måndag 28 oktober 2019

Allt som ursäktar en massa umgänge uppskattas

28 oktober

Idag blev en lugn och skön hemmadag. Först fixade jag undan en massa krafs, men hann inte börja städa rummet förrän svamparna drog, nu igen. Det blev ju en hög. Sen lagade jag och Kalle värsta falafelmiddagen ihop, det blev rätt sjysst. Jag brände en svamprensarskiva och så tog vi tag i det. Håkan och Rut kom också hem. En öl satt bra.

Men nu har jag nån blandning av jobbångest och närskakännandetlägganer-frustration. Tänkte att det där var en så tillfällig snabbt övergående grej. Så var det inte alls, skiten bara fortsätter. Men ÄR det signaler då? Svamphysteri, korsord, gemensamt matfixande, allt som ursäktar en massa umgänge uppskattas. Av oss båda. Det är klart. Vi är sällskapssjuka och har kul. Men... Hela grejen känns egentligen igen som en man i efterhand skulle tänka "men såg jag inte hur uppenbart det var" om.

Ibland tänker jag att det skulle kunna vara så att han tror att jag är intresserad och vill mata det, bara för att han tycker det är småkul, och så kanske jag också tänker. Så då är ingen intresserad på riktigt, utan det är bara tidsfördriv. Det känns rätt troligt att det är så.

Ville bara vara hemma

27 oktober

Idag var jag sådär knäpp, ville absolut göra nåt ikväll och skulle få ångest om jag inte hade nåt alternativ... Så dök det verkligen upp ett bra alternativ, nåt som Jane skulle på, på Musikens hus, men det kände jag inte för längre, ville bara vara hemma, så det var jag. Spelade lite kort och så, laddade ner skivor med Wilco, Broadcast, Album leaf, Postal service, the Streets, James yorkson, Joanna Newsom och allt vad det var. Internet är fantastiskt...

torsdag 24 oktober 2019

Allt efter pågång är ju bara trams

25 oktober

Ja det har väl varit lite väl, men jag kan använda tankelekar till att betrygga mig att det lugnt inte är nån fara. I den hypotetiska situationen att det skulle bli nåt och att jag skulle behöva klura ut vad jag ville med det, skulle jag få ren panik. Klart jag inte vill nåt sånt. Det är som vanligt, det handlar om attraktion, spänningssug, bekräftelsebehov. Ingenting annat.

Skulle skitgärna hångla med honom. Skulle skitgärna se en pågångsituation, men allt efter pågång är ju bara trams, det finns inte ens, det vet jag ju.

Riket är grymt bra!

Se mig själv i den organisatoriska och ledande rollen

24 oktober

Fixardag i huset, och jag var samordnare, det var lite småjobbigt trots allt, även om det var kul. Skönt att se mig själv i den organisatoriska och ledande rollen, så trygg i det, och mil från den bortkomna festbesökaren jag var igår kväll.

Sen så har jag snackat i telefon med mamma, och så har vi sett två Riket-avsnitt ikväll. Jane höll på att inte klara av det... Men det är grymt bra.

Sen gjorde jag och Kalle klart korsordet och satt och lekte med ordböcker rätt länge, det var kul. "Hångla = utföra sexuell lek utan att ha samlag men ofta på gränsen till samlag". Har personen som skrev det någonsin hånglat själv?

Men jag måste helt klart börja dra ner på hallucinogenerna nu, har varit lite väl ett par dagar, och då blir det så jobbigt när det inte är kul längre. Jag har inget att tjäna på att tänka att det är nåt. Det rasar ju rätt vad det är.

Festen på oceanen kändes obekväm

23 oktober

Vi har haft vår första spelning. Den gick bra, men festen på Oceanen kändes väldigt obekväm, så jag hade inte så kul annat än själva spelningen. Kände ju ingen annan än brorsan, Nova och Fiona, och orkade inte... Mycket såna där "coola" där som jag alltid blir obekväm bland, typ såna som hänger på Kvinnofolk.

Annars är det bra. Kändes mycket bättre att jobba igår än det kändes sist... Nu är det bara sista mastodontveckan kvar, så är jag rik och oberoende sen. När jag kom hem i morse löste jag och Kalle korsord och plockade lite svamp i ösregnet.

Jag tänker hela tiden fast det inte spelar nån roll. Emellanåt är jag så tvärsäker, ser så glasklart ut. Men sen är det ju det där med sällskapssjukan. Den har ju alltid funnits där. Vi har blivit bättre kompisar nu, kanske är bara det som gör skillnaden? Men magen tror nåt annat, så är det ju.

måndag 21 oktober 2019

Sen får vi väl köra hårt med korsorden i stället

21 oktober

Långt rep, kändes i alla fall så. Sen har jag haft samordningsgruppsmöte, och käkat falafel hos Hanif och Sofia, och köpt Hans elgitarr. Yeah! Och så såg vi på tv om äckelbush och hans dumheter, och snackade såna där tankelekar som mynnade ut i typ "tänk om Åsa kom inspringade insmetad med bajs och skrek "jag klarar inte av Ted".

Imorgon ska jag och Kalle ut och svampa för kanske sista gången. Sen får vi väl köra hårt med korsorden i stället, nåt måste man ju gå loss på.

Slåss om sitt barn

20 oktober

Åh, det händer såna konstiga saker här. Donald och Janet som slåss om sitt barn, andra i huset som får välja sida, socialen, hysteriskt... Känns som i en såpa. Så oväntat med just dom också. I övrigt en rätt less, stressad dag.

Jag vill inte framstå sådär, inte behöva höra det

19 oktober

Var ju dödligt less på jobbet igår. Mor-dotterbråk, distraktioner, videofilmsletning, utdragenheter, kommentering att jag är lite långsam (för att jag inte pushar på henne i sin långsamhet troligen), och värst var kommentaren "har så svårt att tänka mig dig på en scen med elgitarr, du verkar så tillbakadragen och blyg...".

