärr. Vad skerv jag till Alex då? VA? Jag har raderat ALLA skickade sms. ÅÅÅÅH. Villl ingen bakfylla, minns så väl hur jag satt i morse och tänkte "högst 3 öl ikväll". Det blev ändå 4 x 5 dl och sen en till. Och är jag kär eller okär då? 

För det är ju inte så bra.

 16 oktober

Har varit på syskonhelg i Visby. Henrik har det bra. Nils har det jobbigt, men jag blir också lite less på honom. Han maler på om sin flickvän eller vad de nu har för relation, och det går upp och ner, och han väcker mig mitt i natten med magont, men säger inte ens tack när jag hämtar vatten och telefonkatalog till sjukvårdsupplysningen, och trots att vi sist vi sågs snackade om att jag var deppig och funderar på psykolog frågar han inte en enda gång hur det är med mig nu. Har heller aldrig fått chansen att snacka om mina relationsproblem. 

För det är ju inte så bra. Jag har känt mig irriterad och inte kunnat längta efter Alex, utan i stället malt och funderat på varför jag känner mig så uttråkad, och om det finns nån bot på det eller kanske är kört. Han räcker inte för mig som det funkar just nu. Vet inte vad som skulle hända om jag sa det, om han skulle kunna vilja ändra nånting eller om han bara skulle blir ledsen och less och säga "jag ska kolla efter nåt annat jobb" men inte göra det. Vet inte om det är det som är problemet heller. Vet jag nåt alls? Jo, jag vet väl att: 

Jag vill sova med Alex mer än bara en eller två nätter i veckan.

Jag vill ha en Alex som vill hitta på saker med mig och inte bara vara hemma, eller åka till stan på egen hand. 

Jag blir trött av att få nej, nej, nej på nästan alla initiativ och sällan något tillbaka.

Jag vill känna att även jag är lika viktig som jobb, sova, ta det lugnt själv, köpa saker på stan...

jag vill höra Alex säga "jag behöver träffa dig nu" eller "jag behöver hänga med dig i helgen".

Och jag vill inte att det ska vara kört. Jag vill att han ska ändra mina tankebanor, göra nåt så att jag känner för honom som jag brukar, att jag betyder nåt så jag kan låta honom betyda. 

Så tråkiga saker han prioriterar

 11 oktober

Filip sa att Alex inte sovit nånting alls i natt. Hade jag varit där hade han säkert sovit bättre. Vet inte vad jag känner just nu, riktigt. Jag är lite less på hur relationen funkar, även om det väl känns ganska bra när vi väl ses. Men det är alltid hans andra behov, sömn, jobb, fixa i stan... Kanske är det just för att det är så tråkiga saker han prioriterar före mig som jag blir less på det. 

Kan ju inte vara kul att ha sömnstörningar förstås. Men han är så nitisk med de där måstena hela tiden. Men mig måste han aldrig. 

Ändå blir jag skiträdd av att tänka att vi kanske håller på att glida ifrån varann. Men jag vet inte om det bara är hos mig den känslan ligger. 

"Måste vi göra det imorgon?"

 10 oktober

Jag har världens tråkigaste pojkvän. Så känns det ju ibland. 

"Ska du vara med och se på film?"
"Nej, det blir för sent".
"Ska vi gå på bio imorgon då?"
"måste vi göra det imorgon?"
"Nja, jag ska ju bort sen... vad ska du göra imorgon då?"
"Inget. Det kom bara lite snabbt på".

Och att vi aldrig sover ihop på helgerna. Jag behöver få somna med hans andetag intill lite oftare. Annars hade vi en trevlig eftermiddag/kväll. Thaibuffé, lite häng på stan, köpte varsitt seriealbum som vi åkte hem och läste på hans säng. Hade lite sex. Tog ej kål på min kåthet alls. Orgasm är verkligen inte samma som ett kåthetsklimax. För killar verkar det ju vara det. Jag kan lätt få orgasm utan att vara kåt, och är jag kåt när jag får det är jag ofta lika kåt efteråt. 

Har träffat hästar hos Liz idag. Känns lovande. Jag har helt klart gnistan tillbaka, om än lite vacklande, och jag tror inte riktigt på det. Men jag vill ligga i Alex säng i stället. 

Själen säger "var osocial och stäng in dig".

 2 oktober

Helgen blev okej. Festen hos Myrra och Sara var kul! Anna är så rolig också, hon har skrivit brev till Per om att hon är lite intresserad... Han skulle svara på brevet, men skickade ett intresserat sms. Anna var helt till sig och skräckslagen och vågade bara gå till festen om jag gick till Per i ett fejkärende att låna tippex och fråga om han skulle ner på festen. Igår när hon skulle våga sig ut ur lägenheten fick jag vara sköld också. Så gulligt och roligt, och jag blir helt pirrig själv. Tänk om det kunde bli nåt, de är så värda det. 

Har jobbat idag, bara 9 timmar, allt gick bra, dock ont i hjärtat. Ikväll fick jag nån ångestsläng men det kändes på nåt underligt sätt nästan skönt att stänga in sig och ångesta lite i stället för att snacka med tjejerna. Kanske är det trots allt nåt sunt med att jag mår så här dåligt? Själen säger "var osocial och stäng in dig" och "sluta jobba mer än det som känns tryggt och lugnt". 

Jag hittar bitar för bitar, rätt vad det är fattar jag väl hur det är jag ska må bra på för sätt. 

Gråten ligger en tredjedels väg upp

 28 september

Skumt hur jag är nu. Är ganska pigg och vaken, gör saker, och inget känns speciellt oöverstigligt. Men hela tiden är det en ångestklump där. Märks mest när jag är sysslolös, då är den så stor att gråten ligger en tredjedels väg upp. Det är inte bra, och jag kan inte längre se en välmående mig framför mig, ser inte hur det ska gå till.

Ska lägga tio av de 40000 på ny dator, och snack med någon. Det tycker brorsan. Han har nog rätt. 

Jobbade hos en ny tant idag som jag gillar. Sen snackade jag med Rut här hemma. Och Hagabionfikade med Elsa, supertrevligt, hoppas hon inte tyckte det var jobbigt att jag öppnade upp mig så bara. Alex tycker också det är längesen vi sågs. Vi ska afterworka imorgon. Det blir ju sjysst i alla fall.

Kreativ i dåligtmåendet

 26 september

Var mest hemma. Ångest idag med. En rörmokare var här.

Kändes bättre på kvällen. Såg på Nilecity, hängde för kort med Alex, ritade typ två seriesidor. Det är nåt speciellt med den där tiden när de andra börjar lägga sig, att dra på sig lurarna och börja rita. Är verkligen igång. Är väl bra att man kan vara kreativ i dåligtmåendet. Men det är väl lite så, är man för glad har man inte ro till nånting annat än kanske lira covers man kan sjunga högt till. 

Jag kan inte sova hos Alex om jag ska serieteckna. Men jag är samtidigt lite ledsen över att vi sover ihop så sällan nu. Och det är väl rätt längesen nu som jag kände mig sådär superkär? Vill komma nära igen. 

Det borde släppt.

 25 september

Idag borde vara en sån bra dag. Kom upp i rätt okej tid, långpromenad, till sist fixat teleräkningen efter typ ett år (folk är skyldiga mig 1700 kr), gjorde husprylar, hade möte, såg Dark water med isländsk text, och hade sen fortfarande energi till att rita serier, en ruta i taget per projekt, och lyssna på bra musik. Och Lucia har ringt, det blir visst inte så jobbiga dagar hos Alrik nästa vecka. Helgen har känts okej också. Det borde släppt... 

Men jag går och lägger mig med ångest och gråter. Hamnar i ond cirkel med panik över VARFÖR LÄTTAR DET ALDRIG NÄR DET BORDE?

Inget av det jag alltid brukar må bra av funkar tydligen längre. 

Åh hej igen ångest.

 21 september

Hade ett bra rep igår, sen ett bra snack med psykologbrorsan och några trevliga syskonöl. Så igår kväll kändes lättat och bra. Men idag var det "Åh hej igen ångest", såklart. Lite bakis också. Segade hela dagen, plockade lite på rummet. Sen ville Rut jättegärna slöhänga och se på film. Jag gick till Alex för att hämta Tårtan, blev skitkåt och fixade det innan jag gick ner igen. Rut tyckte inte Tårtan var så kul, och lämnade. 

Jag fick oföretagsamhetsångest som jag tänkte bota genom att gå till Alex, men det är ju inte så smart, blev bara värre. Det är ungefär lika smart som att fastna i ett meningslöst internetande eller tv när man vet vad man skulle må bättre av att få gjort. Surt när jag inte ens pallar att ha sex för att jag inte kan fokusera på det. Har varit så lite då och då nu. 

Och jag vill inte hålla på och älta så här inför Alex, måste försöka lägga ner. Kunna EN gång säga när han bekymrat frågar hur det är att "joviist, det är skitbra och jag älskar att hänga med dig" Men det är aldrig bra.

Jag vill inte bli inblandad

 18 september

Åh vad jag ville typ börja jobba på fabrik eller med telefonintervjuer när jag gick hem från personlig-assistent-jobbet idag. Alrik började babbla om sin relation och visade nåt han skrivit om allt som är problematiskt i familjen. Jag vill inte bli inblandad, och jag vill definitivt inte veta att de har ett dåligt sexliv... jag SKA inte veta sånt! Borde förstås protestera, men väljer att vara lugn och låtsas som allt är i sin ordning, enklast så... Hatar ibland att jag är en sån sväljare. 

Alex är sjuk, men vi hade sjyssta kyssar ändå. 

Så länge jag hetsar efter att bli kreativ och leva ideallivet

 17 september

Att Alex står ut med mig, jag är så gnällig och instabil, och kan aldrig spänna av och gilla läget. Nu var vi hos mamma, och min låghet förstörde nog en del, precis som när vi var i Småland. 

Igår kväll kändes det lite bättre. Jag har börjat tänka lite, fått en ny idé. Kanske är grejen den att mina behov har ändrats rätt mycket utan att jag hängt med? Jag kanske vill åt ett håll men får för mig att jag ska pusha åt ett annat, för att jag missförstår och tolkar behovsförändringen som negativ, som en destruktiv apati när det egentligen är ett nytt lugn det handlar om. 

Ska ta en funderare på vad jag vill just nu, vad som är viktiga saker jag längtar efter. Mest längtar jag ju efter att må bra. På nåt sätt ska det ordna sig. Men så länge jag hetsar efter bli kreativ och leva ideallivet går det inte att uppskatta de små meningslösa stunderna jag saknar att jag inte uppskattar. 

Högerblocket vann med 1%. 

Hörde så illa vad han sa

 2 september

Vaknade så sakteliga hos Alex. Vi gosade lite. Sen gick jag ner till mig, och for sen iväg för ölköp. Kalle kom ikväll på förfest, men var mest jag och Alex som lagade käk och festade, Kalle snackade telefon med tjejen som har så svårt att släppa honom så kalle också blir jätteledsen. Men så småningom var den grejen lugnare. Vi körde en ny grej på karaoken, musikallåtar där vi körde tre skärmar var. Jag och Kalle for till Populär. Julie var där, men stannade ej länge. Lars var där. Vi hejade, pratade lite, men sen var han väldigt upptagen, så snackade med den där andra killen om hur det går med deras band. Men varför besviken över detta? Nä, det är jag ju inte. 

När förbandet spelade kom nån kille och snackade med mig fast jag hörde så illa vad han sa. Typ "Du är söt, men ------ kan skrämma bort folk ------- nåt att tänka på i framtiden". Han gav upp efter tusen "va?", men sen funderade jag en massa på vad han menade. När jag senare frågade honom utanför blånekade han att ha snackat med mig. 

Provridit en ardenner

 31 augusti

Jobbig dag. Väntade på att assistansbolagschefen skulle ringa. Vill inga fler 80-timmarspass. Hon sa typ "då får ni väl åka två assistenter då" och lät som att det där fixar vi. Ju mer jag tänker på det desto sjysstare känns det. Att jobba i kortare pass, kunna ta promenader i det vackra området, eller stänga in sig och vara ifred några timmar. Hoppas bara Alrik fattar. Det måste han väl göra. 

Jag har provridit en ardenner idag, hon var underbar. Hade bara folket verkat mer okej hade jag velat fortsätta, nu fick jag okej vibbar av ägaren men väldigt dåliga av hennes bästa kompis som också har häst där. Ej totalbestämt mig men det lutar åt nej eftersom jag har sån beslutsångest. Fast det hade jag väl med goa Sindri också. 

Har i alla fall fått sova med Alex varannan dag denna vecka. Så mysigt. Han är så go. 

Andas ut ångesten på en grusväg i mörkret

 27 augusti

Alex följde inte med till Djupsåsfestivalen, och vi hade ett sånt där jobbigt snack om ifall han verkligen mådde fysiskt dåligt på riktigt... Jag tyckte ju det kändes så väntat att han skulle banga. Han blev less och sa att det här var väl inte en sån pojkvänssommar som jag velat ha... Var det här sista chansen? Nä. Det var det ju inte såklart. Men det är skönt att han lyssnar på mig, inte säger "skitsamma" utan vill ställa tillrätta, och lova förändring. Ibland känns det dock jobbigt att jag typ "kräver" och ger honom dåligt samvete. 

Festivalen blev sådär. Okej förstakväll, bra andradag (badade i en å med Edmunds syster och hennes kompis), men fruktansvärd andrakväll med ångest så jag ville krypa ur skinnet. De andra testade svamp, jag gick själv och försökte andas ut ångesten på en grusväg i mörkret och lade mig sen tidigt. Idag for vi hem. Fortfarande lite låg. 

