31 december
Eller, 1 januari 2004 är det nu. Ett udda nyår, men bra.
Pappa: "Vi kan ju ta hem lite förstärkare, gitarrer och mickar och ställa upp allt i köket och lira, på nyårsafton". Så blev det. Inte sett på tv, inte sett en enda raket. Vid tolvslaget var vi mitt upp i att spela en James Hollingworth-låt, och märkte inte ens att det var.
Och vilket band sen... Låtar som sätts på nolltid, tight och sjysst. Synd bara att jag känner mig lite kass i sällskapet. Jag kan ju inte spela, sjunger sådär. Jag kan göra låtar, bara. Men min "Can't blame you" blev cool.
söndag 30 december 2018
Jag vill ju inte ha nån relation alls, så var det ja.
29 december
Det går så sakta. Eller snarare fort. Jag gör inte ett skit och så har det gått en dag till. Men det är lugnt.
Läste just ett gammalt brev från Thomas. Vad sjukt mycket bekräftelse jag måste fått när jag var tillsammans med honom. Men det var som att den inte var värd så himla mycket, Thomas var ju så självklar. Jag och Kristian bekräftade inte varann ett dugg nästan, inte med ord. Han sa väl nån gång att jag var cool. Men vi visste ju att vi gillade varann ändå... och jag vet ju att Kristian fortfarande gillar mig. Men det var den där stoltheten. Jag vill inte ha en sån relation igen, vill inte ha en thomasrelation heller. Men nånting däremellan. Fast just ja, jag vill ju inte ha nån relation alls, så var det ja.
När jag väl blir förälskad är det ju kört, men tills dess kan jag inte fatta hur jag skulle ha tid med en pojkvän, ork att planera in grejer, och åka bort och sova hos nån i andra änden av stan eller vad det nu kan bli. Jobbigt. Inget pluggande blir ordentligt för att man blir distraherad. Och all himla energi som går åt till att tänka på nån, grubbla över om allt känns rätt, om man längtar för lite eller för mycket, se till att man har bra sex, se till att hans kompisar gillar mig och att mina gillar honom så det går att umgås avslappnat. Hålla koll på könsmaktsperspektivet. Nä, bäst att njuta så länge det varar av att slippa skiten.
Det går så sakta. Eller snarare fort. Jag gör inte ett skit och så har det gått en dag till. Men det är lugnt.
Läste just ett gammalt brev från Thomas. Vad sjukt mycket bekräftelse jag måste fått när jag var tillsammans med honom. Men det var som att den inte var värd så himla mycket, Thomas var ju så självklar. Jag och Kristian bekräftade inte varann ett dugg nästan, inte med ord. Han sa väl nån gång att jag var cool. Men vi visste ju att vi gillade varann ändå... och jag vet ju att Kristian fortfarande gillar mig. Men det var den där stoltheten. Jag vill inte ha en sån relation igen, vill inte ha en thomasrelation heller. Men nånting däremellan. Fast just ja, jag vill ju inte ha nån relation alls, så var det ja.
När jag väl blir förälskad är det ju kört, men tills dess kan jag inte fatta hur jag skulle ha tid med en pojkvän, ork att planera in grejer, och åka bort och sova hos nån i andra änden av stan eller vad det nu kan bli. Jobbigt. Inget pluggande blir ordentligt för att man blir distraherad. Och all himla energi som går åt till att tänka på nån, grubbla över om allt känns rätt, om man längtar för lite eller för mycket, se till att man har bra sex, se till att hans kompisar gillar mig och att mina gillar honom så det går att umgås avslappnat. Hålla koll på könsmaktsperspektivet. Nä, bäst att njuta så länge det varar av att slippa skiten.
onsdag 26 december 2018
Låg och vred mig i natt
27 december
Det är helt enormt nu, värre än någonsin. Hur jag låg och vred mig i natt, helt omöjligt att sova. Men på nåt sätt är det skönt att känna så här. Jag längtar så SJUKT mycket efter att ha sex att bara tanken på att jag förr eller senare nog kommer att få det gör mig helt lycklig. Trots att det är helt ovisst när det blir. Och hur. Det lär ju inte komma att motsvara förväntningarna så som jag håller på och trånar nu, får det till nåt overkligt...
Skulle haft någon att tråna efter också. Eller så hade det bara varit jobbigt. Märkligt att tänka på att för ett år sen tänkte jag inte alls på sex, då efter att jag gjort slut med Thomas var jag bara äcklad av det. Men det är ju bra att det var tillfälligt.
Det är helt enormt nu, värre än någonsin. Hur jag låg och vred mig i natt, helt omöjligt att sova. Men på nåt sätt är det skönt att känna så här. Jag längtar så SJUKT mycket efter att ha sex att bara tanken på att jag förr eller senare nog kommer att få det gör mig helt lycklig. Trots att det är helt ovisst när det blir. Och hur. Det lär ju inte komma att motsvara förväntningarna så som jag håller på och trånar nu, får det till nåt overkligt...
Skulle haft någon att tråna efter också. Eller så hade det bara varit jobbigt. Märkligt att tänka på att för ett år sen tänkte jag inte alls på sex, då efter att jag gjort slut med Thomas var jag bara äcklad av det. Men det är ju bra att det var tillfälligt.
Faktum - det har nog blivit bättre och bättre
25 december
Lugnt och stillsamt men lite oroligt, har många små måsten på min lapp. Men jag har väl rätt trevligt i alla fall. Kvarstår, den här känslan av att jag haft det bästa året jag kan minnas.
2002: Var på Island, det var väl okej, ej fantastiskt. Hösten lite halvjobbig.
