Nu vill jag ha en tids händelsefritt avståndsspanande

20 september

En dag med bra resultat får man väl ändå säga. Jag får jobb. Och jag får en ny dator på fredag. Annars så har jag mest städat i väldigt segt tempo. Lite möte också.

Jag upptäckte idag att det är verkligen skitkul att ha ett span på denna kravlösa förväntningsfria nivån. Jag gör mig barnslig och det känns typ som i gymnasiet. Det var längesen. Hejade på honom i trapphuset, blev nervös och störtade nedför trappen snabbt... Vad kul att ha nån man funderar på om man ska råka på i hissen eller på hållplatsen. Som på gamla spanartiden, mycket bättre än att hålla på och tänka på folk man måste umgås med och förhålla sig till vad som då händer om man blir kär, och diverse jobbigheter. Näe, nu vill jag ha en tids händelsefritt avståndsspanande här.

Det blev aldrig nån fara med Kalle, det försvann. Undrar om det faktiskt VAR hallucinationer på riktigt eller om det låg nåt därunder. Så svårt att tänka sig nu hur nåt kunde kännas i luften. Men det var väl kanske ändå nåt. Ett snabbt litet gäng småsignaler som utbyttes, en kort sekvens som drogs tllbaka igen. Så var det nog, ingen mening att spekulera i det dock.