Det där låg över mig som en klump hela kvällen. Jag vill inte framstå sådär, jag vill inte behöva höra det. Sen på natten drömde jag mardröm om att jag hade HIV. Vaknade och sov skitdåligt sen, och Tusse fjantade sig.

Var helt jobbless när jag kom hem med. Sen blev det soffslöande med Rut. Heikki har åkt hem, hans pappa dog. Usch. Så mina jobblessheter känns ju inte som nåt att gnälla över. Sen gick repet bra idag. Vi är rätt grymma. For hem och hann soffhänga en liten stund innan alla lade sig. Trängdes framför veckans korsord med Kalle, nästan klart redan. Och jo, jag gillar att ha en ursäkt till att sitta nära. Och undrar. Fast det inte spelar nån roll såklart. Skänker det mig lite glädje så...

Började hicka på Pustervik

17 oktober

Jag har haft jobbiga illamåendeatacker ett par gånger idag, men annars lugnt. Mötet gick bra. Bandmiddagen hos Julie och Eira var jättesjysst. Igår var jag och Rut och såg Armbryterskan från Ensamheten, och sen på kvällen ölade jag på rätt bra med Desirée och hennes kompis. Det var kul, fast inte när jag började hicka på Pustervik, och sen var jag väl lite lost, men gick ju fint att komma hem som vanligt. Så var helgen över, och en aktiv vecka börjar nu.

Ändå lite störda ångestknäppar åt att alla andra är ute

15 oktober

Varit rätt rejält slutkörd idag, så jag ville bara vara hemma efter repet, och hade ju helst sett att nån annan varit likasinnad just ikväll, men näe då, de stack allihop (utom Heikki då, jag föreslog film men han avböjde). Så jag låg på sängen och laddade/lyssnade musik, och rensade svamp. Det var sjysst först, sen kom ändå lite störda ångestknäppar åt alla andra är ute och gör saker. Hm, vem var det som knappt var hemma ett skit förra helgen då?

Dessa svampar! Vi är som besatta.

13 oktober

Idag gick vi ut alla, Mia och Lotta också. Hittade en del. Sen var jag tvungen att handla så stackars Lotta blev lämnad själv, men direkt när hon gått lagade jag inte alls mat som jag tänkt, utan stack ut till svamphavet som Kalle hittat, skulle ha blivit alldeles för svartsjuk ifall han fått plocka allt det själv.

Dessa svampar! Vi är som besatta. Det är väl lite det som kittar ihop mig och Kalle just nu. Fast inte bara. Men jag får nog för mig alldeles för mycket ibland också.

"Ni är ju som ett gammalt gift par"

11 oktober

Och så en svampdag med Kalle igen. Gick rätt länge idag, sjysst väder. Det blev den vanliga laddningen, eller lite mer kanske. Sen brände jag en blandskiva och röjde köket, Kalle lagade käk åt oss, vi käkade och rensade sen svamp resten av kvällen med lite avbrott för korsordslösning. "Ni är ju som ett gammalt gift par" sa Jane. Det stämmer kanske. Men det var en bra dag. Det är verkligen så nu att både jag och Kaller hänger mer med varann än vi gör med nån annan. Men vi är ju hemma mycket, det blir ju så. Det kommer att bli en omställning om han nu ska skaffa flickvän. Kan trösta mig med att han nog också skulle tycka det var trist ifall jag började råhänga med nån pojkvän.
En sån här dag känner jag ju hur mycket han gillar mig också, och jag är ju nöjd med det egentligen. Hur man gillar spelar ingen roll i detta sammanhang. Typ.

Lite less över det där med norrmannen

10 oktober

Den här helgen fortsatte vara sjysst. Delsjön med Tuva-Li, lite halvtrist men så småningom trevlig vinkväll hos Max (fanns ingen det var läge att hångla med), frukost där, Bergsjönpromenad med Anna (skittrevligt), och sen mest slappande härhemma med gänget.

Många folk har alltså gjort anspråk på min tid denna helg, det känns sjysst, som alltid. Sen är jag väl ännu lite less över det där med norrmannen. Tänk om jag bara kommit mig för med nåt simpelt, typ "kan ju ta ditt nummer ifall att det blir nån spelning eller om vi ska ha fest". Hur svårt hade det varit? SUCK. Men det är nog lugnt, jag borde träffa på honom igen. Och det är ju egentligen inte så mycket han det handlar om. Jag vill att det ska hända nåt. Bara nån liten dålig grej, nåt b-hångel, nåt dåligt ligg, en pinsam date, vad som helst! Känslan är påträngande.

Tekväll

8 oktober

YES
Har bevisat igen att jag är ett socialt djur. När jag klev in hos Elsa kändes det först som NEEJ, hade väntat mig stillsam tekväll på några pers, och så var det typ 30... Men sen gick det skitbra, och blev en lång trevlig kväll/natt med mycket socialiserande, och så skönt att det var nyktert, sjysst stämning. Snackade bl.a. med Olle "Du ser snäll ut. Vad vill du med världen? Vad är du inne på för feminism?" Hippie-Daniel "Vi har träffats förut", Erik "Matte är vackert", Ariane "Jag har börjat kunna se människor utan att tänka så mycket på kön", Lotta "Vill du ha massage?", och Marcus "Göteborg är en fin brettediskby".

Marcus var helt klart sötast, och väldigt trevlig. Läser globaliseringskurs på padrigu, och lirar en massa gitarr och skriver låtar. Men det var ju allmänt sjysst folk, och ett tag kände jag mig nästan lite otillräcklig, typ att flera slogs om min uppmärksamhet lite, eller näe, men att det var flera jag gärna hade gett den till. Jag och Marcus snackade en hel del, gick ut samtidigt sen, sådär lägligt, men inte att jag bad om hans nummer. Det var jag väldigt less över hela vägen hem.

