31 oktober
Umtata 22.30
Igår var en rätt intetsägande dag, var på kontoret och stan. Idag har vi också varit på kontoret och stan. Har hängt lite hos Jane och Rut ikväll, ritade, pratade, skrattade. Thembi var här en sväng och skulle snacka med Rut. Stackars henne, hon får det inte lätt. Men jag ser mycket fram emot helgen när vi ska dra iväg till en strand.
onsdag 31 oktober 2018
Det är väldigt skönt att vara utan dom ibland
29 oktober
Umtata 21.00
Blev en tidig morgon. Först väckt svintidigt för att säga hejdå till pappan, sen kom mamman med tvättvatten kvart över sex. Men det är skönt med morgnar, jag var på väldigt bra humör. Vi snackade, spelade lite och så. Såg en kul gul spindel i taket.
Så småningom kom nån och sa att att vi skulle bort till andra huset, där väntade jag på de andra, kände direkt när Jane och Rut kom in och började trevla sig hur min självkänsla sjönk igen - det är väldigt skönt att vara utan dom ibland, även om jag i andra sammanhang än "ta kontakt med folk"-situationer gillar att umgås med dom. Det var värsta mötet, och så spelade jag en avslutande Icigcawu esincinci (min xhosalåt). Kände till och med då när jag skulle spela låten - hur självklart som helst var det ju att det skulle vara den - hur jag vacklade över ifall vi skulle spela Mrs Robinson i stället som Jane och Rut föreslog för att kunna sjunga med. Jag har så SJUKT lätt att backa. Och jag vet inte vad jag ska göra åt mitt beteende.
Vi drog till nåt projekt, och det var möte där med. Sen drog vi hem i alla fall. Inte fullt lika tufft som ditresan, men träsmak förstås.
Nu har det börjat bli tråkigt att bara tänka oanständigheter om Håkan, lite enformigt. Börjar tänka lite på hur det skulle vara att faktiskt bli kär i honom. Känns ändå lite långt bort. Och grejen är väl att för att bli kär skulle jag behöva vara rätt säker på att han är intresserad, och för att få veta det skulle jag behöva visa nåt, men att visa/dra igång nåt med ett så osmart val av person innan man vet om man bara vill ha sex eller nåt mer vore ju så dumt att det nog inte händer. Eller det kan förresten visst hända. Men jag vet ju verkligen inte hur med på noterna han är. Men nåt festhångel åtminstone... Jag vill verkligen...
Umtata 21.00
Blev en tidig morgon. Först väckt svintidigt för att säga hejdå till pappan, sen kom mamman med tvättvatten kvart över sex. Men det är skönt med morgnar, jag var på väldigt bra humör. Vi snackade, spelade lite och så. Såg en kul gul spindel i taket.
Så småningom kom nån och sa att att vi skulle bort till andra huset, där väntade jag på de andra, kände direkt när Jane och Rut kom in och började trevla sig hur min självkänsla sjönk igen - det är väldigt skönt att vara utan dom ibland, även om jag i andra sammanhang än "ta kontakt med folk"-situationer gillar att umgås med dom. Det var värsta mötet, och så spelade jag en avslutande Icigcawu esincinci (min xhosalåt). Kände till och med då när jag skulle spela låten - hur självklart som helst var det ju att det skulle vara den - hur jag vacklade över ifall vi skulle spela Mrs Robinson i stället som Jane och Rut föreslog för att kunna sjunga med. Jag har så SJUKT lätt att backa. Och jag vet inte vad jag ska göra åt mitt beteende.
Vi drog till nåt projekt, och det var möte där med. Sen drog vi hem i alla fall. Inte fullt lika tufft som ditresan, men träsmak förstås.
Nu har det börjat bli tråkigt att bara tänka oanständigheter om Håkan, lite enformigt. Börjar tänka lite på hur det skulle vara att faktiskt bli kär i honom. Känns ändå lite långt bort. Och grejen är väl att för att bli kär skulle jag behöva vara rätt säker på att han är intresserad, och för att få veta det skulle jag behöva visa nåt, men att visa/dra igång nåt med ett så osmart val av person innan man vet om man bara vill ha sex eller nåt mer vore ju så dumt att det nog inte händer. Eller det kan förresten visst hända. Men jag vet ju verkligen inte hur med på noterna han är. Men nåt festhångel åtminstone... Jag vill verkligen...
I en lerhydda
28 oktober
Hlolweni 20.00
Ligger i ett annat hus, i en lerhydda. Här har de ingen el, inget vatten, ingen toa, inga möbler. Det är nog det fattigaste jag sett hittills. Har känts bra att bo utan Rut och Jane, jag får så mycket mer utrymme till kontakt med folk.
Har sett projekt idag, och sen var vi på ett köpcenter. Lite frihetskänsla att gå omkring där. Här är det alltså skitprimitivt, har snackat med en tant och en tjej om det hela kvällen. Men känslan kvarstår - behöver vi så förbannat mycket? Går det inte ändå att sänka standard rätt rejält och ändå må bra? Hade jag bara min gitarr och ett gäng spelkompisar här i byn, skulle jag kunna ha det så här utan att må sämre än jag gör idag, eller?
Hlolweni 20.00
Ligger i ett annat hus, i en lerhydda. Här har de ingen el, inget vatten, ingen toa, inga möbler. Det är nog det fattigaste jag sett hittills. Har känts bra att bo utan Rut och Jane, jag får så mycket mer utrymme till kontakt med folk.
Har sett projekt idag, och sen var vi på ett köpcenter. Lite frihetskänsla att gå omkring där. Här är det alltså skitprimitivt, har snackat med en tant och en tjej om det hela kvällen. Men känslan kvarstår - behöver vi så förbannat mycket? Går det inte ändå att sänka standard rätt rejält och ändå må bra? Hade jag bara min gitarr och ett gäng spelkompisar här i byn, skulle jag kunna ha det så här utan att må sämre än jag gör idag, eller?
Stönade av träsmak och småsjöng till kassa 80-tals lovesongs
27 oktober
Hlolweni 22.30
Intensiv dag. Hade möte med Yekile och Pernilla efter lite museumkoll. Sen stack vi till nåt projekt i världens vackraste område, skog och berg och mjuka gröna kullar. En viting visade en plantskola och sjungande goa tanter bjöd på mat. Sen rushade vi hem och stack iväg igen.
Vi åkte hur många timmar som helst, fyra i baksätet i vackert islandslandskap som sen blev en sjukt jobbig dimma i mörkret. Dessutom kapar folk ofta bilar i mörkret. Ceba som körde var rädd. Det visste inte vi, men var lite rädda ändå där vi satt och stönade av träsmak och småsjöng till kassa 80-tals lovesongs. Nu är vi i en by, trötta i ett stort hus. Folk är nog snälla här.
Hlolweni 22.30
Intensiv dag. Hade möte med Yekile och Pernilla efter lite museumkoll. Sen stack vi till nåt projekt i världens vackraste område, skog och berg och mjuka gröna kullar. En viting visade en plantskola och sjungande goa tanter bjöd på mat. Sen rushade vi hem och stack iväg igen.
Vi åkte hur många timmar som helst, fyra i baksätet i vackert islandslandskap som sen blev en sjukt jobbig dimma i mörkret. Dessutom kapar folk ofta bilar i mörkret. Ceba som körde var rädd. Det visste inte vi, men var lite rädda ändå där vi satt och stönade av träsmak och småsjöng till kassa 80-tals lovesongs. Nu är vi i en by, trötta i ett stort hus. Folk är nog snälla här.
Jag börjar leka videokamera
26 oktober
Lite utförligare om igår kväll
Känner redan i framsätet alkohollukt... så plockas nån till kille upp, och vi åker hem till Thembi. Det är fullt ös, folk dansar i det lilla vardagsrummet och försöker dra upp oss med. Vi är rätt stela. De andra dricker en del, jag tar det lugnt, känner av magen...
Så får Jane sin man för kvällen, en politiskt intresserad typ som har seriösa diskussioner med henne hela kvällen om ansvaret hon har som vit, och skulden, typ. Rut får nåt drägg i randig tröja efter sig, och jag får en liten småsöt sjuttonåring. Dansar lite, pratar lite. Han är inte så jättekul att prata med. Går in på hans rum och slänger mig girigt över skivsamlingen en stund, men det finns inte så mycket gemensamt där heller. Vi blir kvar där ett tag i alla fall, och när jag är totalt uttråkad över hans tappra försök att hitta nåt jag gillar går vi ut, och då har typ alla stuckit utom några drägg, och nån stackars gråtande tjej som inte vågade åka med en kille hem för att han skulle tvinga henne att ha sex då, så nu vet hon inte hur hon ska ta sig hem och hon får inte sova över för Thembi.