2001: Positivt på vissa sätt, pojkvänsdebut... men en del annan frustration tror jag.
2000: Skön ölandsvår, riktigt ensam och jobbig Gbg-höst.
1999: Wien... uäh. Fast bra med. Öland. Dåligt och väldigt bra på samma gång.
1998: Studenthalvåret - bra! Marchegg och kioskpraktik - blä!
1997: Nog ett hyfsat gymnasieår, men annars var ju hela gymnasiet ett enda kasst självförtroende, och stor del av högstadiet med.
Nä, går inte att komma ifrån faktum - det har nog blivit bättre och bättre. Kan för första gången inte säga nåt om att jag "inte skulle fått det jag är värd".
Det jag saknar ännu kanske - en riktigt riktigt nära kompis. Men det är inget hål, det går bra ändå. Jag har vänner. Fler än jag behöver - när ringde jag sist Emelie, eller funderade på att hälsa på Sandra, eller fixade en fika med Tuva-Li?
Annat dåligt är väl att jag inte har nån att vara fysiskt nära. Och det frustreras jag ju helt klart över, men så länge lär det ju ändå inte dröja. Det känns lugnt. och pojkvän är som vanligt inget jag räknar in i ett lyckat liv. Men ett strul då och då känns nästan som ett måste.
Är lite lite inne på, fortfarande, att få till det nån gång med Håkan, även om han känns som vem som helst. Är nog mest för att jag tänker att det nog skulle kunna gå. Med lite alkohol. Förbjudet och pinsamt, men det vore kul.
Lugnt och stillsamt men lite oroligt, har många små måsten på min lapp. Men jag har väl rätt trevligt i alla fall. Kvarstår, den här känslan av att jag haft det bästa året jag kan minnas.
2002: Var på Island, det var väl okej, ej fantastiskt. Hösten lite halvjobbig.
2001: Positivt på vissa sätt, pojkvänsdebut... men en del annan frustration tror jag.
2000: Skön ölandsvår, riktigt ensam och jobbig Gbg-höst.
1999: Wien... uäh. Fast bra med. Öland. Dåligt och väldigt bra på samma gång.
1998: Studenthalvåret - bra! Marchegg och kioskpraktik - blä!
1997: Nog ett hyfsat gymnasieår, men annars var ju hela gymnasiet ett enda kasst självförtroende, och stor del av högstadiet med.
Nä, går inte att komma ifrån faktum - det har nog blivit bättre och bättre. Kan för första gången inte säga nåt om att jag "inte skulle fått det jag är värd".
Det jag saknar ännu kanske - en riktigt riktigt nära kompis. Men det är inget hål, det går bra ändå. Jag har vänner. Fler än jag behöver - när ringde jag sist Emelie, eller funderade på att hälsa på Sandra, eller fixade en fika med Tuva-Li?
Annat dåligt är väl att jag inte har nån att vara fysiskt nära. Och det frustreras jag ju helt klart över, men så länge lär det ju ändå inte dröja. Det känns lugnt. och pojkvän är som vanligt inget jag räknar in i ett lyckat liv. Men ett strul då och då känns nästan som ett måste.
Är lite lite inne på, fortfarande, att få till det nån gång med Håkan, även om han känns som vem som helst. Är nog mest för att jag tänker att det nog skulle kunna gå. Med lite alkohol. Förbjudet och pinsamt, men det vore kul.
Soft och trevligt
22 december
Hade det lugnt i morse. Försökte komma till Sydafrika på Backpackerspelet men det var verkligen stört omöjligt. Ringde Maria, det är fortfarande lite stört, hennes relation.
Sen blev det typ julafton ikväll. Lasagne, trevliga julklappar (en bra skiva, två dåliga, två böcker), lite spelande och musikbyrånkoll. Soft och trevligt.
Ska ut med Maria på annandagen. Ser fram emot det just nu, och det är väl för att jag alltid haft kul på alla utgångar och fester på sistone. Nästan. Men i stan här kanske jag inte kan behålla mig själv på det sättet som jag kan i Göteborg, jag kanske trillar dit och känner mig skitkonstig och onormal.
Hade det lugnt i morse. Försökte komma till Sydafrika på Backpackerspelet men det var verkligen stört omöjligt. Ringde Maria, det är fortfarande lite stört, hennes relation.
Sen blev det typ julafton ikväll. Lasagne, trevliga julklappar (en bra skiva, två dåliga, två böcker), lite spelande och musikbyrånkoll. Soft och trevligt.
Ska ut med Maria på annandagen. Ser fram emot det just nu, och det är väl för att jag alltid haft kul på alla utgångar och fester på sistone. Nästan. Men i stan här kanske jag inte kan behålla mig själv på det sättet som jag kan i Göteborg, jag kanske trillar dit och känner mig skitkonstig och onormal.
Råkat ut för ett litet bakslag
21 december
Det var lite jobbigt igår, har verkligen råkat ut för ett litet bakslag. Men eftersom de kommer alltmer sällan så får jag väl positivt se det så att sen lär det dröja bra länge till nästa.
Vi hängde typ hela dagen, gick på marknad, käkade falafel, drack te, släpade hem en hylla till mig. Kanske är det för att man påminns för mycket om när vi var tillsammans, kanske är det för att det nästan känns likadant, som jag hamnar tillbaka i nåt lite jobbigt tillstånd, där jag sitter och råförbannar mina tankar. Sen blev det skitstelt att säga hejdå och kramas. Usch. Och jag kände mig helt tom på det där onda sättet. Skrev en låt i alla fall.
