21 december
Jo, man har lite flyt ibland.
Ifall han inte hade råkat se mig just i det där ögonblicket hade jag nog varit förbannat deprimerad för tillfället.
Ja, det var så fruktansvärt lägligt, så fin timing av honom att se upp, precis sekunden innan jag skulle ha gått förbi honom, för att deppa ett helt jullov.
Hypersjysst.
Den ögonkontakt vi hade var det typ av ögonkontakt man bara råkar få med en massa människor varje dag, vare sig det är killar, ungar, tanter, eller hundar. Men när man går förbi en Paul Moberg i matsalen, en kille man kollat på så fruktansvärt intensivt, och som aldrig ägnat en ett ögonkast, ja, då betyder en sån liten ögonkontakt så mycket för en.
Han såg mig. Äntligen såg han mig, en kort sekund. Och även om han tänkte "värst vad den där lilla tönten glodde på mig", och glömde bort det i nästa sekund, så känns det inte som om det spelar så stor roll just nu. Jag såg in i hans ögon, ögon som mötte mina.
Vilket helvetes bra slut på en termin i skolan.
Tror att jag lyckas må rätt bra det här lovet. Inga abstinensbesvär än. Längtar väl lite, kanske, tills skolan börjar igen. Men då kommer ockå lidandet att börja, desperationen över att han inte ser mig.
Det är rätt bra nu, jag borde va nöjd med att ha lov. Det enda jag behöver ha i skallen just nu är hans blick. Och så får det bli några dagar till.
tisdag 21 december 2010
meningen med livet
20 december
Nu har vi lov. Jag får inte se honom på nära 3 veckor. Men i en buss på väg genom skogen, med underbar Dinosaur Jr musik i örona, och med mungipor som inte vill hålla sig nere, inser jag plötsligt livets mening.
Stunder.
Stunder av fullkomlig harmoni, när allt som tynger en känns som små dammtussar, och resten bara är lycka. När jag full av energi, leende går hem från hållplatsen vet jag ju att om en timme känner jag säkert helt annorlunda.
Men det är dessa stunder man får leva för, längta till, komma ihåg att de alltid kommer igen nån gång.
Just nu är livet lätt. Jag vet egentligen inte riktigt varför, och vet att det inte kommer att vara länge, men jag är glad JUST NU.
Det sista jag såg av honom var hans ögon. Att det kan göra en så förbannat nöjd!
Utanför matsalen, innan vi blev insläppta, var han den enda som syntes såklart. Men jag fick nöja mig med att se hans nacke. Fel matsal såklart. Fullt med folk. Ingen plats jag kunde se honom från. Åt deprimerad upp gröten och gick. Hans bord var vid tallrikavlämningen, och han satt kvar. Jag trasslade undan min bricka på något vis, och gick mot utgången, med blicken på honom. Önskade att han skulle vända ögona mot mig, men trodde inte att han skulle göra det.
Men så gled hans blick en bit.
Och han såg mig i ögona.
Nu har vi lov. Jag får inte se honom på nära 3 veckor. Men i en buss på väg genom skogen, med underbar Dinosaur Jr musik i örona, och med mungipor som inte vill hålla sig nere, inser jag plötsligt livets mening.
Stunder.
Stunder av fullkomlig harmoni, när allt som tynger en känns som små dammtussar, och resten bara är lycka. När jag full av energi, leende går hem från hållplatsen vet jag ju att om en timme känner jag säkert helt annorlunda.
Men det är dessa stunder man får leva för, längta till, komma ihåg att de alltid kommer igen nån gång.
Just nu är livet lätt. Jag vet egentligen inte riktigt varför, och vet att det inte kommer att vara länge, men jag är glad JUST NU.
Det sista jag såg av honom var hans ögon. Att det kan göra en så förbannat nöjd!
Utanför matsalen, innan vi blev insläppta, var han den enda som syntes såklart. Men jag fick nöja mig med att se hans nacke. Fel matsal såklart. Fullt med folk. Ingen plats jag kunde se honom från. Åt deprimerad upp gröten och gick. Hans bord var vid tallrikavlämningen, och han satt kvar. Jag trasslade undan min bricka på något vis, och gick mot utgången, med blicken på honom. Önskade att han skulle vända ögona mot mig, men trodde inte att han skulle göra det.
