27 januari
Intensiva dagar nu, imorgon blir dock värst. Har sett massa film, efter att ha varit på jobbig föreläsning. Svårt med koncentrationen nu. Och tankarna fortsätter gå lite som de gått senaste dagarna. Det är väl mycket det där när man fått smak på nåt. Typ som när jag efter första Port st Johns-helgen så väldigt gärna ville träffa Clayton igen fast jag nog fattat att han var rätt blåst... Och sen helgen efter blev det ju bara avsmak av det till sist. Det är ju helsjysst att hångla med folk man inte är kär i ett tag. Sen blir det för mycket, bara tråkigt.
Men vad gärna jag skulle ha mer av lördagens fyllekel. Är jag fortfarande så svältfödd att nåt så banalt kan bli så sjysst? Och ligga kvar i tankarna flera dagar? Tur folk inte kan läsa tankar. Men synd att de är så alkoholsuddiga. Jag minns ju inte alls hur det gick till att det blev hångelläge. Måste ha varit han som var på i alla fall. Åh, jag behöver mer kel! Verkligen.
söndag 27 januari 2019
Nästa gång han och alkohol är i samma rum som mig
26 januari
Märks att jag är riktigt törstande efter förälskelse i alla fall. Eller vad det nu är. Men egentligen var det ju "bara ett strul", det är bara för att jag vill ha nåt att tänka på som jag får det till att bli "bara ett strul, eller?". Men så är det nog bara ett strul till jag vill ha också. För OM det varit så att nån av oss hade varit uppriktigt intresserad av den andra, då hade det väl visat sig på nån av de andra festerna? Klassfestfylleslaget till exempel. Men då tror jag inte vi snackade alls, märkte inte ens att han var där.
Jaja. Det utesluter i alla fall inte att jag skulle kunna hångla med honom igen nästa gång han och alkohol är i samma rum som mig. Och den situationen skulle kunna komma hyfsat snart. Han kommer nog inte på Annas fest, men kanske på vår, och definitivt på Magnus. Om han kommer på våran kan det bli lite knepigt. Då kanske man har den där situationen att jag och Kristian är på gemensam fest där nån mer finns, det skulle kännas lite konstigt trots inga obligationer att ta hänsyn till. Och kanske skulle jag vara rädd att han trodde att jag bara medvetet ville göra honom svartsjuk. Men varför analysera och tänka mig in i det nu?
Jag är för övrigt rätt sur på Kristian när han gör så här, han skulle ha kommit en sväng, jag hade tänkt bjuda på käk, så dyker han inte upp, och inte minsta ljud. Helt stört.
Märks att jag är riktigt törstande efter förälskelse i alla fall. Eller vad det nu är. Men egentligen var det ju "bara ett strul", det är bara för att jag vill ha nåt att tänka på som jag får det till att bli "bara ett strul, eller?". Men så är det nog bara ett strul till jag vill ha också. För OM det varit så att nån av oss hade varit uppriktigt intresserad av den andra, då hade det väl visat sig på nån av de andra festerna? Klassfestfylleslaget till exempel. Men då tror jag inte vi snackade alls, märkte inte ens att han var där.
Jaja. Det utesluter i alla fall inte att jag skulle kunna hångla med honom igen nästa gång han och alkohol är i samma rum som mig. Och den situationen skulle kunna komma hyfsat snart. Han kommer nog inte på Annas fest, men kanske på vår, och definitivt på Magnus. Om han kommer på våran kan det bli lite knepigt. Då kanske man har den där situationen att jag och Kristian är på gemensam fest där nån mer finns, det skulle kännas lite konstigt trots inga obligationer att ta hänsyn till. Och kanske skulle jag vara rädd att han trodde att jag bara medvetet ville göra honom svartsjuk. Men varför analysera och tänka mig in i det nu?
Jag är för övrigt rätt sur på Kristian när han gör så här, han skulle ha kommit en sväng, jag hade tänkt bjuda på käk, så dyker han inte upp, och inte minsta ljud. Helt stört.
"Nu är du inte så kaxig längre, kommunistfitta"
25 januari
Igår blev en konstig dag, hade verkligen aldrig kunnat tänka mig den.