Nu är jag hemma hos pappa. Kan inte riktigt slappna av. Vet inte vad det är jag behöver för att kunna göra det. Vill vara med Jane och Rut och ha en massa öl typ.
Det var lite jobbigt igår, har verkligen råkat ut för ett litet bakslag. Men eftersom de kommer alltmer sällan så får jag väl positivt se det så att sen lär det dröja bra länge till nästa.
Vi hängde typ hela dagen, gick på marknad, käkade falafel, drack te, släpade hem en hylla till mig. Kanske är det för att man påminns för mycket om när vi var tillsammans, kanske är det för att det nästan känns likadant, som jag hamnar tillbaka i nåt lite jobbigt tillstånd, där jag sitter och råförbannar mina tankar. Sen blev det skitstelt att säga hejdå och kramas. Usch. Och jag kände mig helt tom på det där onda sättet. Skrev en låt i alla fall.
Nu är jag hemma hos pappa. Kan inte riktigt slappna av. Vet inte vad det är jag behöver för att kunna göra det. Vill vara med Jane och Rut och ha en massa öl typ.
Mitt livs värsta bakfylledag
19 december
Varit några rätt långa dagar nu.
ONSDAG:
Gjorde just inget i skolan. Spelade gitarr hela eftermiddan. Sen var det klassfest. Hängde lite med Julie och Edmund först, så gick vi bortöver till Wilhelm. Där blev det mycket båldrickande, alltför mycket, för jag tänkte "dricker jag bål kan jag skita i ölen" men klart man gick lös på den också sen. Rut och Magnus hånglade! Precis som jag i mina "första intryck" skrev att de skulle göra. Coolt. Vi hade rätt kul åt dom, men sen minns jag inget mer, däckade visst i Wilhelms säng (blev rätt kramig sa han) medan Julie gick in och sov hos Wilhelms kompis och hela resten av gänget badade badkar, Rut kissade i vattnet och hällde öl på alla.
TORSDAG:
Vi vaknade och drog till stan hela gänget. Sen började mitt livs värsta bakfylledag. Fick till att börja med gå och däcka på toaletten medan de andra gjorde nån lek. Sen skulle vi skriva utvärdering- jag gick ner i Giraffen och lade mig. Blev LITE piggare vid lunch, åt till och med lite, men sen var det muntlig utvärdering, och efter ett tag höll jag på dö, sjönk längre och längre ner på stolen, fick Pernillas hand på axeln "Hur är det egentligen?" och ett skadeglatt leende. Hamnade på golvet, nåt annat gick inte. Skulle sätta oss i ring sen, jag satte mig, hela gänget skrattade åt hur illa jag såg ut. Jag stack och spydde. Sen hade jag min dagens topp då jag kunde hänga med på lektionen.
Spårvagnen hem vill jag inte tänka på. "INTE spy i stan bland alla folk, måste ta mig längre ut!" Och så, det värsta sen, provrep med brorsan och Nova. Jag kunde helt omöjligt repa. Ej heller vara lite normal och social. Efter en spyning kunde jag köra en låt när de hämtade gitarren åt mig, så jag slapp röra mig. EN låt, sen pallade jag inte mer, helt spyfärdig igen. PINSAMT. Hur kan man göra så här mot sig själv? Somnade halvnio.
FREDAG:
Skolavslutning. Sentimentalt. Lite julklappshandling. Lite hemmahäng och matlag. Sen skulle jag och Kristian ut med ett par tyskar, men de var för party, ville betala in på Sticky, så då splittade vi oss. Gick runt överallt och letade nåt lugnt hängställe, hamnade på Solrosen till sist med lustiga Nelly och Zacary. Solrosen var skönt. Skumt att ha en nykter kväll, ändå skönt på nåt vis. Kristian är ju alltid skön att vara med. Ska på Kviberg en sväng imorn, sen ska jag få hans hylla.
Emma frågade "hur är det mellan er egentligen?" och Kajsa frågade häromdan "Är du och Kristian ihop igen?". Det känns väl inte som så jättekonstigt att folk undrar. Vi umgås en massa nu. Men det funkar ju verkligen. Vi vill ju träffa varann, och har inga problem med det. Jag VET att det inte blir nåt mer, vi båda vet att inget vi gör kommer att tolkas på det sättet, för det är så klargjort och underförstått att vi är bara kompisar. Men vad som oroar mig nu är ändå mina små "men om...". Jag får inte förstöra det här och börja tänka så, det måste fortsätta vara lugnt och glasklart. Shit vad jag önskar att det var så totalt lugnt som jag intalat mig själv, och säger till alla andra. Helt lugnt, helt bra. Jag trodde det verkligen ett tag. Skit.
Varit några rätt långa dagar nu.
ONSDAG:
Gjorde just inget i skolan. Spelade gitarr hela eftermiddan. Sen var det klassfest. Hängde lite med Julie och Edmund först, så gick vi bortöver till Wilhelm. Där blev det mycket båldrickande, alltför mycket, för jag tänkte "dricker jag bål kan jag skita i ölen" men klart man gick lös på den också sen. Rut och Magnus hånglade! Precis som jag i mina "första intryck" skrev att de skulle göra. Coolt. Vi hade rätt kul åt dom, men sen minns jag inget mer, däckade visst i Wilhelms säng (blev rätt kramig sa han) medan Julie gick in och sov hos Wilhelms kompis och hela resten av gänget badade badkar, Rut kissade i vattnet och hällde öl på alla.
