tisdag 30 april 2019

Börjat sjunga på svenska

31 mars

Vaknade ute på Styrsö i morse och gick ut en stund och satt på en brygga i t-shirt. Det är vår, äntligen. Det var fint. Fast jag är ändå lite less, har en del som ligger över mig, och den här förkylningen eller allergin... och känslan att det är ju vår, och det blir ju sommar, men hur bra är det om man aldrig har nån att hångla med? Men sen kom jag på att det är väl klart jag borde kunna få hångla i vår/sommar. Jag är ju inte ensam om att bli sugen på det. Jag kommer ju att fortsätta träffa folk, det blir fler fester. När jag kom på det kändes det lite bättre.

Det blev en bra kväll. Band1 känns bra nu, väldigt bra,  OCH: revolutionen är här, jag har börjat sjunga på svenska, och det är skitkul! Efter att ha bakat kakor var jag tvungen att bastulira ett bra tag.

Måste finnas nån annan

29 mars

Usch, halsont igen, det är ju helt otroligt om jag ska bli sjuk en gång till. Varit frisk i knappt två månader. Det var väl rätt trevligt i skolan idag, och sen var det trevligt pizzamatlag, och så möte, och så fruktsallad med TP. Vi var rätt trötta och flamsiga, men hade kul. Är bara Estella som aldrig är med nu. Hoppas hon gör slut med det där otrogna svinet snart. Men jag blir i alla fall inte avundsjuk på att hon har pojkvän.

Nu känns det rätt trist att ha lagt ner drömmandet. Måste finnas nån annan. Och det är vår snart. Tänk om jag typ skulle hamna i nån sjysst gruppering imorgon med nån jag aldrig märkt? Låter rätt desperat nu tror jag. Fast antagligen skulle jag ju ha det mycket tråkigare ifall jag hade pojkvän nu. Rätt mycket är det nog ändå flörten jag vill åt. Det där pågångstadiet.

Dräggigt drickande slattar hela morgonen

28 mars

Igår blev lång. Inte alls bakis faktiskt. Jag har blivit rätt tålig. Var på ett halvsådär föredrag om klasskamp, sen var det nassemotdemo. Den blev bisarr. Poliserna körde nassar i bussar till en jätteavspärrad sida av kanalen, och så stod vi andra på andra sidan och skrek. Det höll på rätt länge. Sen klev de in i bussarna igen och for. Det känns skumt att poliserna skyddar dem, men det positiva är ju det faktum att de inte skulle kunna göra ett skit utan dessa poliser. Vi är för många. Hoppas det inte ändrar sig.
Såg Johannes här och där, men vågade typ inte snacka med honom töntigt nog. Jag frös ihjäl, stack hem och badade.

Sen var det fest. Jag hade väl rätt så tråkigt till att börja med, pratade med lite olika, rätt mycket med Max och Lena, och Rudy och så. Men det BLEV ju som jag befarat, jag blev skitless över att Johannes inte kom, och var fullständigt övertygad om att hade han kommit så hade vi hånglat garanterat, och det hade varit mycket trevligare... Så det där gav väl nedåtmod första halvan av festen, tills jag släppte det, kom igång, började dansa till sydafrikaklassiker och så. Vid tre-fyra kom Kristian och ett gäng.

De andra började rätt snart att lägga sig, vi andra höll igång bra. Jag och Rut hade väldigt roligt. Till exempel när vi stod i hallen och diskuterade vem av de andra som skulle vara mest benägen att använda kärnvapen. Det var nog Annie. Sen var vi jag, Kristian, Zacary, Rut, och Paula, en halvstörig tjej som raggade på Kristian kvar. Käkade vitlöksbröd, och snackade trams. Sen gick Kristian och Paula, och vi andra tre satt uppe ett bra tag till, dräggigt drickande slattar hela morgonen, man är så smart. Till sist lade vi oss i Ruts säng allihop, där det redan låg nån okänd. Trångt och gott. Klockan var säkert minst nio.

Idag blev en bra lindrig bakfylledag. Jag gillar mycket Ruts sambosar. Vi käkade pizza och sen så for jag hem och sov lite, och så har jag spelat ett jobbigt spel hos Anine, men det var rätt trevligt.