Men så gled hans blick en bit.
Och han såg mig i ögona.
pallar inte med honom längre
19 december
Det finns ingen som kan få mig att längta så fruktansvärt.
Det finns ingen som kan få mig att lida så fruktansvärt.
Jag är desperat. Jag pallar inte med honom längre.
Såg honom inte på hela dagen, men när jag slutat och satt ensam i cafeterian slutade han med, och hängde vid sitt skåp ett tag.
Jag stod knappt ut med att se honom där, min hjärna splattrade runt, och sen han gått satt jag bara och stirrade framför mig, förmådde mig knappt att äta upp mackan.
Jag lider.
Jag dyrkar.
Han är allt.
Det finns ingen som kan få mig att längta så fruktansvärt.
Det finns ingen som kan få mig att lida så fruktansvärt.
Jag är desperat. Jag pallar inte med honom längre.
Såg honom inte på hela dagen, men när jag slutat och satt ensam i cafeterian slutade han med, och hängde vid sitt skåp ett tag.
Jag stod knappt ut med att se honom där, min hjärna splattrade runt, och sen han gått satt jag bara och stirrade framför mig, förmådde mig knappt att äta upp mackan.
Jag lider.
Jag dyrkar.
Han är allt.
Tungt
18 december
Inget är väl så helvetes skit att jag kan säga att livet bara är grymt och gräsligt just nu. Inte riktigt.
Men allt är tungt.
Vill ha honom.
Men vill glömma honom.
Jag tillhör inte samma värld som honom.
Inget är väl så helvetes skit att jag kan säga att livet bara är grymt och gräsligt just nu. Inte riktigt.
Men allt är tungt.
Vill ha honom.
Men vill glömma honom.
Jag tillhör inte samma värld som honom.
ingen hel bild
16 december
Abstinensbesvär. Men jag klarar nog jullovet, till skillnad från vad jag trodde för en vecka sen. Har ställt in mig på det nu.
Varför kan jag inte se honom framför mig? Så fort det går en dag utan att jag ser honom försvinner han bara ur skallen på mig. Ja, inte han såklart, men bilden av honom. jag kan känna hur han ser ut i små glimtar, nån slags känsla men aldrig någon hel bild. Det irriterar mig. Men desto mer njuter jag när jag får se honom "i verkligheten". Då är han alltid sötare än vad jag trodde.
Abstinensbesvär. Men jag klarar nog jullovet, till skillnad från vad jag trodde för en vecka sen. Har ställt in mig på det nu.
Varför kan jag inte se honom framför mig? Så fort det går en dag utan att jag ser honom försvinner han bara ur skallen på mig. Ja, inte han såklart, men bilden av honom. jag kan känna hur han ser ut i små glimtar, nån slags känsla men aldrig någon hel bild. Det irriterar mig. Men desto mer njuter jag när jag får se honom "i verkligheten". Då är han alltid sötare än vad jag trodde.
tisdag 14 december 2010
the wagon
http://open.spotify.com/user/hehlena/playlist/63R56cDw41QJCnhwIEI4zg
Hittar ett band som brorsan glömt, Dinosaur Jr, säkert bra.
Stoppar i det och det första jag hör är
you won´t see me, you won´t see me
ringong the doorbell in your mind,
but it´s locked from the outside
you won´t see me, you won´t see me
you don´t live there anyway
but i´ll knock on here all day
you won´t see me...
Tolkar texten på mitt eget sätt, och älskar låten, som ett soundtrack till mitt liv.
Hittar ett band som brorsan glömt, Dinosaur Jr, säkert bra.
Stoppar i det och det första jag hör är
you won´t see me, you won´t see me
ringong the doorbell in your mind,
but it´s locked from the outside
you won´t see me, you won´t see me
you don´t live there anyway
but i´ll knock on here all day
you won´t see me...
Tolkar texten på mitt eget sätt, och älskar låten, som ett soundtrack till mitt liv.