TORSDAG:
Vi vaknade och drog till stan hela gänget. Sen började mitt livs värsta bakfylledag. Fick till att börja med gå och däcka på toaletten medan de andra gjorde nån lek. Sen skulle vi skriva utvärdering- jag gick ner i Giraffen och lade mig. Blev LITE piggare vid lunch, åt till och med lite, men sen var det muntlig utvärdering, och efter ett tag höll jag på dö, sjönk längre och längre ner på stolen, fick Pernillas hand på axeln "Hur är det egentligen?" och ett skadeglatt leende. Hamnade på golvet, nåt annat gick inte. Skulle sätta oss i ring sen, jag satte mig, hela gänget skrattade åt hur illa jag såg ut. Jag stack och spydde. Sen hade jag min dagens topp då jag kunde hänga med på lektionen.
Spårvagnen hem vill jag inte tänka på. "INTE spy i stan bland alla folk, måste ta mig längre ut!" Och så, det värsta sen, provrep med brorsan och Nova. Jag kunde helt omöjligt repa. Ej heller vara lite normal och social. Efter en spyning kunde jag köra en låt när de hämtade gitarren åt mig, så jag slapp röra mig. EN låt, sen pallade jag inte mer, helt spyfärdig igen. PINSAMT. Hur kan man göra så här mot sig själv? Somnade halvnio.
FREDAG:
Skolavslutning. Sentimentalt. Lite julklappshandling. Lite hemmahäng och matlag. Sen skulle jag och Kristian ut med ett par tyskar, men de var för party, ville betala in på Sticky, så då splittade vi oss. Gick runt överallt och letade nåt lugnt hängställe, hamnade på Solrosen till sist med lustiga Nelly och Zacary. Solrosen var skönt. Skumt att ha en nykter kväll, ändå skönt på nåt vis. Kristian är ju alltid skön att vara med. Ska på Kviberg en sväng imorn, sen ska jag få hans hylla.
Emma frågade "hur är det mellan er egentligen?" och Kajsa frågade häromdan "Är du och Kristian ihop igen?". Det känns väl inte som så jättekonstigt att folk undrar. Vi umgås en massa nu. Men det funkar ju verkligen. Vi vill ju träffa varann, och har inga problem med det. Jag VET att det inte blir nåt mer, vi båda vet att inget vi gör kommer att tolkas på det sättet, för det är så klargjort och underförstått att vi är bara kompisar. Men vad som oroar mig nu är ändå mina små "men om...". Jag får inte förstöra det här och börja tänka så, det måste fortsätta vara lugnt och glasklart. Shit vad jag önskar att det var så totalt lugnt som jag intalat mig själv, och säger till alla andra. Helt lugnt, helt bra. Jag trodde det verkligen ett tag. Skit.
Lite sådär
16 december
Tog hand om Angeredarna, for hem, slöade lite, försökte sen lära mig lite covers hela kvällen. Mår lite sådär, på väg bli sjuk kanske. Klassfest imorgon. Lite kul kanske, om många kommer.
Tog hand om Angeredarna, for hem, slöade lite, försökte sen lära mig lite covers hela kvällen. Mår lite sådär, på väg bli sjuk kanske. Klassfest imorgon. Lite kul kanske, om många kommer.
torsdag 13 december 2018
Det här året måste ha varit det bästa i mitt liv
15 december
Har bitvis varit helt sjukt less och trött idag som om jag hållit på att dö typ, men ingen direkt anledning. Hatar folket i klassen också, och fick ångest av att tänka på att när Jane flyttat in kommer all den skiten och hälsar på oss... Bakade äcklig paj. Avnjöt lite gitarrspelande.
Egentligen är det nog bra. Bara lite slut.
Har kommit på att det här året måste verkligen ha varit det bästa i mitt liv. Jag har mått så bra, blivit avspänd med så mycket som varit jobbigt förut, jag har fått vara kreativ, spela en massa ihop med andra och skaffat självförtroende där, jag har haft ett hem där jag stortrivts, jag har haft en häftig och bra resa, haft vänner runt mig, varit nära min bror också... Även om det också varit jobbigt har det varit härligt att vara ordentligt kär. Jag hade aldrig velat vara utan Kristian. Jag har haft en hel massa bra sex.
Och jag har ingen framtidsångest.
Undrar om det är så här det ska vara? Eller om det är ett undantagsår.
Har bitvis varit helt sjukt less och trött idag som om jag hållit på att dö typ, men ingen direkt anledning. Hatar folket i klassen också, och fick ångest av att tänka på att när Jane flyttat in kommer all den skiten och hälsar på oss... Bakade äcklig paj. Avnjöt lite gitarrspelande.
Egentligen är det nog bra. Bara lite slut.
Har kommit på att det här året måste verkligen ha varit det bästa i mitt liv. Jag har mått så bra, blivit avspänd med så mycket som varit jobbigt förut, jag har fått vara kreativ, spela en massa ihop med andra och skaffat självförtroende där, jag har haft ett hem där jag stortrivts, jag har haft en häftig och bra resa, haft vänner runt mig, varit nära min bror också... Även om det också varit jobbigt har det varit härligt att vara ordentligt kär. Jag hade aldrig velat vara utan Kristian. Jag har haft en hel massa bra sex.
Och jag har ingen framtidsångest.
Undrar om det är så här det ska vara? Eller om det är ett undantagsår.
Ett underbart stödgäng längst framme vid scenen
14 december
Ah, festen blev faktiskt enligt förväntningarna, förutom att en del kanske försvunnit ur minnet som vanligt när jag blir full.