Men nu släpper jag Johannes i alla fall. Festen blev ju lyckad ändå, och jag orkar inte hålla på och vänta så här, och fokusera, blä. Det kan väl få bli hångel igen nån gång om det blir, men jag kan ju inte hänga upp mig så här som jag gjort. Jag är mycket mer kär i Rut än i honom också, men henne behöver jag ju inte hålla på och vilja hångla med och så.

Pajade visst Viktors öga

26 mars

Äh, någon strålande tenta blev det väl inte, men godkänd förhoppningsvis. Sen så har vi hållt igång ölandet sen tre. Det blev nog en del. Kellys, Bistro nåt, systemöl på Skansenkullen, Haket, och Kellys igen. Minst 8. Kan räkna med illamående imorgon bitti en stund.

Kände nu på Kellys i slutet att det var dags att gå hem när jag började känna mig som Sartre i Äcklet, men innan dess var det väldigt trevligt. Fast jag pajade visst Viktors öga också när jag gjorde en missad high five med Rut för att hon lyckats fisa bort några som satt vid ett bord vi ville ha, och det var ju mindre bra.

Borde bli en VG-tenta

25 mars

Sådär, det måste gå bra imorgon, annars är det nåt fel. Har bara suttit i pluggsoffan hela dagen, nästan. Wilhelm och Edmund hälsade på en stund, det var kul, jag gillar nog de små nördarna trots allt. Sen gick jag på promenad, träffade på Emma nere vid ån, hon hade gått från Hammarkullen... Lite lustigt.

Känner mig skitseriös nu. Bara jag klarar essägrejen borde det bli en VG-tenta faktiskt. Kan bli lite förfest i Bergsjön innan Rut-festen. Nåt som kanske vore lite jobbigt är om Magnus och Johannes skulle komma, särkilt om brorsan är med, och särskilt som Wilhelm är mästare på taktlösa kommentarer. Men jag behöver nog inte vara orolig för det. Idag har jag i alla fall känt mig lite distanserad.

Tid är nåt jobbigt

24 mars

Usch vad jag pluggade, men oj vad bra det går. Sen var det rep, och det börjar ju gå riktigt bra där med - vi är ett band!
Snackade med brorsan om hur jag har Johannes på skallen, han kände igen det, han hade den där tjejen som spökade länge i höstas, och det blev så uppförstorat bara för att han aldrig träffade henne. Tid är nåt jobbigt. Det kanske alltså är helt normalt att jag känner så här.
Brorsan hänger nog på till Rut, den festen skulle nog kunna bli skitkul, om inte min frustration förstör.

Lite besatt

23 mars

In med effektpedalen, några timmars plugg, sa till Tuva-Li att jag borde plugga i stället för att repa ikväll. Men så tyckte Håkan att jag inte kunde banga social aktivitet modell kellysöl, och det tyckte väl inte jag heller efter lite övervägande. Det var jag, Håkan, Jane, Karin och hennes kompis, och vi hade skittrevligt faktiskt. En fyraölare - tillräckligt för att jag skulle sitta och tänka på vilken kapacitet jag har att vara rejält alkoholtänd på någon. Skulle haft snarare. Om han varit med. Jag har nog varje dag senaste veckorna tänkt "nä det här är ju löjligt, nu släpper jag det, imorgon tänker jag inte mer på det" men det har verkligen bara fortsatt. Som att jag skulle vara lite besatt. Eller allra minst förälskad. Men jag VILL verkligen inte kalla mig förälskad, det går ju inte, jag är vuxen nu, och jag känner inte killen, det är bara så långsökt...
Det måste få stökas över snart.