Träffade Alex som gav mig chokladbollar, varit skitdeppig i helgen. Han sa att han tyckte om mig så mycket, nästan läskigt mycket, och kramade mig hårt med tårar i ögonen. Sen ville han ändå vara själv i flera timmar. Kom ner till mig en stund, vi skrattade lite åt spindelnät-tomter, sen ville han gå upp och sova. Själv. Och han var jättedeppig och ledsen när vi kramades hejdå i hallen. 

Jag vet ju att man kan funka olika, ändå har jag så svårt att tro på vad jag betyder när han vill vara själv så mycket. Jag får inte det att gå ihop med känslan hur han faktiskt behöver mig och är rädd och sårbar och inte vill förlora mig. Men jag känner ju emellanåt verkligen också att han släppt taget och vågar vara kär. 

Jag vill ju sova med honom alltid

 24 augusti

Jag har jobbat hela långa dagen och det har varit extremlugnt. Kul att jobba med Arvid, vi snackade hela kvällen och hade supertrevligt. Nästan lite för stunden kär i honom kände jag mig ikväll. 

Jag är lite sur på Alex verkar det som, för att han inte velat sova med mig på fyra nätter. Jag vill ju sova med honom alltid utom i undantagsfall egentligen. Men så får jag också alltid ligga kvar när han sticker tidigt till jobbet. 

Kalle och Jennifer ska sluta träffas berättade han för mig nu. Hade det lite på känn. Det är han som avstyr. Att han aldrig får till det, det är lite märkligt. 

Den här itutade definitionen på sex

 21 augusti

Blev lite ledsen när jag gick hem från Alex. Blev utelåst dessutom och Malin och Rut blev rädda när jag knackade och vågade inte öppna. Ledsenheten hade väl mixad orsak. Han ville sova själv ikväll med, även om jag fick sova med honom om jag gärna ville, fast det ville jag inte. Kände mig ändå lite bortkörd. 

Så jag var less över hur helvetes svårt det ska vara det här med att ha ett lyckat sexliv. Egentligen funkar det ju bra. Vi njuter båda, får garanterat orgasm varje gång, ibland får jag det 2 ggr till och med. Hur många tjejer får alltid orgasm? Vi har stort kelbehov och ganska stor sexlust. Gör det i princip varje dag som vi ses. Så det är inget fel.

Det är bara den här itutade definitionen på sex som gör att det känns som att det inte helt räknas. För vi knullar ju så sällan. Och när vi gör det kan man knappast säga att det funkar bra. Han kämpar för att inte komma för snabbt, jag kämpar för att bibehålla gnistan innan det börjar skava. Skönt ibland, men aldrig länge. Men hur fel jag än vet att det är ser jag det ändå som det fulländade sexet, det vi nån gång borde få att funka, för att han inte ska tröttna på mig, för att han inte ska tänka på hur mycket bättre det (kanske) var med hans ex. 

Och jag ligger där med en kondom i fickan och vi är jättetända och allt känns super, och så tänker jag jag tanken "NU kanske jag kommer vilja ha samlag och får orgasm då, om han bara smeker mig lite till"... Och så är den sjyssta stunden över, i och med den tanken, jag tänder av för att jag börjar pressa mig själv. Så blir jag sur på honom för att han smeker fel, för att han inte kan läsa tankar, för att det enda som finns kvar är att spänna sig tills en mekanisk orgasm är uppjobbad, och jag tänker "Vilket tråkigt sex". Helvete! 

Om hela detta kollektiv byts ut

 20 augusti

Ojoj, har inte snackat eller träffat Alex sen igår eftermiddag. Han ringde inte heller, ovanligt. Har mest ägnat mig åt väggar idag. Jag och Max rev ner skiten i hallen. Sen ikväll såg jag på film med Kalle, som håller på och packar sig iväg nu. Trist. Men det blir inte så dramatiskt ändå, det är inte vi på samma sätt som det var förut (innan jag skaffade pojkvän, usch). Men vi har haft otroligt mycket sjyssta stunder ihop, så visst är det vemodigt att det nog aldrig kommer tillbaks. 

Har börjat känna nu att om hela detta kollektiv byts ut nästa sommar/höst då orkar nog jag inte mer sen. Mindre lägenhet, bo ihop med 2-3 pers vore kanske inte helt dumt. Hellre än att välja in en massa 20åriga alternativfolk som vill bo i ett halvår innan de reser till Indien...

Jag börjar bli gammal tror jag. Det här med att jag får alltmer avsmak för en subkultur jag tidigare tagit så för given att vara en del av... Det här att Urkult aldrig var nåt alternativ trots att flera av mina bra vänner for dit i en rolig minibuss, nåt jag väl borde ha älskat att hänga på? 

Jag hade aldrig velat gå en Färnebokurs nu. Det gäng jag älskade att vara i, Jane, Rut, Mia, Lena... Numera känner jag mig lite utanför men på något till största delen självvalt sätt som jag inte mår dåligt över. 

Problemet är väl att jag inte har så mycket annat. Jag har Alex, jag har mina band, men i brorsans sfär känner jag inte att jag passar in för det är lite för hippt. Jag hade Kalle. En trogen trygghet på klubbar och sammankomster så jag slapp vara bortkommen, utan honom hade nån av de senaste releasefesterna  knappast funkat behagligt. 

Men jag har också Anna. Och andra i huset. Sitter inte i sjön. Är bara lite fundersam över mina vändningar. 

Köpte gamla skivor på Kviberg

 19 augusti

Hängt med Alex rätt mycket idag. Vi köpta gamla skivor på Kviberg, mycket var inte riktigt så konstigt och dåligt som vi hoppades, men Björn Ander och Pierre var ganska underhållande. Hade för lite pengar med.

Lyssnade på skivorna, såg på Kalla fötter, och lagade käk. Sen var det kväll. Vi målade om halva hallen. Jag sover så sällan själv nu, en vecka sen sist. 

Sjukt att de där orden ska vara så laddade

 17 augusti

Avnjuter placeboeffekten av att ha urinvägsinfektionsmedicin hemma. Igår var jag dödssjuk, men nu mår jag bra utan att ha påbörjat kuren ens. Igår var jag bara hemma och spelade dataspel och såg på film. Idag har jag varit på vårdcentralen, och sen snackat kollektivinflytt. Bajs. Vi missade Kajsa, var för sega där. Surt. 

Hm, en anledning till att jag ändå VILL att Alex ska vilja flytta ihop med mig är nog att jag skulle vilja ha ett alternativ ifall jag trots allt skulle vilja lämna detta nån gång. Om jag skulle lessna på flyttar, ansvar inför huset och sånt. Men det är ju egoistiskt tänkt att vilja ha en öppen dörr konstant på obestämd framtid. Nu har jag det inte. Ingen av oss vill flytta ihop. Men att vi ens snackar om det tyder ju i alla fall på lite seriositet. 

Igår var jag lite hos Alex och gosade av mig. Har varit sjukt gossjuk ett par dagar nu, känner hur underbart det är att ha honom i närheten, hur jag skulle vilja att han smög upp i dörren NU. I alla fall, jag sa "Jag tycker om dig MYCKET". Han borrade huvet i kudden, sa att han blir alldeles pirrig när jag säger så, förmodligen för att han tycker lika, sa han. En stund senare fånsjöng vi till smöriga kärlekslåtar, som i förbigående hörde jag honom säga "jag hoppar att sjunga det där" vid en I love you-fras. 

Hm. Sjukt att de där orden ska vara så laddade. Jag har sagt dom för mig själv sen flera månader tillbaka. Men vågar inte högt. Tror i och för sig att jag sjöng det nån gång när jag var full och han kom med mat åt mig, men det räknas ju knappast. Även om jag skulle vilja säga det känns det onödigt. Jag vet ju redan hur han känner, vad han pallar sätta ord på är en annan grej, och är faktiskt inte mer än ord. Och det är fullt möjligt att han inte skulle palla. Och det skulle trycka ner stämningen och förstöra. Eller så har jag fel. Kanske vågar inte han heller, medveten om att även jag har barriärer. 

Jag känner mig älskad, det är ju huvudsaken. 

"...om vi bodde ihop?"

 12 augusti

JÄVLA urinvägsinfektion!

Annars en helt okej dag. vaknade hos Alex med viss magångest, gick ner till mig och snackade med Max, hans brorsa Anders och flickvän Sara om olika rovdjur. Sen snackade jag väl lite med Malin när hon kom hem... Och så blev det en bra kväll, lustfylld och kreativ med serier, musiklyssning och gitarrspel (men jag fattar inte längre hur man gör låtar). 

Har känts lite fel med Alex. Lite ivägglidet från det intima som var för ett par dagar sen. Blev less på mig igår att jag ska vara så rädd om mitt skinn att jag överdriver. Han frågade helt plötsligt "Hur tror du det skulle funka om vi bodde ihop?", och jag blev tyst, och sa "jag vet inte" och drog upp lite negativa grejer med det. Då sa han att han kände som mig. Då drog jag upp ännu mer negativa grejer och "jag har inget att tjäna på det", och "VARFÖR flyttar folk ihop egentligen" och han sa att han bara tagit upp det för att kolla om vi var på samma våglängd. 

Egentligen ville jag också säga att det kanske skulle vara skitmysigt att flytta ihop med honom nån gång. Men sånt vågar jag inte säga. Undrar ändå lite stilla om inte han också skinnräddar sig genom att vara mer negativ än han är? Varför ställde han frågan sådär rakt upp och ner? 

Jag vill inte flytta ihop med honom just nu. Inte inom en snar framtid heller. Men jag vill tänka att det skulle kunna hända, och jag vill att han ska vilja, jag vill vara den mest tveksamma. 

Vi sågs lite ikväll i alla fall, jag hade fått ett dataspel med ridning från Kviberg, vi körde gamla lp:s och han var gosig och nära igen. 

Känner mig väldigt behövd

 6 augusti

Vaknade hos Alex och tyckte mycket mer om honom än när jag somnade (han hade druckit massa vin med sin kompis Christina, så han luktade alkohol och var mindre lyhörd när vi hade sex och så... Jag var lite sur. Kanske lite svartsjuk också, men det är ju bara fånigt.)

Jag och Tuva-Li for till Asperö och badade, solade, snackade, och tog en promenad till ett coolt utsiktsberg. Ikväll har jag packat, fixat med inflyttarmail, spelat mitt egengjorda avelshingstsupertrumf med Alex, och sen lånade han min dator för att kolla lite bostad, utbildningar och sånt där, medan jag låg och läste. Sen gosade vi lite och Alex grät lite för att det är så jobbigt med allt det där "vad? hur? var?" för honom. Vi sa hejdå, och han pallade knappt släppa mig. 

Jag känner mig väldigt behövd. Det är skitjobbigt att Alex är ledsen men det känns bra att han vågar vara det med mig, så som jag med honom. Att klamra sig fast vid varann är inte så farligt. Vad jag tycker om honom just nu, och längtar.  

"När jag varit med andra personer..."

 4 augusti

Det blev så dumt ikväll. Vi kom hem från Alex föräldrar, lagade käk och såg Eternal Sunshine, var allmänt gulliga och gosiga och inte alls trötta på varann. Alex som ligger och ler, och jag frågar vad det är. "Jag bara tittar på dig. Jag blir så glad" säger han, och gömmer generat huvet i kudden. Så långt är allt sött, men när jag i vanlig ordning leker med hans öra (som jag kommit på hur kul det är pga hans starka reaktioner) och frågar lite hur det känns, säger han "När jag varit med andra personer som också är känsliga på det sättet kan man liksom trigga varann på ett annat sätt. Det blir en annan känsla när man vet hur det är, som du inte har". 

Han menade att jag ska ta det lugnare, men säger det på ett sätt som tvingar in i mig bilder på han och hans ex som har nåt gemensamt som jag står utanför, som jag inte fattar mig på och klarar av, men han har låtit mig tro det och hålla på. Typ som "Jag har fejkat alla mina orgasmer med dig" (fast kanske inte riktigt så hårt). 

Jag blev ledsen. Inget var det minsta roligt längre, och all annan ångest kom också upp till ytan så att jag måste gråta lite. Han förstod att det han sagt var tanklöst sårande, och grät en tår han också. Vi gick en promenad i skogen. Alex var ledsen, vi snackade inte så mycket, och sen sov vi isär (det var bestämt sen innan). Jag har känt mig rätt lugn, blev inte avgrundsjobbigt att inte ha honom nära mig som jag trodde. 

Det är nog ingen fara. Jag vet ju inte hur nästa gång vi ska ha sex kommer funka dock. Känns bra att han tar mig på allvar i alla fall. Vår relation känns fortfarande som att den djupnar, att känslorna blir starkare och starkare, inte tvärtom

Lirade lite idag också förstås

 21 juli

Min grabbigaste kusin Bruno har precis blivit råsminkad av Josefin och Ellen för att väcka Valborg och hämnas på bananen han fick när hon var full en gång. Annars idag har vi varit i Linköping lite, jag försökte ringa kalasbjudningar, blev tvungen snacka 10 minuter minst med alla. 

Blir nog inte många på kalaset, gör inget, jag har blivit så otroligt lugn med det där, den där "ha många kompisar"-pressen. Längtar nu mest efter vardag, tid att pyssla för mig själv. Lirade lite idag också förstås, breaking the law, Smells lika teen spirit, Hurt, Old Man... 

Längtar sjukt mycket efter Alex. Skratta ihop med honom, ha hans huvud i mitt knä. Snart så. 