Jag och Lotta ska ut och gå på onsdag i alla fall. Nu kommer det här med signaler och förgivettaganden igen - hon tycker nog jag verkar vara en sjysst kompis. Men hade hon varit en kille som betett sig som hon ikväll, då hade vi väl hånglat för längesen.

Främmande för nån man varit så nära

7 oktober

Idag gick vi ut en sväng igen - hottade direkt värsta omgången hittills, fick till sist gå hem utan att ha plockat alla för att vi inte hade tid att vara där längre.

Sen stack jag och träffade Thomas, vi fikade på Hagabion. Det var kul, men lite konstigt... Så knepigt att ha sån distans, vara så pass främmande för nån man varit så nära.

Hemma lagade jag käk, och sen var det bara jag och Annah på möte, och jag är nog lite less på typ Jane. Visst, hon råpluggar nu och så, men nog skulle hon kunnat ägna lite tid åt att göra dagordning så jag slipper göra exakt allt.

Plockat svamp (värsta laddningen igen)

6 oktober

Idag har jag inte heller skrivit några låtar. Socialiserande och sånt har kommit i vägen. Har hängt med Kalle typ hela dagen. Vi har plockat svamp (värsta laddningen igen), rensat den, käkat, spelat Othello och Yatzy, gjort chokladbollar. Det har varit en trevlig dag. Sen har jag svårt att slita mig från musiknedladdning. Så kul! Men när ska man hinna lyssna på skiten då? Imorgon ska jag träffa Thomas, känns roligt.

När jag gick hem i skogen kände jag hur bra allt ordnat sig

5 oktober

Idag var väl i stort sett väldigt bra. Jag fick sova gott i natt så jag har varit full av energi större delen av dagen. Gick skogen hem, duschade, bakade scones, sen skulle jag ha låtskrivardag men det gick väl rätt trögt. Kunde ju inte låta bli att hänga med Kalle och Rut ut på svamppromenad. Hittade värsta högen med ännu fler kantareller, och sen handlade vi, och så var det möte, och sen var den dagen gådd. Vi rensade svamp, och sen blev det dagens svacka när jag fick veta att Charlotta skulle komma ikväll, och visst i alla fall är nåt att satsa på hade Kalle kommit på.

Det kändes jobbigt en stund. Sen kändes det väl ändå lugnt, jag fjantar mig bara. Det är dock avundsjukan och inte svartsjukan som är störst. Jag vill inte att hela min omgivning ska skaffa partners. När jag blir rädd för det måste jag tänka på att det lär väl ändå hända nåt för mig med snart. Lite groupies snart, kanske?

Fast tidigare idag när jag gick hem i skogen kände jag hur bra allt ordnat sig för mig, med superjobb, superboende, superband. Att det är bara kärleken som fattas, men det gör ju knappt nåt när det andra är så bra. Ändå ligger den här störiga drivkraften här och får mig att jobbigt låtsasförälska mig i folk och så.

De välmående medelklass-slappisarna som även jag tillhör

4 oktober

Och snart är mitt 48timmarspass över.... Lär ju i alla fall ha tjänat några tusen. Tusse var inte så snäll i natt, trampade omkring, råspann hela tiden och spinntrampade kudden så det raspade, bara för att han var kelen, svårt att bli arg på honom. Jag sov väldigt dåligt. Tung morgon, och sen har jag inte kunnat göra ett skit hemma, bara legat i soffan och sovit eller sett på skit-tv medans de andra kom upp och åt frukost.

Senare idag på jobbet igen har det väl varit hyfsat lugnt, men rörigt, mycket folk här och sängkrånglande. Men jag tror Gerd tycker att det funkar bra med mig i alla fall. Fast det är rätt tungt också att förstå vad mycket som är rätt misärartat med dessa familjemedlemmar. Verkar vara en bunt jobbiga oansvarstagande män, som också har alkoholproblem, ungar på ungdomshem, två av dem just fått positivt på opiater på ett drogtest... Konstigt att växla mellan denna värld och fritidsvärlden därhemma, de välmående medelklass-slappisarna som även jag tillhör...

Och Kalle måste tvunget vara så söt. Vad är det med mig just nu? Han sätter sig på soffryggen så hans ben touchar mitt knä, och så snackar han om skägg och timrapporter. Och är i mitt råfokus. Sen drar han till stan för att träffa gamla strulet. Men det är väl småcharmigt det här. Och det är aldrig på riktigt.

Undrandet över hur det ligger till

3 oktober

Även små öl räcker till att få mig att överdriva skiten, det är nog det. Men visst är det ändå lite galet. Och även om det rent praktiskt inte har nån betydelse kan jag inte lägga ner undrandet över hur det ligger till. Egentligen vore det helt komiskt om läget var sånt att han aldrig haft minsta tanke på att det skulle ligga nåt i luften, jag är den sista han skulle tänka nåt sånt om... och så håller jag på så här.

Mastodontjobbandet har börjat. Lugnt. Nu ska jag och Tusse sova.

Det är väl tvunget att jag ska må lite smådåligt

2 oktober

Varit en väldigt lugn dag som utmynnade i några öl och fest på Sirius. Jag lämnade hyfsat tidigt pga jobbet imorgon. Hm. Det är väl det där med payback. Det är väl tvunget att jag ska må lite smådåligt när jag går hem själv ifrån en fest medans han är kvar, eventuellt i färd med att hitta nån att hångla med eller så... Tidigare ikväll har jag ju mått lite småbra. Av att småträngas i soffan eller sitta och ge relationsfeedback i hans strulärende.

De flesta dagar mår jag lite småbra bara av umgänget. Klart jag måste må smådåligt ibland. Men det är en galen situation. Hur kan jag tillåta mig bara acceptera läget så här?

Att jag bara leker och inte kan producera

1 oktober

Jorå, nu är det lugnare med jobbångesten. Idag gick bra. Tog promenaden hem, med fikapaus vid ån, och sen har jag haft en Tiger milk-hype, tagit ut 6 eller 7 av låtarna på skivan, det blev rätt kickartat att lira dom, men jag är less nu på att jag bara leker och inte kan producera. Börjar JAG få musikprestationsångest? Skit! Trodde inte det kunde drabba mig.