Jag trodde inte jag skulle kunna sjunga, men så började det ändå kännas rätt lugnt med halsen. Efter ett par öl ännu lugnare, provade lite uppe på rummet - helt okej. Var kul när klassengänget kom. Brorsan och Tuva-Li kom också. Jag fick spela hyfsat tidigt på kvällen. Började med en klockren Takin it back, och fick värsta responsen... Ja det kändes i alla fall så, och det är huvudsaken. Hade ett underbart stödgäng längst framme vid scenen, bara jag kollade på dom kändes allt helt lugnt, men jag var inte rädd för resten av publiken heller. Can´t blame you gick sådär, jag har ju knappt spelat den, och klantade bort det mesta. Sen blev det xhosa-låten, den klantade jag också lite på, men jag var ju älskad av min sydafrikafanclub. Så kallade jag upp Kristian och vi körde Grönland och So it´s irrelevant, de flöt. Mellansnacken flöt. Det kändes suveränt. Efterkommentarer: Bra! Cool! Har skaffat scenvana. Blomstrar! Ser helt lugn ut. Och Rut och Jane var lyriska över mig.
Det här räckte självklart för att kvällen skulle vara fulländad. Sen blev det mer artister (skitnervös Teresa, missnöjd Kristian), och så en massa dans, stod i baren lite... Dum nog att ta igen den återhållna fyllan när prestationerna var slut - drack mycket efter midnatt och var full i säng klockan sex. Jane sov hos mig. Vi vaknade jättebakfulla och jag mådde illa till fyratiden.
Sen kom en tjej för att titta på rummet, men hon var inget inflyttningsalternativ så vi var rörande eniga om att ta Jane. Sjysst.
Anni kom på spontanbesök. Kul! Vi har pratat isländska också. Nu idag var vi på loppis och sen for hon vidare. Jag fixade kollektivmiddag. Kristian var här en snabbis, vi drack te och jag visade bilder. Han var på ett väldigt sött humör eller jag var på humör att tycka han var söt. Går inte att komma ifrån att även om jag inte nu kan tänka tanken att vilja hångla eller nåt, SKULLE han komma och vilja tillbaks till nåt skulle jag nog aldrig stå emot det. Just i stunden, visst, men inte efter att ha ställt in mig ett par dagar. Stört. Och allt det där är säkert bara för att han är så snygg.
Ah, festen blev faktiskt enligt förväntningarna, förutom att en del kanske försvunnit ur minnet som vanligt när jag blir full.
Jag trodde inte jag skulle kunna sjunga, men så började det ändå kännas rätt lugnt med halsen. Efter ett par öl ännu lugnare, provade lite uppe på rummet - helt okej. Var kul när klassengänget kom. Brorsan och Tuva-Li kom också. Jag fick spela hyfsat tidigt på kvällen. Började med en klockren Takin it back, och fick värsta responsen... Ja det kändes i alla fall så, och det är huvudsaken. Hade ett underbart stödgäng längst framme vid scenen, bara jag kollade på dom kändes allt helt lugnt, men jag var inte rädd för resten av publiken heller. Can´t blame you gick sådär, jag har ju knappt spelat den, och klantade bort det mesta. Sen blev det xhosa-låten, den klantade jag också lite på, men jag var ju älskad av min sydafrikafanclub. Så kallade jag upp Kristian och vi körde Grönland och So it´s irrelevant, de flöt. Mellansnacken flöt. Det kändes suveränt. Efterkommentarer: Bra! Cool! Har skaffat scenvana. Blomstrar! Ser helt lugn ut. Och Rut och Jane var lyriska över mig.
Det här räckte självklart för att kvällen skulle vara fulländad. Sen blev det mer artister (skitnervös Teresa, missnöjd Kristian), och så en massa dans, stod i baren lite... Dum nog att ta igen den återhållna fyllan när prestationerna var slut - drack mycket efter midnatt och var full i säng klockan sex. Jane sov hos mig. Vi vaknade jättebakfulla och jag mådde illa till fyratiden.
Sen kom en tjej för att titta på rummet, men hon var inget inflyttningsalternativ så vi var rörande eniga om att ta Jane. Sjysst.
Anni kom på spontanbesök. Kul! Vi har pratat isländska också. Nu idag var vi på loppis och sen for hon vidare. Jag fixade kollektivmiddag. Kristian var här en snabbis, vi drack te och jag visade bilder. Han var på ett väldigt sött humör eller jag var på humör att tycka han var söt. Går inte att komma ifrån att även om jag inte nu kan tänka tanken att vilja hångla eller nåt, SKULLE han komma och vilja tillbaks till nåt skulle jag nog aldrig stå emot det. Just i stunden, visst, men inte efter att ha ställt in mig ett par dagar. Stört. Och allt det där är säkert bara för att han är så snygg.
söndag 9 december 2018
Varför är jag så hångelfixerad?
11 december
Skola. Pizza. Bränt bröd. Matlagning. Tvålåtarsgenrep med Kristian. Sen har jag totalt överarbetat sydafrikarapporten hela kvällen. Men jag gillar att skriva igen.
Är rätt förväntansfull för festen imorgon så den kan bli en besvikelse. Men det är sjysst upplägg. Först häng med bandet, sen kommer Rut och Jane och andra ur klassen, så ska jag förhoppningsvis spela, dricka god öl, dansa, kanske häva på lite kwaito när dj:n börjar, visa folk mitt rum, hänga omkring... Tror inte att det blir nåt hångel dock, vem skulle det vara? Varför är jag så hångelfixerad?
Skola. Pizza. Bränt bröd. Matlagning. Tvålåtarsgenrep med Kristian. Sen har jag totalt överarbetat sydafrikarapporten hela kvällen. Men jag gillar att skriva igen.