Släkthäng i gruvbyn

 20 juli

Är på släkthäng i gruvbyn. Det är trevligt. Igår var jag mest på vuxensidan, satt och babblade och drack en massa vin, sen lirade vi lite tre på natten, det gick dåligt. Jag kände mig för full när jag lade mig och mådde väl inte helprima idag, ingen större fara dock. Morgondopp i gölen.

Ikväll har jag varit mest på ungdomssidan, snackat med dem i "baren", inte druckit så mycket. Spelat kort, gått på spökpromenad till läskiga gruvschaktet. Ett stort djur prasslade i skogen.

Vi lirade ikväll också inför barbesökarna. Jag fick Ellen att lira bas på Hurt, kändes bra. Så sjukt många musiker bland männen, typ alla, men bara jag som tjej. Körde nån egen låt och gamla Afghan Whigs-favvisen var rolig.

Slö dag

 5 juli

Claes har sovit och sovit... En väldigt slö dag alltså. Köpte pizza på min rast och hängde på gården med Alex. Får sovmorgon imorgon inför helgpasset och slipper packa iväg oss till landet, tar bussen dit. Skönt! Är mycket bättre till mods än senast. 

Att jag glömmer mig själv

 4 juli

Jag har köpt ritblock, jordgubbar, och hämtat gitarr. Badat med Anine. Sett en dansk film. Fått nytt golv. Träffat Alex i 5 sekunder. En rätt ok dag. Inte mycket jobbångest, och börjar få ordning på semesterveckorna med. Har hängt en del med Alex i helgen, har känts bra.

En grej kändes lite knepigt i söndags. Jag gick upp till honom helt inriktad på att ha sex, vi hånglade i köket, och han smekte mig till en grym orgasm, men när det var hans tur att få nåt hade han ingen lust. Det blev rätt knepigt för mig att inse att han inte varit vidare sugen på sex överhuvudtaget, men ändå gärna lät mig. Kändes liksom fel. Men jag tog upp det lite senare, och han tyckte ju inte det var nåt konstigt alls. Och så är det väl. Jag glömmer att det är skillnad, han har inte min historia, han är inte en tjej som är inkörd i att känna press från killar som vill mer, och måste kämpa för att inte vara dum mot sig själv och göra mer än  hon har lust med. 

Jag vet ju vad som kan hända, halvåret när jag inte ens kunde tänka på sex... och jag vet hur lätt det är, hur det fortfarande händer i mindre skala, att jag glömmer mig själv för nån annans skull. Låter det gå för honom fast det redan börjat skava lite. Ligger och väntar på att kåtheten ska komma till mig fast jag kanske hellre struntat i det. Kämpar för att få en orgasm jag vet blir tråkig för att jag egentligen tänt av, så han inte blir besviken och känner sig dålig. Ja, det händer fortfarande. Det är för jäkligt, men så sjukt svårt att motverka. 

Hur jag ska prioritera

 30 juni

Tvådagarspass hos Claes. SÅ farligt är det väl inte egentligen men jag längtar efter semester. Samtidigt som det nog stressar mig, hur jag ska prioritera, med släkthäng, hemmafest, Alex, och att jag inte vill hänga med på Urkult med alla andra. 

Huvudsaken är att jag får sjysst tid med Alex i alla fall. Behövs. Längtar efter att ha en lugn Alex som inte tänker på jobb, och som vill vara med mig. Hoppas han får nytt jobb. Han pratar mycket om det själv, att hans jobb går ut över tid med mig och att han hatar det. 

Tyckte jag var jättevärd alla öl

 29 juni

Nä, jag var inte så full som det ser ut, men full i alla fall, och jag tyckte jag var jättevärd alla öl efter min arbetsdag. Idag har jag försökt få bättre lön, och sen har jag gått i musikaffärer och supportat Kalle med att köpa gitarr. Ganska kul. Vi lagade käk sen, och jag träffade Alex en sväng. Jobbångest. TVÅ dagar!!!

Popklubb på Rio Rio

 28 juni

Jobbat hos Claes igen, som småbajsar i blöjan hela tiden och aldrig orkar vara uppe fast sjuksköterskan tvingar en att tvinga upp honom. På rasten åt jag lite matlåda hos Alex och kelade lite (Per kom i rättan tid). 

Efter jobbslutet var det popklubb på Rio Rio, drog in med Kalle och träffade Julie m.fl. Blev mer Arvikapeppad. Fick hicka. BLÄ. Käkade nattkäk med Kalle. Vi ska ha naturfylleri nåt tag, arrangerat alltså. Jag tycker om Kalle. Jättemycket. 

Vad skum den är den här fyllegrejen när allt man ser går neråt-neråt-neråt... Men jag är väl inte skitfull heller. Blir nog bakfull imorgon men det är värt det att hålla kvar vänskaper. 

Halvsegt sex idag och har kanske varit på sistone

 25 juni

Ok hemmavistelse. Fotboll. De har åkt ur nu. Henrik skickade typ 10 sms under matchen när jag satt på tåget (1 klass, det var billigare än 2 klass). Midsommar hos mamma, i stugan. Cyklade till Åsa också, efter ölprovning med ev.bög-Birger med litet huvud. Åsa och Stig pratade mycket och frågade lite. Jag cyklade hem på natten, besökte en öde strand och tappade bort cykeln men återfann den. 

Idag har jag vaknat hos Alex. Vi hade sex, åt frukost, såg på 80-tals musikvideos, hade sex igen och sen var det ju sen eftermiddag. Fastän jag kom tre gånger var det lite halvsegt sex idag och har kanske varit på sistone. Jag tänder så pass att jag vill men blir inte skönt dödskåt. Och nu har vi ju ändå inte setts på en vecka så man borde väl vara mer på g. Så stört att jag också tänker "hoppas jag blir så pass kåt att jag vill ha knullsex den här gången så han får lite omväxling". 

Har grejat med serier, ska strax påbörja projektet dagboksrandom. Blev sömnlöst tänd på den idén.

Konstigt fysiskt symptom nu igen, ont långt ner i örat och när jag sväljer, på ena sidan. 

Barriären lossnar ännu mer

 8 juni

Har varit väldigt upp och ner nu, grät en del i början av veckan och tänkte att nu har jag drabbats av depression på riktigt. Men det verkar rätt lugnt nu. Idag kunde jag njuta en del av förmiddagslångpromenad med Anna, hästrundan. Otroligt fint ute. Jobbade hos Alrik 6 timmar och det kändes bra och var nog väldigt bra för mig, softar ju ner anspänningen inför nästa långpass. 

Har börjat göra serier igen. Och är så HELVETISKT KÄR. Igår kändes det nästan fnissigt att ses, på ett sånt där fånförälskat sätt. Barriären lossnar ännu mer, och det är så läskigt och skönt på samma gång. Han tycker så mycket om mig också. Det känns, syns, och han säger det hela tiden. Men det krävs fortfarande mer övertygelse än ifall vår relation haft en bra start, förstås. Just ny trygg dock. Aldrig känts så här bra förut med nån som det gör med Alex just nu. 

Spelning på en disputationsfest

 2 juni

Vaknade hos sjukledig Alex. Vi stod emot sex innan frukost. Ingen effektiviserande handling direkt. Åt frukost. Hade sex. Det var sjysst, fast efteråt mådde jag illa och blev ledsen över vad det är för jävla illamående jag aldrig blir kvitt och vad det förstör när allt är så bra egentligen, och att jag aldrig kan få slappna av och låta allt kännas bra? 

För det är ju egentligen så bra med Alex och mig nu. Har helt klart kommit in i nån tredje fas eller vad det är. Nåt tönteri där det är svårt att slita sig från varann och omöjligt att inte fåna sig och säga saker i stil med "Vad söt höger näsborre du har". Det är rätt härligt.

Vi hade spelning ikväll på en disputationsfest för en en doktorsavhandling om snäckskals grundämnen som avslöjar forntida väderleksskiftningar. Trevlig fest. Okej gratis mat och vin. Bra spelning. En tant snörpte på mun när vi körde "Slicka mig ren"-covern. 

Gick till Rumpan Bar. Julie fick ragg. Eira också, men nappade inte. Jag åkte med samma vagn som honom, han var lite söt, men ganska dum i huvet. "Men är det så kul att bli spelad på p3 då? Bästa musiken körs ju ändå på NRJ och Rix." Jag tänkte löst att jag skulle kunna hångla med honom i tre sekunder på skoj om ingen jag kände var i närheten, fast det blev förstås inte... Har jag alltså så lätt till att vara otrogen vid tillfälle? Fy. Jag är kär i Alex nu, och det är skönt, skönt.  

Kattvaktshelgen

 29 maj

Kattvaktshelgen kunde ha blivit underbar, nu blev det bara det till hälften eftersom jag blev tvärsjuk, förkyld, feber, och ett sjukt jobbigt illamående som jag inte förstår mig på.

Hade fest i onsdags. Inga av de vanliga frustrationerna (borde ha pratat mer med den, dansat mer, sjungit mer, inte druckit så jag fick minneslucka o.s.v.), utan det var helt okej allting... Ändå inte lika kul som alla frustrerade fester varit. Inte sådär underbart att få pussa på nån ibland heller. Tänkte nästan att jag lessnat lite. Därför var det bra att vi åkte iväg nu, för nu känner jag mig kär igen. 

Fredagen var skitbra. Vi gick runt och kollade in byn, hade sex i en klätterställning, bakade pizza, såg på film, och badade. Katten var rolig, lyckades få upp dörren för att vara med när vi badade. 

Sen blev lördan och söndan alltså i sjukdomens tecken, men Alex har varit skitgo. Klängig och valpig som bara den, och jag gillar det. Kändes också som att vi hade roligare än vi har när vi hänger hemma. Men det kanske inte är så konstigt. I alla fall kände jag så tydligt hur mycket han uppskattar att vara med mig. Ett snäpp ytterligare än vad jag känt innan. Och så kommer de där söta fega uttalandena på engelska "I love being here with you...".  

Men när det tar slut, då är det nog bekvämare

 22 maj

Blä, fysiska symptom har jag ju jämt! Påbörjat pillerkur mot urinvägarna nu, och har ont i hjärtat också. 

Brorsan är hos mig nu. Han kom hit igår, väldigt ledsen, för Johanna har gjort slut. Väldigt tråkigt och synd. Men han kommer att kunna ta det okej. Igår var han dock otroligt knäckt, känns bra att jag kunde finnas till. 

Jag gick upp till Alex en sväng och berättade. Kändes som att vi klamrade oss fast vid varann extra hårt, och att ingen ville tänka på att nån gång tar det ju slut för oss med. 

Jag har alltid avundats brorsans relationer, att gå in i varandra så pass mycket och nära... Men när det tar slut, då är det nog bekvämare att ha haft en sån här inte helt lössläppt relation. Jag skulle aldrig säga att jag inte klarar mig utan Alex. Känns tryggt. Men även tråkigt. Känns i alla fall väldig bra att inte behöva vara utan honom, och att snart få hänga ostört i fyra dagar. Se på film, äta, och ha sex, precis som vi gör här hemma i och för sig, men utan nåt "borde gå upp", "borde fixa lite med det där", "borde kolla om de andra tänkt hitta på nåt nu". Underbart!

Kanske är han inte kär nu heller

 20 maj

Jag fick mens. Vi hade sjysst oskyddad sex när jag kom hem från jobb på kvällen, men nästa dag mådde Alex dåligt över det. Jag fattar inte vad han är rädd för. Han vet att man inte blir gravid vid förstadagsmens. Han vet att jag är testad för klamydia och gonorré. Han verkar inte rädd att smitta mig med nåt. Är han rädd för hiv då? Jag vågar inte fråga, men blev rätt illa till mods. Måste testa mig nu!

Har annars varit mysigt att hänga som vanligt. Kanske börjar jag så smått slappna av äntligen i mitt liv överlag. Alex vill åka med mig och vara kattvakt hos mamma över kristi himmelfärd. Ser mycket fram emot den helgen. Så jo... jag är nog kär. Även om jag får komplex, eller inte komplex, men lite avundsjuka när jag läser en seriebok som heter "Clumsy", där varje serieruta utstrålar hur kär tecknaren är i sin flickvän. 

Det är så skönt att vara dödskär. Jag är inte dödskär. Alex är trygg, mjuk och go, jag älskar att somna och vakna bredvid honom, och att samförstått skratta åt saker. Men ändå... Håller jag tillbaka? Kan det fortfarande vara så att jag inte litar på vad han känner, trots att han är så tydlig nu? Jag skulle inte bli skitförvånad nu om Alex tog upp ifall vi ska flytta ihop nåt tag framöver. Han vill vara ett par med mig, det tvivlar jag inte på. 

Men han har haft flickvänner förut, och efter dessa har han ändå sagt "Jag har aldrig varit kär". Det gnager i mig. Kanske är han inte kär nu heller. Varför ska då jag förnedra mig genom att vara det? Är nog ganska mycket där skon klämmer. 

Men JAG då? Var jag kär i min första pojkvän? Killen i Clumsy är exakt som Tomas. Man kanske bara kan vara kär när den andra är den som har övertaget, när man är den som vill mest... Eller så är DET en följd av att vara kär. 

Snackade lite sex

 14 maj

Jo, Lars var på spelningen och vi hängde rätt mycket. Det var trevligt, men jag fick inte samma känsla som sist, så det är nog lugnt där.

Nu i helgen har det blivit en massa alexhäng, nästan bara. Vi lagade supertacos i fredags, igår hade vi skön seg morgon. Snackade lite sex, vad som känns bäst och så. Bra. Vi gillar att ha sex med varann kom vi fram till. Och jag busflinar tydligen ibland på ett sätt han gillar. 

