"Nu är du inte så kaxig längre, kommunistfitta"

25 januari

Igår blev en konstig dag, hade verkligen aldrig kunnat tänka mig den.

Vi var på filmen Spellbound, jag, brorsan, Pelle och Sasha. Den var kul! Sen skulle vi typ käka, var vid Kungsportsplatsen när nån ringde och sa att nationaldemokraterna hade nån manifestation i närheten. När vi kom var de på väg därifrån, och vi följde efter på långt avstånd. Vid Heden stannade de upp, de sista av dem, och glodde på oss. Ojdå, vi kanske ska vika av över vägen... De vrålade "Död åt ZOG" och började springa. Vi sprang. De kom ikapp, jag blev omkullknuffad bakifrån och fick en stamp i ryggen, men inte hård "Nu är du inte så kaxig längre kommunistfitta!". Det gick verkligen skitfort och jag var väl aldrig rädd direkt - tänkte de kan väl inte göra illa mig på riktigt här vid avenyn mitt på dagen.

En kille attackerade brorsan och Pelle med skruvmejsel. Men alla klarade sig skadefritt. Polisen plockade två, vi åkte in till förhör. Det var nog läskigare än att bli nedslagen tyckte jag. Vi blev utskällda alla tre, och allmänt grinigt bemötta, och det var läskigt att inte veta vad jag skulle säga. Fick ju hitta på att jag sett killen som var på mig, (fick signalement av Sasha som sett honom) men det var ju lite obehagligt att inte säga sanningen (jag har inte minsta koll på hur nån såg ut, och vet knappt ens hur jag blev slagen).
Usch. Det lär ju bli fler förhör. Känns overkligt och sjukt det som hände. Men kan inte låta bli att känna det som lite spännande också. Lite kul att berätta.

Hemma var det lite folk. Caroline, Anna, Kajsa, Kalle, Estella, William. Hände med dom ett tag, sen gick jag till Wilhelm, och så småningom for vi till Julies fest, ett rätt stort gäng. Det blev en ganska bekräftande fest. Först Julie som verkligen tydliggör att hon tycker så skitmycket om mig, och att jag är så fruktansvårt rolig, att hon inte skrattade så mycket på hela resan som när vi snackade i East London. Sen Julie från huset, som säger "jag ångrar så himla mycket att vi inte valde in dig i kollektivet". Sen var väl festen lite halvrörig, och jag hängde omkring här och där, pratade med olika, oftast hyfsat avslappnad i alla fall. Sen när rätt många gått och festen började sega sig satt jag i soffan med Johannes (Magnus kompis, snäll, pratig, lite lustig), och jag minns verkligen inte vad vi pratade om, bara att vi var väldigt överens, och att jag tyckte han var smart, och det stod rätt snabbt klart att det skulle bli hångel av. Nu blev det nog inte så skitmycket hångel egentligen, en del kyssar förstås, men mest satt vi och kelade bara. Kändes väldigt, väldigt bra. Fast så småningom skulle han bara prata med störiga Olof (som sjöng låtar bara om könshår) och jag knödde mig in med Tilly, Edmund och Wilhelm på en madrass och vilade. Sen stack visst Johannes hem när alla lade sig.

Jag sov inte precis mycket, väldigt trångt på madrassen. Sen blev det en seg frukost idag med både vettigt folk och riktigt dräggiga killar. Jag var sådär skönt nästanbakis i alla fall så inte omvärlden spelade så stor roll.

Känns väldigt otippat att jag skulle hångla med Johannes, men jag hade trevligt. I natt kändes det faktiskt som lite mer än fyllestrul, som att jag nog ville träffa honom mer, men i morse var jag tveksammare, då kändes det mest konstigt, hur det blivit. Vem är han egentligen, är han inte rätt störig? inte är han snygg heller. Men jag gillade väldigt mycket hans mjuka sätt mot mig. Det väckte mycket närhetssug till liv. Jaja, troligen blir det väl inget mer av det än att vi måste bli lite generade nästa gång vi ses.

Men OM han skulle vilja träffa mig och tar initiativet, är det frågan om jag inte skulle ge det en chans, trots att det som vanligt spökar av Kristian i mitt huvud.

Senare:
Har repat ikväll, sen var vi hos Teresa allihop. Märker att jag är lite less på att Kristian  verkar hänga så mycket med henne (mer än med mig). Men vi ska de en film på onsdag i alla fall. Jag blev rätt osocial, åtminstone för trött för att hänga med i samtal med Teresa, hon är go men intensiv.

Har fortfarande natten i skallen lite. Det är såklart inte han det handlar om utan känslan. Någon att luta sig mot, få röra vid. Det var bra mycket mysigare än andra fyllehångel jag erfarit, men det var väl just att det var lugnt gos, inget hetshångel. Sättet han tog i mig, de små pussarna. Vad var det som kändes så speciellt? Kanske att det kändes som att han verkligen tyckte om mig. Men fullt möjligt såklart att han bara såg det som en festgrej. Passade på. Fast då kan det ju bli fler tillfällen, ändå.