Ser mig aldrig mätt
14 december
Imorgon är vi lediga, så det är bara tre dar kvar till jullovet nu. Egentligen kanske det blir bra med en paus. Det är så intensivt, jag är så nervig att jag mår dåligt. Varje gång jag ser honom är han sötare än gången före men han tar också ner mig på jorden, jag blir liksom lite nedstämd efteråt, samtidigt som jag darrar med skyhög puls. Men jag blir glad åxå på nåt vis. Glädjen över att leva på samma jord som honom är stor. nej, vad jag töntar mig, men jag är faktiskt inte så otroligt neråt för tillfället, jag njuter.
Glodde på honom länge idag, både genom cafeteriafönstret och i matsalen. Ser mig aldrig mätt. Han är så fin. det måste finnas fler som tycker så. Tyvärr.
Imorgon är vi lediga, så det är bara tre dar kvar till jullovet nu. Egentligen kanske det blir bra med en paus. Det är så intensivt, jag är så nervig att jag mår dåligt. Varje gång jag ser honom är han sötare än gången före men han tar också ner mig på jorden, jag blir liksom lite nedstämd efteråt, samtidigt som jag darrar med skyhög puls. Men jag blir glad åxå på nåt vis. Glädjen över att leva på samma jord som honom är stor. nej, vad jag töntar mig, men jag är faktiskt inte så otroligt neråt för tillfället, jag njuter.
Glodde på honom länge idag, både genom cafeteriafönstret och i matsalen. Ser mig aldrig mätt. Han är så fin. det måste finnas fler som tycker så. Tyvärr.
gick förbi mig
13 december
Något mer uppåt idag. Det blev bara helt för mycket igår.
Idag såg jag han inte förrän jag slutade.
Stod och väntade på Maria, och kollade lite bort mot hans skåp. Hur plötsligt som helst kom han gående, gick förbi mig, gick bort en bit och vände, gick förbi mig en gång till, och ställde sig sen bredvid samma utgång som mig. Pratade med nån kompis. Jag försökte bara se normal ut. Sen kom Maria.
Vi gick och skulle prata med Nicole, sen tillbaka, förbi honom, ut. Jag kollade på honom med snabbt tickande hjärta, helvete vad han är söt. Hans blick fladdrade förbi mig flera gånger. Men han ser mig ju inte. Tungt att acceptera.
Något mer uppåt idag. Det blev bara helt för mycket igår.
Idag såg jag han inte förrän jag slutade.
Stod och väntade på Maria, och kollade lite bort mot hans skåp. Hur plötsligt som helst kom han gående, gick förbi mig, gick bort en bit och vände, gick förbi mig en gång till, och ställde sig sen bredvid samma utgång som mig. Pratade med nån kompis. Jag försökte bara se normal ut. Sen kom Maria.
Vi gick och skulle prata med Nicole, sen tillbaka, förbi honom, ut. Jag kollade på honom med snabbt tickande hjärta, helvete vad han är söt. Hans blick fladdrade förbi mig flera gånger. Men han ser mig ju inte. Tungt att acceptera.
att inte hoppas
12 december
Nu är det roliga över.
Sett honom överallt hela dagen. Visst får jag ännu nån slags lyckokänsla av att se honom, och visst skakar jag sönder efteråt. Men det är knäckande.
Jag vet att jag är ful och tråkig och helt utan utstrålning. Jag vet att inga killar märker mig. Ändå är det lika knäckande varje gång jag ser honom. Han skulle aldrig ägna mig en blick. Märker mig inte. Kan sitta och GLO rakt på honom oavbrutet, i en halvtimme, och han märker inget. Det skulle faktiskt va bättre om han åtminstone såg mig och funderade vad det var för tönt som satt och stirrade på honom.
Hur som helst är han otroligt söt. Hypergullig när han pratar, hypergullig när han flinar, och när han bara är vanlig och neutral får han det där fundersamma i ögona, jag skymtar det ibland, när jag råkar dra förbi hans synfält med min blick.
It´s to die for.
Nä nu ska jag sluta tönta mig.
Hur som helst, jag tar allt för allvarligt. Jag menar, det kan väl va kul att ha nån att kolla efter. Hålla utkik och bli lite darrig när man ser honom. Ha någon som man vet är sötast på skolan.
Jag VET ju att det inte är nån mening att försöka hugga tag i någons blick. Det är span på avstånd som gäller när man är en sån som jag.