Var på fest hos Anine, det var trevligt, jag träffade en själsfrände (personlig assistent, vegan, musikkomplex i familjen på samma sätt som mig, gått på samma gymnasium, känner Magnus, varit på tekväll hos Elsa och Tony). Sen var jag och Alex på Populär. Helt ok trevligt. Alex var go att hänga med. Jag är världens bästa flickvän också sa han när jag sa att Julie sagt att jag har världens bästa jobb och världens bästa pojkvän. 

Idag sov vi länge, sen åt vi frukost, hade suveränt sex, till stor del på obekvämt köksgolv dock. Efter det blev jag helt matt och lite illamående så småningom när vi gick till Lidl, och sen lagade mat. Blev bättre av att äta, men sen kom det tillbaks igen. Nu blir jag ju skitnojjig över en avgliden kondom för två veckor sen. Men det är till helgen jag borde få mens. 

Jobbar bra ihop i en sommastuga

 10 maj

Haft första jobbhelgen med Alrik, och det gick skitbra. Pirrigt först, men sen väldigt avslappnat, och vi hade roligt och mysigt. Han är så seg! Och jag är också så seg! Vi jobbar bra ihop i en sommarstuga. 

Nu i efterhand har både brorsan och bandkompisarna tagit upp hur intimt det verkar, och att det borde kännas konstigt. Och visst är det väldigt intimt att umgås så där nära inpå sin brukare. Det blir ju bindningar på nåt sätt, och måste nog få bli så. Men jag är professionell, hjälper honom det som behövs, umgås som en kompis resten, och man vet att det är en udda situation, som dock funkar. Jag är ju inte hans enda assistent heller. 

Vi har bränt skivor hos Gunnel idag. Innan dess har jag slöhängt. Gjorde sallad och åt ute på gården, blev indragen i kubb med Viveka och Chloe, och pussade lite på Alex som kom från jobbet. Igår funderade vi på att åka till Gotland en sväng i sommar, nån stuga som nån släkting till honom har. 

För mig har det känts kanske lite avmätt ett tag nu. Men tänker att det är tillfälligt.

Undrar om Lars är på spelningen imorgon. 

Klipporna, sjön, falafel

 4 maj

Nu har jag schemalagt arbete på över halvtid i 4 månader framåt... Borde alltså luta mig tillbaka och prova att inte alls vara timvikarie. Men pallar jag det då, att säga nej till sjyssta inhopp hos Ellen och så? Har så svårt att släppa. Men känns Alrik-jobbet bra så ska jag!

Har varit på en sjysst sommarpromenad med Kalle och Anna, klipporna, sjön, falafel... Sen var det personalbio. Heartbreak hotel, tantfilm. Ok på sitt sätt faktiskt. 

Jag har sovit hos Alex två nätter i rad, det är mysigt. Men jag får inte Lars helt ur huvet. Lite kittlande är det. Utan att det känns som att nåt fattas med Alex. Det är snarare som att jag har nåt litet behov av just tankelekar, trots att jag är i en sjysst relation. En liten avståndsförälskelse. Det borde inte vara så fel hoppas jag.

Ingen lust att dansa till nån himla reggae

 1 maj

Nog för att jag kanske tillbakablickar och utvecklingsanalyserar mig själv stört mycket, men ikväll var det i alla fall anledningen till att jag kunde lämna festen i förtid och känna mig helnöjd över att så lättvindigt och utan olustkänslor kunna låta mig göra det. Jag hade ingen lust att dansa till nån himla reggae med de andra. Det finns såklart inget misslyckande i det. Ändå kan jag inte låta bli att tänka tillbaka, på hur jobbig situationen kunnat vara för mitt gamla jag som ständigt behövde bevis på att passa in, vara fungerande, ha kul på samma villkor som andra. Jag skulle ha åkt hem med klump i magen, eller uttråkat kämpa på dansgolvet för att se ut att ha kul, inte lättat och nöjt åka hem med vagnen.

Det var en bra dag. Vaknade hos Alex, pratade om att gå upp men blev tvungna att ha sex. Åt frukost. Jag blev sen till demon, men det gjorde inget. Efter den hängde jag med Kalle och Max, käkade falafel. Jag och Max hängde sen på Underjorden-festen. Kul att träffa Max igen, och att han ska flytta in hos oss. Vi såg lite band, Saint Ana bland annat. Sen hade jag inga kompisar tills Kalle kom. Vi käkade och ölade men det blev inte fler band, trist. 

Det är mysigt mellan Alex och mig, får goskänslor i magen av att tänka på det. Ändå kände jag sådär för Lars i lördags. Men så kan det kanske vara ibland? Antagligen också just för att det är förbjudet. Men Lars är den väldigt skön person. Och jag kan inte låta bli att fundera på ifall nånting är ömsesidigt... Om det skulle kunnat bli nåt i ett annat läge. 

Så fort varken du eller jag har nån pojkvän/flickvän

 29 april

Varför känns aldrig detta småskönt frustrerande pirr när man tänker på nån man FÅR vara kär i, nån man får hångla med, nån man är tryggt tillsammans med? 

Har varit en helt okej kväll på Populär, hängt lite med fulla entusiastiska Julie och Anne, och desto mer med Kalle, och Lars, som har koll på låtar, ler stort mot mig ibland så jag blir helt varm, är sjysst att prata med, lugn, smart, söt. Lite ansträngande på sitt sätt har det varit. Det är lätt att ge tydliga flirtsignaler och det är lätt att ge avvisande signaler, men när det enda jag vill säga är "Så fort varken du eller jag har nån pojkvän/flickvän så vill jag ha DIG, underbara människa"? Hur signalerar man detta konstant i fem timmar? 

Jag har ju Alex. Borde inte. 

Magskönt att längta

 24 april

Stressade på i morse. Jobbringningar, telia, SJ, mormor... 

Gick till mormor. Lagade käk. Ganska trevligt. Sen har jag och Henrik sett Ghost hunters "Awesome!" och jag fick en halv öl som hette Hell av pappa. Den var god. Åker nattåg hem imorgon med liggplats. Så sjysst. Och dyrt.

Nu har jag blivit alldeles kåt också, men det är sådär magskönt att längta. Vet ju att han gör det med. Men vad ofta jag önskat att han varit här, skrattat åt samma saker som mig. Farmors skämt, och störda grejer på tv. Alex humor är en bra grej. Och hans kelsjuka. 

Fin begravning och minnesstund

 23 april

Kul spelning på Jazzhuset i torsdags, tufft, tufft att åka nattåget till farfars begravning sen, och att spela i kyrkan utan att knappt ha repat eller sovit. Blev fin begravning och minnesstund. Mer vemodigt än sorgligt, inga känslostormar för mig. Ok helg överlag, härligt vårväder. 

Imorgon måste jag kanske jobbgrubbla lite. Längtar lite hem till Alex. Snackade i alla fall i telefon i fredags tills örat blev varmt. 

Spökade tills hon blev livrädd

 18 april

Vi lurade mamma och det blev så sjukt lyckat! Åkte tidigare än hon trodde hem till dem medan hon var på jobbet, och gömde oss i en skrubb och spökade tills hon var livrädd... Sen fick hon äppelträd och förlät oss. 

I natt hade jag ångest. Är spänd över mycket nu. Jobbsök, spelning, begravning, men i natt var det framför allt HIV-ångest jag hade. Visst, Paulo bodde i Rio, tyckte säkert om att ragga och kanske knarka också, och kondomen gled av... men ändå. Ett tillfälle. Jag behöver ju inte ha ångest. Men det har jag börjat få, så här halvåret senare. Får testa mig och sluta fjanta. 

Problemet är att skulle jag ha HIV så finns inga såna där "Åh nu måste jag leva livet och unna mig saker"-peppgrejer, för jag är så nöjd med hur jag har det. Men äta lite icke-vegansk glass kanske. Prova alla sorter man missat. Och åka till Island. 

Jobbintervju på Passal, ej perfekt men ok tjänst. Sen träffade jag Alex, det var så mysigt. Skumt att det är så svårt att få orgasm av att knulla, jag är ju kåt och det är skitskönt, ändå händer det inte, men så går det på en halv minut när han smeker mig. Måste vara nån psykspärr. Eller så är jag bara funtad så, jag och 95% av alla andra tjejer. 

Alex sa "firar vi konstigt ett år nu i maj?" Det har jag såklart tänkt på, men trodde inte han gjorde det. Vi pratade lite om den kvällen. Det var så konstigt. Båda gick sakta men säkert åt samma håll, ingen raggade direkt på den andra men visste vartåt det gick. Det var mysigt. Fortfarande förvånas jag ibland när han visar/säger nåt som indikerar seriositetoch vilja att jag ska vara hans stabila flickvän, att det är VI. Men jag vänjer mig väl. Kär. 

Vi har meddelat utslängning av killkollektivet på sexan nu. JOBBIGT!!!!

På Hagabion och såg gratisfilm

 11 april

Repade. Gick rätt så bra. Sen träffade jag Alex och vi käkade på Solrosen ganska mycket och länge. Sen fikade vi på Hagabion och såg gratisfilm. Trevligt. Mycket kläng ibland, hur länge håller man på så egentligen? Nu har vi varit tillsammans i c:a 4 månader. 

Var på the Knife sen med Tuva-Li, brorsan, Johanna m.fl. Cool spelning, grymt visuellt. Imorgon blir det jobb och mysig hemmakväll. Längtar. 

Han är bara 46

 11 april

Något spänd nu igen kan man ju säga... Jobbade själv hos Olof. Men det gick väldigt bra faktiskt. Skönt. Men ska nog inte ta nåt sånt pass i första taget ändå, just eftersom jag är så spänd över hur det ska gå varje gång. Men vi kommer helt ok överens faktiskt, jag och Olof. Så sorgligt bara att tänka på att han måste varit en härlig person när han var frisk... Han är bara 46, personlighetsförändrad till ett litet frustrerat barn med hemska smärtor och spänningar, och han ska snart dö.  

Alex ringde igen, till min mobil som dog, och sen sms:ade han att han lämnat tillbaks mitt hårdbröd, kram och puss. Så skönt. Alltid när jag tänker NEJVARFÖRSVARARHANINTEHARJAGGÅTTÖVERNÅNGRÄNS så är det bara att han är lite seg och hellre väntar och sen typ knallar ner för att träffa mig än att smsa nåt gulligt tillbaks med en gång. 

Denna vecka är maxad

 10 april

Vad jag håller på, "en sommar med honom"... Tror jag att det är en veckotidningsföljetong jag skriver?

Denna vecka är maxad. Tog en promenad, skrev nån jobbansökan (tycker nästan det är kul, är peppad på fast jobb nu), repade, hade intervjuer för grabblägenheten och ångestmöte till halvtolv... De åker ut, som det ser ut. Ifall inte kulturparet säger nej. 

Kommer inte ha tid att träffa Alex förrän på torsdag. Han hade ringt på mobilen såg jag. Sms:ade att jag längtar efter honom. Det gör jag ju, nåt sjukt. Skönt att låta sig vara ärlig ibland trots snuttigheten. 

Bott i denna säng hela dagen

 9 april

Har varit en väldigt flängig vecka. Och det är inte alltid av godo att träffa den man är kär i ganska lite, det ger inte bara skön längtan, utan kan bli tvärtom. Kände när jag träffade Alex i fredags kväll att nåt fattades. Det kändes inte så mycket alls, kyssarna var ganska likgiltiga, och jag var knappt alls sådär gossjuk som jag brukar under natten. 

På morgonen sa jag att det hade känts som att jag stoppat in honom i små luckor i schemat på sistone, och det vore kul att hitta på nåt ordentligt. Han sa att det var lugnt, men en heldag nån gång vore sjysst. Och det var inte tänkt att bli igår, men blev så, och det var nog vad som behövdes, nu känns det bra igen!

Vi åt frukost, råkade hångla åt sänghållet, så vi hade sex och sen sov vi till klockan fyra. Mysigt! Slappade och försökte ha sex igen typ, men det kändes mest som på pin kiv, jag var väl mest knullsugen och vi hade inga kondomer, varför köper vi aldrig kondomer, har inte haft det på jag minns inte hur länge. Sen lagade vi middag och såg på Talented mr Ripley och jag mådde lite illa, och Alex hade huvudvärk, och det var väl ingen stor lägga sig -pepp när vi nu bott i denna säng hela dagen... Men det var en mysig dag!

Och idag har varit en bra fixardag. Jag var i trädgården och skottade sandlåda och spolade trämöbler, typ. Alex sprang runt med dokumentationsutrustning och intervjuade alla. Han gillar att stå i centrum på sitt sätt. Och alla gillar honom. So fucking special. Jag är jävligt kär i honom. Tvungen att vrida lite på mig när jag tänker på honom. 

Att det känns och glöder mer när vi har umgåtts mycket borde vara en bra grej. "Det kommer aldrig hålla till sommaren och jag vill ändå vara med nån annan då" tänkte jag förut. Nu längtar jag väldigt mycket efter en sommar med honom.

Vad har han nu för dark secret?

 4 april

Seeeeg dag, har väl inte gjort ett skit. Sen har det blivit Alexgnag igen, denna gång inte ett dugg mitt fel dock. Såg direkt när vi sågs att han verkade låg, men han ville inte säga nåt. När jag frågade vad han gjort efter jobbet sa han att han inte ville ta det just nu, med tillägget "det är inget farligt". Vad har han nu för dark secret? Usch, kändes jobbigt såklart. Och om han nu har nåt problem vill ju jag få vara nån som han släpper in. Men jag fattar inte. Men hade det varit nåt han inte tänkt berätta alls skulle han väl inte sagt sådär.