Så börjar Thembi råragga på Rut, han är tydligen störtförälskad i henne och vill planera framtiden. Han är också väldigt full. Hur ska vi ta oss hem?
Det börjar bli rätt jobbig stämning och jag har inte mycket annat att göra än att hänga omkring med sjuttonåringen som börjar bli full. Jag börjar leka videokamera, skiter i att delta i något, låter folk hålla showen själva. De klarar det bra, det blir värsta dokumentärfilmen om svarta sydafrikaners syn på vita. Rut är inte motsträvig mot Thembi längre, Jane diskuterar fortfarande allvarligt och irriterat med killen, festen håller på att dö, jag är illa till mods och önskar vi vore hemma. Känner inte alls för att sova över, inte heller för att bli hemskjutsad av ett fyllo. Thembi försöker dock övertyga oss. Han ställer sig blundande på ett ben, och det går rätt bra.
Vi har krismöte. Bestämmer oss för att åka trots allt, om det går lugnt till. Rut sitter fram, men är full. Jag och Jane sitter och nojjar oss i kofferten, ber nästan till gud. Speciellt som en packad kille också sitter där och säger "Jag har åkt många gånger med honom och det är ett mirakel att man kommer hem varje gång". Men vi kommer hem. Glada.
Idag har Rut en del ångest, det kommer att bli skitpinsamt att träffa Thembi på måndag. Han tror att de är ihop. Idag har varit en skitseg dag. Eller inte seg så, mest skön, men jag har inte gjort nåt. Sen kom Yekile hem, och så har vi varit och käkat med Afrikagrupperna och lite folk. Imorgon blir det by igen!
Lite utförligare om igår kväll
Känner redan i framsätet alkohollukt... så plockas nån till kille upp, och vi åker hem till Thembi. Det är fullt ös, folk dansar i det lilla vardagsrummet och försöker dra upp oss med. Vi är rätt stela. De andra dricker en del, jag tar det lugnt, känner av magen...
Så får Jane sin man för kvällen, en politiskt intresserad typ som har seriösa diskussioner med henne hela kvällen om ansvaret hon har som vit, och skulden, typ. Rut får nåt drägg i randig tröja efter sig, och jag får en liten småsöt sjuttonåring. Dansar lite, pratar lite. Han är inte så jättekul att prata med. Går in på hans rum och slänger mig girigt över skivsamlingen en stund, men det finns inte så mycket gemensamt där heller. Vi blir kvar där ett tag i alla fall, och när jag är totalt uttråkad över hans tappra försök att hitta nåt jag gillar går vi ut, och då har typ alla stuckit utom några drägg, och nån stackars gråtande tjej som inte vågade åka med en kille hem för att han skulle tvinga henne att ha sex då, så nu vet hon inte hur hon ska ta sig hem och hon får inte sova över för Thembi.
Så börjar Thembi råragga på Rut, han är tydligen störtförälskad i henne och vill planera framtiden. Han är också väldigt full. Hur ska vi ta oss hem?
Det börjar bli rätt jobbig stämning och jag har inte mycket annat att göra än att hänga omkring med sjuttonåringen som börjar bli full. Jag börjar leka videokamera, skiter i att delta i något, låter folk hålla showen själva. De klarar det bra, det blir värsta dokumentärfilmen om svarta sydafrikaners syn på vita. Rut är inte motsträvig mot Thembi längre, Jane diskuterar fortfarande allvarligt och irriterat med killen, festen håller på att dö, jag är illa till mods och önskar vi vore hemma. Känner inte alls för att sova över, inte heller för att bli hemskjutsad av ett fyllo. Thembi försöker dock övertyga oss. Han ställer sig blundande på ett ben, och det går rätt bra.
Vi har krismöte. Bestämmer oss för att åka trots allt, om det går lugnt till. Rut sitter fram, men är full. Jag och Jane sitter och nojjar oss i kofferten, ber nästan till gud. Speciellt som en packad kille också sitter där och säger "Jag har åkt många gånger med honom och det är ett mirakel att man kommer hem varje gång". Men vi kommer hem. Glada.
Idag har Rut en del ångest, det kommer att bli skitpinsamt att träffa Thembi på måndag. Han tror att de är ihop. Idag har varit en skitseg dag. Eller inte seg så, mest skön, men jag har inte gjort nåt. Sen kom Yekile hem, och så har vi varit och käkat med Afrikagrupperna och lite folk. Imorgon blir det by igen!
tisdag 23 oktober 2018
I vansinnesfart genom kurvorna
25 oktober
20.30
Igår blev en lugn kontorsdag. Jag mådde halvkasst på förmiddan, lite diarré och så. Ceba tog oss med på stan, och jag köpte de snyggaste coolaste skor jag nånsin haft. Hm. Men jag gillar dem nog ändå. På kvällen var Jane och Rut hos oss och vi snackade en massa, och kom upp i högvarv gällande läskigheter, så det blev riktigt mysig ruggstämning. Jane blev dock tvungen att gå hem för det blev FÖR läskigt. Christine var förresten hos doktorn under dagen, hon har en ansiktsförlamning p.g.a. slaget, som går över om sådär 6 veckor, stackaren.
Idag så vaknade jag sex, och sen gick jag och sket hela morgonen, det lugnade sig så småningom. Vi väntade på Thembi i typ två timmar, sen drog vi iväg till Coffey bay. Jag, Jane och Rut satt i kofferten och hade ganska mysigt och kul. Guppig väg på slutet. Det var väldigt vackert och lagom varmt. Vi badade rätt länge. Thembi var rolig. Han verkade inte kunna simma så bra. Sen fick han ta på sig Janes kjol för han hade inga badbyxor. Rut fick köldeksem, jag fick en fästing.
Vi for vidare till värsta coola hantverksförsäljningen i värsta coola huset hos ett par vitingar. Väldigt speciellt byggt och inrett, som en trädkoja kändes det, och de var trevliga. Vi tog en öl på ett hotell, Thembi tog två, sen var vi rätt livrädda när han körde hem oss i vansinnesfart genom kurvorna. Men vi lade oss på madrassen och hängde med bara, den var väldigt bekväm. Han sa att det var för han ville hinna hem innan vägarna blev mörka och farliga. Har bara lagat mat härhemma sen, är rätt trött och slutkörd.
4.30
Thembi kom och hämtade oss för att åka till en fest hemma hos honom. Sen raggade han på Rut, nån annan kille diskuterade hela kvällen med Jane, och en 17åring hängde efter mig. Sen åkte vi hem med Thembi som körde väldigt onykter. Idioti. Men hem kom vi. Jag drack typ inget pga magen, känns väldigt turligt. Sjuk kväll.
20.30
Igår blev en lugn kontorsdag. Jag mådde halvkasst på förmiddan, lite diarré och så. Ceba tog oss med på stan, och jag köpte de snyggaste coolaste skor jag nånsin haft. Hm. Men jag gillar dem nog ändå. På kvällen var Jane och Rut hos oss och vi snackade en massa, och kom upp i högvarv gällande läskigheter, så det blev riktigt mysig ruggstämning. Jane blev dock tvungen att gå hem för det blev FÖR läskigt. Christine var förresten hos doktorn under dagen, hon har en ansiktsförlamning p.g.a. slaget, som går över om sådär 6 veckor, stackaren.
Idag så vaknade jag sex, och sen gick jag och sket hela morgonen, det lugnade sig så småningom. Vi väntade på Thembi i typ två timmar, sen drog vi iväg till Coffey bay. Jag, Jane och Rut satt i kofferten och hade ganska mysigt och kul. Guppig väg på slutet. Det var väldigt vackert och lagom varmt. Vi badade rätt länge. Thembi var rolig. Han verkade inte kunna simma så bra. Sen fick han ta på sig Janes kjol för han hade inga badbyxor. Rut fick köldeksem, jag fick en fästing.
Vi for vidare till värsta coola hantverksförsäljningen i värsta coola huset hos ett par vitingar. Väldigt speciellt byggt och inrett, som en trädkoja kändes det, och de var trevliga. Vi tog en öl på ett hotell, Thembi tog två, sen var vi rätt livrädda när han körde hem oss i vansinnesfart genom kurvorna. Men vi lade oss på madrassen och hängde med bara, den var väldigt bekväm. Han sa att det var för han ville hinna hem innan vägarna blev mörka och farliga. Har bara lagat mat härhemma sen, är rätt trött och slutkörd.
4.30
Thembi kom och hämtade oss för att åka till en fest hemma hos honom. Sen raggade han på Rut, nån annan kille diskuterade hela kvällen med Jane, och en 17åring hängde efter mig. Sen åkte vi hem med Thembi som körde väldigt onykter. Idioti. Men hem kom vi. Jag drack typ inget pga magen, känns väldigt turligt. Sjuk kväll.
