Hjälp, jag ser ut som att jag inte har kompisar

8 mars

Jag och Jane gjorde matlagspizza, sen var det demo. Jag fick lite bakslag på den gamla "hjälp jag har inga kompisar"-känslan, eller egentligen "hjälp jag ser ut som att jag inte har kompisar" för kompisar HADE jag ju, de var bara väldigt svåra att hitta, och de jag hittade ville jag inte riktigt hänga på.

Magnus och Johannes var där. Ett lite generat hej och en kram hann det bli, de skulle dra precis. Kändes väl kanske som att jag fick lite distans av att de honom i nyktert tillstånd. Men inte helt och fullt. Hittade Caroline och Karolin att gå till kvinnofolk med, men sen var det så trångt och bökigt där att jag ändå satt själv.

Pratade med brorsan nu - när jag återger lördagskvällen låter det verkligen helt sjukt... Undrar vad Johannes tänkte och tänker egentligen. Det absolut värsta vore ju om han inte tänkte alls förstås. Så kan det säkert vara. Man börjar genast tänka ingentingtankar om sig själv när man har nåt slags intresse för nån. Samtidigt vet jag ju att det finns nåt där i alla fall. Det var han som tog intitativet den där där Julie-fest-kvällen, det var han som trots att jag hånglat med ett drägg gärna snackade en stund med mig i lördags. Han lär nog ha märkt hur fokuserad jag var på honom då. Vi får se. Förr eller senare blir en nästa fest.