I alla fall, jag blev väl lite konstig till mods, men jag blev ändå rätt sugen på sex. Det blev väldigt safe, jag hade byxorna på, och det var djävulskt skönt! Kanske inte fullt lika skönt för honom. Stack till rep sen som gick ok förutom störigt reggaeband som aldrig tystnade. 

Men nu gnager det lite som sagt. Fast det var så sjysst sex, känns verkligen vissa gånger hur en massa ämnen frigörs och gör en konstig och disträ... Men det är bara vissa gånger.

Egentligen vill jag kanske att nån ska tjuvläsa

 3 april

Slowmotiondag. Det var ok. Hängt med Kalle rätt mycket. Läste ut Linda Skugges dagbok, blev skitsugen på att ge ut alla mina gamla dagböcker, mina är ju bättre! Och så är jag väl lite exhibitionistisk. Egentligen VILL jag kanske att nån ska tjuvläsa mina dagböcker. Men aldrig nån som det handlar om. 

Tackat nej till en fast schemarad hos Olof. Fick en del ångest, men jag gjorde ändå rätt. Men vilket jobb skulle passa mig då egentligen? Blev ringd om jobbintervju också, torsdag, suck, enda dan jag hade inplanerat jobb denna vecka. 

Skulle ju på karaokefest

 2 april

BLÄ, njuralien är tillbaks. Eller vilken organ-alien det nu är. Annars skulle nog allt kännas väldigt bra nu. Idag var spänd så spänd, annars en sjysst helg.

Hade lite lojalitetsångest i fredags. Skulle ju på karaokefest med Kalle, och han hade till och med sagt till Malin, sa hon, att han tyckte det var så kul att jag skulle med. Därför kändes det knepigt när Alex ville hänga. Men sen blev det bra. Karaokeförfest här, som Alex och Mia var med på, sen stack jag och Kalle själva på typ halvkristen karaokefest och nån liten ny popklubb. Hade ok trevligt. Jag blev ganska full. 

Bakis nästa dag, men följde med Jenny-Ann på handikappridningen, och sen var det trevlig häng hos The-Elsa. Men toffeljag drog hem redan halvtolv för att jag så gärna ville sova med Alex. Det blev gosigt. I morse var gosigt med, men jag var bara alldeles för spänd, och kunde inte njuta av det, trist. Sen gick jobbet ändå helt ok. 

Känner att jag tycker lite okontrollerat mycket om Alex. Men det ville jag väl? Jaja. Så länge jag inte tycker om mest. Och det vet jag ju inte. 

Musiken vann

 28 mars

Fixade min bankdosa. Det regnar. Jag har gummistövlar. Sen har jag grejat med Crispbread-låten. Roligt, fast blir nog inte skitbra. Jag är i alla fall hyfsat igång med Tracktion och sådär. Lagade soppa sen. Kände en viss längtan efter Alex samtidigt med en dragning till musikpillandet. 

Ville gå upp och säga hej, men musiken vann, kändes ändå som att ha blivit lite snuvad på nåt. Kanske kände han nåt liknande för han smsade mig en gonattkram. Den kändes gosig. 

På fredag känner jag för att gå ut och festa. Inte ragga dock, inte det minsta. Men öla med Kalle, längesen. 

Sånt där kan man väl inte känna hela tiden

 27 mars

Var sjukt pigg idag, och det var en bra soft jobbdag hos Simon. Sen var det jobbigt husmöte. Men jag är nog ännu rätt pigg och glad. 

Igår såg jag och Alex på film hos Margaret och Henrik (blir lite generad av att göra pargrejer), och sen sov jag hos honom och det var gosigt. Men saknade väl lite "passionen" som funnits när vi setts gångerna innan, fast kunde inte komma på att det hade nåt med hans beteende att göra, mer att det fattades lite hos mig. Men sånt där kan man väl inte känna hela tiden heller. Man skulle ju dö då. 

För att kräkas i några timmar

 25 mars

Igår kväll mådde jag illa, lade mig och sov, och vaknade vid halvtolv för att kräkas i några timmar... Usch. vet inte varför, inte ätit nåt skumt, så kanske magsjuka. Men idag har jag mått okej, bara lite matt, så har läst och sett på tv, och haft en liten ångestsläng av jobbigkänsla när Alex inte hörde av sig, vilket lindrades när han sen trots smittorisk kom ner med chokladbollar och småpratade en stund. Han är så go.

I nuläget hamnar vår relation på plats 1 i min topp3-lista. Hur relevant det nu vore att ha en sån lista. Men det går ju inte att komma från jämförelser. Tomas ville för mycket. Kristian ville för lite, var för relationsrädd. Alex är också relationsrädd som bara den, men verkar på nåt skumt sätt ha kommit över det. Hur har just jag lyckats få honom dit? Verkar ändå lite för bra. 

Annat nytt är förlösande bandsammanbrott. Nova och brorsan ska få sköta sig själva med arrandet, och jag kan skriva fler låtar och pyssla på. Solklart. 

Gjorde nästan ont, så mycket jag kände för honom

 23 mars

(morgon)

Usch, har redan dödsångest för att jag börjar sju imorgon. Igår var en rätt bra dag. Spelade in "Setback" akustiskt på datorn, vad svinenkelt det är jämfört med en himla kassettporta. Gick till Rymdtorget med Rut och Kalle. Repade, det gick ganska bra.

Gick upp till Alex. Som jag tänkt på sistone på hur överskattat knullsex är, men igår var det riktigt bra och mysigt. Och efteråt när vi fortfarande lång omslingrade fick jag en sjukt stark känsla. Gjorde nästan ont, så mycket jag kände för honom just då. Skrek "jag älskar dig" för mig själv, men viskade ett tyst litet "jag tycker om dig" till honom. Och han sa "Jag tycker om dig. Mycket." Jag tror han fattade vad det var jag egentligen sa. 

En sjysst nära stund, värd all skit och jobbigheter som också kommer ur relationer. 

Att jag inte var kär förut

 21 mars

Tvättade och städade klart, var på banken och på Lidl. Halvslö dag alltså. Skönt. Vill vara ledig imorgon och greja musik. Hejade på Alex lite, en het liten hångelstund typ. 

Känns så tydligt nu att jag inte var kär förut. Nu skulle jag ju svara "Ja, det känns bra!" om nån frågade hur det kändes, inte "Jorå... det är väl rätt okej..."

Jag och Kalle for till brorsan för pysselkväll med middag, klistrade skivomslag. Det var väldigt trevligt. Kom på att jag borde praktisera på skivbolaget, men det får man nog inte för arbetsförmedlingen. 

Ett litet sug efter att skriva en töntig kärlekslåt

 20 mars

Jobbade hos Simon. Jag börjar bli less på att jobba nu, får kanske faktiskt göra nåt åt min jobbsituation om jag inte trivs bättre snart. Men annars tror jag att jag mår okej. Och självklart gör det sitt till att ha Alex. Tänk att det kunde bli så att i stället för distans-stolthets-ondcirkeln blev det en vändning åt andra hållet.

Och visst vill jag väl hellre ha det så här än att kallt och tryggt säga "ja ja, han är en bonus men betyder inte så mycket, är väl bara nåt kortsiktigt". För bara några veckor sen fanns fortfarande ett sug i mig att hitta andra potentiella. Samtidigt som jag så gärna ville ha en relation etablerad, så rädd för att jag och Alex bara var ihop på låtsas. Nu känns det skönt, och det där suget är borta. Möjligtvis ett litet sug efter att skriva en töntig kärlekslåt, en glad. 

När jag pratat med pappa kändes det mer sorgligt.

 18 mars

Igår gick jag hem från Partille, det var sjysst. Billigt godis, och roliga saker på Komettorgets livs. Sen var det ju Ingen illegal-fest, men jag bangade kollektivpeppen och hängde med Alex och det kändes så bra och inte ett dugg tråkigt att slippa dansa till reggae hela kvällen, och i stället ligga och mysa, låta timmarna gå, laga käk i folktom lägenhet, och sen käka godis och se på film i sängen. 

Imorse var jag piggare än honom. Han ville inte ha sex heller när jag gick igång. Första gången det händer, lite förbryllad, men känns bra. Sen åt vi frukost, såg klart skräckfilmen, hade sjysst sex och jag gick ner. Då var det eftermiddag. 

Farfar har dött. Det känns lugnt, var väntat nu, ändå konstigt. Igår kväll när jag fick veta kändes jag helt känslokall. Idag när jag pratat med pappa kändes det mer sorgligt. Men det hade nog varit ett skönt och lugnt insomnande. 

Alex är skitgo. Och små saker han säger gör att jag får dåligt samvete nästan, över hur oseriöst jag tagit saker. När jag frågade vad som känns bättre nu i huset, som gör att han inte vill flytta härifrån som han pratat om innan, sa han att han hittat en annan plats här. "och så är det ju DU, förstås". Så jag är en bra grej i hans liv. Känns fint. Och jag tycker mycket om honom. Förstås. 

Var till gulliga chokladfabriken

 16 mars

Det var en bra dag! Jag var på brandinfo och APT, och det var kul att träffa jobbpolarna. Sen hängde jag på stan, köpte böcker och var till gulliga chokladfabriken (det värmde i hjärtat att jag var vegan sa personalen och gav mig rabatt). Sen köpte jag en bäddmadrass.

Brorsan och Nova började greja med the song. Jag blev uttråkad och lat, och det kändes jobbigt att bli det, så jag var less sen när jag och Malin samåkte hem på vagnen. Blev lite gladare när Alex ringde för att säga gonatt. 

Det är verkligen annorlunda nu, och även om jag inte kände behovet av att vara mer tight och parig förut så är det skönt att det blivit så. 

Skär i mig av små avvisanden

 15 mars

Vaknade trött hos Alex, och han gick upp mitt i natten som vanligt (halvsex). Men jag sover väldigt bra hos honom nu i alla fall. Jobbade i Partille, sen tog det mig 1 timme och 40 min att ta mig hem på konstiga bussomvägar. 

Var på möte. Jag var rätt passiv. Sen fick Alex se roliga filmsnuttar, klängdes lite och gosade på mitt rum innan han ville sova, själv.

Hade nog trott att nu kanske det ska kännas bra och lugnt? Men det är fortfarande så att det skär i mig av små avvisanden, typ att han inte råkar vara hemma en enstaka gång jag knackar på, eller som nu när han ville sova själv. Trots att vi sovit ihop så mycket är det visst inte helt nog. Vi har setts 6 av 7 dagar senaste veckan... 

Jag måste hitta mer hanteringstekniker på mina dumma känslor. 

Hånglade till förbandets låtar

 13 mars

Spelningen i lördags gick bra! Drog en hel del folk också. Ljudteknikern var hemsk, allt annat trevligt. Hånglade med Alex till förbandets (Lars) låtar. Lite lustigt kanske... Det var sjysst att dela gig med dem, kul stämning när vi satt och sjöng ihop i varsin loge. 

Jag och Alex hånglade mycket överlag. Lite knepigt kändes det väl inför Kristian, men... det är ju hellugnt. Jag sov hos Alex i torsdags och fredags, mysigt och bra. Fick en skiva i present av honom i lördags morse. Och spelkvällen var det verkligen skitmysigt att ha honom i närheten. Jag kände igår hur gärna jag ville träffa honom redan, men vi hade ju setts så mycket? Men han kom över. Vi käkade semlor och vi klängde på varann helt hejdlöst, sen gick vi upp till honom och sov bara. Sjysst att vakna kissnödig mitt i natten, gå på toa, frysa, och gå tillbaka till sin varma bubbelpool, njuta av den sinnessensationen att krypa ner, och han vaknar och vill värma. 

Jag tror jag är kär. Vi har varit ihop i 3 månader, men det är nu jag är kär. Och jag är inte nöjd med att träffa honom 2 ggr i veckan längre. 

Alla hade varsin kelsoffa

 5 mars

Repandet i helgen har känts bättre igen. Bra! Och även annars har jag haft det bra. Hängde med Alex igår, och sen såg vi film med två andra par (Margaret/Henrik och Rut/Christian). Alla hade varsin kelsoffa, det kändes nästan lite väl... 

Ikväll har jag lagat mat med Anna, och hjälpt Alex lyfta en tv. Nånting har känts lite annorlunda i helgen med honom. Annorlunda i mig själv alltså. I och med den lilla insikten häromdan känner jag mig friare. För jag insåg ju att jag faktiskt är nöjd, träffar honom så mycket som jag vill, det är helt lugnt att bara sova ihop. Och då är ju inte i nåt underläge längre, behöver inte känna den där känslan. 

Verkar ha en regel

 3 mars

Jag fick jobba idag trots att det fanns en chans att jag skulle fått gå hem betald. Det var mer okej än sist hos Simon, men jobbigt med hans mantra "det här går inte längre, jag kan inte ha det så här..." och hans två svarta katter är ONDA. 

Jag pulsade hem, jobbigt och sjysst i sin ansträngning. Var bara hemma, lagade käk och så, och kom till insikt. Jag verkar ha en regel som säger "Nu bör du gå till Alex som du inte träffat på tre dar, annars är ni inte ihop". Men jag kände faktiskt inte för det. Kom på att jag ofta tänker just sådär, att "nu borde det vara så här, nu borde jag vilja göra det här med honom, nu borde vi haft kontakt, nu borde vi nåt annat än sex" och alla slutar med "...annars är vi inte ihop". Jag ska lägga ner det där nu.

Ikväll ville jag sova hos Alex efter att ha druckit the med Malin. Men han var väl hos Filip, eller hade lagt sig redan. Då blev jag jättebesviken ändå. Så löjligt. Min mobil är borta än. Brorsan ringde, hade märkt min downgrej på repet. Jag vet faktiskt inte vad man gör åt det. Självförtroende genom att spela på andra håll kanske? Med Kristian, med Kalle, med mig själv? 