Tre dagar ute i en by
23 oktober
Umtata 21.00
Har haft tre dagar ute i en by. Kändes helt underbart till att börja med - jättehärliga vänliga människor, massa goa djur, oerhört vackert, lugnt och skönt leverne, skitgod mat... Hade det helt bra. Christine hade dock problem med allergi eller nåt annat konstigt på ena ögat, så hon mådde inte så bra, åkte hem onsdagsmorgonen.
På tisdagen hann vi inte mycket mer än att käka, kolla på nåt kraftverk (hon babblade om tekniska saker så jag typ somnade) och sitta utanför huset och sjunga och spela lite med killen och tjejen (har inte fått kläm på deras namn).
På onsdagen var det stekhet sol, och vi gick iväg med några killar till en potatisodling. En väldigt trevlig promenad, vi insåg dock snart att det visst var en trippeldate. Min kille var dock den mest försynta, så jag hade väl inga större problem att avvisa honom genom att låtsas lite dum och ignorera. Vi kunde typ inte snacka med varann, han var för dålig på engelska. Jag hade nog lugnt kunnat tänka mig kela lite egentligen, men vågade inte, som tjej måste man ju markera från start för att inte skylla sig själv när det sen blir jobbigt. Störigt. En het solstingspromenad hemåt, och sen efter lite mat, sång och babbel gick vi bort till en affär och tillbaks. Det var inte bara att gå dit, medan vi gick sällade sig massor med folk till sällskapet, och vi mötte en massa folk som alla skulle hälsas på också, så det blev en långpromenad. Blev faktiskt lite less på att ALLA ville gifta sig med Rut eller Jane. Sen fick jag själv nåt erbjudande och då var det inte så kul längre, han var rätt envis. "Killen" från familjen vi bor hos kom och skulle hålla handen och sådär också, det var nog mest för att han ville tjata om pengar, men hur som helst kände jag igen hur jag närhetslängtar.
Sen blev det kväll, och vi åt och lyssnade musik, och de andra dansade, och jag lade mig och hade självföraktande tankar som det blir när man är med lättomtyckta, pratglada, trevliga, snygga, avspända Jane och Rut, och känner sig som blygast och stelast och kontaktsämst i världen. De snackar en massa xhosa nu också. Blä! Och man har ingen som kan peppa upp en heller utan går själv i sin bubbla och ser ner på sig själv, inser att alla ursäkter till varför man blir utanför i alla situationer är dåliga.
Idag var vi på nåt annat projekt hos dels en mysig odlargubbe, och så på nåt dagis. Sen for vi hem. Skönt faktiskt. Jag har i alla fall inte sett nån misär ännu, inte alls. De verkar leva ett härligt liv. Men det är tufft med aidsfällan.
Umtata 21.00
Har haft tre dagar ute i en by. Kändes helt underbart till att börja med - jättehärliga vänliga människor, massa goa djur, oerhört vackert, lugnt och skönt leverne, skitgod mat... Hade det helt bra. Christine hade dock problem med allergi eller nåt annat konstigt på ena ögat, så hon mådde inte så bra, åkte hem onsdagsmorgonen.
På tisdagen hann vi inte mycket mer än att käka, kolla på nåt kraftverk (hon babblade om tekniska saker så jag typ somnade) och sitta utanför huset och sjunga och spela lite med killen och tjejen (har inte fått kläm på deras namn).
På onsdagen var det stekhet sol, och vi gick iväg med några killar till en potatisodling. En väldigt trevlig promenad, vi insåg dock snart att det visst var en trippeldate. Min kille var dock den mest försynta, så jag hade väl inga större problem att avvisa honom genom att låtsas lite dum och ignorera. Vi kunde typ inte snacka med varann, han var för dålig på engelska. Jag hade nog lugnt kunnat tänka mig kela lite egentligen, men vågade inte, som tjej måste man ju markera från start för att inte skylla sig själv när det sen blir jobbigt. Störigt. En het solstingspromenad hemåt, och sen efter lite mat, sång och babbel gick vi bort till en affär och tillbaks. Det var inte bara att gå dit, medan vi gick sällade sig massor med folk till sällskapet, och vi mötte en massa folk som alla skulle hälsas på också, så det blev en långpromenad. Blev faktiskt lite less på att ALLA ville gifta sig med Rut eller Jane. Sen fick jag själv nåt erbjudande och då var det inte så kul längre, han var rätt envis. "Killen" från familjen vi bor hos kom och skulle hålla handen och sådär också, det var nog mest för att han ville tjata om pengar, men hur som helst kände jag igen hur jag närhetslängtar.
Sen blev det kväll, och vi åt och lyssnade musik, och de andra dansade, och jag lade mig och hade självföraktande tankar som det blir när man är med lättomtyckta, pratglada, trevliga, snygga, avspända Jane och Rut, och känner sig som blygast och stelast och kontaktsämst i världen. De snackar en massa xhosa nu också. Blä! Och man har ingen som kan peppa upp en heller utan går själv i sin bubbla och ser ner på sig själv, inser att alla ursäkter till varför man blir utanför i alla situationer är dåliga.
Idag var vi på nåt annat projekt hos dels en mysig odlargubbe, och så på nåt dagis. Sen for vi hem. Skönt faktiskt. Jag har i alla fall inte sett nån misär ännu, inte alls. De verkar leva ett härligt liv. Men det är tufft med aidsfällan.
Mörkret som nån ondskefull dimma
20 oktober
Umtata 22.00
Seg dag. Kul att ta minibusstaxi till stan, sen var vi bara telefonvakter på kontoret. Gick och handlade, jobbade på att få en taxi i en halvtimme... sen kom vi hem. Har snackat rätt länge med Rut, om hur det känns här just med otryggheten. Mörkret som nån ondskefull dimma... Frustrationsvåldet, utsattheten som vit, och förvåningen över att vissa kan tycka om oss trots historien.
Imorgon drar vi ut på landet! Och nog i helgen med. Jag tror det blir bra, det här.
Umtata 22.00
Seg dag. Kul att ta minibusstaxi till stan, sen var vi bara telefonvakter på kontoret. Gick och handlade, jobbade på att få en taxi i en halvtimme... sen kom vi hem. Har snackat rätt länge med Rut, om hur det känns här just med otryggheten. Mörkret som nån ondskefull dimma... Frustrationsvåldet, utsattheten som vit, och förvåningen över att vissa kan tycka om oss trots historien.
Imorgon drar vi ut på landet! Och nog i helgen med. Jag tror det blir bra, det här.
Hade blivit rånade
19 oktober
Umtata 21.15
Konstig dag, eller slutet på den i alla fall. Låg rätt länge i sängen. Sen blev det mycket häng. Spelade en hel del gitarr, och det blev en promenad bort till nån mack, där vi åt godis och slöade på en gräsmatta. Så roligt med alla hästar, kor och tjurar som man möter på promenaden. Sen blev det en massa häng på läsidan av vårt hus också, lite tv inne hos Rut och Jane.
Och så var det kväll, och Mandisa, Zanele och Christine kom hem och hade blivit rånade... Så det har förstås präglat hela denna kväll. Christine verkar ta det lugnt, Jane är nog mest skärrad. Det blir då INGA fler kvällspromenader nu i alla fall.
Imorgon kommer vi igång på organisationen. Kul! Yekile är en ansvarslös konstig gubbe, men de andra är coola så det ska nog ordna sig.
Umtata 21.15
Konstig dag, eller slutet på den i alla fall. Låg rätt länge i sängen. Sen blev det mycket häng. Spelade en hel del gitarr, och det blev en promenad bort till nån mack, där vi åt godis och slöade på en gräsmatta. Så roligt med alla hästar, kor och tjurar som man möter på promenaden. Sen blev det en massa häng på läsidan av vårt hus också, lite tv inne hos Rut och Jane.
Och så var det kväll, och Mandisa, Zanele och Christine kom hem och hade blivit rånade... Så det har förstås präglat hela denna kväll. Christine verkar ta det lugnt, Jane är nog mest skärrad. Det blir då INGA fler kvällspromenader nu i alla fall.
Imorgon kommer vi igång på organisationen. Kul! Yekile är en ansvarslös konstig gubbe, men de andra är coola så det ska nog ordna sig.
onsdag 17 oktober 2018
Nu är det bara vi tjejer kvar i huset
18 oktober
Umtata 22.15
Begravning. Vi satt först i bilen ett tag, sen var vi i tälten. En massa folk pratade, emellan var maffiga körsånger. Sen for vi till graven, där sjöng och dansade folk medan några män grävde, sångerna blev rätt livade och glada mot slutet. Sen fick vi käk i take-away-boxar. Kändes ju lite krystat, som att "ska man på begravning ska det ingå att få gratis mat".