Men jag klarar inte av att inte hoppas. Hoppas på att han någon gång ska vakna och se mig. För jag är en sån person som alltid ska tro på det omöjliga, hoppas, fast jag inte ens erkänner det för mig själv. Jag vet att han aldrig kommer att se mig. Jag VILL inte hoppas på det. Men kan ju inte låta bli som sagt. Och då blir allt så helvetes tungt.
Detta har jag inte kommit på förrän nu, att det blir helvetes tungt. Jag var väl lätt berusad tills igår. Nu har det släppt, jag har vaknat, och allt blir helt för mycket.
Men trots allt längtar jag tills imorgon.
Trots allt vet jag att vi har lunch samtidigt.
Trots allt kommer jag lönlöst att försöka fånga hans blick.
Nu är det roliga över.
Sett honom överallt hela dagen. Visst får jag ännu nån slags lyckokänsla av att se honom, och visst skakar jag sönder efteråt. Men det är knäckande.
Jag vet att jag är ful och tråkig och helt utan utstrålning. Jag vet att inga killar märker mig. Ändå är det lika knäckande varje gång jag ser honom. Han skulle aldrig ägna mig en blick. Märker mig inte. Kan sitta och GLO rakt på honom oavbrutet, i en halvtimme, och han märker inget. Det skulle faktiskt va bättre om han åtminstone såg mig och funderade vad det var för tönt som satt och stirrade på honom.
Hur som helst är han otroligt söt. Hypergullig när han pratar, hypergullig när han flinar, och när han bara är vanlig och neutral får han det där fundersamma i ögona, jag skymtar det ibland, när jag råkar dra förbi hans synfält med min blick.
It´s to die for.
Nä nu ska jag sluta tönta mig.
Hur som helst, jag tar allt för allvarligt. Jag menar, det kan väl va kul att ha nån att kolla efter. Hålla utkik och bli lite darrig när man ser honom. Ha någon som man vet är sötast på skolan.
Jag VET ju att det inte är nån mening att försöka hugga tag i någons blick. Det är span på avstånd som gäller när man är en sån som jag.
Men jag klarar inte av att inte hoppas. Hoppas på att han någon gång ska vakna och se mig. För jag är en sån person som alltid ska tro på det omöjliga, hoppas, fast jag inte ens erkänner det för mig själv. Jag vet att han aldrig kommer att se mig. Jag VILL inte hoppas på det. Men kan ju inte låta bli som sagt. Och då blir allt så helvetes tungt.
Detta har jag inte kommit på förrän nu, att det blir helvetes tungt. Jag var väl lätt berusad tills igår. Nu har det släppt, jag har vaknat, och allt blir helt för mycket.
Men trots allt längtar jag tills imorgon.
Trots allt vet jag att vi har lunch samtidigt.
Trots allt kommer jag lönlöst att försöka fånga hans blick.
fredag 10 december 2010
Jag kan veckan nu.
10 december
Imorrn är det måndag. Ett intressant faktum. Jag kan veckan nu. På måndagar har han lunch före mig. På tisdagara brukar han inte synas så ofta. På onsdagar har vi samma lunch, på torsdagar kommer han senare än mig, och på fredagar är det osäkert. Men jag brukar se skymten av honom minst en gång om dan i alla fall. Hans längd är så tacksam, han skiljer sig från mängden. Hans huvud syns alltid.
Imorrn är det måndag. Ett intressant faktum. Jag kan veckan nu. På måndagar har han lunch före mig. På tisdagara brukar han inte synas så ofta. På onsdagar har vi samma lunch, på torsdagar kommer han senare än mig, och på fredagar är det osäkert. Men jag brukar se skymten av honom minst en gång om dan i alla fall. Hans längd är så tacksam, han skiljer sig från mängden. Hans huvud syns alltid.
en bit bort
9 december
Jag har tänkt förut, att det är väldigt synd att vi inte har några snygga i klassen. Nu har jag kommit på att det inte gör något. För skulle man börja gilla nån i ens egen klass skulle det inte va nån mening. Man skulle va livrädd för att det skulle märkas och inte våga se personen i ögona en sekund. Man skulle ju få skämmas i 3 år om han fick reda på nåt, man skulle aldrig kunna prata neutralt med honom. Som det är nu - man gillar nån i en klass "en bit bort", är det inget att förlora. man kan se personen i ögona hur mycket som helst. Jag kan kolla på honom med stadig blick, bryr mig inte om han märker nåt, varför skulle jag? Jag känner han inte. Så det känns i och för sig bra.