En sån vill man kanske inte ha så mycket med att göra

22 mars

Åh, teknikprylar, usch! Varit en rätt lång och tråkig dag, pluggflowet höll inte riktigt i sig. Vred mig i kåtplågor nåt tag (sån period nu igen), och sen var jag väl mest hungrig och less. Anine kom en sväng när jag var som mest slut i skallen. Började snacka lite killar, och jag kom på att jag har nog sagt nåt om "nån jag är intresserad av" till henne också, bara hon inte frågade nu när Jane var med... Men det var lugnt. Fast det var ju komiskt när hon sa att hon gjort en felbedömning en gång, trott en kille på en fest var skitintresserad, och sen när hon skulle göra nåt av det så satt han och hånglade med nån annan... "Han kanske bara var besviken för att du inte stött på honom än" sa jag. "En sån vill man kanske inte ha så mycket med att göra ändå, som börjar hångla med första bästa bara för att den man försökte med först inte funkade... " sa Anine.
HEHE. Det är klart det ser illa ut. Skit också.

Går kanske till stan imorgon med effektpedalen. Sen plugg återigen, och rep. Fast tentan kommer att gå vägen denna gång tror jag, trots veckans repprioriteringar.

Har det nog bra lätt just nu

21 mars

Wow, fått upp värsta pluggflowet ikväll. Annars blev väl dagen lite halvjobbig och seg. Snackat lite telefon med mamma, hon har det inte lätt precis. Jag har det nog bra lätt just nu egentligen. Ångesten nu i torsdags-fredags var ju faktiskt den första på ett bra tag, mest så är jag nog rätt avslappnad.

söndag 28 april 2019

Bra att få tillbaka lite respekt för alkoholen

20 mars

(morgon)
Nu har jag gjort det igen, men det känns, även om det innebär att den där 10-grejen misslyckades, inte speciellt förödmjukande eller jobbigt. Det är nog bra att få tillbaka lite respekt för alkoholen, och det är bra att jag druckit upp ginet - det var det som var boven förstås, jag kände verkligen hur det tog, men det sket jag visst i sen. Men jag kan inte ha missat nåt speciellt kul, det var en seg fest med få folk därnere. Minns att jag satt i soffan med Karin och Kalle och sen inget mer. Nu känns det nästan lite spännande. Vad hände? Hur full var jag? Vem pratade jag med? Sa/gjorde jag nåt dumt?

Det läskigaste är nog att jag har nåt litet minne av att jag var sugen på att hångla med Kalle, så tänk ifall jag försökt mig på nåt sånt? Eller tänk om jag babblat om Johannes med Edmund och Heather och dom. Men faktiskt mest spännande, dock ej spännande att se hur bakfyllan utvecklar sig.

(kväll)
Det var lugnt. Visst hade det märkts att jag var full, men det var ingen fara. Hade suttit och snackat därnere, sen hade jag och Kalle druckit litervis med vatten i köket och gått och lagt oss. Men jag är väl LITE nervös än, ifall det varit så att jag försökt mig på nåt med Kalle skulle han kanske låta bli att säga det nu när jag frågade vad som hände igår. Varför har jag blivit lite attraherad av honom på sistone, har ju verkligen inte funnits nåt sånt innan, och jag tycker fortfarande att han är trist självupptagen om än småkul att hänga med emellanåt. Konstigt. Men jag attraherad förmodligen av de flesta just nu.

Magnus hade varit bjuden på festen igår men skulle på konsert. Det hade alltså kunnat hända att Johannes varit där, men det känns bra nu att det inte blev så, så full som jag var. Det är öl som gäller på lördag, endast, tänker inte röra Ruts bål. Lite synd att veta att jag kommer att vara frustrerad om han inte är där. Så som man blir av alkohol. Och ännu värre ifall han är där men inte snackar med mig. Nä, den där festen har potential att bli jobbig. Synd. Fast skulle ju kunna bli bra också, ingen total omöjlighet. Det som talar mot att vi skulle hångla igen är väl dels det att han inte brydde sig ett skit om mig på större delen av Magnus fest, och dels att jag väl inte betedde mig så taktiskt då... Det som talar för det är ju att nåt finns det där, klart han är attraherad, och han är ju inte mer än människa han heller trots att han känns lite underlig och fladdrig. Nä nu släpper vi det där (kan man ju drömma om att lyckas med).

Gamla goda skriftutbeningen

18 mars

Hade en rent fruktansvärd elak ångest nu på eftermiddan, men dödade den hyfsat med gamla goda skriftutbeningen. Jag är så störd! Men jag inser det själv i alla fall.