Vi for runt lite med Yekile, jag och Christine. Sen drog han, så nu är det bara vi tjejer kvar i huset. Känns väl rätt avspänt och skönt, trots att vi lär bli rånmördade och sånt nu när vi ska klara oss själva på stan.
Jag lirade mycket gitarr, min xhosasång, plus en nyskriven låt om aids typ. Sen kom de andra hem, och vi hade svullkväll med språk/gitarr-skola, prat och extremt mycket skratt. Jag kommer nog inte att vilja lämna detta hus... Första gången det känns så avspänt att "bo i familj", men det är ju inte heller riktigt en familj.
Umtata 22.15
Begravning. Vi satt först i bilen ett tag, sen var vi i tälten. En massa folk pratade, emellan var maffiga körsånger. Sen for vi till graven, där sjöng och dansade folk medan några män grävde, sångerna blev rätt livade och glada mot slutet. Sen fick vi käk i take-away-boxar. Kändes ju lite krystat, som att "ska man på begravning ska det ingå att få gratis mat".
Vi for runt lite med Yekile, jag och Christine. Sen drog han, så nu är det bara vi tjejer kvar i huset. Känns väl rätt avspänt och skönt, trots att vi lär bli rånmördade och sånt nu när vi ska klara oss själva på stan.
Jag lirade mycket gitarr, min xhosasång, plus en nyskriven låt om aids typ. Sen kom de andra hem, och vi hade svullkväll med språk/gitarr-skola, prat och extremt mycket skratt. Jag kommer nog inte att vilja lämna detta hus... Första gången det känns så avspänt att "bo i familj", men det är ju inte heller riktigt en familj.
Borde vara världsvanast
17 oktober
Umtata 21.20
Idag var det först lite snack på kontoret, folket där verkar skittrevliga och roliga. Så for vi med ett par av tjejerna till först en skola utan ungar, och sen ett Women Project där äldre kvinnor odlade och gjorde smycken/kläder. Väldigt trevligt att dra ut på landet lite, och de blev impade när vi kunde sjunga i bilen också. Sen blev det massor av väntetid i Yekiles bil. Fick lite take-away-käk av otrevliga människor. Så var vi med på en begravningsförberedelse. Lite småjobbigt, vi blev t.ex. ombedda att leda en bön...
Hemma har det varit trevligt. Vi käkade och sen kom Veliswa med en psalmbok och ville jag skulle spela gitarr, och så kom Mandisa och nån kompis och vi satt och snackade en massa, visade foton och hade skittrevligt. Mandisa är supermysig.
Mina minus idag är att jag känner mig så DUM och dålig tillsammans med Rut och Jane, har inget att komma med, trots att jag är äldst, lugnast, och definitivt borde vara världsvanast. Vad tjänar det till att plugga och resa om jag aldrig kommer att kunna ha nytta av det jag lär mig på ett utåtriktat sätt (annat än att skriva låtar då). Kanske nåt att snacka med Håkan om sen, han som också är lugn och tyst.
Umtata 21.20
Idag var det först lite snack på kontoret, folket där verkar skittrevliga och roliga. Så for vi med ett par av tjejerna till först en skola utan ungar, och sen ett Women Project där äldre kvinnor odlade och gjorde smycken/kläder. Väldigt trevligt att dra ut på landet lite, och de blev impade när vi kunde sjunga i bilen också. Sen blev det massor av väntetid i Yekiles bil. Fick lite take-away-käk av otrevliga människor. Så var vi med på en begravningsförberedelse. Lite småjobbigt, vi blev t.ex. ombedda att leda en bön...
Hemma har det varit trevligt. Vi käkade och sen kom Veliswa med en psalmbok och ville jag skulle spela gitarr, och så kom Mandisa och nån kompis och vi satt och snackade en massa, visade foton och hade skittrevligt. Mandisa är supermysig.
Mina minus idag är att jag känner mig så DUM och dålig tillsammans med Rut och Jane, har inget att komma med, trots att jag är äldst, lugnast, och definitivt borde vara världsvanast. Vad tjänar det till att plugga och resa om jag aldrig kommer att kunna ha nytta av det jag lär mig på ett utåtriktat sätt (annat än att skriva låtar då). Kanske nåt att snacka med Håkan om sen, han som också är lugn och tyst.
lördag 13 oktober 2018
Inte alls sådär nytt-ställe-spänd
16 oktober
Umtata, 19.00
Förutsättningarna hade kanske fått vara bättre men det kommer att ordna sig. Rut och Jane behöver bo ihop, de hade tyckt det vore skitjobbigt annars, och jag kan bo med Christine. Jag känner mig faktiskt inte alls sådär nytt-ställe-spänd som jag brukar. Men de här snarkningarna...
Hur som helst, vi bor ute i en förort (fin, medelklass) där det går lite kor runt husen. Vi sover hos Yekile och Mandisa. Jag har fått trevlig vegmat och en liten promenad. Mandisa är supertrevlig, och hennes dotter Veliswa har hjälpt mig översätta en låt till xhosa. Hon är jättesöt.
Imorgon ska vi ut och kolla lite på projekt efter en genomgång. Jag ser skitmycket fram emot att dra ut i byarna nu. Men det känns väl som sagt rätt okej att bo här också. Största problemet är väl att jag inte kan skriva dagbok på vårt rum eftersom Christine sover. Och så är tv:n stulen här.
DUMMASTE grejen jag sagt idag - "What is POTHOLES?" i tron att det var nåt afrikanskt ord.
Går och tänker på Kristian hyfsat mycket, det stör. Det där borde väl om någonsin vara i periferin nu. Men kanske är det just när man är lite utsatt så här som allt kommer.
Umtata, 19.00
Förutsättningarna hade kanske fått vara bättre men det kommer att ordna sig. Rut och Jane behöver bo ihop, de hade tyckt det vore skitjobbigt annars, och jag kan bo med Christine. Jag känner mig faktiskt inte alls sådär nytt-ställe-spänd som jag brukar. Men de här snarkningarna...
Hur som helst, vi bor ute i en förort (fin, medelklass) där det går lite kor runt husen. Vi sover hos Yekile och Mandisa. Jag har fått trevlig vegmat och en liten promenad. Mandisa är supertrevlig, och hennes dotter Veliswa har hjälpt mig översätta en låt till xhosa. Hon är jättesöt.
Imorgon ska vi ut och kolla lite på projekt efter en genomgång. Jag ser skitmycket fram emot att dra ut i byarna nu. Men det känns väl som sagt rätt okej att bo här också. Största problemet är väl att jag inte kan skriva dagbok på vårt rum eftersom Christine sover. Och så är tv:n stulen här.
DUMMASTE grejen jag sagt idag - "What is POTHOLES?" i tron att det var nåt afrikanskt ord.
Går och tänker på Kristian hyfsat mycket, det stör. Det där borde väl om någonsin vara i periferin nu. Men kanske är det just när man är lite utsatt så här som allt kommer.
Trött på klasshänget
15 oktober
East London 23.05
Idag var det mycket sitta och lyssna. Svårt med vakenheten som vanligt. Är nog nåt fel på mig. Sen blev det lite häng, handlade rolig veganchoklad, och så hade vi klasskäk och träffade Yekile från organisationen vi ska vara på. Allt verkar väldigt bra, ska ut i tre olika byar. Yekile var trevlig, men inte helt socialt kompetent, jag blev lite utestängd när han mest vände sig till Rut och Jane som ju pratade på mest som vanligt. Nappade liksom inte på mina försök att komma med i snacket heller.
Skönt att dra imorgon, är trött på klasshänget, även om jag kommer att sakna några, som Johanna och Britta.
East London 23.05
Idag var det mycket sitta och lyssna. Svårt med vakenheten som vanligt. Är nog nåt fel på mig. Sen blev det lite häng, handlade rolig veganchoklad, och så hade vi klasskäk och träffade Yekile från organisationen vi ska vara på. Allt verkar väldigt bra, ska ut i tre olika byar. Yekile var trevlig, men inte helt socialt kompetent, jag blev lite utestängd när han mest vände sig till Rut och Jane som ju pratade på mest som vanligt. Nappade liksom inte på mina försök att komma med i snacket heller.
Skönt att dra imorgon, är trött på klasshänget, även om jag kommer att sakna några, som Johanna och Britta.
Kan folk tycka så om stela jobbiga mig?
