Svälja stolthetskänslan

 16 januari

Har inte gjort mycket idag. Men fika och gratisfilm på Haga, och sjysst arbetsgruppsmöte i alla fall. Och fortsatt jobbigt grubbel med tema Alex. 

"Att vara tjurig och inte försöka ses funkar ju inte när det gäller Alex" säger Kalle.

"Men det är ju dumt om du gör så, snacka med honom i stället, gå och prata med honom direkt du kommer hem nu", säger Eira. 

Ja, jag hör hur jag själv låter, jag ser att tjurighet bara skulle leda djupare ner i stolthetsträsket, omöjligt att nåt skulle bli bättre. Jag vill inte ha det så, vill inte behöva avvakta. Vill jag ses några gånger i veckan så vill jag det, är ju inte precis nåt konstigt med det, tycker han jag är en jobbig påflugen jävel då så får det ju lika gärna vara.

Ny strategi alltså: Ses när jag känner för det denna vecka, kanske inte hänga helkvällar, men om jag känner för en hångelstund och så. Ge det en vecka, fortsätta ta initiativ, svälja stolthetskänslan. Bara svälj alltså, skita i om det känns jobbigt. Men om det gör det - snacka om det. Tala om osäkerheten, fråga, är det lugnt att det funkar så här att bara jag tar initiativ? 

Från och med imorgon ska jag alltså bestämma att han är nåt slags pojkvän och agera därefter. Så som jag vill agera om jag har en relation. Det måste ju vara det enda vettiga sättet att ta reda på om det funkar, det här. 

Det har gått så lång tid, och borde vara naturligt och tryggt.