Sen har jag väl ägnat en rätt stor del av kvällen åt självplågning genom att läsa min och Thomas gamla icq-logg. Fascinerande att gå tillbaka ett par tre år i sitt liv sådär. Men jag vill så gärna vara kär! Trots att det inte är nåt jag tror på håller jag fortfarande på med mina festscenarion såklart. Ruts fest nästa lördag är ett av dem. Men det är ju inte honom jag vill bli kär i. Jag bara låtsas det typ. För att det är lättare att tänka på nån existerande än på nån blank.

Relativ deprivation

17 mars

SHIT vilken relativ deprivation jag lider av just nu. Men det är skoj att veta att fenomenet har ett namn. Imorgon kväll är jag inte uppbokad av möten eller rep. Och jag har slackat tillräckligt för att vara sugen på att hitta på nåt. Men - kommer det några roliga förslag flygande? NEJ. Därav deprivationen. Det finns nog en massa som jag skulle kunna göra om jag orkade ta tag i det, men det gör jag inte, jag är bara smådeppig över att ingen kommer och vill göra nåt trevligt just imorgon.

Shit. Om ett av mina band blev nedlagt skulle jag verkligen dö av deprivation. Inser nu hur bräckligt allt är.

Det är inte sämre än Naiv super

15 mars

Jag har suttit och läst igenom gamla datafiler, insett att skiten är riktigt bra, och kommit på att kanske är det vad jag ska göra i höst, få ihop en bok av min gamla skit och skicka in nånstans? Det är inte sämre än Naiv super, eller nåt av Linda Skugge. Men jag är lite orolig att det bara är jag som skulle tycka det är skitbra, och såna som mig. Inte nån förlagsredaktör. Sjysst i alla fall med nåt nytt som fångar skallen, nåt annat än att gå upp i senaste veckornas trams.

För de verkade så efterblivna allihop

14 mars

Inte mycket vettigt idag. Fixade trumkomp hos brorsan. Gjorde äckelmat. Snackade med Emelie i telefon - det var kul!

Fortsätter ändå tänka. Synd att han inte är snygg, då hade jag lätt kunnat förklara tänkandet med att jag bara är väldigt attraherad och skulle dö för att få ha sex med honom. Nu förstår jag inte riktigt. Adina har fest på lördag. Men jag har inte så kul associationer till fest i den lägenheten - sist spårade det ju ur rätt rejält, och jag var knappt där alls för de verkade så efterblivna allihop (och Johannes var ju en i truppen förstås). Så det som jag tänker skulle kunna hända på lördag, om han kommer, är ju att de skulle sätta igång och vara jobbiga, och jag skulle vara less och uttråkad och få värsta avsmaken. Men då skulle det ju bli ur vägen också. Vad tråkigt.

Festen var väl okej

13 mars

(senare)
Det här med alkoholen går ju faktiskt över all förväntan. Sjunde gången avklarad nu utan överstyr. Har varit en sån där seg och skön dag. Sen kom Tuva-Li och Sanne och vi gick till festen hos Anine, värsta äventyret att ta sig upp i backen. Festen var väl okej. Lite segregerad och så, en massa lustiga got-folk, vampyr-liveare. Jag och Kristian spelade lite, men det var inte sån hög koncentration i publiken. Sen var det lite mingel. Fast jag orkade väl inte anstränga mig så värst.

Det är nåt störigt det här med att ha fått nån på skallen - jag kan inte avfokusera och se nåt annat intressant riktigt. Eller så kanske jag skulle kunna om det FANNS nåt intressant. Men i alla fall, mest är jag bara frustrerad av tanken på att det vore mycket mer spännande om han var med. Hur har det kunnat bli så här?

På slutet skulle alla leka nån lek där folk tar av sig nakna. Jag ramlade mig hemåt nedför berget.