14 oktober
Mikes guesthouse, East London, 22.15
Det har varit en helt okej dag. Frusen natt, men sov ändå mycket. Sen kom vi väl fram med tåget vid elva, stack till ett guesthouse och tog det lugnt, käkade på ett kinaställe. Hade lite säkerhetsgenomgång, inte så uppmuntrande. Gå aldrig på stan när det blivit mörkt, käka hivpiller om du blir våldtagen, ta jättesällan ut pengar på bankomat...
Sen stack vi i alla fall och badade i hajhavet, några av oss, och handlade, och gick hem i mörkret. Åt chackalacka, och var och spelade biljard på nåt trevligt ställe. 5 kr för öl, 2 kr för varje spel. Ligger nu i en go säng.
Jag och Johanna snackade lite om folk i klassen, och hon sa om mig att hon tycker jag är så lätt att umgås med för att det har aldrig funnits nån barriär och yta att ta sig över, jag är som jag är, väldigt naturlig. Och det tycker hon är skitbra. Tänk, kan folk tycka så om stela jobbiga mig? Tydligen. Annars känns det väl okej, gruppmässigt. Det känns inte som att klassen har tydliga gäng, där man måste hitta sin plats nånstans, utan man kan mer eller mindre platsa nästan var som helst. Mer upp till en själv var man trivs. Vissa konstellationer trivs jag väl inte skitbra med, men nästan alla kan jag umgås med bra med en och en eller två.
Känns ännu inte att man är i Sydafrika... Men det kommer nog.
Mikes guesthouse, East London, 22.15
Det har varit en helt okej dag. Frusen natt, men sov ändå mycket. Sen kom vi väl fram med tåget vid elva, stack till ett guesthouse och tog det lugnt, käkade på ett kinaställe. Hade lite säkerhetsgenomgång, inte så uppmuntrande. Gå aldrig på stan när det blivit mörkt, käka hivpiller om du blir våldtagen, ta jättesällan ut pengar på bankomat...
Sen stack vi i alla fall och badade i hajhavet, några av oss, och handlade, och gick hem i mörkret. Åt chackalacka, och var och spelade biljard på nåt trevligt ställe. 5 kr för öl, 2 kr för varje spel. Ligger nu i en go säng.
Jag och Johanna snackade lite om folk i klassen, och hon sa om mig att hon tycker jag är så lätt att umgås med för att det har aldrig funnits nån barriär och yta att ta sig över, jag är som jag är, väldigt naturlig. Och det tycker hon är skitbra. Tänk, kan folk tycka så om stela jobbiga mig? Tydligen. Annars känns det väl okej, gruppmässigt. Det känns inte som att klassen har tydliga gäng, där man måste hitta sin plats nånstans, utan man kan mer eller mindre platsa nästan var som helst. Mer upp till en själv var man trivs. Vissa konstellationer trivs jag väl inte skitbra med, men nästan alla kan jag umgås med bra med en och en eller två.
Känns ännu inte att man är i Sydafrika... Men det kommer nog.
Kåkstäder i skånelandskapet
13 oktober
Croonstad, i ett tåg, 18.45
Flygresan blev seeg. Satt mellan två tjocka gubbar, sov knappt ett dugg. Sen kom vi till Johannesburg. Då åkte vi minibuss och åt äcklig mat, sen blev det i alla fall trevligt. Åker i ett sjysst tåg, i jättesjysst sovkupé med Johanna, Mia och Julie. Har sett massor av kåkstäder i skånelandskapet, och försökt köpa mat efter roliga tillfälliga regler. Nu ska vi typ sova, det är varmt. Jag gillar nog att vara i Sydafrika, men är LITE orolig över hur gruppjobbet ska funka sen.
Croonstad, i ett tåg, 18.45
Flygresan blev seeg. Satt mellan två tjocka gubbar, sov knappt ett dugg. Sen kom vi till Johannesburg. Då åkte vi minibuss och åt äcklig mat, sen blev det i alla fall trevligt. Åker i ett sjysst tåg, i jättesjysst sovkupé med Johanna, Mia och Julie. Har sett massor av kåkstäder i skånelandskapet, och försökt köpa mat efter roliga tillfälliga regler. Nu ska vi typ sova, det är varmt. Jag gillar nog att vara i Sydafrika, men är LITE orolig över hur gruppjobbet ska funka sen.
Vill åka, vill komma fram
12 oktober
Amsterdams flygterminal 19.00:
Var inte ett dugg nervös i morse när allt väl var packat. Men det var lite dramatiskt hejdåande av sambosarna. Vårt kollektiv har bara funnits i en och en halv månad, men det är ändå rätt starkt nu. Hoppas de saknar mig lite också.
Jag vill åka, vill komma fram, det känns spännande och sjysst. Men jag kan inte säga att jag tycker det är skitkul att göra allt så här gruppigt. Faktiskt rätt skönt att ha smitit undan lite nu. De andra är och tjafsar och letar käk, men jag hade en sladdrig slemmig falafel som jag köpte på Bellevue. Vad öppet allt känns. Hur det kommer att se ut, vilka folk man kommer att träffa, hur vi ska spendera dagarna.
Nu kommer de där ständiga H-tankarna igen. Men det är hyfsat trevligt tidsfördriv i alla fall, och det är väl inget fel med det. Jag tror att det blir en ganska lång och seg flygresa, men jag är spänd på att se vad det blir för flygvegankäk.
Märker att jag ännu är väldigt fokuserad på hemmalivet, det är därikring tankarna går. På flygplatsen drömde jag att jag skulle städa lägenheten, på planet drömde jag om nån inflyttarduskussion. Om en vecka lär allt det kännas helt distanserat, det hoppas jag i alla fall, att det ska vara omvälvande och kräva all uppmärksamhet att vara i Sydafrika här och nu.
Nu så har jag nog fått mitt mått av osocialitet, så jag drar bort till gaten och ser om några är där.
Amsterdams flygterminal 19.00:
Var inte ett dugg nervös i morse när allt väl var packat. Men det var lite dramatiskt hejdåande av sambosarna. Vårt kollektiv har bara funnits i en och en halv månad, men det är ändå rätt starkt nu. Hoppas de saknar mig lite också.
Jag vill åka, vill komma fram, det känns spännande och sjysst. Men jag kan inte säga att jag tycker det är skitkul att göra allt så här gruppigt. Faktiskt rätt skönt att ha smitit undan lite nu. De andra är och tjafsar och letar käk, men jag hade en sladdrig slemmig falafel som jag köpte på Bellevue. Vad öppet allt känns. Hur det kommer att se ut, vilka folk man kommer att träffa, hur vi ska spendera dagarna.
Nu kommer de där ständiga H-tankarna igen. Men det är hyfsat trevligt tidsfördriv i alla fall, och det är väl inget fel med det. Jag tror att det blir en ganska lång och seg flygresa, men jag är spänd på att se vad det blir för flygvegankäk.
Märker att jag ännu är väldigt fokuserad på hemmalivet, det är därikring tankarna går. På flygplatsen drömde jag att jag skulle städa lägenheten, på planet drömde jag om nån inflyttarduskussion. Om en vecka lär allt det kännas helt distanserat, det hoppas jag i alla fall, att det ska vara omvälvande och kräva all uppmärksamhet att vara i Sydafrika här och nu.
Nu så har jag nog fått mitt mått av osocialitet, så jag drar bort till gaten och ser om några är där.
onsdag 10 oktober 2018
Jag gillar dem så mycket att jag redan längtar hem
11 oktober
Packat hela dagen, fast den började lite segt med ölillamående. Håkan och Karin hade gillat vår spelning, och vi hade visst varit på tv också. Kristian var här en snabbis, sa hejdå till honom, och han var väldigt söt idag, så det kändes en aning jobbigt.
Så hade vi hemska flytta-in-snack. Halvjobbigt. Håkan känns i alla fall vettigast och klokast när vi har möten tycker jag. Brorsan kom hit en stund. Sen har jag packat hela kvällen, ensam hemma.
Att åka ifrån kollektivet blir tungt - jag gillar dem så mycket att jag redan längtar hem lite.
Emma, som jag nästan motvilligt tycker om med tanke på hur illa jag tycker hon betett sig - men jag gillar henne som sagt.
Karin, gamla trygga Karin.
Kalle, som är lik katten Stjärna på nåt vis, och så skön och okomplicerad att vardagshänga med.
Håkan, som är så sjukt söt och mysig.
Skönt faktiskt att INTE ha nån pojkvän att komma tillbaka till. Bara oroligheter och trams skulle det vara då, en gnagande ovisshet om hur allt är nu.
Packat hela dagen, fast den började lite segt med ölillamående. Håkan och Karin hade gillat vår spelning, och vi hade visst varit på tv också. Kristian var här en snabbis, sa hejdå till honom, och han var väldigt söt idag, så det kändes en aning jobbigt.
