Framtidsångest börjar smyga sig på

3 mars

Jag är lite ur led tror jag. Trött och grinig över det mesta i 3 dar nu. Effektpedalen är kul - men framtidsångest börjar smyga sig på. Hur klarar jag skolan, vad gör jag i höst? ORKAR inte jobba, har inte tid! Vad gör jag i sommar? Får ångest av sommartankar, nog mycket för att förra sommaren var så laddad pga Kristian. Nu får jag liksom för mig att sommar här i huset=ångest och vill härifrån.

Kristian var här nu en sväng. Han säger att han nog drar utomlands från 1 juni och sen blir det Spanien fram tills Januari. När jag tänker på det får jag tillbaks nån slags liten ångest. Det blir tomt. Men en skillnad är att jag vet nu att jag inte är tillfällig, jag vet att jag är en av de första personer han vill träffa när han kommer tillbaks. Det är inget som tar slut nu som det gjorde då.