Beundran på avstånd

29 juli

Nej, jag är inte kär i honom.
Har aldrig varit det.
Men jag kommer att fortsätta beundra, drömma, dyrka honom.
Länge.
Det kom jag på nu i torsdags.
Jag njöt den kvällen.
Det var ljuvligt.
Musiken är så skön!
Och Martin sjunger så skönt!
Men särskilt snygg är han inte.
Inte på nära håll.
Men jag gillar hans utseende.
Han har nåt.
Men att påstå att man är kär...
Det är rätt sanslöst.
Man kan ju inte vara kär i nån man aldrig snackat med, då är det beundran på avstånd, idoldyrkan.
Och det sysslar jag med.

jag förstår lika bra som läsaren

23 juli

Håller ut.

Uttröttad, slutkörd, lite för seg för att jobba i morgon. Men jag håller ut.

Jag klarar det.

En vecka kvar bara...

En ledig eftermiddag på torsdag.

Jag håller ut.

Det KAN vända på torsdag. Det är faktiskt möjligt. Jag kanske upptäcker att den där killen verkar helknäpp. Eller så vänder det bara för att jag vet jag aldrig kommer längre än att stå nedanför en scen och beundra. Men TILLS DESS njuter jag, och om det sen vänder så spelar det ingen roll.
Men det vore bra om det vände nu faktiskt. Han har tagit upp 60 sidor av denna bok, 60 sidor med löjliga barnsliga tankar på en kille man knappt ens träffat. Vore synd om det skulle bli fler.

Alla uttryck typ ovan skriver jag enbart av en anledning. Att bevisa att jag förstår lika bra som läsaren hur barnslig jag är, läsaren behöver inte mobba mig, för jag vet redan alla skrattanden och hånfulla saker som läsaren skulle vilja säga mig.
Oftast, ja hittills hela tiden, har läsaren varit jag själv.
Det är värst i framtiden när jag ser tillbaka på det jag skrev för några månader sen. Då kan det va bra att veta att jag tyckte jag var barnslig på den tiden också.
Utomstående läsare skulle tycka även detta resonemang var rätt barnsligt.
Det tycker jag också!
Så, nu var det bevisat!
Men jag är jag.

äntligen!

22 juli

Yes!

På torsdag!

Äntligen!

Jag ska se dom spela!

Livet är härligt!

värt att veta

16 juli

Nu vet jag var han bor också. Köpmannagatan 2B, hyreshus tror jag, vi var förbi där. Ja, nu vet jag det. Jag vet mycket. Jag vet inget som är värt att veta. Och han vet inte att jag finns. Veta är ett tufft ord. Svårt.

ska jag tänka på nån kille

12 juli

Har inte tid att tänka på han så mycket. Men ska jag tänka på nån kille, då blir det han jag tänker på. Jag kommer inte att kunna gilla nån kille förrän jag släppt taget om honom. Han, den omöjlige, overklige, är liksom den enda som gäller.

Hör jag en ton

9 juli

Vad glad man kan bli av att åka på båttur då...
Nu är min depression slut, jag ska jobba, sluta tänka på Martin.
Närå, det klarar jag inte.
Jag njuter ännu förbannat av att höra demon jag hört c:a 15 ggr nu. Hans röst, den är så himla skön, hör jag en ton skvätter jag 10 meter upp i luften, sen blir jag helt spänd, och hjärnkanalerna blockeras. Jag kan inte tänka. Bara lyssna och njuta. Kommer liksom av mig i livet. Jag är fruktansvärt kär i hans sångröst. Den känner jag nu.

Blä

8 juli

Skit! Deras inslag blev inte inspelat. Hade fått in fel lokalTV. Blä.

värdelös dag

7 juli

Sjunde juli-vilken rolig dag.

En dag som passerar förbi bara.

Trist, värdelös, meningslös.

Meningen med livet måste vara att vara lyckligt kär. Annars skulle det inte va så härligt.

Jag är inte lyckligt kär.

Därför är allt meningslöst.

Och har varit så i... 4 dagar.
Känns som mycket längre.
Inte ens en vecka sen i lördags.

Den underbara lördagen (Närå, jag skoja bara, den var inte speciellt underbar, men i alla fall trevligare än idag)

Sjunde juli - va kul!

inget händer

6 juli

Kan inte bli kär i någon annan.

Tänker bara på han.