Är rätt förväntansfull för festen imorgon så den kan bli en besvikelse. Men det är sjysst upplägg. Först häng med bandet, sen kommer Rut och Jane och andra ur klassen, så ska jag förhoppningsvis spela, dricka god öl, dansa, kanske häva på lite kwaito när dj:n börjar, visa folk mitt rum, hänga omkring... Tror inte att det blir nåt hångel dock, vem skulle det vara? Varför är jag så hångelfixerad?
Väldigt kluvna dragningar
10 december
Oj vilka tunga dagar. Hållit sex föredrag som var tänkta att vara typ identiska. Men det gick nog hyfsat. Är slut nu. Det var på nåt vis rätt kul också att lära sig grejer för varje gång, prova att säga lite olika saker. Christine for hem, vi andra sov över.
Har väl trott att det var lite engångsfunderingar det där med kär-grejen. Men nu är jag nog tillbaka lite i det. Väldigt väldigt kluvna dragningar, på ena sidan tänker jag "vad skitcoolt om jag ÄR kär i en tjej, om jag KAN vara det" och försöker verkligen frammana såna känslor oavsett om de finns eller inte. Prövar diverse tankar. Och så på andra sidan är det ett enda motspjärnande mot allt det här. "Det är DUMT och FEL och KNÄPPT att känna nåt sånt, det får jag inte göra, det kan bara förstöra och leda till jobbigheter".
Jag vet inte vilken sida som är starkast, vilken av dem det är som luras och drar i mig för mycket. Och shit vad jag ska analysera i stället för att bara låta allt vara.
Vi låg och snackade rätt länge igår. Om kompisars idiotiska relationer, och det sköna i att inte ha nån, om killars störiga patent på att definiera sex, om vad skillnaden egentligen är på kompis- och kärleksrelationer... Vi är väldigt överens om mycket, tänker rätt lika. Men nä, det känns som att jag går och verkligen gräver efter den här känslan, för att jag försökt vara klarvaken för det så länge nu.
Det är inte på riktigt. Vore det på riktigt så borde jag verkligen vara svartsjuk, och det är jag inte alls.
Oj vilka tunga dagar. Hållit sex föredrag som var tänkta att vara typ identiska. Men det gick nog hyfsat. Är slut nu. Det var på nåt vis rätt kul också att lära sig grejer för varje gång, prova att säga lite olika saker. Christine for hem, vi andra sov över.
Har väl trott att det var lite engångsfunderingar det där med kär-grejen. Men nu är jag nog tillbaka lite i det. Väldigt väldigt kluvna dragningar, på ena sidan tänker jag "vad skitcoolt om jag ÄR kär i en tjej, om jag KAN vara det" och försöker verkligen frammana såna känslor oavsett om de finns eller inte. Prövar diverse tankar. Och så på andra sidan är det ett enda motspjärnande mot allt det här. "Det är DUMT och FEL och KNÄPPT att känna nåt sånt, det får jag inte göra, det kan bara förstöra och leda till jobbigheter".
Jag vet inte vilken sida som är starkast, vilken av dem det är som luras och drar i mig för mycket. Och shit vad jag ska analysera i stället för att bara låta allt vara.
Vi låg och snackade rätt länge igår. Om kompisars idiotiska relationer, och det sköna i att inte ha nån, om killars störiga patent på att definiera sex, om vad skillnaden egentligen är på kompis- och kärleksrelationer... Vi är väldigt överens om mycket, tänker rätt lika. Men nä, det känns som att jag går och verkligen gräver efter den här känslan, för att jag försökt vara klarvaken för det så länge nu.
Det är inte på riktigt. Vore det på riktigt så borde jag verkligen vara svartsjuk, och det är jag inte alls.
Festen KAN knappt bli dålig
8 december
Usch, ska upp svintidigt imorgon. Hemskt att se de andra gruppernas teater idag - själva är vi ju skitdåliga. Usch, vill inte. Men vad urskönt att få det gjort sen...
Längtar lite till festen, den KAN knappt bli dålig faktiskt. Rut ska komma, och hångla med Mohammed förmodligen, de har strulat förut... Världen är liten. Vem skulle jag kunna hångla med då? Det finns inte en enda i huset jag skulle kunna bli intresserad av tror jag. Vad skittråkigt allt är på den fronten.
Usch, ska upp svintidigt imorgon. Hemskt att se de andra gruppernas teater idag - själva är vi ju skitdåliga. Usch, vill inte. Men vad urskönt att få det gjort sen...
Längtar lite till festen, den KAN knappt bli dålig faktiskt. Rut ska komma, och hångla med Mohammed förmodligen, de har strulat förut... Världen är liten. Vem skulle jag kunna hångla med då? Det finns inte en enda i huset jag skulle kunna bli intresserad av tror jag. Vad skittråkigt allt är på den fronten.
Vi snackade och lirade lite
7 december
Tungt möte, vi fick kritik. Sen gjorde jag den där sydafrikanska vegetariska fårfärsmixen, blev så nära köttfärssås man kan komma. Kristian bad mig komma på te, så det gjorde jag. Vi snackade och lirade lite med hans söta sambo Mohamed tills grannen blev väldigt arg. Men hann ha kul innan dess. Manu Chao nostalgi t.ex, men det känns lite jobbigt. Hoppas jag inte röstdummat mig nu igen bara, att jag aldrig kan låta bli just i stunden... Kul att träffa Kristian igen, känns verkligen så lugnt nu, han är släppt.
Men det är klart, det är ju inte så att jag skulle vilja se honom med nån annan om det kunde undvikas. Men jag tror nog inte han har nåt seriöst faktiskt.
