Jag vill inte framstå sådär, inte behöva höra det

19 oktober

Var ju dödligt less på jobbet igår. Mor-dotterbråk, distraktioner, videofilmsletning, utdragenheter, kommentering att jag är lite långsam (för att jag inte pushar på henne i sin långsamhet troligen), och värst var kommentaren "har så svårt att tänka mig dig på en scen med elgitarr, du verkar så tillbakadragen och blyg...".

Det där låg över mig som en klump hela kvällen. Jag vill inte framstå sådär, jag vill inte behöva höra det. Sen på natten drömde jag mardröm om att jag hade HIV. Vaknade och sov skitdåligt sen, och Tusse fjantade sig.

Var helt jobbless när jag kom hem med. Sen blev det soffslöande med Rut. Heikki har åkt hem, hans pappa dog. Usch. Så mina jobblessheter känns ju inte som nåt att gnälla över. Sen gick repet bra idag. Vi är rätt grymma. For hem och hann soffhänga en liten stund innan alla lade sig. Trängdes framför veckans korsord med Kalle, nästan klart redan. Och jo, jag gillar att ha en ursäkt till att sitta nära. Och undrar. Fast det inte spelar nån roll såklart. Skänker det mig lite glädje så...