Och jag svara inte "skitbra".

 2 mars

Lugn dag, gjorde knappt ett skit. Sen blev det rep. Jag tappade min mobil utanför replokalen förmodligen, blev less över det, och sen blev jag så less över att känna mig musikdålig och uttråkad att jag kände för att börja grina, men lyckades vända det. Men vad bajsigt med mobilen!

Idag på hemvägen sa Kathleen att hon just skaffat pojkvän typ... Pratade lite om det, sen frågade hon hur jag hade det. Igår frågade Anna samma sak. Och jag svarar inte "skitbra" såklart. Det känns synd. Det skulle kunna vara det. Utifrån sett skulle jag ju ha det helt perfekt. En kille som tar det hellugnt att jag flänger och träffar massa folk och bara har tid med honom ibland, och då finns han alltid där. Precis lika kelsjuk som mig. Mjuk, lyhörd och oegoistisk att ha sex med. Rolig att prata med. Jag ser inte vad jag faktiskt har. Landar i "men borde vi vara ihop egentligen, är inte det långsökt" men vill inte kännas vid den tanken. 

Önskar jag att jag fortfarande är i den här relationen om ett år? Näe. Om en månad? Ja. Om tre? Jo...

Borde känna mig bekräftad

 1 mars

Det är så tungt att jobba hos Simon nu när han mår så dåligt. Vill inte det mera egentligen. 

Hade kvardröjande Alex-ångest idag faktiskt, starkare än på ett tag. Men varför nu vet jag faktiskt inte riktigt. Är det för att han nu betett sig så att jag borde känna mig bekräftad men det gör jag inte och därför kommer jag aldrig att göra det? Tänk om det är så. Att jag ska gå här med den där känslan ända tills vi gör slut. En del av mig vill nog öppna upp och vräka ur mig hur jag känner med risken att det går åt skogen. 

Som ett dagisbarn

 28 februari 

Hur länge ska jag hålla på och vara som ett dagisbarn? Idag hade jag separationsångest som bara den, efter att han gått hem, trots att allt varit skitbra. Jag vet ju att jag snart träffar honom igen, varför denna klump i magen och känsla av att vara lämnad och "ersättbar"? 

Idag var han och sökte mig två gånger till och med. Sen sov jag mysigt hos honom. Och så idag skulle jag bjuda på kollektivmiddag. Hann ju inte så långt innan han smög in i köket, så vi lagade lasagne ihop, och sen låg han med huvet i mitt knä, och vi lyssnade på musik, och snackade och skrattade om Ruts ormdröm och maskparasiter...

Jag blev kelsugen (inte kåt) och vi gick in till mig och vilade. Sen kelade vi och hade sex förstås. Fast det hade varit så skönt bekräftande för mig att nån gång inte ha det. Men han blir kåt, och jag blir kåt, och det är mysigt och vi har bra sex. Kanske hade det varit bra om jag inte alltid blivit kåt, sagt nej nån gång. Han kanske också känner att det blivit nån regel att vi alltid har sex.

I alla fall, Karin störde oss precis när det gått för honom. Sen gick han efter ett tag, och jag hade småångest resten av kvällen. (Inte bara för honom) Undrar om nåt kan göras åt det. Det går ju över rätt fort, dagisbarnet slutar gråta och börjar leka med barnen, längtar bara lite med en skön trygghet om att det inte är så långt till eftermiddan...

Nån liten separationsångest i min mage

 26 februari

Idag vaknade jag hos brorsan. Jag och Johanna drog på oss kläder och gick och köpte thai-mat till frukost, det var sjysst och solen sken. Sen stack jag hem och såg på hockey med grabbarna. Sverige fick OS-guld. Först var det kul, sen tyckte jag synd om finnarna och ångrade att jag hejade på Sverige. Så det var väl rätt meningslöst att se matchen egentligen. Jobbade hos Gerd, det var ganska så soft.

Rålängtar efter Alex, och jag gillar verkligen att längta efter honom så här. Det som känns jobbigt med Alex är nog att det alltid blir nån liten separationsångest i min mage just när vi setts, och bekräftelsen inte känts tillräcklig, men så går nån dag, och då känns det bra.

Jag var hos honom i fredags, ramlade in trött efter jobbet. Hamnade på hans säng med vanliga programmet - snacka, kela, snacka, kela, bli kåta, ha sex, mysa, halvsomna. Sen bakade vi nån konstig fruktpaj och såg på Evil dead. Det var en mysig kväll. Ändå fanns klumpen där på morgonen... Rädslan ändå, för hur han känner. Han kan nog inte göra nånting för att övertyga mig. Han är kelig som en värsta hundvalp, men det kanske han skulle vara med vem som helst. 

"Gödning och sanering"

 22 februari

Ganska långsam dag. Men spelade i alla fall gitarr ett bra tag. Repet gick okej. Blev inget rep med andra bandet, så jag tänkte "Ja! Nu kan jag gosa med Alex!" Och så gick jag upp dit. "Hej!" log han, "mina föräldrar är här, vill du komma in och hälsa?"

Hjälp. Men det gick väl rätt okej, om än halvstelt. Jag snackade käckt om att de utförde "gödning och sanering" och så pratade vi om det gamla skrivbordet som är deras som jag har haft sen jag och Kristian bar ner det. Alex höll om mig och så. Och det känns väl bra. Bekräftande. Det är skönt att han hela tiden bland andra markerar att vi hänger ihop. Jag borde kunna ta det som ett seriositetstecken. 

Här hemma var det väggmålarmöbelflytt och så, lite grannbesök, och nattsnack med Rut i badrummet. Men usch, kom på att i natt drömde jag att jag runkade av Torgny, ledsagargubben. Han sa pling när det gick för honom...

Åh, jag längtar efter Alexkel! 

Att vi bara kommer att slöa på hans säng

 21 februari

En ganska skön hemmahängardag, men inte så produktiv precis. Försökte vara kreativ på småtimmarna, gick inte så bra. Alexgrubblat lite. Men som nu, när jag varit ifrån honom ett dygn, och suget börjar sätta in, är det som att jag blir nöjdare igen. Åh vad det ska bli mysigt att träffa honom snart igen. Inte alls tråkigt att vi väl bara kommer att slöa på hans säng då med. Vad gnäller jag över? 

Han strök över mitt hår

 20 februari

Städade rummet. Sen gick jag till Alex. Vi pratade lite och hade sex (oväntat), somnade nästan sådär skönt nära varann, sen gick vi upp så småningom. I hallen frågade jag om jag var flurig i håret, han rättade till det, strök över mitt hår, såg på mig... Och DÄR blev jag medveten om vilka känslor jag går och håller tillbaka. Jag låter mig faktiskt inte vara kär på riktigt. 

"Visst heter du Maud?"

 19 februari

Pratade mycket om snödjup med taxichaffisen till Örkelljunga. Tillbaks till ses, då var det rep. Kändes rätt så bra, blir sjysst med Annas fiol. 

Träffade på Aram idag. Han frågade "visst heter du Maud?". "eh, näe" "Men du sjöng ju..."

Han har alltså trott att jag är Maud Lindström, sagt att han känner Maud när nån satt på skivan. Malin kommer skratta åt det...

Jag är så less på mitt svidande nu och eventuella njuralien, vad är det frågan om? Ska börja skriva kroppsdagbok i alla fall. 

Brötiga kallekompisar

 18 februari

Gårdagens karaokekväll blev ingen hit. Brötiga Kallekompisar och inget fokus alls. Jag och Alex satt mest och kände oss alienerade, sen måste vi upp och lägga oss för han skulle upp tidigt... Har jag nånsin gjort nåt dylikt? Klockan var knappt elva. 

Det var mysigt. Skönt sex. Och att bara ligga kvar och somna. 

Imorse försenade jag hans planer lite såklart. Sen drog han till stan, jag gick hem och såg på svineriet i badrummet, kleggtvål hade sprutats över alla våra grejer. Gick till bergsjön, vinterbilder. 

Sen var det jobb, rätt hektiskt idag. Det coolaste och läskigaste var att testa Gerds elektroder. Det pirrade och handen sträcktes och knöts av sig själv. "Hur går det med kärleken då" sa Gerd. "Jo, ganska bra" sa jag, halventusiastiskt. Varför ganska? Är det så tamt? 

Jag var på Kevin och Mariannes fest sen. Väldigt soft. Satt på kuddar och lyssnade på James och Karin och snackade lite. 

Lagom att ses typ var tredje dag

 16 februari

Haft APT. Jobbat lite. Haft diskussionsmöte här. Missmodigt och peppat på samma gång. Sen har jag hängt med Kalle, och dummat med internet. Urinvägsinfektion har gett sig, njuralien hänger kvar.

Inte träffat Alex idag, men imorgon så. Igår sågs vi bara lite kort i cafét. Jag blev ganska stel. Det var bara han som tog gosinitiativ, men det gjorde han helt öppet. Han var allmänt go. Längtar väl lite nu igen.

Känns rätt lagom att ses typ var tredje dag, ordentligt. Man behöver längta lite, ladda upp, för att tycka det är rktigt mysigt. Men visst är det väl så att skulle vi kompisumgås mer skulle jag ju vilja träffa honom mer än så. Ibland tänker jag på hur han busflamsar så mycket mer med andra än mig, att andra är mer avspända med honom än vad jag är. 

Men nåt tvivlas.

 14 februari

Det visade inget på urinprovet, men fick Lexinor ändå. Har nog ont i njuren på riktigt nu också. Sen var det avslappnad hängstämning. Jag läste Annelies självbiografi om social fobi...Mycket igenkänning från barndomsskildringarna och skoltiden. Efter det blev det en hel del jobbigare för henne. 

Jag träffade Alex sen, och bara för att han var extra glad att se mig igår, och inte lika idag kändes det lite svalt. Vi pratade lite, hade sex, åt lite mackor. Och han är gosig mot mig hela tiden, nära och kelsjuk. Men nåt tvivlas. Tror jag att han är rastlös när det egentligen är jag som är det? Eller blir jag rastlös för att han utstrålar nåt sånt? 

Är det min osäkerhet, behöver jag bekräftelse på att han vill ha mig till mer än sex? Rädsla för att bli utnyttjad? Eller utnyttjar jag honom? Är han nöjd så här? Är jag? Det håller i alla fall inte i längden att vi ses som att vi fortfarande vore kk, om det är så att jag är seriös och kär på riktigt, inte bara glad att ha nån. 

Men jag vet inte det. Därför är det svårt att utveckla strategi. Jag är rädd för att få höra att han är lika osäker som jag. Men vad svarar jag om han frågar hur jag känner? Jag vill ju så gärna klamra mig fast vid att vi har en kärleksrelation och att det är vad vi vill och ska fortsätta med. Så tryggt, skönt och mysigt. Är livrädd för att allt ska falla om jag tar upp mitt tvivel. 

Urinvägsinfektion igen

 13 februari

Näe. jag menade det inte på riktigt. Jag tycker om honom. 

Annelie är här nu, vi tog promenad till Angereds gård - Rymdtorget. Lagade käk, och det har varit trevligt. Jag har urinvägsinfektion igen, det är inte trevligt. 

Jag var till Alex en sväng, han var go och tyckte om mig kändes det som. Jag hade ont och var helt ointresserad av sex såklart, men han pussade mig i nacken tills jag höll på att dö och all sveda bara försvann. Vi drog över mötet, fick skynda iväg eftersexupprymd. Det är det här jag behöver, han är underbar. 

Handlar inte om att han hatar gängaktiviteter

 10 februari

Igår när jag träffade Alex var det skitmysigt. Hade ångestrensat under dagen, kommit till slutsats att läget var bra... och det var härligt att mysa med Alex, och jag var kåtare än nånsin också, och innan jag somnade hos honom efter att ha lyssnat bland annat på "Charlotte och Lillebror Per" låg jag och njöt med mantrat "jag tycker om dig, jag tycker om dig" i huvet. 

Idag var en bra dag. Jag och Kalle gick på långpromenad med pulkor och tog vinterkort. Sen köpte jag ett antal kilo frukt och laddade för filmkväll med fruktsallad, och premiär för vegangrädde på pumpflaska. Det blev också lyckat, vi blev 10 pers. MEN jag satt och var frustrerad, sur, och lite ledsen, tvärtemot vad jag just sagt till Alex när han frågade om jag skulle bli det när han inte ville vara med ("nä det är klart du ska göra som du känner, kramkram"). 

Det handlar ju inte om att han var på lite osocialt humör just nu. Det handlar inte om att han hatar gängaktiviteter. Det är att han inte vill göra NÅNTING annat med mig än att kela på hans säng. Och visst, jag behöver inte att han ska vara med när jag gör nåt med mina vänner, men det känns trist att veta att han kan myshänga hur mycket som helst med Filip, Alexandra, Margot, Niraj, Jodie, eller Ariana... Men när jag frågar om han vill vara med är jag skitjobbig, verkar han tycka. Åh, jag fattar inte hur han funkar, vad han vill, och jag leker med tanken att bara lägga ner hela skiten, för detta BLIR tråkigt i längden, så är det ju. Ändå håller jag skenet uppe när han faktiskt frågar om jag blir besviken. Men vad skulle jag säga? "Jo du måste följa med!"