Så hade vi hemska flytta-in-snack. Halvjobbigt. Håkan känns i alla fall vettigast och klokast när vi har möten tycker jag. Brorsan kom hit en stund. Sen har jag packat hela kvällen, ensam hemma.
Att åka ifrån kollektivet blir tungt - jag gillar dem så mycket att jag redan längtar hem lite.
Emma, som jag nästan motvilligt tycker om med tanke på hur illa jag tycker hon betett sig - men jag gillar henne som sagt.
Karin, gamla trygga Karin.
Kalle, som är lik katten Stjärna på nåt vis, och så skön och okomplicerad att vardagshänga med.
Håkan, som är så sjukt söt och mysig.
Skönt faktiskt att INTE ha nån pojkvän att komma tillbaka till. Bara oroligheter och trams skulle det vara då, en gnagande ovisshet om hur allt är nu.
Kände det väl som att det gick åt helvete
10 oktober
Globaliseringstjafs. Sångstund. Bandpeptalk. Spelning. Vi kände det väl som att det gick åt helvete, men det gjorde nog egentligen inte det. Fast jag tyckte det var skitjobbigt att det var nån tjej där som Kristian kände, och jag tänkte att det mycket väl kunde vara DEN tjejen, men det visste jag ju inte. Och Kristian stack iväg medan vi andra gick hem till Hanif och tog nån öl, sen var jag Hanif och Sofia på the Rapture, och efter råkade vi stråla ihop med Emma och Kalle också, kändes tryggt och skönt.
Är lite berusad för mitt eget bästa nu bara, men jag blev i alla fall inte tvärner av det. Konserten var bra. Nu återstår resfeber.
Globaliseringstjafs. Sångstund. Bandpeptalk. Spelning. Vi kände det väl som att det gick åt helvete, men det gjorde nog egentligen inte det. Fast jag tyckte det var skitjobbigt att det var nån tjej där som Kristian kände, och jag tänkte att det mycket väl kunde vara DEN tjejen, men det visste jag ju inte. Och Kristian stack iväg medan vi andra gick hem till Hanif och tog nån öl, sen var jag Hanif och Sofia på the Rapture, och efter råkade vi stråla ihop med Emma och Kalle också, kändes tryggt och skönt.
Är lite berusad för mitt eget bästa nu bara, men jag blev i alla fall inte tvärner av det. Konserten var bra. Nu återstår resfeber.
Har varit tvungen att frikoppla
9 oktober
Jag har haft en till rätt lugn dag, lullar på utan att orka få resfeber eller få saker gjorda. Kvällen har ägnats åt lite plock på rummet, lite tv-häng med de andra, och de vanliga oanständiga tankarna, i hyfsat extrem variant. Har fått en teori - jag har varit tvungen att frikoppla de starka känslor jag har för Kristian från det fysiska planet. Annars skulle jag aldrig kunna umgås lugnt med honom. Men i och med bortkapandet av den biten har jag behövt föra över den på nån annan. och då fanns det nån lägligt till, och där är det frikoppling åt andra hållet, jag har BARA de fysiska känslorna. Helt logiskt. Och ganska så bekvämt, man blir inte enegikrävande uppslukad, men går omkring och är lite lagom tänd, och kan njuta lite av bara känslan. Förbjudet och roligt.
Jag har haft en till rätt lugn dag, lullar på utan att orka få resfeber eller få saker gjorda. Kvällen har ägnats åt lite plock på rummet, lite tv-häng med de andra, och de vanliga oanständiga tankarna, i hyfsat extrem variant. Har fått en teori - jag har varit tvungen att frikoppla de starka känslor jag har för Kristian från det fysiska planet. Annars skulle jag aldrig kunna umgås lugnt med honom. Men i och med bortkapandet av den biten har jag behövt föra över den på nån annan. och då fanns det nån lägligt till, och där är det frikoppling åt andra hållet, jag har BARA de fysiska känslorna. Helt logiskt. Och ganska så bekvämt, man blir inte enegikrävande uppslukad, men går omkring och är lite lagom tänd, och kan njuta lite av bara känslan. Förbjudet och roligt.
söndag 7 oktober 2018
Söt på ett så omedvetet sätt
8 oktober
Seg skolförmiddag, tjafsig stadsgrejardag. Hämtade ut lite kort idag, de blev väl okej en del, sådär som det brukar vara. Två på Håkan där är så söt att man dreglar, och det gör jag sjukt mycket. Fattar inte vad det är med honom. Han är söt på ett så omedvetet sätt. När Kristian är söt så gör han sig sån, Håkan är söt för att han är lite sådär bortkommen till sättet, och det väljer han ju inte att vara...
Träffade kompisar och stressade iväg till rep. Halvsegt med första bandet, ganska otight och dåligt med det andra. Brorsan mår förresten väldigt dåligt igen, men han kom på repet, kändes bra. Det känns jobbigt att han mår så skit, särkilt som jag ska resa bort.
Det funkar bra att träffa Kristian. Oroväckande bra. Jag är väl inte kär längre. Men vad är kär?
Seg skolförmiddag, tjafsig stadsgrejardag. Hämtade ut lite kort idag, de blev väl okej en del, sådär som det brukar vara. Två på Håkan där är så söt att man dreglar, och det gör jag sjukt mycket. Fattar inte vad det är med honom. Han är söt på ett så omedvetet sätt. När Kristian är söt så gör han sig sån, Håkan är söt för att han är lite sådär bortkommen till sättet, och det väljer han ju inte att vara...
Träffade kompisar och stressade iväg till rep. Halvsegt med första bandet, ganska otight och dåligt med det andra. Brorsan mår förresten väldigt dåligt igen, men han kom på repet, kändes bra. Det känns jobbigt att han mår så skit, särkilt som jag ska resa bort.
Det funkar bra att träffa Kristian. Oroväckande bra. Jag är väl inte kär längre. Men vad är kär?
Om han skulle spela ihop med den där tjejen
7 oktober
Spanade in två nyingar: en cooling som hette Paul, honom gillade vi, och en deppig tjej som hette Alexandra. Så blev det rep, och det blev bara playlistsnack hos Hanif. Sen hängde Kristian med upp och snackade, och det blev lite bastulirande. Helt okej har det känts. Har väl prövoplågat mig lite med att tänka på honom och nån tjej, men det känns inte så skitfarligt det heller. Här och nu är ju Kristian med mig, vi gör nåt med varann som vi älskar, och jag har inte alls nån drift till kroppskontakt. Jag tror nästan jag kommit över denna pärs också, alltså. Vi kan vara kompisar tills nästa prövning - att behöva höra honom även snacka om denna tjej, kanske se dom tillsammans. Eller, om han skulle spela ihop med den där tjejen - shit vad svårt det skulle vara då, det vore värre än nånting annat.
Förresten så har vi haft konflikthanteringslektion idag. Jag tänkte väl lite på egna konflikter men mest har jag nog tänkt på denna nya sida som visat sig, som jag inte vetat att jag haft - det lite buffliga, tykna. Och speciellt då mot nån jag är lite förtjust i, lite som de gamla grejerna fröknarna säger, "pojken slår dig bara för att han tycker om dig". Men jag måste skärpa mig, jag vet att det inte går hem hos Håkan, och jag ångrar hur jag håller på utan att märka det själv.
Spanade in två nyingar: en cooling som hette Paul, honom gillade vi, och en deppig tjej som hette Alexandra. Så blev det rep, och det blev bara playlistsnack hos Hanif. Sen hängde Kristian med upp och snackade, och det blev lite bastulirande. Helt okej har det känts. Har väl prövoplågat mig lite med att tänka på honom och nån tjej, men det känns inte så skitfarligt det heller. Här och nu är ju Kristian med mig, vi gör nåt med varann som vi älskar, och jag har inte alls nån drift till kroppskontakt. Jag tror nästan jag kommit över denna pärs också, alltså. Vi kan vara kompisar tills nästa prövning - att behöva höra honom även snacka om denna tjej, kanske se dom tillsammans. Eller, om han skulle spela ihop med den där tjejen - shit vad svårt det skulle vara då, det vore värre än nånting annat.
Förresten så har vi haft konflikthanteringslektion idag. Jag tänkte väl lite på egna konflikter men mest har jag nog tänkt på denna nya sida som visat sig, som jag inte vetat att jag haft - det lite buffliga, tykna. Och speciellt då mot nån jag är lite förtjust i, lite som de gamla grejerna fröknarna säger, "pojken slår dig bara för att han tycker om dig". Men jag måste skärpa mig, jag vet att det inte går hem hos Håkan, och jag ångrar hur jag håller på utan att märka det själv.