Ologiskt att jag skulle se nåt jobbigt i att han träffat en tjej

13 mars

Jo, så är det ju. Jag var verkligen skrattretande deppig igår när jag for hem. Inte riktigt klar över varför - festen hos Märit var väl en fest, och jag hade väl lite trevligt ibland, men mest tråkigt. Lena är ju skitgo, så snackstunderna med henne var bra, annars pratade jag mest med halvtråkiga folk om tråkiga saker. Eller egentligen inte. Men Skitsamma, jag hade inte direkt kul. Och så var Thomas där, det var ju lite skumt. Han hade sin nya flickvän med (vi presenterade oss aldrig men jag förstod att det var så). Hon var väldigt snygg.

Kanske var det en bidragande grej till min deppighet men det känns bara så ologiskt att jag skulle se nåt jobbigt i att han har träffat en tjej, det är väl skitbra, så kasst självförtroende som han hade när jag dumpade honom, han är ju verkligen värd att träffa nån bra. Men hon lär ju inte fatta att någon gjort allt förarbete och uppfostrat honom till den feministkille han är nu... (fast därför vore det ju slöseri ifall han inte skulle ha nån tjej). Skumt i alla fall att det skulle kännas lite jobbigt. Men beror nog mycket på min egna frustration just nu - jag vill så gärna få vara lite kär.

Jag var hos Kristian igår och lirade. Ska spela på Anines fest ikväll. När vi pratade om festen sa Kristian typ "kommer Teresa att bjuda Annie dit? Det att Annie kommer gör ju inget i sig, men..." och så såg han ut sådär som när han har svårt att få ur sig nåt som är jobbigt att säga, och jag var HELT säker på att han skulle säga att det är nåt på gång mellan honom och Annie. Och jag tyckte inte det kändes så farligt alls. Men så sa han att det var mellan Annie och Mohamed det var nåt gråll. Jo, men lite lättad blev jag ju.

Men det är som att jag så himla gärna skulle vilja ha kunnat svara om han berättade om nån, att jag också är lite småförälskad just nu. Det vore ganska roligt att prata med honom om det. Men jag känner att distansen till Johannesgrejen börjar krypa sig på. Igår när jag for till festen kändes den LILLA chansen att han skulle vara där (Märit känner Magnus lite) inte som att den betydde nåt, det börjar mest kännas konstigt igen det där.

Förrän nästa dag

12 mars

Orkar inte riktigt med nån dagbok. Less. När man känner så här finns inga utvägar heller, förrän nästa dag.

Hångelprocentuträknande

11 mars

Fick lite panik när jag tänkte på vad mycket fester jag varit på i år och vad lite killar jag träffat - jag borde ju verkligen haft chansen, och snart är väl festerna slut? Men statistik är kul.

Av de hemmafester jag varit på i år har jag hånglat på 40%. Av de fester Kristian inte varit med på uppgår siffran till 100%. Det ser väl ändå rätt så bra ut? Det är ju inte så konstigt att jag inte hånglar på de fester mitt ex är (beror mest på att har så pass kul med honom att jag skiter i att fokusera på nån annan). Men det är nåt som är bra med att hångla av sig och få avsmak, man inser att så kul är det ändå inte, och desperationen försvinner. Eller så är det för att jag är på nåt sorts vis småförälskad, för det är jag väl. Kommer på ibland att det är mycket skumt och knäppt. Jag går och tänker på nån grabbig nörd från min gamla hemstad, som inte ens är snygg.

Är jag sann? Tänk ifall mina kollektivkompisar smyger in på mitt rum varje dag och läser min dagbok, man kan ju tro att jag är 15 år. Hångelprocentuträknande... Eh?

För övrigt - en bra dag. I morse kände jag, när jag var på lektionen och insåg att Ruts fest inte heller blir läskig och att jag kommer att känna massa folk där med, då kände jag igen så tydligt, jag har kommit in nu. Och när Märit sa "jag vill också bo i Bergsjön, ni har ju jämt fester där!"
Jag är verkligen så outanför nu. Jag är i banden, i kollektivet, i huset, i klassen, i festgängen. Och jag anstränger mig inte ett skit för att hålla mig kvar, när jag nu väl är här. Nu när jag skulle orka... Hur pallade jag förut?

Nyss kom Kristian in en sväng. Söta Kristian. Trots allt kommer jag nog alltid tycka att han rent utseende- och utstrålningsmässigt klår alla andra.