Men vet att allt är hopplöst.

Jag är ju borta hela sommaren nu.

Utom någon dag då och då.

Sen blir det höst, inget händer.

Martin kommer inte att komma hit när jag är hemma.

Vad gör det då?

Vet inte. Men det gör mig deprimerad.

Martin är just nu allt för mig, hur fånigt det än låter.

töntigare och barnsligare

5 juli

Såg just en sak som gjorde mig om möjligt glad. Bläddrade tillbaks i boken och det jag skrev var betydligt töntigare och barnsligare än det töntiga och barnsliga jag skriver nuförtiden. Alltså kanske det finns hopp för mig, jag kanske mognar nån gång i framtiden. Men just nu känns allt hopplöst.

Det var sommarens höjdpunkt.
Sommarens höjdpunkt trycks ner, krossas mot marken, mosas till ingenting. Kvar blir bara förlusten av en timme.
En timme med blicken fäst på någon. Stor förlust.
Jag blir död.

jag är bara sur!

4 juli

Blir inget dalarock.

Jag ska inte tänka på Martin mer, det är så onödigt, får ju inte ens se honom. Men jag tror inte jag kan låta bli.
Vad trist det är.
Usch.
Nu är det bara å längta hem, tills jag får se han på videon, gårdagens inspelning.
Vilka nöjen man har i livet!

DEPRESSION
Den sorts depression som är snudd på skön. För att jag har kontroll över den, vet vad den handlar om. Vet att jag har en väldigt stor rätt att vara på ett väldigt dåligt och trist humör. Sånt mår man bra av. Inte bra kanske, men bättre än om man skulle gå och ha dåligt samvete för att man inte mår bra. Ifall en sån här lindrig kort depression har att göra med familjen, kompisar, ridning, eller ingenting alls, blir det oerhört tryckande och grymt. Man orkar inte tänka på nånting, för man blir som slagen i skallen när man tänker på det som inte är så kul. Men det här är skönt, jag är sur, trist och slö, men har koll på tillvaron, kan tänka på Martin hur mycket jag vill, för det kan inte bli värre än vad det är, jag är bara SUR!
Allt är skit, säger jag, som jag sa för nära ett och ett halvt år sen av ungefär samma anledning som nu.

På TV

3 juli

Ikväll blir dom på TV.
Kul.
Hoppas det inträffar ett tekniskt fel så att det blir en stillbild i en timme just när de har en viss person inzoomad.

En otålig förväntansfull känsla, räknar minuterna.
Känns som när man var liten och väntade på jultomten.

Jag vet att det är en barnslig idoldyrkan, men det är bara så att jag avgudar honom.

50 minuter kvar.

------------------

Jahapp, det var det.
En låt, och intervju med brorsan och Alexander.

Både Alexander och trummisen Kalle är enligt standardmått betydligt snyggare än Martin har jag kommit underfund med. Det gjorde mig glad. För jag vill inte va kär i ett ursnyggt utseende.
För mig är det bara Martin som gäller just nu.
Vad han har vet jag inte, vet bara att han har det som får mig på fall.

Måste på Dalarocken och se dom spela. Vill det! Men det blir väl inte av.
Jag är redan lite omotiverat angelägen tycker nog pappa, så jag kan inte gå på mer... Hoppas på det bästa.

Verklighetens Martin

2 juli

knäsvag

han är så söt.

Sett han på video några sekunder idag.

Han är inte överdrivet perfekt-snygg.

Då skulle jag inte gilla han.

Han ser bra ut, bara, och så har han nåt som gör mig knäsvag.

Jag gillar hans utseende.

Det var som en dröm igår, när den lilla vita bilen med hela gänget söta killar kom farande och stannade.
Men min blick fastnade på Martin. Hans ljusa hår var längre än på videofilmen. Hans röst när han pratade lät inte riktigt som sångrösten på kassettbandet.
Men här var han, verklighetens Martin.
Han fick mig mer knäsvag än jag väntat mig, kunde inte tänka på annat i en timme ungefär.

idag var han här

1 juli

Martin Olsson

Han är snygg.

Ordentligt.

Söt åxå.

Nu är jag konstig för resten av dagen.

Längtar tills ikväll, då jag nog får se en skymt av honom igen.

------------------------

Näe, ikväll blev det inget. Men det gör inget. Har tänkt på han så mycket att han känns helt overklig. Men idag var han här.