Tungt möte, vi fick kritik. Sen gjorde jag den där sydafrikanska vegetariska fårfärsmixen, blev så nära köttfärssås man kan komma. Kristian bad mig komma på te, så det gjorde jag. Vi snackade och lirade lite med hans söta sambo Mohamed tills grannen blev väldigt arg. Men hann ha kul innan dess. Manu Chao nostalgi t.ex, men det känns lite jobbigt. Hoppas jag inte röstdummat mig nu igen bara, att jag aldrig kan låta bli just i stunden... Kul att träffa Kristian igen, känns verkligen så lugnt nu, han är släppt.
Men det är klart, det är ju inte så att jag skulle vilja se honom med nån annan om det kunde undvikas. Men jag tror nog inte han har nåt seriöst faktiskt.
onsdag 5 december 2018
Om vi blir dyngfulla ihop nån gång
6 december
Promenad, tv, öl, fest. Trevligt. Men det är, i jämförelse med hur det kändes innan, skittråkigt att inte vara intresserad av Håkan. Då var det ändå lite spänning, lite tändning. Nåt att tänka på här hemma. Men kanske skulle det kunna hända nåt om vi blir dyngfulla ihop nån gång, men då skulle jag ju ändå inte komma ihåg det, så det är väl skit samma.
Bättre i halsen? Eller falskt alarm?
Promenad, tv, öl, fest. Trevligt. Men det är, i jämförelse med hur det kändes innan, skittråkigt att inte vara intresserad av Håkan. Då var det ändå lite spänning, lite tändning. Nåt att tänka på här hemma. Men kanske skulle det kunna hända nåt om vi blir dyngfulla ihop nån gång, men då skulle jag ju ändå inte komma ihåg det, så det är väl skit samma.
Bättre i halsen? Eller falskt alarm?
Inte precis så att jag får erbjudanden
5 december
Tungt i skolan, trist men gott matlag. Sen har jag jobbat på att skriva klart halvfärdiga låttexter - har gjort 99:e så nästa blir 100, känns lite högtidligt och jobbigt att välja vilken. Less på halsen.
Fortfarande så sugen på att kela med nån att jag kollar på Claytonkortet och försöker tänka tillbaks. Jag är inte ett dugg pojkvänssugen men... i det här läget skulle jag verkligen kunna ha en kk, men det är inte precis så att jag får erbjudanden. Idag på matlaget började jag tänka "vilka här skulle jag kunna tänka mig hångla med" det blev rätt jobbigt generande.
Jag känner inte alls samma grej med Håkan som innan resan. Skumt. Och nu orkar jag ännu mindre försöka bli närmare kompis med honom.
Tungt i skolan, trist men gott matlag. Sen har jag jobbat på att skriva klart halvfärdiga låttexter - har gjort 99:e så nästa blir 100, känns lite högtidligt och jobbigt att välja vilken. Less på halsen.
Fortfarande så sugen på att kela med nån att jag kollar på Claytonkortet och försöker tänka tillbaks. Jag är inte ett dugg pojkvänssugen men... i det här läget skulle jag verkligen kunna ha en kk, men det är inte precis så att jag får erbjudanden. Idag på matlaget började jag tänka "vilka här skulle jag kunna tänka mig hångla med" det blev rätt jobbigt generande.
Jag känner inte alls samma grej med Håkan som innan resan. Skumt. Och nu orkar jag ännu mindre försöka bli närmare kompis med honom.
Blir dödligt kelsjuk när jag ser kortet
4 december
Har väl känt mig lite småtveksam till vad jag skrev igår. SÅ fantastiskt?
Har varit en okej men jobbig dag. Korten är klara nu i alla fall, ivägskickade efterbeställningar alltså. Och ett brev till Port st Johns är skickat, men en bilaga till Clayton. Inget smör däri, fast "bored when i look at photos, wish I was still there" och så det där myskortet på oss. Kan han ju få tolka som han vill. Jag blir dödligt kelsjuk när jag ser kortet i alla fall. Jag vill ha ett strul, verkligen. Men när blir det läge?
Jane kanske flyttar hit. Vore kul!
Har väl känt mig lite småtveksam till vad jag skrev igår. SÅ fantastiskt?
Har varit en okej men jobbig dag. Korten är klara nu i alla fall, ivägskickade efterbeställningar alltså. Och ett brev till Port st Johns är skickat, men en bilaga till Clayton. Inget smör däri, fast "bored when i look at photos, wish I was still there" och så det där myskortet på oss. Kan han ju få tolka som han vill. Jag blir dödligt kelsjuk när jag ser kortet i alla fall. Jag vill ha ett strul, verkligen. Men när blir det läge?
Jane kanske flyttar hit. Vore kul!
Hittade en affisch som vi började vara arga på
3 december
Igår kväll var bra. Direkt efter skolan gick jag och Rut till Kellys och började öla. Så småningom kom Mia också. Vi satt där i typ sju timmar fast det kändes verkligen inte så länge. Jag drack typ sju öl, men blev aldrig mer än lite berusad. Hade väldigt trevligt. Rut ringde Ntando, det gick inte så bra. Så småningom började vi snacka HM-affischer och var upprörda. Så gick vi, hittade en affisch som vi började vara arga på, men hade varken nåt att måla med eller nåt att slå sönder med. Men alla förbipasserande stödde våra små försök.