Det fysiska tänkandet
6 oktober
Vad sjukt bra jag är på att skriva poplåtar! Även om jag är halvkass på gitarr, knappt kan stämma den, och sjunger sisådär, så har jag nåt jag KAN.
Idag blev en vanlig okej skoldag, och sen har jag hängt med kollektivfolket, träffat nån rumintresserad, lagat käk, gnabbandes. Jag är nog inte sådär jättensnäll alltid, men funderar på om jag kanske bör passa mig lite, och inte t.ex. skämta med Håkan om att husets tondövaste människa tycker att han är bra på gitarr. Kom på det och försökte reparera med att fråga om han vill spela i mitt band efter jul.
Det fysiska tänkandet har kommit tillbaka. Jag tycker nog att det är nåt småtrevligt med de, men det gör mig en aning rastlös. Det är roligt när vi snackar om saker, typ jag och Emma pratade om i fall Kristian bott kvar "Det hade ju inte gått", "Nä, inte om man ska träffa andra", sa Emma. Håkan mm-ade lite. Sen babblade Emma lite också om ifall vi kanske valt in snygga killar i kollektivet för att hitta partners åt oss själva, och det blev typ lite hm:ande och nja:ande. Jag tror Emma kan fatta att jag gillar Håkan rätt mycket. Men jag HAR inte tänkt försöka bli tillsammans med honom. Jag ser honom inte så. Men shit vad jag vill nåt annat.
Vad sjukt bra jag är på att skriva poplåtar! Även om jag är halvkass på gitarr, knappt kan stämma den, och sjunger sisådär, så har jag nåt jag KAN.
Idag blev en vanlig okej skoldag, och sen har jag hängt med kollektivfolket, träffat nån rumintresserad, lagat käk, gnabbandes. Jag är nog inte sådär jättensnäll alltid, men funderar på om jag kanske bör passa mig lite, och inte t.ex. skämta med Håkan om att husets tondövaste människa tycker att han är bra på gitarr. Kom på det och försökte reparera med att fråga om han vill spela i mitt band efter jul.
Det fysiska tänkandet har kommit tillbaka. Jag tycker nog att det är nåt småtrevligt med de, men det gör mig en aning rastlös. Det är roligt när vi snackar om saker, typ jag och Emma pratade om i fall Kristian bott kvar "Det hade ju inte gått", "Nä, inte om man ska träffa andra", sa Emma. Håkan mm-ade lite. Sen babblade Emma lite också om ifall vi kanske valt in snygga killar i kollektivet för att hitta partners åt oss själva, och det blev typ lite hm:ande och nja:ande. Jag tror Emma kan fatta att jag gillar Håkan rätt mycket. Men jag HAR inte tänkt försöka bli tillsammans med honom. Jag ser honom inte så. Men shit vad jag vill nåt annat.
onsdag 3 oktober 2018
På kvällen började jag i alla fall bli ganska glad
5 oktober
Idag började med värsta morgonångesten som nog inte blev bättre av att brorsan ringde och mådde skitdåligt och jag sa inget bra alls till honom. Sen var det möte - jättesmidigt och bra. Men jag fortsatte att vara sådär deppig, som att jag kör en repeat av hur jag kände alldeles efter att vi bröt. En massa såna där "aldrig mer ska vi sitta och käka vid runda bordet" och annat krafs. En massa vemod.
Gick en promenad och tänkte bara på Kristian hela tiden och stod knappt ut. Men sen på kvällen började jag i alla fall bli ganska glad. Satt och snackade med Emma och Håkan, gjorde lite popcorn, snackade med brorsan som mådde bättre och skaffat en basist till vårt blivande band. Coolt att snart ha tre band. Men nog rätt mycket...
Nu känns det rätt så bra faktiskt. Och när jag mår bra så här blir jag återigen lite småtänd av att snacka med en sött leende Håkan. Men han lägger sig förbannat tidigt. Inget natthäng, inget gitarrande i bastun. Men jag tycker väl om honom ändå.
Idag började med värsta morgonångesten som nog inte blev bättre av att brorsan ringde och mådde skitdåligt och jag sa inget bra alls till honom. Sen var det möte - jättesmidigt och bra. Men jag fortsatte att vara sådär deppig, som att jag kör en repeat av hur jag kände alldeles efter att vi bröt. En massa såna där "aldrig mer ska vi sitta och käka vid runda bordet" och annat krafs. En massa vemod.
Gick en promenad och tänkte bara på Kristian hela tiden och stod knappt ut. Men sen på kvällen började jag i alla fall bli ganska glad. Satt och snackade med Emma och Håkan, gjorde lite popcorn, snackade med brorsan som mådde bättre och skaffat en basist till vårt blivande band. Coolt att snart ha tre band. Men nog rätt mycket...
Nu känns det rätt så bra faktiskt. Och när jag mår bra så här blir jag återigen lite småtänd av att snacka med en sött leende Håkan. Men han lägger sig förbannat tidigt. Inget natthäng, inget gitarrande i bastun. Men jag tycker väl om honom ändå.
Har snart 100 låtar
4 oktober
Imorse kom en gammal hyresgäst och jobbade sig, så det blev lite kalabalik. Hade lugn frukost sen och så, sen drog jag in på stan. Åkte med Håkan, satt och snackade musik mest. Var på Cancun-WTO-föredrag med Stefan de Vylder, han var skitbra. Åkte med Edmund tillbaka, snackade en massa. Jag har ju typ aldrig pratat med honom i klassen nästan, men han är en väldigt bra typ tror jag. Känns riktigt kul att han bor granne nu.
Käkade lite med en massa folk som var här men jag hade ingen lust att hänga, utan gick in på rummet och spelade gitarr och skrev på nån låt, men blev helt deppig av det. Slog på datorn och skrev in lite gamla låttexter i stället och njöt av siffernumrena - har snart 100 låtar, bara jag gör klart några till texter. Jag är ju för bra.
Men jag mår dåligt över Kristian, och överhuvudtaget sorg över att inte ha nån relation längre, tillbakatankar. Blä! Vet fortfarande inte hur jag ska kunna ha kul under repen och spelningen. Idag känner jag nog att det känns rätt omöjligt att tänka sig nåt med Håkan också. Jag måste ha nåt span dock, det går aldrig annars.
Imorse kom en gammal hyresgäst och jobbade sig, så det blev lite kalabalik. Hade lugn frukost sen och så, sen drog jag in på stan. Åkte med Håkan, satt och snackade musik mest. Var på Cancun-WTO-föredrag med Stefan de Vylder, han var skitbra. Åkte med Edmund tillbaka, snackade en massa. Jag har ju typ aldrig pratat med honom i klassen nästan, men han är en väldigt bra typ tror jag. Känns riktigt kul att han bor granne nu.
Käkade lite med en massa folk som var här men jag hade ingen lust att hänga, utan gick in på rummet och spelade gitarr och skrev på nån låt, men blev helt deppig av det. Slog på datorn och skrev in lite gamla låttexter i stället och njöt av siffernumrena - har snart 100 låtar, bara jag gör klart några till texter. Jag är ju för bra.
Men jag mår dåligt över Kristian, och överhuvudtaget sorg över att inte ha nån relation längre, tillbakatankar. Blä! Vet fortfarande inte hur jag ska kunna ha kul under repen och spelningen. Idag känner jag nog att det känns rätt omöjligt att tänka sig nåt med Håkan också. Jag måste ha nåt span dock, det går aldrig annars.
Han blev sårad när jag sa så
3 oktober
Underbart avslappnad dag - de flesta var hemma och jag har mest bara hängt. Jag, Håkan, Emma och Kalle lagade käk ihop och var på bio sen. Håkan påminde mig om att lägga ner överspelandet och sluta försöka vara cool och kul och tuff. Jag sa nåt om att "det känns fel att diska när det sitter en man i soffan och läser tidningen" i mitt vanliga flams och gnabb som jag håller på med bara för att jag gillar Håkan och vill ha hans uppmärksamhet. Men han sa att han blev sårad när jag sa så, och jag fattade vad jag höll på med och det kändes skitjobbigt, för när Håkan säger nåt så lär han verkligen mena det. Men han godtog det snabbt när jag sa att bara var skämt och ironi och "jag vet ju att du är bra".
Jag har sen hela kvällen varit lite förvirrad också. Det är nåt som är underligt mellan mig och Håkan helt klart, men var ligger det och hur får man bort det? Känner så tydligt nåt som skulle behöva spräckas. Kanske är det just mitt coolspel som är i vägen? Känner nån slags stark lust att bara släppa allt det, säga precis vad jag känner, men det kommer ju inte att hända. Men ska i alla fall försöka spänna av.