Ikväll har hela gänget varit hemma mest, även Mia var här, men hon fick nåt läskigt anfall och trodde hon skulle svimma. Troligt nåt stressrelaterat, men hon åkte till akuten en sväng i alla fall. Vi åt paj. Hade inte på tv:n på hela kvällen, och spelade inget spel, satt bara och snackade och det var trevligt nog. Och jag är så attraherad så jag vet inte vad... men känns på nåt sätt bekvämt. Visst, obekvämt när han drar hem ragg, men det bekväma är lugnet i vetskapen att det aldrig är hopp om att bli nåt, och att jag aldrig behöver konfronteras med svaret på frågan om det är en ömsesidig attraktion eller inte. Jag kan tänka att det kanske är det, utan risk att bli besviken, för jag kommer aldrig att få motbevis. Hur många tjejer han än raggar på kan det fortfarande vara så. Jag skulle ju lugnt ragga på andra om jag haft några potentiella, trots att jag är dolt dödsattraherad av honom. Situationen är ju sån. Skönt.

Äkta popstjärnetankar

30 september

Igår blev en värsta ångestdag, och ångesten är inte över, men jag tror helt klart att den lugnar sig bara jag kommer igång att jobba, blir varm i kläderna och slutar spänna mig.

Idag var jag, brorsan, Eira och Johanna och såg Gitarrmongot. Kluven känsla. Men den var rolig att se.

Nåt som börjar leta sig in i dagdrömmeriet nu är faktiskt äkta popstjärnetankar… Tänker på när folk känner igen mig på vagnen, pratar om mig, nöjt berättar att de känner mig, att de hånglat med mig nån gång, att de spelat ihop med mig, att de sett mig spela med mitt gamla band... det är rätt roligt.

Mitt aktiva liv börjar väl snart

28 september

Usch vilken superseg dag, igår var dock superaktiv (Tandläkaren , fika, stan, käk, botaniska, biobiljett, bandträff, musikprogram). Men det blev ju lite jobb ikväll, känns ännu helt bra.

Sen har jag skickat våra Mp3:s till portugalkillen på msn, han gillade det visst. Rätt mycket internet tid nu. Och han pratar jag ju alltid en bra stund med. Mitt aktiva liv börjar väl snart. Känner redan att jag saknar hänget. Var nånstans var jag idag när Rut, Håkan och Kalle försökte supa sig fulla på varsin öl med nåt slags trick? Jaja. Det var säkert inte nåt att jättemissa, men ändå.

Ingen höjdare att gå på rymdtorgetfest

26 september

Det var ingen höjdare att gå på rymdtorgetfest igår. Jag hade velat i tusen åt över vilket av kvällsalternativen jag skulle ta, men blev det mest bekväma - sitta i soffan och dricka Blågul med Kalle och Håkan. Det var sjysst. Alkoholeffekten gjorde dock Kalle väldigt söt.

Festen sen var så seg att inte ens ett rätt okej festhumör hjälpte. Håkan gick hem typ direkt. Jag snackade lite med Kalle och hans kompisar, snackade isländska med nån tjej (som nog lessnade på mig fort), brände mig hårt på armen på nåns cigarett, och sen var väl allt väldigt tråkigt ett bra tag, och Kalle hade nåt ragg, och jag hade ingen att prata med, och gjorde lite efterblivna dödfödda försök till kontakt med människor... Sen var Kalle bara borta, jag gick hem själv, väldigt sur och less.

Kalle kom hem lite senare med den där tjejen. Åh, jag hatar att han ska ha så mycket lättare att få ragg än vad jag har. Speciellt igår var det lite extra jobbigt. Usch, blir inte klok på det där. Men idag kändes det bra igen, var rätt rejält bakfull bara, till att börja med. Segat rejält. Sen åkte jag och såg Joanna Newsom, hon var skitbra! Åkte samma vagn som Jens Lekman hem.

söndag 20 oktober 2019

Han har verkligen värsta skägget

24 september

Blir ändå rätt trött av att jobba... Och lättretlig. Nu har jag ingen el på mitt rum, och datorn jag fick igår och höll på med till tre funkar inte nu. Blä! Och ingen har gjort anspråk på min kväll. Jag skulle nog vilja dricka en massa öl egentligen, men orkar inte ta några initiativ.

Jobbet verkar okej i alla fall. Gerd är nog sjysst, det är underbara katter där, och verkar vara ett lugnt slackerjobb. Inga problem att jobba ett dygn där.

Suck, vad less jag blir på fästingar, hur kan jag få en långt upp på låret NU? Börjar bli ordning på datorn nu i alla fall. Ska bli skönt med en ledig dag imorgon, det är nog lite bra att jobba ibland i alla fall.

Igår upptäckte jag nåt skrämmande eller kanske häftigt. Jag har så dålig visuell kompetens att jag inte ens vet hur folk jag spanar på ser ut. För när jag skulle beskriva Al för Tuva-Li så undrade hon vem jag menade och sa "har han skägg?" och då visste jag inte det. Bara det är rätt efterblivet, men så igår när det blev ett sedvanligt trapphushej såg jag att han har verkligen värsta skägget. Hur funkar jag? Det hann bli en hel hissfärd. Han frågade vad jag skulle hitta på, jag babblade om det, frågade honom, han babblade lite kortare, och så babblade jag om mitt nya jobb och min nya dator. Jag måste nog lägga ner självupptagenheten lite.