"Men gillar du Johannes" frågade Julie

10 mars

Idag blev en så BRA dag, utan några fantastiska händelser blev den bra. Låg länge i sängen, åt långsam frukost. Pluggade lite, gick en promenad och handlade med Kalle, lagade bra mat. Sen var det rep med Julie och Tuva-Li, vi körde typ bara My time coming, men den kan bli sjysst. Jag har känt mig helt speedad hela kvällen, skönt. Snackade lite med Julie om vår konstiga lördag. Han hade ju velat ses igen, hennes söta ragg, men dum-Julie hade typ bara sagt "vi ses väl ute nån gång". Slänga bort nån sådär bara?

"Men gillar du Johannes" frågade Julie. Hon är den första som frågar. Faktiskt. Jag har väl tolkat detta som att de andra, Rut, Jane, Mia tagit helt för givet att jag inte kan vara intresserad av honom. För det kan man väl inte vara? Därför känns det väldigt viktigt att det inte blir nån grej av det, och det är nog osmart att jag gått och berättat för typ alla andra om "en kille jag är lite intresserad av". Rätt vad det är slänger Karin ur sig nåt när Jane är med, och så får jag förklara för hela högen, och sen när folk blir fulla så vet snart en hel fest att jag vill hångla med honom och bevakar mig retsamt...

Inför Julie känns det inte konstigt dock. "Han verkar ju JÄTTESNÄLL", säger hon bara. Visst, han är säkert snäll. Men, alltså... Jag kan inte vara seriös. Det är ju inte så att jag ser ett långvarigt och bra förhållande. Det jag ser är ett litet tag av trevligt kelande med nån. Den sjyssta första förälskelsekänningen. Därefter kan det ju få vara. Jag lär hitta nån vettigare som jag har mer gemensamt med, jag är bara lite desperat nu.

Tillbakatankar, analyseranden, scenariomålanden, spänningar

9 mars

Måste lägga ner nu snart, behöver fokuset till nåt annat. Jag skulle verkligen kunna avfokusera om jag ville. Det är ett val jag gör när jag håller mig vaken halva natten, det är inget måste. Men jag gör det för att jag tycker det här är så kul. Jag älskar tillbakatankar, analyseranden, scenariomålanden, spänningar. Det är en så rolig sysselsättning att den hamnar på högsta prioritet. Som tur är blir det ju alltid tråkigt i längden, så det är nog snart lugnt. Lite synd att det ska vara så utdraget nu dock. Bättre med snabba överstökningar, nu kan det dröja nån månad... Men nästa gång lär i alla fall bli lite avgörande, eller? Fast det trodde jag ju om i lördags med, och då blev jag ju inte klokare.

Har varit ute hos brorsan och repat igen. Haft en dödligt sömnig dag. Men Don´t need är på väg att bli bra nu, och det känns nog rätt sjysst, förutom att jag har svårt att vara så kreativ när brorsan är med, får lite lillasystersjälvförtroende sådär.

Sugen på att repa med Kristian snart igen. Men jag är också väldigt sugen på att bara umgås med nån snart. Nu är det ju alltid rep, husmöten, skola. Och fester på helgkvällarna. Undrar hur länge de kommer att fortsätta.

Distansen kryper sig fram nu. Om jag börjar tänka realistiskt. Han är med i det gänget. Jag gillar inte det gänget. Även om han skulle vara trevligare än de flesta där (vilket jag inte ens vet) så går det inte att kapa bort de andra. Skulle aldrig funka. Annat än på en väldigt oseriös nivå kanske.
Fest hos Edmund nästa helg? Men det lär bli jobbig urspårarfest. Tror nog mer på nästa Julie-fest. Tänk ifall jag är helt uppenbar i hur jag är efter honom utan att fatta det själv. Den är så konstig hela den här grejen.

Hjälp, jag ser ut som att jag inte har kompisar

8 mars

Jag och Jane gjorde matlagspizza, sen var det demo. Jag fick lite bakslag på den gamla "hjälp jag har inga kompisar"-känslan, eller egentligen "hjälp jag ser ut som att jag inte har kompisar" för kompisar HADE jag ju, de var bara väldigt svåra att hitta, och de jag hittade ville jag inte riktigt hänga på.