Jag har tänkt förut, att det är väldigt synd att vi inte har några snygga i klassen. Nu har jag kommit på att det inte gör något. För skulle man börja gilla nån i ens egen klass skulle det inte va nån mening. Man skulle va livrädd för att det skulle märkas och inte våga se personen i ögona en sekund. Man skulle ju få skämmas i 3 år om han fick reda på nåt, man skulle aldrig kunna prata neutralt med honom. Som det är nu - man gillar nån i en klass "en bit bort", är det inget att förlora. man kan se personen i ögona hur mycket som helst. Jag kan kolla på honom med stadig blick, bryr mig inte om han märker nåt, varför skulle jag? Jag känner han inte. Så det känns i och för sig bra.
onsdag 8 december 2010
dagarna till jullovet
8 december
Det är så fånigt. Jag skulle kunna va i skolan hur länge som helst, längtar till nästa dag när jag åker hem, och räknar dystert ner dagarna till jullovet. Allt blir så himla kul, jag stönar inte en sekund när jag måste kliva upp på morron. Vad meningslöst det kommer att kännas sen när det blir jullov. Jag står nog knappast ut. Och jag skriver på samma nivå som när jag gick i femman. Nej, jag HAR inte mognat ett skit.
Det är så fånigt. Jag skulle kunna va i skolan hur länge som helst, längtar till nästa dag när jag åker hem, och räknar dystert ner dagarna till jullovet. Allt blir så himla kul, jag stönar inte en sekund när jag måste kliva upp på morron. Vad meningslöst det kommer att kännas sen när det blir jullov. Jag står nog knappast ut. Och jag skriver på samma nivå som när jag gick i femman. Nej, jag HAR inte mognat ett skit.
så att jag ser honom bra
7 december
Att han aldrig liksom kan sätta sig så att jag ser honom bra. Fast vad är det för mening? Han ser likadan ut hela tiden. Men så kan man ju inte resonera, jag äter honom med blicken så fort jag ser honom.
Jag missar honom inte. Han syns. Men jag börjar redan bli desperat när jag tänker på att det snart är jullov. Abstinens!
Att han aldrig liksom kan sätta sig så att jag ser honom bra. Fast vad är det för mening? Han ser likadan ut hela tiden. Men så kan man ju inte resonera, jag äter honom med blicken så fort jag ser honom.
Jag missar honom inte. Han syns. Men jag börjar redan bli desperat när jag tänker på att det snart är jullov. Abstinens!
måndag 6 december 2010
hysterisk
6 december
Läge oförändrat.
Ser honom överallt.
Vad är det med den killen egentligen?
Varför reagerar jag som jag gör när jag ser honom?
Längtar tills imorgon hursomhelst.
Vill inte ha jullov. Fast det kan ju hinna lugna sig lite tills dess.
Just nu är en flinande Eva utanför matsalen tillräckligt för att jag skakande ska flämta mig in dit, konstatera snabbt att han faktiskt är där, och bli ännu mer hysterisk. Men det är ju inuti mig det känns så. Märks nog inte på mig. Tur det.
Läge oförändrat.
Ser honom överallt.
Vad är det med den killen egentligen?
Varför reagerar jag som jag gör när jag ser honom?
Längtar tills imorgon hursomhelst.
Vill inte ha jullov. Fast det kan ju hinna lugna sig lite tills dess.
Just nu är en flinande Eva utanför matsalen tillräckligt för att jag skakande ska flämta mig in dit, konstatera snabbt att han faktiskt är där, och bli ännu mer hysterisk. Men det är ju inuti mig det känns så. Märks nog inte på mig. Tur det.
söndag 5 december 2010
"he went in my old class"
5 december
Han är nog en sån som kanske trots allt inte märks så hemskt. Det verkar så, ingen av tjejerna i min klass verkar lägga märke till honom. Och det gjorde ju inte jag heller, hela terminen nästan.