Kunnat vara helt laddat när vi sitter här mot trädet

22 september

Idag blev en bra dag också. Kollektivsvampfrukost, sen gick jag och Kalle ut, till partilleskogen. Vi gick inte så långt, satt och hängde en stund lutade mot ett träd vid nån myr. Det var sjysst väder. Sen gick vi och käkade falafel, och så hem. Jag blir inte klok på det här som rör sig i skallen när jag umgås med Kalle nu. Ibland bara ett rått frustrerat "jag vill hångla", helt avskilt från nåt annat. Men annars nog mest bara undringar, tankar på att det SKULLE ju lika gärna kunnat vara helt laddat när vi sitter här mot trädet, men det är det ju verkligen inte hur mycket jag än försöker. Det är inte laddat, det är bara jag som vill att det ska vara det, och som bara vill veta, om det finns nåt. Jag hakar upp mig på det, och det blir så krystade tankar. Om det skulle kunna vara så att anledningen till att jag inte tror att han känner nåt är att jag är osäker och inte kan känna in det. Men SKITSAMMA.

Jag var och fikade med Tuva-Li. Har kommit över en stor tröskel nu tror jag, kan flina åt att jag hänger i Bergsjön hela dagarna och blir superglad och mallig över att åka in till stan en gång och fika, nåt som de andra gör dagligen. Jag flinar och trivs. För första gången måste jag inte "ha ett liv" på det sättet.
På huscafét var det typ bara vi från kollektivet ikväll, men det var bra ändå.

tisdag 15 oktober 2019

Jag ska visst jobba heltid, hjälp

21 oktober

Wow. Jag ska visst jobba heltid i oktober. Hjälp. Två dygn i veckan dock, bara. Sjysst att få köra in sig där, blir nog helfint. Och shit vad rik jag lär bli, uppåt 12000 efter skatt...

Efter att ha travat hem från Kortedala så gick jag och Kalle och handlade. Plockade värsta trattkantarellasset på vägen. Sen blev det en del svamprens och matlagningshäng, och så käkade vi kollektivlasagne, supergod. Och drack upp kvarvarande vinare så vi blev lite sega. Sen har jag hängt lite med Kalle framför tv:n, sirapsbananstekning, och you-type-it-programmet. Och ikväll kändes det som att umgänget bara var ett tråkigt substitut för hångel eller sex. Tänkt om han också skulle känna så. Vad hopplöst, för det skulle aldrig bli av.

måndag 14 oktober 2019

Nu vill jag ha en tids händelsefritt avståndsspanande

20 september

En dag med bra resultat får man väl ändå säga. Jag får jobb. Och jag får en ny dator på fredag. Annars så har jag mest städat i väldigt segt tempo. Lite möte också.

Jag upptäckte idag att det är verkligen skitkul att ha ett span på denna kravlösa förväntningsfria nivån. Jag gör mig barnslig och det känns typ som i gymnasiet. Det var längesen. Hejade på honom i trapphuset, blev nervös och störtade nedför trappen snabbt... Vad kul att ha nån man funderar på om man ska råka på i hissen eller på hållplatsen. Som på gamla spanartiden, mycket bättre än att hålla på och tänka på folk man måste umgås med och förhålla sig till vad som då händer om man blir kär, och diverse jobbigheter. Näe, nu vill jag ha en tids händelsefritt avståndsspanande här.

Det blev aldrig nån fara med Kalle, det försvann. Undrar om det faktiskt VAR hallucinationer på riktigt eller om det låg nåt därunder. Så svårt att tänka sig nu hur nåt kunde kännas i luften. Men det var väl kanske ändå nåt. Ett snabbt litet gäng småsignaler som utbyttes, en kort sekvens som drogs tllbaka igen. Så var det nog, ingen mening att spekulera i det dock.

Han vet ju inte hur jag är annars

19 september

Idag har varit rätt meningslös. Diskat, haft chatpeptalk med Maria, gått en sväng, haft möte, lagat käk, tråkig tv. Fick tag i mina referenser i alla fall, skönt. Al knackade på och frågade om bredbandet, sa att det var kul fest och så. Ett kort samtal. Och jag var sådär som jag blir... Det känns ungefär som med Martin det där. Blir helt annorlunda mot för hur jag brukar vara mot nya människor, och det går bara av sig själv. Raggmonstret. Fast han vet ju inte hur jag är annars, så det märks kanske inte, han kanske bara tar det som inställsamhet efter den där inflyttdissen. Men nu har jag ändå lite kul i tankarna. Trots att jag inte vet ett skit och inte minns vad vi pratat om. Pluggar han eller hur var det?

Grym fest, inte tråkigt en sekund

18 september

Åh vilken bra och skön bakisdag. Hela gänget har skräpat hela kvällen, beställt pizza, sett på film. Det blev en bra festkväll igår också. Först så var det ju laddning inför att spela. Vi repade lite och så. Jag var inte alls sådär stissig och stressad som jag tänkt, utan det var lugnt. Sen vid halvelva hade det kommit mycket folk, och var väldigt stimmigt, men när vi började hade vi en koncentrerad och väldigt uppskattande publik. Vi lirade Göran, My time coming, mamma byggde landet, Målarfärg och Love is hell och det gick hem och var skitkul, och vi fick mycket efterrespons, yeah vad bra vi är! Sen blev det en skön peppad avslutningsstund på mitt rum och så fortsatt fest. Hängde runt och snackade med många bra kompisar som var här, för lite snack med de flesta av dem.

Höjdarlåten att dansa till när det kom igång vad Music for girl. Jag och Julie gick loss där. Kalle blev typ nästan antastad av Janes lillasyrra och han tyckte nog det var pinsamt, men det blev visst ändå fyllehångel på hans rum. Själv tror jag att jag raggade lite på Al, ungefär när jag var som mest full, så jag har inte full koll på hur uppenbart det var. Men minns att jag var så nöjd över det sista hejdåleendet.

Det märkligaste på kvällen var när Rut och Håkan lagade käk hyfsat fumligt, och en tjej blev helt vansinnig och hysterisk utan anledning för hon skulle styra upp det, och hon hällde ut maten på plattan och så... Efter åtta var det rätt segt. Det sista var att jag och Rut låg på golvet och hon började yra obegripligheter. Då fick det vara nog. Men i alla fall, grym fest, inte tråkigt en sekund, inte besviken över nåt, bara sjysst, och bra alkoholhantering.