Vi var på filmen Spellbound, jag, brorsan, Pelle och Sasha. Den var kul! Sen skulle vi typ käka, var vid Kungsportsplatsen när nån ringde och sa att nationaldemokraterna hade nån manifestation i närheten. När vi kom var de på väg därifrån, och vi följde efter på långt avstånd. Vid Heden stannade de upp, de sista av dem, och glodde på oss. Ojdå, vi kanske ska vika av över vägen... De vrålade "Död åt ZOG" och började springa. Vi sprang. De kom ikapp, jag blev omkullknuffad bakifrån och fick en stamp i ryggen, men inte hård "Nu är du inte så kaxig längre kommunistfitta!". Det gick verkligen skitfort och jag var väl aldrig rädd direkt - tänkte de kan väl inte göra illa mig på riktigt här vid avenyn mitt på dagen.
En kille attackerade brorsan och Pelle med skruvmejsel. Men alla klarade sig skadefritt. Polisen plockade två, vi åkte in till förhör. Det var nog läskigare än att bli nedslagen tyckte jag. Vi blev utskällda alla tre, och allmänt grinigt bemötta, och det var läskigt att inte veta vad jag skulle säga. Fick ju hitta på att jag sett killen som var på mig, (fick signalement av Sasha som sett honom) men det var ju lite obehagligt att inte säga sanningen (jag har inte minsta koll på hur nån såg ut, och vet knappt ens hur jag blev slagen).
Usch. Det lär ju bli fler förhör. Känns overkligt och sjukt det som hände. Men kan inte låta bli att känna det som lite spännande också. Lite kul att berätta.
Hemma var det lite folk. Caroline, Anna, Kajsa, Kalle, Estella, William. Hände med dom ett tag, sen gick jag till Wilhelm, och så småningom for vi till Julies fest, ett rätt stort gäng. Det blev en ganska bekräftande fest. Först Julie som verkligen tydliggör att hon tycker så skitmycket om mig, och att jag är så fruktansvårt rolig, att hon inte skrattade så mycket på hela resan som när vi snackade i East London. Sen Julie från huset, som säger "jag ångrar så himla mycket att vi inte valde in dig i kollektivet". Sen var väl festen lite halvrörig, och jag hängde omkring här och där, pratade med olika, oftast hyfsat avslappnad i alla fall. Sen när rätt många gått och festen började sega sig satt jag i soffan med Johannes (Magnus kompis, snäll, pratig, lite lustig), och jag minns verkligen inte vad vi pratade om, bara att vi var väldigt överens, och att jag tyckte han var smart, och det stod rätt snabbt klart att det skulle bli hångel av. Nu blev det nog inte så skitmycket hångel egentligen, en del kyssar förstås, men mest satt vi och kelade bara. Kändes väldigt, väldigt bra. Fast så småningom skulle han bara prata med störiga Olof (som sjöng låtar bara om könshår) och jag knödde mig in med Tilly, Edmund och Wilhelm på en madrass och vilade. Sen stack visst Johannes hem när alla lade sig.
Jag sov inte precis mycket, väldigt trångt på madrassen. Sen blev det en seg frukost idag med både vettigt folk och riktigt dräggiga killar. Jag var sådär skönt nästanbakis i alla fall så inte omvärlden spelade så stor roll.
Känns väldigt otippat att jag skulle hångla med Johannes, men jag hade trevligt. I natt kändes det faktiskt som lite mer än fyllestrul, som att jag nog ville träffa honom mer, men i morse var jag tveksammare, då kändes det mest konstigt, hur det blivit. Vem är han egentligen, är han inte rätt störig? inte är han snygg heller. Men jag gillade väldigt mycket hans mjuka sätt mot mig. Det väckte mycket närhetssug till liv. Jaja, troligen blir det väl inget mer av det än att vi måste bli lite generade nästa gång vi ses.
Men OM han skulle vilja träffa mig och tar initiativet, är det frågan om jag inte skulle ge det en chans, trots att det som vanligt spökar av Kristian i mitt huvud.
Senare:
Har repat ikväll, sen var vi hos Teresa allihop. Märker att jag är lite less på att Kristian verkar hänga så mycket med henne (mer än med mig). Men vi ska de en film på onsdag i alla fall. Jag blev rätt osocial, åtminstone för trött för att hänga med i samtal med Teresa, hon är go men intensiv.
Har fortfarande natten i skallen lite. Det är såklart inte han det handlar om utan känslan. Någon att luta sig mot, få röra vid. Det var bra mycket mysigare än andra fyllehångel jag erfarit, men det var väl just att det var lugnt gos, inget hetshångel. Sättet han tog i mig, de små pussarna. Vad var det som kändes så speciellt? Kanske att det kändes som att han verkligen tyckte om mig. Men fullt möjligt såklart att han bara såg det som en festgrej. Passade på. Fast då kan det ju bli fler tillfällen, ändå.
