jag är bara sur!

4 juli

Blir inget dalarock.

Jag ska inte tänka på Martin mer, det är så onödigt, får ju inte ens se honom. Men jag tror inte jag kan låta bli.
Vad trist det är.
Usch.
Nu är det bara å längta hem, tills jag får se han på videon, gårdagens inspelning.
Vilka nöjen man har i livet!

DEPRESSION
Den sorts depression som är snudd på skön. För att jag har kontroll över den, vet vad den handlar om. Vet att jag har en väldigt stor rätt att vara på ett väldigt dåligt och trist humör. Sånt mår man bra av. Inte bra kanske, men bättre än om man skulle gå och ha dåligt samvete för att man inte mår bra. Ifall en sån här lindrig kort depression har att göra med familjen, kompisar, ridning, eller ingenting alls, blir det oerhört tryckande och grymt. Man orkar inte tänka på nånting, för man blir som slagen i skallen när man tänker på det som inte är så kul. Men det här är skönt, jag är sur, trist och slö, men har koll på tillvaron, kan tänka på Martin hur mycket jag vill, för det kan inte bli värre än vad det är, jag är bara SUR!
Allt är skit, säger jag, som jag sa för nära ett och ett halvt år sen av ungefär samma anledning som nu.