Nu var de läskiga ölmänniskorna förbannade

16 september

Lång dag... Väckt av personlig assistent-chef i Kortedala. Sen hängde jag omkring, promenad, intervju som nog gick okej, promenad hem, käk, fika med Desirrée,  och Kings of Convenience. De var väldigt söta.

Sen när jag kom hem var det värsta soppan med ölen till festen som vi beställt. Rut och Jane hade inte gått för att möta upp eftersom det visade sig vara så dyr, de hade gömt sig i stället och nu var de läskiga ölmänniskorna förbannade och knackade på, och jag spelade oförstående, och sen köpte vi ändå ölen för att rädda livet på Kalle typ... Rätt komiskt.  

Hade lite flamsstuga som vanligt, sen lekte jag och Kalle och så småningom Rut med pratdatorn. Och sen rotade jag i Ruts gamla smutstvätt för jag trodde det var en tavadduvillhakasse. Det är sjukt vad mycket vi skrattar. Rut har den bästa humorn i världen, och alla får likadan när hon är med. Bara jag tänker på det frustar jag till. Ibland får jag nästan dåligt samvete för att vi har så kul jämt. Tänk vad alla som inte är där missar.

Ikväll när Håkan kom hem, dessutom lite berusad, tänkte jag på att jag är inte det minsta tänd på honom längre, helt oattraherad. Inte ens om han flög på mig skulle jag hångla med honom. Tror jag. Men det sköna inför imorgon är att jag har inga raggförväntningar, jag vill bara ha kul med kompisarna.

Värre när man till och med är vaken

15 september

Igår kväll hade jag fullgånget imaginärt sex med Kalle för första gången, och det var väl bara för det där med handduken. Men det kändes i alla fall lite skamset idag, typ som att jag haft en sexdröm. Fast egentligen är det väl värre när man till och med är vaken. Ska det börjas nu, för att jag inte är tänd på Håkan och har släppt den här spärren?

Det var sjysst att gå till Angered med Rut. Sen var repet idag härhemma ingen höjdare. Ångrat mig lite. Grejat playlists sen. Det var rätt kul, fast jag var lite outsider med min indie.

Självklart för mig att välja häng i soffan

14 september

Ja, vad blev detta för dag? När jag gick i skogen analyserade jag mitt beteende och kom på att det har med min bakgrundshistoria att göra. Det är så självklart för mig att välja häng i soffan med bra kompisar i en halv/hel dag framför ALLT annat. Jag har tidigare aldrig behövt oroa mig för pengar eller inaktivitet, däremot har jag varit så ensam. Därför vill jag fortfarande ta vara på all sjysst tid med kompisar, trots att jag har dem där hela tiden. Jag KAN inte säga nej till det, allt annat kan vänta. Fullt naturligt beteende för den jag är. Och jag har det ju bra där i soffan, jag får ju ut nåt av det.

Idag löste vi korsord. Sen pratade jag och Rut om ifall jag är drömsynsk. Vem vet? Nästan så man undrar. Sen blev det väl lite internet, käk, tv-häng (lite distraherad av att Kalle kom direkt från duschen och satt vid tv:n i bara handduk). Snackat några ord med Al. Han ska komma på festen sa han. Undrar om han har flickvän eller så? Och undrar varför jag bryr mig. Vi har knappt pratat ju. Men han är sådär lite lagom osäker men ändå öppen och kontaktsökande. Så att jag blir säker på mig.

Jag lär ha drömt det nästan samtidigt

13 september

Tandläkargrej. Rut och jag pratade lite om min dröm - är faktiskt rätt skumt. Jag lär ha drömt det nästan samtidigt som den bisarra situationen nästan hände...
Rut tar det lugnare idag.

Jag snattade idag - ett paket sesamkakor! Värt 2:50, när jag handlade för 120 spänn. Tanken på om jag skulle åka fast för det fick mig att småskratta för mig själv hela tiden medan jag handlade. Vilket pokerface jag har.

Sen har det varit en rätt trevlig hemmakväll, fått tvättat lite och lagat thaikäk. Men varit lite rastlös också. Festen på fredag kan nog komma att bli hyfsat lugn trots allt. Ingen som bjudit några massor. Men jag tror det blir sjysst. Jag kommer koncentrera mig på att ha kul med kompisar, inte raggande. Undrar om jag är i en avfixerad period just nu? Speciellt sexuellt frustrerad är jag då inte, i jämförelse med hur det kan vara. Nog rätt skönt.

Det hade spårat ur så totalt i natt

12 september

Idag blev lite konstig. Började med en så underlig dröm. Vi var några i nån stuga nånstans, typ jag, Julie, Rut, Kalle, nån flickvän han hade, och några till. Det regnade in och var lite halvmisär. Kalle och tjejen hade helt högljudd sex på toan så alla störde sig, sen sa Rut att hon bara MÅSTE in där, och hon var helt hysterisk och det blev värsta bråket. Jag och Julie suckade inne på vårt rum. Sen blev det tyst. Då såg vi att Rut hade värsta geväret och siktade dit där de andra var och det var skithemskt, och hon var helt konstig, vi fick slita det av henne. Vaknade.

Rut kom hem sen, låg i sin säng och mådde skitdåligt, jag gjorde te, och gjorde mitt bästa för att vara en bra snackkompis. Det hade spårat ur så totalt i natt - hon hade blivit helt hysterisk över att en kille hon var intresserad av strulat med nån annan, hon hade trängt sig in i badrummet när de var där, och det hade blivit så jobbigt att hon inte ens minns vad som hänt. Bara hysterin efteråt. (Min dröm som jag tänkt skrattande berätta om blev plötsligt långt ifrån rolig, närmast läskig). Men det är inte händelsen som är grejen, utan det självdestruktiva mönster som tröga jag aldrig kopplat utan bara flamsat bort, skrattat åt alla hennes strul. Känns skönt att hon öppnat upp, samtidigt som det är jobbigt att inse att nån har det skit bakom en så glad och avspänd fasad. Rut som är så underbar att skratta med och rolig att festa med. Senare ikväll hoppas jag att det har känts lite bättre för henne, verkade så i alla fall. 

