Mitt livs värsta bakfylledag

19 december

Varit några rätt långa dagar nu.

ONSDAG:
Gjorde just inget i skolan. Spelade gitarr hela eftermiddan. Sen var det klassfest. Hängde lite med Julie och Edmund först, så gick vi bortöver till Wilhelm. Där blev det mycket båldrickande, alltför mycket, för jag tänkte "dricker jag bål kan jag skita i ölen" men klart man gick lös på den också sen. Rut och Magnus hånglade! Precis som jag i mina "första intryck" skrev att de skulle göra. Coolt. Vi hade rätt kul åt dom, men sen minns jag inget mer, däckade visst i Wilhelms säng (blev rätt kramig sa han) medan Julie gick in och sov hos Wilhelms kompis och hela resten av gänget badade badkar, Rut kissade i vattnet och hällde öl på alla.

TORSDAG:
Vi vaknade och drog till stan hela gänget. Sen började mitt livs värsta bakfylledag. Fick till att börja med gå och däcka på toaletten medan de andra gjorde nån lek. Sen skulle vi skriva utvärdering- jag gick ner i Giraffen och lade mig. Blev LITE piggare vid lunch, åt till och med lite, men sen var det muntlig utvärdering, och efter ett tag höll jag på dö, sjönk längre och längre ner på stolen, fick Pernillas hand på axeln "Hur är det egentligen?" och ett skadeglatt leende. Hamnade på golvet, nåt annat gick inte. Skulle sätta oss i ring sen, jag satte mig, hela gänget skrattade åt hur illa jag såg ut. Jag stack och spydde. Sen hade jag min dagens topp då jag kunde hänga med på lektionen.

Spårvagnen hem vill jag inte tänka på. "INTE spy i stan bland alla folk, måste ta mig längre ut!" Och så, det värsta sen, provrep med brorsan och Nova. Jag kunde helt omöjligt repa. Ej heller vara lite normal och social. Efter en spyning kunde jag köra en låt när de hämtade gitarren åt mig, så jag slapp röra mig. EN låt, sen pallade jag inte mer, helt spyfärdig igen. PINSAMT. Hur kan man göra så här mot sig själv? Somnade halvnio.

FREDAG:
Skolavslutning. Sentimentalt. Lite julklappshandling. Lite hemmahäng och matlag. Sen skulle jag och Kristian ut med ett par tyskar, men de var för party, ville betala in på Sticky, så då splittade vi oss. Gick runt överallt och letade nåt lugnt hängställe, hamnade på Solrosen till sist med lustiga Nelly och Zacary. Solrosen var skönt. Skumt att ha en nykter kväll, ändå skönt på nåt vis. Kristian är ju alltid skön att vara med. Ska på Kviberg en sväng imorn, sen ska jag få hans hylla.

Emma frågade "hur är det mellan er egentligen?" och Kajsa frågade häromdan "Är du och Kristian ihop igen?". Det känns väl inte som så jättekonstigt att folk undrar. Vi umgås en massa nu. Men det funkar ju verkligen. Vi vill ju träffa varann, och har inga problem med det. Jag VET att det inte blir nåt mer, vi båda vet att inget vi gör kommer att tolkas på det sättet, för det är så klargjort och underförstått att vi är bara kompisar. Men vad som oroar mig nu är ändå mina små "men om...". Jag får inte förstöra det här och börja tänka så, det måste fortsätta vara lugnt och glasklart. Shit vad jag önskar att det var så totalt lugnt som jag intalat mig själv, och säger till alla andra. Helt lugnt, helt bra. Jag trodde det verkligen ett tag. Skit.