Hittade en affisch som vi började vara arga på

3 december

Igår kväll var bra. Direkt efter skolan gick jag och Rut till Kellys och började öla. Så småningom kom Mia också. Vi satt där i typ sju timmar fast det kändes verkligen inte så länge. Jag drack typ sju öl, men blev aldrig mer än lite berusad. Hade väldigt trevligt. Rut ringde Ntando, det gick inte så bra. Så småningom började vi snacka HM-affischer och var upprörda. Så gick vi, hittade en affisch som vi började vara arga på, men hade varken nåt att måla med eller nåt att slå sönder med. Men alla förbipasserande stödde våra små försök.

Så kollade en kille från balkongen ovanför ner, Rut började ursäkta vårt oväsen, men han tyckte det var lugnt. Jag frågade på skämt om han hade nån ketchup - näe, men en burk grön målarfärg! Han slängde ner den åt oss, och vi målade för glatta livet, doppade händerna, blev lite på en nymålad vägg vid porrställena också, och på Järntorget. Där tyckte Mia att jag och Rut borde ta det lite lugnt där bland allt folk (saftiga böter). Vi drog oss hemåt med våra helgröna händer. Det där var kul!

Jag missade ickenattvagn, hängde med Rut hem. Vi satt och snackade några timmar, till tre typ. Väldigt trevligt. Jag satt och tänkte på hur kär jag är i Rut. Fast jag tror jag kanske använder fel ord när jag säger kär, men weakerthanskär är jag kanske, och menar låtar  som Watermark och My favourite chords, låtar som verkar handla om en kompis, utan nåt alls fysiskt inblandat, men ändå nån slags förälskelsetouch. Man gör coola saker tillsammans och älskar att umgås, och det räcker så. Blir lite fundersam, vad är kär egentligen? Jag känner inte minsta fysisk attraktion, finns ingen tanke på att vilja komma nära där, inte minsta svartsjuka heller, det roligaste är ju när vi sitter och snackar om våra ragg. På så sätt borde jag utesluta att jag skulle vara kär. Men förälskelsetouchen finns där i det andra.

Hur jag är helt sjukt glad över att jag får umgås med henne, hamnar i nåt slags rus vissa stunder och känner att det här är det enda jag vill, det är inte helt nyktert. Hur minnet av saker jag upplevt med henne får nåt extra sjysst över sig, hur alla promenader ner på stan får värsta värdet... NÅGOT slags förälskelse är det, och det känns ju väldigt bra att det inte är på nån annan nivå, för det vore ingen bra idé att hålla på och ha såna känslor. Kanske är det därför jag inte har dom, för att det vore så jobbigt fel. Eller så är det heterospärrar. Eller så är jag verkligen heterosexuell. För faktum kvarstår att skulle Rut vara kille skulle jag verkligen vara dödskär utan tvekan.
Vilka extremer jag fått känna på denna höst - Håkan som jag var så DÖDLIGT attraherad av rent fysiskt, men inget annat, och så nu, precis tvärtom.

Vi masade oss upp lite för sent i morse. Jag var bakis på det bra sättet, gjorde inget vettigt i skolan. Spanade in vårt sabotage igen - så härligt att se. Sen har jag repat ikväll, mest tjafs, inget vettigt, men kul var det.