Igår blev en konstig dag, hade verkligen aldrig kunnat tänka mig den.
Vi var på filmen Spellbound, jag, brorsan, Pelle och Sasha. Den var kul! Sen skulle vi typ käka, var vid Kungsportsplatsen när nån ringde och sa att nationaldemokraterna hade nån manifestation i närheten. När vi kom var de på väg därifrån, och vi följde efter på långt avstånd. Vid Heden stannade de upp, de sista av dem, och glodde på oss. Ojdå, vi kanske ska vika av över vägen... De vrålade "Död åt ZOG" och började springa. Vi sprang. De kom ikapp, jag blev omkullknuffad bakifrån och fick en stamp i ryggen, men inte hård "Nu är du inte så kaxig längre kommunistfitta!". Det gick verkligen skitfort och jag var väl aldrig rädd direkt - tänkte de kan väl inte göra illa mig på riktigt här vid avenyn mitt på dagen.
En kille attackerade brorsan och Pelle med skruvmejsel. Men alla klarade sig skadefritt. Polisen plockade två, vi åkte in till förhör. Det var nog läskigare än att bli nedslagen tyckte jag. Vi blev utskällda alla tre, och allmänt grinigt bemötta, och det var läskigt att inte veta vad jag skulle säga. Fick ju hitta på att jag sett killen som var på mig, (fick signalement av Sasha som sett honom) men det var ju lite obehagligt att inte säga sanningen (jag har inte minsta koll på hur nån såg ut, och vet knappt ens hur jag blev slagen).
Usch. Det lär ju bli fler förhör. Känns overkligt och sjukt det som hände. Men kan inte låta bli att känna det som lite spännande också. Lite kul att berätta.
Hemma var det lite folk. Caroline, Anna, Kajsa, Kalle, Estella, William. Hände med dom ett tag, sen gick jag till Wilhelm, och så småningom for vi till Julies fest, ett rätt stort gäng. Det blev en ganska bekräftande fest. Först Julie som verkligen tydliggör att hon tycker så skitmycket om mig, och att jag är så fruktansvårt rolig, att hon inte skrattade så mycket på hela resan som när vi snackade i East London. Sen Julie från huset, som säger "jag ångrar så himla mycket att vi inte valde in dig i kollektivet". Sen var väl festen lite halvrörig, och jag hängde omkring här och där, pratade med olika, oftast hyfsat avslappnad i alla fall. Sen när rätt många gått och festen började sega sig satt jag i soffan med Johannes (Magnus kompis, snäll, pratig, lite lustig), och jag minns verkligen inte vad vi pratade om, bara att vi var väldigt överens, och att jag tyckte han var smart, och det stod rätt snabbt klart att det skulle bli hångel av. Nu blev det nog inte så skitmycket hångel egentligen, en del kyssar förstås, men mest satt vi och kelade bara. Kändes väldigt, väldigt bra. Fast så småningom skulle han bara prata med störiga Olof (som sjöng låtar bara om könshår) och jag knödde mig in med Tilly, Edmund och Wilhelm på en madrass och vilade. Sen stack visst Johannes hem när alla lade sig.
Jag sov inte precis mycket, väldigt trångt på madrassen. Sen blev det en seg frukost idag med både vettigt folk och riktigt dräggiga killar. Jag var sådär skönt nästanbakis i alla fall så inte omvärlden spelade så stor roll.
Känns väldigt otippat att jag skulle hångla med Johannes, men jag hade trevligt. I natt kändes det faktiskt som lite mer än fyllestrul, som att jag nog ville träffa honom mer, men i morse var jag tveksammare, då kändes det mest konstigt, hur det blivit. Vem är han egentligen, är han inte rätt störig? inte är han snygg heller. Men jag gillade väldigt mycket hans mjuka sätt mot mig. Det väckte mycket närhetssug till liv. Jaja, troligen blir det väl inget mer av det än att vi måste bli lite generade nästa gång vi ses.
Men OM han skulle vilja träffa mig och tar initiativet, är det frågan om jag inte skulle ge det en chans, trots att det som vanligt spökar av Kristian i mitt huvud.