Jag gjorde svampmackor och potatismos åt kidsen. Sen satt jag, Kalle, Håkan och Rut och snackade. Vi kom in på ämnet dagböcker och vad jobbigt det vore om nån skulle läsa ens dagböcker, typ nån härhemma. Jag kom på att jag har verkligen skrivit saker om dem alla tre! Kändes bisarrt. Jag har funderat på om jag varit nåt slags kär i Rut, jag har varit råtänd på Håkan, och så nu de senaste veckornas nånting kring Kalle. Helt komiskt, synd att jag inte kan dela den komiska insikten med nån. 

Men det här med Kalle, nu när det inte är lika intensivt och påtagligt går det plöstsligt bättre att erkänna och sluta kalla det hallucinationer. Jag har helt enkelt kanske blivit lite kär i Kalle. Det gör ingenting. Jag vill inget med det, det kommer aldrig att hända nåt, jag har inte ont av det, spelar inte ut det. Det är ingen big deal helt enkelt. 

fredag 11 oktober 2019

Att man får bo med sköna människor som man har så kul med - varje dag!

11 september

Är nog rätt less nu. På brorsan, på inspelningarna, på att vara passiv tjej, och jag ser inte hur det skulle kunna ändras. Kommer det att kunna bli roligare nånsin? Går det att jobba ihop med sin storebror?

Men annars var väl dagen bra. Vi gick ut och hittade en råtung kasse svamp i skogen, jag, Kalle och Rut. Sen har jag alltså varit nere och mixat, och så har vi sett Supersize me. Den var bra. Man tappar all sin frosserilust.

Skönt att inte dra med på fest ikväll. Men i övrigt - jag älskar det här. Kände så tydligt när vi kom hem från svamppromenaden hur grymt det är att man får bo med sköna människor som man har så kul med - varje dag! Undrar om jag kommer att bli less på det, kan ju inte fortsätta att alltid kännas så här bra, då kommer jag att tappa motivation till at göra nåt alls utanför hemmet, typ.

Vi skulle ju bara pröva lite chokladpudding med sprit i

10 september

Imorse när jag vaknade var jag typ full. Det förvånade mig lite. Hur kunde det bli så att vi söp skallen av oss en helt vanlig torsdagskväll? Vi skulle ju bara pröva att göra lite chokladpudding med sprit i, men så började vi dricka upp all rom i stället, satt ute på balkongen och fick i oss en hel flaska äppellikör också. Det var jag, Kalle och Rut. Vi måste ha blivit fullständigt hjärndöda. Rut brakade sönder en stol, fastnade, fick panik men kom loss. Då slängde vi ut stolen från balkongen och jag slände en lök. Sen pajade fjärrkontrollen av utspilld lampolja.

När jag gick upp i morse satt jag och fnissade skitlänge åt kollektivdagboken vi fått för oss att skriva i innan vi lade oss. Ibland en massa rent obegripligt står t.ex. "Vi är fina människor! Kalle har dumsugmitut. Utit har dammat. Jane har dammat. Heikki har mitt chockland. Heikki. Bloooooorwitch!"
Så sinnessjukt!

Så nervösade jag mig över minnesluckan. Tänk om jag fått för mig nåt? Men det var nog lugnt. Känns allmänt väldigt lugnt, och nu känns det ju enbart skitbra att det är så. Skönt att umgås, känna att vi är bra kompisar, och inga störda känslohallucinationer. Så här ska det vara. Blev nog lite smickrad också igår när han anförtrodde sig åt just mig om sitt stockholmsstrul. Men det är nedlagt nu i alla fall.

Idag har varit en grym grym dag. Jag vet ju att jag inte tål sprit. Jag och Rut har legat i varsin soffa och gnytt hela dagen, mått så fruktansvärt ill. Framåt sju kändes det okej. Fixat käk och så. Men ingen alkohol på ett tag nu, och vår fest ska bli så lugn på den fronten.

Uppskattar honom mer

8 september

Har börjat komma igång lite med fixande. Och repande med andra bandet. Vi ska lira på vår fest. Lite soft kollektivhäng ikväll, som vanligt. Jag slutar visst aldrig rånjuta av det här. Men jag tror nog värsta grejen är rätt överstökad med Kalle. Den har dock efterlämnat lite attraktion och lite positiva känslor. Uppskattar honom mer, ser hur bra jag trivs med honom. Det har jag gjort förr med, men det är roligare nu, det synkar bättre.

Jag skulle ju så lugnt kunna skita i kollektivetikett

7 september

Mötet gick fint. Sen skulle vi greja med inspelningar hos brorsan och jag var så less, somnade, kände mig hängig, och totalt utan minsta lust att göra nåt. Varför måste jag sjunga? Skitless på brorsan också.
Sen var jag hos Mia, superkäk. Trevligt, mådde bättre då. Vi for hem.

Håkan är tillbaks nu. Så jag satt där i soffan med de två killarna, och försökte komma på vem av dem jag var mest tänd på, men det kändes ju bara så stört, så jag var nog inte så tänd på nån just för stunden. Men det känns nog bra att kunna fokusera över på Håkan om jag behöver. Känns väl mer tillåtet.

Vilken sjuklig situation. Det gör mig less dock, detta att inte alla är lika sexuellt frustrerade som jag (fast det vet jag väl inte allt om egentligen). Jag skulle ju så lugnt kunna skita i förnuft och kollektivetikett och lämpligt beteende och långsiktig dumhet... Men det är säkert bara jag.