Han hade lagt sig redan när jag svagknackade på sen. Jag rev av lite frustrationssnake, och sen snackade jag och Kalle lite om relationer och annat innan vi lade oss. Jag gillar Kalle så mycket, älskar vår softa kompis/syskon-relation. Jag behöver honom mer än Alex, men jag vill behöva Alex mer, och jag vill att han ska behöva mig mer. Åtminstone så pass mycket att han kan vilja umgås med mig även ihop med andra, ibland, för att det är roligare än att inte träffa mig alls. Ok om han hade social fobi, men det är inte så, och jag känner mig dissad, och jag ältar nu märker jag, men BAJS. 

Vi har varit ihop i nästan två månader kan man väl säga. Men nu känner jag att jag vill träffa nån bättre och dumpa honom. 

Men folk gillar ju skvaller

 8 februari

Gick helt ok att jobba även idag. Olofs fru är sjysst och verkar lita på mig. Kollegan bitter och pratade mest om hur hemskt assistansbolaget är. Olof är lite upp och ner, men helt okej. 

Repet gick ok sen också. Var väldigt trött och hungrig när jag for hem. Snackade med Ariana i hissen. "Jag hörde om dig och Alex. Grattis! Vi tycker det är skitkul!" sa hon. Jag mumlade nåt generat om att det var ju bra de inte tyckte tvärtom. "Ja, jag och Jodie har gått och mumsat i det!" sa hon. 

Jag log när jag lämnade hissen. Men vadå grattis? säger man så? Och vadå mumsat? Men folk gillar ju skvaller. Känns bra att Jodie verkar tycka det är kul i alla fall, han måste ju ha pratat med henne om det. Men undrar om den försvinner den där rösten som säger "men han låtsas ju bara, och det vet alla han känner att han inte är så kär som mig."

Ikväll orkade jag inte träffa honom. Och så fick jag blandning av "undrar om han är besviken över hur lite tid jag har" och "han skulle säkert inte velat träffa mig ikväll ändå" och "Borde inte vi vilja ses oftare?" och "Vad roligt och mysigt det blir att ses imorgon när jag är piggare och gladare". Den sista käckisen vinner. 

Vad var det för konstig dröm?

 7 februari

Tuff arbetsdag hos Olof, men den gick ändå relativt snabbt. Kollegan var trevlig. Nu ikväll har jag käkat Håkansoppa, läst bok. och ätit Håkanpaj, och fått begynnande ångest igen utan att veta riktigt varför. Kanske pga en tung dag även imorgon. 

Inatt drömde jag att jag hånglade med poet-Edward trots att jag var ihop med Alex, och han var jättepå och förvånat glad. Sen kom Sara och stötte på mig och blev skitbesviken, och sen sa Malin "du är skitsnygg fast jag är inte kär i dig". Vad var det för konstig dröm? Ytterligare en sån där "men sluta vela över om det är Alex du vill vara ihop med"-dröm kanske. För trots allt smicker var det ju han som gällde. När ska jag fatta att han duger? Eller är det fortfarande den lilla osäkerheten huruvida jag duger som ställer till det? 

Att visa det utåt

 6 februari

Idag var det säkert egentligen jättemysigt att vakna hos Alex men jag var spänd och morgonångestfylld, och kändes som allt var jobbigt då, även han. 

Men det blev bättre. Jag gjorde undan hela göralistan, tvättade, spelade lite gitarr, fick veta att vi kan flytta in i nya replokalen... Och nu känns det lättat. Och när jag var upp till Alex en snabbis, skämtade lite med Filip och så, kändes det bra med honom med. 

Är det nåt knäppt och stört med att en del av det sköna med att vara tillsammans med nån är att visa det utåt? Besvara frågan var man varit, prata om honom med ett speciellt leende, veta att de andra vet och ser hur vi ser på varann? Mm, kanske är det stört, men det är så skönt.

Precis det som inte ens kompisar kan ge en

 4 februari

Såg en film, kollektivmöte, ladd inför Pers fest. Vi gjorde en gemensam skiva till honom. Efter käk spelade han massor av sina grymma låtar. En del dans, jag tog en time-out när jag spydde på musiken, och tog mig inte ner mer sen. 

Alex var sjuk ikväll. Jag skulle titta till honom men det råkade bli för sent. Nån pratade ikväll om relationer och vad sorgligt det är när nån tidigare självständig plötsligt bara måste vara med en annan. Nån annan sa att "ofta tänker man väl i såna lägen att den här personen ger ju mig allt, och märker först när det är för sent att det inte är så.". 

Hm. Är det inte egentligen jävligt bra att ha en kärleksrelation med nån som ger en precis det som inte ens kompisar kan ge en... men som inte ger en allt? Som får en att känna att man gärna fortsätter livet ungefär som vanligt, för han ersätter just luckan, och inte så mycket mer? Men det är ändå enormt betydelsefullt, precis den närhet jag behöver. Varm, mjuk, nära. Och att kunna ramla in i en famn, bara snacka i flera timmar... Det är grymt. Han är grym. Han är inte på något vis "vem som helst", han är Alex, och jag behöver just honom. Men jag behöver andra med. 

Dissade filmfestivalen

 3 februari

Vaknade bredvid Alex. Ganska mysigt. Lite sex också, fast han orkade inte knulla... Sen fick han juice, banan och panodil av mig och blev lämnad för idag. 

Dissade filmfestivalen. Så skönt att greja hemma, har gjort det väldigt lite nu. Kilar ju gärna upp till Alex när jag väl är sysslolös. Får nog passa mig där, jag behöver självtid hemma, hur skönt det än är att fly in i nåns famn och skita i allt annat. Så i natt sover jag själv. Imorgon träffas vi på Pers fest. Där lär mycket husfolk vara, men vi kommer ju inte smyga nåt. 

Repade med bara brorsan och Kathleen idag, kändes bra. Stod i filmtältskön till Tough alliance, frös, gav upp. Nu ska jag sova sådär djupt och gott som man aldrig gör med andra folk i sängen. 

Världens ynkligaste

 1 februari

A whole new thing är en bra film. Bandet är tråkigt utan Julie. Alex är världens ynkligaste när han är sjuk, men väldigt mysig att ligga och halvsomna bredvid. "I like having you around" sa han också och blåste bort mitt "varförgårviintepåbio"-relaterade tvivel som jag kände tidigare idag. 

Och så var det helkväll på Kellys

 Känns bättre idag. Jobbade hos Ellen, det gick ok. Sen var jag på helsjyssta kortfilmer. Nästan alla berörde mig positivt. Speciellt den om rånaktivisten och tanten som ville begå självmord. Och korthusmakaren och den lilla hinden, jag kan bli fånigt tårögd av just en viss sorts barnslig sentimentalitet. Sen såg jag och Kalle osmakliga Gisela, och så var det helkväll på Kellys. Det var sjysst!

Lena var lite kul. Rut sa att hon och Lena mött Alex men nån arbetskompis kanske, då sa Elin "Jag tänkte att de var ihop", "Nä, tror inte det" log Rut, "Jo, det tror jag!" sa Lena. Hon skämdes lite sen... Hm, får ta ett snack med honom va... 

Karaoket var roligt. Vårt gäng höll bra klass. Jag körde en bra "Två av oss" och en tjej ville köra en låt ihop med mig sen (nån sån där feministcooling var det, undrade lite om hon stötte på mig men verkade inte så sen), men den gick inte lika bra. Blev nattkäk med kära kollektivkompisarna sen. 

Ganska låg

 30 januari

Var med Ellen till Dalheimers, lugnt. Sen var det cafékväll här, spelade lite poker. Kände mig ganska låg. Var upp till Alex en halvtimme innan inneboendeinfomöte. Gnällde konstant. Han verkade inte tycka jag var jobbig dock. men just i dåläget kunde jag inte känna det ett dugg bra att ha honom heller. Kände när jag kramade honom hejdå att jag var i värsta avgrundsdyket. Behövs städ här. 

På samma gång lite oro... Tänk om jag slutar vara kär i honom. Så fort jag känner så tror jag att det är han som känner så, att det är hans signaler. Dumt. 

Bandproblem

 29 januari

Sådär halvilla till mods. Och nu har det inte ett skit med Alex att göra. Allt är bra där. Vi sågs fyra dagar i rad nu i veckan. Var sjukslöa ihop, och i torsdags när vi sa "Ok, när ses vi igen?" kom ett otvingat "Vi kan ses I MORGON!" "JA!" Så det känns faktiskt rätt över med det där förra krafset med initiativjobbigheterna.

Men jag har nåt värre än kärleksproblem, det är krångligare och svårare att prata om med folk, tuffare att lösa. Bandproblem. Jag har ju inte kul! Måste hitta kärnan, vad det är egentligen som är galet och borde kunna rättas till. Förhoppningsvis. Usch.

Releasefest för samlingsskivan igår. Hade jag inte haft Kalle och Kristian där hade jag dött. Nä, jag överdriver. Jag hade väl dj:at mer. Men var är bandpeppen? Varför är allt som är kul med det bandet helt förknippat med framgång, att det går bra? Det jag saknar av  i det andra bandet finns alldeles för mycket av i detta. Men känns fint att Alex finns. Tänker på hans mjuka hej och lilla leende. 

Alltid som klistrade vid varann

 24 januari 

Idag blev en riktigt sjuk slappardag. Plinkade förstrött på en gitarr medan jag pratade med Rut och Malin, sen städade jag badrum, och sen var det nästan kväll. Hängde hos Alex tills hans möte. Började på en kaka med tjejerna. Sen kom Alex och hängde här och det är ju första gången sen vi blev ihop typ... Och då ska man väl ta det lugnt och inte börja klänga som bara den... Fast jag gjorde det. Kunde inte låta bli. Hoppas nu inte det var därför han ville gå upp till sig innan kakan ens var klar. Kanske får fråga imorgon när vi ses. 

Men det är ju så att vi har en väldigt fysisk relation, så fort nåt känns osäkert har vi krupit närmare varann, länkat varann fysiskt så det känns tryggare. I en sån där obekväm situation som att vara bland folk blev det så naturligt för mig att grabba tag i honom. Nu när jag tänker på det, vi är faktiskt alltid som klistrade vid varann när vi hänger och det är lika mycket från bådas håll. Kanske ännu mer från hans. 

Tidigare idag tänkte jag på att gällande ofysiskt umgänge betyder ju andra mer än honom. T.ex. är jag väl mer gift med Kalle än Alex, vad gäller häng, gemenskap, vardag, avspänt babbel och bus... Vad innebär det här? Att min och Alex relation inte är enligt mallarna kanske. Jag skulle kunna träffa nån som både blir en sån där "häng och aktivitetskompis" och nån man är fysisk med på samma gång. Men vad är det som säger att det vore bättre än det här? Jag får fortfarande samma sak. 

Drömde att jag var tillsammans med en gubbe

 22 januari

Igår natt drömde jag att jag var tillsammans med en gubbe. Usch. Han var bekant till nån och det var hemligt, men sen kom jag på HEY vad håller jag på med? Då var jag tillsammans med Anders i stället. Lite lättat och bättre men fortfarande stört. Vaknade bredvid en Alex som sov med lugna andetag, och efter den drömmen kändes det så skitbra! Vilken lycka att det är han jag har. 

Tydliga drömbudskapet alltså: Sluta grubbla över om det känns tillräckligt bra, och NJUT av det. Han är bra. Och han tycker om mig. Och jag ville inte duscha igår för att jag luktade honom. 

Han benämnde sig för "pojkvän" igår. Sa typ "Nej nu är jag som den där pojkvännen som ska föreläsa om sitt nördiga specialintresse.... " Hm, det kändes konstigt, men är ju inte det. Snart en och en halv månad sen vi bestämde oss för att börja ses igen. 

Jag var på Elsafest igår, det var helt ok. Träffade många vanliggamlingar. Henrik också, typiskt, nu när jag inte är inne på det träffar jag honom, förut var det hopplöst. Kul ändå att prata lite. Sov där och hade en sjysst slapp morgon idag, och sen värsta tv-kvällen. Och ångrade att jag inte hämtat ner Alex, har ett myssug i magen efter honom. Så bajsigt att han ska upp och jobba varenda morgon. 

Yttrar sig i förakt för coolingar

 19 januari

Usch vad det svider i urinrörstrakten nu igen... Ja ja, det är i alla fall mer sällan än ofta nuförtiden, så jag ska kanske vara nöjd. 

Idag var det APT. Börjar känna mig lite jobbigt arbetslös just nu. Jag gör ju inte ett skit, utnyttjar inte alls tiden. På repet var det också rätt så segt och trött. Johanna kom så småningom, vi käkade pizza och lyssnade på samlingsskivan. Jag satt och kände mig lite less på de andra som ska vara så mycket coola folk och en sån del av coola musiklivet (eller jag känner mig väl lite utanför, men det yttrar sig i förakt för coolingar). 

Idag skickade jag ett alienägg-sms till Alex. Imorgon vill jag träffa honom. Hoppas han kan. Hoppas det inte svider lika mycket. Fast kanske vore bra test att ses utan att ha sex en gång. Tänk om det skulle bli bara tråkigt och stelt. 

Gröna hummande alienägg

 17 januari

Idag gick jag värsta promenaden i Gunnilse-Rannebergentrakten, den blev jättebra, men jag var inte på jättebra humör, alltför mycket grubbel och tvivel.

Sen kom jag hem, käkade lunch, övertygade mig själv genom att spegelprata med Malin om att det är bäst att inte köra stoltracet. Gick upp till Alex som blev tydligt glad. Vi såg en B-film om gröna hummande alienägg som gjorde att man exploderade. Men efter halva filmen var vi lite för tända på varann för att ha fokus på filmen, så den rullade mest för sig själv. Sen har vi legat och pratat och pratat, och myst, och det var den kvällen. Men jag hann med att laga käk och spela kvällstrött spel med Anna, Johanna och Arash. 