Senare:
Har repat ikväll, sen var vi hos Teresa allihop. Märker att jag är lite less på att Kristian verkar hänga så mycket med henne (mer än med mig). Men vi ska de en film på onsdag i alla fall. Jag blev rätt osocial, åtminstone för trött för att hänga med i samtal med Teresa, hon är go men intensiv.
Har fortfarande natten i skallen lite. Det är såklart inte han det handlar om utan känslan. Någon att luta sig mot, få röra vid. Det var bra mycket mysigare än andra fyllehångel jag erfarit, men det var väl just att det var lugnt gos, inget hetshångel. Sättet han tog i mig, de små pussarna. Vad var det som kändes så speciellt? Kanske att det kändes som att han verkligen tyckte om mig. Men fullt möjligt såklart att han bara såg det som en festgrej. Passade på. Fast då kan det ju bli fler tillfällen, ändå.
tisdag 22 januari 2019
Jag funkar helt annorlunda nu än förut
23 januari
Postkolonialism är svårgreppbart. Satt på biblioteket, sen köpte jag och brorsan ett gäng biljetter, käkade, och såg på en kul afghansk dokumentär och ett tyskt drama. Det var sjysst. Rätt kul med filmfestival ändå, har ju nästan tyckt det känts jobbigt.
Vi pratade lite om min känsla att "tänk om det ändå faller och blir som vanligt, nu när det är så bra, nu när jag nått upp". Han säger att det är ju som att man inte skulle kunna cykla om man ramlar en gång. Och det är väl så - jag funkar helt annorlunda nu än förut och det kan inte bara försvinna. Det kanske helt enkelt är så att livet oftast ÄR bra. Och jag har fått kämpa en del, och lär väl fortsätta, men det är så här det typ ska vara. Förutsättningarna har till sist kommit på min sida. Och när jag läser dagboken för ett år sen ser jag att det har inte simpelt med kollektivet att göra bara. Jag hade börjat bli harmonisk och trygg redan innan den flytten. Men visst har det betydelse att ha "kommit in". Och jag var nog värd det.
Postkolonialism är svårgreppbart. Satt på biblioteket, sen köpte jag och brorsan ett gäng biljetter, käkade, och såg på en kul afghansk dokumentär och ett tyskt drama. Det var sjysst. Rätt kul med filmfestival ändå, har ju nästan tyckt det känts jobbigt.
Vi pratade lite om min känsla att "tänk om det ändå faller och blir som vanligt, nu när det är så bra, nu när jag nått upp". Han säger att det är ju som att man inte skulle kunna cykla om man ramlar en gång. Och det är väl så - jag funkar helt annorlunda nu än förut och det kan inte bara försvinna. Det kanske helt enkelt är så att livet oftast ÄR bra. Och jag har fått kämpa en del, och lär väl fortsätta, men det är så här det typ ska vara. Förutsättningarna har till sist kommit på min sida. Och när jag läser dagboken för ett år sen ser jag att det har inte simpelt med kollektivet att göra bara. Jag hade börjat bli harmonisk och trygg redan innan den flytten. Men visst har det betydelse att ha "kommit in". Och jag var nog värd det.
Väntan på att det ska komma en kris
20 januari
Föreläsning igen. De andra är lite småhysteriska över kursen, men för mig känns det ju lugnt. En liten promenad, sen satt vi och läste hela kvällen. Det var rätt trivsamt. Lyssnade lite på skivor och så under tiden. Till sist skrev jag litegrann. Om vad man ska göra åt sin väntan på att det ska komma en kris pga att allt är bra och uppnåt. Men egentligen är det ju inte perfekt, det är nog det att jag är väldigt nöjd i mig själv kanske.
Upptäcker att jag spanar lite nu i skolan. Inte spanar kanske, men har sånt där i beredskap. För det är trots allt väldigt tråkigt att vara helt oförälskad. Har ju lite fester framöver nu också, men nån festraggare är jag ju inte precis.
Föreläsning igen. De andra är lite småhysteriska över kursen, men för mig känns det ju lugnt. En liten promenad, sen satt vi och läste hela kvällen. Det var rätt trivsamt. Lyssnade lite på skivor och så under tiden. Till sist skrev jag litegrann. Om vad man ska göra åt sin väntan på att det ska komma en kris pga att allt är bra och uppnåt. Men egentligen är det ju inte perfekt, det är nog det att jag är väldigt nöjd i mig själv kanske.