På engelskan pratade vi om "love" i en studiecell, jag talade om mitt spaningsoffer. Eva blev storögd, sa mycket förvånat "Paul Moberg?" och skrattade. "He went in my old class. A very nice guy. Well, he´s become more goodlooking than a couple of years ago. How fun for him!" Stor förvåning, stort skratt. Nej, han är kanske ingen sån som en normal tjej märker i första taget. Fast det fattar jag inte. Han är fruktansvärt söt.
Han är nog en sån som kanske trots allt inte märks så hemskt. Det verkar så, ingen av tjejerna i min klass verkar lägga märke till honom. Och det gjorde ju inte jag heller, hela terminen nästan.
På engelskan pratade vi om "love" i en studiecell, jag talade om mitt spaningsoffer. Eva blev storögd, sa mycket förvånat "Paul Moberg?" och skrattade. "He went in my old class. A very nice guy. Well, he´s become more goodlooking than a couple of years ago. How fun for him!" Stor förvåning, stort skratt. Nej, han är kanske ingen sån som en normal tjej märker i första taget. Fast det fattar jag inte. Han är fruktansvärt söt.
spanar
4 december
Har kanske lugnat ner värsta hyperheten något. Men spanar som jag vet inte vad. Hela tiden.
Varje gång jag ser honom har jag redan glömt hur söt han är. Därför får jag världens chock och kan inte slita blicken från honom. Men han ser mig inte. Han skulle väl behöva kikare så lång som han är.
Har kanske lugnat ner värsta hyperheten något. Men spanar som jag vet inte vad. Hela tiden.
Varje gång jag ser honom har jag redan glömt hur söt han är. Därför får jag världens chock och kan inte slita blicken från honom. Men han ser mig inte. Han skulle väl behöva kikare så lång som han är.
Omogen
3 december
Vad mycket hormoner jag måste ha för tillfället. Det är väl då man blir kär i första bästa? Jag är så omogen. Har jag sagt det här förr tro?
JAG VET ATT JAG ÄR OMOGEN!
Så bråka inte.
Men Paul Moberg är just nu världens finaste person för mig. Det bara är så. Omoget nog.
Vad mycket hormoner jag måste ha för tillfället. Det är väl då man blir kär i första bästa? Jag är så omogen. Har jag sagt det här förr tro?
JAG VET ATT JAG ÄR OMOGEN!
Så bråka inte.
Men Paul Moberg är just nu världens finaste person för mig. Det bara är så. Omoget nog.
helghat
2 december
Hur står man ut?
Längtar tills måndag. Sist jag kände likadant, hatade helger, var i femman tror jag. Tror inte jag har mognat ett dugg sen dess. Det går så dåligt med hästen nu, orkar inte riktigt med det. Då är det skönt att ha någon att tänka på så att man kan "komma ifrån" ett tag.
En liten avstickare - Martin ringde, jag svarade. "Ja hej! Är Nils hemma?" sa han med igenkännande trevlig ton. Trodde inte han kunde låta så, fattade inte vem det var först. Hade det varit för några veckor sen hade jag nog varit död. Men nu är siktet inställt på andra håll. Fast klart jag blev varm.
Hur står man ut?
Längtar tills måndag. Sist jag kände likadant, hatade helger, var i femman tror jag. Tror inte jag har mognat ett dugg sen dess. Det går så dåligt med hästen nu, orkar inte riktigt med det. Då är det skönt att ha någon att tänka på så att man kan "komma ifrån" ett tag.
En liten avstickare - Martin ringde, jag svarade. "Ja hej! Är Nils hemma?" sa han med igenkännande trevlig ton. Trodde inte han kunde låta så, fattade inte vem det var först. Hade det varit för några veckor sen hade jag nog varit död. Men nu är siktet inställt på andra håll. Fast klart jag blev varm.
onsdag 1 december 2010
det bara känns så
1 december
Såg honom idag med. Härligt. Men hur stå ut i helgen?
Han tar andan ur mig när jag ser honom. Hela världen stannar upp, och allt utom honom försvinner bort.
Efterverkningarna varar länge. Men jag är inte kär. Det bara känns så.
Såg honom idag med. Härligt. Men hur stå ut i helgen?
Han tar andan ur mig när jag ser honom. Hela världen stannar upp, och allt utom honom försvinner bort.
Efterverkningarna varar länge. Men jag är inte kär. Det bara känns så.
Prenumerera på:
Kommentarer (Atom)