Frågade Alex om det här med initiativen. Han tycker INTE att jag är en jobbig jävel. Men han tycker helt enkelt det är jobbigt att knacka på i jättekollektivet just nu. 

Alltså känns det väl bra för den här gången. Måste acceptera Alex som Alex, inte som den där översociala pojkvännen som direkt socialiserar avspänt med alla ens vänner.  Det lär komma upp fler grejer med tvivel men det tar vi väl då. 

Svälja stolthetskänslan

 16 januari

Har inte gjort mycket idag. Men fika och gratisfilm på Haga, och sjysst arbetsgruppsmöte i alla fall. Och fortsatt jobbigt grubbel med tema Alex. 

"Att vara tjurig och inte försöka ses funkar ju inte när det gäller Alex" säger Kalle.

"Men det är ju dumt om du gör så, snacka med honom i stället, gå och prata med honom direkt du kommer hem nu", säger Eira. 

Ja, jag hör hur jag själv låter, jag ser att tjurighet bara skulle leda djupare ner i stolthetsträsket, omöjligt att nåt skulle bli bättre. Jag vill inte ha det så, vill inte behöva avvakta. Vill jag ses några gånger i veckan så vill jag det, är ju inte precis nåt konstigt med det, tycker han jag är en jobbig påflugen jävel då så får det ju lika gärna vara.

Ny strategi alltså: Ses när jag känner för det denna vecka, kanske inte hänga helkvällar, men om jag känner för en hångelstund och så. Ge det en vecka, fortsätta ta initiativ, svälja stolthetskänslan. Bara svälj alltså, skita i om det känns jobbigt. Men om det gör det - snacka om det. Tala om osäkerheten, fråga, är det lugnt att det funkar så här att bara jag tar initiativ? 

Från och med imorgon ska jag alltså bestämma att han är nåt slags pojkvän och agera därefter. Så som jag vill agera om jag har en relation. Det måste ju vara det enda vettiga sättet att ta reda på om det funkar, det här. 

Det har gått så lång tid, och borde vara naturligt och tryggt. 

När det känns så här skit, var är min handlingsplan?

 15 januari

Skulle detta alltså vara "den förlösande helgen" som tog kål på sista osäkerheten? 

Shit vad illa det känns nu. Även om det började bra.Var på utflykt med Kristian, Elsa, Tony och Nils, och det var helsjysst! Amundön var fin, vi gick vilse lite också i mörkret sen. Och jag mådde så bra på hemvägen, så sjysst att åka hem till Alex. (Berättade för Kristian när han frågade vad jag skulle göra ikväll. Han blev ganska förvånad.)

Det blev sjysst också. Vi såg lite på film, hade sex som kändes skitbra. Somnade och sov väl sådär. Hade mysig morgon och sjysst sex igen. Åt havregrynsgröt. Han skulle till Backaplan. Jag sa att jag kunde hänga på, om han inte ville åka själv? Jo han ville åka själv. Sen frågade jag om han ville käka pizza sen, och han sa "kanske det". Vi sa ett mysigt hejdå, och han sa "kanske ses ikväll", och jag sa "Ja, gärna, kom förbi bara om du orkar, jag är hemma".

Sen kom han såklart inte. Och var inte hemma när jag skulle hämta min glömda mobil. Senare var han hemma och lagade matlådskäk. Några pussar, sen gick jag och spelade uno, och var skitförbannad på de jag spelade med, när det egentligen var Alex jag var sur på. Snackade lite med Kalle. Han säger "Jamen det är ju så typiskt honom, det är ju sån han är!" Detta att han ska vara mystisk och hålla distans, svår att veta var man har. Sen satt jag och frossade i Her space holidays kärleksmisärlåtar. 

Som alltid när det känns så här skit: var är min handlingsplan? Hur går utvecklingen? När kändes det så här jobbigt sist, nog känns det väl ändå bättre och bättre eller? Att de jobbiga stunderna är mer sällan än förut? Men nåt hade ju börjat kännas hyfsat tryggt. Nu känns det som jag halkat en massa steg bakåt. 

Jag förstår honom inte! Måste jag tjurigt vänta på hans initiativ nu, eller är det dödsdömt? Går han ändå och väntar på mitt? Men jag orkar inte driva det så här. Just nu är jag totalt övertygad om att det här aldrig kommer att kunna bli en bra och skön relation. Önskar att nån räddade mig.  

Jag och Kalle på syntklubb

 13 januari

Idag på jobbet fattade jag att jag nog blivit en del skitpratad om efter mitt tvättmissöde. Sen hade vi bandträff. Kändes under kontroll nu, helt ok faktiskt. 

For hem och lagade käk, tofugryta, sjysst, sen stack jag och Kalle på syntklubb. Det var ok trevligt, ingen superpepp, men inte jobbigt heller. Julie var lite ledsen på grund av dum kompis. Jag kom lite att tänka på vad jag gillar Kalle. Rent vardagsmässigt trivs jag så fruktansvärt bra med honom, känns lättsammare än det nånsin gjort med Alex. Lite jobbigt att tänka på. Men jag längtar efter Alex nu. Mycket. 

Svårt att behålla gnistan så snart man känner sig trygg

 12 januari

Idag har jag åter känt mig sådär tvekande. Hallå, ska inte jag vara kär och vilja träffa honom varje sekund? Och det har känts sådär tråkigt självklart och intetsägande med hela skiten. Att det ska vara så svårt att behålla gnistan så snart man känner sig trygg. Men lite är det väl också den där oron att vi inte ska funka som "par", att vi får tråkigt eller nåt. Jämför såklart med hur det är när jag hänger med mina bästa vänner. Men vad är det jag gör med dem, och vad är det Alex gör med sina kompisar som vi inte kan göra ihop?

Man kan fixa käk och fika, se på tv och film, snacka och lyssna på musik, analysera konstiga grejer, sjunga karaoke, fika eller se en film på stan, ta en promenad, dricka alkohol, gå på en spelning eller fest. Finns det nåt mer jag brukar göra med kompisar? Typ inte. Och allt är sånt man också skulle kunna göra med en Alex som kanske är ens pojkvän. Utöver det kan man också kela, spänna av och slappa i varandras armar, ha sex och ligga och prata tills man vill ha sex igen, låta en sovmorgon bli en hel dag utan att få ångest. Och han smälter fint in i mitt kompisgäng, jag tror nog jag gör det i hans med. 

Så what´s the fucking problem? Och jag behöver bara tänka tanken att jag inte skulle få träffa honom i helgen för att komma på vad jag känner.

Dödligt flummig var jag ikväll på bandmötet, eller innan med förresten. Träffade nån på vagnen som kände igen mig, men som jag inte kom på vem det var, blev nervös av det, så jag glömde att ta elvan från Stigbergstorget, den swishade förbi, och jag bad honom om ursäkt för att jag var så efterbliven när jag skulle visa honom vägen. Han var väldigt trevlig. Kanske en kompis till Mia eller Malin. Bandträffen var rolig, men inte mycket verkstad som vanligt.  

Ovan vid att umgås på andra sätt

 11 januari

Suck och suck. Först konstiga regionaltåg ner till Stockholm, sen åkte tåget därifrån omväg via Karlstad... 

Raka spåret en trappa upp när jag kom hem. Han blev glad, men ledsen över att inte hans käk var veganskt. Vi slöade lite, jag hade bestämt att jag var för hungrig för att ha sex, men det var jag visst inte. Men nåt är det nu som känns lite trist med att vi alltid så förutsägbart har sex när vi ses, börjar alltid på samma sätt. Behövs nog att vi börjar göra saker. Men det är också lite nervöst när man är ovan vid att umgås på andra sätt än kel och sex. Och när det är just Alex... Jag blir rädd att vilja göra tråkiga vanliga saker. Men jag dummar mig, jag ska alltid tro att han är mer komplicerad än han är. 

Han var väldigt go idag i alla fall och det var skitsvårt att slita sig från honom för att koka nudlar. Och när han log hejdå i dörren med ett plåster på näsan - så grymt söt!

Vad jag tycker om honom. 

Få känna honom luta sitt huvud mot mitt

 10 januari

Ja, han räcker. Åker hem i rättan tid nu, hade inte pallat en dag till, är kärlekssuktande och kåt, och njuter av tanken på att inom ett dygn få känna honom luta sitt huvud mot mitt på det där Alexsättet, krama honom hårt, känna hans hand stryka över mig... Hej åhå, vilken tråkig dagbok.

Idag har jag i alla fall varit med Maria hos Åsa, och det var härligt att gå omkring och känna havsluft i en skön ostadsmiljö. Var hos mormor sen. 

Det är ganska osjälvklart med denna Alexgrej

 9 januari

Tog en promenad i skoterspår. Råkade på Anna med sina två söta barn i en vagn. Sen gjorde jag och Henrik utgångenmatgegga, som blev rätt ljus och torr, fick häva i extra vatten, men den luktade som vanligt. Pratade msn med Anine, Maria och Håkan... Lagade käk. Såg skräp på tv. 

Längtar hem. Det är sjysst här, men blir så lagom att åka i övermorgon. Tänker lite hit och dit. Suget är ju där, men även lite tvekan. Det är ganska osjälvklart med denna Alexgrej, inget tydligt. Med Thomas var det så glasklart att jag dög för honom och att han inte riktigt dög för mig. Med Kristian kändes det lite tvärtom. Med Alex får jag tänka lite. Vad är det jag vill ha, vad kan vi ge varann? Kommer jag att lessna? Och i samma veva som jag undrar det är jag livrädd att han tänker lika från sitt håll, för jag är ändå så kär i honom och vill ha honom. Men räcker han för mig? 

Vet inte om jag sjungit den sen den gången.

 8 januari

Jag och pappa tog en promenad och pratade bl.a. om brevet jag fick av honom i julklapp och blev väldigt glad över. Sen pratade vi lite om Alex också. Ikväll har jag varit rätt slapp, skönt. Jag och Henrik sjöng karaoke rätt länge sen, bl.a. "when you say nothing at all". Vet inte om jag sjungit den sen den gången. Vad sjukt att just det har fått bli ett förstaminne. Men jag gillar fortfarande att tänka på det. 

I övrigt tänker jag hellre på senaste veckorna än på strulscener från i somras såklart. Och ännu hellre tänks det på när vi ska ses, snart. Längtsuget börjar komma nu. 

Våfflor och lärde farmor sms:a

 7 januari

Var visst ingen fraktur, ringde de och sa. Men det känns ju så, jag har fortfarande skitont och måste ta värktabletter. Bajs. Idag for vi till farmor och farfar. Gjorde soppa och våfflor och lärde farmor sms:a (även om hon "fått dåliga känslor inför sms efter Knutby"). Hörde P3-labb om samlingsskivan. Känner mig lite odelaktig där, medans brorsan och Nova är med på två låtar var. 

Jag är fortfarande nervös över hur det ska funka med bandet, men har det funkat i snart två år vore det ju så konstigt om det inte skulle det. Ordnar sig säkert. Men det har gått upp för mig mer och mer hur hämmad jag är av lillasystergrejen, och att det ger en frustration som gör att allt låser sig. 

Tänker lite på Alex ibland. Att få vardagshänga med honom och vara nära hur mycket jag vill. Det är nog vad jag längtar mest efter. 

Skidbalansen satt där den satt.

 6 januari

Lite småbakfull idag, men gick fint över i friskluften i skidbacken. För första gången på kanske 10 år... Underbart! Var nervös i onödan, skidbalansen satt där den satt. Synd om Maria som fick ont, dock. 

Så lämnade vi tillbaks hyrskidorna och skulle käka på hotellet, gick från bilen några steg, och dunk, halkade jag i backen. Aj. Armen gjorde allt ondare medan vi åt. For till mormor, sen in på akuten och fick röntgat och gipsat på 45 minuter. Men SÅ DUMT!

Jag sms:ade Alex. Förmodligen har han inga mobilpengar för han ringde från en hemtelefon sen. Pratade lite, jag blev sådär telefonbesvärad och lät såklart helt avmätt. "Jag saknar dig här hemma" sa han och jag sa "Jag har väl kanske saknat dig litegrann också" med ofrivilligt drygt tonfall. 

Men SÅ mycket saknar jag honom inte just nu ändå. Han finns ju där hemma, jag längtar säkert mer när det närmar sig. Efter lite osäkerhet känns det då igen som att jag fattar att det är lugnt. Han vill det här nu. Jag har pojkvän. 

För att du dröjt tre dagar med att skriva sms

 5 januari

Hey mannen, tänk om jag börjat hångla med en trevlig norrman bara för att du dröjt tre dagar med att skriva sms? Han var ju hyfsat söt. Och jag var hyfsat full. Och så hyfsat dåligt samvete hade jag inte haft. 

Men näe, det gick ju en nattbuss så vi måste gå. Men nånting får han ändå skriva snart, den jäveln. 

När vi kom fram var jag som allra surast.

 4 januari

Åkte bil större delen av dagen. Först var det mysigt och vackert, sen blev jag allt surare, och när vi kom fram var jag som allra surast. Vi fick maten lagad i alla fall, såg på Ghost hunters sen. Fortfarande sur. Men har bestämt mig för att åka hem på onsdag, nu känns det bättre. Trots att jag får för mig att jag och Alex är ifrån varann så länge att han kommer på att vi ska lägga ner. Nu gnager det sådär jobbigt igen. Och jag har ju lärt mig att jag ska skita i att låta uteblivna sms få betydelse, men det är visst lättare sagt än gjort. Om han aldrig sms:ar nu kommer det att bli plågsamt. 

Måste försöka tänka på sist vi sågs. Och nyårskramen. Hur varm han kändes då.