Faktum - det har nog blivit bättre och bättre

25 december

Lugnt och stillsamt men lite oroligt, har många små måsten på min lapp. Men jag har väl rätt trevligt i alla fall. Kvarstår, den här känslan av att jag haft det bästa året jag kan minnas.

2002: Var på Island, det var väl okej, ej fantastiskt. Hösten lite halvjobbig.
2001: Positivt på vissa sätt, pojkvänsdebut... men en del annan frustration tror jag.
2000: Skön ölandsvår, riktigt ensam och jobbig Gbg-höst.
1999: Wien... uäh. Fast bra med. Öland. Dåligt och väldigt bra på samma gång.
1998: Studenthalvåret - bra! Marchegg och kioskpraktik - blä!
1997: Nog ett hyfsat gymnasieår, men annars var ju hela gymnasiet ett enda kasst självförtroende, och stor del av högstadiet med.

Nä, går inte att komma ifrån faktum - det har nog blivit bättre och bättre. Kan för första gången inte säga nåt om att jag "inte skulle fått det jag är värd".
Det jag saknar ännu kanske - en riktigt riktigt nära kompis. Men det är inget hål, det går bra ändå. Jag har vänner. Fler än jag behöver - när ringde jag sist Emelie, eller funderade på att hälsa på Sandra, eller fixade en fika med Tuva-Li?

Annat dåligt är väl att jag inte har nån att vara fysiskt nära. Och det frustreras jag ju helt klart över, men så länge lär det ju ändå inte dröja. Det känns lugnt. och pojkvän är som vanligt inget jag räknar in i ett lyckat liv. Men ett strul då och då känns nästan som ett måste.
Är lite lite inne på, fortfarande, att få till det nån gång med Håkan, även om han känns som vem som helst. Är nog mest för att jag tänker att det nog skulle kunna gå. Med lite alkohol. Förbjudet och pinsamt, men det vore kul.