Jag vill ju inte ha nån relation alls, så var det ja.

29 december

Det går så sakta. Eller snarare fort. Jag gör inte ett skit och så har det gått en dag till. Men det är lugnt.

Läste just ett gammalt brev från Thomas. Vad sjukt mycket bekräftelse jag måste fått när jag var tillsammans med honom. Men det var som att den inte var värd så himla mycket, Thomas var ju så självklar. Jag och Kristian bekräftade inte varann ett dugg nästan, inte med ord. Han sa väl nån gång att jag var cool. Men vi visste ju att vi gillade varann ändå... och jag vet ju att Kristian fortfarande gillar mig. Men det var den där stoltheten. Jag vill inte ha en sån relation igen, vill inte ha en thomasrelation heller. Men nånting däremellan. Fast just ja, jag vill ju inte ha nån relation alls, så var det ja.

När jag väl blir förälskad är det ju kört, men tills dess kan jag inte fatta hur jag skulle ha tid med en pojkvän, ork att planera in grejer, och åka bort och sova hos nån i andra änden av stan eller vad det nu kan bli. Jobbigt. Inget pluggande blir ordentligt för att man blir distraherad. Och all himla energi som går åt till att tänka på nån, grubbla över om allt känns rätt, om man längtar för lite eller för mycket, se till att man har bra sex, se till att hans kompisar gillar mig och att mina gillar honom så det går att umgås avslappnat. Hålla koll på könsmaktsperspektivet. Nä, bäst att njuta så länge det varar av att slippa skiten.