Kristian ringde idag, om rep. Kändes väl okej ändå, att snacka med honom. Det är nog inte katastrof - jag ska klara det där, UTAN att ha nån annan på gång. Då klarar jag allt.
Underbart avslappnad dag - de flesta var hemma och jag har mest bara hängt. Jag, Håkan, Emma och Kalle lagade käk ihop och var på bio sen. Håkan påminde mig om att lägga ner överspelandet och sluta försöka vara cool och kul och tuff. Jag sa nåt om att "det känns fel att diska när det sitter en man i soffan och läser tidningen" i mitt vanliga flams och gnabb som jag håller på med bara för att jag gillar Håkan och vill ha hans uppmärksamhet. Men han sa att han blev sårad när jag sa så, och jag fattade vad jag höll på med och det kändes skitjobbigt, för när Håkan säger nåt så lär han verkligen mena det. Men han godtog det snabbt när jag sa att bara var skämt och ironi och "jag vet ju att du är bra".
Jag har sen hela kvällen varit lite förvirrad också. Det är nåt som är underligt mellan mig och Håkan helt klart, men var ligger det och hur får man bort det? Känner så tydligt nåt som skulle behöva spräckas. Kanske är det just mitt coolspel som är i vägen? Känner nån slags stark lust att bara släppa allt det, säga precis vad jag känner, men det kommer ju inte att hända. Men ska i alla fall försöka spänna av.
Kristian ringde idag, om rep. Kändes väl okej ändå, att snacka med honom. Det är nog inte katastrof - jag ska klara det där, UTAN att ha nån annan på gång. Då klarar jag allt.
Hur jag ska palla att fortsätta vara kompis
2 oktober
Den här dagen har varit rätt okej. Inte så att det är lättare att tänka på Kristian, men jag gör det inte hela tiden som jag gjorde igår, utan kan koppla bort det. Var på kravalldebatt. Den var väl lite intressant men inte jättegivande. Kom hem samtidigt med Håkan nu, han hade varit hos nån Selma och druckit öl och snackat, och det gjorde mig less. Fåniga jag.
Jag vet inte hur jag ska palla att fortsätta vara kompis med Håkan, jag vill verkligen inte träffa honom, och jag förstår inte hur jag skulle kunna vilja det igen om jag inte kan släppa honom för nån annan. Jag som trodde det var så över.
Den här dagen har varit rätt okej. Inte så att det är lättare att tänka på Kristian, men jag gör det inte hela tiden som jag gjorde igår, utan kan koppla bort det. Var på kravalldebatt. Den var väl lite intressant men inte jättegivande. Kom hem samtidigt med Håkan nu, han hade varit hos nån Selma och druckit öl och snackat, och det gjorde mig less. Fåniga jag.
Jag vet inte hur jag ska palla att fortsätta vara kompis med Håkan, jag vill verkligen inte träffa honom, och jag förstår inte hur jag skulle kunna vilja det igen om jag inte kan släppa honom för nån annan. Jag som trodde det var så över.
Satt i min avgrund
1 oktober
Usch vilken dag. Satt i min avgrund i skolan och hoppades bara på att nån skulle fråga läget, men det gjorde ingen. Sen var vi och red utanför Angered. Det var trevligt ställe och goa hästar, jag hade en som hette Adam och var passtaktig men trevlig. Gick bra för alla. Men tyvärr fick ridningen mig inte avfokuserad utan jag var helt neråt mest hela tiden. Hade värsta stressen att komma iväg till rep, och sen blev det helt halvdant. Men var kanske bra ändå. For hem och kollade in rumomflytten. Nu har jag Håkan som mittemotgranne i Emmas gamla rum.
Jag fattar inte att det ska vara så hårt det här. Har antagligen mycket mer känslor kvar för Kristian än jag trodde. Men det är farligt hur jag börjar tänka på Håkan som en läglig övergångsperson, visst är det säkert okej att ha en sån, men det är INTE bra om det är Håkan. Det är inte bra att dra igång nån med en kollektivkamrat utan att tänka så mycket mer än att man behöver nån just nu. Ödesdigert. Men ändå känner jag så här nu, en utväg, en möjlighet. Men om han nu skulle vara intresserad, hur kul vore det för honom att "ta över" efter Kristian, dessutom ha honom ständigt närvarande? Men just nu vill jag det.
Usch vilken dag. Satt i min avgrund i skolan och hoppades bara på att nån skulle fråga läget, men det gjorde ingen. Sen var vi och red utanför Angered. Det var trevligt ställe och goa hästar, jag hade en som hette Adam och var passtaktig men trevlig. Gick bra för alla. Men tyvärr fick ridningen mig inte avfokuserad utan jag var helt neråt mest hela tiden. Hade värsta stressen att komma iväg till rep, och sen blev det helt halvdant. Men var kanske bra ändå. For hem och kollade in rumomflytten. Nu har jag Håkan som mittemotgranne i Emmas gamla rum.
Jag fattar inte att det ska vara så hårt det här. Har antagligen mycket mer känslor kvar för Kristian än jag trodde. Men det är farligt hur jag börjar tänka på Håkan som en läglig övergångsperson, visst är det säkert okej att ha en sån, men det är INTE bra om det är Håkan. Det är inte bra att dra igång nån med en kollektivkamrat utan att tänka så mycket mer än att man behöver nån just nu. Ödesdigert. Men ändå känner jag så här nu, en utväg, en möjlighet. Men om han nu skulle vara intresserad, hur kul vore det för honom att "ta över" efter Kristian, dessutom ha honom ständigt närvarande? Men just nu vill jag det.
Han har träffat en tjej
30 september
Var så trött i morse att jag var helt bedövad. Skolan gick dock rätt lugnt. Sen mötte jag Kristian, vi hängde runt lite och så käkade jag hos honom. Så följde han mig hem, och jag kände på mig att nu var nåt på gång som han ville snacka om, men tänkte väl inte på att det kunde vara nåt illa jobbigt.
Han har träffat en tjej. Och det är väl inte det att jag inte står ut med tanken på honom hånglandes med nån annan även om den inte är så kul. Det är väl det att jag känner mig sviken nu - trodde på nåt dumt sätt att han ville göra slut med mig för att han inte ville ha nån relation överhuvudtaget. Nu känner jag mig som att jag var förbannat otillräcklig, jag har liksom blivit dumpad men retroaktivt.
Ringde min bror, min underbara bror, som har så bra saker att säga, så sen har det känts mer okej. Förstår att det inte är nåt konstigt med att han träffar nån annan, att det inte behöver betyda att JAG var obetydlig. Vad är det jag själv hållit på med senaste veckorna? Jag vill inte ha tillbaka relationen med Kristian, och hellre spelar jag gitarr med honom än ligger och kelar nånstans. Jag ska inte behöva ta det här hårt.
Men nåt som händer är ju att jag får nån drivkraft att själv hoppa in i nåt. Och det är väl dumt om det här ska driva mig till nåt tanklöst. Men faktum kvarstår att jag är väldigt glad över att ha Håkan att tänka och hoppas lite på, och kan få lite bekräftelse där... Men hur mycket jag än vill går det aldrig att skynda på nåt och det är nog bra.
Var så trött i morse att jag var helt bedövad. Skolan gick dock rätt lugnt. Sen mötte jag Kristian, vi hängde runt lite och så käkade jag hos honom. Så följde han mig hem, och jag kände på mig att nu var nåt på gång som han ville snacka om, men tänkte väl inte på att det kunde vara nåt illa jobbigt.
Han har träffat en tjej. Och det är väl inte det att jag inte står ut med tanken på honom hånglandes med nån annan även om den inte är så kul. Det är väl det att jag känner mig sviken nu - trodde på nåt dumt sätt att han ville göra slut med mig för att han inte ville ha nån relation överhuvudtaget. Nu känner jag mig som att jag var förbannat otillräcklig, jag har liksom blivit dumpad men retroaktivt.
Ringde min bror, min underbara bror, som har så bra saker att säga, så sen har det känts mer okej. Förstår att det inte är nåt konstigt med att han träffar nån annan, att det inte behöver betyda att JAG var obetydlig. Vad är det jag själv hållit på med senaste veckorna? Jag vill inte ha tillbaka relationen med Kristian, och hellre spelar jag gitarr med honom än ligger och kelar nånstans. Jag ska inte behöva ta det här hårt.
Men nåt som händer är ju att jag får nån drivkraft att själv hoppa in i nåt. Och det är väl dumt om det här ska driva mig till nåt tanklöst. Men faktum kvarstår att jag är väldigt glad över att ha Håkan att tänka och hoppas lite på, och kan få lite bekräftelse där... Men hur mycket jag än vill går det aldrig att skynda på nåt och det är nog bra.
Prenumerera på:
Kommentarer (Atom)