Upptäcker att jag spanar lite nu i skolan. Inte spanar kanske, men har sånt där i beredskap. För det är trots allt väldigt tråkigt att vara helt oförälskad. Har ju lite fester framöver nu också, men nån festraggare är jag ju inte precis.
Så tomt där i bastun
19 januari
Lite rep. Första lektionen sen på Internationella relationer-kursen. Skrämde visst slag på Jane men jag tycker det verkar normalt. Bakade pizza, lastade in möbler, hade mötesmöte, sen kollade jag filmkatalogen hela kvällen tills jag dog av det typ, då gick jag ner i källaren och spelade gitarr ett bra tag.
Har längtat dödligt mycket efter Kristian ikväll, men inte på det dåliga sättet. Är nog bara att det är så längesen vi hängde ordentligt och jag saknar det. Så tomt där i bastun. Ändå är det lite jobbigt för mig fortfarande att ta initiativ till att ses, som att jag vill vara försiktig med att visa att han betyder nåt. Men det skulle jag inte behöva vara. Han visar det ju. Han har aldrig varit rädd för att jag ska tolka hans träffasförslag som annat än vänskapligt. Men det där är nog också ett mönster vi haft, han ar tagit initiativ, jag har alltid jakat, och varit rädd att genom hans ev. nekande vid ett initiativ från mig hamna i underläge, och därför fortsatt vänta in hans. Bara när vi hade sex tog jag initiativen. Men det var ju också en nästan överenskommen regel.
Lite rep. Första lektionen sen på Internationella relationer-kursen. Skrämde visst slag på Jane men jag tycker det verkar normalt. Bakade pizza, lastade in möbler, hade mötesmöte, sen kollade jag filmkatalogen hela kvällen tills jag dog av det typ, då gick jag ner i källaren och spelade gitarr ett bra tag.
Har längtat dödligt mycket efter Kristian ikväll, men inte på det dåliga sättet. Är nog bara att det är så längesen vi hängde ordentligt och jag saknar det. Så tomt där i bastun. Ändå är det lite jobbigt för mig fortfarande att ta initiativ till att ses, som att jag vill vara försiktig med att visa att han betyder nåt. Men det skulle jag inte behöva vara. Han visar det ju. Han har aldrig varit rädd för att jag ska tolka hans träffasförslag som annat än vänskapligt. Men det där är nog också ett mönster vi haft, han ar tagit initiativ, jag har alltid jakat, och varit rädd att genom hans ev. nekande vid ett initiativ från mig hamna i underläge, och därför fortsatt vänta in hans. Bara när vi hade sex tog jag initiativen. Men det var ju också en nästan överenskommen regel.
Jag kommer inte att få en social öken igen
18 januari
Det har varit en skön dag. Frukost, och promenad, och lite slöande. Trevligt rep sen, flöt på rätt bra och kul att komma igång igen. Men längtar efter en bastudate med Kristian såklart. Så längesen nu. Kollektivmöte, och sjuk film om skrivmaskinsinsekter, och så lite Rappakalja.
Undrar när jag egentligen ska inse att DET ÄR SÅ HÄR DET ÄR NU. Jag kommer inte att bli ensam, jag kommer inte att få en social öken utan några folk att hitta på saker med, jag kommer inte att behöva ha panik över att vara för ouppbokad. Det är meningslöst att räkna "sociala poäng" numera. Jag har kvantiteten, det räcker och blir över.
Så när jag får ångest blir det av en annan karaktär, men just nu har jag ingen ångest alls inom synhåll.
Det har varit en skön dag. Frukost, och promenad, och lite slöande. Trevligt rep sen, flöt på rätt bra och kul att komma igång igen. Men längtar efter en bastudate med Kristian såklart. Så längesen nu. Kollektivmöte, och sjuk film om skrivmaskinsinsekter, och så lite Rappakalja.
Undrar när jag egentligen ska inse att DET ÄR SÅ HÄR DET ÄR NU. Jag kommer inte att bli ensam, jag kommer inte att få en social öken utan några folk att hitta på saker med, jag kommer inte att behöva ha panik över att vara för ouppbokad. Det är meningslöst att räkna "sociala poäng" numera. Jag har kvantiteten, det räcker och blir över.
Så när jag får ångest blir det av en annan karaktär, men just nu har jag ingen ångest alls inom synhåll.
Hångla med vem som helst
17 januari
Finland var okej. Skönt att komma hem sen och här är allt bra och trevligt, och jag trivs med livet.