Gillar verkligen detta nattflum

6 september

Jag shoppade loss lite idag. Två skivor, konstiga asiatgrejer typ Sarsaparill, och gitarrsträngar. Sen kände jag mig lite förkyld. Hade en rätt lugn kväll. Al kom in en sväng - han har flyttat in till Filip. En av våra gamla dissar. Ganska så söt är han dock (jag ville ju att han skulle flytta in, men så blev det inte), och jag märkte att jag direkt hamnade i flirtposition, pladder pladder…

Sen satt väl jag och Rut och hängde ett bra tag, tills Kalle kom hem, och flamset fortsatte, ytterligare några timmar (klockan är fyra nu). Rut gjorde ett personlighetstest påhejad av oss. Jag gillar verkligen detta nattflum, känns rätt likt en bra fylla, men bättre.

Idag insåg jag att det finns ett annat troligt förlopp på den här grejen, och det är att jag blir less, oavsett hur jag tror saker ligger till, och så slår jag av sändaren och allt är lugnt och bra igen. Det kändes väldigt så idag. För jag är väl nästan less på honom ibland. Och då känns allt jag tänkt överlag bara vrickat och värt att stryka ett streck över. Men kroppen tänkte fortfarande annorlunda, märkte jag när han krälade på soffryggstödet och råkade komma åt min arm. Shit vad det kändes.

Jag vet en som verkligen behöver en alkoholpolis på kollektivfesten om inte nåt ska urarta.

Vi är två dödligt sällskapssjuka människor

5 september

Jag gick upp ovanligt tidigt, typ tio, kändes som mitt i natten. Kalle sällskapade mig medan jag åt frukost så jag blev alldeles seg. Men sen kom jag iväg till brorsans utomlandscoola lägenhet i Majorna. Vi bestämde oss för att döda Don´t need-versionen och göra ny. Och den blir bra mycket lågmäldare och coolare. Större delen av dagen gick åt till att vara där. Sen gjorde jag våfflor åt alla, det blev lyckat.

Hallucinationerna är inte så konsekventa, större delen av kvällen höll de sig borta. Men dessa skov gör väl bara förloppet segare, antar jag. Men det här med att tolka beteende, är det ens möjligt att försöka? Vi är två dödligt sällskapssjuka människor, det betyder inget att vi hänger och snackar och trivs i varandras sällskap, det har ju alltid varit så. Äsch, det är bara segt, jag förstår mig inte på det här, och vad det ska leda till, annat än en massa distraktioner och små svartsjukeknäppar. Han har en tjej på gång, och raggar ju rätt bra hela tiden, för övrigt. Så det finns hög jobbighetspotential, så länge jag håller kvar skiten. Men det behövs kanske just en med ordentlig jobbighet för att få bort den. Tills dess går jag här och grubblar över om det är som förut eller inte. Det är så svårt att minnas sånt man inte höll fokus på.

Vi har väl gett varann det vi ska kanske

4 september

Idag hade jag arrat en gemensam promenad för huset, men det blev bara uppslutning av mig, Jane och Tuva-Li. Men vi hade trevligt. Gick vilse lite också, och fick stövla genom skog och över berg. Var hemma och slappade lite, en öl på Håkans balkong sat fint.

Sen var det avskedsfest för Kristian. Lustigt nog kom inte Kristian förrän ett par timmar efter alla andra. Jag hade lite småjobbigt först, ingen superkompis där direkt. Men det var rätt kul att snacka med Lotta, Edward och Elsa, gamla festsnackbekanta. Lotta vill bilda promenadklubb, så vi ska höras! Och Elsa vill komma på fest, och verkar tycka att jag är bra...

Och så har Kristian dragit nu. Och det känns inte ens. Han har försvunnit så successivt, jag kommer knappt märka det nu. Kanske glider vi ifrån varann helt ändå, men det känns inte skitsorgligt alls. Vi har väl gett varann det vi ska kanske.

Jag kom hem rätt sent. Kalle kom ut och socialiserade tills han somnade, medan jag tänkte på att han är lite söt. Råkade höra ett telefonsamtal idag, ljuger om jag skulle förneka att jag spetsade öronen. "Jo vi har messat lite. Men jobbigt att det är avstånd. Vi får se...". Det där borde väl egentligen vara tillräckligt för att kyla av mig, men verkar inte så. Jag vet inte vad som krävs. Jag måste inte tro att han är kär i mig för att jag ska få känslohallucinationer, det räcker med aningar om att nåt skulle kunna ligga där i luften mellan oss. Och vad skulle kunna dementera de aningarna? Inget annat än att han skulle bete sig tråkigt och ointresserat mot mig, och jag går väl och väntar lite på det, men... Äsch, även om jag inte ser några konkreta tecken kan jag rent logiskt tänka: skulle det vara ens möjligt att få en sån här massa skit i skallen bara av sig själv? Varför just nu? Det låter orimligt. Om man ska tänka logiskt.

Go for it, tramshjärna

3 september

Har gått till Kortedala torg utefter Lärjeån. Och så såg jag "så som i himmelen" med Desirée på bio. Den var väl inte dålig, men inte värd att bli den "stjärnfilm alla älskar" som jag tror den kommer bli. Vanligt hängsnack med fisande Rut sen.

Gled iväg lite i tankarna ibland under filmen, fick småpanik när jag kom att tänka på våran fest om två veckor. Det måste hinna gå över tills dess. Ser ett skräckscenario där jag fokuserar på honom, blir skitless av att han raggar på nån  med resultat, och så panikraggar jag på Håkan när jag är tillräckligt full för det... Men två veckor. Jag kommer inte ha kvar hallucinationerna då, inte på det här sättet. Då krävs en matning, av tecken och signaler på att nåt finns. Så det är säkrast att det uteblir.

Förnufthjärnan tänker aldrig tanken fullt ut - vad skulle hända om det visade sig vara nåt? Tramshjärnan tänker på det, fast den inte får. Men det tar stopp. Efter klargörande händer inget. Helt omöjligt. Och det vet jag så väl. Men go for it, tramshjärna, fram till stoppet är det spännande och sjysst.