Så kollade en kille från balkongen ovanför ner, Rut började ursäkta vårt oväsen, men han tyckte det var lugnt. Jag frågade på skämt om han hade nån ketchup - näe, men en burk grön målarfärg! Han slängde ner den åt oss, och vi målade för glatta livet, doppade händerna, blev lite på en nymålad vägg vid porrställena också, och på Järntorget. Där tyckte Mia att jag och Rut borde ta det lite lugnt där bland allt folk (saftiga böter). Vi drog oss hemåt med våra helgröna händer. Det där var kul!
Jag missade ickenattvagn, hängde med Rut hem. Vi satt och snackade några timmar, till tre typ. Väldigt trevligt. Jag satt och tänkte på hur kär jag är i Rut. Fast jag tror jag kanske använder fel ord när jag säger kär, men weakerthanskär är jag kanske, och menar låtar som Watermark och My favourite chords, låtar som verkar handla om en kompis, utan nåt alls fysiskt inblandat, men ändå nån slags förälskelsetouch. Man gör coola saker tillsammans och älskar att umgås, och det räcker så. Blir lite fundersam, vad är kär egentligen? Jag känner inte minsta fysisk attraktion, finns ingen tanke på att vilja komma nära där, inte minsta svartsjuka heller, det roligaste är ju när vi sitter och snackar om våra ragg. På så sätt borde jag utesluta att jag skulle vara kär. Men förälskelsetouchen finns där i det andra.
Hur jag är helt sjukt glad över att jag får umgås med henne, hamnar i nåt slags rus vissa stunder och känner att det här är det enda jag vill, det är inte helt nyktert. Hur minnet av saker jag upplevt med henne får nåt extra sjysst över sig, hur alla promenader ner på stan får värsta värdet... NÅGOT slags förälskelse är det, och det känns ju väldigt bra att det inte är på nån annan nivå, för det vore ingen bra idé att hålla på och ha såna känslor. Kanske är det därför jag inte har dom, för att det vore så jobbigt fel. Eller så är det heterospärrar. Eller så är jag verkligen heterosexuell. För faktum kvarstår att skulle Rut vara kille skulle jag verkligen vara dödskär utan tvekan.
Vilka extremer jag fått känna på denna höst - Håkan som jag var så DÖDLIGT attraherad av rent fysiskt, men inget annat, och så nu, precis tvärtom.
Vi masade oss upp lite för sent i morse. Jag var bakis på det bra sättet, gjorde inget vettigt i skolan. Spanade in vårt sabotage igen - så härligt att se. Sen har jag repat ikväll, mest tjafs, inget vettigt, men kul var det.
Igår kväll var bra. Direkt efter skolan gick jag och Rut till Kellys och började öla. Så småningom kom Mia också. Vi satt där i typ sju timmar fast det kändes verkligen inte så länge. Jag drack typ sju öl, men blev aldrig mer än lite berusad. Hade väldigt trevligt. Rut ringde Ntando, det gick inte så bra. Så småningom började vi snacka HM-affischer och var upprörda. Så gick vi, hittade en affisch som vi började vara arga på, men hade varken nåt att måla med eller nåt att slå sönder med. Men alla förbipasserande stödde våra små försök.
Så kollade en kille från balkongen ovanför ner, Rut började ursäkta vårt oväsen, men han tyckte det var lugnt. Jag frågade på skämt om han hade nån ketchup - näe, men en burk grön målarfärg! Han slängde ner den åt oss, och vi målade för glatta livet, doppade händerna, blev lite på en nymålad vägg vid porrställena också, och på Järntorget. Där tyckte Mia att jag och Rut borde ta det lite lugnt där bland allt folk (saftiga böter). Vi drog oss hemåt med våra helgröna händer. Det där var kul!
Jag missade ickenattvagn, hängde med Rut hem. Vi satt och snackade några timmar, till tre typ. Väldigt trevligt. Jag satt och tänkte på hur kär jag är i Rut. Fast jag tror jag kanske använder fel ord när jag säger kär, men weakerthanskär är jag kanske, och menar låtar som Watermark och My favourite chords, låtar som verkar handla om en kompis, utan nåt alls fysiskt inblandat, men ändå nån slags förälskelsetouch. Man gör coola saker tillsammans och älskar att umgås, och det räcker så. Blir lite fundersam, vad är kär egentligen? Jag känner inte minsta fysisk attraktion, finns ingen tanke på att vilja komma nära där, inte minsta svartsjuka heller, det roligaste är ju när vi sitter och snackar om våra ragg. På så sätt borde jag utesluta att jag skulle vara kär. Men förälskelsetouchen finns där i det andra.
Hur jag är helt sjukt glad över att jag får umgås med henne, hamnar i nåt slags rus vissa stunder och känner att det här är det enda jag vill, det är inte helt nyktert. Hur minnet av saker jag upplevt med henne får nåt extra sjysst över sig, hur alla promenader ner på stan får värsta värdet... NÅGOT slags förälskelse är det, och det känns ju väldigt bra att det inte är på nån annan nivå, för det vore ingen bra idé att hålla på och ha såna känslor. Kanske är det därför jag inte har dom, för att det vore så jobbigt fel. Eller så är det heterospärrar. Eller så är jag verkligen heterosexuell. För faktum kvarstår att skulle Rut vara kille skulle jag verkligen vara dödskär utan tvekan.
Vilka extremer jag fått känna på denna höst - Håkan som jag var så DÖDLIGT attraherad av rent fysiskt, men inget annat, och så nu, precis tvärtom.
Vi masade oss upp lite för sent i morse. Jag var bakis på det bra sättet, gjorde inget vettigt i skolan. Spanade in vårt sabotage igen - så härligt att se. Sen har jag repat ikväll, mest tjafs, inget vettigt, men kul var det.
Prenumerera på:
Kommentarer (Atom)