Magnus och Johannes var där. Ett lite generat hej och en kram hann det bli, de skulle dra precis. Kändes väl kanske som att jag fick lite distans av att de honom i nyktert tillstånd. Men inte helt och fullt. Hittade Caroline och Karolin att gå till kvinnofolk med, men sen var det så trångt och bökigt där att jag ändå satt själv.

Pratade med brorsan nu - när jag återger lördagskvällen låter det verkligen helt sjukt... Undrar vad Johannes tänkte och tänker egentligen. Det absolut värsta vore ju om han inte tänkte alls förstås. Så kan det säkert vara. Man börjar genast tänka ingentingtankar om sig själv när man har nåt slags intresse för nån. Samtidigt vet jag ju att det finns nåt där i alla fall. Det var han som tog intitativet den där där Julie-fest-kvällen, det var han som trots att jag hånglat med ett drägg gärna snackade en stund med mig i lördags. Han lär nog ha märkt hur fokuserad jag var på honom då. Vi får se. Förr eller senare blir en nästa fest.

måndag 22 april 2019

Jag var nog bara en i raden

7 mars

Hade ett långt stormöte, var väl lite lagom trött och halvbakisavslappnad. Men vad bra det går att dricka alkohol nu, alltid lagom. Kan resultera i att jag börjar tro mig om att ha kontroll igen, och då lär det ju kunna spåra ur igen.

Tänker på igår. Känns helt bisarrt och knäppt hela grejen. Jag liggandes där på golvet hånglandes med en full tönt, och så tvärvändningen när Johannes kommer, totala fokuset på honom. Undrar om jag helt åt upp hans linser i ivern? Det blev ju i alla fall lite trevligt prat, och även om jag var full tror jag nog att jag tycker att Johannes är vettig. Det stör mig rätt rejält att tänka på att ifall jag inte hånglat med den där andra typen hade jag kanske fått göra det med Johannes. Problemet är väl att i det läget skulle jag redan ha gått hem pga uttråkning, jag kände det ju som rätt kört, så som Johannes höll på och bara hängde med andra hela tiden i köket.
Han är nog rätt bra på att ragga kan jag tänka mig. Jag var nog bara en i raden av festhångel. (fast vad ska han inte tro att han var för mig då? ). Men lite rolig tycker han nog att jag är ändå.

Vad händer nu då? Kommer jag att gå och vara skitfrustrerad över att det tar tusen år innan jag träffar honom igen? Det känns lite så. Men jag har insett att jag faktiskt ÄR intresserad, att det inte riktigt är bara hångel i brist på annat det handlar om. Vad skumt, jag hade verkligen väntat mig motsatsen, att jag skulle komma till festen och bara känna avsmak och konstigheter. 

Julie hånglade åtminstone med nån trevlig

(NY BOK, ROSA-ORANGE-VIT-RANDIG)

6 mars

Okej, vi startar ny bok med lite lagom onykter utläggning om en idiotkväll.

Tog mig iväg till Magnus fest till sist, med vitamin-Julie och Eira. Sen var det väl lite halvtråkigt där. Hejade lite på Johannes, men sen satt han i nåt annat rum och snackade med några hela kvällen. Jag, Julie och Eira hade i och för sig rätt trevligt och satt och lyssnade skivor och snackade musik och politik med folk. Blev så småningom lite väl mycket efterfeststämning. Folk droppade av. Jag råkade sitta och luta mig mot nån nörd, och kom väl på att det började bli hångelvarning, och det stämde. Julie hånglade åtminstone med nån trevlig, den här killen Johan var värsta tönten och idioten. Men det var kul att lyssna på Neil young åtminstone.

Sen kom Johannes in. Han framstod ju som helt övernaturligt bra i jämförelse med tönten, och det kändes skitjobbigt att jag låg där kelandes på golvet. När sen Johan försvann ett tag och Johannes bjöd mig på linser och vi satt och snackade, då önskade jag ju bara att tönten skulle slukas av jorden. Snackade mer med Johannes, insåg, jag ÄR nog lite intresserad, faktiskt. Visst gör alkoholen sitt till, men... Jag tror ju inte att kvällens taktik var den bästa dock.