Idag var en rätt seg dag, slöade länge, handlade lite, hade improvisationssång i trapphuset, lagade äcklig färssås, och sen blev det ingen punkkonsert med Teresa och Kristian, utan hemmahäng med Håkan och Kalle, och så drog vi till stan, dissade en kö och tog ett par öl på Solrosen. Det var ganska så trevligt. Lite udda att vara ute just vi tre. Kalle är som vanligt lättsam men lite självupptagen. Håkan är segare att få igång det med, men trevligast och intressantast när man väl snackar. Efter ett par öl inser jag att helt helt uteslutet är det fortfarande inte att det skulle kunna hända att jag och Håkan hånglar nån gång.
Fast jag skulle nog kunna hångla med vem som helst när jag är på visst humör. Känns så surt att man inte bara kan göra det. Skulle jag börja hångla med nåt drägg så skulle jag dels få honom efter mig på nåt skitjobbigt sätt, och dels skulle alla andra tycka jag var helt konstig och dum i huvet. Men jag LÄNGTAR ju så efter att vara nära nån. När jag dricker alkohol nu är det nog mest för att jag hoppas på tillfällen där jag kan utnyttja att alkoholen tar bort spärren mot att strula med folk. Att strula nykter är så mycket värre.
Finland var okej. Skönt att komma hem sen och här är allt bra och trevligt, och jag trivs med livet.
Idag var en rätt seg dag, slöade länge, handlade lite, hade improvisationssång i trapphuset, lagade äcklig färssås, och sen blev det ingen punkkonsert med Teresa och Kristian, utan hemmahäng med Håkan och Kalle, och så drog vi till stan, dissade en kö och tog ett par öl på Solrosen. Det var ganska så trevligt. Lite udda att vara ute just vi tre. Kalle är som vanligt lättsam men lite självupptagen. Håkan är segare att få igång det med, men trevligast och intressantast när man väl snackar. Efter ett par öl inser jag att helt helt uteslutet är det fortfarande inte att det skulle kunna hända att jag och Håkan hånglar nån gång.
Fast jag skulle nog kunna hångla med vem som helst när jag är på visst humör. Känns så surt att man inte bara kan göra det. Skulle jag börja hångla med nåt drägg så skulle jag dels få honom efter mig på nåt skitjobbigt sätt, och dels skulle alla andra tycka jag var helt konstig och dum i huvet. Men jag LÄNGTAR ju så efter att vara nära nån. När jag dricker alkohol nu är det nog mest för att jag hoppas på tillfällen där jag kan utnyttja att alkoholen tar bort spärren mot att strula med folk. Att strula nykter är så mycket värre.
tisdag 8 januari 2019
Varför gör killar sådär?
9 januari
Jag trivs inte helt med att vara värd åt nån, även om det är lugnt med Anni, och trevligt. Lugn morgon, internet, Haga, Bombay, Hagabiofiket, promenad, Andrumbuffet... sen delade vi på oss, det kändes rätt skönt att bara ta hand om mig själv ett tag.
Spelade kort med Jane, hennes pojkvän Hampus, och Kalle. Tvättade, medans jag blev uppraggad i tvättstugan av nån kille, nån som bor i Alex lägenhet. Hejhej, vad heter du? Jag är blyg och behöver nya kompisar. Får jag hälsa på hos dig? Är du gift? Har du nån pojkvän? Jag råkade missa säga nej till att han kom in och kollade, han ville se mitt rum och sitta på min säng och prata. "I´m your guest, you can´t go to your friends yet, tell them to wait...", protesterade han när jag sa att jag var mitt i ett kortspel. Och sen blev det en diskussion i hallen också. Det var visst inte alla tjejer han ville hänga med hem utan jag var speciell, och "do you hate me?"
SUCK. Når de nånsin framgång på det där sättet, varför gör killar sådär? Grejen är att jag tyckte han var söt. Och hade han betett sig lite vettigt hade jag säkert velat sitta och prata med honom (men en annan kväll kanske) och hade jag inte varit fullmatad med lagar om vad man som tjej inte får göra om man sen inte ska skylla sig själv när det blir jobbigt, då hade jag kanske till och med velat hångla lite så småningom. Men han är dum i huvet. Och jag är tjej. Så det spelar ingen roll att jag gått och tänkt att jag bara MÅSTE ha ett strul snart.
