Kunnat vara helt laddat när vi sitter här mot trädet

22 september

Idag blev en bra dag också. Kollektivsvampfrukost, sen gick jag och Kalle ut, till partilleskogen. Vi gick inte så långt, satt och hängde en stund lutade mot ett träd vid nån myr. Det var sjysst väder. Sen gick vi och käkade falafel, och så hem. Jag blir inte klok på det här som rör sig i skallen när jag umgås med Kalle nu. Ibland bara ett rått frustrerat "jag vill hångla", helt avskilt från nåt annat. Men annars nog mest bara undringar, tankar på att det SKULLE ju lika gärna kunnat vara helt laddat när vi sitter här mot trädet, men det är det ju verkligen inte hur mycket jag än försöker. Det är inte laddat, det är bara jag som vill att det ska vara det, och som bara vill veta, om det finns nåt. Jag hakar upp mig på det, och det blir så krystade tankar. Om det skulle kunna vara så att anledningen till att jag inte tror att han känner nåt är att jag är osäker och inte kan känna in det. Men SKITSAMMA.

Jag var och fikade med Tuva-Li. Har kommit över en stor tröskel nu tror jag, kan flina åt att jag hänger i Bergsjön hela dagarna och blir superglad och mallig över att åka in till stan en gång och fika, nåt som de andra gör dagligen. Jag flinar och trivs. För första gången måste jag inte "ha ett liv" på det sättet.
På huscafét var det typ bara vi från kollektivet ikväll, men det var bra ändå.