Folk lade sig. Jag och Johan gick till vagnen, jag fick åka gratis när jag sa att det var läskigt att gå. Johan ville hänga med mig hem, men det kunde han glömma, jag tror inte ens jag rörde honom efter att jag börjat snacka med Johannes.

Det blir verkligen alltid nåt HELT annat än man tänkt sig. Shit, jag känner mig helt kär nu. Oväntat. Men kanske lite trevligt.

Alla band, allt överflöd

5 mars

En riktigt skön harmonisk dag. Handlat konstiga saker på Komettorget, gått på Kalles genrep (coolt, bra), och sen hängt på den lugna matsalsfesten. Lite pingis, skrivarsnack med hon som heter Elsa, och bajsprat med Kristian. Det var lite lagom trevligt sådär. Kristian är ju alltid så kul att nördprata med, vad det än gäller.

Nu är boken slut - summering: Det har varit en bra tid. Rätt jobbig ångestsommar, sedan en bra färnebohöst, och så nu detta... Alla band, allt överflöd på social kontakter, alla fester, det är helt enormt.
Jag lyckades komma dit. Nåt himmelrike är det väl inte, men helt sjysst.

Framtidsångest börjar smyga sig på

3 mars

Jag är lite ur led tror jag. Trött och grinig över det mesta i 3 dar nu. Effektpedalen är kul - men framtidsångest börjar smyga sig på. Hur klarar jag skolan, vad gör jag i höst? ORKAR inte jobba, har inte tid! Vad gör jag i sommar? Får ångest av sommartankar, nog mycket för att förra sommaren var så laddad pga Kristian. Nu får jag liksom för mig att sommar här i huset=ångest och vill härifrån.

Kristian var här nu en sväng. Han säger att han nog drar utomlands från 1 juni och sen blir det Spanien fram tills Januari. När jag tänker på det får jag tillbaks nån slags liten ångest. Det blir tomt. Men en skillnad är att jag vet nu att jag inte är tillfällig, jag vet att jag är en av de första personer han vill träffa när han kommer tillbaks. Det är inget som tar slut nu som det gjorde då.

Jag är musiker, inte student!

2 mars

Gitarrförstärkaren är min! Så fin är den. Hade en första fika med Johanna på Hagabion sen, hon verkar väldigt go! Vi kommer att repa 2 ggr i veckan. Jag känner lite nu att inplaneringen av livet går lite överstyr, men jag vill inte skära ner på nåt i musiken, den måste alltid gå först, nu när det går framåt så pass med allt.

Skolan får bli lidande. Och till hösten bör jag kunna köra på hyfsad arbetslöshet om det känns behövligt, för är jag hemma om dagarna är det klart att kvällsflänget bara blir kul. Så som det var i våras. Men jag får acceptera nu att lågprioritera skolan, inte låta den bränna ut mig. Jag är musiker, inte student! Och pretentiös är jag också!

Aldrig kan man göra nåt spontant

1 mars

Oj vad vi fick kämpa med dagordning och Mona-gnäll ikväll. Men samtidigt är det ju lite kul att svettas ibland.

Imorgon ska jag köpa en förstärkare och effektpedal, coolt och kul! Sen ska vi fika med ev. nya band2-tjejen. Känns så sjysst att bara gå och fika med folk för en gångs skull, inget rep, inget möte, inget som har med skolan att göra. Det är så annorlunda, ibland längtar jag tillbaka till tiden när jag hade ett liv att FYLLA med allt kul som kom i ens väg. Nu måste jag säga nej, prioritera bort, aldrig kan man göra nåt spontant som att hänga med på bio eller ett föredrag eller nåt, en veckodagskväll. Bara på helgerna är det rätt öppet, men det fylls så snabbt där med, innan man hinner blinka.

Men jag förhärligar nog om jag tror att jag mådde bra då när jag bodde i studentrum och varken hade band eller kompisar och bara trånade efter den socialt trygga tillvaro jag har nu, det utlopp jag får för musiken. Men jag vill vara arbetsfri igen.