Nån gång kanske man ska försöka förklara det där för de som raggar i stället för att bara avvisa av vaga anledningar. Säga att de skulle visst haft goda chanser om de inte förstört med att bete sig på det där sättet, som ALDRIG går hem.
Jag trivs inte helt med att vara värd åt nån, även om det är lugnt med Anni, och trevligt. Lugn morgon, internet, Haga, Bombay, Hagabiofiket, promenad, Andrumbuffet... sen delade vi på oss, det kändes rätt skönt att bara ta hand om mig själv ett tag.
Spelade kort med Jane, hennes pojkvän Hampus, och Kalle. Tvättade, medans jag blev uppraggad i tvättstugan av nån kille, nån som bor i Alex lägenhet. Hejhej, vad heter du? Jag är blyg och behöver nya kompisar. Får jag hälsa på hos dig? Är du gift? Har du nån pojkvän? Jag råkade missa säga nej till att han kom in och kollade, han ville se mitt rum och sitta på min säng och prata. "I´m your guest, you can´t go to your friends yet, tell them to wait...", protesterade han när jag sa att jag var mitt i ett kortspel. Och sen blev det en diskussion i hallen också. Det var visst inte alla tjejer han ville hänga med hem utan jag var speciell, och "do you hate me?"
SUCK. Når de nånsin framgång på det där sättet, varför gör killar sådär? Grejen är att jag tyckte han var söt. Och hade han betett sig lite vettigt hade jag säkert velat sitta och prata med honom (men en annan kväll kanske) och hade jag inte varit fullmatad med lagar om vad man som tjej inte får göra om man sen inte ska skylla sig själv när det blir jobbigt, då hade jag kanske till och med velat hångla lite så småningom. Men han är dum i huvet. Och jag är tjej. Så det spelar ingen roll att jag gått och tänkt att jag bara MÅSTE ha ett strul snart.
Nån gång kanske man ska försöka förklara det där för de som raggar i stället för att bara avvisa av vaga anledningar. Säga att de skulle visst haft goda chanser om de inte förstört med att bete sig på det där sättet, som ALDRIG går hem.
Hundar och katter var varma och goa
8 januari
Det var skithärligt att träffa Jenny och alla hundarna igen. Det var väldigt kallt, vi pallade inte gå upp förrän det börjat mörkna på eftermiddan. Men hundar och katter var varma och goa, speciellt Tess och Korpen. Lilja yrde mest runt och skulle köra upp sin kalla blöta bajsätarnos i ens ansikte. Men hon var skitbra på att dra mig på skidor, det gick undan, skitkul! Och Snaelda var urgo att rida barbacka i skogen. Och Åh vad jag tycker om Jenny!
Var helt glad sen när jag kom hem och kände att det var bra härhemma också. Jane som väntat på mig. Kristian som väntat på mig. Anni som jag ska hänga med till Finland. Nova som sagt till brorsan att jag är "satans bra på att göra låtar" efter att ha hört det jag spelat in.
Tog en öl med Anni, sen stack vi hem, och jag gick ner till Kristian och Teresa en sväng, det var ju trevligt, även om man ju inte får snacka så mycket när Teresa går igång... LITE svartsjuk är jag nog också på att de hänger så mycket. Har längtat efter att träffa Kristian själv. Men inte på nåt jobbigt plan.
Det var skithärligt att träffa Jenny och alla hundarna igen. Det var väldigt kallt, vi pallade inte gå upp förrän det börjat mörkna på eftermiddan. Men hundar och katter var varma och goa, speciellt Tess och Korpen. Lilja yrde mest runt och skulle köra upp sin kalla blöta bajsätarnos i ens ansikte. Men hon var skitbra på att dra mig på skidor, det gick undan, skitkul! Och Snaelda var urgo att rida barbacka i skogen. Och Åh vad jag tycker om Jenny!
Var helt glad sen när jag kom hem och kände att det var bra härhemma också. Jane som väntat på mig. Kristian som väntat på mig. Anni som jag ska hänga med till Finland. Nova som sagt till brorsan att jag är "satans bra på att göra låtar" efter att ha hört det jag spelat in.
Tog en öl med Anni, sen stack vi hem, och jag gick ner till Kristian och Teresa en sväng, det var ju trevligt, även om man ju inte får snacka så mycket när Teresa går igång... LITE svartsjuk är jag nog också på att de hänger så mycket. Har längtat efter att träffa Kristian själv. Men inte på nåt jobbigt plan.
Prenumerera på:
Kommentarer (Atom)